Visa fullständig version : Jag är så jävla ointresserad av allt och alla...
stoney_king
2006-11-21, 22:46
Nu börjar det skada mig och min omgivning.
Min tjej har börjat fundera på om vi ska vara tillsammans, hon känner att hon inte kan prata med mig som om jag är hennes bästa kompis, vilket hon vill känna att jag är.
Jag bryr mig sjukt mycket om henne men jag skiter fullständigt i om hennes polare fått nytt jobb eller vafan det nu är.
Ibland kommer jag på mig själv att börja prata om något helt annat när hon berättar något
Skitirriterande, både för mig och henne.
Sammasak när morsan berättar om hennes fåglar, det skiter jag fullständigt i, så är jag alltid kort och lite smådryg mot henne trots att hon är min mamma (ska starta en annan tråd om det)
Det är likadant när jag träffar nya människor, om jag inte reagerar på att de är skitsnygga eller är musiker så är de totalt ointressanta för mig, typ som skuggor som rör sig. Jag säger typ hej sen inget mer.
Så min teori är att jag är äckligt ytlig och enkelspårig.
Jag vill vara intresserad, jag vill lära känna människor, men när jag väl är i situationen så glömmer jag bort allt jag vill och är som vanligt.
Jag har också otroligt låg empati-nivå
Att se folk bli avrättade och att se barn svälta ihjäl, berör mig inte så mycket... kanske ägnar en tanke åt det men nästa sekund är det glömt.
Om man går ner i nivå typ folk som klagar på sitt utseende å sånt har jag noll empati för... de är bara patetiska... det enda svaret till dom är ta tag i ditt liv och gör något åt det..
JAg har väldigt svårt att glädjas av/med människor
Är det bara ett invant beteénde?
Vad ska jag göra?
Gå till en psykolog?
Jag känner igen det där! Det behöver inte vara dig det är fel på, du har kanske tråkiga vänner bara. Jag orkade aldrig lyssna på mitt ex, hon sa alltid ointressanta saker och det ledde till att jag blev helt avtänd på henne. Jag vet inte hur stor stad du bor i men det brukar ju bli lättare i större städer där man kan träffa olika typer av folk och utvidga sin bekantskapskrets för att hitta någon med samma intresse som en själv
Sheogorath
2006-11-21, 22:50
Det låter faktiskt som om du är deprimerad, vilket i ditt fall kanske är en finare omskrivning för att vara en cyniker med narcissistisk personlighet. Är man en person av den typen, vilket jag också är, så är man fantastisk självupptagen och ofta ganska tungsint. Om man vill kan man medicinera bort det, eller knarka. Medicin är knark man har recept på, typ. Finns hos doktorn.
jag hade försökt snacka med någon då det uppenbarligen är skadligt för ditt förhållande.
Tråkigt det du berättar och även skitjobbigt, jag är likadan. Men i mitt fall är det nog spårat till en fekking djup depression. Det kan ju vara så att att du innerst inne inte mår bra och då på något sätt stängt av känslor och intressen på liknande sätt som man brukar göra när man är i en depression.
Det du sa om att gå till en psykolog tycker jag är ett kanon förslag. Man måste inte vara helt crazy och dum i huvudet för att gå dit och man måste inte gå en gång i månaden i flera år. Det kan räcka med bara några få gånger och det ger ganska mycket, tycker iaf jag. Nånting ger det iaf, fråga är ju hur mycket det ger för en och en annan. Men detta kan du ju ta som steg ett, testa att gå till en psykolog, för det skadat ju inte att testa.
Sen måste DU jobba och kämpa med dig själv. Tänk hela tiden på att verka och vara intresserad. Lägg energi på det, försök att jobba med det på så många som möjligt. Försök fråga lite olika folk om någonting och verka intresserad som att du vill höra mer.
Det där med barn och avrättningar och liknande. Ta dig tid, sätt dig ner, läs, begrunda och låt dig beröras. Tänk på vad du ser eller läser som kommer du nog beröras.
Jag är ingen expert eller utbildad på något sätt så det jag säger är enbart personliga erfarenheter så som jag försökt jobba med mig själv på vissa plan och tyckt det fungerat...
gå till nån psykoterapeut så får du knark på burk så slipper blir du lite mer upp, inte helt bra tills du bearbetat dina problem dock.. prova att låtsas att du bryr dig skitmycket, sen blir det naturligt och äkta efter hand.. ibland fungerar det sistnämnda för att komma ur sitt skal som ofta inte är så tjock som man själv tror..
Du verkar vara en mkt sjuk individ
Skämt åsido, jag kan känna igen mig i vissa saker, som att stänga av öronen när man tvingas lyssna på meningslösa händelser som folk räknar upp. Men som du själv säger, om du knappt kan känna empati för andra så verkar det ju ha gått rätt långt. Frågan e ju om det alltid varit så här för dig eller om något påverkar dig att bli "avtrubbad"
PingvinFlickan
2006-11-21, 22:55
Jag gissar också på depression. Jag är det, och jag har ett totalt ointresse för min omgivning. Sktjobbigt. Den här sidan är rätt bra, ett test du kan göra för att se om du har andra symptom. http://depression.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=5014i
Jag känner igen mig själv lite det du säger, dock har det inte gått så långt som för dig. Det känns inte som du mår helt bra, sök dig till något proffensionell bollplank för att prata, de bits inte.
Alternativt kan du hoppas på att alla problem försvinner efter 100 KG i bänk.
boka en tid hos kuratorn på din lokala vårdcentral, det är en skitbra början. öppna dig hos kuratorn så kan han eller hon bedömma om du ska söka hjälp någonannanstans, dvs om du behöver antidepressiva eller bara prata ut hos någon som vet svaren och som kan ge dig lite pikar, lite tips och mental coaching.
stoney_king
2006-11-21, 23:00
Jag tror att jag behöver lära mig hur jag ska agera i vardalgliga situationer...
Det känns nästan som att jag skäms för att skratta och le, det känns pinsamt att verkligen skratta åt något.
Min tjej som är väldigt öppen och visar alla känslor orkar snart inte med mig, om det inte redan är försent, men hur som helst så måste jag ta tag i detta...
Jag ska gå till en psykolog men vet inte vart... ska man gå till sjukhuset eller ungdomsmottagning, jag är förvisso 23 så det kanske inte går?
Det känns nästan som att jag skäms för att skratta och le, det känns pinsamt att verkligen skratta åt något.
Min tjej som är väldigt öppen och visar alla känslor orkar snart inte med mig, om det inte redan är försent, men hur som helst så måste jag ta tag i detta...
Läs vad jense skrev ett meddelande uppåt. ^^
Låter som ett dåligt självförtroende, om det inte varit så förut kan det vara depression på G.
boka en tid hos kuratorn på din lokala vårdcentral, det är en skitbra början. öppna dig hos kuratorn så kan han eller hon bedömma om du ska söka hjälp någonannanstans, dvs om du behöver antidepressiva eller bara prata ut hos någon som vet svaren och som kan ge dig lite pikar, lite tips och mental coaching.
+1
Jag ska gå till en psykolog men vet inte vart... ska man gå till sjukhuset eller ungdomsmottagning, jag är förvisso 23 så det kanske inte går?
Det känns nästan som att jag skäms för att skratta och le, det känns pinsamt att verkligen skratta åt något.
Min tjej som är väldigt öppen och visar alla känslor orkar snart inte med mig, om det inte redan är försent, men hur som helst så måste jag ta tag i detta...
vårdcentralen tipsar dig. annars finnes privata för kognetiv behandling.. blir dock en hacka per gång. vet några här i malmö som tar runt 5-7hundra spänn per gång/timme. kan va värt det dock
vårdcentralen tipsar dig. annars finnes privata för kognetiv behandling.. blir dock en hacka per gång. vet några här i malmö som tar runt 5-7hundra spänn per gång/timme. kan va värt det dock
Det är det lätt vart, alla tar för klent på sitt välmående. Det är fan något av det viktigaste vi har, för utan välmående suger livet så äckligt jävla hårt. Så skit i om det kostar, ger det effekt så är det värt varaneda krona.
Och jag hoppas verkligen att det blit bättre för dig och bra att du kommit till insikt att du faktist inte riktigt mår bra och har ett problem här och att du är beredd på att ta itu med det.
Vänta dock inte för länge med att ta hjälp. Ju längre du väntar dessto svårare kan det vara att ta sig upp sen.
Wennerberg
2006-11-21, 23:06
Se till att få det fixat iaf, om du älskar din flickvän vill du INTE ta henne för givet. En dag tröttnar hon. Och gissa vem som blir mest ledsen då?
Sheogorath
2006-11-21, 23:08
http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning
Nu är det ju så att det spelar egentligen ingen roll hur, eller om, man vill diagnosticera sin personlighet och kalla den ditten eller datten. Du är ju den du är, men du vill uppenbarligen vara någon annan. Det om något är deprimerande och genererar kanske till och med ångest. Kanske är det faktiskt så att du hade behövt medicinisk draghjälp för att se att du faktiskt, med lite assistans, kan vara den du vill vara. Men det bör en professionell läkare utreda. Inte Kollo.
Det är det lätt vart, alla tar för klent på sitt välmående. Det är fan något av det viktigaste vi har, för utan välmående suger livet så äckligt jävla hårt. Så skit i om det kostar, ger det effekt så är det värt varaneda krona.
Och jag hoppas verkligen att det blit bättre för dig och bra att du kommit till insikt att du faktist inte riktigt mår bra och har ett problem här och att du är beredd på att ta itu med det.
Vänta dock inte för länge med att ta hjälp. Ju längre du väntar dessto svårare kan det vara att ta sig upp sen.
precis. men jag vet att många är rädda för att ens titta inom sig eller ens våga ta tag i sina problem, för 'vad ska folk tro?'. blir lätt så när man inte ser sjuk ut men är det.. även att va psykiskt sjuk eller psykisk ohälsosam är väldigt tabulagt. mitt tips är att trampa i skiten, be din flickvän stötta dig och förklara för henne vad du tänker på. dina tankar, trots att du inte vill erkänna det till henne eller dina vänner och familj stör dig mycket nog att skriva här och be om hjälp.
hon kommer stötta dig när hon inser att du inte mår bra av att känna som du gör och tycka som du gör
shadowfire
2006-11-21, 23:35
får du bukt med det där så kommer du upptäcka en ny värld, där du inser att lyssna och ta del av andra människor är det bästa sättet att berika ditt eget liv och dina egna erfarenheter... :thumbup:
Metal_boy_
2006-11-21, 23:42
Låter som att du är dryg och har taskig attityd. Men å andra sidan så kanske både din flickvän och mamma är jävligt tråkiga och du är helt enkelt uttråkad av den tråkiga skiten dom pratar om. :D
Dumleman
2006-11-21, 23:47
Som du ser i den här tråden är du långt ifrån ensam. Jag tror att det är ganska vanligt att vara ointresserad av alldagliga händelser som har hänt ens kompis kompis osv. men få vågar säga det med risk för att bli ovän med kompisen. Finns naturligtvis grader.
Att se folk bli avrättade och att se barn svälta ihjäl, berör mig inte så mycket... kanske ägnar en tanke åt det men nästa sekund är det glömt.
Ser man något hemskt tillräckligt ofta så blir man tillslut helt likgiltig inför det hemska. Du talar om vad du har sett på tv antar jag? Det inte samma sak att se ett barn svälta några meter ifrån en själv, har jag hört.
Medicin är knark man har recept på, typ. Finns hos doktorn.
Det där lät lite roligt faktiskt. :Virro
Själv känner jag mig lite som trådskaparen faktiskt ibland, man är lite smådryg mot personer man igentligen inte alls borde vara dryg mot. Just för att man är så totalt ointresserad av det som kommer ur deras mun.
Men sedan så tror jag de flesta blir lite buttriga så här i november. 5+ smådisigt och regn varje dag underlättar ju inte direkt.
Dumleman
2006-11-22, 00:15
Vi bryr oss!! ;)
Ahh vilken skön paradox som jag inte insåg!
Doctor Snuggles
2006-11-22, 00:17
Äh. Man har naturligt sett olika empatiska och sociala egenskaper, det låter bara som att du har ett snävt intresseområde. Man behöver inte nödvändigtvis vara deprimerad bara därför. I slutändan så handlar det om vad en viss sak representerar för en slags känsla hos en själv; hur man ser på saker och ting. Leta lite på kognitiv terapi, KBT, så kommer du hitta bra övningar för att lära förändra sådana saker hos sig själv, om det nu är det du vill.
Du verkar vara rätt så inrutad och enkelspårig (ursäkta om jag misstar mig). Jag skulle rekommendera att du får nya perspektiv på tillvaron och prövar på sinnesvidgande metoder i form av psykedeliska preparat, alternativt åk ut och res till något fräckt ställe med miljö och kultur du aldrig tidigare trott existerade.
Eller psykolog.
Min tjej som är väldigt öppen och visar alla känslor orkar snart inte med mig, om det inte redan är försent, men hur som helst så måste jag ta tag i detta...
Var du lika ointresserad när du träffade henne? Eller kom det senare? Hon kunde väl inte fallit för dig om du var lika ointresserad då som du är nu?
Jag hoppas att det löse sig och att du blir av med det som du tycker är jobbigt!
Det låter faktiskt som om du är deprimerad, vilket i ditt fall kanske är en finare omskrivning för att vara en cyniker med narcissistisk personlighet. Är man en person av den typen, vilket jag också är, så är man fantastisk självupptagen och ofta ganska tungsint. Om man vill kan man medicinera bort det, eller knarka. Medicin är knark man har recept på, typ. Finns hos doktorn.
Det är till att ta i att säga att han är narcissist efter det lilla han beskriver sig själv. En narcissist skulle inte intressera sig för musiker eller snygga människor som han beskrev.
Har du pratat ordentligt med din tjej om det här, ni kanske kan lösa det tillsammans?
Corpobal
2006-11-22, 03:07
Från allas favoritkälla, Wikipedia! Inte helt osannolik, dock ska man vara medveten om att många som tror sig ha en sån här störning i själva verket överdriver vissa av sina egna personlighetsdrag och deras betydelse i sammanhanget. Tala med en läkare. Att du har en flickvän talar emot.
Schizoid personality disorder (SPD) is a cluster A personality disorder characterised by a lack of interest in social relationships, a tendency towards a solitary lifestyle, and emotional coldness. SPD is reasonably rare compared with other personality disorders. Its prevalence is estimated at less than 1% of the general population.
According to the ICD-10, schizoid personality disorder is characterised by at least three of the following criteria:
* Emotional coldness, detachment or reduced affectivity.
* Limited capacity to express either positive or negative emotions towards others.
* Consistent preference for solitary activities.
* Very few (if any) close friends or relationships, and a lack of desire for such.
* Indifference to either praise or criticism.
* Taking pleasure in few, if any, activities.
* Indifference to social norms and conventions.
* Preoccupation with fantasy and introspection.
* Lack of desire for sexual experiences with another person.
Leta reda på en bra psykolog. Det hade jag gjort i ditt ställe. Nu verkar det dessutom lite bråttom med tanke på relationen. Oavsett vad som är problemet så kan det bli bättre.
stoney_king
2006-11-22, 07:55
Det känns som att jag har en blandning av
Narcissistisk personlighetsstörning http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning
och
Postat av Corpobal
Schizoid personality disorder (SPD) is a cluster A personality disorder characterised by a lack of interest in social relationships, a tendency towards a solitary lifestyle, and emotional coldness. SPD is reasonably rare compared with other personality disorders. Its prevalence is estimated at less than 1% of the general population.
According to the ICD-10, schizoid personality disorder is characterised by at least three of the following criteria:
* Emotional coldness, detachment or reduced affectivity.
* Limited capacity to express either positive or negative emotions towards others.
* Consistent preference for solitary activities.
* Very few (if any) close friends or relationships, and a lack of desire for such.
* Indifference to either praise or criticism.
* Taking pleasure in few, if any, activities.
* Indifference to social norms and conventions.
* Preoccupation with fantasy and introspection.
* Lack of desire for sexual experiences with another person
Det finns punkter i båda fallen som passa läskigt in på mig...
* Limited capacity to express either positive or negative emotions towards others.
* Indifference to either praise or criticism
Det träffar ruskigt mycket.
Narcissistisk personlighetsstörning
1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
3. Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
4. Kräver stor beundran.
5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
6. Är interpersionellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.
Jag känner igen mig i alla punkter...
Detta är läskigt...
Strunta i diagnosen. Framför allt innan du faktiskt kommit iväg och pratat med någon som kan mer än att googla. Risken med en diagnos är nämligen att det kan bli en självuppfyllande profetia. Självupptagen och uttråkad kan man vara utan att vara sjuk eller störd. Du har grejer som behöver fixas i ditt liv verkar det som. Det gör du inte genom att än mer självcentrerat ägna dig åt navelskåderi.
Seså, ring vårdcentralen nu.
Sök hjälp!
Men det har du väl insett?
Lycka till!
stoney_king
2006-11-22, 08:31
Strunta i diagnosen. Framför allt innan du faktiskt kommit iväg och pratat med någon som kan mer än att googla. Risken med en diagnos är nämligen att det kan bli en självuppfyllande profetia. Självupptagen och uttråkad kan man vara utan att vara sjuk eller störd. Du har grejer som behöver fixas i ditt liv verkar det som. Det gör du inte genom att än mer självcentrerat ägna dig åt navelskåderi.
Seså, ring vårdcentralen nu.
Ok... :em:
Sluta leka hobbyläkare och ställa amatördiagnoser, det hjälper ingen och får er inte att se smartare ut.
Ditt betéende är antagligen inte speciellt osunt då du säkerligen i din berättelse överdramatiserar kraftigt, precis som de flesta som skriver snyftberättelser om sig själva på internetforum.
Sluta leka hobbyläkare och ställa amatördiagnoser, det hjälper ingen och får er inte att se smartare ut.
Ditt betéende är antagligen inte speciellt osunt då du säkerligen i din berättelse överdramatiserar kraftigt, precis som de flesta som skriver snyftberättelser om sig själva på internetforum.
Ja precis han mår säkert inte dåligt alls, ellerhur? *rolleyes*
Ja precis han mår säkert inte dåligt alls, ellerhur? *rolleyes*
Nej, det tror jag inte. Han har säkert bara iklätt sig rollen som surpuppa och tror att det skulle göra bort honom om han uppträdde trevligt och muntert.
Nej, det tror jag inte.
Du är helt fullt seriös när du säger att du inte tror att han mår dåligt av det här?
stoney_king
2006-11-22, 10:23
Nej, det tror jag inte.
nej, jag självömkar bara... :furious:
nej, jag självömkar bara... :furious:
Det blir lätt så när man har tråkigt för mycket.
stoney_king
2006-11-22, 10:45
Det blir lätt så när man har tråkigt för mycket.
Man måste inte skriva bara för att...
Jag försöker få lite seriösa tips...
Han har säkert bara iklätt sig rollen som surpuppa och tror att det skulle göra bort honom om han uppträdde trevligt och muntert.
Som man känner sig själv känner man andra.
Sofia4_4
2006-11-22, 10:50
Det finns länder där psykologer går arbetslösa för att det är kompisar som fyller deras funktion. Jag tycker att här försöker man hela tiden att göra och säga det som är rätt och till sist spriker bubblan och man blir ignorant och ointresserad istället.
Jag undrar hur det hade känts om du skulle kunna säga exakt vad du tycker och tänker till folk som du finner ointressanta, om de inte skulle ta det på så stor allvar. Om inte situationen bli alldeles för uptight.
Jag måste säga att jag har själv tagit distans från en del folk bara för att antigen pratar de om vädret typ eller så tar de allt de pratar om på jävligt stor allvar så situationen blir outhärdligt och man måste hela tiden antigen ber om ursäkt eller påpeka att man har skämtat (hur korkat som helst speciellt när man skämtar).
Sen tycker jag att samhället är alldeles inriktat på "du-ska-må-bra" metoden. Alla ska utbildas och läras hur de själva ska må bra, hur de ska vara sigsjälva och inte bryr sig om vad andra tänker och säger. Det har gått till överdrift och folk har blivit såna ego-centriker. Det känns som var on en representerar sin egen sol-system med sigsjälv i centrum och alla snurrar kring en och är mindre viktiga.
Sen handlar det om nyfikenhet. Om man endast bryr sig om hur bra man mår, hur smartare man är än alla andra, hur snyggare man är, så slutar man vara nyfiken om vad andra har för livserfarenheter och kunskaper. Man ser sigsjälv som en komplett människa som är överlägsen alla andras kunskaper. Detta skapar ignorans.
Det bottnar igen i de tidigare livs-strategier - att se till sitt eget bästa, att vara politisks korrekt och uppmärksam på att inte göra bort sig och att prestera hela tiden bättre än andra.
Att lita på att en psykolog ska fixa detta är lite naiv, men det finns ingen annan som kan göra det.
Om du verkligen vill förändra det så är böcker också ett bra alternativ. Jag kan rekommendera en bok som heter "Flow" där det beskrivs hur man når ett tillfredställelse av livet oavsett vilket livstil man väljer. Det var t.ex. ett exampel om en kvinna som klarade inte att leva bland människor och hon bodde i isolation på nån ö nånstans. Hon tog hand om boskap och hade en väldigt stillsam tillvaro. För henne detta var "flow". Andra upplevde detta läge som en mardrömscenario.
Det finns inte rätt eller fel, det finns situation man trivs med och sånt man trivs inte med.
Skulle det förändra dig om helt plötsligt hela världen blev helt ointresserad av dig, vad du har att säga och vem du är?!
Nu har jag också lekt psykolog. :D
stoney_king
2006-11-22, 11:06
Nu har jag också lekt psykolog. :D
Intressant läsning...
Vem har skrivit Flow?
Sofia4_4
2006-11-22, 11:13
Intressant läsning...
Vem har skrivit Flow?
http://g-images.amazon.com/images/G/01/ciu/72/1f/85e07220eca0208d932a6010._AA240_.L.jpg
Mihaly Csikszentmihalyi (konstigt namn)
här är hans grundidé om när man befinner sig i "flow"
http://www.cs.colorado.edu/~ralex/courses/gamelet2005/calendar/5/Flow.jpg
Vad i hela fridens namn. Deprimerad, va?
Killen verkar ju helt enkelt bara vara 1. ung eller fast i ett ungt tänk på grund av för mkt datortid och för lite socialt umgänge, 2. lite kall och empatilös pga för mycket datortid 3. har antagligen skilda föräldrar vilket gör att folk blir halvt empatilösa för att inte bryta ihop.
That's my take on it.
Som man känner sig själv känner man andra.
Spot on. Jag var också sådan när jag var yngre.
stoney_king
2006-11-22, 12:23
Vad i hela fridens namn. Deprimerad, va?
Killen verkar ju helt enkelt bara vara 1. ung eller fast i ett ungt tänk på grund av för mkt datortid och för lite socialt umgänge, 2. lite kall och empatilös pga för mycket datortid 3. har antagligen skilda föräldrar vilket gör att folk blir halvt empatilösa för att inte bryta ihop.
That's my take on it.
jag tror inte du hade ett enda rätt...
Strunta i diagnosen. Framför allt innan du faktiskt kommit iväg och pratat med någon som kan mer än att googla. Risken med en diagnos är nämligen att det kan bli en självuppfyllande profetia. Självupptagen och uttråkad kan man vara utan att vara sjuk eller störd. Du har grejer som behöver fixas i ditt liv verkar det som. Det gör du inte genom att än mer självcentrerat ägna dig åt navelskåderi.
Seså, ring vårdcentralen nu.
you said it! :thumbup:
det kommer fixa sig stenis!!
stoney_king
2006-11-22, 17:59
you said it! :thumbup:
det kommer fixa sig stenis!!
Jag tror fan inte det.... hon är rätt kall just nu...
Jacksatan
2006-11-22, 19:08
Sociopatiska drag... spelar ingen roll om du går till en psykolog och pratar om det här, du kommer inte känna särskilt mkt ändå.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.