Visa fullständig version : yrkesroll...
Malmö_tjej
2006-01-04, 12:57
är lite diskussionsugen idag känner jag och kom och tänka på en sak idag när jag var uppe och hämta kaffe bland mina kollegor...
jag har haft en de olika yrken trots min rätt så unga ålder, servitris, bartender, tidningsbärare, frukostvärdinna, växeltelefonist, butiksbiträde och nu som receptionist......
ni som bytat yrke eller utbildat er till nått annat yrke...har ni märkt skillnadi bemötande beroende på er yrkestitel?
blir man mer accepterad som läkare än som sjuksköterska, civilekonom än en byggarbetare...
har du märkt nån skillnad mellan yrke specifikt?
jag har märkt tydliga skillnader......även läst en del om det...är ganska intressant ämne....
absolut och i Sverige så har vi en tendens att ha vår identitet i vårt yrke vilket inte alls är likadant som i andra länder.
Umgicks mycket med italienare tidigare och dom frågade nästan aldrig vad man jobbade med.
Det var inte så intressant utan mer vem man var som person.
Sen är min erfarenhet att det skiljer sig väldigt mellan olika "branscher" med.
Min teori och erfarenhet är att gamla traditionella branscher har en mer herarkisk uppbygd organisation och struktur. Även om man försöker ändra sitter det kvar i "väggarna". Exempel på sånna branscher är sjukvården, skolan, polisen, brandförsvaret och teatern. Det är organisationer som i stort sätt sett likadana ut i flera hundra år. Där värderas man också direkt efter sin plats i rangordningen.
Upplever att bemötandet skiljer sig otroligt mycket beroende på hur man valt att presentera sig. Jag får en helt annan respekt med dagens jobbtitel till skillnad från tidigare arbeten.
Lite roligt är att man dessutom ser stora skillnader inom den egna yrkesgruppen. Vissa arbetsgivare har betydligt mycket mer status än andra, men sen så är hela min yrkeskategori smått skruvad :D
Jag har väl också haft en hel del olika arbete. Brevbärare, bagare, servitris i kinakrog, kodknäckare, etc... Just kanske för att jag är för ung och hänger enbart med folk i min ålder så har jag min jobbtiteln aldrig spelat något roll.
Vi har definitivt en vana att fråga vad personen man just lärt träffat jobbar med, antagligen för att vi i mångt och mycket identifierar oss själva och andra via jobbet. Just därför försökte jag och några vänner starta en trend där man istället för att fråga vad någon jobbar med, fråga vad denne gjorde på fritiden. Det gick helt åt helvete, mestadels beroende på att det finns en enorm grupp människor som egentligen inte gör något de kan nämna på sin fritid. "Kolla på TV" eller "umgås med vänner" är inga underkända sysselsättningar men det blev ändå lite pinsamt när man frågade.
Vi har definitivt en vana att fråga vad personen man just lärt träffat jobbar med, antagligen för att vi i mångt och mycket identifierar oss själva och andra via jobbet. Just därför försökte jag och några vänner starta en trend där man istället för att fråga vad någon jobbar med, fråga vad denne gjorde på fritiden. Det gick helt åt helvete, mestadels beroende på att det finns en enorm grupp människor som egentligen inte gör något de kan nämna på sin fritid. "Kolla på TV" eller "umgås med vänner" är inga underkända sysselsättningar men det blev ändå lite pinsamt när man frågade.
lite det jag skrev tidigare.
lite det jag skrev tidigare.
Ja. Inlärning medelst upprepning som man säger i det militära.
absolut och i Sverige så har vi en tendens att ha vår identitet i vårt yrke vilket inte alls är likadant som i andra länder.
Umgicks mycket med italienare tidigare och dom frågade nästan aldrig vad man jobbade med.
Det var inte så intressant utan mer vem man var som person.
Sen är min erfarenhet att det skiljer sig väldigt mellan olika "branscher" med.
Min teori och erfarenhet är att gamla traditionella branscher har en mer herarkisk uppbygd organisation och struktur. Även om man försöker ändra sitter det kvar i "väggarna". Exempel på sånna branscher är sjukvården, skolan, polisen, brandförsvaret och teatern. Det är organisationer som i stort sätt sett likadana ut i flera hundra år. Där värderas man också direkt efter sin plats i rangordningen.
Men Cilia .. din kavaljer var ITALIENARE .. han undvek medvetet att prata om ditt jobb eftersom du har anställda under dig och det fick hans italienska macho-blod att skruva på sig besvärat ;)
Men Cilia .. din kavaljer var ITALIENARE .. han undvek medvetet att prata om ditt jobb eftersom du har anställda under dig och det fick hans italienska macho-blod att skruva på sig besvärat ;)
bra poäng där Mr
men det här var under mina universtitetsstudier så den gubben gick inte.
bra poäng där Mr
men det här var under mina universtitetsstudier så den gubben gick inte.
det var en hane o han var italienare.. han ville ligga med dig! sålunda samma sak! *kissass*
mangemani
2006-01-04, 14:39
hmm,ja,jag tror det iaf.
när jag jobbade på beijers så jobbade jag både ute på lagret,inne i butiken och ibland även på kontors avdelningen.
ute på lagret blev man bemött av den där råa stämningen som man ser på nästan alla företag numera,alltså den där stämningen där det snackas en massa grovt språk,snackas lite skit hit och dit osv,men när man jobbade inne i butiken och på kontoret så blev man bemött med,tja,vet inte riktigt,ömhet,glädje,leenden osv.
Tja, när jag läste tyska och litteraturvetenskap frågade alla jag träffade vad det skulle vara bra för, då? När jag sedan bytte till en civilingenjörsutbildning slutade folk av någon anledning att ifrågasätta poängen med mitt kursval ... möjligen av en solklar anledning enligt vissa; dock inte enligt mig, eftersom det ena EGENTLIGEN definitivt inte sade ett dugg mer än det andra.
Jisses flicka, folk tar saker för givet när de bemöter någon. Jag kan arbeta med att sopa golven på mitt lokala ålderdomshem och ändå ha råd att köpa en jävligt fin kostym med skjorta slips dyra manschettknappar och få den tillsydd så den passar mig. Kommer folk bemöta mig annorlunda om jag klär mig i dom och beter mig på ett överlägset sätt? Oja, kommer de någonsin tro att jag arbetar med att sopa golv? Ohnej.
Folk associerar saker om din personlighet genom väldigt små handlingar, detta utnyttjas av sociala ingenjörer, de kan t.ex för att FRAMSTÅ som förtroendeingivande och lite naiva gå upp till receptionen på det etablissemang de har som mål och räcka över en 500 lapp och säga "är det någon som tappat pengar? jag hittade den här där borta". Vips framstår en slug beräknande social ingenjör som ska precis stjäla industrihemligheter från deras företag som en gullig naiv förtroendeingivande kund/ny på jobbet.
Min poäng: Du behöver inte ha ett bra jobb för att kunna hantera sociala situationer, du kan manipulera dig friskt fram till positivt bemötande utan en 5årig eftergymnasialutbildning och år av praktik.
de kan t.ex för att FRAMSTÅ som förtroendeingivande och lite naiva gå upp till receptionen på det etablissemang de har som mål och räcka över en 500 lapp och säga "är det någon som tappat pengar? jag hittade den här där borta". Vips framstår en slug beräknande social ingenjör som ska precis stjäla industrihemligheter från deras företag som en gullig naiv förtroendeingivande kund/ny på jobbet.
Det där låter självupplevt, är du månne en bedragare?
H.Emanuel
2006-01-04, 18:25
Jisses flicka, folk tar saker för givet när de bemöter någon. Jag kan arbeta med att sopa golven på mitt lokala ålderdomshem och ändå ha råd att köpa en jävligt fin kostym med skjorta slips dyra manschettknappar och få den tillsydd så den passar mig. Kommer folk bemöta mig annorlunda om jag klär mig i dom och beter mig på ett överlägset sätt? Oja, kommer de någonsin tro att jag arbetar med att sopa golv? Ohnej.
Folk associerar saker om din personlighet genom väldigt små handlingar, detta utnyttjas av sociala ingenjörer, de kan t.ex för att FRAMSTÅ som förtroendeingivande och lite naiva gå upp till receptionen på det etablissemang de har som mål och räcka över en 500 lapp och säga "är det någon som tappat pengar? jag hittade den här där borta". Vips framstår en slug beräknande social ingenjör som ska precis stjäla industrihemligheter från deras företag som en gullig naiv förtroendeingivande kund/ny på jobbet.
Min poäng: Du behöver inte ha ett bra jobb för att kunna hantera sociala situationer, du kan manipulera dig friskt fram till positivt bemötande utan en 5årig eftergymnasialutbildning och år av praktik.
Jag jobbade extra med senildementa en gång i tiden. Det fanns en man i peronalgruppen som alltid kom uppklädd i värsta dressen, hade ett bländande vitt leende och pratade om sin aktieportfölj. Han rynkade på sin lilla näsa när han fick torka skit och mata gamlingar som alla andra fick göra, man förstod att det var förnedrande för honom
Det där låter självupplevt, är du månne en bedragare?
Det är ett exempel taget rätt ur dom här böckerna, minns inte vilken exakt då jag läst båda.
http://www.kevinmitnick.com/products.php
Jag jobbade extra med senildementa en gång i tiden. Det fanns en man i peronalgruppen som alltid kom uppklädd i värsta dressen, hade ett bländande vitt leende och pratade om sin aktieportfölj. Han rynkade på sin lilla näsa när han fick torka skit och mata gamlingar som alla andra fick göra, man förstod att det var förnedrande för honom
En god social ingenjör förstår innebörden av att försöka kvalificera sig. Det tyder på osäkerhet med det motsatta som verklighet. Dvs försöker nån för mkt att övertyga oss om en sak är motsatsen sann och personen som försöker övertyga oss är OSÄKER på om vi tror på honom eller inte(det är hans motiv att agera så).
Jadå, folk behandlas olika beroende på socioekonomisk status. Ingen tvekan om det, och det är relativt genomgående för alla situationer där skillnader finns, om än inte lika mycket (och föramför allt inte lika tydligt) som då klasskillnaderna var större och mer synliga.
Ja det är ju mer imponerande att ha lyckats utbilda sig till det som många vill bli.
Ja det är ju mer imponerande att ha lyckats utbilda sig till det som många vill bli.
Känner mig inte så säker på den saken ... inte när de nya idolyrkena verkar vara "kändis" och "något med media".
Peter-N1
2006-01-05, 01:36
Det är definitivt skillnad. Många verkar identifiera ens person med ens yrke. Har man ett visst yrke så förväntas man vara på ett visst sätt.
I mitt yrke kommer man aldrig undan. Jag ses aldrig som en privatperson. Folk som man träffar på fester vill ofta prata med en, men inte för att lära känna min person utan för att få höra snaskiga historier.
Alla tror att man har kort hår och tränar mycket för att man ske se ut på ett visst sätt, inte för att jag trivs i kort hår och jag har träning som intresse.
Fast det går inte beömma personen efter någons klädsel.
Se bara på Ernst Billgren som ser hur sunkig ut som helst när man ser honom på stan. Alltid skitigt hår och så men är miljonär.
Visst spelar det roll hur man är klädd och uppför sig i de flesta sammanhang. Som tjej/kvinna är det mycket lättare om man har kjol, högklackat och helst lite smink och målade naglar.
Men sen gör titeln en del också. Presenterar du dig med en titel jämfört med en annan så får du olika bemötanden.
Apropå Peter1s kommentar tror jag att läkare har lite samma dilemma.
Känner mig inte så säker på den saken ... inte när de nya idolyrkena verkar vara "kändis" och "något med media".
Jaja. Jag ska bli arkitekt så :D
ja har bara haft två yrkespositioner in maj lajf, på samma arb plats o märkte oxå helt klart hur folks syn på mej ändrades när ja klättrade i rang.. är ju bra oxå iofs för de motiverar ju en lite att sikta högre :thumbup:
Folk associerar saker om din personlighet genom väldigt små handlingar, detta utnyttjas av sociala ingenjörer, de kan t.ex för att FRAMSTÅ som förtroendeingivande och lite naiva gå upp till receptionen på det etablissemang de har som mål och räcka över en 500 lapp och säga "är det någon som tappat pengar? jag hittade den här där borta". Vips framstår en slug beräknande social ingenjör som ska precis stjäla industrihemligheter från deras företag som en gullig naiv förtroendeingivande kund/ny på jobbet.
.
hahaaaa fräckt! :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.