Visa fullständig version : Orsaker till självmord?
Satt och funderade lite på självmord för någon vecka sen. Jag utgick från livet som vilja till makt- något som vår Tolkish mycket starkt vänt sig emot så fort som det kommit på tapeten.
Är det olycka som orsakar självmord? Nej, inte i min mening. Olycka har aldrig orsakat ett enda självmord. Vad det hela handlar om är istället maktlöshet. Den olyckliges insikt gällande sin oförmåga att inte tillräckligt i framtiden kunna påverka sin miserabla situation, den fasansfulla känslan av att man för alltid kommer vara fastspänd i olycklighetskänslan utan någon väg ut, avsaknaden av den makt som ändrar våra sinnesställningar. Var det inte Camus som en gång sa att: "ett bra skäl att leva för är likväl ett utomordentligt skäl att dö för"? På det hela taget, vad tror ni, är livet vilja till makt och självmord en handling framkallad av avsaknad av makt? Låt oss säga att självutplåning är maktlöshet, varför skulle då inte livet vara vilja till makt?
Ser fram emot ett antal A4 från Bolios sida nu! :thumbup:
Meh
Skulle vilja säga att det finns massor av själ till att folk begår självmord. De enda som vet säkert varför just den personen gjorde det är ju den som tog självmord. Sedan tror jag inte på onani till makt-filosofi. Trots att det rimmade.
Perscitus
2006-04-04, 21:30
Jag instämmer i resonemanget, dock blir i praktiken maktlöshetsfrågan mindre viktig då den alltid lär vara knyten till något särskilt. Det kan vara maktlöshet över att må dåligt, eller till och med maktlöshet över att behöva utstå en plåga. T.ex. alla som tagit livet av sig för det som komma skall, t.ex. Hitler. En fundering jag haft förut är: finns det några andra djur än människan som observerats ta livet av sig?
Som med allt annat. Det är olika från person till person.
Meh
Skulle vilja säga att det finns massor av själ till att folk begår självmord. De enda som vet säkert varför just den personen gjorde det är ju den som tog självmord. Sedan tror jag inte på onani till makt-filosofi. Trots att det rimmade.
Men på något sätt måste man kunna kartlägga valet av skälen till självutplåningen? Slartish tog självmord för att Brad lämnade honom, alltså trodde han sig inte ha makten att kunna bli lycklig utan Brad i framtiden? :D
en vän till mig tog sitt liv den12e februari, pga av olycka, precis blviit dumpat av sin tjej, problem i skolan & hemma..Kommer allt på en gång så blir det nog jobbigt. Och självmord är en olycka..Är helt säker på att han hade ändrat sig nu om han hade kunnat..aja det är tragiskt med självmord så sluta tänka på sånt.
Men på något sätt måste man kunna kartlägga valet av skälen till självutplåningen? Slartish tog självmord för att Brad lämnade honom, alltså trodde han sig inte ha makten att kunna bli lycklig utan Brad i framtiden? :D
Varför bry sig om att lägga in ordet makt där?
Min kropp som har makten över mig signalerar att den är hungrig men jag vet inte om jag har makt över min slöhet att tillaga mat just nu....genom makt!
Eller. Jag är hungrig men orkar inte laga mat än.
Satt och funderade lite på självmord för någon vecka sen. Jag utgick från livet som vilja till makt- något som vår Tolkish mycket starkt vänt sig emot så fort som det kommit på tapeten.
Är det olycka som orsakar självmord? Nej, inte i min mening. Olycka har aldrig orsakat ett enda självmord. Vad det hela handlar om är istället maktlöshet. Den olyckliges insikt gällande sin oförmåga att inte tillräckligt i framtiden kunna påverka sin miserabla situation, den fasansfulla känslan av att man för alltid kommer vara fastspänd i olycklighetskänslan utan någon väg ut, avsaknaden av den makt som ändrar våra sinnesställningar. Var det inte Camus som en gång sa att: "ett bra skäl att leva för är likväl ett utomordentligt skäl att dö för"? På det hela taget, vad tror ni, är livet vilja till makt och självmord en handling framkallad av avsaknad av makt? Låt oss säga att självutplåning är maktlöshet, varför skulle då inte livet vara vilja till makt?
Ser fram emot ett antal A4 från Bolios sida nu! :thumbup:
Men du pratar ju om en känsla av maktlöshet. Det är ju skilt från att faktiskt vara maktlös. Jag är säker på att det finns människor som har haft det i sin makt att ändra på sin situation, och ändå begått självmord. Dessa människor har dock kanske trott att de var maktlösa, men det är en helt annan sak. Det är något som kommer med bristande själförtroende i samband med depressioner.
Nu är jag dock ganska säker på att vissa som tar sitt liv inte ens tror att dom saknar makt att ändra sitt liv. De tycker bara att ansträngningen inte är värd förtjänsten, helt enkelt.
Eller så kanske jag missförstod dig, jag vet inte. Kom med en lite längre argumentation så kanske man förstår bättre =)
Maktlöshet, nej. Hopplöshet, ja. (Samma sak i i detta fallet?)
Och olycka och hopplöshet går hand i hand, mer eller mindre, så.. ?
Med risk för att gå lite ot...men när ämnet endå är uppe på tapeten. Jag har också funderat i "filosofiska"banor kring vad som egenteligen gör livet värt att leva.
Livet kan liknas vid ett stort händelsehjul som enbart drivs av slumpen(såvida man inte har en annan uppfattning; att man redan har en utstakad väg här i livet tex) Varje gång en händelse sker kan det liknas vid att man snurrar på hjulet, hjulet kan antingen stanna på en bra händelse eller en dålig(Helt slumpmässigt). Frågan är då, kommer de bra händelserna i livet väga upp de dåliga? En del människor kommer ju rent sannolikhetsmässigt "rulla"fram fler dåliga händelser än andra. Men man vet ju inte om man är en sådan människa förens man levt hela livet så att säga, men då kommer frågan är det verkligen värt besväret? Dör gör vi ju för eller senare och då spelar varken de dåliga eller bra "händelserna/upplevelserna" någon roll. Så varför göra sig besväret att gå igenom allt detta när det i slutändan inte kommer vara något man saknar. För är man död, förutsatt att det inte händer något efter döden, lär man ju inte sakna alla roliga händelser och definitvit inte de dåliga. Jag förstår att jag förmedlar en väldigt cynisk bild av livet. Kontentan av det hela är, vad säger att det måste finnas något att leva för? Uppenbarligen är det ju något då faktiskt folk verkar uppskatta att leva. Således borde det finnas någon drivkraft i människan som gör att vi tycker det är värt att gång på gång "snurra på hjulet". Om det är i hopp om att kamma hem storvinsten i form av makt,fortplantning,vänner,familj etc har jag ingen aning om, förmodligen finns det någon form av indivduell spridning som bottnar sig i samma drivkraft men som utryckes på olika vis. Skulle jag chansa på.
Mvh
Med risk för att gå lite ot...men när ämnet endå är uppe på tapeten. Jag har också funderat i "filosofiska"banor kring vad som egenteligen gör livet värt att leva.
Livet kan liknas vid ett stort händelsehjul som enbart drivs av slumpen(såvida man inte har en annan uppfattning; att man redan har en utstakad väg här i livet tex) Varje gång en händelse sker kan det liknas vid att man snurrar på hjulet, hjulet kan antingen stanna på en bra händelse eller en dålig(Helt slumpmässigt). Frågan är då, kommer de bra händelserna i livet väga upp de dåliga? En del människor kommer ju rent sannolikhetsmässigt "rulla"fram fler dåliga händelser än andra. Men man vet ju inte om man är en sådan människa förens man levt hela livet så att säga, men då kommer frågan är det verkligen värt besväret? Dör gör vi ju för eller senare och då spelar varken de dåliga eller bra "händelserna/upplevelserna" någon roll. Så varför göra sig besväret att gå igenom allt detta när det i slutändan inte kommer vara något man saknar. För är man död, förutsatt att det inte händer något efter döden, lär man ju inte sakna alla roliga händelser och definitvit inte de dåliga. Jag förstår att jag förmedlar en väldigt cynisk bild av livet. Kontentan av det hela är, vad säger att det måste finnas något att leva för? Uppenbarligen är det ju något då faktiskt folk verkar uppskatta att leva. Således borde det finnas någon drivkraft i människan som gör att vi tycker det är värt att gång på gång "snurra på hjulet". Om det är i hopp om att kamma hem storvinsten i form av makt,fortplantning,vänner,familj etc har jag ingen aning om, förmodligen finns det någon form av indivduell spridning som bottnar sig i samma drivkraft men som utryckes på olika vis. Skulle jag chansa på.
Mvh
Nej inte av slumpen, orsak och verkan.
Sedan saker som gör livet värt att leva..kanske:
http://www.gbg.bonet.se/gomer/HALSOKOST/Pizza1.JPG
?
Om det är olycka eller avsaknad av makt som leder till självmord är nog helt enkelt 2 olika sätt att se på det hela. Det låter som om du vill hitta ett förenklat sätt att se på varför folk tar livet av sig. Det är nog inte så enkelt att säga att det beror på enbart en faktor, det kan nog vara olka från fall till fall, eller flera faktorer inblandade.
Tänk er att ni är ekonomiskt oberoende och kan göra vad ni vill. Ni kan få folk att göra vad ni vill (om ni vill) inte pg a pengar utan pga av någon magisk jävla ability ni har. Trots detta är ni olyckliga och begår självmord för att ni saknar utmaningar i livet.
Visst går det att kontra och säga att man "saknade makten att göra så att man fick uppleva nya utmaningar" men jag påstår hellre att man saknade utmaningar *rolleyes*
Trance:orkade inte citera ditt inlägg. Okej säg att du dör idag, skulle du då sakna att du inte åt den pizzan imorgon? Du skulle ju inte sakna alla roliga saker som du inte upplevt om du var död(eftersom du inte upplevt dem i kombination med att du är död(död definerat enligt mitt tidigare inlägg), men samtidigt så skulle du slippa gå igenom all skit som kanske ligger framför dig. Win/Win situation?
Metal_boy_
2006-04-04, 23:04
Olycka, förvirring, känsla av att vara ivägen, känsla av att inte ha nån kontroll på situationen, känsla av att vara värdelös, uppgiven och utan hopp om förbättring.
blekfet2
2006-04-04, 23:11
för att folk tänker för mycket..
Metal_boy_
2006-04-04, 23:15
för att folk tänker för mycket..
På sätt och vis. Folk med psykisk ohälsa tänker generellt sätt mycket.
Trance:orkade inte citera ditt inlägg. Okej säg att du dör idag, skulle du då sakna att du inte åt den pizzan imorgon? Du skulle ju inte sakna alla roliga saker som du inte upplevt om du var död(eftersom du inte upplevt dem i kombination med att du är död(död definerat enligt mitt tidigare inlägg), men samtidigt så skulle du slippa gå igenom all skit som kanske ligger framför dig. Win/Win situation?
Nej, jag skulle inte sakna pizzan. Men om jag inte dör så får jag äta pizza och pizza är rätt gott.
snelhest
2006-04-05, 02:20
jag är ful
jag är klen
sover 10-12 om dagen
är i min lägenhet dygnet runt förutom när jag handlar
har inga vänner och orkar inte umgås med andra orkar inte ens tilltala kassapersonalen
som en vis man sa: "Life is completely pointless, especially mine."
woe is me
H.Emanuel
2006-04-05, 05:38
Hur många självmordstrådar behövs, Big_Vik?
Filosofiskt kan man ju tycka att livet är meningslöst och att man på många sätt kan vara maktlös. Jag tror att man kan grundlägga en svartsyn redan tidigt i sitt liv av olika orsaker, och vara olika känslig för motgångar. En del blir stärkta av att känna sig maktlösa medan andra sänks av det. Hur många självmord sker rationellt och genomtänkt? Hur många sker i hastigt mod under inflytande av sprit och droger? Är en avslutad relation i sig ett skäl att hänga sig, eller att få sparken från ett jobb? Det är snarare utlösande faktorer för en med suicidal "läggning", ett påsamlande av den ena motgången efter den andra. Sen tror jag att man måste förstå depression, vad det är och hur den verkar på ens sinnen.
Nej, jag skulle inte sakna pizzan. Men om jag inte dör så får jag äta pizza och pizza är rätt gott.
Men huruvida den är god eller inte spelar ingen roll, det är ingenting man har behållning av när man är död. Alltså om man dör slipper man genomlida allt skit i livet och det roliga man går miste om kommer man inte sakna. Det var det som var hela poängen.
Metal_boy_
2006-04-05, 14:18
Nej, jag skulle inte sakna pizzan. Men om jag inte dör så får jag äta pizza och pizza är rätt gott.
Du har rätt! Jag tänkte göra av med mig vid 3 hugget idag, jag tror fan att jag tar en sväng förbi Pizzerian ist.
Livet utan lust är halva döden.
Men huruvida den är god eller inte spelar ingen roll, det är ingenting man har behållning av när man är död. Alltså om man dör slipper man genomlida allt skit i livet och det roliga man går miste om kommer man inte sakna. Det var det som var hela poängen.
Jag missade inte poängen. Jag tänkte bara visa att jag tyckte den var felaktig. Uppenbarligen så har människan som biologisk varelse en drift att leva. Alla har den, sedan att man kan av olika anledningar skriva över denna drift om man är deprimmerad eller inte är en annan sak.
Men man kan aldrig logiskt argumentera för att det vore bättre att man skulle vara död eftersom det går emot våra drifter såpass. Du tror ju inte på det själv, annars skulle du ju inte skriva på detta forumet. Så det blir bara en lek med ord istället för att tackla ämnet riktigt.
Jag missade inte poängen. Jag tänkte bara visa att jag tyckte den var felaktig. Uppenbarligen så har människan som biologisk varelse en drift att leva. Alla har den, sedan att man kan av olika anledningar skriva över denna drift om man är deprimmerad eller inte är en annan sak.
Men man kan aldrig logiskt argumentera för att det vore bättre att man skulle vara död eftersom det går emot våra drifter såpass. Du tror ju inte på det själv, annars skulle du ju inte skriva på detta forumet. Så det blir bara en lek med ord istället för att tackla ämnet riktigt.
Nej jag tror inte på det själv och det skrev jag i mitt första inlägg om jag får citera mig själv
"Således borde det finnas någon drivkraft i människan som gör att vi tycker det är värt att gång på gång "snurra på hjulet". Om det är i hopp om att kamma hem storvinsten i form av makt,fortplantning,vänner,familj etc har jag ingen aning om, förmodligen finns det någon form av indivduell spridning som bottnar sig i samma drivkraft men som utryckes på olika vis. Skulle jag chansa på.
Mvh"
Hela resonomanget innan ledde fram till den slutsatsen, men jag trodde du hade missat poängen med resonomanget som ledde fram till slutsatsen... my fault. Hela idén med att det inte finns någon "mening" med livet är farcinerande, men den faller på sin egen orimlighet då folk i allmänhet faktiskt verkar uppskatta att leva till den mildagrad att de inte begår självmord.
Livet har ingen mening vilket är perfekt då man inte kan misslyckas heller. :)
H.Emanuel
2006-04-05, 19:22
. Hela idén med att det inte finns någon "mening" med livet är farcinerande, men den faller på sin egen orimlighet då folk i allmänhet faktiskt verkar uppskatta att leva till den mildagrad att de inte begår självmord.
Är det inte så att man lever bara? Alltså att det är det enda som gäller menar jag, det enda man känner till. Ungefär som myror i en myrstack. För vad fan ska man göra? uteslutande suicid så finns det inget annat val, man får försöka finna någon slags mening, för att underlätta, innan man tar ner skylten. Så småningom
userfriendly
2006-04-05, 19:23
självmord orsakas av att man inte vill leva längre (nehe?)
antingen för att man inte ser någon mening med livet eller för att det är så jävla jobbigt att leva... att det inte är värt den smärta man går igenom
eller så hatar man sig själv o tycker inte att man förjtänar att leva
Dumleman
2006-04-05, 19:47
http://durkheim.itgo.com/suicide.html
Är det inte så att man lever bara? Alltså att det är det enda som gäller menar jag, det enda man känner till. Ungefär som myror i en myrstack. För vad fan ska man göra? uteslutande suicid så finns det inget annat val, man får försöka finna någon slags mening, för att underlätta, innan man tar ner skylten. Så småningom
Var människa hittar väll på sin "mening med livet", annars vore det som sagt en aning folktomt på jorden. Hur man sen definera "mening" är väll upp till var och en. Det kan väll vara allt från glädjen att öppna ett mjölkpaket på morgonen till att leta guld i någon godtycklig öken.
Metal_boy_
2006-04-05, 20:58
självmord orsakas av att man inte vill leva längre (nehe?)
antingen för att man inte ser någon mening med livet eller för att det är så jävla jobbigt att leva... att det inte är värt den smärta man går igenom
eller så hatar man sig själv o tycker inte att man förjtänar att leva
Jo, men det är ju också en självklarhet. Det är ju grunderna i VARFÖR man känner så som man får se på.
Läste precis i GP att 40 unga skadar sig eller försöker ta livet av sig.. dagligen.. 40 pers om dagen!!
Orkade dock inte läsa varför .. ska leta lite..
Här är artikeln ur GP Göteborgs Posten (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=268243)
Jag skyller på Kent, helgon.net samt den allmänt hypade emokulturen.
sen finns det att man inte vill leva pga vad någon annan gjort mot dig och att man inte klarar av uppleva samma sak i huvudét dag efter dag efter dag även om det tagit slut i verkligheten.
Det finns inget som säger om självmord är rätt eller inte. Inte heller besitter det en feghet eller en maktlöshet i det. Att diskutera självmord som vilken vardaglig psykos eller ens försöka hitta någon logik eller orsak till är för mätta magar.
Det finns värre saker i livet att uppleva än dom flesta kan tänka sig. Och efter man upplevt sånt, så är man inte vid liv ändå.
Helena B
2006-04-05, 21:11
Läste precis i GP att 40 unga skadar sig eller försöker ta livet av sig.. dagligen.. 40 pers om dagen!!
Orkade dock inte läsa varför .. ska leta lite..
Det togs upp på Nyheterna på tv4 igår oxå. Sorgligt att det ska behöva vara så :(
H.Emanuel
2006-04-06, 06:26
Det finns värre saker i livet att uppleva än dom flesta kan tänka sig. Och efter man upplevt sånt, så är man inte vid liv ändå.
Men alla som går igenom traumatiska händelser, såsom krig som förintar ens familj, blir alltså inte nedbrutna av det. Återigen så tror jag att vi människor föds med olika känslighet för påfrestningar.
Men självmordssiffran, omkring 1500 personer/år i Sverige, är skrämmande hög, och även om den sjunkit de senaste 20 åren så har självmord bland unga människor ökat. Sverige har varit duktiga på att föra statistik på detta, därav ligger vi så högt världsligt sett. I många länder har man inte fört sådan statistik alls, åtminstone inte tidigare.
Peter-N1
2006-04-08, 02:50
Läste precis i GP att 40 unga skadar sig eller försöker ta livet av sig.. dagligen.. 40 pers om dagen!!
Orkade dock inte läsa varför .. ska leta lite..
Det är tyvärr mycket vanligare än vad man tror.
Jag håller med om att det finns massor olika anledningar till självmord. Men att personen i fråga saknar framtidstro och tron på sig själv och är röda trådar som i princip alltid finns med.
Bara dom 2 senaste dagarna så har jag varit på ett fullbordat självmord och ett självmordsförsök. Personen som lyckas begår självmord var en utåt sett glad och trevlig tjej. Har varit verksam inom fitness och bodybuilding. Ska inte gå in på det mer, då det finns risk att någon känner personen i fråga.
Självmordsförsöket jag var på var en 17 årig flicka som vi som tur var fick tag på innan hon hann ta livet av sig. Hon hade skurit sig djupt i handleden och stuckit från hemmet. Som tur var fick vi tag på henne genom att pejla hennes telefon.
Jag pratade med henne i ca 4 timmar. Att hitta EN anledning till självmord tror jag inte går. Det är én blandning av många olika känslor. Hon saknade tro på sig själv, hade inga framtidsplaner och visste att hennes mor och hennes kompisar var ständigt oroliga för henne. Hon resonerade så att om hon tog sitt liv så slipper dom oroa sig. Det blir värre för stunden, men efter ett tag kommer dom att gå vidare med livet. Det ansåg hon var bättre än att de ständigt skulle gå runt och oroa sig för henne.
Vi tvångsomhändertog henne för att hon skulle få vård. Hon blev utsläppt dagen efter. Psykiatrin är ett skämt! Det här var hennes 4 självmordsförsök och är bara 17 år gammal.
Det är tyvärr mycket vanligare än vad man tror.
Jag håller med om att det finns massor olika anledningar till självmord. Men att personen i fråga saknar framtidstro och tron på sig själv och är röda trådar som i princip alltid finns med.
Bara dom 2 senaste dagarna så har jag varit på ett fullbordat självmord och ett självmordsförsök. Personen som lyckas begår självmord var en utåt sett glad och trevlig tjej. Har varit verksam inom fitness och bodybuilding. Ska inte gå in på det mer, då det finns risk att någon känner personen i fråga.
Självmordsförsöket jag var på var en 17 årig flicka som vi som tur var fick tag på innan hon hann ta livet av sig. Hon hade skurit sig djupt i handleden och stuckit från hemmet. Som tur var fick vi tag på henne genom att pejla hennes telefon.
Jag pratade med henne i ca 4 timmar. Att hitta EN anledning till självmord tror jag inte går. Det är én blandning av många olika känslor. Hon saknade tro på sig själv, hade inga framtidsplaner och visste att hennes mor och hennes kompisar var ständigt oroliga för henne. Hon resonerade så att om hon tog sitt liv så slipper dom oroa sig. Det blir värre för stunden, men efter ett tag kommer dom att gå vidare med livet. Det ansåg hon var bättre än att de ständigt skulle gå runt och oroa sig för henne.
Vi tvångsomhändertog henne för att hon skulle få vård. Hon blev utsläppt dagen efter. Psykiatrin är ett skämt! Det här var hennes 4 självmordsförsök och är bara 17 år gammal.
Det här är ju faktiskt rent förjävligt :(
Varför släpptes hon ut så tidigt, måste man vara helt bananas för att kunna bli tvångsomhändertagen? Hon är ju en livsfara för sig själv, det borde räcka tycker man.
Självmordsförsöket jag var på var en 17 årig flicka som vi som tur var fick tag på innan hon hann ta livet av sig. Hon hade skurit sig djupt i handleden och stuckit från hemmet. Som tur var fick vi tag på henne genom att pejla hennes telefon.
Jag pratade med henne i ca 4 timmar. Att hitta EN anledning till självmord tror jag inte går. Det är én blandning av många olika känslor. Hon saknade tro på sig själv, hade inga framtidsplaner och visste att hennes mor och hennes kompisar var ständigt oroliga för henne. Hon resonerade så att om hon tog sitt liv så slipper dom oroa sig. Det blir värre för stunden, men efter ett tag kommer dom att gå vidare med livet. Det ansåg hon var bättre än att de ständigt skulle gå runt och oroa sig för henne.
Vi tvångsomhändertog henne för att hon skulle få vård. Hon blev utsläppt dagen efter. Psykiatrin är ett skämt! Det här var hennes 4 självmordsförsök och är bara 17 år gammal.
Det var ju inte så bra, nej. Frågan är varför man inte erbjöd vård, ansåg dom att risken att hon skulle försöka igen var liten eller? Det låter lite underligt. Det låter även som en av de mörkare sidorna med yrket som konstapel, dels se riktigt desperata människors handlingar och samtidigt se hur de inte fångas upp av vården.
Annars tycker jag depression har nämnt lite här. De två erfarenheter jag har av självmord har bottnat i psykisk ohälsa, orsakad av många omständigheter kanske, men helt klart en diagnostiserbar depression. Fast det kanske bara är en klinisk term för det många skrivit om känsla av hopplöshet etc.
Varför släpptes hon ut så tidigt, måste man vara helt bananas för att kunna bli tvångsomhändertagen? Hon är ju en livsfara för sig själv, det borde räcka tycker man.
Det är på något sätt pinsamt, men så här är det ofta. Man försäkrar sig om att det inte föreligger någon akut suicidrisk (vilket man göra genom att prata med patienten förstås ... "är det OK att vi skickar hem dig?", "klarar du av att vara ensam hemma nu då?") sedan är det ut, fortast möjligt. Och detta är ju i de fall då patienten överhuvudtaget blivit intagen, och det sker, skall gudarna veta, inte i vilka fall som helst. Det mesta som går och pratar och är kontaktbart kommer inte ens så långt.
Det är säkert annorlunda på andra ställen, jag skall inte förfalla till osakligt dissande helt, men det här är min (mindre positiva) erfarenhet av akutvården på psyksidan.
Peter-N1
2006-04-08, 13:10
Det här är ju faktiskt rent förjävligt :(
Varför släpptes hon ut så tidigt, måste man vara helt bananas för att kunna bli tvångsomhändertagen? Hon är ju en livsfara för sig själv, det borde räcka tycker man.
Tyvärr kan jag inte svara på varför hon blev utsläppt. Jag fick vibbar på läkaren direkt. Det första han sade när han såg henne var "Jaha, du ser ju ut att må bra".
Vad idioten menade var nog att han ansåg nog inte att hon behövde vård för att hon var helt lugn, skrek inget, var trevlig och pratade med oss och läkaren utan att svamla.
När vi berättade att mamman tidigare hade hoppats på tvångsvård för dottern, så skrattade läkaren till.
Jag blev förbannad på läkaren och sade till honom att det verkligen fanns ett behov. Hon hade sagt till en kompis genom MSN att hon tyckte det var dax att dö. Hon skar sig och försvann efteråt.
När vi hittade henna hade hon halssmycke på sig med en rosa björn på. I björnen hade hon gömt ett rakblad.
Dagen efter ringde mamman till vår station och ville berätta för oss att dottern blivit utsläppt och nu hade rymt igen.
Händer det henne något kommer jag personligen att anmäla läkaren.
Vi har gjort oss obekväma tidigare på den slutna avdelningen på Sankt Göran, då jag och min kollega skällde ut en läkare så det sjöng i kåken. Han hade gett permission till en kvinna som var tvångsomhändertagen efter flertalet självmordsförsök. Han gav henne 1 timmes obevakad permission. Vi hittade henne sittandes på räcket till Tranebergsbron. Mitt förtroende för psykiatrin är lika med noll.
Peter-N1
2006-04-08, 13:14
Det var ju inte så bra, nej. Frågan är varför man inte erbjöd vård, ansåg dom att risken att hon skulle försöka igen var liten eller? Det låter lite underligt. Det låter även som en av de mörkare sidorna med yrket som konstapel, dels se riktigt desperata människors handlingar och samtidigt se hur de inte fångas upp av vården.
Annars tycker jag depression har nämnt lite här. De två erfarenheter jag har av självmord har bottnat i psykisk ohälsa, orsakad av många omständigheter kanske, men helt klart en diagnostiserbar depression. Fast det kanske bara är en klinisk term för det många skrivit om känsla av hopplöshet etc.
Vet som sagt inte varför. En del läkare är tycker jag är jäkligt oengagerade.
Helt klart en av de mörkaste sidorna med yrket. Man kan inte låta bli att bli personligt engagerad. Att sedan se att de inte får hjälp heller och inte kunna göra något åt det känns fördjävligt.
Tyvärr kan jag inte svara på varför hon blev utsläppt. Jag fick vibbar på läkaren direkt. Det första han sade när han såg henne var "Jaha, du ser ju ut att må bra".
Vad idioten menade var nog att han ansåg nog inte att hon behövde vård för att hon var helt lugn, skrek inget, var trevlig och pratade med oss och läkaren utan att svamla.
När vi berättade att mamman tidigare hade hoppats på tvångsvård för dottern, så skrattade läkaren till.
Jag blev förbannad på läkaren och sade till honom att det verkligen fanns ett behov. Hon hade sagt till en kompis genom MSN att hon tyckte det var dax att dö. Hon skar sig och försvann efteråt.
När vi hittade henna hade hon halssmycke på sig med en rosa björn på. I björnen hade hon gömt ett rakblad.
Dagen efter ringde mamman till vår station och ville berätta för oss att dottern blivit utsläppt och nu hade rymt igen.
Händer det henne något kommer jag personligen att anmäla läkaren.
Vi har gjort oss obekväma tidigare på den slutna avdelningen på Sankt Göran, då jag och min kollega skällde ut en läkare så det sjöng i kåken. Han hade gett permission till en kvinna som var tvångsomhändertagen efter flertalet självmordsförsök. Han gav henne 1 timmes obevakad permission. Vi hittade henne sittandes på räcket till Tranebergsbron. Mitt förtroende för psykiatrin är lika med noll.
Det är självklart tragiskt att det blir så, men du måste ha förståelse för att det är en otroligt svår uppgift att kunna förutse vilka som kommer att ta livet av sig och inte. Man kan inte tvångsomhänderta precis alla som kommer in och säger att de ska ta livet av sig, eller visar tecken på att vara i riskzonen. Jag tycker du gör fel i att ställa läkaren till svars för precis allting som händer med flickan ifråga. Det är inga orakel vi talar om här. Med det sagt måste jag tillägga att jag är medveten om att jag inte vet hur flickan betett sig på läkarundersökningarna, och jag vet ingenting om läkaren ifråga. Det pågår dock alldeles för mycket riktad kritik mot psykiatrikerna, mer än berättigat.
Man begår självmord för att man vill dö.
Trance, du om någon borde vara försiktig med att avfärda Viljan till makt sådär snabbt. Det är lite ... ja, löjligt att avfärda en gigantisk tankekonstruktion utan att ens känna till den.
Peter-N1
2006-04-08, 13:38
Det är självklart tragiskt att det blir så, men du måste ha förståelse för att det är en otroligt svår uppgift att kunna förutse vilka som kommer att ta livet av sig och inte. Man kan inte tvångsomhänderta precis alla som kommer in och säger att de ska ta livet av sig, eller visar tecken på att vara i riskzonen. Jag tycker du gör fel i att ställa läkaren till svars för precis allting som händer med flickan ifråga. Det är inga orakel vi talar om här. Med det sagt måste jag tillägga att jag är medveten om att jag inte vet hur flickan betett sig på läkarundersökningarna, och jag vet ingenting om läkaren ifråga. Det pågår dock alldeles för mycket riktad kritik mot psykiatrikerna, mer än berättigat.
Läste du vad jag skrev om flickan?
Det här visste läkaren när vi tog in henne:
1. Han hade skrivit en lapp som vi hittade på hennes skrivbord om att det var dax att dö.
2. Hon hade skickat ett meddelande på MSN till en kompis där hon skrev att hon nu skulle dö.
3. Hon skar sig djupt i handleden och rymde sedan hemifrån.
4. Hon kom inte hem eller uppsökte vård frivilligt. Vi pejlade henne genom telefonen. Det var alltså inte "bara" ett rop på hjälp. Det var ett riktigt självmordsförsök.
När vi hittade henne hade hon irrat runt i en skog. Såret i handleden var så djupt att det var öppet ca 4 cm. Du såg senor, fettvävad m.m i såret.
Tidigare har hon försökt att ta sitt liv 3 gånger.
Jag har absolut INGEN förståelse för att läkaren släppte henne. Det är ingen svår uppgift att göra bedmöningen att tjejen mår psykiskt dåligt och är i behov av tvångsvård.
Du skriver att min kritik mot psykiatrikerna är oberättigad. Det är din åsikt.
Den erfarenheten jag har säger något annat. Men det är viktigt att tänka på att alla psykiatrikerna är individer. Det är alltså inte fel på en hel yrkeskår. Men systemet funkar inte som det ser ut idag.
Och det är MIN åsikt.
Läste du vad jag skrev om flickan?
Jag har absolut INGEN förståelse för att läkaren släppte henne. Det är ingen svår uppgift att göra bedmöningen att tjejen mår psykiskt dåligt och är i behov av tvångsvård.
Du skriver att min kritik mot psykiatrikerna är oberättigad. Det är din åsikt.
Den erfarenheten jag har säger något annat. Men det är viktigt att tänka på att alla psykiatrikerna är individer. Det är alltså inte fel på en hel yrkeskår. Men systemet funkar inte som det ser ut idag.
Och det är MIN åsikt.
Det är klart att det är din åsikt eftersom du bara sett saken från ett perspektiv. Jag har full förståelse för att du riktar din ilska mot läkaren ifråga. Det skulle jag också göra om jag inte visste något om hur det är att jobba inom psykiatrin och ta sådana beslut. Du har rätt i att systemet bevisligen inte fungerar eftersom så många tar livet av sig och så få får den vård de behöver. Det är dock inte behandlande läkare som skapar systemet. Det är oerhört mer komplicerat än att man borde tvångsinta alla människor som har suicidala tendenser. Det finns otroligt många aspekter man måste tänka på innan man kan göra något sådant.
Peter-N1
2006-04-08, 14:03
Det är klart att det är din åsikt eftersom du bara sett saken från ett perspektiv. Jag har full förståelse för att du riktar din ilska mot läkaren ifråga. Det skulle jag också göra om jag inte visste något om hur det är att jobba inom psykiatrin och ta sådana beslut. Du har rätt i att systemet bevisligen inte fungerar eftersom så många tar livet av sig och så få får den vård de behöver. Det är dock inte behandlande läkare som skapar systemet. Det är oerhört mer komplicerat än att man borde tvångsinta alla människor som har suicidala tendenser. Det finns otroligt många aspekter man måste tänka på innan man kan göra något sådant.
Varav ett är att se till att dom inte kommer ut dagen efter och tar livet av sig.
H.Emanuel
2006-04-08, 17:39
Det är inte det allra lättaste att sätta ett vårdintyg på en person (dvs få in personen för tvångsvård) Vårdintyg skrivs alltid av en läkare. Sen är det heller inte det lättaste att ha personen kvar på vårdintyg när det väl skrivits, helt enkelt för att man gör ytterligare bedömningar. Att tillexempel se självmord som en väg ut är inget skäl för tvångsvård. Inte att ha tankar på det heller. Är personen däremot psykotiskt eller mycket djupt deprimerad blir läget lite annat.
Men, har en person verkligen bestämt sig så tror jag att det är svårt att förhindra, tror inte att det är jättesvårt att bli utskriven från psykiatrisk slutenvård idag.
Men systemet funkar inte som det ser ut idag.
Det där kan jag skriva under på till hundra procent. Som det ser ut idag är det ofta inte bara "lätt att komma ut" för den som vill, utan också jäkligt svårt att komma IN för den som vill det. Och då pratar vi om folk som själva söker vård för att de mår så dåligt att de håller på att gå sönder i små, små bitar.
Varav ett är att se till att dom inte kommer ut dagen efter och tar livet av sig.
Du som är polis borde veta hur det är att få en massa oförtjänt kritik. Dina argument är ungefär som att jag skulle kräva att du som polis borde se till att alla som verkar kriminella, eller visar tendens till kriminell aktivitet, skulle övervakas och spärras in innan de hinner göra något brott. Det går helt enkelt inte att hjälpa alla.
För övrigt märker jag en klar tendens till ansvarsöverlämnande. Den som har ansvar för att en person inte ska ta livet av sig är personen själv, inte läkaren. Är personen inte myndig är det föräldrarnas ansvar. Synen på läkare som "den som fixar grejer åt mig" är förkastlig. Den som tror att det bara är att gå till läkaren, lämpa över allt ansvar på den, och låta den ordna upp alla ens problem har en snedvriden bild av verkligheten. Det fungerar inte så. Läkaren är ett stöd som förhoppningsvis kan hjälpa till med den eventuella behandlingen av patienten. Hur skulle det kännas om någon skulle vilja ställa dig till svars för att du inte gjort så att en ung kriminell kommit in på rätt bana?
Perspektiv är det du saknar.
Folk tittar för mycket på dr Phil.
Människor nuförtiden verkar förvänta sig att andra ska ordna upp deras problem åt dem. Det fungerar inte så.
Perspektiv är det du saknar.
Jag skulle snarare säga att ni båda ser på saken ur ert egna perspektiv. Det är ju inte så att du är så objektiv att det är anstötligt. ;)
Läkaren är ett stöd som förhoppningsvis kan hjälpa till med den eventuella behandlingen av patienten.
Ja. Och det händer att man önskar att det skulle finnas mer tid, pengar, folk, jag vet inte riktigt vad det är som fattas, för att de som behöver det skulle kunna få just stöd. När det i stort sett är så att man inte är dålig nog att få vård så länge man står upp undrar jag var stödet är? Obs. att jag inte vill kasta skit på 100´% av sjukvårdens personal, men jag har sett lite för mycket av just svårigheterna med att överhuvudtaget komma in i systemet för att inte tycka att det ligger något i uttrycket "man skall vara frisk för att orka vara sjuk". Åtminstone underlättar det om man är frisk nog att bråka, eller om man har anhöriga som kan göra det åt en.
Jag skulle snarare säga att ni båda ser på saken ur ert egna perspektiv. Det är ju inte så att du är så objektiv att det är anstötligt. ;)
Jag bemöter hans argument med perspektiv från den andra sidan, men det betyder inte att jag förstår hans ilska heller.
Ja. Och det händer att man önskar att det skulle finnas mer tid, pengar, folk, jag vet inte riktigt vad det är som fattas, för att de som behöver det skulle kunna få just stöd. När det i stort sett är så att man inte är dålig nog att få vård så länge man står upp undrar jag var stödet är? Obs. att jag inte vill kasta skit på 100´% av sjukvårdens personal, men jag har sett lite för mycket av just svårigheterna med att överhuvudtaget komma in i systemet för att inte tycka att det ligger något i uttrycket "man skall vara frisk för att orka vara sjuk". Åtminstone underlättar det om man är frisk nog att bråka, eller om man har anhöriga som kan göra det åt en.
Självklart är det mycket tråkigt att inte alla kan få den vård de behöver. Det förnekar jag inte. Jag tycker inte heller att systemet funkar. Det betyder dock inte att det är läkarnas fel - det var bara det jag ville belysa.
Bete oss bättre mot varandra löser sig nog det mesta. Att bara skylla på psykvården är inte vettigt.
Bete oss bättre mot varandra löser sig nog det mesta. Att bara skylla på psykvården är inte vettigt.
Är det någon alls som skyller självmord i allmänhet på psykvården endast?
Är det någon alls som skyller självmord i allmänhet på psykvården endast?
Att peka finger åt nått håll är skapligt galet överhuvudtaget, var mer det jag ville poängtera.
H.Emanuel
2006-04-09, 20:44
Psykiatrisk slutenvård är att bida sin tid, i bästa fall någon gång kunna få ta ett snack med någon som ska vara ens kontaktperson, eventuellt kanske få träffa ansvarige läkaren någon gång eller åtminstone få sin åsikt framförd till denne via någon vänlig person, svälja sin ordinerade farmakados, kanske tom under uppsikt, omges av folk som verkligen är tokiga, äta på bestämda tider.
Och på något vis skulle detta få en suicidnära person att ändra sig?
Jamen, hallå i hålet; är det någon som har sagt att de tycker att allt är precis som det borde vara? Psykiatrisk vård skall väl inte vara "förvaring" enbart, mer än någon annan vårdform skall vara det? Icke desto mindre tycker jag att det är ganska hemskt att det är så svårt att få hjälp även för den som vill det så mycket att personen typ anmäler sig själv.
Vad skulle få en suicidnära person att ändra sig, då? Inte ett internetforum i alla fall, tror jag, även om de förvisso kan vara bra för mycket.
Metal_boy_
2006-04-09, 20:59
Människor nuförtiden verkar förvänta sig att andra ska ordna upp deras problem åt dem. Det fungerar inte så.
Det beror ju iof på hur pass allvarligt sjuk man är om man ska bedöma en sån sak som att personen är kapabel att lösa problemet själv. Även att det såklart gäller med stöd.
Visst det är mindre vanligt, men det finns faktiskt människor som mår så pass dåligt.
Förövrigt kan jag säga att det värsta som man kan höra när man mår dåligt psykiskt är "ryck upp dig" "skärp dig" " hur länge kommer du ha det där då" från folk som inte förstår ett skit oftast.
H.Emanuel
2006-04-09, 21:06
Vad skulle få en suicidnära person att ändra sig, då? Inte ett internetforum i alla fall, tror jag, även om de förvisso kan vara bra för mycket.
Haha, varför inte? Men knappast. Suicidnära är ett så vitt begrepp tycker jag. En person med såväl tankar som planer då får man förmoda? Eller en person med personlighetsstörning och självskadebeteende som typ skär sig?
Jag vet ärligt talat inte ens om det går att få en person med den "läggningen" att ändra sig särskilt mycket. Man kan medicinera om det rör sig om en depression. Som behandlande personal gäller det väl att ha samma förhållningssätt som man har till andra döende, hur nu det är? Som anhörig behöver man nog en jävla massa stöd, och det vet jag inte hur det fungerar?
Förövrigt kan jag säga att det värsta som man kan höra när man mår dåligt psykiskt är "ryck upp dig" "skärp dig" " hur länge kommer du ha det där då" från folk som inte förstår ett skit oftast.
Eller (verkligen välmenande, men ack så förbryllade): "Men ... är det inte bara att BESTÄMMA SIG?"
"Vad rätt du tänkt, vad fel det blev", för att travestera Rydberg.
Metal_boy_
2006-04-09, 21:30
Eller (verkligen välmenande, men ack så förbryllade): "Men ... är det inte bara att BESTÄMMA SIG?"
"Vad rätt du tänkt, vad fel det blev", för att travestera Rydberg.
Precis :)
H.Emanuel
2006-04-09, 21:34
"Vad rätt du tänkt, vad fel det blev", för att travestera Rydberg.
Eva?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.