Visa fullständig version : Mitt livs värsta dag!
Ja, iaf en av dem.
LÄkaren tror jag fått körtelfeber... Ska dock köra test om en vecka för att se exakt, men han var nästan säker.
Finns de nå rättvisa här i världen? Va fan ska man göra nudå? Ingen träning på veckor eller i värsta fall månader som han sa. Det är ju för fan träningen jag lever för
Och sen de där med kosten.. HUr ska jag göra? Ska jag äta på som vanligt ? Ligga på +- 0 eller? Vill ju fan inte förlora de musklerna jag fått. Eller ska jag ta deffen nu? Eller förlorar jag mer muskler då?
Helvetes skit alllt är. Fan vad en liten grej kan förändra ens liv.
OCh va fan finns de inga botemedel emot den här sjukdomen? Va fan gör forskarna igentligen? Livet suger!
Va händer om man tränar fast man har detta?
Shit, om det är det värsta som hänt i ditt liv kan du skatta dig lycklig :)
Shit, om det är det värsta som hänt i ditt liv kan du skatta dig lycklig :)
varför då? bara för träningen kanske inte är lika viktig för dig betyder det inte att så är det för andra.
varför då? bara för träningen kanske inte är lika viktig för dig betyder det inte att så är det för andra.
Träningen är nästan mitt allt. Familjen kommer före, men du kan ändå skatta dig lycklig om detta är det värsta du varit med om det lovar jag dig. Men fortfarande, pure pain it is.
Hoppas det går över snabbt !
Det kommer värre dagar... Följ läkarens råd. Det brukar väl låta nått i stil med "drick ordentligt och vila mycket". Ligg på +-0 Det är dumt att deffa när man inte kan träna, för då tappar man muskler.
Hm, skatta dig lycklig om du funderar på maten osv, när jag hade körtelfeber gick jag ner 11kg vilket är 15% av min kroppsvikt för att jag inte kunde äta alls.
Men för helvete, det är inte cancer du har fått. Vad spelar några veckor för roll? Antagligen är det bara för dig då du kanske får lite perspektiv på tillvaron.
King Grub
2006-10-26, 13:57
Men för helvete, det är inte cancer du har fått. Vad spelar några veckor för roll? Antagligen är det bara för dig då du kanske får lite perspektiv på tillvaron.
:thumbup:
amen, om läkaren sa "grattis, du har hiv!"
tänk posetivt, det går över.
Niclaaas
2006-10-26, 13:59
Men för helvete, det är inte cancer du har fått. Vad spelar några veckor för roll? Antagligen är det bara för dig då du kanske får lite perspektiv på tillvaron.
för en gångs skull håller jag med yankeee
King Grub
2006-10-26, 13:59
Va händer om man tränar fast man har detta?
Mjälten blir förstorad och skör, och i värsta fall kan den brista. Och det vill du inte. Då kan du börja oja dig.
amen, om läkaren sa "grattis, du har hiv!"
Fast med HIV går det väl antagligen att fortsätta träna... *rolleyes*
Men för helvete, det är inte cancer du har fått. Vad spelar några veckor för roll? Antagligen är det bara för dig då du kanske får lite perspektiv på tillvaron.
+ Åtta miljarder.
Träna hinner man alltid...slappna av och vänta tills du blir frisk. Ät mycket mat och vila, sen kommer du kunna köra hårdare än någonsin när körtelfebern har försvunnit.
Löjtnant Blank
2006-10-26, 14:06
Helvetes skit alllt är. Fan vad en liten grej kan förändra ens liv.
OCh va fan finns de inga botemedel emot den här sjukdomen? Va fan gör forskarna igentligen? Livet suger!
http://www.nappyhead.co.uk/acatalog/tshirt_drama_queen.gif
Fast med HIV går det väl antagligen att fortsätta träna... *rolleyes*
MMMMM YES MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM. det va inte min poäng.
Mjälten blir förstorad och skör, och i värsta fall kan den brista. Och det vill du inte. Då kan du börja oja dig.
Det kan väl hända utan att man tränar också?
grabben i skogen
2006-10-26, 14:30
Helvetes skit alllt är. Fan vad en liten grej kan förändra ens liv.
OCh va fan finns de inga botemedel emot den här sjukdomen? Va fan gör forskarna igentligen? Livet suger!
Va händer om man tränar fast man har detta?
ja käre gud. förmodligen har en högre makt gett dig den här sjukdomen för att du ska som någon sa få lite perspektiv på livet.
Om det här är det värst som hänt i ditt liv kan du nog se fram emot rena katastroferna i framtiden.
vad spelar en eller två månader för roll. du har ju ett helt liv framför dig.
ja käre gud. förmodligen har en högre makt gett dig den här sjukdomen för att du ska som någon sa få lite perspektiv på livet.
Om det här är det värst som hänt i ditt liv kan du nog se fram emot rena katastroferna i framtiden.
vad spelar en eller två månader för roll. du har ju ett helt liv framför dig.
just nu känns de som evigheter och just nu så känns de som mitt livs värsta dag. Självklart är de inte det om man tänker tillbaka.
Körtelfeber är ganska jävligt. Det känns som halsfluss x 3, tämligen ont i magtrakten (pga mjälte och lever blir förstorade har jag för mig), konstant trötthet under själva sjukdomstiden, men även flera månader efteråt. Jag vet inte hur många kg jag gick ner men det var en hel del. Som någon tidigare sade i tråden, du kommer att få problem att äta mat så jag tror du kan ge upp träningen för ett tag =)
King Grub
2006-10-26, 14:53
Det kan väl hända utan att man tränar också?
Kan, ja, men varför medvetet ganska dramatiskt öka en rätt liten risk om man håller sig lugn?
Körtelfeber är ganska jävligt. Det känns som halsfluss x 3, tämligen ont i magtrakten (pga mjälte och lever blir förstorade har jag för mig), konstant trötthet under själva sjukdomstiden, men även flera månader efteråt. Jag vet inte hur många kg jag gick ner men det var en hel del. Som någon tidigare sade i tråden, du kommer att få problem att äta mat så jag tror du kan ge upp träningen för ett tag =)
Jo de börja göra ont för ett par dar sen. Än så länge kan jag äta. Äter hamburgare just nu. Får passa på. Hoppas dock det blir en lindrig körtelfeber. Doktorn sa att det endast kunde vara en förkylning för vissa och andra har fått åka in till sjukhuset. (som systern min när hon hade).
Daniiiel
2006-10-26, 16:37
Körtelfeber skiljer sig stort mellan personer. Du får väl helt enkelt hoppas på att du klarar dig igenom det hela utan att åka på det för mycket. När jag hade körtelfeber för runt 2 år sen så var jag sjuk i runt 2 månader varav jag låg 1 vecka på sjukhus utan att varken kunna äta dricka eller sova. Det enda jag kunde göra var att ligga och gråta och vänta tills jag fick nästa dos av smärtstillande. Gick ner 7 kg under min sjukhus vistelse och totalt blev det väl runt 15 på 2 månader.
Men sen känner jag många som verkligen inte åker på det alls lika hårt.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=1534508
Bra info: http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=21243
Me_Myself
2006-10-26, 17:00
Fär man räkna ett par hårda år ?
Det innehöll lite diverse...
En förälder som gifte sig, skiljde sig och som vi hittade två ggr medvetslös efter självmordsförsök.
Ett x som hotade mig, min familj, mitt barn, slog sönder och bröt sig in i min lägenhet när jag sov. Misshandel och diverse småbrott.
Tre rättegångar.
Min bästa vän (familjens hund) gick bort.
Det hela kryddades med reumatisk värk och depression.
Det bästa med många kriser på en gång är att man tänker bara på det värsta, det som handlar om familjen och döden.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=1534508
Bra info: http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=21243
grejen e den att jag har ingen feber.. Och de gör inte så ont i halsen. Kan dock bli värre ifs, men ändå. Först trodde doktorn de var halsfluss fast de var de tydligen inte. Sen så tyckte han att halsen hade svullnat upp väldigt mkt och de va därför han antar att jag har körtelfeber. Får dock reda på riktigt om en vecka då jag ska göra tester.
shut teh face
2006-10-26, 17:05
En vän fick körtelfeber men blev knappt hemmaliggande en vecka och sedan bar det åt till skolan igen! Min far däremot blev riktigt sjuk och fick inte arbeta/träna på ett halvår pga. risk för återfall.
Så här står det:
"Sjukdomen börjar ofta med trötthet, eventuellt huvudvärk och man känner sig oftast lite krasslig några dagar."
Precis så var det. Kännde mig trött fast jag sov typ 12 timmar ibland på nätterna. Och kände mig hängig. Ingen feber men trött. Sen så hade jag grov huvudvärk om jag reste mig upp snabbt.
Tur att jag inte fått någon feber än dock.
Liten Men Fet
2006-10-26, 17:14
Så här står det:
"Sjukdomen börjar ofta med trötthet, eventuellt huvudvärk och man känner sig oftast lite krasslig några dagar."
Precis så var det. Kännde mig trött fast jag sov typ 12 timmar ibland på nätterna. Och kände mig hängig. Ingen feber men trött. Sen så hade jag grov huvudvärk om jag reste mig upp snabbt.
Tur att jag inte fått någon feber än dock.
Min tjejkompis fick körtelfeber i somras, blev lite gul i hyn kände inget i halsen och inre organ svällde. Tror mest det var mjälten(?).
Läkarna sa att hon kan var trött i upp till ett år och i värsta fall inte anstränga sig i ett halvår pga av att om man buffar till mjälten kunde den spricka. Helst inte cykla för det skulle inte vara bra om hon trillade.
Nu verkar det lösa sig mycket smidigare och nu är hon i full fart, tränar dock inget har aldrig gjort det.
Så det kan vara besvärligt men det är inte hela världen, ta det som ett tillfälle att få perspektiv på träningen.
shut teh face
2006-10-26, 17:14
Det är rätt intressant att vi inte ens kan bota en förskylning orsakad av virus medan bakteriinfektioner kan motverkas i mycket större grad.
Ett tips till dig är att utgå från det värsta och vila så mycket du kan. Du kommer tjäna på det när det bryter ut på riktigt, om det är körtelf.
J.Saarela
2006-10-26, 17:24
Jag tycker du är en jävla stor idiot som grinar över rättvisa när du inte kan träna på en vecka.Du verkar ju ha varit med om mycket människa,ställ dig i skamvrån!*slap*
Humanist
2006-10-26, 17:31
Instämmer i andra skribenters uppfattning att en hel del värre saker kommer hända dig än körtelfeber (Såvida du inte bor - och tränar i en garderob) ;)
Min egen erfarenhet; Tolkade först min körtelfeber som förkylning, vilket föranledde självmedicinering med en rejäl mängd smärtstillande. Samtidigt var jag rejält upptagen med annat, så jag gav mig själv knappast någon tid till återhämtning. När sjukdomen var på väg att kulminera var jag så slut att jag knappt kunde gå 3 meter för att dricka vatten.
När jag till sist gick till läkare, var mina vita blodkroppar mellan dubbelt och tre gånger det normala. Levern var rejält pajad p.g.a. alvedon tillsammans med körtelfeber. Tappade drygt 7 kg kroppsvikt. Fast sammantaget var jag borta från träningen endast i c.a. 3 veckor. Lite längre vad gällde alkoholen dock.
Jag tycker du är en jävla stor idiot som grinar över rättvisa när du inte kan träna på en vecka.Du verkar ju ha varit med om mycket människa,ställ dig i skamvrån!*slap*
vecka? det är för fan månader vi snackar om här. men visst, om jag har inget att grina över kan ju du göra mig sällskap här i sängen de närmsta veckorna? Inte bara träningen som drabbas utan även skolan och de sociala livet.
grabben i skogen
2006-10-26, 22:02
vecka? det är för fan månader vi snackar om här. men visst, om jag har inget att grina över kan ju du göra mig sällskap här i sängen de närmsta veckorna? Inte bara träningen som drabbas utan även skolan och de sociala livet.
booo-fucking-hooooooo
cry me a river
Löjtnant Blank
2006-10-26, 22:03
om jag har inget att grina över kan ju du göra mig sällskap här i sängen de närmsta veckorna
Dude...
hahahaha
jag har fått 4 diskbråck, är 23 bast och fått i mig flera tusen piller och tappat säkert sammanlagt 20 kilo, eller allt jag kämpat för att bygg upp genom åren, i omgångar dessutom! Bli bra, diskbråck loose weight, kämpa ett år, åkt dit igen osv....... körtelfeber *AAAAAAASG*
Jag förstår att du är besviken och förbannad över att ha fått beskedet om körtelfeber, och som du själv skrev var det inte med blodigaste allvar som du menade att detta var ditt livs värsta dag, även om många reagerade eller tog åt sig av det lite överdrivna utrycket, men det är ju sånt man skriver när man är besviken utan att egentligen mena det.
Många här på kolo känner nog igen sig i att man blir jävligt less när man tvingas vara borta från träningen vad än orsaken må vara, jag själv har många gånger känt mig uppgiven för småsaker som förkylningar som ständigt kommer vid fel tidpunkt och som alltid är lika irriterande och kan kännas förödande för träningen.
Hoppas du slipper en långvarig sjukdomstid.
Krya på dig. :thumbup:
Daniiiel
2006-10-26, 23:09
Man kan ju undra om alla här inne som håller på och hånar honom för att han bara fått "körtelfeber" har åkt på en redig sådan själv? Visst det finns värre saker att råka ut för att han kommer garanterat åka på nått värre i livet.
Men av alla min skador eller sjukdomar jag fått så kan jag lätt räkna min körtelfeber som det absolut värsta.
Men nu så vet ju killen inte ens om han har körtelfeber så att grina över att man kommer vara borta någon vecka från träningen är ju bara löjligt. Men ändå. It could get far worseeeeeee.
Man kan ju undra om alla här inne som håller på och hånar honom för att han bara fått "körtelfeber" har åkt på en redig sådan själv? Visst det finns värre saker att råka ut för att han kommer garanterat åka på nått värre i livet.
Men av alla min skador eller sjukdomar jag fått så kan jag lätt räkna min körtelfeber som det absolut värsta.
Men nu så vet ju killen inte ens om han har körtelfeber så att grina över att man kommer vara borta någon vecka från träningen är ju bara löjligt. Men ändå. It could get far worseeeeeee.
halsen har redan blivit värre. Är 90 % säker på att jag har de. Hade rätt symptom för sjukdomen också. Allt börja med att jag bara kände mig hängig och även fast jag sov typ 14 timmar så var jag trött. Sen hade jag huvudvärk när jag reste på mig och halsen är väldigt uppsvullen.
Daniiiel
2006-10-26, 23:23
halsen har redan blivit värre. Är 90 % säker på att jag har de. Hade rätt symptom för sjukdomen också. Allt börja med att jag bara kände mig hängig och även fast jag sov typ 14 timmar så var jag trött. Sen hade jag huvudvärk när jag reste på mig och halsen är väldigt uppsvullen.
Ok jobbigt men du vet ju fortfarande inte hur hårt du åker på det. Du får väl hoppas att du slipper åka in till sjukhuset och leva på drop i obestämd tid.
varför då? bara för träningen kanske inte är lika viktig för dig betyder det inte att så är det för andra.
En bekants pappa tog livet av sig nyss, det var hennes värsta dag någonsin. Du kan ju jämföra dom två händelserna när du blivit äldre.
Ok jobbigt men du vet ju fortfarande inte hur hårt du åker på det. Du får väl hoppas att du slipper åka in till sjukhuset och leva på drop i obestämd tid.
Ja precis. Det fick syrran min som sagt göra. Var läbbigt som fan!
Ska nu köpa hem en ny dator (ÄNTLIGEN) och spela spel dagarna långa, när jag inte går till skolan. nu till lovet blir det ju också perfekt.
http://www.datorbutiken.com/home/default.aspx?Product=C-GEA12WH-SE
Där är den.
grisbil3n
2006-10-27, 00:45
Om träna är det enda man finner roligt o stimulerande så tacka fan för att man blir rejält sänkt när möjligheten att träna försvinner. Sluta jämföra med cancer i snoppen och skenavrättningar o skit.
Oh shit.. idag är halsen 3ggr så illa. Men det är bara ena sidan som gör ont. Fast ifs har det alltid varit den sidan även när det var halsfluss o sånt.
Kan knappt öppna munnen men de jag märkte var att jag har som blåsor på den sidan de gör ont. ere vanligt? kanske dom som gör så jävla ont.
Ivf har jag bestämt mig för att sluta röka! Halsen är ändå så pass illa nu och kommer förbli det så jag utnyttjar detta tillfälle.
Ivf har jag bestämt mig för att sluta röka!:thumbup: Mycket bra.
Ska också höra med gymnastikläraren om jag kan göra hemarbeten. Typ om kost och träning. Vad tror ni om det? För jag kan ju inte vara med på idrotten och vill ha minst vg i idrott.
Om träna är det enda man finner roligt o stimulerande så tacka fan för att man blir rejält sänkt när möjligheten att träna försvinner. Sluta jämföra med cancer i snoppen och skenavrättningar o skit.
Om det är det enda man tycker är roligt, så är det dags att söka nya vägar. Killen tycker synd om sig själv för att han har ont i halsen. Finns tonvis med snubbar här som har bra mkt värre idrottrelaterad skador jag tycker mer synd om.
Om det är det enda man tycker är roligt, så är det dags att söka nya vägar. Killen tycker synd om sig själv för att han har ont i halsen. Finns tonvis med snubbar här som har bra mkt värre idrottrelaterad skador jag tycker mer synd om.
Grejen är den att det har varit massa problem innan också. Detta var det som bara.. aa, blev för mycket. Hade innan haft problem med axeln och innan dess har det varit X antal halsfluss.
fothermucker
2006-10-27, 12:17
När jag var liten bodde vi på motorvägen i en skokartong och fick äta 3 nävar kall grus till frukost...spik i foten etc.
Klart att det är tråkigt krilleh. Krya på dig!
vecka? det är för fan månader vi snackar om här. men visst, om jag har inget att grina över kan ju du göra mig sällskap här i sängen de närmsta veckorna? Inte bara träningen som drabbas utan även skolan och de sociala livet.
Du vet att du snackar med en kille som har en kronisk tarmsjukdom, som flertalet andra här på forumet. Slå upp ordet kronisk och sedan du kanske skall sluta gnälla över några veckor.
Du vet att du snackar med en kille som har en kronisk tarmsjukdom, som flertalet andra här på forumet. Slå upp ordet kronisk och sedan du kanske skall sluta gnälla över några veckor.
bara för jag klagar behöver det inte betyda att ingen annan har det värre. jag vet att många andra har det mycket värre, men det lindrar ju inte min sjukdom direkt?
shadowfire
2006-10-27, 17:38
Du vet att du snackar med en kille som har en kronisk tarmsjukdom, som flertalet andra här på forumet. Slå upp ordet kronisk och sedan du kanske skall sluta gnälla över några veckor.
Allt är iofs relativt, för någon som inte upplevt så mycket kan ett nålstick vara en ren katastrof, värsta chocken. Det går inte att relatera, vad är en tarmsjukdom i förhållande till en rullstolsbunden? Ska en rullstolsbunden få gnälla när det finns blinda? Ska den blinde få gnälla när det finns helkroppsförlamade som lever på syrgasslangar? Det går inte att säga vem som får gnälla och vem som inte får. Det är upplevelsebaserat.
Bästa botemedlet mot människor som gnäller över småsaker är helt enkelt en ignorelist.
Allt är iofs relativt, för någon som inte upplevt så mycket kan ett nålstick vara en ren katastrof, värsta chocken. Det går inte att relatera, vad är en tarmsjukdom i förhållande till en rullstolsbunden? Ska en rullstolsbunden få gnälla när det finns blinda? Ska den blinde få gnälla när det finns helkroppsförlamade som lever på syrgasslangar? Det går inte att säga vem som får gnälla och vem som inte får. Det är upplevelsebaserat.
Bästa botemedlet mot människor som gnäller över småsaker är helt enkelt en ignorelist.
Mm, tack du förklara det jag ville säga.
Och om ni inte förstått så har jag haft värre dagar, men just då när jag fick beskedet så kändes det verkligen illa. Skillnad om jag hade fått träna länge och tungt och ökat mkt i vikter o sedan få denna sjukdom, som de flesta får i tonåren. Men har precis haft axelproblem och halsfluss så blev dubbel effekt.
Visst en aningens "fjantig" reaktion över det hela kan tyckas, särskilt om man själv har varit med om värre saker eller har någon närstående som har det..
Men det jag kom att tänka på var, varför skriver ingen en tråd som handlar om "Mitt livs bästa dag"?
Varför är vi människor alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
shadowfire
2006-10-27, 17:52
Visst en aningens "fjantig" reaktion över det hela kan tyckas, särskilt om man själv har varit med om värre saker eller har någon närstående som har det..
Men det jag kom att tänka på var, varför skriver ingen en tråd som handlar om "Mitt livs bästa dag"?
Varför är vi människor alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
En liten rättelse bara.. Varför är vi svenskar alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
Andra länder är bättre på att skryta om sig själva, men i Sverige är det fult och säga att man mår bra eller att man är bra.
Visst en aningens "fjantig" reaktion över det hela kan tyckas, särskilt om man själv har varit med om värre saker eller har någon närstående som har det..
Men det jag kom att tänka på var, varför skriver ingen en tråd som handlar om "Mitt livs bästa dag"?
Varför är vi människor alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
Därför vi tar allt för givet
Därför vi alltid vill ha mer
kanske
Visst en aningens "fjantig" reaktion över det hela kan tyckas, särskilt om man själv har varit med om värre saker eller har någon närstående som har det..
Men det jag kom att tänka på var, varför skriver ingen en tråd som handlar om "Mitt livs bästa dag"?
Varför är vi människor alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
Det finns flertalet sådana trådar, en för inte längesedan.
En liten rättelse bara.. Varför är vi svenskar alldeles för bra på att alltid gnälla när något dåligt/tråkigt händer?
Andra länder är bättre på att skryta om sig själva, men i Sverige är det fult och säga att man mår bra eller att man är bra.
Hahaha, igen. Varför tror alla det? Om man tittar på t.ex. amerikanska forum eller pratar med amerikaner. Är det någon som helst skillnad angående gnällighet, jante, skrythet. Jag har verkligen aldrig märkt något. Det är fan inte heller fult att säga att man mår bra, titta på tråden om killen som säger att han var jätteglad eftersom han träffade en tjej etc. Andra människor blir ju fan glada för det, titta när någon postar "Yes, äntligen 100 i bänk!".
Allt är iofs relativt, för någon som inte upplevt så mycket kan ett nålstick vara en ren katastrof, värsta chocken. Det går inte att relatera, vad är en tarmsjukdom i förhållande till en rullstolsbunden? Ska en rullstolsbunden få gnälla när det finns blinda? Ska den blinde få gnälla när det finns helkroppsförlamade som lever på syrgasslangar? Det går inte att säga vem som får gnälla och vem som inte får. Det är upplevelsebaserat.
Bästa botemedlet mot människor som gnäller över småsaker är helt enkelt en ignorelist.
Han förutsatte att personen som angrep honom inte hade en aning hur hemst det skulle bli, jag gav han bara rådet att öppna ögonen och se att väldigt många har det värre utan att behöva gnälla.
Det finns flertalet sådana trådar, en för inte längesedan.
Jag får ursäkta så mycket för att jag inte suttit här varenda dag för att hålla mig uppdaterad om alla slags saker folk skrivit här.
krilleh: jag tror nog nästan att alla människor gärna vill ha mer, vart man än bor och vart man än lever och under vilka omständigheter man lever under.
Det är ju det att jag tycker är att människor (svenskar) ofta är så duktiga på att när något tråkigt händer belysa det och då mycket mer och starkare (överdrivet) än om det händer något roligt.
Jag tror inte det handlar om att vi i regel alltid vill ha mer eller att vi alltid tar allting för givet utan för att vi inte är bra på att uppskatta allt som är bra här i livet.
Även om jag t.ex. tar för givet att mina kompisar älskar mig och gillar att umgås med mig så betyder det inte att jag inte uppskattar varje gång dom säger "Jag älskar dig" eller "det var så länge sedan jag fick träffa dig, kan vi inte hitta på nåt?" eller "jag har saknat dig nu när du varit sjuk för du är så himla rolig" osv osv....
Ska dra en liten historia, när jag år 1999 var tvungen att karta mitt vänstra ben pga cancer så brydde jag mig inte så mycket om det, ville bara bli frisk. 2 år tidigare hade jag tagit bort en tumör stor som en kokosnöt i benet, redan då var jag inställd på att bli ampad men behövde inte det då, då var man väl ganska deppad, men efter att ha levt med det i x antal år så slutade man bry sig. 1999 kom det igen och jag fick ta bort benet, satt på Ortopeden på Sahlgrenska kvällen innan operationen och såg tv, bredvid mig satt 2 st killar i 30 års åldern, dom hade båda fixat till handlederna pga diverse problem, och dom satt där och ojjjjade sig och stönade och livet var för jävligt......efter ett tag så börjar dom prata med mig, och då om vad jag gjorde där, nää sade jag, ska bara in och amputera hela mitt ben imorrn......(ja så sade jag:Virro ) vaaa skrek den ene av dom, amputera benet...och vi som suttit här i 30 minuter och gnällt och stönat pga en handled, hehehe....ja vi är väl olika sade jag, för jag ser det så att det alltid finns nån som har det värre. Efter 10 dar så kom dessa två herrar och besökte mig på sjukhuset, med sig hade dom ett helrör Whiskey som jag fick, och jag tackade och bockade. Vad jag försöker säga är att människan är väldigt olika, vi upplever saker och ting annorlunda, smärta, känslor m.m. Att nån gnäller för huvudvärk, ischias eller nått annat kan jag förstå, det är inte först när dom riktigt blir drabbade som dom riktigt förstår skillnaden.
Jag får ursäkta så mycket för att jag inte suttit här varenda dag för att hålla mig uppdaterad om alla slags saker folk skrivit här.
krilleh: jag tror nog nästan att alla människor gärna vill ha mer, vart man än bor och vart man än lever och under vilka omständigheter man lever under.
Det är ju det att jag tycker är att människor (svenskar) ofta är så duktiga på att när något tråkigt händer belysa det och då mycket mer och starkare (överdrivet) än om det händer något roligt.
Jag tror inte det handlar om att vi i regel alltid vill ha mer eller att vi alltid tar allting för givet utan för att vi inte är bra på att uppskatta allt som är bra här i livet.
Även om jag t.ex. tar för givet att mina kompisar älskar mig och gillar att umgås med mig så betyder det inte att jag inte uppskattar varje gång dom säger "Jag älskar dig" eller "det var så länge sedan jag fick träffa dig, kan vi inte hitta på nåt?" eller "jag har saknat dig nu när du varit sjuk för du är så himla rolig" osv osv....
Ändå har du koll på alla negativa trådar, inte dåligt.
Men jag tycker vi fortsätter denna leken.
Tyskar är nazister, afrikaner är korkade, eskimoer bor i iglos!
Ändå har du koll på alla negativa trådar, inte dåligt.
Men jag tycker vi fortsätter denna leken.
Tyskar är nazister, afrikaner är korkade, eskimoer bor i iglos!
Nej det har jag aldrig sagt att jag har men den här tråden var en av dom första som jag såg när jag gick in här idag.
Om du mår bra av att klanka ner på mig och försöka förlöjliga mig på ett internetforum så får du gärna för min del fortsätta för jag tar inte illa upp och blir dessutom bara glad av att andra mår lika bra som mig eller att jag på något sätt kan skänka någon annan glädje.
Ska dra en liten historia, när jag år 1999 var tvungen att karta mitt vänstra ben pga cancer så brydde jag mig inte så mycket om det, ville bara bli frisk. 2 år tidigare hade jag tagit bort en tumör stor som en kokosnöt i benet, redan då var jag inställd på att bli ampad men behövde inte det då, då var man väl ganska deppad, men efter att ha levt med det i x antal år så slutade man bry sig. 1999 kom det igen och jag fick ta bort benet, satt på Ortopeden på Sahlgrenska kvällen innan operationen och såg tv, bredvid mig satt 2 st killar i 30 års åldern, dom hade båda fixat till handlederna pga diverse problem, och dom satt där och ojjjjade sig och stönade och livet var för jävligt......efter ett tag så börjar dom prata med mig, och då om vad jag gjorde där, nää sade jag, ska bara in och amputera hela mitt ben imorrn......(ja så sade jag:Virro ) vaaa skrek den ene av dom, amputera benet...och vi som suttit här i 30 minuter och gnällt och stönat pga en handled, hehehe....ja vi är väl olika sade jag, för jag ser det så att det alltid finns nån som har det värre. Efter 10 dar så kom dessa två herrar och besökte mig på sjukhuset, med sig hade dom ett helrör Whiskey som jag fick, och jag tackade och bockade. Vad jag försöker säga är att människan är väldigt olika, vi upplever saker och ting annorlunda, smärta, känslor m.m. Att nån gnäller för huvudvärk, ischias eller nått annat kan jag förstå, det är inte först när dom riktigt blir drabbade som dom riktigt förstår skillnaden.
Du vann den här tråden!
Ska dra en liten historia, när jag år 1999 var tvungen att karta mitt vänstra ben pga cancer så brydde jag mig inte så mycket om det, ville bara bli frisk. 2 år tidigare hade jag tagit bort en tumör stor som en kokosnöt i benet, redan då var jag inställd på att bli ampad men behövde inte det då, då var man väl ganska deppad, men efter att ha levt med det i x antal år så slutade man bry sig. 1999 kom det igen och jag fick ta bort benet, satt på Ortopeden på Sahlgrenska kvällen innan operationen och såg tv, bredvid mig satt 2 st killar i 30 års åldern, dom hade båda fixat till handlederna pga diverse problem, och dom satt där och ojjjjade sig och stönade och livet var för jävligt......efter ett tag så börjar dom prata med mig, och då om vad jag gjorde där, nää sade jag, ska bara in och amputera hela mitt ben imorrn......(ja så sade jag:Virro ) vaaa skrek den ene av dom, amputera benet...och vi som suttit här i 30 minuter och gnällt och stönat pga en handled, hehehe....ja vi är väl olika sade jag, för jag ser det så att det alltid finns nån som har det värre. Efter 10 dar så kom dessa två herrar och besökte mig på sjukhuset, med sig hade dom ett helrör Whiskey som jag fick, och jag tackade och bockade. Vad jag försöker säga är att människan är väldigt olika, vi upplever saker och ting annorlunda, smärta, känslor m.m. Att nån gnäller för huvudvärk, ischias eller nått annat kan jag förstå, det är inte först när dom riktigt blir drabbade som dom riktigt förstår skillnaden.
Du har helt rätt. Undrar bara en sak. Har man kvar det i minnet efter man har varit med om något allvarligt? Att man inte ska klaga på småsaker för runt hörnet väntar en 10 ggr värre sak. Lite nyfiken kring ämnet, hur man reagerar.
Ja, iaf en av dem.
LÄkaren tror jag fått körtelfeber... Ska dock köra test om en vecka för att se exakt, men han var nästan säker.
Finns de nå rättvisa här i världen? Va fan ska man göra nudå? Ingen träning på veckor eller i värsta fall månader som han sa. Det är ju för fan träningen jag lever för
Och sen de där med kosten.. HUr ska jag göra? Ska jag äta på som vanligt ? Ligga på +- 0 eller? Vill ju fan inte förlora de musklerna jag fått. Eller ska jag ta deffen nu? Eller förlorar jag mer muskler då?
Helvetes skit alllt är. Fan vad en liten grej kan förändra ens liv.
OCh va fan finns de inga botemedel emot den här sjukdomen? Va fan gör forskarna igentligen? Livet suger!
Va händer om man tränar fast man har detta?
Hey, se det som en utmaning att återbygga alla förlorade kilon när du väl blivit frisk igen. :D
Krya på dig!
det är fan mer synd om mig, jag spillde ut halva min gainer idag på golvet *cry* *cry*
:D
Rock'nRoll
2006-10-27, 21:52
En annan tråd med liknande titel, den kanske ger dig lite perspektiv..
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=72162&highlight=cancer
Du har helt rätt. Undrar bara en sak. Har man kvar det i minnet efter man har varit med om något allvarligt? Att man inte ska klaga på småsaker för runt hörnet väntar en 10 ggr värre sak. Lite nyfiken kring ämnet, hur man reagerar.
Nja, det är ju inget jag tänker på direkt utan idag blir det helt naturligt, jag har levt med fantomsmärtor i 7 år, men det har faktiskt blivit bättre. Sen har jag träffat många handikappade människor genom tävlandet i bänkpress. Och då inser man att jag är faan inte handikappad om man jämför med en del andra. Man undrar ju hur det kan vara att tex bo i Turkmenistan eller vissa andra länder där det inte ens finns riktiga hjälpmedel utan dom går fortfarande omkring med träproteser, rostiga kryckor m.m. Men även om dessa personer kommer från missär och har grava handikapp så har dom en utstrålning och glädje i sina ansikten, dom är glada och trevliga, brukar alltid ta med mig ett lass med vänsterskor då jag åker och tävlar och ger till dom, för jag har ju ingen användning för dom, bättre att kunna glädja nån lite extra.
Nja, det är ju inget jag tänker på direkt utan idag blir det helt naturligt, jag har levt med fantomsmärtor i 7 år, men det har faktiskt blivit bättre. Sen har jag träffat många handikappade människor genom tävlandet i bänkpress. Och då inser man att jag är faan inte handikappad om man jämför med en del andra. Man undrar ju hur det kan vara att tex bo i Turkmenistan eller vissa andra länder där det inte ens finns riktiga hjälpmedel utan dom går fortfarande omkring med träproteser, rostiga kryckor m.m. Men även om dessa personer kommer från missär och har grava handikapp så har dom en utstrålning och glädje i sina ansikten, dom är glada och trevliga, brukar alltid ta med mig ett lass med vänsterskor då jag åker och tävlar och ger till dom, för jag har ju ingen användning för dom, bättre att kunna glädja nån lite extra.
ojoj.. du har kommit så mycket längre än mig när det gäller detta. Vet inte vad jag ska kalla det, men jag kommer ihåg förut när jag blev irriterad som fan för att få halsfluss och vänta 10 dar med träningen. Det tycks kännas väldigt löjligt nu när jag måste vänta månader. Men detta är INGET jämnför med hur långt du har kommit i den utvecklingen. Tror inte jag skulle klara av det på samma sätt om jag hamna i din situation. Jag avundas dig :)
Herregud.. Om det är det värsta som hänt dig ska du ta mig fan jubla över hur ett jäkla bra liv du har.
Hehe, im back guys.
Körtelfeber nummer 2. Fick veta det för en minut sedan. Har haft halsont i typ 10 dagar så dom ville kolla blodprover trots att jag redan haft det.
Lite kusligt för jag fick första körtelfebern för precis ett år sedan.
Aja, denna gången har jag iaf fått lite perspektiv på saken. Nu är jag mest orolig för att jag missar skolan. Men visst har man mognat sen förra gången :D
Läkaren hade iaf inte varit med om någon som har fått körtelfeber två gånger. Men men, va ska man säga? nu får jag istället stanna hemma(vilket jag redan gjort i snart två veckor ifs) och plugga inför teoriprovet.
Ja, iaf en av dem.
LÄkaren tror jag fått körtelfeber... Ska dock köra test om en vecka för att se exakt, men han var nästan säker.
Finns de nå rättvisa här i världen? Va fan ska man göra nudå? Ingen träning på veckor eller i värsta fall månader som han sa. Det är ju för fan träningen jag lever för
Och sen de där med kosten.. HUr ska jag göra? Ska jag äta på som vanligt ? Ligga på +- 0 eller? Vill ju fan inte förlora de musklerna jag fått. Eller ska jag ta deffen nu? Eller förlorar jag mer muskler då?
Helvetes skit alllt är. Fan vad en liten grej kan förändra ens liv.
OCh va fan finns de inga botemedel emot den här sjukdomen? Va fan gör forskarna igentligen? Livet suger!
Va händer om man tränar fast man har detta?
Som dom tidigare sagt, är det ditt livs värsta dag så har du inte varit med om mycket.
Jag har också haft körtelfeber, det tar tid att bli av med och det är jobbigt att inte kunna träna men det finns miljoner saker som är värre
Nu kan du vara lugn. EsaPro fanns inte när du skapade tråden, nu kan du vara sjuk under en längre period utan att tappa muskelmassa.
Nu kan du vara lugn. EsaPro fanns inte när du skapade tråden, nu kan du vara sjuk under en längre period utan att tappa muskelmassa.
eh, va? Funkar väl med vanligt proteinpulver? :D
Som dom tidigare sagt, är det ditt livs värsta dag så har du inte varit med om mycket.
Jag har också haft körtelfeber, det tar tid att bli av med och det är jobbigt att inte kunna träna men det finns miljoner saker som är värre
Det var för ett år sedan när jag var gymberoende och brydde mig inte om något annat. Saker har förändras sen dess :)
Vafan körtelfeber två gånger, haha fyfan vad sunkigt. Jag hejjar på dig.
Vafan körtelfeber två gånger, haha fyfan vad sunkigt. Jag hejjar på dig.
haha. Ringde precis morsan och fråga om hon kunde köpa hem gamecard till WoW. Nu jävlar blire till att spela och fördriva tiden :)
Jag önskade jag hade vetat vafan gainer och proteinpulver var när jag hade skiten. Jag såg verkligen ut som ett sugrör två månader senare.
Jag önskade jag hade vetat vafan gainer och proteinpulver var när jag hade skiten. Jag såg verkligen ut som ett sugrör två månader senare.
ajdå. jag lever på istortsett proteinpulver, glass och pepsi max :D
Hehe, im back guys.
Körtelfeber nummer 2. Fick veta det för en minut sedan. Har haft halsont i typ 10 dagar så dom ville kolla blodprover trots att jag redan haft det.
Är läkarna riktigt säkra på att det är körtelfeber igen? Jag trodde att det virus som orsakade körtelfeber gav immunitet resten av livet.
shut teh face
2007-10-24, 16:02
Är läkarna riktigt säkra på att det är körtelfeber igen? Jag trodde att det virus som orsakade körtelfeber gav immunitet resten av livet.
Jo kanske för varje säsong men han verkar ju ha oturen att åka på den muterade versionen också.:Virro
Jag har hört att det går att få körtelfeber två gånger, men att det då går väldigt många år mellan gångerna.
Dom säger ju att man bara kan få körtelfeber en gång. Men sen finns det ju undantag som med allt här i livet.
Jag är tydligen ett sådant undantag. Har gjort blodprover osv så det är 100% säkert att det är körtelfeber även denna gången. Dock verkar den inte va lika allvarlig som tur är. Hoppas bara det inte blir värre.
Dom säger ju att man bara kan få körtelfeber en gång. Men sen finns det ju undantag som med allt här i livet.
Jag är tydligen ett sådant undantag. Har gjort blodprover osv så det är 100% säkert att det är körtelfeber även denna gången. Dock verkar den inte va lika allvarlig som tur är. Hoppas bara det inte blir värre.
Jag med, hade det när jag var 12 och 23 år.
Muskelbyggaren
2007-10-24, 21:37
Hur mycket jag än försöker vara lite förnuftig går det inte att förbise det tragikomiska att det just nu på förstasidan för allmänt-forumet ligger två trådar bredvid varandra med snarlika namn - ens livs värsta dag. Den ena handlar om en kille som inte kommer kunna träna på flera veckor, den andra om en som ligger sjuk i cancer.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.