Visa fullständig version : 15 år - olycklig
frajdrik
2007-02-06, 19:08
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Visst har man känt så. Det går över och allt blir bättre, jag lovar! Värt att tänka på är att det inte finns någon som bara mår bra hela tiden, speciellt inte i din ålder. Man måste inte vara lycklig jämt men samtidigt behöver man inte gräva ner sig för småsaker. Bit ihop så ska du se att det kommer bättre dagar snart.
LadyInsane
2007-02-06, 19:17
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Hej!
Jag har haft långa perioder i mitt liv då jag mått otroligt dåligt. Varför? Av olika anledningar. Alla är vi olika men jag är en person som har tendens att bara deppa över sådant som är dåligt instället för att göra någonting åt det. Det är något jag verkligen arbetar med och försöker förändra med mig själv.
I varje fall, när jag slutade 9:an kom förändringen av sig själv. Jag kunde välja vilket gymnasium jag ville och plötsligt fann jag mig i en ny miljö med nya människor. Jag lovar dig, gymnasiet förändrar en automatiskt. Man har möjligheten att skapa sig ett nytt "Jag" och slipper vara den person man innan hade varit från 6:an (eller rent av ända sedan 1:an). Ett tips är att inte stressa förmycket över gymnasievalet, väljer man fel kan det ändras senare, vad som är viktigt är helt enkelt att finna ett ställe man trivs på. Jag tror att det du känner just nu är tristess över hur monotont och likadant allt är. Jag hoppas att du blir med hoppful och gladare när du ska börja gymnasiet, vi människor behöver helt enkelt variation för att vara nöjda och för att saker ska vara spännande.
Mycke babbel men förhoppningsvist även något vist;)
Jag tror helt klart att du lider av något vi i branschen brukar kalla för "tonårsförvirring".
frajdrik
2007-02-06, 19:32
Hades och LadyInsane, tack för bra och utförliga svar :)
Liten Men Fet
2007-02-06, 19:57
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Det ordnar sig, det är normalt när man är tonåring och hamnar mellan att vara barn och vuxen. Det ger sig med tiden, enda konkreta tipsen jag kan ge dig är att vara så positvt du bara kan, ha roligt och le mycket. Andra kommer då att uppfatta dig som en trevlig positiv människa och då kommer dom vara gladare och trevligare mot dig.
Detta är bara en av förmodligen flera förvirringar och tråkiga tider. Det enda du kan göra är att tänka framåt, alla mår dåligt någon gång och ju mer du tänker på det dåliga och inte det positiva som kommer i framtiden kommer du att må dåligt. Det enda som är värre än att må dåligt är att tänka på att man gör det..
Så kör hårt, trist att sova ensam? Stoppa in två fingrar i baken så löser det sig, du är en vinnare..kom ihåg det!
det kommer komma nya perioder, dåliga och bra. berg och dalar hela livet för dom flesta.
Tror att det här forumet kan vara något för dig, kasta bort ditt gammla liv, be eventuella vänner att fara o flyga, och ägna dig sedan helt åt träningen, Det gjorde jag :)
mangemani
2007-02-06, 20:41
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
tja,i stort sätt alla människor i din ålder har kännt likadant.
förvirring,osäkerhet osv,så du är ju inte ensam om det precis.
Alexlindgren
2007-02-06, 20:43
Har också drabbat mig, av och an. Är 16 år om det är värt att veta..
Håll ut bara, känns inte som om det ska gå över, men en dag vaknar du, lycklig as before ;)
Det blir värre med tiden! :thumbup:
Det blir värre med tiden! :thumbup:
:hbang:
Det blir värre med tiden! :thumbup:
Kunde inte sagt det bättre själv, när man var 15 trodde man att det skulle bli bättre, men ack så fel man hade.
Shakemynuts
2007-02-06, 21:05
HAHA! :laugh: Tyvärr är det fan i mig sant. :D
Men fan, många saker blir bättre. Egen lägenhet är trevligt..
Albatross
2007-02-06, 21:06
Jepp... Inte fan blir det bättre inte...
Tror att det här forumet kan vara något för dig, kasta bort ditt gammla liv, be eventuella vänner att fara o flyga, och ägna dig sedan helt åt träningen, Det gjorde jag :)
Det låter ju ganska dumt, tycker jag.
Tro mig: alla 15åringar är olyckliga. Tonåren sucks, ledsen att säga det.
Det enda glädjande är att för varje år så blir det bättre (än så länge för mig iallafall, jag är 24).
Jag har praktik på en högstadieskola så ser tonårsångesten varje dag. *rolleyes*
Stå på dig, bit ihop, försök hitta bra kompisar som inte enbart har som största intresse att bli coolast, läs bra böcker och stay in school, så ordnar det sig ska du se!:thumbup:
Shakemynuts
2007-02-06, 21:17
Det låter ju ganska dumt, tycker jag.
Om vännerna är idioter och inte värda att va ens kompis är det inte dumt. :)
Då är det trevligt att våga frigöra sig från dom och inte bara sitta och ta emot skit.
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Det är tungt att vara 15, man bor hemma hos föräldrarna och man betalar inte en krona och ens ansvar sträcker sig till att städa 1 rum och ev hjälpa till lite.
Inget ekonomiskt ansvar utan allt verkar vara gratis.
Man får gå i skolan mellan 8 och 15 på dom 7 timmarna har man lunch och en satans massa raster, när man inte har rast har man lektion, man måste sitta ner på en stol i ett varmt rum och läsa/skriva/lyssa.
Lov infaller hela tiden, en vecka hit och en vecka dit och sen ett 10 veckor långt lov över hela sommaren. Får ledigt flera dagar innan jul och börjar inte förs någon vecka eller 2 in i Januari osv
Innom en snar framtid måste du jobba, mitt jobb t.ex som murarlärling kan man ju använda som exempel.
7-16 varje dag, 30 min rast vid 9:00 och 30 min rast vid 13:00. man får inte sitta ner i ett varmt rum och gona, just nu får man skotta snö och frysa hela dagen. Man håller sig inte inne bara för att det är 12C minus ute. Sen kanske jobbet inte är där man bor som det vart mest för mig under 2006, pendlade senast 18mil om dagen. Då blir det att gå upp 04:45 och sitta i en bil 05:45
så man är framme klockan 07:00. Sen åker man hem igen vid 16:10 så är man hemma vid en 17:30. När du kommer hem är det ca 11h innan man ska upp igen, och man ska sova bort 8h av dom, så 3 timmar fritid har du på en hel dag.
4 veckors semester om året och sen har man ledigt några dagar om året som midsommar, juldagen/annandagen, nyårsdagen.
Man är inte ledig mellandagarna och börjar jobba den 2:a januari.
Man har en bunt med räkningar varje månad som man måste betala, tillsammans med mat och allt annat som måste hem, ingen lagar maten åt dig, ingen diskar eller tvättar heller. Allt som ska göras måste DU göra, annars blir det inte gjort. Blir du sjuk så ligger man inte hemma så länge man tar sig ur sängen. Var hemma sjuk 2 dagar under hela förra året.
Så ska det hålla på varje dag, varje månad varje år i runt 45 år innan man går i pension.
Så ja, det är verkligen hemskt att vara 15 år med allt serverat för sig och utan ansvar för något annat än sig själv. Om ens det.
.......
Så löjligt skrivet..
Så löjligt skrivet..
Det är ju helt sant...
Alla har vart eller kommer bli 15, men innan man tycker att det är tungt och jobbigt kanske man kan fundera på vad som kommer när glass livet hemma hos mamma är slut.
Då ser man snart att man hade ren lyx, man kunde inte fått det bättre.
Jag minns min första arbetsdag, jag var helt slut, helt totalt slut. Dagen var ju en evighet. Man slutade ju för fan inte förns klockan 16. Och man minns att man hatade torsdagar då man gick i skolan mellan 8:25 och 15:20.
Tanken på att varje dag skulle vara såhär resten av livet var ofattbar.
Men man får snart arbetsmoral, jobbet flyter och det är snart inte alls jobbigt. Man börjar jobba helger också och tar ingen semester för det är bara 4 veckor
och man tar hellre pengarna. Det är inte viktigt att sluta 16:00 heller utan man kan jobba över ett par timmar. När man kommer in i att jobba mycket känns tiden då man är hemma och ledig som helt bortkastad, man får inget gjort och driver inte in några pengar. Helt bortkastat och man kunde ju lika gärna fått jobba istället.
När han sitter inne i klassrummet i +20 grader och läser står andra ute hela dagen
i minusgrader och arbetar och grabben önskar sig bort därifrån. Tycker det är pest
Min post försökte få trådskaparen att få lite perspektiv på tillvaron...
Om vännerna är idioter och inte värda att va ens kompis är det inte dumt. :)
Då är det trevligt att våga frigöra sig från dom och inte bara sitta och ta emot skit.
Men vem har sagt att hans vänner är idioter?
Liten Men Fet
2007-02-06, 21:36
Jag har det så mycket bättre nu vid 26 års ålder än vad jag hade vid 15, visst har man ett ansvar nu att ta hand om sig själv men det ger ju samtidigt frihet att bestämma vad som jag vill göra. Var jag vill bo, vad jag vill äta, vad jag vill arbeta med. Jag blir respekterad av medmänniskor på ett helt annat sätt nu utan att jag behöver kasta nån mobbare i backen.
Å brudarna springer efter mig.
Fy fan vad bra jag har det! *cupid*
Kunde inte sagt det bättre själv, när man var 15 trodde man att det skulle bli bättre, men ack så fel man hade.
Eller så hade du det ganska lätt när du var 15? Inte har det blivit värre för mig i alla fall, det blev mycket bättre.
Bland många "vuxna" finns det en tanke om att alla personers tonårsperiod är ungefär lika. Detta är självfallet fel, precis som med alla andra perioder i livet. För vissa glider tonåren förbi på samma sätt som barndomsåren, för andra är det lite tyngre, och för några glider de inte förbi alls.
Det låter ju ganska dumt, tycker jag.
Nej men det finns ingen annledning att slösa värdefull tid på idioter.
Flickvän är ett annat kapitell som verkligen kan inverka negativt på träningen, så undvik det om möjligt ;)
Vaddå många skriver att tonåren sucks osv.. jag hade skitkul när jag var 15.. måste säga att runt 16-års åldern regerade totalt.
Försök snappa upp dig, vet hur det är att må dåligt men det brukar gå över relativt snabbt om man fixar något kul att göra.
Shakemynuts
2007-02-06, 21:53
Men vem har sagt att hans vänner är idioter?
Vem har sagt att dom inte är det? :D
(Med reservation för att han kanske sagt att han har bra kompisar)
Nä men, OM dom nu är det så är det en bra idé. Annars inte är det ganska onödigt.
Vet inte vart inlägget som startade detta kom ifrån, kanske helt enkelt bara var menat som, om han helt enkelt har det, så är det en bra idé.
Tro mig: alla 15åringar är olyckliga. Tonåren sucks, ledsen att säga det.
Heeeeells no. Fyfan vad lycklig jag var i tonåren. :D
Shakemynuts
2007-02-06, 21:57
Det är ju helt sant...
Alla har vart eller kommer bli 15, men innan man tycker att det är tungt och jobbigt kanske man kan fundera på vad som kommer när glass livet hemma hos mamma är slut.
Då ser man snart att man hade ren lyx, man kunde inte fått det bättre.
Jag minns min första arbetsdag, jag var helt slut, helt totalt slut. Dagen var ju en evighet. Man slutade ju för fan inte förns klockan 16. Och man minns att man hatade torsdagar då man gick i skolan mellan 8:25 och 15:20.
Tanken på att varje dag skulle vara såhär resten av livet var ofattbar.
Men man får snart arbetsmoral, jobbet flyter och det är snart inte alls jobbigt. Man börjar jobba helger också och tar ingen semester för det är bara 4 veckor
och man tar hellre pengarna. Det är inte viktigt att sluta 16:00 heller utan man kan jobba över ett par timmar. När man kommer in i att jobba mycket känns tiden då man är hemma och ledig som helt bortkastad, man får inget gjort och driver inte in några pengar. Helt bortkastat och man kunde ju lika gärna fått jobba istället.
När han sitter inne i klassrummet i +20 grader och läser står andra ute hela dagen
i minusgrader och arbetar och grabben önskar sig bort därifrån. Tycker det är pest
Min post försökte få trådskaparen att få lite perspektiv på tillvaron...
Men du verkar generalisera väldigt mycket.
Många har nog trevliga jobb och trivs i vuxenlivet.
Jag kommer få det bättre, jag hade ett rent helvete hemma.
Många trivs helt enkelt inte i ungdomen.
Jag själv hatade skolan, ingen motivation, för mycket ledighet, vill jobba mer än något annat. Jag mår bättre när jag har ett jobb att gå till än en skola.
Vaddå många skriver att tonåren sucks osv.. jag hade skitkul när jag var 15.. måste säga att runt 16-års åldern regerade totalt.
Försök snappa upp dig, vet hur det är att må dåligt men det brukar gå över relativt snabbt om man fixar något kul att göra.
Woohoo! I peaked at sixteen!!:hbang:
Vem har sagt att dom inte är det? :D
(Med reservation för att han kanske sagt att han har bra kompisar)
Nä men, OM dom nu är det så är det en bra idé. Annars inte är det ganska onödigt.
Vet inte vart inlägget som startade detta kom ifrån, kanske helt enkelt bara var menat som, om han helt enkelt har det, så är det en bra idé.
Självklart kan det vara en god idé om problemet ligger i hans vänner. Jag reagerade bara över att någon gav honom rådet att överge sina vänner, utan att han hade sagt ett ord om att det var där problemet låg.
Det känns lite som att rekomendera att han bör anmäla sina föräldrar för barnmisshandel, rymma hemifrån och söka sig till en fosterfamilj. Jag menar, problemet _kan_ ju ligga där.
Ursäkta om jag drog det för långt i min liknelse. Hoppas ingen tar illa upp.
Shakemynuts
2007-02-06, 22:01
Självklart kan det vara en god idé om problemet ligger i hans vänner. Jag reagerade bara över att någon gav honom rådet att överge sina vänner, utan att han hade sagt ett ord om att det var där problemet låg.
Det känns lite som att rekomendera att han bör anmäla sina föräldrar för barnmisshandel, rymma hemifrån och söka sig till en fosterfamilj. Jag menar, problemet _kan_ ju ligga där.
Ursäkta om jag drog det för långt i min liknelse. Hoppas ingen tar illa upp.
:D
Jag förstår exakt vad du menar. Jag håller med.
Nej men det finns ingen annledning att slösa värdefull tid på idioter.
Flickvän är ett annat kapitell som verkligen kan inverka negativt på träningen, så undvik det om möjligt ;)
Ja, förutsatt att de är idioter.
Det sista låter som något Arnold sagt :D
Jag mår också skit nu, tror jag håller på att bli deprimerad på riktigt. Det har hänt så mycket skit nu. Pappa har fått cancer, mitt ex är på G med någon snubbe (och då tänkte jag: "men hej, då kanske jag har en chans på hennes kompis som jag inte har kunnat bli ihop med innan p.g.a. mitt ex (lång historia)), men då hånglar tjejen jag är kär i med en av mina bästa vänner.
Och jag känner mig ful och tjock och som att jag inte kan prata med någon, och the whole shebang. Sucks to be a teenager *rolleyes*
Det är tungt att vara 15, man bor hemma hos föräldrarna och man betalar inte en krona och ens ansvar sträcker sig till att städa 1 rum och ev hjälpa till lite.
Inget ekonomiskt ansvar utan allt verkar vara gratis.
Man får gå i skolan mellan 8 och 15 på dom 7 timmarna har man lunch och en satans massa raster, när man inte har rast har man lektion, man måste sitta ner på en stol i ett varmt rum och läsa/skriva/lyssa.
Lov infaller hela tiden, en vecka hit och en vecka dit och sen ett 10 veckor långt lov över hela sommaren. Får ledigt flera dagar innan jul och börjar inte förs någon vecka eller 2 in i Januari osv
Innom en snar framtid måste du jobba, mitt jobb t.ex som murarlärling kan man ju använda som exempel.
7-16 varje dag, 30 min rast vid 9:00 och 30 min rast vid 13:00. man får inte sitta ner i ett varmt rum och gona, just nu får man skotta snö och frysa hela dagen. Man håller sig inte inne bara för att det är 12C minus ute. Sen kanske jobbet inte är där man bor som det vart mest för mig under 2006, pendlade senast 18mil om dagen. Då blir det att gå upp 04:45 och sitta i en bil 05:45
så man är framme klockan 07:00. Sen åker man hem igen vid 16:10 så är man hemma vid en 17:30. När du kommer hem är det ca 11h innan man ska upp igen, och man ska sova bort 8h av dom, så 3 timmar fritid har du på en hel dag.
4 veckors semester om året och sen har man ledigt några dagar om året som midsommar, juldagen/annandagen, nyårsdagen.
Man är inte ledig mellandagarna och börjar jobba den 2:a januari.
Man har en bunt med räkningar varje månad som man måste betala, tillsammans med mat och allt annat som måste hem, ingen lagar maten åt dig, ingen diskar eller tvättar heller. Allt som ska göras måste DU göra, annars blir det inte gjort. Blir du sjuk så ligger man inte hemma så länge man tar sig ur sängen. Var hemma sjuk 2 dagar under hela förra året.
Så ska det hålla på varje dag, varje månad varje år i runt 45 år innan man går i pension.
Så ja, det är verkligen hemskt att vara 15 år med allt serverat för sig och utan ansvar för något annat än sig själv. Om ens det.
Hur kul är det då att inte ha varken ansvar, pengar eller någon egentlig frihet att bestämma över sitt eget liv? Dessutom kanske det inte är alla som tänker skaffa sig ett monotont slavjobb och jobba med det i 45 år.
Hur kul är det då att inte ha varken ansvar, pengar eller någon egentlig frihet att bestämma över sitt eget liv? Dessutom kanske det inte är alla som tänker skaffa sig ett monotont slavjobb och jobba med det i 45 år.
Väl talat.
Ja, förutsatt att de är idioter.
Det sista låter som något Arnold sagt :D
Hehe jaså, tänkte inte på det men helt opåverkad är man väll inte :D
Det där med att söka fosterfamilj kanske är att över reagera lite, han är ju 15 bara 3 år till han är myndig och kan välja själv om han vill slippa föräldrarna också. :thumbup:
grisbil3n
2007-02-07, 00:12
Det blir fan värre med tiden. När jag var 15 så älskade jag fan tillvaron, varenda aspekt. Har inte ett dåligt minne från den tiden. Blir fan gråtmild när jag tänker tillbaka.
Absolut inget fel på jobbet, jag gillar det och trivs verkligen. Bra betalt är det också. Men jag hade verkligen hatat det om jag fått göra det när jag var 15-16. Jag sommajobbade då innom samma område och fyyyy fan.
På sommaren finns det inget bättre jobb, man får vara ute hela dagen :)
Men en dag åker nog denna 15 åring förbi en skola och tittar på barnen och säger: "Man hade det nog rätt bra iaf i den åldern..."
Lasse Kongo
2007-02-07, 06:25
15 år, det var tider det, moppe, folköl och ronke ball precis överallt jämt och ständigt, vem kan vara olycklig då :D
är i samma ålder själv, fyller 17 till våren. vet precis hur du känner dig, men vet också att det kommer bättre tider. livet går upp och ner, inget man kan göra något åt utan bara att låta det vara så. ibland känns allt skit, tjejen man gillar dissar en, träningen går åt helvete och skolan är jobbig. men sen kommer det bättre tider, träningen blir skitbra, skolan är faktiskt rolig och kanske till och med brudarna börjar funka bättre nu.
bit ihop helt enkelt, det kommer bättre tider :)
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Du är inte ensam, Sista terminen i 9:an innebär många förändringar, självklart känner sig många förvirrade.
Har man verkligen valt den "rätta" linjen/programmet/inriktningen etc?
En helt ny värld öppnar sig när det är dags för gymnasiet.
Som sagt, alla 9:or vet inte exakt vad de vill syssla med/vilken väg de skall gå.
Tur har de som har alltid förbestämt, tex har ett specifikt mål redan på mellanstadiet och kör på det målet hela tiden.
Men människan förändras ju och därmed målen/inriktningarna.
Inte konstigt att du kan känna dig förvirrad.
bluelight
2007-02-07, 16:09
Garnax, man betalar inte en krona för man har inga pengar att betala med.
Jag tycker faktist det är mycket skönare att jobba än att gå i skolan, nästan så man längtar till alla lov-jobb och sådant.
NiXPhoenix
2007-02-07, 16:35
Hejsan!
Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt var problemet ligger. Kom precis hem från ett utvecklingssamtal, som egentligen gick bra. Jag vet inte varför jag känner mig så nere. Går sista terminen i 9an nu, längtar som fan till gymnasiet, bara få slippa skiten och börja om på nytt. Jag vet inte om jag är inne i någonting som kallas "tonårs-förvirring", eller vad det nu heter. Hursomhelst, jag undrar om någon annan känt/känner som jag, att allting bara känns hopplöst? Tackar för mig, det var rätt skönt att få skriva av sig ändå.
Jag tror det blir bättre.
Kände på samma sätt i nian, gick i en bra klass men i nian var jag ändå väldigt trött på dem och ville komma till gymnasiet. Lärarna berömde jämt vår klass och pratade om att vi var så snälla mot varandra, själv blev jag förbannad över att de "inte såg" hur det egentligen var, vissa populära, vissa mer utanför och några nästintill mobbade. Precis som vilken jävla skolklass som helst. Det är ingen skillnad på skötsamma töntar som pluggar, de behandlar varandra precis som alla andra. Ofta dåligt med andra ord.
Hoppas gymnasiet blir lite av en nystart för dig, bli inte rädd om allt inte blir fantastiskt från första början, det kanske aldrig blir fantastiskt men det kan bli riktigt bra, ge det lite tid bara.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.