handdator

Visa fullständig version : Vill inte ses som en som gillar att synas.


dynamo
2006-05-17, 19:06
Jag "kom just på" en sak om mig själv. Jag puzzlade ihop det när jag satt på dass och begrundade senaste veckans händelser.

Tidigare har jag övertalat mig själv att jag inte gillar att synas. Jag tror inte det är sant dock, istället verkar det vara så att jag inte vill ses som en som gillar att synas. Sen kommer jag fram till att jag alltid tyckt det varit riktigt tröttsamt med folk som tror att de är mer än vad de är. Jag vet inte vart det kommer ifrån, men så har det alltid varit och så är det fortfarande till viss grad.

Verkar alltså som att jag håller mig själv från att bli optimal pga att jag inte vill uppfattas som något jag inte tycker om.

Ungefär på samma sätt som att jag inte skulle kunna tänka mig ringa hem och störa folk som telefonsäljare, eftersom jag själv inte önskar bli uppringd av sådana.

I normala fall skulle jag gå efter vad jag själv tycker känns rätt, men eftersom jag tvivlar på mitt omdöme i frågan tänkte jag kolla med er.

Vad tycker ni är optimalt? :confused:

John M
2006-05-17, 19:12
Luktar lite dåligt självförtroende? Skit i vad andra tycker. Finns inget som är så störande som avundsjuka människor. Hur vet du att telefonförsäljare stör folk? Vissa kanske blir störda vissa kanske inte blir det.
Många gånger så visar det sig att folk tydligen vill ha det man säljer (har själv jobbat som det). Och visst är jag inte ett dugg intresserad när det ringer försäljare hem till mig, men jag ber dom inte fara å flyga direkt.

dynamo
2006-05-17, 19:25
Luktar lite dåligt självförtroende? Skit i vad andra tycker. Finns inget som är så störande som avundsjuka människor. Hur vet du att telefonförsäljare stör folk? Vissa kanske blir störda vissa kanske inte blir det.
Många gånger så visar det sig att folk tydligen vill ha det man säljer (har själv jobbat som det). Och visst är jag inte ett dugg intresserad när det ringer försäljare hem till mig, men jag ber dom inte fara å flyga direkt.

Jag vet att telefonförsäljare stör mig, oavsett om jag är intresserad i produkten de säljer eller ej. Det var inte meningen att klanka på någon, men jag kom inte på något bättre exempel på fenomenet. Jag vet också att jag blir störd av de som anser sig vara mer än vad de är (om de verkligen inte är vad de utger/anser sig för att vara, så är det inte avundsjuka? Om jag inte vill bli som dem så är det väl inte avundsjuka?).

Inte är mitt självförtroende i topp, men det är i snitt bra just nu (är olika högt på olika områden). Jag går efter vad jag själv anser vara rätt/fel, sen påverkar väl säkert vad andra tycker det till viss del.

Bronkitkorv
2006-05-17, 19:43
Jag fattar inte inte riktigt vad du menar. Kanske är det så att du går emot din natur för att du påverkas av samhällets syn på hur man ska vara.
Det gör jag och jag försöker vara sann mot mej själv men det gillar inte folk för ingen gillar den som sticker ut och så omedvetet så försöker jag anpassa mej och blir då osäker på mej själv och vem jag är.

dynamo
2006-05-17, 20:15
Jag fattar inte inte riktigt vad du menar. Kanske är det så att du går emot din natur för att du påverkas av samhällets syn på hur man ska vara.
Det gör jag och jag försöker vara sann mot mej själv men det gillar inte folk för ingen gillar den som sticker ut och så omedvetet så försöker jag anpassa mej och blir då osäker på mej själv och vem jag är.

Fan, varför tog jag upp detta, har så svårt för att analysera mig själv!

Jag hakar på din användning av "min natur". Kanske det är så att jag går emot min natur nu och att min natur är att vara mer exhibitionistisk, öppen, social osv.. Eller så kanske min natur är den jag är nu och att yttre påverkan gör att jag funderar på förändring?

Yttre påverkan skulle nog då vara "vad som krävs för att jag ska uppnå mina livsmål", t ex är ett mål att träffa nån tjej jag vill bilda familj med. Det verkar som att det är lättare att uppnå det målet tidigare genom att vara mer social och träffa/lära känna fler folk.

Till vilken gräns är ens natur föränderlig? Hur mycket kan man förändra sig och fortfarande känna sig som sin egen?

Ledsen om det blir diffust och kanske osammanhängande. Kul att ni svarar, det driver tankarna vidare en bit. :)