Visa fullständig version : När blir det skadligt med lågt BF?
Vet inte riktigt vart man ska posta det här, så jag testar här.
Jo, jag har två kompisar som är väldigt smala. Den ena var på hälsoundersökning härom dagen och de blev då bekymrade och tyckte hon var tvungen att gå upp i vikt, annars kunde det vara skadligt, sa de. Hon hade BMI på ca 17,5 . Hon är lång och smal, lite muskler. Hon har inga sjukdommar och inga brister.
Min andra kompis blev fundersam över detta eftersom hon har typ BMI på 17,1 och mycket mer muskler. Hon är kort och smal och har typ bara muskler, hud och ben i kroppen. Hon ser ut som en fitnessbrud i tävlingsform typ (kanske lite mindre muskler).
Min andra kompis har mycket problem med sin mage, det har hon haft sen hon var 13, testat alla magmedeciner och gjort hundra undersökningar. De sa att det var magsår men medecinerna har inte hjälpt. Nu tror hon att det är nån slags magsvamp som det stod om i pressen för nåt år sen, för det gör ont som fan när hon inte äter regelbundet och när hon äter sött. Därför äter hon lite sött idag, men regelbundet var 3e timme. Hon är dock inte rädd för fett, äter typ 1 cm smör på mackan, dricker 3% mjölk jämt och så vidare. Hon har en extremt hög förbränning, kanske pga att hon dansat sen hon var 3.
Hon har även problem med exem nu som salvor inte hjälper mot.
Det jag undrar är: Hur farligt är det att ha såhär låg fettprocent (jag vet inga siffror, men de är inte höga kan jag lova)? Är det pga. detta som min kompis har så mycket krämpor och exem?
Isåfall, hur kan hon lätt få i sig mer energi? Några enkla tips. Hon har rätt dåligt med pengar och är ofta på resande fot (pluggar och dansar i en stad, bor i en annan+massor hobbies), så det får vara ganska enkelt och billigt. Hon äter allt, även sånt som de flesta tycker är äckligt. Äter tex. proteinpulver som det är med sked och kan typ dricka olja om hon vill.
Bör min första kompis gå upp i vikt, trots att hon inte mår dåligt?
Mest nyfiken+att jag vill hjälpa henne om det är detta som gör att hon mår dåligt. Sen undrar jag också eftersom jag gärna själv skulle ha iallafall nästan så låg fett%, eftersom jag tycker det är väldigt snyggt.
Bör min första kompis gå upp i vikt, trots att hon inte mår dåligt?
.
Varför skulle hon det om hon inte har psykiska eller fysiska problem av sin nuvarande fettstatus
En del hormonella funktioner försämras när man har för lite kroppsfett, gäller främst tjejer.
Fast är det inte så att överviktiga lever längre än underviktiga?
Såg det på något inspelat föredrag ifrån Lund för en tid sedan, så tyvärr så vet jag inte källan =(
Fast iofs så finns det väl ingen orsak egentligen att tvinga sig till ett levene om man inte trivs med det, livet är ju trots allt till för att (upp)levas :D
/Isoz
westerbotten
2007-05-08, 11:43
Alltid bättre ligga närmare 20-25.
King Grub
2007-05-08, 12:24
12-15% kroppsfett räknas som minimum essentiell fettnivå för kvinnor, medan siffran för män är ner mot 4%.
12-15% kroppsfett räknas som minimum essentiell fettnivå för kvinnor, medan siffran för män är ner mot 4%.
Ja, men vad händer när man går under det, vad kan det göra för skada?
Och har ni nåt tips på relativt enkelt sätt att få upp det lite (ät mer funkar inte för hon äter så mycket hon orkar, men vad hon äter kan ju ändras).
Sen, blir det bättre eller värre än skitsamma om man har muskler eller ej. Alltså, är det bättre att ha muskler, skinn och ben än bara skinn och ben?
King Grub
2007-05-08, 12:35
Den största risken är förlust av skelettmassa som ett resultat av intensiv träning kombinerat med kroniskt energiunderskott, vilket är direkt kopplat till benskörhet.
Jag frågar igen:
Varför ska hon gå upp i vikt om hon inte lider av det psykiskt eller fysiskt??
Är det pga. detta som min kompis har så mycket krämpor och exem?
.
Just känslighet för krämpor och exem brukar man ju hitta hos människor med mkt stresshormon i omlopp, det kan ju bero på både stress och ångest. Så det kan likväl vara något oberoende av hennes bf som orsakar sådana saker menar jag. Exem och krämpor är ett bra riktmärke välmåendewise men har hon ordning på kost, sömn, ej övertränar, ej stressar(eller har ångest) för mkt BORDE hon bli fri från det. :thumbup:
Om hon inte har något hormonellt eller signalsubstans fel förstås. Hon kan ju må dåligt utan att tala om det för omgivningen med. Vissa är ju tyvärr sjukt skickliga på att dölja sånt till och med för sina närmaste.
Om själva problemet i sig ska jag inte uttala mig då jag inte är kvalificerad att svara. Men ang. mattips så är det ju bara att hålla sig till energität och/eller flytande mat - de bästa sätten att få i sig mycket kalorier utan för stor mättnad, oftast till ett mycket rimligt pris och väldigt enkelt dessutom.
T.ex. nötter eller någon mjölkdrink.
Just känslighet för krämpor och exem brukar man ju hitta hos människor med mkt stresshormon i omlopp, det kan ju bero på både stress och ångest. Så det kan likväl vara något oberoende av hennes bf som orsakar sådana saker menar jag. Exem och krämpor är ett bra riktmärke välmåendewise men har hon ordning på kost, sömn, ej övertränar, ej stressar(eller har ångest) för mkt BORDE hon bli fri från det. :thumbup:
Om hon inte har något hormonellt eller signalsubstans fel förstås. Hon kan ju må dåligt utan att tala om det för omgivningen med. Vissa är ju tyvärr sjukt skickliga på att dölja sånt till och med för sina närmaste.
Kan stresshormoner höja ämnesomsättningen?
Hon är nästan jämt stressad eftersom hon har aldelles för mycket för sig, är sjuk tidsoptimist+extremt ineffektiv i allt hon gör (typ ta på sig strumporna tar 15 min). Sen vet jag att hon har tvångstankar (typ måste ta borsta tänderna x antal tag på varje ställe, samma med mascara och liknande). Hon spenderar det mest av sina dagar antingen i skolan, på träning (stenhård dans i typ 3 timmar) eller på tåget till och från hemet. Sover för lite gör hon nog med, för det mesta.
Så det är troligt att exemen snarare beror på stress än på lågt BF? Låter rimligt tycker jag. Magproblemen tror jag mycket väl kan ha att göra med extremt hög ämnesomsättning och dålig kost. Hon har typ vuxit upp på mackor och kakor och alltid ätit sjukt dåligt. Det är först det senaste året eller så som hon insett att hon mår mycket bättre när hon äter regelbundet och lite socker.
Om själva problemet i sig ska jag inte uttala mig då jag inte är kvalificerad att svara. Men ang. mattips så är det ju bara att hålla sig till energität och/eller flytande mat - de bästa sätten att få i sig mycket kalorier utan för stor mättnad, oftast till ett mycket rimligt pris och väldigt enkelt dessutom.
T.ex. nötter eller någon mjölkdrink.
Ja, nötter äter hon ofta och gärna. Ska köpa en shaker till henne tror jag, hon har redan fått en hink proteinpulver av mig, så då kan hon ju dricka det när hon är ute och reser. kanske ska köpa gainer till henne?
TylerDurden84
2007-05-08, 18:50
Något man bör ha i åtanke är att många smala tjejer (och även killar) kan säga saker som:
"Jag äter hela tiden och går ändå inte upp i vikt".
"Jag tål inte att äta diverse kalori-rika livsmedel för då pajjar min mage"
"Jag VILL ju inte vara så här smal"
De kan även hitta på diverse måltider dom tryckt i sig tex megamenyer på McDonalds eller stora pizzor, men ofta är det bullshit även om det låter trovärdigt.
Anledningen till att de använder dessa ursäkter är för att folk runt om dom inte ska tjata på dom. Lägger dom fram dessa kommentarer inbillar dom sig att de ser genom fingrarna på deras ätstörningar eller ev. överträning. Detta är en sjukdom och de lär sig att ljuga bra. Jag pratar av egna erfarenheter av vänner, kunder, flickvänner jag haft.
Kan inte säga att det är vad denna/dessa tjejer har, men det förekommer ofta!!
CoolHandLuke
2007-05-08, 19:50
De kan även hitta på diverse måltider dom tryckt i sig tex megamenyer på McDonalds eller stora pizzor, men ofta är det bullshit även om det låter trovärdigt.
Hehe. Man behöver inte ens hitta på. Intressant det där hur underviktiga personer äter som fan i sällskap och överviktiga knappt petar i maten när andra ser på.
Annars känner jag igen mig i mycket av snacket. Det är inte så enkelt som att man har 'en ätstörning', 'ett stressproblem' eller 'ett magproblem'. Det hänger ihop. Allt är som ett kaos av fysiska problem, prestation, ångest, självförakt etc. I vissa perioder av mitt liv har jag rasat i vikt och mått dåligt. Andra jag gått upp en massa i vikt och mått dåligt.
Enligt min erfarenhet så måste man komma till en stark brytpunkt innan det vänder. Vad den brytpunkten är, är olika för person och situation. Ibland krävs det att man nästan dör. Eller att en anhörig nästan dör. Ibland så kommer aldrig brytpunkten och man dör. Ibland räcker det med en klapp på axeln.
Håller definitivt med TylerDurden84.
Jag hörde någon en gång som hade som ursäkt att hon hade något som fastnat i halsen och därför kunde hon inte äta. Naturligtvis hade hon inget i halsen.
Av egna erfarenheter, vet jag också att det är lättare att hitta på en massa orsaker som "ont i magen", "ingen matlust" "allergisk" o.s.v. än att säga som det är.
Jo, så är det säkert i många fall, men min kompis har ingen ätstörning, det kan jag lova. Vi har känt varandra i massor åt, umgåts väldigt mycket och hon har bott hemma hos mig under långa perioder. Jag har sett smörbergen på hennes mackor, hennes oförståelse inför lightprodukters varande. Häromdagen knölade hon i sig mina pannkakor med smör, keso och sylt på.
Dock äter hon inte så stora portioner, enligt mina mått (men jag väger iof 20 kg mer än henne), men hon äter tills hon spricker.
Sen är hon väldigt dålig på att laga egen mat och eftersom hon är ute och åker mycket blir det många korvar, mackrillbrukar, ägg, mackor och annat som kan intas på resande fot.
Tror stressen och resandet är en nyckelfråga i sammanhanget. Det gör att det blir mycket små slarvmåltider osv.
Sen tror jag inte hon vill gå upp rejält i vikt, men skulle det bota hennes exem och magont skulle hon nog gärna lägga på sig ett par kg.
Kan stresshormoner höja ämnesomsättningen?
Hon är nästan jämt stressad eftersom hon har aldelles för mycket för sig, är sjuk tidsoptimist+extremt ineffektiv i allt hon gör (typ ta på sig strumporna tar 15 min). Sen vet jag att hon har tvångstankar (typ måste ta borsta tänderna x antal tag på varje ställe, samma med mascara och liknande). Hon spenderar det mest av sina dagar antingen i skolan, på träning (stenhård dans i typ 3 timmar) eller på tåget till och från hemet. Sover för lite gör hon nog med, för det mesta.
Så det är troligt att exemen snarare beror på stress än på lågt BF? Låter rimligt tycker jag. Magproblemen tror jag mycket väl kan ha att göra med extremt hög ämnesomsättning och dålig kost. Hon har typ vuxit upp på mackor och kakor och alltid ätit sjukt dåligt. Det är först det senaste året eller så som hon insett att hon mår mycket bättre när hon äter regelbundet och lite socker.
Mm stresshormoner kan höjja både ämnesomsättning och blodtryck. Tycker det låter som om du knäckt problemet här. Hon är helt enkelt den där typen av högpresterande individ som går ner sej i en ond cirkel av ångest/otillräcklighetstankar/låg självkänsla som sedan blir till prestationsångest (prestationstvång) som blir till stress. Och som en överlevnadsstrategi (ångest-dämpar-ventil) till detta föder kroppen tvångstankar. Biprodukten av hela sörjan blir, förutom beroenden av olika slag även; exem, krämpor, begynnande magsår, intolleranser mot div livsmedel, infektioner, kasst immunförsvar, mkt lätt att övertränas samt ett mkt skört psyke farligt nära kanten för utbränning.
Som coldhandluke skrev så krävs det oftast en rejääl brytpunkt/händelse av något slag för att personen själv ska förstå och vända på allt och försöka bryta mönstret. Att en kompis tjatar kanske inte räcker. Att flera kompisar går ihop och konfronterar kanske räcker för att vissa skall fatta, men inte för alla. Att bryta ihop totalt är däremot något som ju garanterar ett uppvaknande men förjävligt om det skall behöva gå så långt...
De är så sjukt beroende av sin livsstil och kan 'fejka' att de har bättrat sej ifall omgivningen börjar tjata, så håll noga koll på henne. Hon kommer garanterat att tacka er sedan, oavsett hur otrevlig själva förändringsprocessen blir. På något vis måste hon få svart på vitt vad stress faktiskt gör med kroppen och börja ta itu med de psykiska orsaker som drivit henne till den här typen av livsstil - det är den enda vägen att permanent ta sej ur beteendemönstret.
Hoppas verkligen i lyckas få henne på rätt bana på något vis...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.