Visa fullständig version : Borde varje människa ägna sig åt det som den är bäst på?
Borde man som människa ägna sig åt det man är bra på? Är det i annat fall slöseri med talang, begåvning, omständigheter, intelligens eller liknande?
Borde en mer intelligent människa ha ett mer tankekrävande jobb? Borde en fantastisk konstnär arbeta med konst? Har folk med olika fördelar (farsan kanske har bästa kontakterna, eller så kanske man helt enkelt är skitbra på något) någon slags skyldighet mot sig själva eller andra att göra det bästa av det? Är det slöseri om en person som hade kunnat sköta stadsminsterposten utmärkt istället packeterar ost på farbrik?
Hur säger ni till era vänner? "Du som är så duktig på X borde absolut..." Är det rätt att säga så? Borde dom?
Folk borde göra det som gör dem lyckliga, oavsett om de är bra på det eller inte.
Generellt ja. Är någon bra på något så tror jag att den personen i allmänhet trivs bra med att göra det.
Folk borde göra det som gör dem lyckliga, oavsett om de är bra på det eller inte.
Men inte kortsiktigt! Man bör lägga energi på att ge sig möjligheten att åtminstone säga: nehepp, det här som jag [trodde jag var] bra på var inte kul. Kortsiktig lycka leder till att en miljard snorungar lirar poker, missbrukar SSRI och Pluggar(tm).
Jag är jävligt bra på att sova. Men det blir man tyvärr inte rik på. Så jag sysslar för det mesta med andra saker.
Men inte kortsiktigt! Man bör lägga energi på att ge sig möjligheten att åtminstone säga: nehepp, det här som jag [trodde jag var] bra på var inte kul. Kortsiktig lycka leder till att en miljard snorungar lirar poker, missbrukar SSRI och Pluggar(tm).
Självklart ska det vara långsiktig lycka och icke idiotiska saker man gör :)
Nä, jag tror inte det fungerar så..en talang behöver inte betyda att man skulle må bra av att ägna sig åt det helhjärtat..alltså, det kan ibland vara trevligare att ha sitt intresse som hobby o rekreation än som en heltidssysselsättning, men det beror kanske lite på vad för sorts talang man har.
Svår fråga för ägnar du dig åt det du är bra på men inte tycker om så kommer du att vantrivas och jag tror att du därmed inte blir så bra under en längre period.
Sen är det svårt att säga att en kompetens bara går att använda till en sak.
Jag tänkte på det i helgen när jag stod och tittade på några som arbetade hos oss varav en är en väldigt smart/klipsk kille. Då tänkte jag att vad han skulle kunna göra i en annan position i en annan organisation, vilken nytta och hur briljant han skulle vara.
Men sen kom jag på att han är ju här för han älskar det vi gör. Det är fördelen med mitt jobb att dom flesta älskar verksamheten genuint och gärna skulle syssla med det utan att få betalt. Nu kan han lyfta den här verksamheten förhoppningsvis högre än kanske utan honom och det är gott nog. I en annan verksamhet skulle hans drivkraft dö och därmed även hans talang
Det beror nog mycket på.
I vissa fall kanske personen i fråga inte skulle må bra av att jobba med det dom kanske är bäst på. Ta som exempel en människa som många ser som en given ledare, någon som man tycker skulle bli en utmärkt chef. Personen i fråga hade kanske inte orkat med det ansvar som ligger på en chefspost? Jag talar av erfarenhet, rekommenderade en gång en vän att söka ett jobb som jag tyckte hon skulle passa till, men när hon kom dit var det inte alls det hon hoppats. Hon blev helt enkelt knäckt av den press där fanns, hon trodde att hon var beredd på det, men i och med att hon aldrig utsatts för de problem som kan finnas på en sån tjänst, och inte haft det yttersta ansvaret för att problemen skulle bli lösta, så fixade hon helt enkelt inte det. :( Kan ju säga att jag många gånger ångrat att jag sa något.
Krokodil
2007-01-08, 15:27
Om man inte är bra på nåt då? :em:
Folk borde göra det som gör dem lyckliga, oavsett om de är bra på det eller inte.
Håller med här,förutsatt att att det bara ska handla om bra saker.
Om man inte är bra på nåt då? :em:
Kan garantera dig att det inte finns en enda människa i världen som inte
har någon slags talang.Det gäller bara att att träna upp hjärnan.
Ibland borde människor ägna sig lite mer åt det de är sämst på.
Kan garantera dig att det inte finns en enda människa i världen som inte har någon slags talang.
Alla kan inte pyssla med det dom är bra på - för det finns folk som är helt talanglösa. Därför är Yankees svar det som skulle funka - att alla gör det som dom tycker om. Det finns ju folk som är bra på vissa saker men som hellre skulle göra annat som gjorde dom lyckligare. Såna som exempelvis haft all rikedom men övergett allt och åkt till Indien och funnit lycka och harmoni.
Alla kan inte pyssla med det dom är bra på - för det finns folk som är helt talanglösa. Därför är Yankees svar det som skulle funka - att alla gör det som dom tycker om. Det finns ju folk som är bra på vissa saker men som hellre skulle göra annat som gjorde dom lyckligare. Såna som haft all rikedom men övergett allt och åkt till Indien och funnit lycka och harmoni.
Jag känner ärligt talat ingen som är dålig på allt. Och om den personen finns så kan han säkert hålla föredrag och grejer om hur dålig han är, det kan vara lärorikt.
De som åker till indien och finner lycka och harmoni kanske är allra bäst på att åka till indien och finna lycka och harmoni? Massor med människor åker ju till indien utan att finna någon lycka eller harmoni.
Jag känner ärligt talat ingen som är dålig på allt. Och om den personen finns så kan han säkert hålla föredrag och grejer om hur dålig han är, det kan vara lärorikt.
De som åker till indien och finner lycka och harmoni kanske är allra bäst på att åka till indien och finna lycka och harmoni? Massor med människor åker ju till indien utan att finna någon lycka eller harmoni.
Hålla föredrag om hur dålig han är? Det måste den personen få ut väldigt mycket av. Om man är lycklig av att göra det man är bra på så är det ju två flugor i en smäll. Men lycka och välbefinnande bör väl ändå komma i första hand?
Hur säger ni till era vänner? "Du som är så duktig på X borde absolut..." Är det rätt att säga så? Borde dom?
Jag har en kompis som var lite osäker på om han skulle våga satsa på något, tja... mer konstnärligt - exakt vad visste han inte då. Till honom sade jag precis som det var, att han är så jäkla duktig att han kan göra precis det han vill, om han har diciplinen att lyckas(vilket han har). Så, han började läsa konst på folkhögskola, och nu satsar han på datorgrafik. Han har goda möjligheter att snart få en praktikplats, och senare ett jobb, hos ett stort spelföretag; på sin förra praktik gjorde han grejer som de flesta förmodligen sett i den senaste Estrella-reklamen.
Han har helt enkelt enorm talang; kan teckna, måla, skulptera och bygga saker. Så ja, det borde han satsa på. Om han satsat på något annat skulle han förmodligen inte bli mycket mer än medelmåttig. Nu har han istället goda möjligheter att lyckas riktigt bra.
En förutsättning är dock att man trivs med det man håller på med. Gillar man det inte kommer man ändå inte lyckas och man blir garanterat olycklig. Vissa saker kanske man också trivs bäst med att ha som hobby, och det går inte alltid att leva på det man är duktig på. Men, generellt, så är det en god idé att ta till vara på sina talanger.
pragmatist
2007-01-08, 15:59
Det beror väl på vad man menar med "borde". Jag tycker inte man har någon sorts skyldighet gentemot samhället att bidra med det man är bäst på (detta är största problemet med den marxistiska principen "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" för övrigt). Däremot tycker jag man har en moralisk skydlighet att hjälpa andra om man kan göra detta för en rimlig kostnad/risk/uppoffring för egen del, och i den bredare bemärkelsen så borde man ägna sig åt det som man är bra på, så länge det inte går ut över att var och en har rätt att leva sitt eget liv efter eget huvud.
"Bordet" kan ju också ses som ett psykologiskt snarare än moraliskt borde, d.v.s. en utsago om vad en person skulle må bäst eller bli lyckligast av. Och då kanske man kan säga att många skulle bli lyckligare av att utveckla de talanger de har. Om detta stämmer eller inte är förstås en empirisk fråga. Dessutom är det ju inte alla talanger som ska utvecklas, om jag har en talang för att ljuga och bedra människor så vill man väl antagligen inte se den maximalt utvecklad. ;)
Nä, jag tror inte det fungerar så..en talang behöver inte betyda att man skulle må bra av att ägna sig åt det helhjärtat..alltså, det kan ibland vara trevligare att ha sitt intresse som hobby o rekreation än som en heltidssysselsättning, men det beror kanske lite på vad för sorts talang man har.
På vad sätt innebär att t ex använda sin musikaliska talang till att spela/sjunga mycket som en hobby inte att man ägnar sig åt sin talang?
Eddie Vedder
2007-01-08, 16:06
Man kan ju inte helat låsa sej vid nåt man e bra på heller, man kanske e riktigt duktig på fotboll å satsar på de men så skiter de sej.
I själva verket kanske fotbollsspelarens riktigt stora talang var skådespeleri, men p.g.a. allt tjat om hur stor talang han/hon har så slösas skådespeleritalangen bort. Testar man inte sånt man inte vet att man har förutsättningar för lär man inte hitta sin talang.
Dessutom är det ju inte alla talanger som ska utvecklas, om jag har en talang för att ljuga och bedra människor så vill man väl antagligen inte se den maximalt utvecklad. ;)
Fast en sådan "talang" baseras på mer fundamentala egenskaper, som att helt enkelt vara duktig på att handskas med människor. Det kan man ju alltid göra något bra av, utan att ljuga och bedra.
Nä, jag tror inte det fungerar så..en talang behöver inte betyda att man skulle må bra av att ägna sig åt det helhjärtat..alltså, det kan ibland vara trevligare att ha sitt intresse som hobby o rekreation än som en heltidssysselsättning, men det beror kanske lite på vad för sorts talang man har.
Om det är ett intresse så är det nåt man gillar och det är optimalt att gilla det man är bra på. Det finns däremot en del som är helt ointresserade av det dom är bra på, jag har en kompis som är väldigt rolig och vi är många som tjatar att han borde försöka utnyttja den talangen, typ ståuppare eller nåt. Men han är helt ointresserad av allt sånt. Sysslar man med det man är intresserad av så är nog risken väldigt liten att man blir olycklig.
Klart man inte behöver, kommunistfasoner.
pragmatist
2007-01-08, 16:19
Fast en sådan "talang" baseras på mer fundamentala egenskaper, som att helt enkelt vara duktig på att handskas med människor. Det kan man ju alltid göra något bra av, utan att ljuga och bedra.
Vi kanske bör modifiera frågan då till att bara gälla "positiva" saker, för det är ju helt klart så att många talanger kan utnyttjas på ett sätt som skadar andra. Hitlers talang att tala och leda folkmassor borde till exempel ha fått ett annat utlopp, om man säger så!
Om det är ett intresse så är det nåt man gillar och det är optimalt att gilla det man är bra på. Det finns däremot en del som är helt ointresserade av det dom är bra på, jag har en kompis som är väldigt rolig och vi är många som tjatar att han borde försöka utnyttja den talangen, typ ståuppare eller nåt. Men han är helt ointresserad av allt sånt. Sysslar man med det man är intresserad av så är nog risken väldigt liten att man blir olycklig.
Risken är att det blir en prestation i det roliga..o då kanske det roliga inte blir fullt lika roligt. Skapa under press tex är inte lika roligt som att skapa när man har lust.
Tricklev
2007-01-08, 16:29
Vem är bäst på att tvätta golvet i en porrbiograf?
Jag skulle vilja påsta att om man har talang för något så tycker man detta är roligt. För om man inte tycker det är roligt så kommer man prestera sämre, dvs man har inte talang för det.
Detta gäller i och för sig enbart om man inte samtidigt har talang för att pina sig själv dvs enligt ovanstående resonemang att man tycker det är roligt att ha tråkigt och nu har jag hamnat i ett cirkulärt resonemang som verkar svårt att ta sig ur, tänk om jag exploderar.................
På vad sätt innebär att t ex använda sin musikaliska talang till att spela/sjunga mycket som en hobby inte att man ägnar sig åt sin talang?
Klart det innebär att man ägnar sig åt sin talang(otydligt av mig) men det är inte samma sak som att ägna sig åt det 100% som tex att jobba med det.
Vem är bäst på att tvätta golvet i en porrbiograf?
Vem sa att man bara "ägnar" sig åt det som utgör ens leverbröd?
Risken är att det blir en prestation i det roliga..o då kanske det roliga inte blir fullt lika roligt. Skapa under press tex är inte lika roligt som att skapa när man har lust.
Jag vet hans motivering och det är som du säger - han vill inte vara rolig när andra vill och på förutbestämda klockslag. Han vill vara det när han vill.
Metal_boy_
2007-01-08, 16:37
Nej. Tycker man inte det är roligt så håller det inte iaf. Å andra sidan, är man bra på något så har man oftast blivit det för att man sysslat mycket med det och tycker att det är skoj.
Klart det innebär att man ägnar sig åt sin talang(otydligt av mig) men det är inte samma sak som att ägna sig åt det 100% som tex att jobba med det.
Nej det är klart, men jag uppfattade det inte som att det var det som efterfrågades. Ett problem med att jobba med sitt intresse är att det är lätt att man förstör sin egen lycka/tillfredsställelse man får av det på det viset.
Vi kanske bör modifiera frågan då till att bara gälla "positiva" saker, för det är ju helt klart så att många talanger kan utnyttjas på ett sätt som skadar andra. Hitlers talang att tala och leda folkmassor borde till exempel ha fått ett annat utlopp, om man säger så!
Jo, det är nog bäst att förutsätta positiva saker iaf, jag tror iaf ingen tycker man bör utveckla dåliga och destruktiva sidor. :D
Alla kan inte pyssla med det dom är bra på - för det finns folk som är helt talanglösa. Därför är Yankees svar det som skulle funka - att alla gör det som dom tycker om. Det finns ju folk som är bra på vissa saker men som hellre skulle göra annat som gjorde dom lyckligare. Såna som exempelvis haft all rikedom men övergett allt och åkt till Indien och funnit lycka och harmoni.
Alla kan inte pyssla med det dom är bra på -för det finns folk som är helt talanglösa.
Stämmer inte,som jag sa innan för att upptäcka det man är bra på gäller det att träna upp/använda hjärnan
. Därför är Yankees svar det som skulle funka - att alla gör det som dom tycker om. Det finns ju folk som är bra på vissa saker men som hellre skulle göra annat som gjorde dom lyckligare. . Såna som exempelvis haft all rikedom men övergett allt och åkt till Indien och funnit lycka och harmoni.
Jo håller med,men vad har detta med talang att göra?
Stämmer inte,som jag sa innan för att upptäcka det man är bra på gäller det att träna upp/använda hjärnan
Så ser du på det men det gör inte jag. Ngn med otroligt låg IQ och damp och grejer kan faktiskt vara helt talanglös. Vi har olika åsikter.
Jo håller med,men vad har detta med talang att göra?
Inget. Det har med lycka att göra för det är det jag tror är meningen med livet. Jag tror på att odla sina intressen före sina talanger. Båda är bra - men det första är bäst enligt mig.
att alla är bra på någonting och har talang för någonting är en riktig klyscha som inte stämmer. man kan se det som att alla har någonting eller några saker som han/hon är bättre på än resten av alla dåliga egenskaper, men dessa kan vara hur kassa som helst. alla är inte lika.
Arf Pingvin
2007-01-08, 17:44
Borde man som människa ägna sig åt det man är bra på? Är det i annat fall slöseri med talang, begåvning, omständigheter, intelligens eller liknande?
Borde en mer intelligent människa ha ett mer tankekrävande jobb? Borde en fantastisk konstnär arbeta med konst? Har folk med olika fördelar (farsan kanske har bästa kontakterna, eller så kanske man helt enkelt är skitbra på något) någon slags skyldighet mot sig själva eller andra att göra det bästa av det? Är det slöseri om en person som hade kunnat sköta stadsminsterposten utmärkt istället packeterar ost på farbrik?
Hur säger ni till era vänner? "Du som är så duktig på X borde absolut..." Är det rätt att säga så? Borde dom?
Bara om man är kommunist.
Bara om man är kommunist.
Nej. Du måste nog gå ett steg vidare från politiken och hitta svaret i filosofin istället. Moralfilosofin närmare bestämt. Enligt kommunisterna fick man inte ägna sig åt det man var bra på.
I alla fall, intressant att du frågar nu Nina, har tänkt på det sista dagarna att dem jag haft mest kontakt med på Kolo har detta med överkvalifikation som en gemensam faktor.
Själv också då, eller så.
Ja,alla borde väl nyttja sina talanger (om man känner till de, annars borde man väl försöka finna dem) Sen om man låter de blomma ut via sitt arbete eller på sin fritid kvittar ju. Sen kan det ju vara så att ett arbete som man egentligen är överkvalificerad för, eller som man inte trivs med så man typ brinner föl det ändå in i själen, att ha ett sånt jobb kan vara en förutsättning för att kunna och orka lägga krutet där man finner det viktigare.
Nej, det tyvker jag inte att man borde.
Bara för att man är bra på något betyder inte det att man kommer att bli lycklig av att göra det.
talanger brukar ju iofs vara något som kommer ur ett intresse.
Så ser du på det men det gör inte jag. Ngn med otroligt låg IQ och damp och grejer kan faktiskt vara helt talanglös. Vi har olika åsikter.
Inget. Det har med lycka att göra för det är det jag tror är meningen med livet. Jag tror på att odla sina intressen före sina talanger. Båda är bra - men det första är bäst enligt mig.
O'rly...då har du fel ;)
http://www.cbsnews.com/sections/i_video/main500251.shtml?channel=60Sunday
Vem är bäst på att tvätta golvet i en porrbiograf?
Grabben som egentligen är jävligt smart och skulle kunna vara en välbetald forskare. Men han är trött på att prestera och att bli känd som ett snille så han valde ett jobb där han inte behöver anstränga sig speciellt mycket.
jag skulle kunna tänka mig att ha ett riktigt slappt jobb om jag vore smart, bara för att visa alla. Alla som peppat en att bli så himla duktig.
O'rly...då har du fel ;)
http://www.cbsnews.com/sections/i_video/main500251.shtml?channel=60Sunday
Vad är fel? Är alla bra på nåt eller är det inte bäst att sträva efter lycka? Om nu alla är bra på nåt så är det ju bara att gratulera.
Finns det nåt jag hatar så är det när folk säger till mig "inte ska du som är så begåvad bli lärare! Du kan ju bli vad du vill!".
För det första är det kanske lärare jag vill bli och för det andra så är det väl i skolan om nånstans som begåvade människor behövs. Och för det tredje är jag inte så jävla begåvad.
Men jag håller iof inte med de ekonomer som menar att man gör samhället en gentjänst om man tex målar om eller snickrar hemma själv, att man istället ska vara längre på sitt jobb som man är bättre på så man får råd att anlita en målare/snickare, att det blir mer effektivt för ekonomin osv.
jag tycker att det är bättre att ha ett jobb man trivs med, för att kunna göra det man vill på fritiden. när ens intresse är ens arbete är det inget intresse längre.
jag jobbar för att kunna ha råd med mina intressen
Bronkitkorv
2007-01-08, 20:07
Jag är väldigt bra på att festa och att slå sönder saker...*gah!*
jag jobbar för att kunna ha råd med mina intressen
Problemet kan vara att ha kvar tid för sina intressen.
Jag är väldigt bra på att festa och att slå sönder saker...*gah!*
Då borde du bli rockstjärna.
Bronkitkorv
2007-01-08, 20:13
Då borde du bli rockstjärna.
Ja fast jag kan inte sjunga eller spela elgitarr.. så bra alltså.
Ja fast jag kan inte sjunga eller spela elgitarr.. så bra alltså.
då kan du bli emo-stjärna. Eller de kanske inte festar och slår sönder grejer *screwy*
Ja fast jag kan inte sjunga eller spela elgitarr.. så bra alltså.
Punk-rock är ett hett tips - skrika kan du väl? Gäller bara att ha rätt attityd, men den biten lär du fixa. :thumbup:
Vad är fel? Är alla bra på nåt eller är det inte bäst att sträva efter lycka? Om nu alla är bra på nåt så är det ju bara att gratulera.
Det jag försöker säga till dig är alla har en viss talang,men det är upp till
var och en att ta reda på det om man vill.Föredrar nån att hellre finna lycka
så är det fine,men människan ska aldrig tycka att hon är värdelös. :)
Folk borde göra det som gör dem lyckliga, oavsett om de är bra på det eller inte.Nu har jag läst ditt inlägg typ så där 10 ggr och varje gång gör det mig lite mer irriterad än föregående gång. Vad är det där för jävla tricks? Hur i hela friden skall folk veta vad de blir lyckliga av? Man kan ju förutsätta att det finns ett antal situationer i vilka en och samma person kan trivas.
Men sen kom jag på att han är ju här för han älskar det vi gör. Det är fördelen med mitt jobb att dom flesta älskar verksamheten genuint och gärna skulle syssla med det utan att få betalt.Vad jobbar du med?
Kan ju säga att jag många gånger ångrat att jag sa något.Jobbigt, men trots din rekommendation så var det hennes val. Ha inte dåligt samvete! Hon känner sig själv bäst och tar sina egna beslut, om än felaktiga.
Risken är att det blir en prestation i det roliga..o då kanske det roliga inte blir fullt lika roligt. Skapa under press tex är inte lika roligt som att skapa när man har lust.Just precis!
Vem sa att man bara "ägnar" sig åt det som utgör ens leverbröd?Jag menade så, och det framgår av mina exempel.
Nej, det tyvker jag inte att man borde.
Bara för att man är bra på något betyder inte det att man kommer att bli lycklig av att göra det.
Finns det nåt jag hatar så är det när folk säger till mig "inte ska du som är så begåvad bli lärare! Du kan ju bli vad du vill!".Ja fy för vad dömande!
då kan du bli emo-stjärna. Eller de kanske inte festar och slår sönder grejer *screwy*Du missar det självklara. PUNK!
Imorgon skall jag ha på möte. Det skall pratas omfattning av arbete, pengar, kommas med intelligenta idéer och helt enkelt visas de berömda framfötterna. Jag kan ärligt säga att jag hatar det. Hela magen knyter sig. Egentligen vill jag bara sitter framför min skärm och prestera underverk. Jag vill inte sälja mig själv, eller mina idéer, och jag vill inte tvingas till alla dessa nya relationer med människor som behöver övertygas om min förträfflighet. Jag hatar det. Men jag älskar att skapa och blir så glad när jag lyckas, vilket jag ärligt talat gör mest hela tiden. Samtidigt hade varje dag inom hemtjänsten något speciellt. De rara gamlingarna som man sakta fick en relation till. Man fick så mycket tillbaka. Och när jobbet var slut så var det slut. Koppla av! Omorgansiationerna, nedskärningarna, och personalbristen var slitsamma som fan. De sura vårdkärringarna (50 % av kollegorna) klarar jag mig också utan. Trots det så funderar jag jämt på om jag inte vill vara inom vården egentligen. Lönen är äckligt låg, men jag tror inte att jag bryr mig. Så det är lite därför jag funderar. Hur länge måste jag kämpa med mina rädslor och göra saker jag därmed hatar, bara för att så många säger att jag borde, och bara för att göra något jag är duktig på? Är jag misslyckad om jag säger att det räcker, om jag säger att jag inte gillar pressen, att det inte är värt det?
Jag är jävligt bra på att sova. Men det blir man tyvärr inte rik på. Så jag sysslar för det mesta med andra saker.
Samma här, tänk om man kunde bli rik på att sova *drool*
Me_Myself
2007-01-09, 10:30
Så det är lite därför jag funderar. Hur länge måste jag kämpa med mina rädslor och göra saker jag därmed hatar, bara för att så många säger att jag borde, och bara för att göra något jag är duktig på? Är jag misslyckad om jag säger att det räcker, om jag säger att jag inte gillar pressen, att det inte är värt det?
Det tycker jag inte att du är. Press och negativ stress kan få oss att må dåligt så fort. Ibland kan det kanske vara bra att tvinga sig själv men i regel tycker jag att man ska göra det som man mår bäst av. Ångest, stress o knutar i magen är bäst att undvika.
Nina -
Gå in i mötet som en j-a slåttermaskin eller brunbjörn eller *insert vafritt kraftdjur* och visa dem vart skåpet ska stå. Med dina ledaregenskaper vore det mer rimligt om det skulle vara DE som var tvungna att sälja sig till DIG.
Nu har jag läst ditt inlägg typ så där 10 ggr och varje gång gör det mig lite mer irriterad än föregående gång. Vad är det där för jävla tricks? Hur i hela friden skall folk veta vad de blir lyckliga av? Man kan ju förutsätta att det finns ett antal situationer i vilka en och samma person kan trivas.
Ja, man kan förutsätta att det finns ett antal situationer i vilka en och samma person skall trivas. Då tycker jag själv att det inte spelar så stor roll i VILKEN av dessa situationer man befinner sig, så länge man, som sagt, är nöjd. På samma sätt finns det garanterat ett antal saker en person kan ägna sig åt med tillräcklig framgång för att vara nöjd, och för att det skall fungera. Det är få personer som är "bra" på endast EN sak, åtminstone om man inte begränsar "bra" till att betyda typ "elitbra" eller "multi-mega-bäst". Att man kanske inte själv ser att man är tillräckligt "bra" på fler saker än en, eller att man för den delen inte ser att man är tillräckligt "bra" på något överhuvudtaget är en annan sak. Jag tror inte att det finns någon enda sak som är en person "förutbestämda" grej att göra och som man typ går emot sitt öde om man inte ägnar sig åt; det är sällan så svart eller vitt. och i de fall det verkligen är svart eller vitt brukar den personen känna det själv ganska starkt, jämför t.ex. konstnärer som lever för att skapa sin konst och inte kan tänka sig att göra något annat, trots att de tjänar skitdåligt med pengar på det, fullkomligt hängivna forskare (jo de finns, nej, de utgör definitivt inte 100% av kåren) osv. I det fallet uppstår knappast frågan om vad som är personens "grej".
Skall jag vara lite fräck så är ett alltför svart-vitt tänkande i den här frågan ganska nära det som Fed Up pekar på; när man börjar ta på sig att tala om för andra vad de "bör" syssla med eftersom de är bra på det ena eller det andra, inte tillräckligt bra på det ena eller det andra eller rent allmänt "för" bra för det de valt att syssla med. Var och en måste få göra sina egna val, och det är bara den aktuella personen själv som kan säga vad han eller hon "bör" och skall ägna sig åt.
Om man inte är bra på nåt då? :em:
Då får man fungera som varnande exempel.
HerrArne
2007-01-09, 12:13
Är jag misslyckad om jag säger att det räcker, om jag säger att jag inte gillar pressen, att det inte är värt det?
Inte alls. Det är inte kul att fastna i ekorrhjulet, låt bli om du kan. I synnerhet om du har dessa tankar.
Livskvalité är så mycket viktigare än att 'vara duktig'. Själv är jag oerhört 'duktig' och har ingen tid. Alls.
olle lindblad
2007-01-09, 12:26
Självklart skall man tala om för människor om man tycker att de är duktiga, det vill man ju själv höra. Sedan är det upp till en själv vad man vill göra med det man har. Gör man det man vill kan man knappast kallas för misslyckad.
Så det är lite därför jag funderar. Hur länge måste jag kämpa med mina rädslor och göra saker jag därmed hatar, bara för att så många säger att jag borde, och bara för att göra något jag är duktig på? Är jag misslyckad om jag säger att det räcker, om jag säger att jag inte gillar pressen, att det inte är värt det?
Det beror ju lite på. Antingen är skiten oupplöstligt förbunden med något du så gärna vill göra att du är beredd att ta skiten om du måste - då är det bara att gilla läget, eller snarare, vara beredd på att skiten kommer att finnas med, och om möjligt försöka förbättra den "skitiga" biten något. Eller också är det så mycket skit att det inte är värt det roliga som det du gör trots allt ger dig - det skulle kunna vara roligt, men det blir bara jobbigt för att det är så mycket tjafs runt omkring det roliga. I det fallet tycker jag absolut att du skall försöka hitta något annat att göra - något du känner att du vill göra, och som känns värt det pris du betalar. Iställer för att typ betala utan att få någon vara. Varför du skulle vara "misslyckad" för att du inte vill göra något som är jobbigt och som du (med dina egna ord) hatar vet jag inte; möjligen om din stora livsambition var att göra karriär inom just det som du nu hatar (om det sedan är ett vettigt mål med ett liv kan ju förstås också diskuteras). Även i sådana fall är det nog snarare så att du kanske känner dig misslyckad (en gissning är att det inte krävs så många misstag innan du dömer ut dig själv som totalt hopplös, är jag helt ute och cyklar nu?), eller av vissa mindre brighta individer i omgivningen betraktas som misslyckad, men det gör inte att du ÄR det.
Är det inte värt det, så är det inte värt det. Och inget är värt mer än man vill betala för det. M.a.o.: Byt jobb om du tycker att det suger.
Imorgon skall jag ha på möte. Det skall pratas omfattning av arbete, pengar, kommas med intelligenta idéer och helt enkelt visas de berömda framfötterna. Jag kan ärligt säga att jag hatar det. Hela magen knyter sig. Egentligen vill jag bara sitter framför min skärm och prestera underverk. Jag vill inte sälja mig själv, eller mina idéer, och jag vill inte tvingas till alla dessa nya relationer med människor som behöver övertygas om min förträfflighet. Jag hatar det. Men jag älskar att skapa och blir så glad när jag lyckas, vilket jag ärligt talat gör mest hela tiden. Samtidigt hade varje dag inom hemtjänsten något speciellt. De rara gamlingarna som man sakta fick en relation till. Man fick så mycket tillbaka. Och när jobbet var slut så var det slut. Koppla av! Omorgansiationerna, nedskärningarna, och personalbristen var slitsamma som fan. De sura vårdkärringarna (50 % av kollegorna) klarar jag mig också utan. Trots det så funderar jag jämt på om jag inte vill vara inom vården egentligen. Lönen är äckligt låg, men jag tror inte att jag bryr mig. Så det är lite därför jag funderar. Hur länge måste jag kämpa med mina rädslor och göra saker jag därmed hatar, bara för att så många säger att jag borde, och bara för att göra något jag är duktig på? Är jag misslyckad om jag säger att det räcker, om jag säger att jag inte gillar pressen, att det inte är värt det?
Eftersom du älskar skapandet du håller på med verkar det ju i varje fall vara rätt grej du satsat på. Då är frågan om du kan eliminera den tråkiga biten? Tänk igenom mer exakt vad det är som gör det så hemskt och hur det skulle kunna ändras för att passa dig bättre. Jag vet inte om du bedriver någon slags egen verksamhet eller jobbar för något företag... Ifall det är frågan om dina egna kunder kan du kanske utarbeta något annat sätt att jobba med dem - finns väl inget som säger att allt måste ske enligt en viss mall. Det kan förstås vara lite av en risk, men då får du iaf göra saker på Ninas sätt istället för någon annans. Om du istället jobbar inom ett företag kanske du kan försöka ändra lite på din egen roll så den passar dig bättre.
Alltså, det verkar lite som du gör misstaget att du bestämt dig för att vissa saker måste genomlidas, så att du kan göra det du vill. Vad du borde fokusera på är hur du ska göra det du vill, på det sätt du vill göra det.
Folk borde göra det som gör dem lyckliga, oavsett om de är bra på det eller inte.
+1
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.