Visa fullständig version : Kosttillskott vid cellgifter
Hej,
På äldre dar (född 75) så har man märkt av att man inte orkar riktigt lika mycket längre. Eller det kanske beror mer på att man har mer saker runt sig än enbart träning *drool*
Till saken hör att jag hoppat höjdhopp sen jag var 12 år.
Nu känner jag dock att kroppen inte svarar riktigt som den borde.
Har kollat lite på Kp3 och KCG osv....är ju främst ute efter något som hjälper musklerna att inte "dö" under ett intensivt hopp/styrke pass. Viktökning får inte förekomma samt att explosiviteten måste behållas.
Vad tror ni. Kp3 eller KCG eller andra förslag??
(har inte kört några större grejer med kosttillskott under min karriär då jag inte kännt att jag behövt det. Men nu känns det som att musklerna tar mer stryk)
/Mattias
Bättre återhämtning genom att fylla på med snabb energi efter träningen hjälper nog bäst. Satsa på en gainer eller maltodextrin+vassleprotein.
KCG2 kan säkert hjälpa dig i den tuffa träningen.
Bättre återhämtning genom att fylla på med snabb energi efter träningen hjälper nog bäst. Satsa på en gainer eller maltodextrin+vassleprotein.
KCG2 kan säkert hjälpa dig i den tuffa träningen.
Ok ja det där lät ju rätt bra. Återhämtningen är la det jag har svårast med som det verkar. Men även att få i mig näring så jag klarar passet. De tre huvudmålen på dagen är inga problem. Problemet kommer när det är mellanmål. Fantasin och jobbet sätter stopp. Men men.
Misstänker nämligen att mattheten och att jag känner mig sliten i musklerna har med kosten att göra (iaf för lite kost i förhållande till träningsmängd)
Ligger på mellan 5-8 pass/ vecka just nu (körde upp till 12 förr men svårt att kombinera med ett vanligt jobb nu för tiden) så det blir att man gärna vill ta till lite tillskott för man orkar ju inte stå i köket hela kvällarna *drool*
Men hur mycket maltodextrin ska man slänga i? 50/50?
Viktuppgång vill man ju inte ha (ett stort problem som höjdhoppare..man ska vara stark men lätt). Fast man kanske inte går upp i vikt när man tar snabba kolhydrater direkt efter ett pass??
EiseltUK
2007-01-19, 11:26
Vi har positiva erfarenheter av kp3 vid friidrott. En fördel är just att du inte binder vätska och på så sätt blir tyngre. Effekten är också bredare på prestationsförmångan än vanligt kreatin (start-styrka, styrke-uthållighet och reaktion).
Vi har positiva erfarenheter av kp3 vid friidrott. En fördel är just att du inte binder vätska och på så sätt blir tyngre. Effekten är också bredare på prestationsförmångan än vanligt kreatin (start-styrka, styrke-uthållighet och reaktion).
Ska man köra detta hela tiden eller enbart under uppbyggnad?
Dvs ger det någon effekt även under tävlingssäsong då träningsbelastningen i regel är relativt "lätt"...
EiseltUK
2007-01-19, 15:09
Ska man köra detta hela tiden eller enbart under uppbyggnad?
Dvs ger det någon effekt även under tävlingssäsong då träningsbelastningen i regel är relativt "lätt"...
Både och men det måste du nog testa dig fram.
Både och men det måste du nog testa dig fram.
Ok, ja jag får göra ett test helt klart...
Kör igång när tävlingarna är över så får vi se vad effekten blir *flex*
Då har man fått svar på vad mattheten berodde på.
För fem veckor sedan drog jag till vårdcentralen för att kolla upp varför
benen "pirrade" (skum känsla va de iaf...som om man hade mjölksyra hela tiden)
Dom tog trycket på mig. 200/120...åt helvete alltså.
Skicka mig till Östra sjukhuset där dom la in mig. Körde massa tester på mig i tre dagar. Röntga hjärta, lungor osv.
Fick gå hem med tabletter för att sänka blodtrycket. Men dom hade gjort en skiktröntgen över magen innan.
En vecka senare fick jag ett samtal från Sahlgrenska. Jag skulle in på tisdag nästa vecka för att snacka lite. Dom hade hittat nått på ena binjuren...shit.
Det visade sig vara en 10 cm stor tumör som gjorde att binjuren överproducerade kortisol. Detta gör blandannat att musklerna bryts ner efter en tid. Man kan även bli svullen i ansiktet (som jag blev), Det skumma är att jag trotts detta hade ökat lite i knäböj osv innan jag lades in (inte uppe på de nivåer jag varit..men närmat mig iaf)
För en vecka sedan blev jag opererad (man hann tänka mycket innan operationen, läkaren hade sagt att det inte såg ut som den hade spirdit sig på röntgen..men man vet ju aldrig)
Nu visade det sig att den var helt inkapslad. Så han tog bort den och binjuren. Övriga organ såg bra ut.
Blev utskriven idag, läkarna var lättade...samma för mig. Sedan var dom imponerande över återhämtningen. Var i princip uppe dagen efter operationen. Va inte snabb men jag var uppe :)
Nu har man ett snitt på ca 30 cm från mitten av magen och ut mot sidan precis under revbenen. Dom har även delat på några magmuskler (som kommer läka ihop..men lär nog inte bli så snyggt)
Liiiite svårt att röra sig har man...sedan är jag tvungen att käka tabletter för att ersätta kortisolen. Den friska binjuren har nämligen slutat producerat detta eftersom den som han tog bort har producerat för mycket under en lång tid. DEssa tabletter ska förhoppningsvis få igång den andra så småningom. Men det kan ta tid. Allt från 3-4 mån till år eller aldrig.
Utan detta hormon (och således tabletterna i mitt fall) så dör man efter en tid.
Men enligt läkaren ska jag bli helt frisk förutom tabletterna då. Men det kan man ju leva med.
Sedan vet vi inte om den var godartad eller elakartad ännu. Det tar 3-4 veckor innan det kommer fram. Men eftersom den var inkapslad så ska jag få käka tabletter under ett år (om elakartad) sedan ska det vara bra. Enda biverkningen var tydligen att man kunde må lite illa första tiden.
Så, var tvungen att skriva av mig. Man tror inte sånt här kan hända. SJälv har jag aldrig varit sjuk i princip. Ingen sjukfrånvaro från vare sig jobb eller högskola. Så pang händer detta. Tur man hittade det i tid. Samt tur att man idrottar så man märkte det (tappade bland annat 30 cm i höjd). Annars hade man kanske gått ett år eller nått till.
Så håll koll på era kroppar. Känns det skumt så kolla upp i tid. Bättre en gång för mycket än en för lite.
King Grub
2007-04-30, 20:07
Oj! Där ser man, att man alltid skall kolla upp saker man inte vet vad det är. Skönt att höra att du verkar vara på bättringsvägen i alla fall. Kämpa på!
formula4shape
2007-04-30, 20:44
Grumba, skönt o höra att du är på bättringsväg samt att problemet troligtvis klarades upp. Också jäkligt trevligt att du håller en optimistisk klang på det du skrivit trots den otäcka historien.
Jag vet att cancer/tumörer inte anses vara ärftligt men vore ändå intressant att höra om det funnits andra fall i din släkt? Antar att du levt ett sunt liv med tanke på idrotten.
Lycka till i fortsättningen och på vägen tillbaka mot höjderna.
King Grub
2007-04-30, 20:52
Jag vet att cancer/tumörer inte anses vara ärftligt
5-10% av all cancer är ärftlig.
http://www.ks.se/templates/Page____53163.aspx?epslanguage=SV
formula4shape
2007-04-30, 22:00
5-10% av all cancer är ärftlig.
http://www.ks.se/templates/Page____53163.aspx?epslanguage=SV
tack.
Grumba, skönt o höra att du är på bättringsväg samt att problemet troligtvis klarades upp. Också jäkligt trevligt att du håller en optimistisk klang på det du skrivit trots den otäcka historien.
Jag vet att cancer/tumörer inte anses vara ärftligt men vore ändå intressant att höra om det funnits andra fall i din släkt? Antar att du levt ett sunt liv med tanke på idrotten.
Lycka till i fortsättningen och på vägen tillbaka mot höjderna.
Man måste försöka vara vara positiv i ett så¨nt här läge.
Ingen i min släkt har haft nått liknande. Morsan fick iofs hudcancer som hon klarade upp för 15 år sedan typ...men det är det enda
Jag tycker du låter stark och positiv, imponerande!
Vad är det dem säger? Det som inte dödar det härdar (fast det går ju att vända på det också...).
Hoppas det kommer gå bra för dig och att kortisolet börjar produceras igen!
Man kan kanske säga att du hade lite tur i den stora oturen att du hittade den snabbt.
Sedan måste jag bara säga att det verkligen är bra att du skriver om denna typ av erfarenheter. Det gör att vi oerfarna kanske är mer uppmärksamma på våra kroppar.
Så tack för bra skrivet och håller tummarna på att du snart är tillbaka i träningen!
Oj, minst sagt chockad efter ditt inlägg Grumba.
Det är skönt att se att operationen gick vägen.
Håller tummarna för att din andra binjure vaknar till liv. Kämpa på!
Jag tycker du låter stark och positiv, imponerande!
Vad är det dem säger? Det som inte dödar det härdar (fast det går ju att vända på det också...).
Hoppas det kommer gå bra för dig och att kortisolet börjar produceras igen!
Man kan kanske säga att du hade lite tur i den stora oturen att du hittade den snabbt.
Sedan måste jag bara säga att det verkligen är bra att du skriver om denna typ av erfarenheter. Det gör att vi oerfarna kanske är mer uppmärksamma på våra kroppar.
Så tack för bra skrivet och håller tummarna på att du snart är tillbaka i träningen!
Jo man börjar allt fundera en hel del efter en sån här grej.
Nu har det gått så långt att jag drömmer om att jagh tränar igen. Tyvärr så har jag träningsförbud i två månader nu. Enda jag får göra är att gå lite promenader. Nu är det en vecka sedan operationen och jag orkar la gå 1 km kanske. Sedan är benen trötta och jag vill ligga ner en stund :)
Men det går rätt snabbt ändå får jag säga.
Lite skumt ändå. Jag som bara trodde att jag hade brist på nått.....
Oj, minst sagt chockad efter ditt inlägg Grumba.
Det är skönt att se att operationen gick vägen.
Håller tummarna för att din andra binjure vaknar till liv. Kämpa på!
tack tack...jo jag hoppas också på det. Men om den inte skulle göra det så är det ju inte hela världen heller egentligen.
MAn käkar ju ändå vitaminer osv så några piller till stör ju inte :) (även om just dessa är livsviktiga)
Det förstås, brukar ha svårt för att ta tabletter, vad än det nu skulle vara..
Men just när dom som du säger är livsviktiga tänker man nog betydligt mer annorlunda.
Huvudsaken tumören är borta. Keep up the good work
formula4shape
2007-05-02, 14:35
tack tack...jo jag hoppas också på det. Men om den inte skulle göra det så är det ju inte hela världen heller egentligen.
MAn käkar ju ändå vitaminer osv så några piller till stör ju inte :) (även om just dessa är livsviktiga)
Hur lång tid kan man vara utan tabletterna? Om du missar att ta?
kallholm
2007-05-02, 14:46
Då har man fått svar på vad mattheten berodde på.
Var du fysisk trött eller bara trött "ögonen" eller vad man kan säga :P bara undrar...
Kämpa på och lycka till..
Jag kan tänka mig in i din situation och de tankar de föder. Jag fick själv en elakartad cancer bortopererad för ett antal år sedan. Jag har en vän som har en annan sjukdom på binjurarna och hon äter troligtvis samma medicin som du och ska göra det resten av livet. Hon mår för övrigt helt bra och tränar en hel del. Hon berättade att det finns ett forum för sådana med binjure problem. Kanske kan vara något att leta efter om du är intresserad.
Hur lång tid kan man vara utan tabletterna? Om du missar att ta?
Vet inte riktigt. Men missar man en dag e de inte hela världen tror jag.
Tror man dör långsamt eller vad man ska säga...
Var du fysisk trött eller bara trött "ögonen" eller vad man kan säga :P bara undrar...
Kämpa på och lycka till..
Jag var hmmm...vad ska man säga...svag. Hände inte ett skit när jag tog i. Kändes lite som mjölksyra i benen...sedan var jag stressad hela tiden...kunde inte varva ner. Sov max 5tim/natt osv
Jag kan tänka mig in i din situation och de tankar de föder. Jag fick själv en elakartad cancer bortopererad för ett antal år sedan. Jag har en vän som har en annan sjukdom på binjurarna och hon äter troligtvis samma medicin som du och ska göra det resten av livet. Hon mår för övrigt helt bra och tränar en hel del. Hon berättade att det finns ett forum för sådana med binjure problem. Kanske kan vara något att leta efter om du är intresserad.
Ja precis, då har du ju gått ikgenom denna skiten också. Inte kul alls.
Nu vet ju jag inte om den är elakartad ännu. Fast får ju snart reda på det.
Men enligt läkaren ska det ändå vara lugnt eftersom han kunde ta bort med marginal runt den och att den var inkapslad. Så jag får la lite på honom.
Ja det forumet kan ju vara intressant att leta upp..tack för tipset.
Jo läkaren nämnde att jag skulle med största sannolikhet komma tillbaka till samma form igen om inte bättre oavsett om jag måste käka tabletter eller ej...
Fast enligt honom slapp de flesta tabletterna efter ett tag (alltså kommer binjuren igång igen på de flesta....men som sagt...skönt om den gör det..men jag kan leva med att käka piller)
Grumba, välskriven historia! Hoppas det löser sig! =)
Liten uppdatering:
Det som hänt är att den var elakartad. Så nu käkar man en form av cellgift som jag nämnt tidigare.
För att vara på den säkra sidan att allt verkligen är borta skickade läkaren iväg mig till Uppsala för en PET röntgen. Där var jag igår. Så nu blir det två veckors nervös väntan.
2 st på miljonen insjuknar i denna form av cancer varje år(binjurebarkscancer). Majoriteten är kvinnor och medelåldern runt 50-55 någonstans. Finns nästan ingen statistik att gå på då det är så få som får det. Men en lyckad första operation ökar ens chanser att överleva en hel del.
Är som sagt lite off just nu även om det än så länge inte finns några tecken på spridning. Men man är fan inte kaxig i ett sånt här läge.
Får iaf jogga nu, så man kan så sakta börja bygga upp fysiken igen.
Liten uppdatering:
Det som hänt är att den var elakartad. Så nu käkar man en form av cellgift som jag nämnt tidigare.
För att vara på den säkra sidan att allt verkligen är borta skickade läkaren iväg mig till Uppsala för en PET röntgen. Där var jag igår. Så nu blir det två veckors nervös väntan.
2 st på miljonen insjuknar i denna form av cancer varje år(binjurebarkscancer). Majoriteten är kvinnor och medelåldern runt 50-55 någonstans. Finns nästan ingen statistik att gå på då det är så få som får det. Men en lyckad första operation ökar ens chanser att överleva en hel del.
Är som sagt lite off just nu även om det än så länge inte finns några tecken på spridning. Men man är fan inte kaxig i ett sånt här läge.
Får iaf jogga nu, så man kan så sakta börja bygga upp fysiken igen.
Vad tråkigt att den var elakartad. Jag håller tummarna för att du skall bli frisk igen och att det inte sprids längre fram. Kämpa på!
PET röntgen i Uppsala visade inget. Så än så länge finns inga tecken på spridning. Har även börjat köra lite gym samt springer 2.5 km slingor här å var. Blir lite trött av cellgifterna men annars rullar det på hyfsat. Kunde inte låta bli att prova lite stående förra veckan. Gjorde ett hopp på 135 som jag klarade men mina magmuskler blev inte så glada...hmmm..ska nog låta bli det där ett tag till :)
EiseltUK
2007-07-30, 23:49
PET röntgen i Uppsala visade inget. Så än så länge finns inga tecken på spridning. Har även börjat köra lite gym samt springer 2.5 km slingor här å var. Blir lite trött av cellgifterna men annars rullar det på hyfsat. Kunde inte låta bli att prova lite stående förra veckan. Gjorde ett hopp på 135 som jag klarade men mina magmuskler blev inte så glada...hmmm..ska nog låta bli det där ett tag till :)
Kämpa på Grumba!
Nog bättre att ta det lite lagom med träningen så läge du får cellgifterna.
Kämpa på! Du klarar det, friidrottare är inga veklingar!
Tycker inte trådnamnet gör denna tråden rättvisa. Borde döpas om till "Grumbas kamp" eller "Grumbas historia" eller något.
Tack ska ni ha för uppmuntran osv. Ligger fortfarande lite för lågt på koncentratrionen av cellgifter så nu har jag börjat må lite illa. Detta
varnade läkaren mig för i ett tidigt skede så det är inget konstigt.
Men det är f-n att man ska gå runt och oroa sig för småsaker hela tiden.
Tex som att kan man lita på PET röntgen? Man skulle inte käka nått 4 tim innan men vatten var lugnt. Tyvärr råkade jag dricka en mun med cola zero 2-2.5 tim innan röntgen (det var i bilen på väg upp, jag var tvungen att ta nått att svälja min cortisoltablett med men var nyvaken så jag tänkte inte helt enkelt). Detta oroar mig att det skulle slå ut hela röntgen. Men de personer som jag frågat har sagt att det inte ska spela någon roll och att dom skulle sett det i så fall på röntgen. Nåväl, det går upp och ner psykiskt just nu trotts alla positiva besked man får.
Kämpa på! Du klarar det, friidrottare är inga veklingar!
Tycker inte trådnamnet gör denna tråden rättvisa. Borde döpas om till "Grumbas kamp" eller "Grumbas historia" eller något.
Tackar,
Det är först nu man börjar förstå vad man gått igenom. och det är nu
som den mentala biten börjar bli riktigt jobbig. Ska få snacka med en kurator på sjukan nästa vecka för att gå runt att tro att man ska dö hela tiden är
inget som gynnar vare sig mig eller någon annan.
Alla fakta tyder ju på att allt har gått bra, men man är ju så korkad att man inte litar på proffsen i alla lägen.....
Nu ska jag snart kolla på höjdfinalen...sköt om er
Det är ju omöjligt att föreställa sig hur det är att gå igenom det du gör. Men det råd jag kan ge är att försöka undvika att oroa sig. "att oroa sig för framtiden är som att ta ett lån utan att få några pengar" ett bra talesätt.
Om alla läkare säger att det ser bra ut, så får vi väl hoppas det är så! Du kan bara förlora på att oroa dig.
Lev livet och se höjdhoppsfinal!! Det ska jag också göra ;)
Jaha nu e de dags för ny röntgen då. Den 26:e ska man in. Skiktröntgen, mest för att kolla så att kroppen har läkt som den ska men även passa på att se så det inte ligger någon liten jävlen och lurar.
Har en jävla träningsvärk iaf vilket känns skönt :). Körde ett pass med tjejen i helgen men man märker att tabletterna tar musten ur en lite väl mycket.
Körde lite hoppövningarn samt några lätta korrdinationslopp på ca 100 m med gångvila.
Lämnade även blodprov idag för att se om nivåerna har kommit upp till rätt koncentration. Låg på 8 sist och ska upp till 15 tydligen. Usch, bara jag slipper käka mer tabletter. 12/dag är mer än tillräckligt....(åh inte e dom små heller)
Sådär, då har man fått svar på en röntgen iaf. Lungröntgen (vanligt att det sprids dit) Inga tecken. CT röntgen var försenad så den får jag reda på nästa vecka via tele. Men läkaren har sagt åt mig att inte grubbla för mycket. På sahlgrenska klaras en bra bit över 50% av fallen upp och den senaste undersökningen gjordes för fem år sedan. Nu ska dom göra en till snart och han tror att den siffran kommer vara högre.
Jag ligger i det segmentet som har störst chans om man säger så. Men oj vad man tappat i vikt. 10-12 kg är borta. Som ni ser på bilden var jag ingen grov kille innan direkt. Tänk då nu.
Man har ökat på dosen av cellgifter på mig nu också. 13 tabeletter om dagen käkar jag. Är på gränsen till att spy vissa dagar. Jobbigt som fan men det är bara att stå ut till maj/juni.
Börjat träna lite i hallen igen (friidrottenshus) vilket känns skönt. Får även köra mage nu igen av läkaren och 5x30 situps funkade utan att det gjorde ont eller var för jobbigt iaf. Gött de :)
Slartibartfast
2007-10-09, 10:07
Oj, hittade just denhär tråden.
Du kämpar på bra! Dethär kommer ordna upp sig fint!
Får du någon medicin mot illamåendet? Det lär ska finnas bra antiemetika för såna här situationer. Kolla upp det med din läkare om det är jobbigt med illamåendet.
Oj, hittade just denhär tråden.
Du kämpar på bra! Dethär kommer ordna upp sig fint!
Får du någon medicin mot illamåendet? Det lär ska finnas bra antiemetika för såna här situationer. Kolla upp det med din läkare om det är jobbigt med illamåendet.
Åksjuketabletter har jag hört ska funka. Men ska höra mig för lite mer med
min läkare. Illamåendet ska bara vara övergående tydligen så det är möjligt att dom inte vill ge mig mer än nödvändigt.
Keep up the good spirit! Kan tänka mig att det känns skönt att få börja om å träna lite och komma tillbaka i gamla vanor.
Keep up the good spirit! Kan tänka mig att det känns skönt att få börja om å träna lite och komma tillbaka i gamla vanor.
Tack ska ni ha för pushningen.
Jo det är skönt att träna lite. Men samtidigt jobbigt när man inte
är i närheten av samma vikter som man var innan.
Nu känns det nästan löjligt även om man vet att en "kille från gatan" inte hade klarat av samma saker.
Tack ska ni ha för pushningen.
Jo det är skönt att träna lite. Men samtidigt jobbigt när man inte
är i närheten av samma vikter som man var innan.
Nu känns det nästan löjligt även om man vet att en "kille från gatan" inte hade klarat av samma saker.
Känner igen det där. Fick en förslitnings skada i magmuskulaturen i våras som fortfarande inte har läkt. Får bara köra rehabträning och ska jag träna som vanligt är det lätta vikter som gäller. Känns löjligt men det är bara hålla ut
Nu har jag fått svar från senaste röntgen som inte visade nått den heller.
Undrar när man kan andas ut? I vilket fall man är envis som fan när det kommer till träningen. Tjejen tyckte jag skulle ge mig när jag var grå i ansiktet i lördags.
Dom där jäkla tabletterna gör mig extremt trött plus att jag inte haaar någon aptit över huvud taget. Gått ner från 97 till 82 på ett halv år nu....
som sagt tidigare i tråden. På bilen väger jag ca 95.....så ni kan ju föreställa er hur det ser ut nu......... :(
Har inte tittat i den här tråden på ett tag. Topicen är ju inte riktigt träffande längre.
Du funderar över när man kan andas ut. Jag tror att när man har gått igenom det du har gjort så ligger det alltid lite i bakhuvudet. Hur är det med din flickvän, har hon någon att prata med förutom dig? Jag hade en diskussion med min fru och hon tror att min sjukdom har påverkat och forfarande påverkar henne minst lika mycket som mig.
Hur länge ska du äta medicin? Själv åt jag bla morfin i 6 mån. Inget vidare för träningen men man kommer tillbaka.
Har inte tittat i den här tråden på ett tag. Topicen är ju inte riktigt träffande längre.
Du funderar över när man kan andas ut. Jag tror att när man har gått igenom det du har gjort så ligger det alltid lite i bakhuvudet. Hur är det med din flickvän, har hon någon att prata med förutom dig? Jag hade en diskussion med min fru och hon tror att min sjukdom har påverkat och forfarande påverkar henne minst lika mycket som mig.
Hur länge ska du äta medicin? Själv åt jag bla morfin i 6 mån. Inget vidare för träningen men man kommer tillbaka.
Tjejen snackar tyvärr inte med någon. Men det verkar vara bra med henne.
Fast det är klart att hon är orolig. Vem är inte det. Det är trotts allt en riktigt elakartad sjukdom.
Sedan börjar man ju bli lite löjlig. Tänka på att ärret över magen har förstört rutorna osv. Men det är ju smågrejer egentligen. Fast ni är nog många med mig som känner igen det där med fåfänga osv....
Morfin? Vad var det du drabbades av? DEt jag käkar heter Mitotan och är närbesläktat med DDT. Så ni kanske får en liten bild av hur trevligt det är...
Morfin var mot smärtan. De lyckades skära av huvudnerven mellan knä och fot vilket ledde till att jag inte hade någon känsel nedanför knät sammtidigt som det kändes som någon försökte köra en kniv rakt igenom foten. Och den smärtan var oavbruten.
Skada rutorna är väl isig inte kul men det finns alltid dom som har det värre men det hjälper ju inte dig. Själv har jag ett smalben som är 50% av normalt och tar aldrig mer ett springsteg. Cancer för mig också.
Morfin var mot smärtan. De lyckades skära av huvudnerven mellan knä och fot vilket ledde till att jag inte hade någon känsel nedanför knät sammtidigt som det kändes som någon försökte köra en kniv rakt igenom foten. Och den smärtan var oavbruten.
Skada rutorna är väl isig inte kul men det finns alltid dom som har det värre men det hjälper ju inte dig. Själv har jag ett smalben som är 50% av normalt och tar aldrig mer ett springsteg. Cancer för mig också.
Aj fan, Nej det där med cancer är ingen höjdare.
Hoppas alla ni som läser denna tråden tänker efter lite och ger ett litet bidrag i någon form så kanske vi kan besegra skiten (kommer alltid något nytt iofs men man måste börja någonstan)
Själv var man ju odödlig innan detta hände.....(trodde jag)
Rutorna kommer komma tillbaka och dom finns där fortfarande fast det ser lite skevt ut. Dels pga ärret men även pga att jag inte kunnat köra mage på ett halvår. Men nu jävlar....
Nu har det gått en tid till. Jag har börjat träna lite mer (lite lätt 3-4 ggr/vecka) Men fan va irriterande det är att vara så klen.
Övningar som jag var väldigt bra på (knäböj och ryck) är jag helt plötsligt dålig på i mina ögon.
Men det är ju klart. Svårigheten att äta samt cellgifterna gör ju sitt till.
Men jag har tappat ca 50% i styrka nästan. Iaf när det kommer till längre serier. Körde ryck på 50 kg igår 3x3. Det klarade jag av att köra på 90 kg innan (100 som pers). Heldjupaknäböj 3x6 på 60 kg. Här har jag kört 130-140 kg innan. MEn det är som sagt uthålligheten som blivit skit. En etta är inga problem. Men sedan börjar det bli lite segt iaf i ryck. Knäböj klarar jag 3 utan problem (skulle nog tom kunna öka 20 kg i vikt där)
Höjdhopp ska vi inte snacka om. Det finns bara inte. Tog 160 på skoj i veckan. Men det krävdes två försök. Fast om jag skulle köra lite mer seriöst i höjhoppskor och riktig ansats så kanske 175-180 skulle gå.
Men men...var sak har sin tid. Det kommer la när jag kan sluta med cellgifterna och matlusten kommer tillbaka..
kul att du ändå kan träna rätt hårt!
Hur är det med näringsdrycker kan du trycka i dig sånt?
babyvälling kanske?
kul att du ändå kan träna rätt hårt!
Hur är det med näringsdrycker kan du trycka i dig sånt?
babyvälling kanske?
Om du menar näringsdryckerna man får på sjukan så nej tack.
Men det är mest för att dom smakar illa samt känns innehålla för lite eller vad man ska säga.
Däremot funkar proteinpulver hyfsat. Men jag borde kanske försöka dunka på lite med några kolhydrater och fett också. Så tips på den fronten är mer än välkommet.
babyvälling(semper) kör jag med under bulk.. 2dl pulver innehåller 400kcal.
blir svingott om man mixar med mjölk och bär. Innehåller 20% fett och resten kolhydrater typ..
havregryn i där är bra också.
Intressant tråd jag hittade här. Därför tänker jag önska dig lycka till eftersom mer kan jag inte göra. Men inspirerad blir jag när jag läser din kamp emot något som är i flesta fall oundvikligt. Starkt jobbat!
Intressant tråd jag hittade här. Därför tänker jag önska dig lycka till eftersom mer kan jag inte göra. Men inspirerad blir jag när jag läser din kamp emot något som är i flesta fall oundvikligt. Starkt jobbat!
Tackar, jo det är ju oundvikligt och en chock. F-n man får hoppas att
dom kommer på ett botemedel mot skiten snart. (e en del på G inom forskningen vad jag förstått)
Nu är man riktigt klen iaf. Körde frivändningar i tisdags på löjligt låga vikter. 80 kg gick inte alls. Har typ värmt upp på 100 innan...men men.......det kommer la tillbaka.....
Har för övrigt börjat kunna käka lite bättre men fått ömma bröstvårtor nu när nivån på¨cellgift kommit upp på¨rätt nivå. Frågan är om det har något sammband? För det är la hormonrelaterat? Sjukjköterskan trodde inte det skulle vara någon fara men hon skulle meddela läkaren iaf, och han skulle höra av sig om det var kris. Detta var i måndags och jag har inte hört något så man kanske kan släppa det. Sak samma. Är det inte det ena är det de andra......
Blev lite förvånad när man läste den här tråden, missvisande titel som någon redan sagt.
Starkt kämpat! Inte så många månader kvar till sommaren och slutet på behandlingen *flex* Hoppas det går bra!
Som tidigare talare, starkt jobbat och lycka till!
Du får helt enkelt dela in ditt liv i två faser, före och efter tumören. Du kan ju inte jämföra med hur det var förut när du var 100%, istället kan du vara tacksam att du var i så pass bra form och att du har rätt sinnelag.
Inställningen är jätteviktigt i sånna här fall. Det som slår mig är inte att du skulle vara rädd för att dö utan att du är missnöjd över att du tappat i styrka/kondition, att klara av att ha den inställning trots att man käkar cellgifter osv är beundransvärd.
Så positiv inställning och ha ett mål att sikta mot så tror jag du har bra förutsättningar att klara detta!
Som tidigare talare, starkt jobbat och lycka till!
Du får helt enkelt dela in ditt liv i två faser, före och efter tumören. Du kan ju inte jämföra med hur det var förut när du var 100%, istället kan du vara tacksam att du var i så pass bra form och att du har rätt sinnelag.
Inställningen är jätteviktigt i sånna här fall. Det som slår mig är inte att du skulle vara rädd för att dö utan att du är missnöjd över att du tappat i styrka/kondition, att klara av att ha den inställning trots att man käkar cellgifter osv är beundransvärd.
Så positiv inställning och ha ett mål att sikta mot så tror jag du har bra förutsättningar att klara detta!
visst har tanken att jag kan dö funnits där. Den finns där fortfrarande. Men allt ser så väldigt bra ut nu så nu är det mer andra grejer som retar mig. Biverkningar osv. Spciellt sånna som inte står i bipackseln av cellgifterna. Brösten har för övrigt minskat i ömmhet men svullnat i ställtet. Så fan vet. Ska ringa läkaren på måndag.
Man ska vara tacksam för det lilla som man säger.Min läkare säger att jag ska bli helt återställd men det kommer ta tid. (visst kan skiten komma tillbaka så inga garantier finnns, men ändå)
Var idag och lämnade lite prover.
Snackade även med "min" sjuksjöterska lite. Dom kommer hålla koll på mig i minst 10 år..närmare 15 iaf. Vilket känns bra och dåligt.
Ja ja, ska iväg och träna snart iaf...det ska bli skönt......
Nu har man eventuellt fått Gyno oxå.....jobbigt som fan...tjejen tycker knappt det syns men jag ser det iaf...det var lite ömt till en början sen gick det ner för att sedan bli lite svullet. Nu växlar det från det ena till det andra bröstet. Sjöterkskan kollade på det för två veckor sedan (då det började) men tyckte inte det var nått. Åh att hon trodde det berodde på medicinen.
Frågan är om det försvinner efter jag slutar med cellgifterna, som slår ut binjurarna bland annat. (ska hålla på med dom i 6-7 mån till)
Länge sedan man var här och snurrade nu. Men vill bara meddela att allt går enligt plan. Har iofs åkt på en liten förkylning så man flåsar och hostar så fort man rör sig.
Ska in på röntgen nu snart igen är tanken. Men shit va orolig man vart innan jul när man ställde sig på vågen. 78 kg. Inte bra inte bra. Men lyckades äta upp mig 2-3 kg under julen. Så nu tränar jag på lite. Men den här j-vla förkylningen ställer ju till det som sagt.
Har förövrigt grym träningsvärk i biceps samt baksida lår nu (körde raka marklyft, bicepscurl bla)
Läkaren gav mig förresten fria händer gällande konsumtionen av cellgifter vilket känns bra.
Mvh
Mattias
Slartibartfast
2008-01-09, 16:37
:thumbup: Bra att allt går enligt planen. Kämpa på bara!
Danny Devito
2008-01-10, 16:36
:thumbup: Bra att allt går enligt planen. Kämpa på bara!
+1
Tackar återigen alla som stöttar. Det får mig verkligen att hålla modet uppe.
Idag var jag och lämnade blodprov för att kolla njurvärdena.
Detta för att dom ska se så att njurarna 'är i sånt skick att dom klarar av en CT röntgen då man skickar in kontrastvätska i blodet (man dricker även en mjölkliknande gegga). Tid för röntgen är satt till den 24 denna månaden. Bara några dagar efter min födelsedag så man får hoppas det blir en bra present :) (fyller den 19:e)
Kämpa på! Jag följer din kamp! *flex* Grattis i förskott
Kämpa på! Jag följer din kamp! *flex* Grattis i förskott
Tack tack:)
Så vad har hänt sedan sist?
Jag har fyllt år samt gjort ännnu en röntgenkontroll (lung och skiktröntgen)
Sedan ska jag in och lämna massa prover igen, på onsdag. Bland annat urinsteroidprofil vad exakt det nu innebär. Svar den 13 på allt plus att jag får träffa läkaren.
Det jobbiga är ju att man blir påmind hela tiden även om det är skitbra att dom kollar upp allt med jämna mellanrum...
LunaSpice
2008-01-25, 13:35
Jag följer också din story! Kämpa på! :)
Urinsteroidprofil tar man för att se binjurebarkens prohormoner. Antar också att du kommer att/har gjort ett ACTH-test, sk. Synacten test? Vad visade datortomografin?
Jag följer också din story! Kämpa på! :)
Urinsteroidprofil tar man för att se binjurebarkens prohormoner. Antar också att du kommer att/har gjort ett ACTH-test, sk. Synacten test? Vad visade datortomografin?
ACTH har jag gjort och det kommer även göras nu igen.
Allt detta gjorde jag ju innan operationen.
datortomografin gjorde jag igår så den får jag ju inte svar på än.
Men den jag gjorde för 3 mån sedan visade inga spår av nånting.
Är inte Prohormoner dopingklasssat i sverige???
LunaSpice
2008-01-26, 00:05
Prohormoner...hehe. Det man tittar på är förstadiet till binjurehormonerna. Inget dopingklassat. ;)
Prohormoner...hehe. Det man tittar på är förstadiet till binjurehormonerna. Inget dopingklassat. ;)
Aha :)
Sådär då har man fått svar på alla prover man tog (och röntgen, som nämns ovan) Alla var bra. Inga tecken på nått. Så nu kan man köra på ett tag till utan att oroa sig.
Cellgifterna gör ju tyvärr fortfarande att man är rätt slö och inte helt klar i huvudet hela tiden men det är det värt. Tyvärr igen så går det ju ut lite över mitt jobb. Men men, ingen tackar en ändå för att man sliter så...
Ang träningen så får jag köra allt i lagom mängd (skynda långsamt) förutom att jag inte får lasta på med vikter på magmusklerna.
Så nu jäklar
Danny Devito
2008-02-14, 12:09
Kul att höra att du verkar vara på bättringsvägen. :)
Kul att höra att du verkar vara på bättringsvägen. :)
Tackar, jo det känns skönt (eller iaf lugnare)
Aj vilken träningsvärk man har fått nu. Men men, härligt att känna att man lever :)
Nu känns allt lugnare som sagt och det är bra. Men man är inte kaxig i gymmet när man kör knäböj och det kommer upp en liten tjej och kör på lika mycket eller mer vid sidan om...iofs körde jag 6x10 och hon körde 4x2 eller nått sånt.
Nu ska man bara försöka få tag på någon som kan kolla över ens prickar också så tror jag att alla orosmoment är borta (kommer säkert fler)
Som jag sagt tidigare i tråden. Märker ni nått skummt med kroppen kolla upp innan det är försent!!!!!!!!!!
Då var det kanske dags att uppdatera lite igen.
Det som hänt är att jag igår kom hem efter ännu en operation.
Så nu sitter man här med ett stort jävla snitt (han skar i samma) på magen igen. På dom två senaste röntgentagningarna så hade dom
nämligen sett en liten men marginell ökning av några lymfkörtlar. Dessa ville han ta ut som en extra säkerhet.
Jag känner mig mycket starkare nu än sist gång men magen är inte i form (matmagen alltså). Det jag stoppar in kommer ut snabbare än jag vet inte var. Så man får vara nära en toalett =O)
Tydligen är det vädligt vanligt att man öppnar upp och tar en så kallar "second look" efter ett år då man inte ser allt på röntgen. Han passade även på att plocka alla lymkörtlar han såg som var lite större än normalt.
Lite segt att börja om. Men om allt går enligt plan så ska jag snart få sluta med cellgifterna iaf. Detta hänger ju på att det inte visar sig vara något i körtlarna.
Men enligt läkaren så skulle han bli väldigt förvånad om det var något. Ja ja, man får ta det som det kommer.
Nu är det iaf snart midsommar =O)
Följer tråden.
Ville bara säga kämpa på :)
Följer tråden.
Ville bara säga kämpa på :)
Tackar,
Fan idag gick man nästan 1 km...men följden av det blev ju att man sov en timme efteråt...(att man inte kan lära sig att vila någon gång)
Nu har det gått lite drygt två veckor sedan jag opererades. Tyvärr så är jag lite seg plus att såret inte vill läka riktigt. Det vätskar en del och är väldigt svullet (vilket iofs inte är så konstigt) Så det blir många turer till distriktssköterksan nu. Hon trodde iofs inte det skulle vålla några problem då jag inte har feber. Men man känner sig jävligt vimmelkantig.
Aptitlöshet har man fått igen också...fan...nu när man som mest behöver käka.....
Jaha igår hade man feber också. Så då fick man antibiotika. Men maken till ointresserad läkare. Jag nämnde medicinerna jag käka och hans svar var "Ja de går säkert bra" med en liten uppsnosig ton (om ni förstår)
Ringde senare min avdelning på Sahlgrenska och dom tyckte alllt verkade märkligt men noterade iaf vilken anitbiotika jag fått osv. Ska bli intressant att höra vad min läkare har att säga när han får reda på detta....
Sedan visste inte ens disktriktssköterskan vad ett högt blodtrycklåg på. Som ni såg i början så hade jag 200/120 vilket jag sa till henne...svaret "jaha så de va högt då eller?"
Hmmmm, ja ibland undrar man. Tur jag inte nämnde min bursit jag fått på armbågen för då hade hon la fått gå ut på nätet.
Nu e febern borta iaf. Tror det har med att göra att jag inte kunde äta nått större igår. Men idag har det gått bättre.
La ner cellgifterna lite där så kroppen får en chans att läka.
Annars söker jag lite alternativ vad man ska stoppa i sig. Helst flytande och milt. Dvs inget äckelgrejs osv......
Tack för mig
Och en trevlig helg på er som läser om min lilla kamp mot skiten :)
sådär då är det kanske dags att uppdatera lite. Ser detta som en "skriva av sig plats" om ni förstår.
Jag har fått svar på proverna och tyvärr så fanns det lite tumörvävnad i en av lymfkörtlarna han tog bort. Så det blir ett år till med cellgifter.
Men han såg positivt på det ändå. Sahlgrenska har precis gjort en sammanställning av alla fall av binjurebarkscancer de senaste 15 åren och kommit fram till en 10 års överlevnad på hela 70%
Jag blev helt paff när jag hörde det. Det jag läst och hört förut har nämligen varit mer runt 30%
Som läkaren också sa. I denna undersökning har dom tagit med alla fall som sagt. Dvs även sådana där det har spritt sig till hjärna, lungor, lever osv såna dom inte kan operera m.m.
(vilket är en hel del dels med tanke på att de flesta är mycket äldre samt att den är svår att upptäcka om man inte tränar :) )
Ja nu e de sommar iaf...eller ja..så mycket sommar det nu kan bli.
Sköt om er och träna på för det tänker jag göra (så gott det går iaf)
Whistler
2008-07-21, 16:30
Rörande tråd (och det ska mycket till för att jag ska bry mig). Kämpa på! Det här var inspirerande! Hoppas verkligen det kommer gå bra för dig...
Rörande tråd (och det ska mycket till för att jag ska bry mig). Kämpa på! Det här var inspirerande! Hoppas verkligen det kommer gå bra för dig...
Tackar,
Ja jag hoppas verkligen de som läser detta lyssnar på kroppen!!!
Sedan ska man veta att kroppen i sig är helt underbar på att läka.
Fan mitt ärr är stort och dom har delat magmusklerna två ggr på ett år.
Men jag börjar redan få styrkan tillbaka i magen (6 veckor sedan jag opererade mig)
fyfan alltå, all heder man.. vilken inspirationskälla. hur gör du med jobbet osv? hur har du gjort?.. har själv en hel del strul med njurar osv (även blodtrycket till en följd av det), men detta är på en annan nivå, kör hårt ska forsätta läsa denna tråd i framtiden. lycka till, verkligen..!
fyfan alltå, all heder man.. vilken inspirationskälla. hur gör du med jobbet osv? hur har du gjort?.. har själv en hel del strul med njurar osv (även blodtrycket till en följd av det), men detta är på en annan nivå, kör hårt ska forsätta läsa denna tråd i framtiden. lycka till, verkligen..!
Grejen är att jag har ett stillasittande jobb så det funkar.
Denna gången vart jag sjukskriven 4 ggr. Förra året var det nog lite längre.
Men nu har jag semester i fem veckor så *rolleyes*
målet är att jag ska vara igång hyfsat till hösten så jag kan träna upp lite grund dels ifall dom skulle hitta nått mer men också för att jag kanske ska ge höjdhoppandet en chans till ändå....hmmm...Men sluta träna helt kommer jag i vilket fall aldrig göra. Det har jag lärt mig av detta kan jag säga :)
Slartibartfast
2008-07-21, 18:53
Grymt bra attityd har du! Kämpa på bara! Allt gott! :thumbup:
Grymt bra attityd har du! Kämpa på bara! Allt gott! :thumbup:
Tackar!!! :)
Dags för ännu en uppdatering. Nått skumt har hänt. Jag var iväg till Uppsala där dom har PET röntgen som man med hjälp av markörer kan hitta tumörer. Den visade inte nått så det var ju bra. Men två veckor efter denna så gjordes en vanlig lungröntgen och då hittade man två små förändringar i lungorna (6mm stor i vänstra och 5 mm i högra) så nu ska man in på operation igen.
Först tar dom vänster lunga sedan får jag återhämta mig och läka lite sedan tar dom höger.
Först trodde dom att det skulle gå att ta med titthålsoperation. Men eftersom det rör sig om så små grejer och det sitter tydligen rätt långt in så blir det som att leta efter en nål i en höstack. Därför ska dom gå in mellan revbenen och rota.
Men men, enligt läkaren så ska lungkapaciteten inte påverkas av detta men det är då själve faan att man inte kan få bli av med skiten någon gång.
Detta är ju inte ens säkert att det är något. Läkaren gav mig ett val om njag skulle operera eller ej(eftersom dom inte vet vad det är, och pga att PET röntgen inte visade nått som förbryllar läkarna lite). Men själv tycker jag inte valet var så svårt. Blir två snygga ärr till(plastikkirurgi??? ;))..hellre det än att riskera livet om man säger så.
Så ligger det till nu iaf. Lite off är man. Men känner mig starkare än någonsin psykiskt så nått gått har det gett mig det här iaf.
Fan vad jobbigt detta måste vara, får hoppas operationen går bra! Jag önskar dig lycka! Det är många som skulle gå under om dem skulle få tillbaka de...:(
"A vision without action is only a dream" so keep on fighting!:)
Du är sjukt stark, du har blivit lite av en förebild nu :)
Tack än en gång för uppmuntran jag får här i tråden.
Nästa vecka ska jag in på lungtest så nu närmar det sig.
Hmmm, känns inte så trevligt att dom ska in i lungsäcken och rota. Men men...
Var även hos vårdcentralen idag. (sprungit där en hel del sedan förra operationen i juli) Min kropp stöter ifrån sig dom innre stygnen. Jäkligt jobbigt att det inte vill läka. Närdet har läkt på ett ställe dyker det upp mer på ett annat...suck....segt segt
Men man får ta dagen som den kommer ändå :)
Langster
2008-10-14, 08:44
Av någon anledning har jag inte sett den här tråden förrän nu.
Vill bara instämma i kören och säga Kämpa på!!
Tycker det är imponerande att du lyckas hålla humöret så bra trots alla motgångar.
Och du ska nog inte bry dig om att dina träningsresultat blir sämre, tänk istället på att du antagligen klarar det hela bättre eftersom du var så vältränad när skiten började. Du kanske inte har tränat hela ditt liv för att vinna en tävling, utan för att besegra sjukdomen!
Ironbabe
2008-10-14, 09:27
Fick väldigt blandade känslor av att läsa den här tråden! Det är väldigt tråkigt det du råkat ut för och jag lider verkligen med dig. När man sen fortsätter läsa om din kampvilja och jävlaranamma så kan man inte bli annat än imponerad av dig! Du kämpar på trots upprepade motgångar med en glöd som många aldrig nånsin kommer få uppleva under sin livstid. Jag är helt övertygad om att du kommer vinna över det här. Jag kommer titta in här hädanefter och följa din kamp :)
Då var de klart!
Dom har tagit ut en "kil" ur vardera lunga. Dom gick in mellan revbenen. Ja dom bände isär så dom kom in med händerna. Jäklar va ont det gjorde. Men jag låg bara inne i 3 dagar/gång. Ärren denna gången blev riktigt bra. Syns knappt. Men dom är långa iofs.
Innab operationen fick jag göra lungtestet. Blåsa i en slang och kolla kapaciteten. 8 liter drygt vart de. Var rätt bra tydligen :)
Det dom hittade i lungorna var tyvärr metastaser från binjuretumören. Men nu e skiten borta därifrån iaf.
En sak som var lite äcklig sista operationen. Jag vaknade upp på operationsbordet med en slang i halsen. En sköterska upptäckte att jag hade vaknat till så hon drog ur slangen. Raspade gött i halsen, he he. När jag kom in på uppvaket så satt jag nästan upp i sängen. Så dom undra om jag inte kommit fel. Men jag tror dom tyckte det var kul att ha mig där. För jag var den enda patienten så dom hade inget att göra verkade det som. Åh jag tjöta ju på som fan....(som vanligt)...
Men nu får det vara nog med operationer. Jag har vill bygga upp fysiken igen. Nu är jag skrämmande klen. Tror inte jag varit såhär klen sedan jag var 14-15 år eller nått...
skönt att höra att din positivism lyser!
imponerad av dig och din inställning Grumba
Viktor_Balck
2008-12-27, 16:16
Håller tummarna för dig, kämpa på!
Vilken historia, din inställning är värd guld!
Jag har haft en familjemedlemmar med diverse former av cancer of inställningen har varit väldigt avgörande för deras tillfrisknande, eller i ett fall död.
En fråga: När du äter cellgifter, vilka doser äter du det i, samt hur ofta?
Kämpa på och hoppas 2009 blir ett bättre år för dig.
Vilken historia, din inställning är värd guld!
Jag har haft en familjemedlemmar med diverse former av cancer of inställningen har varit väldigt avgörande för deras tillfrisknande, eller i ett fall död.
En fråga: När du äter cellgifter, vilka doser äter du det i, samt hur ofta?
Kämpa på och hoppas 2009 blir ett bättre år för dig.
Tack en än gång alla för stödet.
Jag käkar 10 stycken tabletter/dag. Så det blir ett gäng.
Men jag tappar inte håret osv av dessa. Men man blir lite seg och mår illa m.m.
Ja att vara positiv är viktigt. Även om jag har mina dåliga dagar. Men det har ju alla.
Fan vad bra kämpat!
Jag har tänkt på dig ofta faktiskt. Väldigt glad när jag såg en update! :)
fortsätt kämpa!
Fan vad bra kämpat!
Jag har tänkt på dig ofta faktiskt. Väldigt glad när jag såg en update! :)
fortsätt kämpa!
Tackar =O)
Jo jag har varit lite seg med uppdateringarna här då det varit lite mycet med jobb osv. Plus att jag numera även är tränare i höjdhopp då min egna karriär tog slut (iaf på den nivån)
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!!
:bpump:
En liten update!
Ska träffa läkaren nästa vecka. Men vetti f-n varför egentligen. Jag vet att det var elakartat i lungorna. Sedan har han iofs tagit en massa prover på mig (men sådana som jag brukar ta lite då och då). Röntgen ska det bli igen vad det lider men har inte fått någon kallelse ännu till det.
Kom iaf igång med träningen rätt bra efter nyår så nu går man runt med konstant träningsvärk. SKÖNT!!!!!
:)
Hoppas det är ljusa nyheter!
Vad skönt att allt verkar gå bra, även om det är lite guppigt emellanåt.
Jag måste bara säga att du har Gryyymmt bra attityd. Jag fick reumatism för 2 år sedan och fick lägga av med alla sporter jag höll på med. Jag går runt med konstant verk och bytar läkare ungefär lika ofta som jag bytar underkläder.
Detta är inget livshotande men det värsta jag varit med om, aldrig brytit något ben eller varit allergisk eller något. Men ibland så deppar man ihop totalt, men det gäller att sätta sina mål och kämpa för det, för när man klarar av dom så känner man sig oehört stark som person.
Jag tar också cellgift, tog tabletter innan men jag mådde sååå illa av dom, och jag är 173cm och väger 55kg så jag har inte råd att gå ner mer i vikt. Har inte gått upp 1gram på 2 år dessutom. Men nu tar jag sprutor istl. vilket funkar suveränt, verkligen mycket bättre. slipper den dåliga matsmältningen dock så har jag inte den bästa aptiten endå, men kan vara min magkatarr som gör det också. Men oavsett, du tar rätt stor dos cellgift så går kanske inte och ta det i sprutform för dig. Men jag tycker du ska prata med dina läkare om det, för det fungerar såååå mycket bättre:)
-
Lennie
Tackar än en gång för all uppmuntran.
Besöket hos läkaren var inga konstigheter. Ska dock göra en PET röntgen igen men nu har dom en sådan i Gbg så jag slipper åka till Uppsala, skönt.
Det som var väldigt positivt var att vid senaste operationen så tog dom ut en förändring (som var cancereceller i, vilket jag och läkaren redan visste mer eller mindre) samt en körtel som såg lite skum ut. Körteln var det inget fel på :)
Jag har även kommit igång bra med träningen nu. Körde lite frivändningar på väldigt lätt vikt i onsdags vilket var skönt (typ två år sedan senast). Sedan så blev jag utmanad av en annan kille att cykla på motionscykel så långt man kan på 15 min. Jag kom 11.2 km och han 12....fan. Men han är åh andra sidan vältränad. Det kan man inte säga om mig. Jag är bara envis :D
De va allt för denna gången. Hoppas ni har en trevlig helg. Om inte så se till att få det ;)
Ja då har jag fått svar på PET undersökningen. Tyvärr visade den några små förändringar i vänstra lungan samt vänstra njuren. Detta är områden som domhar opererat i så de kunde inte med säkerhet säga att det var något farligt. Det kan lika gärna vara ärrbildning.
men i vilket fall. Jag fick valet om jag skulle vänta och se eller om vi skulle köra på med starkare cellgifter. Valet var inte så svårt. Starkare grejer såklart tyckte jag. Min läkare höll med.
Bättre att ta det säkra före det osäkra. Och han är fortfarande övertygad om att detta kommer gå bra. Den dagen (om den kommer) han säger att det inte finns något dom kan göra då blir jag orolig. Men nu känner jag bara ett lugn.
Värre är det för folk som är i min närhet. Min underbara sambo, föräldrar, syster osv.
Just nu har jag en jäkla förkylning som gör att jag inte kan prata nått större men det känns som en liten grej i sammanhanget. TRist bara att jag inte kan träna :(
Jag har lyckats bulka upp mig till hela 92 kg nu också :).....det var ju min tävlingsvikt förut. Men efter att ha varit nere på 78 kg och vänt så får man säga att det är bra jobbat (ja det är lite muskler med i det där också..inte bara fett)
Läkaren skulle återkomma på onsdag och tala om alternativen samt hur länge behandlingen kommer pågå. Jag tänkte även passa på att fråga hur effektiv den är (men jag vet redan svaret. Och det är att han inte vet. Det är för få som har drabbats av denna sjukdom så det går inte att bygga någon statistik på det)
Det var allt för denna gången...men skriv gärna nått om ni undrar något så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Sköt om er!
Mvh
Mattias
Jag nöjer mig med att önska dig lycka till! Hoppas den här behandlingen biter på de ställen som är påverkade!
Kämpa på! HEJA DIG!
Lycka till önskningar mottages givetvis varmt dom också :)
Ja vi får hoppas att detta verkligen ska ta skiten.
Men men, som sagt. Jag återkommer när jag vet mer..
Lycka till! Hittade tråden idag, du har haft det värre än de flesta men dina mentala muskler verkar det inte vara något fel på. Maken till bra attityd får man leta efter!
Bara fortsätta kämpa, det är allt vi kan göra.
Fortsätt kämpa på, håll kvar vid ditt positiva sätt man märker av genom hur du skriver.. Ge denna ovanliga sjukdom bra statistik som fan! :hbang:
Lycka till önskningar mottages givetvis varmt dom också :)
Här kommer en. :thumbup:
Ang. trådrubriken så har jag hört (av läkare som jobbar med cancerpatienter) att det finns vissa indikationer på att tillskott av vitamin E kan göra att man mår mindre dåligt under cellgiftsbehandlingen.
Övervinn detta nu! Jag känner stort medlidande för dig skall du veta. Heja!
Tack ska ni ha!
Ang Vitmtamin E så ska jag kolla upp det lite närmare.
Såna här grejer önskar man inte sin värsta fiende kan jag säga. Det sätter allt på prov. Förhållandet för att nämna något!
Just nu sitter jag hemma och är extremt förkyld. Åh alla vet ju man som kille är när man blir förkyld ;)
Hej igen,
Nästa vecka är det dags. Då ska jag läggas in och sedan får jag se hur jag mår efter den veckan. Igår passade jag även på att raka av mig lite hår så att det inte blir en shock för mig själv :)
Men just nu är det mesta tungt. Är antagligen utan jobb om en vecka. Samt kanske singel. Chansen att få barn vet jag inte ens om den existerar längre.
Plus mitt uppe i allt så ringer läkaren och säger att han inte vill ge mig några falska förhoppningar. Han sa att många reagerar bra på denna behandlingen men vissa biter den inte alls på. Visst det som dom ser nu går att operera men det är högst troligt att det finns fler ställen som skiten har fastnat på. Frågan är bara var. Och om det går att operera.
Träning rekommenderades inte heller av "cellgiftsläkaren". Hon tyckte att jag skulle spara kroppen. Promenader fick jag göra däremot. Ja ja, jag får la stå ut detta året (eller hur lång tid det nu tar).
Sköt om er därute och hoppas ni har en riktigt bra vår. För den har börjat komma har min näsa märkt (allergi),
Mvh
M
Ironbabe
2009-04-06, 09:33
Önskar dig oxå lycka till!
Tackar (som ni märker har jag inte mycket att göra på jobbet :))
Ja just det. en hemsk grej. Jag har börjat lägga på mig. FETT, men läkarna tycker ju det är bra. Fast jag är inte förvånad. Två års skräpmatsätande straffar sig förr eller senare ;)
Följt tråden men inte skrivit så mycket, tänkt på dig från och till dock. Lycka till och hoppas att allt annat i livet också faller på sin plats :)
Slartibartfast
2009-04-06, 11:13
Lycka till och håll upp det goda modet! :thumbup:
bear.flowertwig
2009-04-07, 22:00
Ska tänka på dig i morrn om jag whinar på de sista repsen knäböj.
Håller en tumme för dig nästa vecka.
Håller tummarna och fortsätt ät upp dig. Cellgifterna brukar göra att aptiten minskar :(
Lycka till, hoppas att allt kommer bli bra!
Tack än en gång alla!!
Det som hänt är att jag knappt kände nått av behandlingen. Lite lätt illamående dagarna efter hemkomsten, men sen va de som vanligt. Nu ska jag in och få nästa behandling på tisdag.
Men mitt uppe i allt så har de hänt lite annat. Först blev jag av med jobbet veckan innan första behandlingen, sedan när jag låg inne så kom min tjej (sedan 2.5 år tillbaka) och sambo (1.5 år) in och gjorde slut med mig. FY FAN vad ont det gjorde!!
Så är läget, vi bor i samma lgh fortfarande och hon verkar inte lida av det men vi söker annat på var sitt håll. Men hitta lgh i Gbg är inte lätt. Jag har råd att bo kvar där vi bor nu men hon kan inte hitta en ny lgh. Så de e rätt tufft...
Kan snart skriva en bok om den här skiten...
Håller som alltid tummarna för dig.. ser fram emot dagen du skriver att allt är fixat!
MVH
Tack än en gång alla!!
Det som hänt är att jag knappt kände nått av behandlingen. Lite lätt illamående dagarna efter hemkomsten, men sen va de som vanligt. Nu ska jag in och få nästa behandling på tisdag.
Men mitt uppe i allt så har de hänt lite annat. Först blev jag av med jobbet veckan innan första behandlingen, sedan när jag låg inne så kom min tjej (sedan 2.5 år tillbaka) och sambo (1.5 år) in och gjorde slut med mig. FY FAN vad ont det gjorde!!
Så är läget, vi bor i samma lgh fortfarande och hon verkar inte lida av det men vi söker annat på var sitt håll. Men hitta lgh i Gbg är inte lätt. Jag har råd att bo kvar där vi bor nu men hon kan inte hitta en ny lgh. Så de e rätt tufft...
Kan snart skriva en bok om den här skiten...
Tråkigt med flickan men såna finns det alltid fler!
Håller tummarna för dig!
Håller som alltid tummarna för dig.. ser fram emot dagen du skriver att allt är fixat!
MVH
Tackar, ja den dagen ser verkligen jag också fram emot.
Tråkigt med flickan men såna finns det alltid fler!
Håller tummarna för dig!
Sant så sant. Men vi har ett gemensamt intresse i träningen (hon jobbar som peronlig tränare) m.m. så de är grymt trist. Men det är la så ibland helt enkelt.
En positiv grej är att jag pallar att träna lite iaf :hbang: Enl läkaren så skulle det inte gå pga orken. Men den e de inge fel på :cool:
Cellgiftsbehandling nr två avlklarad. Jag har två förändringar som växer i mig vilket inte känns så skönt psykiskt. en i lungan är på 2cm och en på njuren i samma storlek.
Nu är det bara att hoppas att cellgifterna får skiten att stanna och förhoppningsvis minska i storlek.
Vad är det för hjärtlös människa som gör slut med dig när du har cancer...
Hoppas behandling tar på metastaserna nu då. Vad är det för sorts cancer du har?
Vad är det för hjärtlös människa som gör slut med dig när du har cancer...
Hoppas behandling tar på metastaserna nu då. Vad är det för sorts cancer du har?
Binjurebarkscancer heter den, ovanlig....
Binjurebarkscancer heter den, ovanlig....
Men är det alltså den som sätter metastaser i din lunga och på din njure?
Vad kan man säga... lycka till, hoppas allt går bra.
Jag är otroligt imponerad av ditt mod och hur du verkar hålla humöret uppe.
Själv hade jag nog bara kurat ihop mig i fosterställning och grinat.
Men är det alltså den som sätter metastaser i din lunga och på din njure?
Japp det stämmer. Grejen är den att dessa fanns med störsa sannolikhet där redag vid första operationen. Men dom var så små så dom gick inte att se.
Men nu har dom växt lite så då syns dom.
Det positivia är att denna typen är känd för att växa snabbt, men det har den då inte gjort på mig då det tagit två år för dom att se förändringarna. Så uppenbarligen är det något som håller tillbaka skiten i min kropp :)
Vad kan man säga... lycka till, hoppas allt går bra.
Jag är otroligt imponerad av ditt mod och hur du verkar hålla humöret uppe.
Själv hade jag nog bara kurat ihop mig i fosterställning och grinat.
Tackar, visst har man sina deppdagar men dom är inte så många nu för tiden.
Blev ett litet bakslag när tjejen gjorde slut men det är ju sånt som händer.
Trist som fan men ja..livet går vidare.
Reticulum
2009-05-10, 00:09
Håll ut och försök att tänka på annat när det gäller flickvännen. Det går över..
formula4shape
2009-05-10, 11:16
Följt tråden från start och är grymt imponerad över dig Grumba.
Never give up!
Tack ska ni ha, märkte att jag trotts cellgifter och stillasittande fortfarande är stark i framförallt benen. Fan det hänger i ändå :)
Morty*cupid* Grumba! Kämpa på! Härligt att höra att styrkan finns kvar!
Men det är ju klart att den gör det hos dig, eftersom du har psyket ;)
Morty*cupid* Grumba! Kämpa på! Härligt att höra att styrkan finns kvar!
Men det är ju klart att den gör det hos dig, eftersom du har psyket ;)
Tackar Morty :)
Utan träningen skulle jag inte klara mig igenom detta tror jag.
Dags att uppdatera lite igen.
Det vrkar som att cellgifterna har fått stopp på metastaserna. Två i lungan varav en är så liten att dom inte räknar den som ett "hot" samt två på njuren. Lungan har 20mm och njuren 20 plus 17 mm storlek på sig. Det skumma är att den i lungan var 20x15 vid senaste röntgen vilket i mina ögon tyder på att den har minskat.
Annars e de som vanligt. Exet har man vissa känslor kvar för men jag kan inte gråta över henne mer, trots allt stöd hon gett mig under den här tiden. Ja jag vet, jag är lite mesig när det kommer till kärlek osv. Jag ältar och har väldigt svårt att gå vidare.
Men nu måste jag i första hand se till att bli frisk (läkarna kan inte ge svar på hur länge jag ska få de här) samt hitta ett jobb. En go tjej hade varit ett plus men det är för tidigt :)
Hoppas ni har en trevlig sommar, för det har jag :D
Sköt om er
/M
Xtreme-G
2009-07-09, 11:31
Tack för att du delar med dig av din historia. Jag beundrar din inställning och styrka.
Hoppas allt ordnar sig!
Mycket imponerande och inspirerande att läsa om din kämpaglöd! Fortsätt kämpa vidare och ha en underbar sommar!
Dags att uppdatera lite igen.
Det vrkar som att cellgifterna har fått stopp på metastaserna. Två i lungan varav en är så liten att dom inte räknar den som ett "hot" samt två på njuren. Lungan har 20mm och njuren 20 plus 17 mm storlek på sig. Det skumma är att den i lungan var 20x15 vid senaste röntgen vilket i mina ögon tyder på att den har minskat.
Annars e de som vanligt. Exet har man vissa känslor kvar för men jag kan inte gråta över henne mer, trots allt stöd hon gett mig under den här tiden. Ja jag vet, jag är lite mesig när det kommer till kärlek osv. Jag ältar och har väldigt svårt att gå vidare.
Men nu måste jag i första hand se till att bli frisk (läkarna kan inte ge svar på hur länge jag ska få de här) samt hitta ett jobb. En go tjej hade varit ett plus men det är för tidigt :)
Hoppas ni har en trevlig sommar, för det har jag :D
Sköt om er
/M
Wow, vilken kille du är! Nu är du snart frisk och redo att köra hårt igen!
:thumbup:
Wow, vilken kille du är! Nu är du snart frisk och redo att köra hårt igen!
:thumbup:
Tackar :)
Snart i dessa sammanhang är väldigt relativt. Vi snackar ju nått år innan jag anses hyfsad frisk. Och kanske 10 år till innan dom släpper mig helt.
Men jag är på väg om man säger så :cool:
Dags för en liten uppdatering igen då. Jag har varit lite off ett tag men nu är jag lite bättre till humöret. (va inte sjukskriven och arbetslös samtidigt säger jag bara)
Jo det som hänt är att först fick jag reda på att cellgiftet i tablettform som jag käkar, Lysodren, hade farit upp på skalan av koncentration i kroppen så dom vart lite oroliga.
Detta beror antagligen på att kroppen är mättad. Så nu har jag varit utan dom i snart två veckor :) känner mig nästan normal nu ju. Körde ett lätt styrkepass i torsdags och jag har inte kunnat köra så mycket sedan jag vet inte hur länge.
Nu till det tråkiga då. Imorgon läggs jag in. Cellgifterna jag fick i droppform har inte fått stopp på tumörerna i njuren. Men konstigt nog så är dom i lungan oförändrade (dom hade iofs sett en liten skugga i höger lunga men det kan vara vad som helst, men jag utgår från att det är en tumör till)
Så nu byter dom till ett bra mycket starkare cellgift. Det kommer innebära att jag blir inlaggd 4 dagar en gång i månaden. Jag kommer tappa håret. Risk för öronskador. Risk för hjärtskador osv osv osv. Visst känns det tungt. Men denna behandlingen är iaf begränsad i tiden (varav den andra inte var).
Skulle denna inte funka så finns det litenya grejer att prova, så än är inte loppet kört.
Men varför opererar dom inte bort skiten kanske någon undrar. Jo så länge dom växer vill dom inte röra om i grytan. Då finns det risk för att det sprids till ställen där dom inte kan göra en operation.
Jag får se hur illamående jag kommer må av denna behandlingen men jag ska försöka vara lite bättre på att uppdatera ;)
Sköt om er
Mvh
Mattias "Grumba"
Langster
2009-08-31, 07:14
Kämpa på!
Det är väldigt intressant att följa det här. Man undrar bl.a hur man själv skulle klara sig i din situation.
Vad gör du till vardags för att inte tappa motivationen?
Att vara sjukskriven och arbetslös skulle nog vara tillräckligt för att en annan skulle tappa förståndet mer eller mindre, lägg på en allvarlig sjukdom på det och ett brustet förhållande... Jag hade nog varit väldigt deprimerad i det läget.
Hang in there.
Självklart!!
Kämpa på!
Det är väldigt intressant att följa det här. Man undrar bl.a hur man själv skulle klara sig i din situation.
Vad gör du till vardags för att inte tappa motivationen?
Att vara sjukskriven och arbetslös skulle nog vara tillräckligt för att en annan skulle tappa förståndet mer eller mindre, lägg på en allvarlig sjukdom på det och ett brustet förhållande... Jag hade nog varit väldigt deprimerad i det läget.
Jo självklart har jag haft mina deppdagar. Inge snack om det. Men jag har fått hjälp i form av kurator och vänner, samt er här på forumet icke att förglömma*cupid*.
Idag kom jeg hem från sjukan. Lagom seg nu. Känns som jag festat en vecka. Åh värre lär de bli säger dom, får se till att dra till apoteket imorgon och fixa medicin mot illamående som läkaren skrev ut.
Det positiva är att jag har hållt vikten och tom gått upp lite. Så det är på rätt väg där. Det var tom inga problem att träna lite bara jag tränade med skallen så att säga.
Hur ser min kost ut nu då?
KOLHYDRATER!!!!! Samt en hel del fett. Det är det som går ner. Proteinet är det lite värre med men försöker ta lite proteintillskott när jag mår som bäst.
Nu ska jag slappa lite för jag ser i kors snart :D
Hörs snart igen
Mvh
Mattias
Hej igen,
En vecka fylld av provtagningar är över. Fysiskt mår jag bättre än jag trodde. Har bara haft lite smärtor i buken, Men det var tydligen en biverkan från behandligen.
Men Psykiskt har det varit lite värre. Iaf idag, kom av någon anledning in på att det inte finns något botemedel för skiten. Fan, inte likt mig att komma in på såna tankar.
Men jag tror det har att göra med dels att jag går hemma hela dagarna. Dels så har jag inte kommit över mitt ex ännu. Åh såklart cancern, sällsynt, ingen vet om det kommer funka, kommer skiten tillbaka om några år om det funkar nu? osv osv osv osv
Ja det är så tankarna går. Hmmm, usch...deppigaste inlägget jag gjort tror jag.
Men tom jag har mina rejäla dippar.
Sköt om er....gissa vad? Imorgon ska jag till sjukan..IGEN.....suck....njurfunktionstest som det så vackert heter :)
Mvh
Mattias
dream_theater_
2009-09-13, 19:08
Lycka till för fan. Hoppas det går vägen för dig!
Du skriver att du äter mest kolhydrater och fett. Det är inte byggaren i mig som undrar utan just för att du påpekar det så tydligt: Varför äter du protein så sällan / lite? Mår du extra illa av det eller har du riktlinjer du behöver följa för att njurarna är inblandade i din sjukdom?
Det är ödmjukande att läsa om hur du kämpar. Hoppas du hittar mer energi så att du kan fortsätta lika starkt!
Du skriver att du äter mest kolhydrater och fett. Det är inte byggaren i mig som undrar utan just för att du påpekar det så tydligt: Varför äter du protein så sällan / lite? Mår du extra illa av det eller har du riktlinjer du behöver följa för att njurarna är inblandade i din sjukdom?
Det är ödmjukande att läsa om hur du kämpar. Hoppas du hittar mer energi så att du kan fortsätta lika starkt!
Självklart käkar jag proteiner också. MEN, för att hålla vikten har jag varit tvungen att dra på med framförallt kolhydraterna. Vilket också har varit enklast att få i sig.
Så så enkelt var det :). Jag gillar det inte som idrottare i grunden jag är men...ja..måste man så måste man
Sådärja, idag (exakt två veckor sedan jag skrevs ut) så har håret börjat trilla av.
Ja ja, det är ju ett tecken på att det händer nått iaf. Jag började nämligen bli lite orolig då jag kände mig förvånansvärt bra (förutom gyno då men det går ju att fixa till om det inte skulle försvinna av sig själv)
Kämpa på!
Du ska veta att din historia har påverkat mig! Jag var ju med och läste när allt började för länge sedan. Går nästen aldrig in på den här delen av forumet, men när jag gör det kollar jag alltid efter din tråd. Det är för att man blir så imponerad av din kamp. Motgångar på motgångar men du ger inte upp, jag tror och hoppas att det vänder! Även om det ibland känns mörkt tänk på att det finns andra som blivit helt friska också!
Din historia inspirerar! Jag hoppas du kan fortsätta hålla humöret uppe och tänka positivt, det finns bara en sak här i livet som är onödig och det är att tänka negativt.
disturbed
2009-10-05, 08:24
Fyfan så starkt av dig, och vilken rörande historia.
Inte för att någon förtjänar att vara sjuk, men du förtjänar verkligen att få bli frisk. Jag kan bara hoppas att det går bra för dig, kämpa på och lycka till!
Tack än en gång.
tano jag kommer allt ihåg att du varit med från början och kollat in i tråden =O)
Disturbed tackar.
Ja det som har hänt nu är att jag skrevs ut i torsdags. Men sedan dess har jag mer eller mindre varit helt väck. Jag har inte orkat göra ett skit.
När jag skrevs in för en vecka sedan så var mina vita blodkroppar lite låga. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag var extremt förkyld. Men på sjukan sprutar dom i en jäkla massa grejer mot illamående osv så då försvann förkylningen på köpet så att säga.
Men nu är den tillbaka, om än inte lika tuff. Fast jag har ju noll i ork. Skakar bara jag ska ut och handla typ. Det känns inte kul. Fast än att jag vet att det är som det ska vara.
Nä nu ska jag iväg och se om jag kan träna mina aktiva lite (är ju tränare numera, nått måste man fördriva tiden med)
Sköt om er!!!
Mvh
Mattias
Hej igen
Då va man ute från sjukan igen, men jag är helt däckad. Samlade på mig enorma mängder vätska idag så jag fick vätskedrivande (hela ansiktet blev svullet). Nu e man uttorkad istället. Fått ett preliminärt svar på röntgen också...inget nytt som tillkommit, men det har växt lite lite på njuren. Luntumörerna oförändrade...så det är positivt :)
Just nu e jag bara trött trött trött.....(men rätt nöjd :))
Sköt om er och träna hårt!
Mvh
Mattias
Sådär, ute igen efter ännu en behanling.
En lite rolig grej som hände efter första 7 tim behandlingen av två (jag ligger inne 4 dagar, dag ett är 30 min behanling, dag två 2 tim, dag tre och fyra 7 tim).
Ni skulle se personalens min när jag sprang ner fem våningar och sen upp igen direkt efter en sju timmar lång behandling =O). Jag hade fått nog av att sitta stilla. Men konstigt nog ville ingen av dom hänga på, fick höra att jag var galen osv...ja ja
Kändes bra, sedan dagen efter jag kommit hem körde jag på med lite triceps och biceps.
Men ang löpningen i trapporna så var jag tydligen den första patienten som gjort de där. :)
Så nu blir det röntgen den 18:e då får jag se lite mer vad som hänt.
Sköt om er och hoppas ni haft en bra första advent!!
Frumpish
2009-11-29, 19:18
Fy fan Grumba, har läst hela tråden nu och shit, vilken förebild du är! Alltid optimistisk här i tråden och trots motgångar fortsätter du och förvåna. KÄMPA PÅ! Det här klarar du :)
Trashcan
2009-11-29, 20:01
Såg den här tråden för första gången idag och har nyss läst igenom hela. Kan knappast tänka mig hur jobbigt det måste vara, men fan vad starkt att du fortsätter kämpa på! Fortsätt imponera! :hbang:
Tack ska ni ha, all uppmuntran stärker helt klart.
Det har varit lite tungt ett tag nu men det går upp och ner.
Konstigt nog är det inte sjukdomen som är det tunga för mig. På nått sätt har jag accepterat den och det är mer upp till läkarna att fixa den saken.
Tyngsta lasset är nog mitt ex fortfarande. Bara vetskapen att hon dejtar gör att man blir nere. Men det tror jag beror på att jag själv inte är ute i svängen.
Jag menar. Hur stor chans har man egentligen när man har diagnosen jag har och ligger på sjukan en gång i månaden.
Nog om det. Ska börja gå morgonpromenader nu tänkte jag. Mest för att få upp flåset och samtidigt få lite ordning på dygnet. Nu är det helt snurrat.
Just nu känner jag mig lite som en ballong pga allt kortison dom sprutar i mig när jag ligger inne.
Dags att uppdatera lite igen.
Egentligen inget nytt. Röntgades veckan innan jul men har inte fått reda på nått än.
Däremot har jag gått igenom en behandling till samt att träningen flyter på hyfsat.
Kör hyfsat tungt i knäböj just nu utan problem plus att jag börjat bygga på lite på överkroppen för första gången i mitt liv :)
Önskar alla ett riktigt bra 2010. Tack för allt stöd ni har gett mig
Mvh
Grumba
Åh jag hoppas verkligen att du tar dig igenom det här med den kämplaglöd du verkar ha! Lycka till vännen min! <3
Gabriel174
2010-01-05, 06:15
Läst igenom hela tråden. Riktigt starkt av dig Grumba.
Ska följa den här tråden. Håller tummarna!
Jag hoppas att du övervinner sjukdomen och önskar dig tilltagande medvind i kärlekslivet.
Vill bara ge dig omtanke och en maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa aaaaaaaaassa STÄRKANDE kramar!!!
/ Lisen
:)
Jag tackar för uppmuntran. Just nu är jag väldigt glad över en rejäl träningsvärk i bålen.
Farligt att hänga på bra mycket yngre killar när dom ska dunka bålträning.
Detta kommer kännas imorgon :)
Nu har det gått en vecka sedan jag skrevs ut från senaste behanlingen på sjukan.
Denna gången blev lite annorlunda då jag passade på att fylla hela 35 år när jag låg inne, :).
Personalen är helt underbara. Dom kom in på morgonen och sjöng samt att jag fick lite te och kakor (skumt att käka det de första man gör på dagen men det gick det också).
Annars hände det inte så mycket förutom en hel del besök från vänner och familj samma dag som jag fyllde år. Infromationsmässigt fick jag reda på att detta skulle vara den sista behanlingen enligt studien jag är med i. Men hurvida dom ska gå vidare nu visste dom inte riktigt.
Tumörerna har, enligt senaste röntgen jag gjorde strax innan Jul, stannat upp förutom att det tillkommit en liten liten kantig förändring i ena lungan. Om det är något eller ej vet dom inte.
Åter till saken vad dom ska göra. Vad jag förstod så står det mellan att fortsätta med någon form av behanling eller operation. Detta hade dom möte om i onsdags. Men jag har givetvis inte fått reda på vad dom kom fram till. Jag har en tid för ny behandling den 15:e feb men om det blir operation så stryks den.
Igår var jag även på en intervju på sjukan om hur vården kan förbättras för patienter som går igenom en cellgiftsbehanling. Det var mycket intressant och jag hoppas mina tankar gick fram ordentligt. En grej som slog mig var, vi var 4 patienter som fick frågor, att så fort jag eller någon av dom andra nämnde en grej om hur anhöriga eller hur man har mått och tänkt. Så nickade alla och höll med, skönt att veta att man är faktiskt inte ensam om detta.
I övrigt så kämpar jag på med träningen. Just nu är mina armar inte med riktigt så om det är svårläst och många stavfel så får jag skylla på det. Ja jag har kört en hel del biceps och triceps idag, uj uj uj.
Sköt om er så hörs vi snart igen.
Kram på er!
Otroligt berörande läsning. Man kan ju må dåligt över mindre, men när man läser något sånt här så får man en påminnelse om hur jobbigt vissa har det.
Stay strong!
Schroder
2010-01-30, 17:35
kämpa på och hoppas allt blir bra !
Det är jätteviktigt för oss som inte är så här sjuka att höra om ditt liv. En annan klagar över en liten förkylning el en stukad fot som gör att man missar en tävling. Många behöver se på sina liv ur fler perspektiv. Fortsätt gärna skriva, det blir säkert viktigt för många. Stärkande kramar.
Självklart kommer jag skriva.
Sluta nu är det inget jag tänkt göra.
Men en sak som jag funderat rätt mycket på.
Om/när jag blir frisk. Hur blir det då? Jag tror nämligen att hur det än blir så kommer jag aldrig undan detta. Det kommer alltid finnas i bakhuvudet. Kommer det komma tillbaka? Osv osv osv.
Men jag får lära mig att leva med det helt enkelt. En sak som jag helt klart har lagt på is på obestämd framtid det är kärleken. För det har jag insett att det blir extremt svårt att kombinera behandlingar/operationer samt kärlek, för att inte säga omöjligt. Låter kanske negativt och egoistiskt! Ja kanske det, men efter att ha pratat med flera patienter i liknande situation så säger alla samma sak. Förutom dom som hade ett långt förhållande innan dom blev sjuka, där håller det bättre av någon anledning.
nä jag får hålla mig till träning och andra nöjen helt enkelt.
"väntar fortfarande på vad som kommer att hända här näst"
Då har jag fått reda på lite mer om vad som ska hända iaf.
Dom kommer fortsätta med behanlingarna som jag fått nu det senaste.
Hur länge vet jag inte, men det går inte att få för mycket av detta. På sikt bryter det ner njurar samt kan ge hörselskador och skador på hjärtat. Mindre bra.
Vad som händer efter detta vet jag inte. Om det blir operation eller annat får framtiden utvisa.
Tyvärr får jag säga att just nu känns det tufft. Ovissheten är det värsta av allt.
Plus massa annat som hänger över mig och sakta men säkert bryter ner mig.
Men jag ska la ta mig igenom detta också!
Ha de gött!
Snacka om att saker ändras snabbt.
Igår åkte jag in till sjukan beredd på att jag skulle få ligga inne till på torsdag.
Men se där hade jag fel.
Nä istället så vill dom prova en annan behandling på mig som tyska läkare hade rekommenderat för min typ av cancer. Denna behandling är egentligen för tjocktarmscancer bland annat men i Tyskland så hade det tydligen även visat effekt på den typen jag har.
Sagt åh gjort. Efter lång väntan så fick jag till slut min behandling som pågick i 30 min sedan fick jag dra hem. Den här behandlingen funkar som så att en gång i veckan får jag behandling 30 min på sjukan. Övrig tid äter jag ännu en tablett som jag tar morgon och kväll. Såhär håller man på i 3 veckor för att sedan vila den 4:e. Sedan kör man igång igen.
Jag fick även info om att ett läkemedelsföretag hade varit i kontakt med min huvudläkare om en ny medicin som skulle funka på min cancertyp. Så det är nästa steg om detta inte skulle funka.
Operation är möjligt rent tekniskt. Men skulle dom operera nu så är riskerna väldigt stora att det dyker upp nya grejer i framförallt lungorna och då har operationen varit till ingen nytta. Så målet nu är att få en stabil sjukdomsbild för att sedan eventuellt gå in och ta bort skiten. Vilket iofs kan komma att innebära lite sämre lungkapacitet. Men de må va hänt.
Så där står jag nu. Orolig självklart. Men vad ska jag göra?
Annars så funkar det mesta bra för mig gällande träning och mat iaf. Övriga grejer är som förut (se tidigare inlägg jag gjort)
Sköt om er!
Väldigt intressant läsning och jag hoppas verkligen behandlingarna fungerar för dig.
Lycka till!
Tackar, ja mer än att hoppas kan jag inte göra. Jo förresten :) Jag försöker se till att få i mig mycket antioxidanter osv.
maximuscle
2010-02-16, 20:59
stort lycka till och hoppas allt blir bra!
fyfan , tar tungt i hjärtat att läsa om din sjukdom. jag hoppas verkligen att du kämpar på och håller glöden vid liv!!!
Tack ska ni ha.
Ja kämparandan finns där. Men självklart är det riktigt tungt när jag får motgångar hela tiden. Men skam den som ger sig :)
Detta visar att man borde få helkroppsundersökningar minst en gång om året. *grr27*
Detta visar att man borde få helkroppsundersökningar minst en gång om året. *grr27*
Där man skulle leta efter ... alla sjukdomar man känner till? Det skulle nog ta hela året. För at inte tala om hur många fel som det inte finns någon bra undersökningsmetod för, och hur många falskt positiva resultat man skulle få.
Sorry för bitchande i din tråd, Grumba. Efter att ha sett farsan ligga och kräkas efter förra cytostatikabehandlingen är jag f.ö. ännu mer imponerad av alla som står ut. :thumbup:
Ingen fara :)
Men det är sant som du säger. En helkroppsundersökning hade inte funkat.
Vad ska man leta efter? Samt att en röntgen i sig är inte så hälsosam direkt om
man nu tänker på det alternativet.
Det bästa man kan tänka på är att vara observant på om något skulle kännas väldigt konstigt och inte tveka på att ta kontakt med läkare.
Vi som är på detta forum tränar ju en del. Andra mer andra mindre. Så vi kanske har en liten fördel då vi snabbt ser om något är fel. Men som i mitt fall så tog det dock lite tid innan jag förstod att jag var tvungen att uppsöka läkare.
Nä nu ska jag i väg och köra lite ryck och knäböj samt bålträning. :)
Cellgifter eller inte. Träna måste man göra. (Som läkaren sa till mig: De flesta som går igenom det du gör kan knappt röra sig, åh så kommer du här och tränar varje dag. Märkligt)
Ha de gött och kör hårt!
Väntan på röntgensvar är lite jobbig. Röntgade mig i fredags. Ska få svar på nu på måndag. Lite avgörande iom att jag bytt behandling sedan sist. Senaste röntgen jag gjorde var strax innan jul. Så det är ju ett tag sedan.
Men det positiva är att jag har gått upp i vikt. 94kg väger jag nu, åh allt tack vare styrketräning 5ggr/vecka. En hel del fokus på överkropp då jag som föredetta höjdhoppare inte hade nått där innan. Men nu börjar det bli lite armar osv :)
Langster
2010-03-10, 10:05
Det bästa man kan tänka på är att vara observant på om något skulle kännas väldigt konstigt och inte tveka på att ta kontakt med läkare.
Vi som är på detta forum tränar ju en del. Andra mer andra mindre. Så vi kanske har en liten fördel då vi snabbt ser om något är fel. Men som i mitt fall så tog det dock lite tid innan jag förstod att jag var tvungen att uppsöka läkare.
Nä nu ska jag i väg och köra lite ryck och knäböj samt bålträning. :)
Cellgifter eller inte. Träna måste man göra. (Som läkaren sa till mig: De flesta som går igenom det du gör kan knappt röra sig, åh så kommer du här och tränar varje dag. Märkligt)
Ha de gött och kör hårt!
Det där med att vältränade känner sina kroppar är ju lite tveeggat. Visst känner man snabbt om något inte är som det ska, men många inkl. mig själv vill gärna blunda för problem så länge som möjligt och bara träna ännu hårdare när man får nedsatt prestationsförmåga av någon anledning...
Har du fått några rekommendationer angående träningen av läkarna? Det är självklart alltid bra att röra på sig. Men just styrketräning är ju nedbrytande och i kombination med cellgifter skulle väl nedbrytningen kanske kunna bli för stor?
Bara ett intressant ämne tycker jag som själv inte alls är insatt.
Jag håller med dig om att idrottare hellre kör på än går till läkare. Men det jag menade med mitt inlägg var att vi borde vara mer observanta om något känns väldigt fel :)
ang träning så har jag inte fått några restrektioner mer än att inte ta ut mig för mycket. Jag har gjort det några ggr och då är jag däckad. Så nu vet jag hur hårt jag kan köra.
Det finns dock studier som visar att träning i samband med cellgifter inte är skadligt, dock visar samma studie att det inte visar motsatsen heller så. Men i mitt fall så mår psyket så mycket bättre när jag tränar.
En kille som tog ut sig rejält när han gick på behandling var cyklisten Lance Armstrong. Funkade för honom :). Läs gärna hans bok.
MVH
Mattias
Dags att skriva lite igen då :)
Har faktiskt haft några gryma veckor. Bästa sedan....hmm...ja jävligt länge iaf.
Varit funktionär på holm vs sjöberg tävlingen (som egentligen hette Autolounge Comback)
De flesta i mästarnas mästare va med samt Donald Thomas (VM guld 2007) sam Ivan Ukhov (VM guld inne i år bland annat). Tävlingen va en enda stor show och jag hade första parkett kan man säga. Kvällen avslutade med efterfest och efter den natten kan jag bara säga att Donald är en grymt skön lirare.
Senare under veckan fick jag möjlighet att provköra en Audi R8 V8. Så nu vill jag ha en sån fast helst med V10 då.
Nog om det men hela den veckan va overklig (hänga med kändisar osv).
Träningen går bra, jag har tom gått upp i vikt vilket jag tydligen inte ska kunna göra (muskler snackar vi nu så ingen tror nått annat :) )Läkarna är positiva till det. Sedan är ju hela min situation lite oklar iom att dom provar olika cellgifter på mig nu. Så självklart är jag orolig.
MEn med ökad träningsmänd ökar självförtroendet så jag hoppas att dessa cellgifter funkar. För än så länge är självförtroendet min största bov tror jag. Jag menar, ett år som singel och jag har fortfarande känslor kvar. Även om det inte är den typen av känslor men ändå. Tanken på att springa på mitt ex med en annan kille känns bara....konstigt. Eller som mitt ex sa: "Det skulle kännas jobbigt för mig om jag såg dig med en annan tjej. Men jag skulle bli glad för din skull. Det är ju en sitts jag själv har satt mig i"...Ja vad ska man säga?
Ja just det, bokat tid för att kolla ett födelsemärke också. Det kliar då och då men så har det varit i flera år. Inte ändrat sig ett skit och det är litet 4mm typ. Men man blir väldigt nojjig när man går igenom sånt här.
Dricker en hel del nyttodrinkar nu eftersom jag fick en juicemaskin för ett tag sedan.
Just nu kör jag mycket med morötter, tomater, ingefär, broccoli och vitlök (men det sista va inte gott i den blandningen)
Så har ni några fler tips på hälsodrinkar så tar jag gärna emot dom :)
Sköt om er och hoppas ni orkade läsa igenom detta lite luddiga inlägg :D
Mvh
Mattias (som bara blir starkare och starkare för varje vecka som går)
Groddar är en höjdare! Ville bara säga det :)
Åh fan, det måste jag prova. Köra i juicemaskinen alltså?
Gött att se dig igen i tråden förresten :)
machine gun
2010-04-10, 17:51
Morot, apelsin och ingefära är min favorit.
Jag är sjukt imponerad över din viljestyrka. Kämpa vidare!
juice maskin låter fräckt ! var får man tag på en sådan ?
juice maskin låter fräckt ! var får man tag på en sådan ?
googla på juicemaskin så hittar du en del alternativ
Dags för lite uppdate igen!
Igår fick jag min vanliga behandling kl 07.30 på morgonen. Dök upp som en zombie fick mina gifter och gick därefter hem och sov.
På kvällen tränade jag (detta brukar gå bra trotts att jag fått gifter samma dag) Men denna gången tog kroppen slut totalt. Svartnade för ögonen och efter att jag piggnat till lite vart jag så förbannad. Jävla kropp att inte lyda ungefär.
Men vad berodde detta på då? Ärligt talat vet jag inte. Men kan vara lite lätt förkylning på G, det var 3:e veckan i rad med cellgifter (nästa vecka är jag fri från skiten men sedan kör det igång igen), ätit för dåligt. Ja nått av de där e la boven i dramat. Idag mår jag mycket bättre. En morgonpromenad blev det sedan frukost och lite sömn på det så vart jag pigg igen.
Den 18:e maj ska jag röntgas igen och någon vecka efter det blir det till att träffa läkaren igen. Hon har sjukskrivit mig tom 31/10 vilket känns sådär kul. Fan får det ju knappt att gå runt med det lilla man får på sjukpengen. (jag hade hyfsat bra lön innan skiten började så lite dyra vanor har jag)
En sak jag märkt av nu är att jag får väldigt mycket energi av kött framförallt. Det är kanske inte så konstigt men det är även relativt lätt att få i sig. Grillad kyckling eller kyckling överhuvudtaget går knappt längre (favorit innan jag blev sjuk men nu e de nejtack)
Ja så är läget nu. Lyckades iaf få lite träningsvärk efter gårdagens pass. Idag blir det lugnare dock. Lite lätt bålträning för att kolla hur kroppen mår.
Ha de gött!
Vägde mig förra helgen.
97 kg. En viktuppgång på nästan 10 kg sedan jan typ, detta trotts cellgifter.
Åh ja det är muskler jag lagt på mig, minskat lite i fett tom. :)
Gabriel174
2010-05-08, 12:59
Riktigt kul att höra! :)
Tackar, det känns skönt.
Tyvärr avled min kusins pojkvän av cancer i söndags.
Jag tror han kämpade i 7 år. Tankarna började snurra när jag fick reda på det.
Sedan blev jag arg. Livet är orättvist.
Dagens tips! Träna inte samma dag du fått cellgifter. Det snurrar.
:)
Mitt blodvärde hade gått upp lite hb 106. Men det är ju åt helvete för lågt, fast normalt för behandlingen. Hmmm, inte konstigt att jag sov 2 timmar efter behandlingen och sedan 2 timmar efter lunch?
Oj, det var lågt! Mera spenat!
Kämpa på nu kompis. Det går framåt!
Nitrometan
2010-05-12, 09:00
Dagens tips! Träna inte samma dag du fått cellgifter. Det snurrar.
:)
OK.
Jag skriver upp det.
Jag blir så imponerad av att läsa här. Kämpa på! *flex*
Oj, det var lågt! Mera spenat!
Kämpa på nu kompis. Det går framåt!
Tyvärr så är medicinen jag får så stark så spenat spelar ingen roll enligt läkarna.
Men jag kör på med lite sånt ändå. Det kan ju inte skada direkt :)
Fick grym pump i armarna idag när jag körde mitt pass. Första gången det händer så tätt inpå en behandling (fick ju skiten igår)
Ska det hålla på såhär så lär jag väga 3-siffrigt snart :)
Röntgen nästa vecka är ju dock lite avgörande för hur dom ska gå vidare.
Men det visar sig...
Ett bakslag.
Kom in på sjukan i tisdags för att få mins cellgifter.
Men jag hade feber så det sket sig. Jag kände inte av det.
Sedan hade jag tid för röntgen samma dag. Där upptäckte dom att bägge mina lungor var fyllda av blodproppar. Först skulle jag bara ligga inne en natt så att dom har koll på mig.
Men jag ligger här fortfarande. Varför? Jo dom upptäckte att jag har lunginflammation också. All skit på en gång.
Så nu vet jag inte när jag kommer hem. Fått antibiotika men febern har kommit tillbaka.
Känns fortfarande inte att jag har någon direkt feber.
Idag är det storrond här på avd så då kommer en massa läkare rusa in.
Hoppas bara inte tumörerna fått för sig att börja växa som fan.
Har ju mått riktigt bra fram tills nu.
Sköt om er.
Längesedan jag skrev. Men blivit fler bakslag.
Först så föll jag kort efter att jag kommit hem från blodpropparna. Det medförde att jag fick massa blod i lungsäcken. Låg på sjukan i 12 dagar. Alltså LÅG i sängen i 12 dagar. Snacka om att jag rasa i vikt. Vägde hela 82 kg när jag fick komma hem. Vägde 97 när jag kom in.
Sedan hade dom upptäckt en stor tumör i vänster lungspets uppe vid nyckelbenet. Denna strålades senare (2 ggr/dag i 4 veckor)
Förra måndagen var jag hos läkaren för att få reda på röntgensvar. Då hade övriga tumörer i lungorna växt samt blivit fler. Inte nog med det. Av strålningen så hade jag fått ett stort sår på ryggen som varade och hade sig. Alltså gick det inte att köra igång med cellgifter.
Men jag var där igår och då såg såret mycket bättre ur. Så nu ska jag på det igen om man säger så. Nya cellgifter imorgon. Kommer tappa håret igen men vad har jag för val?
Sedan så har dom undersökt om jag kan få lite testosteron för att minska mina bröstkörtlar (värdet är ligger lågt också så det finns ju mer fördelar om jag skulle få det)
Läkaren hade hittat två undersökningar i labbmiljö där den ena visade att det inte hände nått om man tog det. Den andra visade dock att tumörerna började växa. Så jag valde att låta bli såklart. Får leva med bröst ett tag till.
Det positiva är att nu får jag iaf träna av läkaren. Så nu jävlar :)
Ja det var lite kortfattat om vad som hänt i sommar.
Sköt om er
Mvh Mattias
Längesedan jag skrev. Men blivit fler bakslag.
Först så föll jag kort efter att jag kommit hem från blodpropparna. Det medförde att jag fick massa blod i lungsäcken. Låg på sjukan i 12 dagar. Alltså LÅG i sängen i 12 dagar. Snacka om att jag rasa i vikt. Vägde hela 82 kg när jag fick komma hem. Vägde 97 när jag kom in.
Sedan hade dom upptäckt en stor tumör i vänster lungspets uppe vid nyckelbenet. Denna strålades senare (2 ggr/dag i 4 veckor)
Förra måndagen var jag hos läkaren för att få reda på röntgensvar. Då hade övriga tumörer i lungorna växt samt blivit fler. Inte nog med det. Av strålningen så hade jag fått ett stort sår på ryggen som varade och hade sig. Alltså gick det inte att köra igång med cellgifter.
Men jag var där igår och då såg såret mycket bättre ur. Så nu ska jag på det igen om man säger så. Nya cellgifter imorgon. Kommer tappa håret igen men vad har jag för val?
Sedan så har dom undersökt om jag kan få lite testosteron för att minska mina bröstkörtlar (värdet är ligger lågt också så det finns ju mer fördelar om jag skulle få det)
Läkaren hade hittat två undersökningar i labbmiljö där den ena visade att det inte hände nått om man tog det. Den andra visade dock att tumörerna började växa. Så jag valde att låta bli såklart. Får leva med bröst ett tag till.
Det positiva är att nu får jag iaf träna av läkaren. Så nu jävlar :)
Ja det var lite kortfattat om vad som hänt i sommar.
Sköt om er
Mvh Mattias
Hoppas det blir bättre, fortsätt kämpa nu. Du är en sann krigare ;)
Gabriel174
2010-09-21, 16:37
Inspirationskälla, här ska man läsa om man känner att livet är skit. Trots alla motgångar så fortsätter du att vara positivt, verkligen beundransvärt.
hertzman
2010-09-21, 17:57
Längesedan jag skrev. Men blivit fler bakslag.
Först så föll jag kort efter att jag kommit hem från blodpropparna. Det medförde att jag fick massa blod i lungsäcken. Låg på sjukan i 12 dagar. Alltså LÅG i sängen i 12 dagar. Snacka om att jag rasa i vikt. Vägde hela 82 kg när jag fick komma hem. Vägde 97 när jag kom in.
Sedan hade dom upptäckt en stor tumör i vänster lungspets uppe vid nyckelbenet. Denna strålades senare (2 ggr/dag i 4 veckor)
Förra måndagen var jag hos läkaren för att få reda på röntgensvar. Då hade övriga tumörer i lungorna växt samt blivit fler. Inte nog med det. Av strålningen så hade jag fått ett stort sår på ryggen som varade och hade sig. Alltså gick det inte att köra igång med cellgifter.
Men jag var där igår och då såg såret mycket bättre ur. Så nu ska jag på det igen om man säger så. Nya cellgifter imorgon. Kommer tappa håret igen men vad har jag för val?
Sedan så har dom undersökt om jag kan få lite testosteron för att minska mina bröstkörtlar (värdet är ligger lågt också så det finns ju mer fördelar om jag skulle få det)
Läkaren hade hittat två undersökningar i labbmiljö där den ena visade att det inte hände nått om man tog det. Den andra visade dock att tumörerna började växa. Så jag valde att låta bli såklart. Får leva med bröst ett tag till.
Det positiva är att nu får jag iaf träna av läkaren. Så nu jävlar :)
Ja det var lite kortfattat om vad som hänt i sommar.
Sköt om er
Mvh Mattias
Önskar dig allt väl. Cancer är ett jävla helvete och det är inspirerade att läsa om hur du kämpar dig framåt!
sandstorm
2010-09-21, 20:34
Jag hejar på dig, hade en flickvän som tog sig genom ett år av cellgifter. Relativt smärtfritt om man jämför med din historia, men jävligt smärtfyllt om man jämför med folk som slipper. Respekt och lyckönskningar!
Tack än en gång för stödet här på forumet.
Nu har jag fått prova på det nya cellgifter. Tydligen kunde man få kraftiga allergiska reaktioner av det så det satt en sköterska med mig första 15 min, av 60, för attt se så att jag inte fick svårt att andas eller liknande. Men inget hände och nu känner jag mig som vanligt. Men jag antar att det kommer kännas efter några behandlingar. Lite tröttare osv.
Hoppas bara jag orkar träna som jag vill så ska det bli bra det här :)
Det jag lider mest av just nu är ju gyno om man bortser från själva cancer. Fast det är ju en utseende grej.
Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte spelade någon roll. Jag menar, jag gick från elittränad kropp till ja jag vet inte vad på kort tid. Klart det sätter sina spår.
Jag har tränat hela mitt liv sedan jag var 12 år (är 35 år nu var 32 när jag blev sjuk) så en vältränad kropp har varit en del av mig. Men nu. Ärr överallt och gyno då. Men visst, i mångas ögon är jag fortfarande vältränad. Speciellt om man får tro sjukhuspersonalen.
Skumt att jag bekymrar mig mer över hur jag ser ut än om cancern. Det kanske är ett försvar som kroppen och sinnet sätter igång? Vad vet jag? Har iaf avklarat en relativt lång morgonpromenad idag.
Det är gött iaf, om ett par veckor kör jag igång med styrketräningen. Då ska vikterna få smaka....:D
Nitrometan
2010-09-23, 12:00
Imponerande att du är så positiv. Å andra sidan vet jag att det hjälper. Det är bättre prognos för de som kämpar och är positiva.
Vill verkligen ge dig allt stöd. Lycka till.
Hoppas att du snart vinner över cancern.
majak0vskij
2010-09-23, 13:29
Din kämpaglöd är fantastisk och du skall ha många lycka till i din kamp!
mattilainen
2010-09-23, 15:34
otroligt att jag inte sett detta tidigare. Hoppas det går så bra det någonsin kan och gynon är inget att oroa sig över! Kämpa på!
jag skäms när ja glömmer dig. ska aldrig glömma denna tråd.
MVH
Tack än en gång för stödet. Fråga gärna på om det är nått ni undrar över, jag tjötar mer än gärna om detta. Ju mer folk vet ju bättre är det enligt mig :)
Jag är lite trött idag, men det beror nog på att jag var tvungen att gå upp tidigare än vanligt för att lämna in bilen på service. Så svårare än så är det inte just nu. Skönt!
Hoppas ni får en trevlig helg! För det ska jag ha hade jag tänkt! :)
frambogir
2010-09-24, 21:35
Tack för att du håller oss uppdaterade!
Och tack för ditt sätt att hantera det svåra!
Imponerande styrka! Håll ut, kämpa!
Kämpa, kämpa, kämpa, kämpa!
http://sabrinadoh.blogg.se/images/2010/heart-blending_83943820.jpg
Tack tack :)
Nästa vecka tänkte jag köra igång träningen lite. Har lite ont i halsen idag så jag får vara extra försiktig. Har ny behandling på onsdag också så vi får se hur jag mår efter den.
Körde igång grabbarna idag iaf (jag tränar några höjdhoppare). Det var gött att se dom lida lite :)
Annars så var helgen riktigt deppig. Kärleksproblem, varför ska jag falla för tjejer som inte är intresserad av mig?
Vanlig fråga och jag är långt från ensam. Men ack så tungt, vi har umgåtts väldigt mycket seden maj och vi har skitkul ihop. Men nej....
Sånt e livet
Deceiver85
2010-09-27, 20:58
Hade missat den här tråden, men jäklar vad inspirerande!
olle lindblad
2010-09-27, 21:33
Jag blir helt mållös. Otroligt imponerande.
Imorgon är det dags igen. Cellgifter på sjukan.
Jag går bara på och väntar på att håret ska trilla av igen, men än så e de kvar.
Annars så har jag kört igång träningen lite lätt. Träningsvärk är bara förnamnet :). Psykiskt mår jag dock inget vidare just nu. Gråter minst en gång om dagen. Mer regel än undantag.
Vi hörs!
bear.flowertwig
2010-10-08, 18:50
Imorgon är det dags igen. Cellgifter på sjukan.
Jag går bara på och väntar på att håret ska trilla av igen, men än så e de kvar.
Annars så har jag kört igång träningen lite lätt. Träningsvärk är bara förnamnet :). Psykiskt mår jag dock inget vidare just nu. Gråter minst en gång om dagen. Mer regel än undantag.
Vi hörs!
Cancer suger ju men tjejer finns det allt fler av! Hennes förlust.
Att man kan va snygg utan hår på huvudet är vi dessutom många som bevisat ;)
Jo klart man kan vara snygg utan hår :)
E lite off nu bara. Trött på att bara gå hemma om dagarna.
Lite nya grejer. Sprutorna, fragmin blodförtunnande, kommer jag få ta livet ut eller så länge jag har tumörer. Risken för proppar är för stor tydligen. Sedan har jag fått testogel för att få upp mitt testosteronvärde lite (det ligger en bit under lägsta nivån) Detta gör även tydligen att hypofysen får jobba som fan. Dessa värden ligger riktigt högt.
Så det är läget just nu, lite kortfattat.
Go kväll, fått en jäkla förkylning så nu tar jag det mest lugnt. Började med bihålorna och halsen som gjorde ont. Nu hostar jag bara, men som jag hostar sen. Har medicin mot det men blir väldigt trött av den så jag sover ju hela dagarna och nätterna :).
Nåväl, hoppas det ger sig snart för jag är jävligt pigg och vill börja träna igen.
Åh då jäklar!!! :)
Då var jag igång med behandlingarna igen. Fick en kur igår, men dom säger att jag ska tappa håret, dags att klippa mig tror jag för inte fasen tappar jag nått hår!
Tyvärr strular det lite i privatlivet också saker jag inte har tid eller energi till.
Känslorna för tjejen jag umgåtts så mycket med i sommar börjar svalna, jag ser realistiskt på det. Åh som någon sa här, det är hennes förlust. Mitt problem har alltid varit att jag är för snäll.
Önskar jag kunde börja träna snart, men hostan vill inte ge sig. Nu har den gått över till rethosta. I vilket falla så vill jag få upp lite volym igen då jag ve och fasa har börjat samla på mig fett runt naveln. Tror aldrig jag varit såhär tjock. :)
Sköt om er, i helgen drar jag en liten sväng till Sälen.
Det är februari 2011 och många undrar hur du mår!? Hoppas du är på bättringsvägen och att du gör framsteg med hälsan din. Goa kramar till dig.
Hej
Förstår att det är många som undrar vart Grumba tagit vägen när han inte uppdaterat på länge...
Måste tyvärr meddela att han sedan igår morse, den 19 mars, efter 4 års kamp... inte längre finns bland oss här i jordelivet.
Han var en kämpe in i det sista, men han drabbades av bakslag på bakslag och i hans sista dagar här i livet var han väldigt svag.
Han spred livsglädje bland sina medmänniskor in i det sista.
och han var en stor inspirationskälla för oss alla.
Minnet av dig bär vi inom oss,
Vila i Frid <3
/höjdhopparna i kville
Ironbabe
2011-03-20, 18:55
Tråkigt att höra! Han var verkligen en kämpe. RIP
Mycket tråkigt att läsa, hittade denna tråd för ett tag sedan och undrade hur det hade gått. Sorgligt, men också inspirerande med en sådan kämpe.
hertzman
2011-03-20, 19:46
Normalt sett tycker jag att det lätt blir löjligt när man ska visa sitt deltagande för någon man inte kände, men i det här fallet kan jag inte låta bli. Kämparglöd in i det sista. Vila i frid.
CrazyJoeDavola
2011-03-20, 20:00
Sorligt, alltid åt helvete när unga människor dör i förtid.
Vilken otroligt sorglig tråd från början till... slut. Jag har följt den från början och den har alltid lämnat mig med en stor klump i halsen och stor sorg. En känsla av frustration över att inte få leva som vanligt. Men vilken otroligt positiv människa som ändå tagit sig tid att hålla en i sammanhanget oviktig tråd vid liv bara för att. :/
bear.flowertwig
2011-03-20, 20:21
Nej vad ledsamt att läsa.
Hej
Förstår att det är många som undrar vart Grumba tagit vägen när han inte uppdaterat på länge...
Måste tyvärr meddela att han sedan igår morse, den 19 mars, efter 4 års kamp... inte längre finns bland oss här i jordelivet.
Han var en kämpe in i det sista, men han drabbades av bakslag på bakslag och i hans sista dagar här i livet var han väldigt svag.
Han spred livsglädje bland sina medmänniskor in i det sista.
och han var en stor inspirationskälla för oss alla.
Minnet av dig bär vi inom oss,
Vila i Frid <3
/höjdhopparna i kville
:( Må han vila ifred.
coolboynesko
2011-03-20, 20:56
Fyfan nu fattar man hur jävla bra man har de när man läser den här tråden!
RIP
Nitrometan
2011-03-30, 07:05
*cry*
Vila i frid.
Denna tråd gav så mycket styrka och mod. Så tufft kämpat men alltid glad.
*cry*
Slartibartfast
2011-03-30, 07:19
Jag tänkte inte skriva nåt i denhär tråden, eftersom jag ju inte kände Grumba, utan bara följde tråden. Men det som slår en är att, trots sjukdomen och relationsproblemen, så höll Grumba flaggan i topp in i det sista. Alltid positiv även när det blev motigt. Inspirerande kämparglöd!
Vila i frid!
Usch så ledsen jag blir. En inspiration och någon jag hoppades på för varje kamp!
Mina tankar till familj och vänner :/
RIP. Jag som fått diagnosen Cancer för 1 månad sen (elakartad och spridd) och genomgått första cellgifts kur (minst 5kvar) Hittade denna tråd plöjde igenom alla 16 sidor och fick en oerhörd motivation.
Enormt tragiskt att en sådan inspirationskälla och en god människa dog.
Nu undrar jag, Hur många här inne har haft cancer och hur har det gått för er med träningen ?
Finns det några studier på att man kan bygga/bibehålla muskler under cellgifts kur ?
:(
Ursäkta om jag i och med detta bumpar denna tråd, om någon tycker det nu gått för lång tid. Men Grumbas kamp har alltid på något vis existerat där för mig, har inte varit ett tillfälle jag klickat in mig på kosttillskottsdelen utan att tänka på den här tråden. Eftersom jag inte sett till den på väldigt länge så var jag tvungen att söka upp den och möttes då av detta, i brist på bättre ord, oerhört tragiska och sorgliga besked.
Som andra skrivit, han var en kämpe och hans sätt att dela med sig (man kan hoppas det även underlättade för honom på något vis) var imponerande och beundransvärd!
Det har funnits de tillfällena då ens liv känts tungt och saker har gått emot en. Men då brukar jag tänka på Grumbas kamp och ens egna problem känns plötsligt så små. Har faktiskt även berättat till personer i min omvärld om Grumba, för att sätta saker i perspektiv hos dem.
Så något positivt (om än ack så minimalt i sammanhanget) har kanske hans beskrivning av sin kamp givit till omvärlden.
Nu är jag inte troende, men för sådana som Grumba hoppas jag ändå innerligt att det finns något mer, bättre, efter döden och att de nu fått gå vidare dit.
Vila i frid!
Lillstrumpa
2011-07-16, 21:02
Man får perspektiv på livet och värdesätter det man har, som någon sa. Vila i frid Grumba. Tankar till familj och vänner.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.