Visa fullständig version : Relationsrådet
Hej!
Någon här som är en höjdare på långa förhållanden som kan ge mig några visdoms ord?
Vette tusan vilken kris jag hamnat i nu... Är sambo sedan 4 år sedan med en tjej jag varit ihop med i sju år. Jag var arton när vi träffades. Egentligen är inget så fel, vi har inga stora gräl eller problem, men jag känner mig så trött på henne, så enormt jäkla TRÖTT! Jag känner att det blev lite fel där i artonårsåldern, jag skulle ha lekt av mig ordentligt innan jag satte mig i ett stadigt förhållande. Har aldrig förr haft svårt att motstå erbjudanden från andra tjejer men under det senaste året har känslan av att vilja vara singel och leta upp något bättre växt sig starkare och starkare. Den känslan börjar bli mer än bara en känsla nu, känner det ibland i hela kroppen att jag vill ut, känner mig instängd och kvävd. Det konstiga är att jag inte kan sätta fingret på vad som är fel, jag vill bara ha någon annan. Troligen är det den första tidens romantiska och pirrande tid jag saknar. Men då är ju frågan: kommer det bli bättre med någon annan eller blir man alltid trött på varandra efter ett tag? Jag vill ju inte avbryta ett förhållande som det egentligen inte är något större fel på om det sen går och blir samma sak igen med nästa person.
Såna här gånger skulle det vara perfekt att ha en för- och en nackdels lista så att man kan väga dem emot varandra för att kunna ta ett beslut. Till saken hör också att jag för någon vecka sedan träffade på en tjej som jag fastnade något enormt för. Jag känner henne alldeles för dåligt än så länge för att jag ska kunna veta om det är värt att kasta bort sju år med en person för henne, men tanken finns där. Jag inbillar mig att jag lärt mig en hel del under dessa sju år som jag kan använda för att starta ett nytt mycket bättre förhållande, där jag vet vilka fallgropar som finns så jag kan undvika vissa saker som kanske lett till att jag idag är less.
Hoppas någon som gillar att lösa relationsproblem har lust att skriva några rader!
Tack!
Gör slut. Träffa nya. Det finns fett mycket tjejer där ute. Prova på, why don't ya? :)
Ha ha! Hårt men rättvist! Jag tror det lutar åt det, men det känns inte helt lätt ändå efter sju år.
Upprepas det inte igen då tror ni? Allt känns skitbra första tiden, men sedan börjar saker och ting hända och så kanske den nya visar sig vara sämre än min nuvarande. Jag är en sån person som hatar att ångra sig, gör jag bort mig så blir det tungt, men iof så får jag ju aldrig veta om det finns någon bättre där ute annars. Ärligt talat så är jag faktikst lite skraj, jag har ju vant mig under så lång tid, det har blivit en typ av trygghet, men man kan ju ändå inte gå runt och längta ut ur "buren".
Liten Men Fet
2006-08-21, 16:14
Jag har lovat mig själv att aldrig ha ett förhållande bara för att ha någon. Blir man inte glad och upprymd av att tänka på tjejen så är det slöseri både med min och hennes tid att fortsätta.
Min brorsa hade ett förhållande som gick på tomgång för "han hade ju inget bättre för sig", den dagen det kom fram att det inte känts så bra i ett år så flippade tjejen. Inte så schysst mot henne som trodde allt var frid och fröjd.
Nä att ha ett förhållande bara för förhållandets skull är iallafall inte min grej. Trivs bra som singel.
Tricklev
2006-08-21, 16:15
Man ska inte stanna i ett förhållande pga vana och trygghet, om du inte känner någon intensiv kärlek där, så gör slut.
Liten Men Fet
2006-08-21, 16:16
Ha ha! Hårt men rättvist! Jag tror det lutar åt det, men det känns inte helt lätt ändå efter sju år.
Upprepas det inte igen då tror ni? Allt känns skitbra första tiden, men sedan börjar saker och ting hända och så kanske den nya visar sig vara sämre än min nuvarande. Jag är en sån person som hatar att ångra sig, gör jag bort mig så blir det tungt, men iof så får jag ju aldrig veta om det finns någon bättre där ute annars. Ärligt talat så är jag faktikst lite skraj, jag har ju vant mig under så lång tid, det har blivit en typ av trygghet, men man kan ju ändå inte gå runt och längta ut ur "buren".
Det handlar inte om ifall det finns något bättre där ute. Trivs du inte i förhållandet du har nu så ska du göra slut, oavsett om du blir singel eller hittar någon ny direkt.
Frågan du ska ställa dig är om du skulle ha det bättre som singel?
Men brukar folk verkligen känna intensiv kärlek efter sju år? Det kanske är normalt att man är lite less efter den tiden...eller? Någon som vet? Jag är bara skraj att jag ska gå in i samma sak igen. Vi var ju skitkära ibörjan vi med men det svalnar ju. Jag hatar verkligen att det svalnar, men beror det på fel man gjort eller är det normalt?
Det handlar inte om ifall det finns något bättre där ute. Trivs du inte i förhållandet du har nu så ska du göra slut, oavsett om du blir singel eller hittar någon ny direkt.
Frågan du ska ställa dig är om du skulle ha det bättre som singel?
Jga skulle helt säkert ha det jävligt mycket roligare...tror jag
Ni kan inte vara särbos istället då? Man kan ju tröttna på vem som helst av att ses konstant.
Du kan väl prova blåsa lite nytt liv i romantiken? Gör något fint och lite oväntat för tjejen och se vart det leder. Kanske är det bara den biten som saknas för att ni skall bli lyckliga igen. Om inte det funkar är det dags att göra slut.
Fast vad vet jag om sånt här...
Nja, då kan jag ändå inte pröva på annat. Jag skulle vilja ta en paus och känna efter, men tvivlar på att hon skulle vilja fortsätta efter det. Dessutom så har man det alltid i bakhuvudet om man får ihop det igen. En lång paus vore perfekt, men tror som sagt inte på det ändå.
Tackar för alla synpunkter, men skulle behöva ännu fler. Jag vill ha så mycket på fötterna som möjligt innan beslutet fattas.
TrasMannen
2006-08-21, 16:40
Jävligt lätt för folk att säga gör slut hit och gör slut dit. Det är helt enkelt upp till dig. Vi vet inte hur du känner, vi vet inte situationen. Du kanske bara har temporär cerebralt tuppjuck.
Hur länge du har känt såhär är ju också intressant att veta, kan ju lika gärna vara någon temporär svacka.
Du kan väl prova blåsa lite nytt liv i romantiken? Gör något fint och lite oväntat för tjejen och se vart det leder. Kanske är det bara den biten som saknas för att ni skall bli lyckliga igen. Om inte det funkar är det dags att göra slut.
Fast vad vet jag om sånt här...
Jag har tänkt och provat en del redan. Men som någon skrev tidigare, blir man inte upprymd av att tänka på henne så känns det ändå döfött. Det blir mest skådespel bara. Man är väl nöjd ett tag men sen kommer verkligheten ikapp. Låter verkligen som att jag redan bestämt mig, men måste tänka lite mer ändå. Det som känns roligt nu är att göra saker med kompisarna och träffa nytt folk...tjejer
Mycket av det som lockar med singel-livet tycks annars vara att man just har sitt eget liv. Jag har en del kompisar som efter att de flyttat ihop med sina tjejer börjat ge upp allt de tidigare höll på med. Istället för att hålla på med sina intressen degar de tillsammans framför TV;n på kvällarna och äter sig tjocka på chips, typ. Kul? Kanske när man är nykära, men sen blir det ju bara att man går varandra på nerverna just för att man inte gör mycket annat än umgås med varandra. Så en grej kan ju vara att distansera sig lite från förhållandet, spendera mer tid med sånt du tycker om, och sen lägger ni mer energi på mer romantiska aktiviteter. Då blir ju inte förhållandet lika vardagligt och tråkigt.
Fast återigen vet jag ju inte alls vad jag pratar om.
Jävligt lätt för folk att säga gör slut hit och gör slut dit. Det är helt enkelt upp till dig. Vi vet inte hur du känner, vi vet inte situationen. Du kanske bara har temporär cerebralt tuppjuck.
jävla otakt jag kommer i med svaren....
Det är sant, men jag skulle bara behöva höra vad andra tycker och tänker. Andras erfarenhet kan vara av stort värde nu. Och det är inte ett temporärt tuppjuck. Jag kan minnas tillbaka säkert ett år av att jag tänkt tanken då och då. Ibland är det bra en stund, men sen blir jag less igen.
Jag tycker det skulle vara hur svårt som helst att göra slut med någon som man har varit ihop under 7 år. Tänkt på allt ni har varit med om, ta ett snack med henne och hör hur hon känner sig. Kanske känner hon sig likadan som du? Möjligvis kan ni rädda relationen tillsammas. Hade det varit jag hade jag försökt satsa på nuvarande relationen allafall. Jag tror också det kommer alltid finnas folk som är snyggare, smartare eller med bättre personligheter, att byta upp sig till bättre gör man med mobiler, känns bara fel att göra det med personer.
Alla _måste_ ju inte heller hitta EN partner att vara tillsammans med resten av livet..
7 bra år med en person och 3 bra år med en annan och 14 år med en annan och 11 år med en är väl bättre än 7 bra år och sen 28 halvsega år med samma partner bara för att.
Känner du att du nödvändigtvis måste "testa" på annat ska du naturligtvis göra det, både för din skull och hennes, slösa inte din eller hennes tid på något dött.
Att inte ha intensiva känslor för någon efter sju år precis som när man var nykär är nog mer regel än undantag, däremot kan den riktiga kärleken som kommer efter förälskelsen vara nog så intensiv. Inget förhållande "lever" av sig självt, det behövs ansträngingar för att bibehålla ett "levande" förhållande.
Jag skulle precis som Yes råda dig att försöka göra saker ni egentligen inte brukar göra tillsammans och se om känslorna fräschas upp igen, sju år är en ganska stor investering, ge det ett försök i alla fall. Funkar det inte så har du ju ditt svar.
Lycka vilket det än blir :)
mangemani
2006-08-21, 16:51
gör man ingenting åt det hela,så ja,då svalnar känslorna en aning med tiden i ett förhållande,alltså den där "åhh,vad jag är kär" känslan.
så om du gör slut med denna så kommer det med all sanolikhet att sluta likadant med nästa du blir ihop med.
sen om du nu har hittat en tjej som står så pass bra med båda fötterna på jorden så att hon är redo att ge ett lång tids förhållande en chans,då tycker iaf jag att du ska stanna hos henne(för dessa tjejer växer inte på träd i dagens samhälle) och försöka få tillbaks dom där "pirr" känslorna igen.
det är vad jag tycker iaf.
Efter 7 år vore det konstigt om man inte var lite trött på varandra. Relationer är inte så överdrivet roliga. Inte som man ser på tv att alla kära hela tiden, gör skitkul saker hela tiden, knullar 3 gånger om dagen osv. Oavsett vem du är med så kommer det att bli "tråkigt" på något sätt. Det är när man börjar tvivla på relationen som man måste fråga sig om man verkligen älskar personen. Gör man fortfarande det finns det knappast något att diskutera. Förhoppningsvis finns det också en anledning till att ni har varit med varandra i 7 år.
"Nothing in this world that's worth having comes easy."
Mycket av det som lockar med singel-livet tycks annars vara att man just har sitt eget liv. Jag har en del kompisar som efter att de flyttat ihop med sina tjejer börjat ge upp allt de tidigare höll på med. Istället för att hålla på med sina intressen degar de tillsammans framför TV;n på kvällarna och äter sig tjocka på chips, typ. Kul? Kanske när man är nykära, men sen blir det ju bara att man går varandra på nerverna just för att man inte gör mycket annat än umgås med varandra. Så en grej kan ju vara att distansera sig lite från förhållandet, spendera mer tid med sånt du tycker om, och sen lägger ni mer energi på mer romantiska aktiviteter. Då blir ju inte förhållandet lika vardagligt och tråkigt.
Fast återigen vet jag ju inte alls vad jag pratar om.
Det har du helt rätt i. Man går varandra på nerverna av att alltid vara tillsammans. Men inte hon verkar det som, jag vill ut med kompisarna själv ganska ofta, men då blir det gnäll. Hon vill vara med jämt och ständigt, och det har vi pratat om. Förr när jag drog ut så längtade jag till att träffa henne igen, men det var ju innan man flyttade ihop. Det är lite svårt att förklara för henne varför jag vill ut och festa med polarna, men att hon inte får följa med. Men det är ju typ enda gångerna jag känner mig fri. Dessutom så vill jag ju spana på annat när jag är ute nuförtiden, pga att jag är trött på henne. Så att vara utan henne mer ett tag hjälper kanske inte ändå... Jag vet fan inte hur jag ska nysta i det här.
Utöver det så blir det ju absolut inte bättre av att jag träffar någon som jag börjar prata med och fattar tycke för på krogen. Då försvinner ju känslorna för tjejen ännu mer.
gör man ingenting åt det hela,så ja,då svalnar känslorna en aning med tiden i ett förhållande,alltså den där "åhh,vad jag är kär" känslan.
så om du gör slut med denna så kommer det med all sanolikhet att sluta likadant med nästa du blir ihop med.
sen om du nu har hittat en tjej som står så pass bra med båda fötterna på jorden så att hon är redo att ge ett lång tids förhållande en chans,då tycker iaf jag att du ska stanna hos henne(för dessa tjejer växer inte på träd i dagens samhälle) och försöka få tillbaks dom där "pirr" känslorna igen.
det är vad jag tycker iaf.
Just det du säger om att dessa tjejer inte växer på träd gör mig faktiskt jävligt berörd. Det stämmer ju väldigt bra, många man träffat är det inte bättre virke i än att de duger som one night stands (vilket jag inte gjort bort mig med ännu, tack och lov). Det är helt klart ett STORT plus till tjejen. Om det räcker får vi se. Men helt klart är detta värt att fundera riktigt riktigt noga över.
Känner du att du nödvändigtvis måste "testa" på annat ska du naturligtvis göra det, både för din skull och hennes, slösa inte din eller hennes tid på något dött.
Att inte ha intensiva känslor för någon efter sju år precis som när man var nykär är nog mer regel än undantag, däremot kan den riktiga kärleken som kommer efter förälskelsen vara nog så intensiv. Inget förhållande "lever" av sig självt, det behövs ansträngingar för att bibehålla ett "levande" förhållande.
Jag skulle precis som Yes råda dig att försöka göra saker ni egentligen inte brukar göra tillsammans och se om känslorna fräschas upp igen, sju år är en ganska stor investering, ge det ett försök i alla fall. Funkar det inte så har du ju ditt svar.
Lycka vilket det än blir :)
Tack!
Jag håller med om att den "riktiga" kärleken som växer med tiden är snäppet starkare än den tillfälliga förälskelsen, jag vet bara inte hur jag ska få tillbaka den känslan. Jag har känt en riktig stark kärlek förut, men den har börjat tyna bort, och efter ett tag så tror man att den är borta och där är jag. Jag får prova lite mer aktiviteter osv med henne inna jag bestämem rmig.
Jag tycker det skulle vara hur svårt som helst att göra slut med någon som man har varit ihop under 7 år. Tänkt på allt ni har varit med om, ta ett snack med henne och hör hur hon känner sig. Kanske känner hon sig likadan som du? Möjligvis kan ni rädda relationen tillsammas. Hade det varit jag hade jag försökt satsa på nuvarande relationen allafall. Jag tror också det kommer alltid finnas folk som är snyggare, smartare eller med bättre personligheter, att byta upp sig till bättre gör man med mobiler, känns bara fel att göra det med personer.
Mycket bra svar. Just ett sånt som kan hjälpa mig nu.
Liten Men Fet
2006-08-21, 17:13
Just det du säger om att dessa tjejer inte växer på träd gör mig faktiskt jävligt berörd. Det stämmer ju väldigt bra, många man träffat är det inte bättre virke i än att de duger som one night stands (vilket jag inte gjort bort mig med ännu, tack och lov). Det är helt klart ett STORT plus till tjejen. Om det räcker får vi se. Men helt klart är detta värt att fundera riktigt riktigt noga över.
Vi kan ju omöjligen göra någon som helst bedömning av din tjej, om hon är bra eller inte. Ingen av oss har ju någonsin träffat henne, det enda vi vet är att ni har varit tillsammans i sju år och det säger inte mig nånting.
Du har två hemska alternativ du kan råka ut för:
1. Ni gör slut och du kommer ångra dig så in i helvete.
2. Ni fortsätter att vara tillsamman och det blir inte ett dugg bättre, om fem år gör ni slut och då är ni över 30.
Omöjligt för oss att göra någon bedömning om vad som är bäst.
Testa och skriv fyra bra saker om din tjej och fyra dåliga.
Har du pratat med din tjej om det?
Jag har brutit ett långt förhållande just av de anledningarna du beskriver. Jag valde mellan att sätta full fart framåt, med barn och hela kitet, eller bryta. Det var inget fel på killen. Vi trivdes ihop, men han var mer som min bror än pojkvän.
Vad du vill göra är upp till dig. Många stannar i relationer som din och är nöjda. Det beror ju på vad man värderar i livet.
Liten Men Fet
2006-08-21, 17:14
Mycket bra svar. Just ett sånt som kan hjälpa mig nu.
Du ska ju inte tänka på om du ska byta upp dig, du ska fundera på om du skulle trivas bättre som singel UTAN att du träffar någon ny på ett bra tag.
Det har du helt rätt i. Man går varandra på nerverna av att alltid vara tillsammans. Men inte hon verkar det som, jag vill ut med kompisarna själv ganska ofta, men då blir det gnäll. Hon vill vara med jämt och ständigt, och det har vi pratat om. Förr när jag drog ut så längtade jag till att träffa henne igen, men det var ju innan man flyttade ihop. Det är lite svårt att förklara för henne varför jag vill ut och festa med polarna, men att hon inte får följa med. Men det är ju typ enda gångerna jag känner mig fri. Dessutom så vill jag ju spana på annat när jag är ute nuförtiden, pga att jag är trött på henne. Så att vara utan henne mer ett tag hjälper kanske inte ändå... Jag vet fan inte hur jag ska nysta i det här.
Utöver det så blir det ju absolut inte bättre av att jag träffar någon som jag börjar prata med och fattar tycke för på krogen. Då försvinner ju känslorna för tjejen ännu mer.
Det klassiska.. irritation över att nån är på som en igel sådär när man vill ha frihet göder ju känslomässigt avstånd som tusan. om du bestämmer dej för att stanna tycker jag det är det första du ska förklara noggrant för henne, att hennes beteende förstör mer än hon anar. säkert känner hon på sej dina tvivel? det spelar ingen roll man MÅSTE få vara fri och ägna sej åt aktiviteter på eget håll i en relation.
Ang. dilemmat.. knepigt.. men det prankie skrev var väldigt klockrent överensstämmande med min åsikt :thumbup:
//hopplös romantiker :D :em:
Du ska ju inte tänka på om du ska byta upp dig, du ska fundera på om du skulle trivas bättre som singel UTAN att du träffar någon ny på ett bra tag.
Nej, men att tänka på allt man ändå gjort tillsammans under sju år kanske är av värde för mig nu. Tänka tillbaks på det som gjort mig lycklig. Kanske hittar jag något svar. Att rädda relationen känns som det vettigaste beslutet, men i verkligheten kanske det inte är det. Jag funderar inte på att byta upp mig, efetrsom jag inte har något fel att sätta fingret på. Hon är inte ful, dum, ointresserad eller något sånt. Jag har bara en känsla av trötthet.
Hursomhelst så får du mig också att tänka lite djupare, tack för det!
Diana: Håller med helt! Ska tänka på det!
Har en vän som varit sambo med sin tjej i över 6år och har två barn.... Helt plötsligt en dag kom hon hem och sa att hon hittat en ny... 4-6 månader senare kom hon krypandes... Gräset var inte grönare på andra sidan..
Tror bara att det är en fas du går igenom.
Liten Men Fet
2006-08-21, 17:36
Att rädda relationen känns som det vettigaste beslutet
Där har du det, om det känns så så ska du ge det en chans till. Slut kan du göra om ett halvår om det inte är bättre då. Tvärtom är MYCKET svårare.
Varför blev ni tillsammans från första början? Älskar du henne?
Tror du verkligen att nästa förhållande kommer att bli bättre? Varför? Vad skulle du göra annorlunda i nästa förhållande? Varför gör du inte det annorlunda nu istället med den tjej du har?
Visst, du kan göra slut och alltid söka upp någon ny tjej som är snyggare/smartare/whatever. Sen då du börjar tröttna på den nya så går du vidare o.s.v.
Vill du bara ****** runt?
Man möter alltid tjejer som man skulle kunna "få". Jag behöver inte ha sex med alla snygga tjejer som någonsin flirtar med mig, eller som jag vet/tror att jag skulle kunna ragga upp.. För mig räcker vetskapen om att jag skulle kunna ta hem dessa tjejer för att "feed my ego" tillräckligt.
Vill du skaffa barn någongång? Vill din tjej det?
Jag tycker att världen har blivit allt för promiskuös och mot förhållanden. Så fort man "tröttnar" så gör man slut/skiljer sig. WTF?
Speciellt folk som börjar komma upp i åren 30-35+ och inte ännu skaffat barn, hittar en partner (panikragg?) och inom ett år så har man sitt första barn (panikbarn?). Efter 3 år har man 2 barn och nästa år gör man slut/skiljer sig.
Äh, nu börjar jag sväva ut...
Jag tycker du fan ska vara man nog att satsa på att bygga upp ditt förhållande igen. Prata med tjejen om hur du känner det, att förhållandet blivit för "vardagligt" (?), kan ju t.o.m. hända att hon känner likadant.
Been there done that.
Med facit i hand..........gjorde jag fel.
Problemet var, precis som för dig, att jag träffade tjejen alldeles för tidigt. Hade jag träffat henne senare i livet hade jag kunnat satsa, för bättre tjej har jag aldrig träffat. Jag gjorde hur som helst slut och gav mig ut för att "leka av mig", men det tröttnade jag rätt snabbt på och herr Ågren kom som ett brev på posten. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, men samtidigt så var det något som jag var tvungen att göra.
You live and you learn....
Jag skulle tro att just 'leka av sej' är rejält jävla överskattat. det är nog mer tanken som lockar.. men jag vet väl inte helt säkert, har inte lekt så mkt :D
Jag tycker att världen har blivit allt för promiskuös och mot förhållanden. Så fort man "tröttnar" så gör man slut/skiljer sig. WTF?
:thumbup:
Intresse är en sak men det är svårt att hitta någon man blir uppöveröronen kär i. håll i henne =)
Antingen så älskar man varandra på rätt sätt..eller så gör man det inte..det låter som INTE i ert fall. Att det inte pirrar det allra minsta tycker jag låter som ni övergått till någon sorts vänskapsrelation.
Liten Men Fet
2006-08-21, 18:03
Intresse är en sak men det är svårt att hitta någon man blir uppöveröronen kär i. håll i henne =)
Problemet är ju just att han inte är det. Han är trött på henne.
Han kan ju inte leva på minnet av att han var kär i henne för några år sedan, skulle vara som att sitta och längta efter bröstmjölk för det tyckte jag om när jag var liten.
Från "bladhet" t om "Diana":
Skitbra synpunkter och det stämmer nog helt säkert. Just att höra hur det gått för andra känns bra. Min tjej är enormt rejäl och stabil, får inga psykbryt och är ärlig. jag känner att det är en bra tjej att skaffa familj med, men mindre "kul" om man ska leva "utoränna+festa livet". Men ska man välja mellan dom två sakerna så är det ju ett lätt val när jag tänker efter. Fan vad jag svänger lätt i tankarna när jag väl får höra om andras erfarenheter. Kanske lite farligt lättpåverkad? Hur som helst så leder nog "var en man och red upp det"- laget. Skönt att höra att det är överskattat att leka av sig. Visst, det är säkert skitviktigt när man är yngre (jag är jättegammal :)) men man får nog fan lära sig prioritera här i livet. Jag får väl försöka hitta ett sätt att känna mig fri och road av henne, lika mycket som jag känner mig trygg med henne.
Antingen så älskar man varandra på rätt sätt..eller så gör man det inte..det låter som INTE i ert fall. Att det inte pirrar det allra minsta tycker jag låter som ni övergått till någon sorts vänskapsrelation.
Antar att du, om man utgår ifrån att det är du på din avatar har en aning om vad det handlar om. Nej det pirrar nog inte vidare mycket längre, men jag är inte helt säkert på att det är dött för det ändå när jag tänker efter. Den djupa typen av kärlek som växer fram när förälskelsen går över är nog för mig mycket svårare att känna. Den är inte lika kännbar i magen som förälskelsen, det sitter mer i hjärtat och i skallen. En känsla som visar sig vid tillfällen som får en att tänka på uttrycket "man vet inte vad man har förrän man förlorat det". När hon är sjuk, när man inte får tag på henne, när man tror att hon skadat sig och såna tillfällen, då känner jag ju att jag verkligen bryr mig. Det jag vill ha mer av är pirret!
Ironbabe
2006-08-21, 18:18
Antingen så älskar man varandra på rätt sätt..eller så gör man det inte..det låter som INTE i ert fall..
vad är rätt sätt? finns det fler sätt att älska någon på? nu när vi pratar kärleksrelation alltså..
vad är rätt sätt? finns det fler sätt att älska någon på? nu när vi pratar kärleksrelation alltså..
Äh, jag vet bara av egen erfarenhet att man kan blanda ihop olika sorters kärlek..en djup vänskapskärlek är inte dålig på något sätt, men inte så vidare värst bra att bygga en man/kvinna relation på..det svåra är bara att räkna ut vad som är vad;)
Har också funderat en del på hur ett långt förhållande skall kännas. Vad händer när förälskelsen går över? Jag har ett förhållande på 9.5 år bakom mig nu. Ibland var jag jättetrött på honom och blev intresserad av andra. Men den sista tiden var det han som tvivlade. Vi skulle gifta oss och han tyckte det kändes kvävande. Det skumma var att då han tvivlade, då kom alla känslorna tillbaks för mig. Jag ville verkligen att det skulle funka. Men jag fick ingen respons från honom även fast jag flera gånger konfronterade honom om hur han kände. Sedan så lämnade han mig för en annan som han hade varit kär i länge. Så kan det gå... Så när det tog slut så behövde jag inte längre tvivla på vad jag kände. Så fruktansvärt dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv. Det värsta var nog att han inte kunde säga som det var utan lät mig kämpa förgäves den sista tiden.
Så om jag hade varit henne så hade jag uppskattat att du talade om hur du känner och gav er båda en chans till att få det att funka. Kanske kommer förhållandet att flamma upp igen. Det funkar bara dock om du är ärlig och verkligen vill ge det en chans.
Antar att du, om man utgår ifrån att det är du på din avatar har en aning om vad det handlar om. Nej det pirrar nog inte vidare mycket längre, men jag är inte helt säkert på att det är dött för det ändå när jag tänker efter. Den djupa typen av kärlek som växer fram när förälskelsen går över är nog för mig mycket svårare att känna. Den är inte lika kännbar i magen som förälskelsen, det sitter mer i hjärtat och i skallen. En känsla som visar sig vid tillfällen som får en att tänka på uttrycket "man vet inte vad man har förrän man förlorat det". När hon är sjuk, när man inte får tag på henne, när man tror att hon skadat sig och såna tillfällen, då känner jag ju att jag verkligen bryr mig. Det jag vill ha mer av är pirret!
väldigt förnuftigt :thumbup: det är ju långt mkt bättre att luta åt att vara lättpåverkad och bra på att reflektera än att vara åt det insnöade och enkelspåriga hållet. sällan man ser just sin egen situation i helt klart ljus.
Problemet är ju just att han inte är det. Han är trött på henne.
Han kan ju inte leva på minnet av att han var kär i henne för några år sedan, skulle vara som att sitta och längta efter bröstmjölk för det tyckte jag om när jag var liten.
fast jag är övertygad om att, som nån oxå nämnde tidigare i tråden, det snarare är en regel än ett undantag att man får svackor liknande denna i förhållanden som varar länge.
men jag förstår hur du menar. bra point :D
Herkulez
2006-08-21, 18:50
provat att prata med henne om problemet och försöka lösa läget är ju ett alternativ med.
Har också funderat en del på hur ett långt förhållande skall kännas. Vad händer när förälskelsen går över? Jag har ett förhållande på 9.5 år bakom mig nu. Ibland var jag jättetrött på honom och blev intresserad av andra. Men den sista tiden var det han som tvivlade. Vi skulle gifta oss och han tyckte det kändes kvävande. Det skumma var att då han tvivlade, då kom alla känslorna tillbaks för mig. Jag ville verkligen att det skulle funka. Men jag fick ingen respons från honom även fast jag flera gånger konfronterade honom om hur han kände. Sedan så lämnade han mig för en annan som han hade varit kär i länge. Så kan det gå... Så när det tog slut så behövde jag inte längre tvivla på vad jag kände. Så fruktansvärt dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv. Det värsta var nog att han inte kunde säga som det var utan lät mig kämpa förgäves den sista tiden.
Så om jag hade varit henne så hade jag uppskattat att du talade om hur du känner och gav er båda en chans till att få det att funka. Kanske kommer förhållandet att flamma upp igen. Det funkar bara dock om du är ärlig och verkligen vill ge det en chans.
Sorglig historia, hoppas du repat dig nu. Jag ska tänka på det. Får se hur jag gör, men jag ska inte såra henne i onödan.
Ironbabe
2006-08-21, 18:56
Äh, jag vet bara av egen erfarenhet att man kan blanda ihop olika sorters kärlek..en djup vänskapskärlek är inte dålig på något sätt, men inte så vidare värst bra att bygga en man/kvinna relation på..det svåra är bara att räkna ut vad som är vad;)
Alltså så finns det inga fler sätt att älska någon på i en kärleksrelation! (man/kvinna)
Antingen så älskar man varandra på rätt sätt..eller så gör man det inte..det låter som INTE i ert fall. Att det inte pirrar det allra minsta tycker jag låter som ni övergått till någon sorts vänskapsrelation;)
Att den pirrande känslan försvinner är tråkigt. Men som någon skrev tidigare så måste man jobba på ett förhållande. Finns nog inget förhållande som har den där pirrande känslan hela tiden utan att kämpa lite. Det är som med livet i stort, man måste förstå/vilja utvecklas hela tiden och inse att livet "works in mysterius ways" och antingen hakar man på eller går i samma gamla fotspår!
Det finns inget värre än de som har "gett upp" och bara kör på i gamla spår för att det är bekvämt och hemvant. Det är f** inte rätt mot nån av parterna :furious:
shadowfire
2006-08-21, 19:03
Bra skrivet järntjejen.
En relation är som en eld. Båda måste hjälpas åt att lägga på med ved/bränsle, annars dör elden ut och en bädd av glöd lämnas. Börjar glöden slockna så är det näst intill kört.
Det går alldeles utmärkt att ha en relation där det är pirrigt och underbart under en längre period, men det kräver ett nästan dagligt arbete och många glömmer bort att "förvalta" relationen i all stress med barn, jobb, studier, karriär, träning(?), osv.
Ena delen av mig vill skriva till dig: Gör slut NU. Att leva med en slags falsk kärlek till sin partner är som o stå o ljuga människan rätt upp i ansiktet.
Andra delen av mig vill skriva: kämpa o behåll! Vettiga brudar växer inte på träd och att få till ett 7-årigt förhållande känns som något jag själv aldrig ens kommer komma i närheten av. Känns imponerande långt!
Kombinationen av mina tankar är att ni borde göra något galet. Du borde absolut prata med henne om det, men jag hade testat något galet istället. Sett till så hon blir ledig och spontanöverraskat henne med en utlandsresa eller tagit en weekendtrip med färja eller vad fan som. Något ni inte gjort på länge. Se hur det känns om ni gör något busigt, skrattar ihop och förflyttar er tillbaka tills tiden då ni var nykära.
Fungerar inte det så är det bara o lägga korten på bordet och då vet jag inte heller vad mer som skulle kunna få glöden o flamma upp till en eld igen...
Sorglig historia, hoppas du repat dig nu. Jag ska tänka på det. Får se hur jag gör, men jag ska inte såra henne i onödan.
Jo, jag mår bra nu. Har en mycket vettigare pojkvän nu så jag är inte ledsen att det tog slut. Men sättet som det tog slut var hårt. Som det är nu känns det otänkbart att vi skall ha någon kontakt och det är ju ändå 9.5 år av mitt liv som jag tillbringat med honom.
Krokodil
2006-08-21, 19:10
Att bli ihop med sin ungdomskärlek och stanna i den relationen är bra... om man är en svan!
Annars brukar man växa ifrån varandra på många sätt och det är bättre att inse det innan du sitter där med villavolvovovve. Om du kommit så långt att du ställer frågan här vet du nog redan svaret.
Jo, jag mår bra nu. Har en mycket vettigare pojkvän nu så jag är inte ledsen att det tog slut. Men sättet som det tog slut var hårt. Som det är nu känns det otänkbart att vi skall ha någon kontakt och det är ju ändå 9.5 år av mitt liv som jag tillbringat med honom.
fy va jobbigt..
allt händer för en anledning och det är av motgångar man växer :thumbup:
Jättesvårt att råda, men jag tänkte bara undra hur det känns när du tänker på att leva utan henne? Å då tänker jag inte på träffa polarna, flirta på krogen osv. Utan typ.. när du ska gå och lägga dig (som singel, tror det är en dålig idé att binda upp dig igen när du nyss avslutat ett förhållande), när du kommer hem efter jobb/plugg (vad du nu gör), när du ska fira jul.. Kommer det någon varm känsla eller är det mest .. nada?
Kan inte råda dig, tänkte bara tipsa om att det kan vara bra att känna efter och tänka mkt på allt möjligt.
Jag reagerar lite på att du pratar om att byta upp dig. Tjejer är väl inga modeller som bilar eller telefoner?
Själv blev jag lämnad av en kille efter ett långt förhållande. Han kunde inte heller berätta varför. Det var det jobbigaste för mig att jag aldrig fick veta varför. Det gjorde att det tog väldigt lång tid för mig att komma vidare. Berätta för henne hur du känner nu så hon har en chans att reagera och få vara med i processen. Jag känner mig lurad på den.
Idag så förstår han att det vi hade var bra och ångrar att han lämnade det. Vet inte om han eg vill tillbaka eller inte men jag orkar inte fråga för jag vill inte. Så visst finns risken att man ångrar sig men den risken får man kanske ta?
Undrar varför det optimala anses vara att man alltid ska vara tillsammans.
Kan det inte vara sunt att byta partner lite då och då och uppleva nya saker, inte konstigare än att man flyttar eller byter arbete när man vart på samma plats för länge...
Varför är det optimala att bo samma adress hela livet och ha samma
jobb?
Jag reagerar lite på att du pratar om att byta upp dig. Tjejer är väl inga modeller som bilar eller telefoner?
Själv blev jag lämnad av en kille efter ett långt förhållande. Han kunde inte heller berätta varför. Det var det jobbigaste för mig att jag aldrig fick veta varför. Det gjorde att det tog väldigt lång tid för mig att komma vidare. Berätta för henne hur du känner nu så hon har en chans att reagera och få vara med i processen. Jag känner mig lurad på den.
Idag så förstår han att det vi hade var bra och ångrar att han lämnade det. Vet inte om han eg vill tillbaka eller inte men jag orkar inte fråga för jag vill inte. Så visst finns risken att man ångrar sig men den risken får man kanske ta?
Har aldrig sagt att jag vill "byta upp mig" det var ett uttryck Prankie använde. Som jag skrev så finns det ingen speciell egenskap hos henne som jag inte gillar - alltså är jag inte ute efter något bättre, snyggare smartare osv, inget "byta upp mig". Jag sa att jag var trött på henne, det är det jag försöker reda upp.
Lellan: Bra synpunkter! Något att tänka på! Jag förstår vad du menar. Man känner sig troligtvis mer ensam än man kan förstå de stunder du nämnde. Då kan jag tänka mig att man gärna vill tillbaka.
Undrar varför det optimala anses vara att man alltid ska vara tillsammans.
Kan det inte vara sunt att byta partner lite då och då och uppleva nya saker, inte konstigare än att man flyttar eller byter arbete när man vart på samma plats för länge...
Varför är det optimala att bo samma adress hela livet och ha samma
jobb?
Människor är speciella på ett helt annat sätt än jobb.. imo
Cilia "gamla trän' ska man låta bli å pinka på" (grovt norrländskt uttal)
Människor är speciella på ett helt annat sätt än jobb.. imo
Cilia "gamla trän' ska man låta bli å pinka på" (grovt norrländskt uttal)
absolut, men man kan fortfarande tröttna på en relation som löpt på
i många år och varför ska det ses som ett misslyckande eller liknande
att man byter partner....
Undrar varför det optimala anses vara att man alltid ska vara tillsammans.
Kan det inte vara sunt att byta partner lite då och då och uppleva nya saker, inte konstigare än att man flyttar eller byter arbete när man vart på samma plats för länge...
Varför är det optimala att bo samma adress hela livet och ha samma
jobb?
Vet inte om någon sagt att det är optimalt, men det är väl ändå en viss skillnad på att byta partner än att flytta eller byta jobb? Det är det i alla fall för mig, inte alls lika lätt. Såvida man inte undviker att få känslor för personen. Det är dessa känslor som inte återfinns någon annanstans i livet som jag har svårt att tyda och hantera hos mig själv.
Människor är speciella på ett helt annat sätt än jobb.. imo
Garnax behöver kanske kolla på Why Dogs Smile & Chimpanzees Cry.
Har aldrig sagt att jag vill "byta upp mig" det var ett uttryck Prankie använde. Som jag skrev så finns det ingen speciell egenskap hos henne som jag inte gillar - alltså är jag inte ute efter något bättre, snyggare smartare osv, inget "byta upp mig". Jag sa att jag var trött på henne, det är det jag försöker reda upp..
Jag uppfattade som om han sa så för att du pratade om att hitta någonting bättre. Men jag ska inte gå på om det. Du formulerade dig nog bara lite så man kan vrida det. Det är inte lätt att formulera sig rätt.
Jo det finns skillnader i allt, men i princip...
Vad är felet i att trötta och bara byta tjej/kille t.ex var 7:e år...?
Varför ska det ses som massa investerad tid som går förlorad, investerad tid för vad? Folk snackar om att dom "slänger" en massa år i sjön när
dom byter partner, förstår inte hur man tänker då....
Enda tiden man förlorar är när man gör något man inte vill
och när man väl är ur det så undrar man varför man slösat
bort tid på något man igentligen inte ville när man kunde ha det
hela tiden så bra som man har det nu.
Är du trött på din tjej och sugen på något nytt så skaffa en annan.
Om du ångrar dig en dag eller inte det vet man aldrig och man kan
inte leva sitt liv med att tänka nej det ska jag inte göra, tänk om jag ångar mig. Vill du det, gör det!
Om du sätter dig på ett plan och det dyker så ångar du säkert att
du inte stanna hemma men du kan ju inte sluta resa.
garnax det ligger mkt i det du säger.
livet är onekligen alldeles för kort för att slösa på något man är säker på att man tröttnat på. men då ska man vara säker, tycker jag. det är inte i närheten lika hemsk att förlora ett jobb pga att man föll för 'gräset är grönare på andra sidan'- illusionerna som det är att förlora en partner av samma skäl.
man tänker helt enkelt inte klart i alla situationer det måste man vara medveten om.
Vad vill du ha av din nya tjej då? Vill du ha en stadgad småborgerlig familj kan du säkert få det med din nuvarande i ett nafs. Vill du ha bättre sex skall du också i första hand vända dig till din nuvarande med dina önskemål. Finns inga skäl att göra slut i detta läge ifall ni inte verkligen avskyr varandra.
Vad vill du ha av din nya tjej då? Vill du ha en stadgad småborgerlig familj kan du säkert få det med din nuvarande i ett nafs. Vill du ha bättre sex skall du också i första hand vända dig till din nuvarande med dina önskemål. Finns inga skäl att göra slut i detta läge ifall ni inte verkligen avskyr varandra.
fast det där var ju väldigt ytligt
man kanske vill ha mer av en relation.
Vi är ju alla olika och har olika krav och förväntningar på livet.
Jag skulle aldrig nöja mig med någon som jag bara kan ha sex med för resten av livet.
Jag skulle aldrig nöja mig med någon som jag bara kan ha sex med för resten av livet.
Var skrev jag det?
Ironbabe
2006-08-21, 21:04
Jag skulle aldrig nöja mig med någon som jag bara kan ha sex med för resten av livet.
+1
Fy f** vad trist d skulle vara! Måste ju bli stimulerad på fler plan än det nedre..
Liten Men Fet
2006-08-21, 21:05
men då ska man vara säker, tycker jag.
Men helt säker kan man ju aldrig vara, det kan ju gå flera år när man går och tvivlar och mår dåligt för man inte vet om man vill fortsätta eller ej.
Som några har sagt så kastar man ju inte bort åren man varit tillsammans, det är ju erfarenheter och minnen man har kvar.
Mest år tillsammans med samma människa vinner inte, ibland är det nödvändigt att gå vidare och det gäller att känna det så man inte blir bitter senare för man "slösade" bort 5 år på någon som man inte trivdes med.
Man lever bara en gång och man ska göra det man känner för, vad det är i ditt fall har jag ingen aning om.
shadowfire
2006-08-21, 21:06
Vad ni än gör bara, skaffa för fan inte barn i detta läget!
Det är det alldeles för många som får som snilleblixt. "Jag vet vi skaffar ett barn ihop så får vi säkert ett bättre förhållande o allt blir bra igen!".
Ironbabe
2006-08-21, 21:12
Vad ni än gör bara, skaffa för fan inte barn i detta läget!
Det är det alldeles för många som får som snilleblixt. "Jag vet vi skaffar ett barn ihop så får vi säkert ett bättre förhållande o allt blir bra igen!".
+1
Den har man ju gjort..Det man ska veta när man skaffar barn är att det är då det VERKLIGA förhållandet börjar ;) Då testas det uti fingerspetsarna vill jag lova..
shadowfire
2006-08-21, 21:46
+1
Den har man ju gjort..Det man ska veta när man skaffar barn är att det är då det VERKLIGA förhållandet börjar ;) Då testas det uti fingerspetsarna vill jag lova..
Jotack, jag kan snart börja ordna kölappsystem på vänner som ska prata skilsmässa o delad vårdnad nu och ack så många av dem har fallit i den fällan. Skaffa barn är ju ingen glassperiod direkt, bortsett från själva tillverkningsmomentet då.. :)
Men helt säker kan man ju aldrig vara, det kan ju gå flera år när man går och tvivlar och mår dåligt för man inte vet om man vill fortsätta eller ej.
Som några har sagt så kastar man ju inte bort åren man varit tillsammans, det är ju erfarenheter och minnen man har kvar.
Mest år tillsammans med samma människa vinner inte, ibland är det nödvändigt att gå vidare och det gäller att känna det så man inte blir bitter senare för man "slösade" bort 5 år på någon som man inte trivdes med.
Man lever bara en gång och man ska göra det man känner för, vad det är i ditt fall har jag ingen aning om.
såklart man inte kan vara säker/100% när det gäller sånthär det säger ju sejsjälvt. känslor är inte designade för 100%'s säkerhet eller ens i närheten, då de är så jefvla många och samspelar på så mystiska sätt *popcorn*
men -säker- i min definition är åtminstone 'icke velig'.
jag menade inte att man slösade bort tid med den man älskar/ade. sån tid är aldrig slöseri :) men går man en längre tid i en livssituation man misstrivs i så är det slöseri utan tvekan.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.