Visa fullständig version : Är du en ledare eller en följare?
wintersnowdrift
2005-11-24, 13:57
Jag läser socialpsykologi i skolan nu och inspirerades av den till följade poll...
Som topic lyder: Är du en ledare eller en följare? Det vill säga, om du hamnar i en grupp där någon typ av uppgift ska lösas, vill du då styra och ställa eller tar du hellre ett steg tillbaka och antar en mer "laid-back" attityd? Det behöver absolut inte vara så att en "ledare" inte kan kompromissa eller att en "följare" aldrig tar initiativ - men ofta kan man ändå urskilja dessa två typer i de flesta gruppsammanhang. Naturligtvis kan rollerna också variera från fall till fall, beroende på gruppsammansättning, uppgiftens natur, situationen/miljön i allmänhet etc. De flesta människor brukar dock generellt luta åt det ena eller det andra.
//Kristin
petersson
2005-11-24, 13:58
Följare om gruppen är stor. Men har märkt att jag oftast vill bestämma hur man ska göra om gruppen kanske bara är på 2-3st.
Svaret blev alltså följare för det mesta.
Jag har varit både och.
Ibland tar jag initiativet och styr upp det, ibland tar jag det mer passivt och väntar på att någon skall ta initiativet.
Beror nog på vad det är för ämne. Är det något intressant så är det självklart, annars inte.
Om Wintersnow beordrar , så lyder jag dock.
Det beror helt på situation och sammanhang, men jag kryssade ändå i "ledare". Eftersom jag ofta trivs och gärna ser mig själv i den positionen.
davedava
2005-11-24, 14:02
Beror på situationen, om uppgiften intresserar mig vill jag gärna bestämma.
Ninjasmurf
2005-11-24, 14:03
Brukar bli ofrivillig ledare
Mest ledare, men jag undviker gärna ansvaret, jag orkar bara leda om folk vill följa, börjar folk trilskas så backar jag gärna och slipper bry mig.
Jag vill gärna vara den högra handen, och styra eller råda den som för tillfället råkar vara ledare, på så sätt får jag ofta min vilja framm men slipper ta smällen om det skiter sig.
Det här är lite som att fråga folk om de ser sig som mer eller mindre smarta än genomsnittet, skulle tro att nära 80% anser sig vara smartare än medelsvensson ;)
Alla vill ju vara ledare eller? Så jag antar att man gärna ser sig som en..
Låter som att mental skulle vara en bra Consiglieri. :thumbup:
Min erfarenhet är tvärt emot att alla vill vara ledare iofs, eller så vill alla vara det men ingen vågar säga det?
Led mig Wintersnow, jag följer.
Led mig ut ur mörkret, in i ljuset.
Pudzianovski
2005-11-24, 14:15
Jag är följare.
Jag är ledaren i gruppen. Som delar ut uppgifterna och ser till att alla gör det de skall göra. Jag är den som hörs och syns mest :D
Nitrometan
2005-11-24, 14:16
Jag kräfver fler alternativ i pollen!
Typ: upplyst despot, diktator, får m.m.
wintersnowdrift
2005-11-24, 14:17
Det här är lite som att fråga folk om de ser sig som mer eller mindre smarta än genomsnittet, skulle tro att nära 80% anser sig vara smartare än medelsvensson ;)
Alla vill ju vara ledare eller? Så jag antar att man gärna ser sig som en..
Vill alla verkligen vara ledare då?
Jag går fortfarande i skolan (gymnasiet) och där "utsätts" man ju för extremt många grupparbeten. Det är ganska påtagligt tycker jag hur vissa gärna vill dominera medan andra definitivt är mer tillbakadragna och verkar trivas med det. Självklart vill ingen styras till 100 % av någon annan, men i just gruppsituationer där ett problem eller en uppgift ska lösas upplever jag inte att alla människor vill ta kommandot. Tvärt om.
//Kristin
wintersnowdrift
2005-11-24, 14:20
Led mig Wintersnow, jag följer.
Led mig ut ur mörkret, in i ljuset.
Haha. Kwon, jag varnar dig - det kan mycket väl hända att jag för dig alldeles för nära solen och då lär du bli både blind av ljuset och bränd av hettan ;).
//Kristin
Rock'nRoll
2005-11-24, 14:21
beror oftast på sitvationen och vilka man är med.
Vill alla verkligen vara ledare då?
Jag går fortfarande i skolan (gymnasiet) och där "utsätts" man ju för extremt många grupparbeten. Det är ganska påtagligt tycker jag hur vissa gärna vill dominera medan andra definitivt är mer tillbakadragna och verkar trivas med det. Självklart vill ingen styras till 100 % av någon annan, men i just gruppsituationer där ett problem eller en uppgift ska lösas upplever jag inte att alla människor vill ta kommandot. Tvärt om.
//Kristin
Villken roll man tar (får) Och villken roll man vill ha, eller anser sig ha, är 2 skillda saker. Tror ganska få ser sig själva som följare, även om den stora medparten är just följare, skulle tro att det är en ganska liten del av befolkningen som är ledare.
Haha. Kwon, jag varnar dig - det kan mycket väl hända att jag för dig alldeles för nära solen och då lär du bli både blind av ljuset och bränd av hettan ;).
//Kristin
I can take the heat! :naughty:
Überbiffen
2005-11-24, 14:26
Jag tar hellre ett steg tillbaka och ser vad andra har att komma med. Har den som kliver fram samma typer av tankar/idéer som jag så får jag min vilja igenom utan att själv anstränga mig.. om inte så träder jag fram när jag inte gillar vad "ledaren" har att komma med.
Vad gör det mig till ?
wintersnowdrift
2005-11-24, 14:28
Villken roll man tar (får) Och villken roll man vill ha, eller anser sig ha, är 2 skillda saker. Tror ganska få ser sig själva som följare, även om den stora medparten är just följare, skulle tro att det är en ganska liten del av befolkningen som är ledare.
Ok, kanske sant. Men då har man ju å andra sidan en ganska dålig självinsikt/uppfattningsförmåga, om man tror att man leder när man i själva verket är totalt överkörd ;).
Sedan är kanske inte alla som är/försöker vara ledare lämpade för att leda, men gör detta ändå. Det är nog en ganska liten del av befolkningen som är verkligt duktiga på att styra en grupp.
//Kristin
Vad gör det mig till ?
Sent ute?
;)
Allvarligt talat är det då lite sent utifall att du verkligen vill få din vilja igenom och ledaren ahr en annan åsikt. Isf är det bättre att axla ledarbördan från början, iaf har jag kommit fram till det efter att ha tänkt som du gör innan.
Niclaaas
2005-11-24, 14:28
om jag inte bryr mig så är jag följare. i 90% av fallen bryr jag mig inte. tar ingen tag i det som skall göras så gör jag det och tar ledarrollen.
är det något jag verkligen bryr mig om, vet mycket om och vill ha gjort på mitt sätt så tar jag kommando direkt.
jag röstar följare, men jag kan väl inte rå för att det mesta är ointressant och att jag struntar fullständigt i hur det görs. ;)
Jag är dominant. :whipped:
Überbiffen
2005-11-24, 14:30
Sent ute?
;)
Allvarligt talat är det då lite sent utifall att du verkligen vill få din vilja igenom och ledaren ahr en annan åsikt. Isf är det bättre att axla ledarbördan från början, iaf har jag kommit fram till det efter att ha tänkt som du gör innan.
Finns en poäng där, men sen har jag aldrig upplevt det som svårt att börja styra i efterhand.
Niclaaas
2005-11-24, 14:31
Det här är lite som att fråga folk om de ser sig som mer eller mindre smarta än genomsnittet, skulle tro att nära 80% anser sig vara smartare än medelsvensson ;)
Alla vill ju vara ledare eller? Så jag antar att man gärna ser sig som en..
det tror jag också, de flesta iaf. är säker på att pollen kommer visa att fler anser sig vara ledare än följare. säkert många fler.
wintersnowdrift
2005-11-24, 14:32
Jag tar hellre ett steg tillbaka och ser vad andra har att komma med. Har den som kliver fram samma typer av tankar/idéer som jag så får jag min vilja igenom utan att själv anstränga mig.. om inte så träder jag fram när jag inte gillar vad "ledaren" har att komma med.
Vad gör det mig till ?
Du är nog per definition en följare isf - men som sagt, en följare behöver inte vara en person som aldrig tar initiativ eller kommer med åsikter och kritik. Man kanske helt enkelt inte har intresse av att agera "envåldshärskare" :) .
//Kristin
Niclaaas
2005-11-24, 14:38
Du är nog per definition en följare isf - men som sagt, en följare behöver inte vara en person som aldrig tar initiativ eller kommer med åsikter och kritik. Man kanske helt enkelt inte har intresse av att agera "envåldshärskare" :) .
//Kristin
som sagt så röstade jag också följare. förstår inte att folk bara måste bestämma hur minsta lilla skitgrej de egentligen inte bryr sig om måste göras. nej, när det är någonting verkligen intressant och jag tycker att jag är bäst lämpad... då är det mitt sätt som gäller.
man har ju stött på hur många som helst under åren som alltid ska ta kontroll men är värdelösa på det och man märker att de gör det bara för att göra det, inte för att de är lämpade för det. efter ett tag lyssnar man inte så mycket på sådana personer.
choose your battles säger jag.
Finns en poäng där, men sen har jag aldrig upplevt det som svårt att börja styra i efterhand.
Det varierar, om det finns en stark ledare och du ska in som en annan ledare kan det bli rätt tungjobbat i gruppen minst sagt. Är det en midnre dominant ledare går det bra dock. :)
Niclaass, om ledarskap är en vana då? jag tycker det verkar så, svårt att axla den så selektivt då, om man inte är någon form av superledare inkognito innan då. ;)
Jag är dominant. :whipped:
*mumsisen* :D
Niclaaas
2005-11-24, 14:44
Niclaass, om ledarskap är en vana då? jag tycker det verkar så, svårt att axla den så selektivt då, om man inte är någon form av superledare inkognito innan då. ;)
ja ledarskap är definitivt en vana för vissa, det betyder dock inte att personerna är lämpade för att leda. som jag sa, gör man det inte bra är ju risken att folk slutar lyssna på en.
det säger ju sig självt egentligen tycker jag: en person som alltid ska leda men inte gör det bra blir inte särskilt uppskattad.
ja ledarskap är definitivt en vana för vissa, det betyder dock inte att personerna är lämpade för att leda. som jag sa, gör man det inte bra är ju risken att folk slutar lyssna på en.
det säger ju sig självt egentligen tycker jag: en person som alltid ska leda men inte gör det bra blir inte särskilt uppskattad.
Det jag menade var väl mer att du sällan blir bra på något du aldrig gör. Det är ju något ovanligt att man aldrig spelat hockey förr och briljerar på isen den första gången man får på sig ett par skridskor.
Jag är nog en följare mer ofta, förutom på jobbet.
Niclaaas
2005-11-24, 14:59
Det jag menade var väl mer att du sällan blir bra på något du aldrig gör. Det är ju något ovanligt att man aldrig spelat hockey förr och briljerar på isen den första gången man får på sig ett par skridskor.
ok du menade så. ja, jag vet inte. vill man bli en bättre ledare får borde man nog gå en kurs, läsa böcker osv som hjälper en om man nu verkligen vill bli en bra/bättre ledare. som det är nu finns det imo många pappskallar som tror att de är födda ledare vilket ofta inte är sant. men jag kanske bara har haft otur?
jag är säkert ingen jättebra ledare själv, även om jag inte tycker att jag är sämre än de flesta andra, men jag försöker ju heller inte leda oftast (även om det då beror på brist på intresse/kunskap om ämnet).
det är mina erfarenheter och åsikter :D
Vet inte. Leder ofta arbetet när det handlar om teoretiska problem eller labbexperiment, även om det händer att man ser någon annan i gruppen som mer kunnig och auktoritär och då låter han ta ansvaret, fast när det kommer till gruppuppsatser vill jag alltid styra och diktera hur de ska läggas upp och skrivas.
O andra sidan är jag helt passiv när det kommer till mer praktiska uppdrag, som alla tipsrundor och stationsorienteringar, nolleuppdrag, etc som man utsätts för på gymnasiet och introveckorna på högskolor ;)
ok du menade så. ja, jag vet inte. vill man bli en bättre ledare får borde man nog gå en kurs, läsa böcker osv som hjälper en. som det är nu finns det många pappskallar som tror att de är födda ledare vilket ofta inte är sant. men jag kanske bara har haft otur?
jag är säkert ingen jättebra ledare själv, även om jag inte tycker att jag är sämre än de flesta andra, men jag försöker ju heller inte leda oftast (även om det då beror på brist på intresse/kunskap om ämnet).
det är mina erfarenheter och åsikter :D
Säger inte alls emot dig om att det finns massor av dåliga ledare, tycker sällan folk som hemskt gärna vill leda är spec lämpade för det själv. Tänkte väl mer poängtera att om man tror man passar som det kanske man ska pröva det lite. :)
Niclaaas
2005-11-24, 15:04
Säger inte alls emot dig om att det finns massor av dåliga ledare, tycker sällan folk som hemskt gärna vill leda är spec lämpade för det själv. Tänkte väl mer poängtera att om man tror man passar som det kanske man ska pröva det lite. :)
iofs sant. problemet är väl att många inte kommer på själva att de faktiskt inte var bra :D
iofs sant. problemet är väl att många inte kommer på själva att de faktiskt inte var bra :D
Då är det viktigt att det personer kan tänka sig att upplysa dem. :D
Rätt intressant.
Med mitt gamla kompisgäng så var/är jag definitivt en följare.
Däremot ofta när det är nya grupper/lumpen/skolan/det nya kompisgänget så har jag definitivt blivit mer av en ledare. Fast det är inte så att jag måste vara ledare till varje pris, ofta blir det så. Men om en grupp har en liten större uppgift så vill jag gärna att en person skall vara en ledare, detta behöver verkligen inte vara jag utan ofta kan man identifiera personen som passar bäst. Men om man hamnar i en grupp där folk bara glider så har jag inga problem med att strukturera upp lite.
Det skall vara ordning och reda med klara arbetsuppgifter. Hrm, känner hur det rycker i högerarmen i äkta Dr Strangelove-stil.
Jag brukar börja "laid back" så alla får säga vad de vill. Sen schavotterar jag deras förslag på 3 sekunder och säger hur det bäst ska lösas. I 99.9% av fallen har jag 100% rätt. :)
Ledare, jag är hemsk.
tar över och domderar.
För det mesta brukra jag ta mig an ledarrollen. Men det beror på vilken situation det rör sig om. Jag trivs både som ledare och som följare.
Det beror på uppgiften,annars ogillar jag grupper i allmänhet
Jag leder inte, så länge gruppen inte frångår en enligt mig optimal problemlösning. Då kliver jag snabbt in och korrigerar det hela.
Dumleman
2005-11-24, 16:35
Jag har inget behov av att _alltid_ leda, jag följer gärna men anser jag att det behövs att jag leder så gör jag det.
Hahaha men era lamar lögnare, klart nästan alla svarar att ni är ledare! *slap*
Lillgrabben
2005-11-24, 16:43
Jag leder inte, så länge gruppen inte frångår en enligt mig optimal problemlösning. Då kliver jag snabbt in och korrigerar det hela.
Så med andra ord är du den "nya tidens ledare"! :)
Så funkar många av dagens arbetsledare - iallafall många av de jag varit i kontakt med.
delta_mats
2005-11-24, 16:49
Det var dåliga alternativ. Tror inte någon är enbart ledare eller följare. Jag är båda två, beror på sammanhangen. Är det en bra ledare så har jag ingenting emot att vara mer tillbakadragen i vissa situationer. En dålig ledare så vägrar jag vara en följare. I vissa sammanhang passar jag bättre att vara ledare än någon som normalt är ledare. Så det beror alltså helt på vilket sammanhang vi pratar om.
Så med andra ord är du den "nya tidens ledare"! :)
Så funkar många av dagens arbetsledare - iallafall många av de jag varit i kontakt med.
Jepp! Alla gör som dom vill så länge dom vill rätt.
För att vara lite seriös så beror det av, som så många skrivit, situation. Bedömer jag att jag har en bra idé så håller jag inte den inombords. Eventuellt kanske jag lite för ofta bedömer att jag har en bättre idé, om man ska vara lite självkritisk. Det är ett livslångt arbete att lära mig släppa fram andra som kanske inte är lika snabba på att prata som vad jag är. Korrelationen mellan snabbhet att vädra idén och idéns kvalitet är namligen inte alltid stark.
Intressant tråd!
Är nog tyvärr mest en "följare", mest av bekvämlighet vill jag inbilla mig!
Skulle dock önska mig mer av de egenskaper som gör en till en bra ledare. Håller med om att måånga av de människor som tar sig an ledarrollen inte är särskilt lämpade för det. Man tappar ganska snart respekten för sådana människor och slutar lyssna som nån skrev.
Definitionen för en bra ledare är enligt mig en person som tar tillvara och tar reda på sina "underordnades" kompetenser och utnyttjar gruppens kapacitet utan att känna sig hotad själv. En bra ledare har också självkritik, självinsikt och mod nog att våga fråga människorna antingen i grupp eller enskilt hur han/hon själv sköter sig som chef/ledare, men då kanske jag "pratar" mer om yrkeslivet. Tyvärr är många chefer alldeles för rädda och självupptagna för att våga sig på något sådant. Prestige och stolthet står ofta i vägen för att kunna utnyttja varje individs och grupps kapacitet fullt ut!
Har faktiskt ännu inte haft en chef/ledare jag är helt nöjd med..
Doctor Snuggles
2005-11-24, 18:12
Haha.. enligt pollens resultat så borde frågan snarare vara: "TROR du att du är en ledare eller följare?"
Undrar hur många egentligen tror de leder när de i själva verket följer.
JustinCredible
2005-11-24, 18:15
Det beror på vad det handlar om. Om det är något i skolan typ en samhällsuppgift som jag inte bryr mig om alls så skiter jag i det helt och låter nån annan göra det. Men om det är nåt som jag är intresserad av så vill jag leda för annars blir det bara kasst :) Det värsta som finns är ju om nån annan får ta befäl också vet man att resultatet hade blivit bättre om man själv fått bestämma.
Själv vet jag att ja inte är någon bra ledare så jag gillar att följa och pika ledaren istället. ;)
Jag trivs, och passar bättre som inofficiell ledare. Det brukar oftast sluta så iaf. Mycket att säga till om, och mycket mindre ansvar :D
Det är lite olika, kan finna mig själv båda rollerna, även om jag brukar trivs bättre i ledarrollen. Men ibland kan det vara skönt att inte behöva ha allt ansvar själv och bara följa med, men då brukar jag å andra sidan gilla att lägga fram mina förslag ändå. Ibland lite väl insisterande kanske, vilket gör att det inte alltid är så lätt att ha mig som följare. Får nog träna på den egenskapen. Eller så behövs det inte, det är ju ledare jag vill/ska vara. :cool:
stefannn
2005-11-24, 18:29
stor grupp nej(blir lite tillbakadragen då)... mindre grupp ja!... storgrupp där inget händer .. ja(kan inte med att folk står och velar så då tar min ledarsida över..)
wintersnowdrift
2005-11-24, 18:41
Börjar bli dags för mig att svara själv också.
Givetvis beror ledandet/följandet alltid på situation. Men som sagt, man brukar tendera att väga över åt något håll. För mig är det definitivt ledarsidan, särskit i skolvärlden. Sedan har jag allt eftersom insett att jag inte har rätt i alla lägen och försökt dämpa min dominans något :).
Jag tror (hoppas!) att jag inte uppfattas som en besserwisser; jag lyssnar gärna på andras förslag och förkastar snabbt mina egna om någon annan kommer upp med något bättre. Men om jag egentligen är lämpad att leda är ju svårt att säga - jag trivs dock i den positionen och har inget problem med att bära det kollektiva ansvaret (den "tunga börda" som automatiskt brukar falla på ledarens lott).
Det snyggaste sättet att leda en grupp på tycker jag egentligen är det manipulativa, icke uttalade ledarskapet. Vissa människor har den där sanslöst förbluffande förmågan att föra en grupp helt dit de vill - utan att medlemmarna i gruppen märker att de är styrda. Skrämmande men imponerande.
//Kristin
Beror väl lite på vad det handlar om men främst för mig även vilka jag gör något med.
Är det människor jag känner(kompisar) kan jag vara ledare om det intresserar mig det vi ska göra, annars låter jag någon annan vara det.
Med människor jag inte känner är jag avvaktande.
Tänker ibland för mycket på att de andra människorna ska få det så bra som möjligt istället för att vara mer egotrippad. :(
Är extremt dominant i vissa situationer :D
Det snyggaste sättet att leda en grupp på tycker jag egentligen är det manipulativa, icke uttalade ledarskapet. Vissa människor har den där sanslöst förbluffande förmågan att föra en grupp helt dit de vill - utan att medlemmarna i gruppen märker att de är styrda. Skrämmande men imponerande.
//Kristin
Tycker att det snyggaste sättet är den informella ledaren. Alltså den som inte är utvald, men hela gruppen sitter ändå snällt och väntar på att hon/han ska ta intiativet och lyssnar på vart enda ord den personen säger.
Att manipulera folk lägger jag mer till den negativa sidan av karismatiskt ledarskap.
Tycker att det snyggaste sättet är den informella ledaren. Alltså den som inte är utvald, men hela gruppen sitter ändå snällt och väntar på att hon/han ska ta intiativet och lyssnar på vart enda ord den personen säger.
fast det är jobbigt för den personen.
jag hamnar av någon anledning alltid i den situationen.
jag har provat att avvakta och se vad som händer om jag inte tar ledningen och då händer det ingenting.
Jag förstår inte det för det händer ju saker i dom grupperna där jag inte är med.
Ibland vore det skönt att bara kunna luta sig tillbaka och följa med.
Fast när jag gick en ledarskapsutbildning var det kul för då helt plötsligt ville alla leda direkt. Jag blev ganska chockad. Det var kul att uppleva den situationen. Då fick man kämpa för att få plats när man annars måste backa för att inte ta för mycket plats.
fast det är jobbigt för den personen.
jag hamnar av någon anledning alltid i den situationen.
jag har provat att avvakta och se vad som händer om jag inte tar ledningen och då händer det ingenting.
Jag förstår inte det för det händer ju saker i dom grupperna där jag inte är med.
Ibland vore det skönt att bara kunna luta sig tillbaka och följa med.
Fast när jag gick en ledarskapsutbildning var det kul för då helt plötsligt ville alla leda direkt. Jag blev ganska chockad. Det var kul att uppleva den situationen. Då fick man kämpa för att få plats när man annars måste backa för att inte ta för mycket plats.
Jag hamnar också ganska ofta i den situationen, antagligen därför att jag brukar vara den första som tar tag i arbetet i en ny grupp. Men jag trivs ganska bra med det. Känns skönt att gruppen vill veta just mina åsikter hela tiden. Dem har jag nämligen fullt av.
Om det går (dvs om det finns någon annan kompetent person som vill leda) är jag gärna följare, det är skönt.
Annars kan man vara så illa tvungen att leda och då går det bra ändå.
Är det något som är riktigt viktigt för mig så är risken att jag leder avsevärt mycket större.
AFanatic
2005-11-24, 19:58
Vet inte vad jag är faktiskt. :D Skulle själv säga följare, men kommer med många bra idéer och de lyssnas det till har jag märkt. Vad gör det mig till? Informell ledare möjligtvis. Anpassat ledarskap känns bra, situationsanpassat...ja det flyter fint. Det är inte alltid man behöver leda, utan mkt kan lösa sig utan att man domderar.
wintersnowdrift
2005-11-24, 20:00
Tycker att det snyggaste sättet är den informella ledaren. Alltså den som inte är utvald, men hela gruppen sitter ändå snällt och väntar på att hon/han ska ta intiativet och lyssnar på vart enda ord den personen säger.
Att manipulera folk lägger jag mer till den negativa sidan av karismatiskt ledarskap.
Mjo, ett manipulativt ledarskap är kanske inte alltid positivt. Vad jag menar med "snyggt" är väl mer att det kan te sig väldigt raffinerat - och jag kan inte låta bli att imponeras av att vissa människor faktiskt kan styra sin omgivning på det sättet. Däremot inte sagt att detta är det bästa eller önskvärda ledarskapet - snarare tvärt om, i vissa sammanhang kan det t.o.m. få katastrofala följder.
//Kristin
Vad gör det mig till? Informell ledare möjligtvis.
Nej, men det gör dig till en väldigt bra gruppmedlem.
Mjo, ett manipulativt ledarskap är kanske inte alltid positivt. Vad jag menar med "snyggt" är väl mer att det kan te sig väldigt raffinerat - och jag kan inte låta bli att imponeras av att vissa människor faktiskt kan styra sin omgivning på det sättet. Däremot inte sagt att detta är det bästa eller önskvärda ledarskapet - snarare tvärt om, i vissa sammanhang kan det t.o.m. få katastrofala följder.
//Kristin
Förstår vad du menar, men jag ser det som ett kortsiktigt sätt att få igenom sin vilja, inte att leda en grupp.
Själv vet jag att ja inte är någon bra ledare så jag gillar att följa och pika ledaren istället.
:D
Originally Posted by wintersnowdrift
Mjo, ett manipulativt ledarskap är kanske inte alltid positivt. Vad jag menar med "snyggt" är väl mer att det kan te sig väldigt raffinerat - och jag kan inte låta bli att imponeras av att vissa människor faktiskt kan styra sin omgivning på det sättet. Däremot inte sagt att detta är det bästa eller önskvärda ledarskapet - snarare tvärt om, i vissa sammanhang kan det t.o.m. få katastrofala följder.
//Kristin
Förstår vad du menar, men jag ser det som ett kortsiktigt sätt att få igenom sin vilja, inte att leda en grupp.
Detta är vad man brukar kalla en psykopat!! Läs boken "psykopatiska chefer, lika farliga som charmiga" (el. likande titel) behandlar precis detta!
Ryska_raketen
2005-11-24, 20:47
eftersom ja är en ensamvarg, så leder ja flocken :D
Psykopater är oftast otroligt charmiga, munviga och väldigt karismatiska och övertygande. Ofta blir man väldigt impad av psykopaten i början (har upplevt detta själv). Så småningom börjar man ana att inte allt står rätt till och börjar kanske pika eller försöka slå hål på bubblan.. det ska man inte göra.. Sådana karismatiska ledare är enbart ute efter egen kortsiktig vinning och bryr sig inte om andra över huvud taget! Såna människor är farliga och härskar genom att söndra - vidriga helt enkelt och motsatsen till hur jag beskrev en bra ledare i mitt förra inlägg!
De underskattar ofta andra människor och upplever sig själva som överlägsna. De är inte imponerande på något sätt enligt mig!
Jag väljs ofta till representant eller talesperson i grupperingar. Beskrivs ofta som en stark informell ledare i statiska hierarkier. Jag har inga problem att underordna mig, men samtidigt är jag van att säga vad jag tycker. Vilket inte uppskattas i vissa kretsar.
allan
stefannn
2005-11-24, 21:14
tycker det verkar finnas väldigt många ledare här jämnt emot följare...återspeglar knappast verklige livet... kan bara tala av egen erfarenhet
men samtidigt är jag van att säga vad jag tycker. Vilket inte uppskattas i vissa kretsar.
allan
det där är min svaghet med.
jag säger vad jag ser även om jag vet att det inte alltid är det bästa för min egen situation.
har iofs blivit lite mer diplomatisk med åren men ofta så slinker det ut ändå.
har man tur är man kring människor som uppskattar att höra sanningen.
tycker det verkar finnas väldigt många ledare här jämnt emot följare...återspeglar knappast verklige livet... kan bara tala av egen erfarenhet
Det är nog som vanligt när det frågas efter något att nästan bara de som "passar in" svarar. Alltså, de som är blyga, tillbakadragna (alltså icke-ledare) osv är förmodligen inte de som svarar i en sån här tråd. Jämför med t.ex "hur lång snorre har du"-trådar, det är i princip bara snubbar med snorrar över medel som svarar.
tycker det verkar finnas väldigt många ledare här jämnt emot följare...återspeglar knappast verklige livet... kan bara tala av egen erfarenhet
Mjo...många är kassa följare. :D
tycker det verkar finnas väldigt många ledare här jämnt emot följare...återspeglar knappast verklige livet... kan bara tala av egen erfarenhet
På internet kan alla vara en ledare... ;)
Mjo...många är kassa följare. :D
it takes two to tango *w*
it takes two to tango *w*
Det där funkade ju inte på en punkt.....folk som tror de är ledare blir rätt kassa följare.
Psykopater är oftast otroligt charmiga, munviga och väldigt karismatiska och övertygande. Ofta blir man väldigt impad av psykopaten i början (har upplevt detta själv). Så småningom börjar man ana att inte allt står rätt till och börjar kanske pika eller försöka slå hål på bubblan.. det ska man inte göra.. Sådana karismatiska ledare är enbart ute efter egen kortsiktig vinning och bryr sig inte om andra över huvud taget! Såna människor är farliga och härskar genom att söndra - vidriga helt enkelt och motsatsen till hur jag beskrev en bra ledare i mitt förra inlägg!
De underskattar ofta andra människor och upplever sig själva som överlägsna. De är inte imponerande på något sätt enligt mig!
Du får det att låta som om alla karismatiska ledare är psykopater. Det kan du väl ändå inte mena?
tycker det verkar finnas väldigt många ledare här jämnt emot följare...återspeglar knappast verklige livet... kan bara tala av egen erfarenhet
Även om många gärna vill betrakta sig som ledare kan det bero på att de inte kopplar frågan riktigt, inte har relevant erfarenhet eller bara önskedrömmer. De flesta som faktiskt är mer ledare än följeslagare visar det på ett mycket tidigt stadium. Ordförande i elevrådet, ansvarig inom olika ungdomsverksamheter etc. För att så småningom kana vidare till större uppgifter. Ofta finns ett mått av entreprenörskap/framåtanda/drivkraft med i bilden.
Men om man inte engagerar sig, blir vald, tar initiativ - så är man nog ingen riktig ledare. Så folk kan väl tala om vilka "ledaruppgifter" de har...
allan
Det där funkade ju inte på en punkt.....folk som tror de är ledare blir rätt kassa följare.
men är du en duktig ledare så kan du få även dom att följa!
snelhest
2005-11-24, 21:35
Ordförande i elevrådet, ansvarig inom olika ungdomsverksamheter etc.
låter mer som en attention whore tycker jag.
men är du en duktig ledare så kan du få även dom att följa!
Det gör dem iofs inte duktigare.
Jag är en ledare, det är både positivt och negativt!
låter mer som en attention whore tycker jag.
Varför det? Hur skulle din definition på en ledare vara då? Exempel?
allan
Så folk kan väl tala om vilka "ledaruppgifter" de har...
allan
För närvarande ingen :), förutom att jag är väldigt aktiv inom SSU. Till våren gör jag lumpen som befäl samt vill (ska försöka) komma in i en nämnd efter nästa val.
Du får det att låta som om alla karismatiska ledare är psykopater. Det kan du väl ändå inte mena?
Nej, men kanske är det vanligare än man vill tro.. Om du läser boken jag nämnde som man kan köpa av Svenska Dagbladet så kan man känna igen vissa tendenser hos en del chefer. Det finns ju en gradskillnad också. Man behöver ju inte vara "fullblodspsykopat", utan ha mer eller mindre sådana egenskaper. Enligt författaren till boken är många företag intresserade av urvalsmetoder som sållar bort psykopaterna, eftersom de oftast verkar så trevliga vid första mötet. Oftast når de inte till riktigt höga poster eftersom de sätter krokben för sig själva till slut. Men det kan bli dyrt att bli av med en om man fått en på halsen.. fallskärmar osv.
Visst finns det äkta, karismatiska ledare och de är de som lyckas hålla god stämning och arbetsmoral i en grupp i längden, vilket inte en psykopat med sina kortsiktiga mål klarar.
Om man drar det här till sin extrem så har man ju Hitler, Stalin m fl diktatorer, som lyckats hamna på "rätt plats vid rätt tillfälle".
Perscitus
2005-11-24, 21:58
Är definitivt en ledare och skäms ofta för det då jag ibland kommer på med med att inte vara särskilt ödmjuk. Jag tänker särskilt på grupparbeten i skolan, då jag alltid tog det för givet att jag var ledare och lade ut hela planen, och sen fick jag en släng av dåligt samvete för att jag kör över andra. Men jag fick aldrig några klagomål på det, och om jag ska vara ärlig så förmodar jag att det uppskattades många gånger. För jag var ändå medveten om att inte köra över de andra i gruppen och lyssnade således mycket väl när jag märkte att någon annan ville säga något.
I andra sammanhang som är mindre "seriösa", som mer socialt är jag verkligen ingen ledare. Känner på något vis ingen vits med det då jag hellre överlämnar det åt någon annan och njuter av fritiden istället. :)
Sen är det ju omöjligt att säga hur man själv uppfattas av andra för tillfrågar man människor om de tycker att de är trevliga finns knappt de som uppfattar sig själva som otrevliga människor. Så jag kanske är en skitstövel ändå. :em:
Det beror ju lite på hur man själv definierar en ledare. Det första jag tänker på när jag hör ledare är en person som i en "ny" grupp med okända människor tar initiativ och naturligt blir den som styr och ställer. En person som t.ex har varit elevrådsordförande kanske har entreprenörskap/framåtanda/drivkraft som allan skriver, men det är inte det jag i första hand letar efter hos en ledare. Att någon har en viss position säger egentligen inget om hur bra denne är, jag är mer för "naturliga" ledare. Skumt förklarat, men någon förstår kanske vad jag menar.
stefannn
2005-11-24, 22:01
Det beror ju lite på hur man själv definierar en ledare. Det första jag tänker på när jag hör ledare är en person som i en "ny" grupp med okända människor tar initiativ och naturligt blir den som styr och ställer. En person som t.ex har varit elevrådsordförande kanske har entreprenörskap/framåtanda/drivkraft som allan skriver, men det är inte det jag i första hand letar efter hos en ledare. Att någon har en viss position säger egentligen inget om hur bra denne är, jag är mer för "naturliga" ledare. Skumt förklarat, men någon förstår kanske vad jag menar.
mmm förstår precis vad dum menar...rätt vanligt med icke ledare på chefspostitioner och det är ju tråkigt ..
Perscitus
2005-11-24, 22:04
Nej, men kanske är det vanligare än man vill tro.. Om du läser boken jag nämnde som man kan köpa av Svenska Dagbladet så kan man känna igen vissa tendenser hos en del chefer. Det finns ju en gradskillnad också. Man behöver ju inte vara "fullblodspsykopat", utan ha mer eller mindre sådana egenskaper. Enligt författaren till boken är många företag intresserade av urvalsmetoder som sållar bort psykopaterna, eftersom de oftast verkar så trevliga vid första mötet. Oftast når de inte till riktigt höga poster eftersom de sätter krokben för sig själva till slut. Men det kan bli dyrt att bli av med en om man fått en på halsen.. fallskärmar osv.
Visst finns det äkta, karismatiska ledare och de är de som lyckas hålla god stämning och arbetsmoral i en grupp i längden, vilket inte en psykopat med sina kortsiktiga mål klarar.
Om man drar det här till sin extrem så har man ju Hitler, Stalin m fl diktatorer, som lyckats hamna på "rätt plats vid rätt tillfälle".
Det är ju skillnad på att vara klinisk psykopat, dvs. leda av antisocial personlighetsstörning, och att ha dra med inslag liknande de hos en psykopat. Man kan ju i min mening inte förneka att en med psykopatdrag är optimal i näringslivet, då det där inte finns någon mening i att tänka på andra annat än för egen vinning eller att inte göra ett brott. Det som skiljer psykopaten från icke-psykopaten är ju i stort sett de empatiska dragen, dvs. att känna känslomässiga skulder till andra människor. Möter man en gammal dam med 10 000 kr i plånboken, varför gör "man" inte det perfekta brottet och tar pengarna? Om man bortser från risken att åka fast så handlar det ju om att det är fel. Men ett företag som säger upp hela sin arbetskår för att det finns billigare arbetare i indien, de resonerar ju endast logiskt då de inte bryr sig i de som blir utan jobb och inte har något att förlora. Dock bortser de från den mänskliga biten, och slår ihjäl damen och tar pengarna, om än kanske inte lika grymt. Det finns ju värre exempel i näringslivet, tänker särskilt på byggföretagen som förgiftar dricksvattnet för byar i Afrika, där kan man verkligen tala om cynism.
Jag tror man måste definiera ordet "följare" lite annorlunda. Goda ledare kan mycket väl vara "följare" också. Eftersom en av ledaregenskaperna bör vara att kunna lyssna också. Men många anser sig säkert som ledare eftersom de bara inte kan förlika sig med att de annars skulle vara "följare".
Men att vara insnöad och bara vara intresserad av att ha rätt är ingen ledaregenskap. Och jag vill nog med viss envishet hävda att en ledare är en ledare vid de flesta tillfällen. Om man inte gör något utan bara tycker saker är man knappast en ledare. Jag skulle i annat fall gärna vilja ha exempel på ledare som har egenskaper som vi i såna fall skulle sakna hos de vi vanligen förknippar med begreppet...
allan
Följare om gruppen är stor. Men har märkt att jag oftast vill bestämma hur man ska göra om gruppen kanske bara är på 2-3st.
Svaret blev alltså följare för det mesta.
Samma här faktiskt. Inte någon ledare som sticker ut precis.
Enligt min lärare är jag en "tyst ledare"
:cool:
En "klinisk psykopat" kan nog inte vara någon som helst ledare. Han lever helt för sina drifter och för att tillgodose dem så snabbt som möjligt skulle jag tro. Jag menar givetvis dem som du också nämner och som kanske jobbar som mäklare, säljare och på börsen. Där kan deras drag blomma ut. Håller med om att det är de empatiska dragen som saknas och oftast har de lärt sig vad andra människor uppfattar vad som är rätt eller fel men känner ingenting själva. De är kamelonter och anpassar sig till sin omgivning.
Eftersom en av ledaregenskaperna bör vara att kunna lyssna också. Precis! Man måste våga det och ge alla människor chansen. Tror mycket kapacitet går förlorad hos folk bara för att många chefer inte kan ta till sig och lyssna.
Läste en bok för några år sedan om indianer, där det ansågs som en svaghet att behöva höja rösten i en diskussion. Något att tänka på!
Goda ledare kan mycket väl vara "följare" också. stämmer bra det med! (fan vilken följare jag är!) :D
High1ander
2005-11-24, 22:30
Ledare.
Men jag vill att folk tänka själva och gillar inte att "leda folk", fri vilja ffs.
Vill jag få ett jobb/skoluppgift osv så vet jag att det är bäst om jag säger till hur saker o ting ska vara, då jag oftast har rätt eller vet bäst ( :) iaf om man jämför med grupperna jag sätts i). Jag är dock jävligt bra på att kompromissa och kör verkligen inte över folk.
Sen för att vara regissör vilket mitt mål är så måste man kunna leda.
Patriarch K
2005-11-24, 22:33
Ingen vill väl låta sig "styras" så jag säger som många andra att de flesta kommer att svara ledare. De som i själva verket är den ledartypen du syftade på tror jag är personer med mycket god retorik och respekt och det tror jag nog inte att alla de som svarat "ledare" har.
Tror att en del har missuppfattat ledarens roll, åtminstonde vad vi definierar som en ledare idag. Ledarens uppgift är inte att få fram sin vilja och styra gruppen på ett aktoritärt sätt. Ledaren ska samla gruppens kunnande, låta alla komma till tal och leda gruppen mot ett gemensamt mål. I vilket utsträckning det kan ske beror givetvis på situationen.
Så de som säger att de är en ledare för att de bestämmer i grupparbeterna i skolan kan ta och tänka om. De personer som däremot styr upp arbetet och ser till att alla kommer till sin rätt i gruppen är däremot på rätt spår. Värt att tänka på är att den formella ledaren inte alls behöver var den som leder gruppen, det kan instället vara en informell ledaren som gör det. Den senare är i mina ögon den riktiga ledaren.
Ledarens högra hand är optimalt för mig :)
backflash
2005-11-25, 00:03
Ledarens högra hand är optimalt för mig :)
se till att ta betalt :D
Jag vill nog oftast vara ledare. Jag fattade inte det först, för jag var en rätt så blyg och tyst tjej och tanken slog mig inte ens. Men i skolan så hade vi nåt grupparbete och läraren frågade alla hur de tyckte det hade gått. De tyckte det gick bra, förrutom att jag skulle bestämma allting...Och när jag sedan tänkte efter så var jag nog en rätt så bestämd dam.
Är.
skönt o se att 3 ggr så många som svarat i pollen anser sig vara ledare ... medans minst 9 av 10 av er i själva verket är nöjda små följare o trivs utmärkt med det.
Rockhard
2005-11-25, 00:24
Jag följer den som skriker högst.
Jag följer om det verkar vettig, om det skilljer för mycket från hur jag har tänkt mig så gör jag det på mitt sätt istället.
varken eller, jag är en såndär som sätter mig på tvären.
Det beror ju lite på hur man själv definierar en ledare. Det första jag tänker på när jag hör ledare är en person som i en "ny" grupp med okända människor tar initiativ och naturligt blir den som styr och ställer. En person som t.ex har varit elevrådsordförande kanske har entreprenörskap/framåtanda/drivkraft som allan skriver, men det är inte det jag i första hand letar efter hos en ledare. Att någon har en viss position säger egentligen inget om hur bra denne är, jag är mer för "naturliga" ledare. Skumt förklarat, men någon förstår kanske vad jag menar.
Tyckte inte alls det var särskilt skumt, alldeles utmärkt faktiskt. Chef är en position medan ledare är en relation.
Jag styr gärna lite för mycket så att folk kan tycka att jag är jobbig. Är ganska pedantisk och kontrollfreak så jag har svårt att överlåta ansvar till någon annan. Om det inte är något jag anser viktigt så kan jag nog släppa lite på kontrollen. Har nog blivit lite bättre med åren. Jag föredrar alltid att jobba själv på grund av det.
Såg ledare som en med naturliga ledaregenskaper jag med, den linje Allan valt känns mer som ledare som skolats till det därför att de vill leda vilket inte är samma sak.
Dock tycker jag fortfarande att leda bra är en färdighet som blir bäst med träning så vad som är bäst vettefan. Någon som har turen att vara en naturlig ledare och dessutom tränas på det torde väl vara optimalt(lånar ordet av King Grubs fanclub lovar att lämna tillbaka det).
Sen varför jag anser att ledare inte är spec bra följare är pga att de kommer att konkurera och tävla om att få fram sin vilja.
Det gör dem iofs inte duktigare.
alla har potential.
det är oerhört få som är helt kassa och oföränderliga
du vet vad vad jag menar.
dom som anses vara kassa följare kan om inte bli exemplariska bli bra följare om du har en duktig ledare.
Det handlar oftast om att förklara och tydliggöra syftet och målet.
Att skylla på att man har kassa följare och att man därför inte klarar av uppdraget som ledare gör dig inte till en bra ledare.
alla har potential.
det är oerhört få som är helt kassa och oföränderliga
du vet vad vad jag menar.
dom som anses vara kassa följare kan om inte bli exemplariska bli bra följare om du har en duktig ledare.
Det handlar oftast om att förklara och tydliggöra syftet och målet.
Att skylla på att man har kassa följare och att man därför inte klarar av uppdraget som ledare gör dig inte till en bra ledare.
Men orka, vad har det med ledare och följare att göra?
Visst bra det finns hopp för alla och en bra ledare hjälper sina följare att bli bra följare, fine. Men det känns irrelevant för topic.
Men orka, vad har det med ledare och följare att göra?
Visst bra det finns hopp för alla och en bra ledare hjälper sina följare att bli bra följare, fine. Men det känns irrelevant för topic.
*harkel*
det var du som började med att säga att det finns många dåliga följare.
det var inte jag som utvidgade alternativen från att bara vara följare eller ledare.
Följer nog mer än leder men i mina hockeyspelande dagar så var jag 100 % ledare
*harkel*
det var du som började med att säga att det finns många dåliga följare.
det var inte jag som utvidgade alternativen från att bara vara följare eller ledare.
Nej det var du som började prata om att duktiga ledare kan hjälpa följare att bli bättre vilket inte har ngn relevans alls oavsett harklingar. Alternativen har inte utvecklats däremot tolkas de.
Jag har aldrig hävdat att bra ledare inte hjälper sina följare.
Orka tjaffsa.
wintersnowdrift
2005-11-25, 10:41
Tror att en del har missuppfattat ledarens roll, åtminstonde vad vi definierar som en ledare idag. Ledarens uppgift är inte att få fram sin vilja och styra gruppen på ett aktoritärt sätt. Ledaren ska samla gruppens kunnande, låta alla komma till tal och leda gruppen mot ett gemensamt mål. I vilket utsträckning det kan ske beror givetvis på situationen.
Så de som säger att de är en ledare för att de bestämmer i grupparbeterna i skolan kan ta och tänka om. De personer som däremot styr upp arbetet och ser till att alla kommer till sin rätt i gruppen är däremot på rätt spår. Värt att tänka på är att den formella ledaren inte alls behöver var den som leder gruppen, det kan instället vara en informell ledaren som gör det. Den senare är i mina ögon den riktiga ledaren.
Absolut är den önskvärda ledaren en person som, i kombination med förmågan att ta ansvar, initiativ och handla i praktiken, också besitter stor empati. Men sanningen är ju samtidigt att karismatiska, manipulativa människor ofta kan få sin vilja igenom och styra grupper - utan att för den sakens skull verka "öppet" auktoritärt. De har en förtroendeingivande utstrålning helt enkelt. Jag vet inte om alla sådana personer är psykopater, men somliga extremer är det säkerligen.
//Kristin
Absolut är den önskvärda ledaren en person som, i kombination med förmågan att ta ansvar, initiativ och handla i praktiken, också besitter stor empati. Men sanningen är ju samtidigt att karismatiska, manipulativa människor ofta kan få sin vilja igenom och styra grupper - utan att för den sakens skull verka "öppet" auktoritärt. De har en förtroendeingivande utstrålning helt enkelt. Jag vet inte om alla sådana personer är psykopater, men somliga extremer är det säkerligen.
//Kristin
I din trådfrågeställning så kan man nästan ana att "vara ledare" skulle vara något man är, dvs något slags medfött personlighetsdrag. (är det verkligen vad de lär ut på din socialpsykologikurs?)
Den typ av synsätt på ledarskap anses idag vara ganska så förlegad även om det i viss mån fortfarande finns forskning kring dessa sk. Great Man theories. (Leaders are born, nor made)
Bara för att man vill vara med och bestämma innebär det inte att man är ledare. Det skall dock sägas att man ofta ser till personlighetsegenskaper när man fösökar förklara vilka som blir de sk. informella ledare som nämnts tidigare i tråden. (Även kallade karismatiska ledare).
Ledarskap anses ofta vara "the behavorial process of influencing individuals and groups toward set of goals" och en ledare är sålunde den som står för denna påverkan.
Kul tråd. *popcorn*
I din trådfrågeställning så kan man nästan ana att "vara ledare" skulle vara något man är, dvs något slags medfött personlighetsdrag. (är det verkligen vad de lär ut på din socialpsykologikurs?)
Den typ av synsätt på ledarskap anses idag vara ganska så förlegad även om det i viss mån fortfarande finns forskning kring dessa sk. Great Man theories. (Leaders are born, nor made)
Bara för att man vill vara med och bestämma innebär det inte att man är ledare. Det skall dock sägas att man ofta ser till personlighetsegenskaper när man fösökar förklara vilka som blir de sk. informella ledare som nämnts tidigare i tråden. (Även kallade karismatiska ledare).
Ledarskap anses ofta vara "the behavorial process of influencing individuals and groups toward set of goals" och en ledare är sålunde den som står för denna påverkan.
Kul tråd. *popcorn*
Att man föds med ledaregenskaper är mycket riktigt en gammal teori och lämnades nästan helt därhän ett tag. Men på senare år har man börjat återuppta den inriktningen, om än inte riktigt på samma sätt. Man har nu lyckats med det man tidigare misslyckats med: att finna gemensamma egenskaper för personer som har en tendens att bli ledare.
Kristin: Som jag ser det så är den typen av karesmatiska personer du nämner inte ledare. Däremot så leder de gruppen. Förstår du vad jag menar är skillnaden? Att sen anklaga karesmatiska ledare som har ett stort behov att få sin vilja igenom för att vara psykopater tycker jag är att vara ut på ganska så hal is.
[QUOTE=Jax]Att man föds med ledaregenskaper är mycket riktigt en gammal teori och lämnades nästan helt därhän ett tag. Men på senare år har man börjat återuppta den inriktningen, om än inte riktigt på samma sätt. Man har nu lyckats med det man tidigare misslyckats med: att finna gemensamma egenskaper för personer som har en tendens att bli ledare.
Kan du ge exempel på vad man funnit i forskningen om dessa gemensamma egenskaper?
Kan du ge exempel på vad man funnit i forskningen om dessa gemensamma egenskaper?
"However, as evidence from better designed research slowly accumulated over the years, researchers made progress in discovering how leader attributes are related to leadership behavior and effectiveness"
Yukl, G. (2006). Leadership in Organizations. 6th edition, New Jersey, Person Education, Prentice Hall.
Fråga mig inte hur boken kan vara från 2006.
Det borde finnas referenser i boken till studier, men jag orkade bara titta på förklaringen av Trait Approach nu.
*edit*
Damn it, nu svarade jag på fel sak. Nej det kan jag inte på rak arm, men jag kan titta lite på det senare. Kanske bli ett inlägg om det imorgon om du har tur.
"However, as evidence from better designed research slowly accumulated over the years, researchers made progress in discovering how leader attributes are related to leadership behavior and effectiveness"
Yukl, G. (2006). Leadership in Organizations. 6th edition, New Jersey, Person Education, Prentice Hall.
Fråga mig inte hur boken kan vara från 2006.
Det borde finnas referenser i boken till studier, men jag orkade bara titta på förklaringen av Trait Approach nu.
*edit*
Damn it, nu svarade jag på fel sak. Nej det kan jag inte på rak arm, men jag kan titta lite på det senare. Kanske bli ett inlägg om det imorgon om du har tur.
*popcorn*
wintersnowdrift
2005-11-25, 15:48
I din trådfrågeställning så kan man nästan ana att "vara ledare" skulle vara något man är, dvs något slags medfött personlighetsdrag. (är det verkligen vad de lär ut på din socialpsykologikurs?)
Den typ av synsätt på ledarskap anses idag vara ganska så förlegad även om det i viss mån fortfarande finns forskning kring dessa sk. Great Man theories. (Leaders are born, nor made)
Bara för att man vill vara med och bestämma innebär det inte att man är ledare. Det skall dock sägas att man ofta ser till personlighetsegenskaper när man fösökar förklara vilka som blir de sk. informella ledare som nämnts tidigare i tråden. (Även kallade karismatiska ledare).
Ledarskap anses ofta vara "the behavorial process of influencing individuals and groups toward set of goals" och en ledare är sålunde den som står för denna påverkan.
Kul tråd. *popcorn*
Vi har faktiskt inte pratat om ledare på det sättet i socialpsykologin (just för att man, som du säger, "nyanserat" begreppet ledare något). Min lärare gick istället in på tre olika rolltyper (kan även ses som ledartyper) som man tydligen brukar kunna urskilja i grupper: den målcentrerade, den relationscentrerade och den egocentrerade. Den målcentrerade skulle i så fall vara vad vi betecknar som den "klassiska" ledaren: initiativtaganren, åsiktsgivaren, energigivaren. Den relationscentrerade är uppmuntrande och kompromissande; dvs fokuserar på att gruppen ska fungera bra. Den egocentrerade skulle väl i så fall i extremfallen vara den "manipulativa psykopaten" som diskuterats i den här tråden: en dominerande person som vill styra och ha uppmärksamhet på sin person.
Den "ultimata" ledaren kanske är en person som kombinerar ffa de två första delarna. Å andra sidan, för att nå riktigt höga positioner i samhället måste man kanske ha en viss egocentrism och vilja att framhäva sig själv?
//Kristin
Det beror även på situationen om en målinriktad eller relationsinriktad är bäst. En blandning är givetvis att föredra, men hur många delar mål och hur många delar relation beror på en massa olika faktorer. Uppgift, arbetsmiljö, individerna i gruppen m.m.
Tror att en del har missuppfattat ledarens roll, åtminstonde vad vi definierar som en ledare idag. Ledarens uppgift är inte att få fram sin vilja och styra gruppen på ett aktoritärt sätt. Ledaren ska samla gruppens kunnande, låta alla komma till tal och leda gruppen mot ett gemensamt mål. I vilket utsträckning det kan ske beror givetvis på situationen.
Så de som säger att de är en ledare för att de bestämmer i grupparbeterna i skolan kan ta och tänka om. De personer som däremot styr upp arbetet och ser till att alla kommer till sin rätt i gruppen är däremot på rätt spår. Värt att tänka på är att den formella ledaren inte alls behöver var den som leder gruppen, det kan instället vara en informell ledaren som gör det. Den senare är i mina ögon den riktiga ledaren.
Jag håller med du ja! Ledaren i en grupp är den alla omedvetet bara börjar lyssna på och följa helt naturligt. Min bild är, precis som din?, att det är en människa med god empatisk förmåga, mycket ansvarsfull och som vill ha med alla.
Dom som som svarat att dom är ledare i den här tråden är raka motsen antaligen. Det är dom som gärna vill leda som snarare brukar skapa bråk och osämja utan att egentligen vilja/orka tillföra något. Förmodligen är samma person upptagen med att berätta för andra att han/hon är ledare för gruppen si eller så.
wintersnowdrift
2005-11-25, 15:58
Kristin: Som jag ser det så är den typen av karesmatiska personer du nämner inte ledare. Däremot så leder de gruppen. Förstår du vad jag menar är skillnaden? Att sen anklaga karesmatiska ledare som har ett stort behov att få sin vilja igenom för att vara psykopater tycker jag är att vara ut på ganska så hal is.
Jag tror att jag förstår vad du menar - en riktig ledare ska drivas av ädla motiv ;). Skämt åsido - lyckas man leda en grupp så är man väl per definition ändå en sorts ledare? Sedan är det ju en annan sak vad man anser att en bra ledare ska ha för egenskaper, motiv och syften.
//Kristin
Att man föds med ledaregenskaper är mycket riktigt en gammal teori och lämnades nästan helt därhän ett tag. Men på senare år har man börjat återuppta den inriktningen, om än inte riktigt på samma sätt. Man har nu lyckats med det man tidigare misslyckats med: att finna gemensamma egenskaper för personer som har en tendens att bli ledare.
Vilka är dom gemensamma egenskaper man lyckats se?
Vilka är dom gemensamma egenskaper man lyckats se?
Japp vi är inne på samma spår.
Angående egenskaperna så ber jag att få återkomma och hänvisar till ovanstående svar i frågan.
Kristin: Håller med.
Vill man veta vilka som är ledartyper i sin omgivning så är det ofta just dom man gärna vill jobba med. Personen som verkar vara med i alla grupperingar som lyckas bra.
mangemani
2005-11-25, 16:08
både och.
är det nått som jag är duktig på och som jag vet att jag kan klara av,så är ledar rollen så gott som tagen.
men är det nått jag är lite osäker på samt som jag inte vet om jag klarar av,så är det klart jag följer den som kan det bättre.
wintersnowdrift
2005-11-25, 16:15
Jag håller med du ja! Ledaren i en grupp är den alla omedvetet bara börjar lyssna på och följa helt naturligt. Min bild är, precis som din?, att det är en människa med god empatisk förmåga, mycket ansvarsfull och som vill ha med alla.
Dom som som svarat att dom är ledare i den här tråden är raka motsen antaligen. Det är dom som gärna vill leda som snarare brukar skapa bråk och osämja utan att egentligen vilja/orka tillföra något. Förmodligen är samma person upptagen med att berätta för andra att han/hon är ledare för gruppen si eller så.
Menar du att en ledare alltid/ofta är omedveten om sin roll?
//Kristin
Menar du att en ledare alltid/ofta är omedveten om sin roll?
//Kristin
Så många tror jag inte det finns som är omedvetna, men helt klart tror jag det finns en del. Jag/vi jobbar i projekt och jag ger mycket mer på jobbet med vissa projektledare än med andra för att jag tycker att allting bara fungerar. Då pratar jag inte om just mina delar i det projektet utan organisationen allmänt och hur helheten rör sig mot målet. Det bara stämmer. Strul fixas fort och sker sällan eftersom alla plötsligt verkar ha och få rätt uppgifter hela tiden.
Givetvis handlar det mycket om erfarenhet eftersom det ändå är en yrkesroll, men vissa får rätt på spretiga förutsättningar oftare än andra.
Vi har faktiskt inte pratat om ledare på det sättet i socialpsykologin (just för att man, som du säger, "nyanserat" begreppet ledare något). Min lärare gick istället in på tre olika rolltyper (kan även ses som ledartyper) som man tydligen brukar kunna urskilja i grupper: den målcentrerade, den relationscentrerade och den egocentrerade. Den målcentrerade skulle i så fall vara vad vi betecknar som den "klassiska" ledaren: initiativtaganren, åsiktsgivaren, energigivaren. Den relationscentrerade är uppmuntrande och kompromissande; dvs fokuserar på att gruppen ska fungera bra. Den egocentrerade skulle väl i så fall i extremfallen vara den "manipulativa psykopaten" som diskuterats i den här tråden: en dominerande person som vill styra och ha uppmärksamhet på sin person.
Den "ultimata" ledaren kanske är en person som kombinerar ffa de två första delarna. Å andra sidan, för att nå riktigt höga positioner i samhället måste man kanske ha en viss egocentrism och vilja att framhäva sig själv?
//Kristin
Precis som Jax skriver så är det inte så att det finns en ledarstil som passar i alla sammanhang. Så någon "ultimat" ledare tror jag inte att det går att finna genom att kombinera vissa egenskaper. Det är ganska så självklart att de ledarstrategier som lämpar sig väl i te.x. krig inte gör sig lika bra när man ska få ett gäng förskolelärare att enas kring hur lång fikastund man ska ha och vice versa.
Så många tror jag inte det finns som är omedvetna, men helt klart tror jag det finns en del. Jag/vi jobbar i projekt och jag ger mycket mer på jobbet med vissa projektledare än med andra för att jag tycker att allting bara fungerar. Då pratar jag inte om just mina delar i det projektet utan organisationen allmänt och hur helheten rör sig mot målet. Det bara stämmer. Strul fixas fort och sker sällan eftersom alla plötsligt verkar ha och få rätt uppgifter hela tiden.
Givetvis handlar det mycket om erfarenhet eftersom det ändå är en yrkesroll, men vissa får rätt på spretiga förutsättningar oftare än andra.
När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du tycker att ledarskap är något "positivt", d.v.s något som ger bra resultat och god stämning i gruppen. Innebär det att du tycker att vad som skulle kunna beskrivas som "dåligt ledarskap", dåligt resultat och taskig stämning, inte är ledarskap utan någonting annat?
När jag läser dina inlägg får jag intrycket att du tycker att ledarskap är något "positivt", d.v.s något som ger bra resultat och god stämning i gruppen. Innebär det att du tycker att vad som skulle kunna beskrivas som "dåligt ledarskap", dåligt resultat och taskig stämning, inte är ledarskap utan någonting annat?
I princip ja. Ett gott ledarskap, vilken naturligtvis kan vara omedvetet mer eller mindre, gör att alla i gruppen känner sig bättre så att dom presterar bättre. Mål nås snabbare, problem löses smidigare osv. Jag är dock medveten om att jag blandar lite från olika egenskaper jag själv tycker är positiva hos andra. Jag är övertygad om att ledarskapsförmåga är något som i grunden är medfödd eller tex utvecklad i "barnaåren" snarare än broilerframställd på olika utbildningar. Det senare tenderar att skapa personer som kan namnen på många ledarskapsstilar, gruppledningsmetoder, samarbetstekniker och team building-lekar snarare än förmågan att få andra att göra ett bra jobb i strävan mot ett gemensamt mål.
I princip ja. Ett gott ledarskap, vilken naturligtvis kan vara omedvetet mer eller mindre, gör att alla i gruppen känner sig bättre så att dom presterar bättre. Mål nås snabbare, problem löses smidigare osv. Jag är dock medveten om att jag blandar lite från olika egenskaper jag själv tycker är positiva hos andra. Jag är övertygad om att ledarskapsförmåga är något som i grunden är medfödd eller tex utvecklad i "barnaåren" snarare än broilerframställd på olika utbildningar. Det senare tenderar att skapa personer som kan namnen på många ledarskapsstilar, gruppledningsmetoder, samarbetstekniker och team building-lekar snarare än förmågan att få andra att göra ett bra jobb i strävan mot ett gemensamt mål.
Kan hålla med i stora drag om det du säger. (Dock inte om att en definition av ledarskap endast innefattar positiva resultat)
Men menar du att denna "naturligt födda ledaren" är lika bra oavsett situation och sammanhang?
Kan hålla med i stora drag om det du säger. (Dock inte om att en definition av ledarskap endast innefattar positiva resultat)
Men menar du att denna "naturligt födda ledaren" är lika bra oavsett situation och sammanhang?
Jag skiljer på ett yrkesrollmässigt ledarskap och ett allmänt sådant. Det tidigare är ju alltid fråga om ett ledarskap i och med att rollen heter så (projektledare, gruppledare, ...), i det senare fallet däremot tycker jag inte man kan tala om ledarskap utan att någon faktiskt leds någonstans - företrädelsevis närmare ett tänkt mål.
Jag vill nog passa mig lite för att kalla det "naturligt födda ledaren"; det jag menar är helt enkelt någon som är ledare redan i ungdomsåren. Exakt hur han eller hon fick egenskaperna är inte så intressant som faktumet att jag inte tror ledarskapsutbildningar gör annat än förbättrar befintliga eller skapar syntetiska och, för mig, irriterande egenskaper (men jag är lättirriterad :)).
Det jag menar är att den allmänna ledartypen mycket oftare än andra lyckas leda och få med sig människor i sin närhet att skapa saker och ofta lyckas mycket bra i yrkesroller som underlättas av ledaregenskaper.
Jag är nog en naturlig följare, men jag jobbar på att bli en bättre ledare så att jag får mer pengar och makt.
Jag skiljer på ett yrkesrollmässigt ledarskap och ett allmänt sådant. Det tidigare är ju alltid fråga om ett ledarskap i och med att rollen heter så (projektledare, gruppledare, ...), i det senare fallet däremot tycker jag inte man kan tala om ledarskap utan att någon faktiskt leds någonstans - företrädelsevis närmare ett tänkt mål.
Jag vill nog passa mig lite för att kalla det "naturligt födda ledaren"; det jag menar är helt enkelt någon som är ledare redan i ungdomsåren. Exakt hur han eller hon fick egenskaperna är inte så intressant som faktumet att jag inte tror ledarskapsutbildningar gör annat än förbättrar befintliga eller skapar syntetiska och, för mig, irriterande egenskaper (men jag är lättirriterad :)).
Det jag menar är att den allmänna ledartypen mycket oftare än andra lyckas leda och få med sig människor i sin närhet att skapa saker och ofta lyckas mycket bra i yrkesroller som underlättas av ledaregenskaper.
Jag tror att den syn du har på ledare ganska väl reperesenterar den allmäna synen.
Jag kan dock inte förstå det första stycket i ditt inlägg. Att det i det inte skulle handlar om ledarskap när man leder någon mot ett mål? Det är la väldigt nära defintionen av ledarskap?!
Naturligtvis kan man kan lära ut ledarskap, men inte lära någon att bli en bra ledare. Men detsamma gäller väl för lärarutbildningar och läkarutbildningar?
Du, lättirrterad? :)
wintersnowdrift
2005-11-25, 18:21
Jag tror att den syn du har på ledare ganska väl reperesenterar den allmäna synen.
Jag kan dock inte förstå det första stycket i ditt inlägg. Att det i det inte skulle handlar om ledarskap när man leder någon mot ett mål? Det är la väldigt nära defintionen av ledarskap?!
Jag _tror_ att jwzrd menade att det i "allmäna" (dvs icke yrkesmässiga) gruppsituationer krävs att gruppen faktiskt är på väg/leds mot ett mål för att man öht ska kunna identifiera en ledare :). En skock människor som umgås planlöst saknar enligt den definitioner isf en ledare.
//Kristin
AFanatic
2005-11-25, 18:24
"As for the best leaders, the people do not notice their existence.
The next best, the people honor and praise.
The next, the people fear; and the next, the people hate...
When the best leaders' work is done, the people say: We did it
ourselves."
R. T.
Jag _tror_ att jwzrd menade att det i "allmäna" (dvs icke yrkesmässiga) gruppsituationer krävs att gruppen faktiskt är på väg/leds mot ett mål för att man öht ska kunna identifiera en ledare :). En skock människor som umgås planlöst saknar enligt den definitioner isf en ledare.
//Kristin
Jwzrd skrev: i det senare fallet däremot tycker jag inte man kan tala om ledarskap utan att någon faktiskt leds någonstans - företrädelsevis närmare ett tänkt mål.
Àtt någon leds någonstans kan väl inte innebära något annat än att ledarskap existerar i gruppen, eller?
Om det är som du menar att det i en grupp utan mål inte förkommer något ledarskap så kan det väl inte heller finnas någon ledare, eller?
Vart finns då denna "allmänna ledare"
Avslutningsvis:
”Mänsklighetens historia har nämligen (hittills) inte kunnat uppvisa några exempel på varaktiga grupper eller organisationer som saknat all form av ledarskap.”
Svedberg, Gruppsykologi, 2003, s.283
edit:slavfet
AFanatic
2005-11-25, 18:39
Svedberg, Gruppsykologi, 2003
Skulle precis tipsa om den boken, mkt bra IMHO. :)
wintersnowdrift
2005-11-25, 19:04
Jwzrd skrev: i det senare fallet däremot tycker jag inte man kan tala om ledarskap utan att någon faktiskt leds någonstans - företrädelsevis närmare ett tänkt mål.
Àtt någon leds någonstans kan väl inte innebära något annat än att ledarskap existerar i gruppen, eller?
Om det är som du menar att det i en grupp utan mål inte förkommer något ledarskap så kan det väl inte heller finnas någon ledare, eller?
Vart finns då denna "allmänna ledare"
Avslutningsvis:
”Mänsklighetens historia har nämligen (hittills) inte kunnat uppvisa några exempel på varaktiga grupper eller organisationer som saknat all form av ledarskap.”
Svedberg, Gruppsykologi, 2003, s.283
edit:slavfet
Det är nog bäst att han själv får svara på exakt vad han menar (jag kan ha tolkat fel som sagt), men JAG menar iaf att en grupp utan ledarskap inte har någon ledare, nej. :) Och finns ett mål/ledarskap så finns en ledare, ja.
//Kristin
Jwzrd skrev: i det senare fallet däremot tycker jag inte man kan tala om ledarskap utan att någon faktiskt leds någonstans - företrädelsevis närmare ett tänkt mål.
Àtt någon leds någonstans kan väl inte innebära något annat än att ledarskap existerar i gruppen, eller?
Om det är som du menar att det i en grupp utan mål inte förkommer något ledarskap så kan det väl inte heller finnas någon ledare, eller?
Vart finns då denna "allmänna ledare"
Avslutningsvis:
”Mänsklighetens historia har nämligen (hittills) inte kunnat uppvisa några exempel på varaktiga grupper eller organisationer som saknat all form av ledarskap.”
Svedberg, Gruppsykologi, 2003, s.283
edit:slavfet
Nu är jag själv inte helt 100 på exakt hur jag menade när jag skrev det (även om jag inte ser något direkt konstigt i det jag sa), men jag tror jag var ute efter kausaliteten. Ledaren uppstår i och med ledningen av de ledbara! Att någon/några härjar utan att någon leds någonstans innebär, som jag menar, inget ledarskap.
stahlberg
2005-11-26, 01:16
Jag har som vanligt inte läst hela tråden (långt därifrån). Doc´k tycker också jag att vi kan tala om proffessionella (eller kanske formella, ifall de inte arbetar med det utan är "officiellt" utsedda) resp. informella ledare.
De flesta grupper har någon typ av ledarskap. Hurdant ledarskapet är beror mycket på gruppens syfte.
En arbetsgrupp har en proffessionell ledare (chef). Dessutom kan det - beroende på gruppens storlek - finnas en eller flera hjälpledare (t.ex chefer på lägre nivåer). Slutligen kan en arbetsgrupp ha informella ledare, som inte har yrkesmässig ledarposition/chefsposition, men som ändå kan påverka/bestämma över övriga medlemmar i gruppen. De proffessionella ledarna utses ofta på basen av en viss utbildning/kompetens samt (åtminstone ibland) en viss utbildning i ledarskap. De proffessionella ledarna har en OFFIECIELL status som ledare, vilket gör att de underlydande kan känna det som ett visst tvång att följa ledaren. Inofficiella ledare är personer, som i egenskap av just sin personlighet förmår påverka och leda andra. De proffessionella ledarna kan också vara sådana människor, men de behöver inte vara det. De proofessionella ledarna kan vara duktiga/skickliga eller ej.
Somliga grupper har utsedda, men inte proffessionella ledare. Också i dessa grupper kan finnas informella ledare. Ibland kan informella ledare ha mera att säga till om än de proffessionella/formella. Någon kan vara ledare i ETT VISST ÄRENDE för att den är expert på just detta.
I informella grupper (typ kamratgruppen) finns inga proffessionella eller formellt utsedda ledare. Ifall gruppen har ett tydligt mål är ledarskapet tydligt. Ifall gruppen har ett otydligt (eller inget direkt) mål är ledarna de som mest påverkar de andra gruppmedlemmarna.
Alla människor är med i många grupper. Ofta är vi - åtminstone formellt - med i ledningen i somliga grupper och "följare" i andra grupper. Kan dock ändå hålla med om att somliga människor är mera ledare och somliga mera följare. Det är de mest dominanta (men inte alltid mest kompetenta) människorna som fungerar som informella ledare, och därmed är ledartyper.
Sedan finns ju en verklig avart av ledare, den ledare som kan vara hur inkompetent som helst och ändå får fortsätta att fungera som ledare : den medfödda ledaren.
Jag har som vanligt inte läst hela tråden (långt därifrån). Doc´k tycker också jag att vi kan tala om proffessionella (eller kanske formella, ifall de inte arbetar med det utan är "officiellt" utsedda) resp. informella ledare.
De flesta grupper har någon typ av ledarskap. Hurdant ledarskapet är beror mycket på gruppens syfte.
En arbetsgrupp har en proffessionell ledare (chef). Dessutom kan det - beroende på gruppens storlek - finnas en eller flera hjälpledare (t.ex chefer på lägre nivåer). Slutligen kan en arbetsgrupp ha informella ledare, som inte har yrkesmässig ledarposition/chefsposition, men som ändå kan påverka/bestämma över övriga medlemmar i gruppen. De proffessionella ledarna utses ofta på basen av en viss utbildning/kompetens samt (åtminstone ibland) en viss utbildning i ledarskap. De proffessionella ledarna har en OFFIECIELL status som ledare, vilket gör att de underlydande kan känna det som ett visst tvång att följa ledaren. Inofficiella ledare är personer, som i egenskap av just sin personlighet förmår påverka och leda andra. De proffessionella ledarna kan också vara sådana människor, men de behöver inte vara det. De proofessionella ledarna kan vara duktiga/skickliga eller ej.
Somliga grupper har utsedda, men inte proffessionella ledare. Också i dessa grupper kan finnas informella ledare. Ibland kan informella ledare ha mera att säga till om än de proffessionella/formella. Någon kan vara ledare i ETT VISST ÄRENDE för att den är expert på just detta.
I informella grupper (typ kamratgruppen) finns inga proffessionella eller formellt utsedda ledare. Ifall gruppen har ett tydligt mål är ledarskapet tydligt. Ifall gruppen har ett otydligt (eller inget direkt) mål är ledarna de som mest påverkar de andra gruppmedlemmarna.
Alla människor är med i många grupper. Ofta är vi - åtminstone formellt - med i ledningen i somliga grupper och "följare" i andra grupper. Kan dock ändå hålla med om att somliga människor är mera ledare och somliga mera följare. Det är de mest dominanta (men inte alltid mest kompetenta) människorna som fungerar som informella ledare, och därmed är ledartyper.
Sedan finns ju en verklig avart av ledare, den ledare som kan vara hur inkompetent som helst och ändå får fortsätta att fungera som ledare : den medfödda ledaren.
Du anser dig vara en ledare, va? (Nej, jag har inte läst hela ditt inlägg. Jag var bara nyfiken.)
Jag tror frågeställningen är ledande. Hade man frågat "Är du en ledare? Ja/Nej" skulle förmodligen frekvensen sett annorlunda ut. Ordet "följare" skulle nog de flesta betrakta som en smula nedvärderande. Dessutom måste man minnas att den svarande gruppen på Kolozzeum är lite för ung för att kunna ge entydigt svar.
allan
Jag tror frågeställningen är ledande. Hade man frågat "Är du en ledare? Ja/Nej" skulle förmodligen frekvensen sett annorlunda ut. Ordet "följare" skulle nog de flesta betrakta som en smula nedvärderande. Dessutom måste man minnas att den svarande gruppen på Kolozzeum är lite för ung för att kunna ge entydigt svar.
allan
Sen är antaligen ganska så många ledare i någon situation, och då väljer de att se till just den situationen eftersom att ledare är ett mer positivt laddat ord som du säger.
Jag tror frågeställningen är ledande. Hade man frågat "Är du en ledare? Ja/Nej" skulle förmodligen frekvensen sett annorlunda ut. Ordet "följare" skulle nog de flesta betrakta som en smula nedvärderande. Dessutom måste man minnas att den svarande gruppen på Kolozzeum är lite för ung för att kunna ge entydigt svar.
allan
Det du säger ringer sant, följare låter icke aktivt som om man vore en sinneslö zombie eller dylikt.
High1ander
2005-11-26, 10:15
Jag tror frågeställningen är ledande. Hade man frågat "Är du en ledare? Ja/Nej" skulle förmodligen frekvensen sett annorlunda ut. Ordet "följare" skulle nog de flesta betrakta som en smula nedvärderande. Dessutom måste man minnas att den svarande gruppen på Kolozzeum är lite för ung för att kunna ge entydigt svar.
allan
Poäng till Allan.
Som många andra snackat om tycker jag det finns olika ledare.
Dels stilen ledaren utövar (målinriktad, relation, härskare), och dels hur ledaren börjar leda (naturligt, utvald, självutvald).
Jag vet bara att ofta när jag hamnar i en grupp så är det folk som vill att jag bestämmer, vilket jag tycker är djävligt drygt ibland då jag inte vill köra över andra, eller vill att min röst ska vägas mer.
Är man ute med kompisar på resor frågar man mig vart man ska käka, eller vill att jag ska bestämma åt gruppen.
Filmar man saker så frågar regissören, även om inte jag är regissör hur saker ska göras.
De gånger jag gillar/vill bestämma är när jag själv tagit på mig ansvaret, oftast som regissör. Som regissör är det också helt klart. Regissören har sista ordet, skådisar, filmfotgrafen, manusförfattaren får alla hålla käften och lyda när man sagt sitt.
Men jag, tycker det som sagt är irriterande att påtvingas ledarrollen då man inte vill "styra" folk, framförallt då det är saker som behövs kompromissa hit och dit, typ man är ute med ett gäng polare och tjejer vill äta på dyra resturanger, och killarna vill dra till Donken. För det jobbiga är då att ingen har valt mig eller gett mig befogenheter att köra över andra (vilket jag har som regissör eller på ett jobb som chef), men då blir det bara att försöka fixa konsensus och låta hela gruppen bestämma.
Dubbelt så många "ledare" som "följare" ;) ;)
Jag har inget mot att leda, om jag känner att jag kan klara av uppgiften. I fallet där det finns någon bra mycket mer lämplig så visst, då är det bara följa. För den sakens skull tycker jag det är viktigare med en glasklar hierarki i en grupp där det krävs sådan, på så sätt att det är viktigare att alla respekterar en viss ledares ledarskap, även om man känner att man själv kunnat göra jobbet bättre.
Har upplevt nu på högskolan att det finns en del människor som inte kan ta någon hierarki över huvudtaget, ordet ledare betyder inget för dom. Själv stör jag mig något förbannat på detta, då jag anser att man måste ha någon som kan ta beslut, istället för att man ska sitta i gruppen och diskutera en enda skitgrej i två timmar, där båda lösningarna hade funkat lika bra.
paddanboy
2005-11-26, 12:05
Lär vara fler som tror de är ledare...
Jag är mer typen som först smälter in lite och känner tempen så att jag senare kan börja ta åt mig mer och mer... helst skall de vara jag som får allt igenom... vill inte vara direkt offentlig ledare direkt, alltså och vara i centrum är inte min sak i början, man måste känna sig trygg, styra skiten underifrån...
Må kalla det lite psykopatiska drag :) röstade ledare.
Lär vara fler som tror de är ledare...
Jag är mer typen som först smälter in lite och känner tempen så att jag senare kan börja ta åt mig mer och mer... helst skall de vara jag som får allt igenom... vill inte vara direkt offentlig ledare direkt, alltså och vara i centrum är inte min sak i början, man måste känna sig trygg, styra skiten underifrån...
Må kalla det lite psykopatiska drag :) röstade ledare.
Varför röstade du ledare?
Anledningen till att jag frågar är att du inte beskriver dig som en ledare, men ändå anser att du är det. Tidigare i tråden så diskuterade vi varför så många röstade på just ledare. Om det är för att följare har en negativ klang eller om det finns någon annan anledning.
wintersnowdrift
2005-11-26, 19:13
Jag tror frågeställningen är ledande. Hade man frågat "Är du en ledare? Ja/Nej" skulle förmodligen frekvensen sett annorlunda ut. Ordet "följare" skulle nog de flesta betrakta som en smula nedvärderande. Dessutom måste man minnas att den svarande gruppen på Kolozzeum är lite för ung för att kunna ge entydigt svar.
allan
Jag valde medvetet begreppen ledare/följare eftersom de brukar användas inom socialpsykologin (även om innebörden kan variera). Sedan kan jag hålla med om att "ledare" har en positiv klang och "följare" en negativ - men jag försökte åtminstone nyansera begreppen i mitt ursprungsinlägg :).
//Kristin
stahlberg
2005-11-26, 22:16
Nina Lätt : Jag, som alla andra människor, är ledare i vissa sammanhang (grupper) och följare i andra.
I de sammanhang jag varit ledare har mitt ledarskap utvecklats(?), eller i varje fall förändrats en hel del i takt med min egen utveckling som människa. Numera är jag en ledare som (tillsammans med mina medarbetare) drar upp visioner för vad vi vill nå, och riktilinjer för hur vi ska uppnå detta. Men sedan får medarbetarna ganska stort personligt ansvar att själva sköta sina uppgifter. Naturligtvis utvärderar man situationen emellanåt och gör upp nya planer. Men jag vill ge mina underlydande största möjliga frihet och ansvar, och jag vill inte styra dem i någor annat avseende än vad gäller de uppgifter de har i "min" (vår gemensamma) grupp. När jag var företagare var jag ledare för (mina) 10 företag i 4 länder och utövade ett "tydligt" ledarskap (efter de principer jag beskrivit). I idrottssammanhang har jag sysslat med flera ledaruppgifter, ordförandeskap, tränaruppgifter etc.
I mina arbeten är jag sällan ledare, vare sig proffessionellt eller informellt. Jag betecknar mig som individualist. Detta betyder, att jag upprättar goda kontakter med min chef, visar att jag är lojal mot chefen och hans/hennes linje. Samtidigt visar jag att jag alltid står på mig och bevakar mina rättigheter, att om chefen vill bråka med eller trycka ned någon, så lönar det sig inte att försöka med mig. Ganska snart har jag fått en massa specialrättigheter (vilket någon gång kan reta någon av mina arbetskamrater, men inte i någon större utsträckning). Det är bl.a därför jag kan arbeta så mycket och på flera olika arbetsplatser, i praktiken är det jag själv som skriver mina arbetslistor. Jag arbetar enligt arbetsplatsens regler, och strävar naturligtvis efter att nå gemensamma mål. Men jag strävar inte till att leda mina arbetskamrater på något sätt, och följer inte heller dem. Jag sköter allt på mitt sätt, gör det oftast bra, men ser samtidigt till att jag har de rättigheter jag anser att jag behöver. Jag är inte ledare eller följare, utan individuaist.
Jag har suttit på ett otal möten av de mest skilda slag i mitt liv. Jag är en mycket skicklig förhandlare, och expert på att få min vilja igenom. Men detta sker inte genom att vara ledare. Jag är visserligen många gånger den som pratar mycket på möten, men då antingen för att väcka frågor och tankar, eller för att leda mötets "allmänna tankegång" i en viss riktning. Jag försöker oftast inte påverka besluten, annat än i de frågor där det från början varit min avsikt att komma till ett visst bestämt mål. I dessa frågor har jag på förhand noga planerat min taktik, vad som ska sägas, hur det ska sägas, och när det ska sägas. Det lönar sig inte att sitta på möten och försöka bestämma över andra, som många gånger har högre position och minst lika stark vilja som man själv : man måste ta till andra taktiska drag. Trots att jag ofta kan inta en dominerande roll på möten är jag inte på något sätt en ledare heller då. Utan också då är jag individualist, som med taktik försöker få igenom vissa frågor och struntar i allt annat.
I grupper (på två eller flera personer) - huvudsakligen informella grupper på fritiden - i vilka ingår en eller flera dominanta personer låter jag gärna dessa hålla i trådarna och bestämma. I viss mening är jag då en följare. Men ingen kan få mig att göra något jag inte själv vill, och även om jag själv inte alltid bryr mig om att uttala min egen åsikt (det är inte ens sagt att jag har en åsikt) så låter jag ingen tvinga på mig sin egen åsikt, om jag inte tycker den är bra. Så fastän jag i sådana sammanhang i viss utsträckning är en följare, så är jag också här individualist.
Jag har faktiskt inte tidigare funderat på om jag är en ledare eller en följare. Men när jag skriver detta inser jag att jag VARKEN är en ledare ELLER en följare. Jag är individualist (och i de fall jag har ett proffessionellt eller formellt ledarskap tillåter jag mina medarebetare att vara individualister).
stahlberg
2005-11-26, 22:42
Nina Lätt : Du ska inte, t.ex på basen av min medverkan i debatten i tråden om prostitution, tro att jag skulle befatta mig med debatten i verkliga livet. Jag är här på kolo uteslutande för att det är en roande avkoppling. När jag debatterar här gör jag för att det roar mig, inte för att övertyga t.ex Grahn eller thezet att jag har rätt och de har fel. Debatten kan inte ge några som helst resultat, och är därför fullständigt meningslös. Men det är en trevlig avkoppling att delta i den.
Om jag skulle sitta i riksdagen skulle jag ALDRIG delta i en liknande prostitutionsdebatt. Troligen skulle frågan intressera mig så lite att jag inte ens skulle lyssna på vad de andra skulle ha att säga. Prostitution i sig intresserar mig inte det minsta, och eftersom jag inte kan ändra samhället till att bli sådant som jag vill ha det, skulle debatten i riksdagen inte intressera mig ett dugg. OM jag skulle vilja påverka riksdagsbeslutet om prostitution skulle jag ta till helt andra taktiska medel än debatt (som dessutom ofta i politiken inte påverkar besluten alls, eftersom de är avgjorda i förväg).
Jag kan ge ett exempel - av otaliga ganska varierande sådana - på hur en individualist tänker. Jag arbetade som sommarvikarie på psykiatriskt sjukhus. Jag deltog nästan aldrig i den s.k läkarronden (som hölls en gång/vecka). Men en gång hade jag särskild orsak att påverka ett medicinskt beslut för en patient på "min" avdelning. Jag måste alltså med på läkarronden. Jag visste om överläkaren att han var en stressad man som närmade sig pensionsåldern. hårt pressad av sjukhusets dåliga ekonomi, samt att han hade tydliga samarbetssvårigheter både uppåt (med sjukhusdistriktets ledning, där han aldrig fick igenom sina viktiga förslag och tappade humöret) och neråt (med vårdpersonalen, för om personalen föreslog något så beslöt han nästan alltid precis tvärtom). Jag tog som taktik att vara tyst största delen av ronden. Dessutom bestämde jag mig för att uttala mig i några frågor, och då alltid i en för överläkaren smickrande riktining. När sedan MIN fråga kom upp - den ENDA fråga jag var där för - tog jag upp problemet med patienten och jämförde mig hur det hade varit förut, och vände mig DIREKT till överläkaren, påpekade för honom att jag inte var kapabel att förståsituationen, och FRÅGADE honom vad HAN tyckte kunde göras. Idén till detta hade jag redan sått hos honom genom att påpeka hur det tidigare varit, men såpass skickligt att han inte förstod VARFÖR jag påpekat detta. Till min glädje gjorde han också ett förslag i min riktining, vilket jag lyckades förtydliga och få exakt som jag ville genom att fråga lite närmare. Detta var ett exempel på den okunnige(?) individualistens sätt att LÅTA LEDAREN bestämma enligt individualistens vilja, men bara i DEN ENDA fråga som individualisten hade intresse av.
.... och eftersom jag inte kan ändra samhället till att bli sådant som jag vill ha det, skulle debatten i riksdagen inte intressera mig ett dugg.
Men usch en så negativ inställning! Desutom en självuppfyllande profetia.
Min examen är inom ledarskap o management, så jag hoppas o tror att jag är/kommer bli en bra ledare. Observera att det har inget med chefsbegreppet att göra.
;)
stahlberg
2005-11-27, 20:55
Skaparn : Jag är så rasande gammal, att jag inte mera är idealist. Jag har funderat över existentiella frågor, och kommit fram till att det inte finns några säkra svar på sådana. Alltså bör var och en få ha sin uppfattning i sådana frågor. Jag har funderat över människor och samhälle, och kommit fram till att oberoende av hur jag röstar, eller om jag skulle bli politiker, så skulle mina värdringar eller åsikter i många viktiga frågor inte att ha betydelse. Därmed är det helt onödigt att försöka förändra samhället.
Därför är jag numera individualist. Jag har åsikter i många frågor, åsikter som min livserfarenhet säger mig att är vettiga, åsikter som stöder sig på mina tankar och argument. Mina åsikter och värderingar är mina egna, jag har ingen önskan att andra ska tycka som jag. Jag försöker inte förbättra världen, utan försöker istället se till att jag (och i någon mån människor jag tycker om) har det så bra som möjligt. Det är onödigt att försöka frälsa världen, eftersom det ändå aldrig kan lyckas, och eftersom andra kan må bättre av att ha helt olika värderingar eller livssituation än man själv har.
Kanske är ett sådant tankesätt pessimistiskt.
stahlberg
2005-11-27, 20:57
Lalla : Vi ska hoppas att dina examina gör dig till en bra ledare, om du är ute efter detta.
Min åsikt är dock att ledarskap har mycket lite med teoretisk utbildning och mycket mera med en människas personlighet resp. egenskaper I PRAKTIKEN att göra.
....
Kanske är ett sådant tankesätt pessimistiskt.
Nja, resignerat kanske.
Men jag menar inte att man bör frälsa världen, utan förändringen kan vara just att skapa ett sådant samhäller som du förespråkar, ett sådant där människor tillåts följa sina egna värderingar i större omfattning.
Fler politiker borde ha som målsättning att avskaffa sitt eget ämbete.
Och vad gör du mer konkret för att påverka världen, skaparn? Förutom att leva på det allmänna och agera på Internet? I den riktiga världen menar jag....
allan
stahlberg
2005-11-27, 22:16
Vi kommer aldrig att få ett samhälle, där människor tillåts skapa sig och följa sina egna värderingar. Samhällets beslutsfattare kommer alltid att blanda sig i, skapa värderingar, kräva att dessa eftersföljs av "alla". Detta beror långt på det, att de flesta politiker, riksdagsmän och andra beslutsfattarei höga positioner och med goda påverkningsmöjligheter hör till gruppen "välanpassade", företrädda av t.ex thezet här på forumet. Denna grupp människor har ofta klara och tydliga moraliska värderingar, och de anser att de bättre än andra vet vad som är bra för ALLA.
Det enda sättet att själv få bestämma över sin situation, att få göra sina egna livsval (på gott och ont), att få leva efter sina egna värderingar, är att vara individualist : att själv leva som man vill, och inte försöka förändra världen.
En individualist av min typ är inte nödvändigtvis en nyttig samhällsmedborgare. Pga att mina värderingar inte alltid överensstämmer med samhällets lagar, lever jag ibland mycket nära gränsen för vad man enligt lag får göra. Ibland överträder jag gränsen (har bl.a suttit i tre omgångar, 15+5+3= 23 dygn i polisens häkte som misstänkt för ekonomiska brott). Visst gör jag via några av mina arbeten en insats för samhällets bästa (vilken jag förstås får betalt för), men alltför(?) ofta handlar jag på ett sätt som inte är helt accepterat av samhället.
Lalla : Vi ska hoppas att dina examina gör dig till en bra ledare, om du är ute efter detta.
Min åsikt är dock att ledarskap har mycket lite med teoretisk utbildning och mycket mera med en människas personlighet resp. egenskaper I PRAKTIKEN att göra.
Håller med till fullo, dock är en viss teoretisk bakgrund en bra grund att stå på inför kommande svåra situationer. Om inte annats bara för att upplysa och bli medveten om att dessa situationer finns.
Exempelvis, du får en chefstjänst och helt plötsligt kan du inte helt obehindrat sätta dig i lunchrummet o "tjöta" med dina polare (som du nu är chef över) om jobbet som tidigare.
Nu menade jag inte att utbildningen skulle göra mig till en bra ledare, utan snarare hoppas jag att jag valde rätt utbildning för min personlighet.
Och vad gör du mer konkret för att påverka världen, skaparn? Förutom att leva på det allmänna och agera på Internet? I den riktiga världen menar jag....
allan
Jag vet inte vad du är ute efter, din fråga verkar mer som någon sorts fälla såhär på den paranoida kvällskvisten. Tillåter mig dock att gissa på att du syftar till det lilla replikskiftet mellan mig och Stahlberg. Jag sysslar inte till vardags med opinionsbildning, men motsätter mig ord som "jag kan ändå inte påverka samhället...", därav min reaktion.
Om du verkligen var intresserad av vad jag gör för att påverka världen just nu, så försöker jag sammanställa kostnader och vinster som funktioner av älgstammens täthet och sedan analysera hur vår nuvarande älgstam kan sägas vara optimal eller inte, samt vad kostnader/vinster skulle bli av en förändring. Vilket kanske är att påverka världen på ett sätt, så det får bli mitt svar; jag räknar.
Förresten får du gärna utveckla "leva på det allmänna", det lät så nedvärderande. Är du moderat eller?
stahlberg
2005-11-27, 23:48
Naturligtvis KAN man, åtminstone i någon mån, påverka världen man lever i, samhället.
Men att förändra samhället till att bli sådant jag vill ha det räcker knappast mina resurser. I varje fall skulle det ta all min tid och energi att ens försöka.
För min del tycker jag inte heller i princip om negativt tänkande, i den meningen att man tror att man inte kan påverka t.ex sin egen situation. Det kan man nämligen visst göra. Det förhåller sig dock lite annorlunda med att påverka samhällsutvecklingen i nämnvärd utsträckning.
Jag har märkt att det finns saker i livet jag VILL påverka och saker i livet jag INTE VILL påverka. Av de saker jag VILL påverka KAN jag påverka somliga, somliga KAN jag KANSKE påverka, och somliga KAN jag slutligen INTE påverka. Jag brukar inte bry mig om att slösa energi på att försöka påverka de saker jag inte kan påverka. Av dem jag KANSKE KAN påverka försöker jag påverka dem som betyder så mycket att det är värt ansträngningen. Dem jag KAN påverka så påverkar jag naturligtvis.
När man är ung tror man ofta, att man vet vad som är rätt och fel, att man vet hur saker och ting borde vara för att vara bra. När man blir äldre resignerar man åtmisntone på det sättet, att man inser att man INTE vet vad som är rätt eller fel. Det mesta är inte svartvitt, utan har många sidor. Det som är bra för mig idag, har också dåliga sidor ; imorgon kan något helt annat vara bra för mig. Det som är bra för mig behöver inte vara bra för andra.
Måhända är det att resignera att anse, att det är svårt att i någon betydande mån ändra samhället. Men jag tycker själv om min individualistiska syn på livet : jag sköter mitt utan att försöka påverka andra, som jag inte vet vad de mår bäst av. Om detta är resignation så resignerar jag gärna!
stahlberg
2005-11-28, 05:41
För att undvika ev missförstånd ska jag tillägga att jag numera gör mitt yttersta för att (trots att jag är individualist) hålla mig på den s.k smala vägen för att undvika att lagens långa arm blandar sig i mina förehavanden.
wintersnowdrift
2005-11-28, 13:02
Måhända är det att resignera att anse, att det är svårt att i någon betydande mån ändra samhället. Men jag tycker själv om min individualistiska syn på livet : jag sköter mitt utan att försöka påverka andra, som jag inte vet vad de mår bäst av. Om detta är resignation så resignerar jag gärna!
En fråga till dig stahlberg:
Anser du att ditt individualistiska synsätt går att kombinera med demokrati, där lagar som ska gälla för alla stiftas utifrån majoritetens åsikter?
//Kristin
En fråga till dig stahlberg:
Anser du att ditt individualistiska synsätt går att kombinera med demokrati, där lagar som ska gälla för alla stiftas utifrån majoritetens åsikter?
//Kristin
Jag kan inte läsa, så jag ger mig på ett svar. Mest för att jag inte kan hålla mig då jag ser ordet "majoritet".
Alldeles för ofta hörs argumentet att majoritetsbeslut är det enda rättvisa - "hur skulle man annars göra?". Men problemet är inte majoritetsbesluten i sig, utan de frågor vilka man fattar ett majoritetsbeslut i. Man borde begränsa sig till frågor av mer kollektivistisk karaktär. Infrastruktur, miljö, och riksdagsval kan anses vara sådant som inte löses så bra på individnivå men att gå vidare och börja stipulera vilken mat individen ska köpa, uppmuntra dyrt boende, styra TV-tittandet etc. är inget jag tycker man kan anse sig ha rätt att göra bara för att man har ett majoritetsbeslut i ryggen.
Så för att återgå till din fråga, problemet är att det stiftas för många lagar, inte att de belutas av en majoritet
stahlberg
2005-11-28, 13:40
En demokrati av den typ vi nu har, med beslutsfattande om "det allmännas bästa" på lokal, riks- och EU-nivå förutsätter att samhällets medborgare - eller i alla fall en övervägande majoritet av dem - följer de regler och lagar som "majoriteten" (= de av medborgarna utsedda beslutsfattarna) ställer upp för mänskligt beteende och handlande.
Retglerna är inte samma för alla medborgare. Vissa grupper har t.om mycket stora fördelar. Ett exempel på detta - taget från mitt hemland Finland - var när direktören för Finlands bank, Sirkka Hämäläinen, gick i pension. Hon blev därefter utsedd till direktör för Europeiska Centralbanken (eller vad den nu kan heta). I pension från Finlands bank fick hon 60.000 mk/månad. I lön från Europabanken fick hon 90.000 mk/månad. För de flesta finländare gäller, att om de arbetar och får lön för över en viss penningsumma så minskar detta på deras pension. Så var inte fallet för S Hämäläinen : trots sin stora lön på 90.000, så fick hon hålla hela pensionen på 60.000. Detta var helt i enlighet med lagen. Också riksdagsmännen får full pension efter 2 perioder i riksdagen, trots att de övergår till andra synnerligen välbetalda arbeten. Allt detta är iof inte fel, eftersom den demokratiska beslutsprocessen gett dem denna rättighet.
Riksdagens talman i Finland, Paavo Lipponen (efter presidenten Finlands näst högste individuelle beslutsfattare, trea är statsministern), bröst häromsistens direkt mot lagen. Han tog med sig sin 5-åriga dotter på den nya filmen om Harry Potter (förbjuden under 11 år här i Finland). Biljettgranskarna hade naturligtvis bort hindra Lipponen från att komma in. Det gjorde de (av någon anledning inte). Lipponen struntade i vilka lagarna var för "vanliga medborgare".
Lipponen-exemplet är iof ett litet struntexempel. Men det visar konkret på en företeelse i vårt samhälle : medborgare som hör till vissa grupper struntar konstant i lagarna, och är individualister. Detta gäller främst beslutsfattare, människor med höga chefspositioner etc.
DE ALLRA FLESTA medborgare bör snällt och lydigt följa lagarna för att vår demokrati ska fungera, annars skulle den inte göra det. Men en och annan stahlberg kan vara individualist utan att det stör samhällsordningen (jag slinker sas med i den allmänna strömmen ändå).
Demokrati är de svags medel till att skydda sig emot de starka.
Demokrati är de svags medel till att skydda sig emot de starka.
Kanske, men ibland används det argumentet svepande som ursäkt för förtryck.
En hypotetisk situation, dock inte verklighetsfrämmande:
Om man i en demokrati beslutar, med 60% majoritet, att en del av skatteintäkterna ska gå till utbetalning av en viss typ av bidrag. De flesta är för det hela eftersom de tjänar på att inte själva behöva bära alla kostnader för sina livsval såsom bostad eller TV-tittande. De övriga 40% kan vi anta inte får ut något av det alls. 60% har nu tvingat en minoritet att delta i ett bidragssystem som de inte alls vill vara med i men är tvungen eftersom majoriteten beslutat.
Vilka är de svaga i detta fall?
Demokrati är de svags medel till att skydda sig emot de starka.
Det finns styrka i antal, demokrati är ju majoritetens diktatur som det heter.
"Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of Government except all those others that have been tried from time to time."
Winston Churchill
stahlberg
2005-11-28, 14:32
Om demokrati är "de svagas medel till att skydda sig mot de starka" skulle jag bra gärna vilja veta vilka som är "de svaga" och vilka som är "de starka" t.ex i den svenska demokratin.
En demokrati av nordisk modell är ett samhälle där välfärden är ganska stor för de allra flesta medborgarna. De starka (enligt mig) ser till att också de svaga (unga, gamla, sjuka, arbetslösa) har det rätt så bra rent ekonomiskt. De svaga (bl.a de grupper jag räknade upp ovan) har i jämlikhetens namn rätt att påverka beslutsfattandet genom att rösta i fria kommunal-, riksdags- och EU-val.
Att demokrati skulle vara majoritetens diktatur håller jag dock inte helt med om. (Också) i en demokrati hittar vi grupper som är privilegierade : beslutsfattare i politik eller affärsliv. Dessa kan på ett "individualistiskt" sätt (ofta helt lagligt) bryta mot de regler eller lagar de ställt upp för "vanliga medborgare" (majoriteten). Förvisso har människor i en nordisk demokrati goda möjlighter att "avancera" från en mindre privilegierad grupp till en mer privilegierad.
Medborgarna i en nordisk demokrati har det rent materiellt sett förhållandevis bra. Men visst ska "de svaga" (majoriteten) hålla sig på mattan och noga följa alla regler som beslutsfattarna ställer upp, medan de senare antingen har annorlunda regler eller också inte har lika stora krav på sig att följa reglerna.
wintersnowdrift
2005-11-28, 15:30
Jag kan inte läsa, så jag ger mig på ett svar. Mest för att jag inte kan hålla mig då jag ser ordet "majoritet".
Alldeles för ofta hörs argumentet att majoritetsbeslut är det enda rättvisa - "hur skulle man annars göra?". Men problemet är inte majoritetsbesluten i sig, utan de frågor vilka man fattar ett majoritetsbeslut i. Man borde begränsa sig till frågor av mer kollektivistisk karaktär. Infrastruktur, miljö, och riksdagsval kan anses vara sådant som inte löses så bra på individnivå men att gå vidare och börja stipulera vilken mat individen ska köpa, uppmuntra dyrt boende, styra TV-tittandet etc. är inget jag tycker man kan anse sig ha rätt att göra bara för att man har ett majoritetsbeslut i ryggen.
Så för att återgå till din fråga, problemet är att det stiftas för många lagar, inte att de belutas av en majoritet
Självklart är det ok även för andra användare att svara, men eftersom stahlbergs resonemang gjorde mig nyfiken på hans specifika åsikt riktade jag frågan till honom (så länge du har Maria Rosa de Santa Ines som avatar är du dock välkommen att svara på alla mina inlägg ;)).
Jag håller med om att inte alla frågor lämpar sig för majoritetsbeslut. Men att säga vilka som gör det och vilka som inte gör det känns inte helt svartvitt (i alla fall inte för mig). Ytterligare en knepig fråga är ju om majoritetens vilja alltid ska gå igenom. Ska vi ha principer som är överordnade demokratin? (Exempelvis, om majoriteten av befolkningen i ett land är för att vi skjuter ihjäl.... säg alla styrketränande individer över 90 kg, ska man göra det då?)
//Kristin
wintersnowdrift
2005-11-28, 15:45
DE ALLRA FLESTA medborgare bör snällt och lydigt följa lagarna för att vår demokrati ska fungera, annars skulle den inte göra det. Men en och annan stahlberg kan vara individualist utan att det stör samhällsordningen (jag slinker sas med i den allmänna strömmen ändå).
Jag får nästan associationer till Nietzches övermännisko-teori när jag läser dina inlägg. Om jag förstått saken rätt så förespråkar du trots allt demokrati som styrelseskick - men att vissa (antingen i samhällstoppen eller "en och annan stahlberg") ändå kan ha rätt att skapa sina egna regler? Du ser ingen risk i att individualismen i extremfallet skulle leda till anarki? Är det kanske bara en ytterst liten grupp som drivs av viljan att "gå sin egen väg" (resten fogar sig istället villigt) - och därför utgör dessa inget "hot" mot samhället/demokratin?
//Kristin
Alltså Stahlberg, ibland låter du som en kombinerad rättshaverist/misslyckad entreprenör som funderat lite för mycket på hur samhället jävlats med dig....
allan
stahlberg
2005-11-28, 18:48
Allan & wintersnowdrift : Så mycket har jag faktiskt inte funderat på dehär frågorna. Jag är t.ex helt fel person att svara på wintersnowdrifts senaste fråga.
Samhället har inte på något vis jävlats med mig. Tvärtom har jag ju utnyttjat samhället så mycket jag kunnat. Tack för det, samhället!
Jag tycker visserligen att samhället är orättvist, att majoriteten av "de svaga" behandlas illa (gärna i empatins namn, för all del). Själv har jag ingen tanke på att bli orättvist behandlad, jag sköter mig.
Samhället har som sagt inte jävlats med mig. När jag t.ex satt i häkte tänkte jag aldrig en bitter tanke för detta. Jag visste vad jag gjort, att felet var mitt eget, en risk jag tagit som hade gått snett, men inte var det SAMHÄLLETS fel att jag satt där, utan MITT EGET.
Jag tycker att samhället är orättvist, men det har jag inget emot.
stahlberg
2005-11-28, 19:02
Det är intressant att man alltid tolkar in ovidkommande känslor i mina uttalanden. Jag har kunnat konstatera att jag tycker samhället är ganska orättvist. Detta har varken gjort mig arg eller bitter. Istället har jag försökt anpassa mig till detta på bästa möjliga sätt, genom att följa min egen väg. Den vägen kantas inte av negativa känslor som ilska över de orättvisor jag sett (men inte råkat ut för) eller bitterhet för att jag skulle ha blivit orättvist behandlad (det har jag INTE blivit, i alla fall inte mer än någon annan).
Jag tycker att ALLA MÄNNISKOR HAR SAMMA VÄRDE. I den meningen går det inte att förena mitt tänkande med Nietzches teori om övermänniskor. Jag är ingen övermänniska utan innerst inne lika mycket värd som alla andra, med samma rädslor, psykiska svaghet, problem etc som andra.
Däremot har jag konstaterat, att (jag tycker att) somliga inte behöver följa samma regler som andra. Jag har inte påstått att jag tycker dettta är rätt eller att det är fel. Jag konstaterar bara, att (jag tycker att) det är så. Istället för att försöka hjälpa alla eller förändra samhället har jag valt att bli (som jag kallar det) individualist ; jag sköter huvudsakligen mitt (och stöder och samarbetar med mina allra närmaste). Jag säger inte att detta sätt att leva är bra, eller bättre än andra sätt. Men det är mitt sätt, på gott och ont.
Däremot tror jag, att om inte de allra flesta vore villiga att följa lagar och regler så uppstår risk för anarki. Men de flesta är det (och jag också, på mitt individuella sätt).
Vore kul, att höra om allas ledar-erfarenheter. :)
Undertecknad är dock bara sjutton omogna år gammal (och ska som någon sa i Feta-barn-tråden växa upp!) men jobbar ibland som ung ledare på en fritidsgård och har gått en utbildning för unga ledare innehållandes en drös vettiga föreläsningar, praktisk tillämpning m.m. Jag har även varit med och hjälpt till som ledare för ungdomar på resor, samt även fått möjlighet att bl.a. leda aktiviteter på en högstadie-friluftsdag, som jag tyvärr inte kunde medverka på då jag inte fick ledigt från skolan. Kvinnan som ledde mig in på banan hade observerat mig och några kompisar i några år och tyckte att vi var bra föredömen osv, och hon borde väl därigenom ha sett någon form av potential i oss?
Vill alltid vara ledare och försöker alltid leda, såvida det inte finns någon ännu bättre, mer informell ledare i gruppen. Nu har jag inte hunnit läsa igenom helt än, men dessa informella ledare behöver inte alltid vara de mest karismatiska, vi får inte glömma Grub-typen: :D (kunskapsledaren) Den som uttalar sig sakkunnigt och säkert i ett ämne som denne behärskar mer än väl, t.ex. Grub och näringslära. (kunskap är makt?) Om någon mot förmodan skulle våga käfta emot får denne snabbt tio tjocka forskningsrapporter nedtryckta i halsen. Gruppen imponeras då av och följer Grub-ledaren samt lyder dennes förnuftiga råd.
stahlberg
2005-11-29, 00:04
Kunskapsledaren är auktoritet bara på sitt eget område. Kunskapsledaren är alltså egentligen ledare bara då man sysselsätter sig med hans område. Grub är alltså ledare när man sysselsätter sig med kost & näring (och i viss mån med tangerande områden, som träning). Men i alla andra sammanhang är Grub inte en ledare, om han inte besitter också andra ledaregenskaper än sin kunskap.
Dessutom kommer Grubs position som kunskapsledare att ifrågasättas/attackeras av andra näringsexperter (iof ifrågasätts/attackeras alla typer av ledarskap).
Det är mycket troligt att Grubs ledarskap i kostfrågor kunde komma i gungning också om en stark informell ledare utan kunskap om kost skulle försöka konkurrera. Det är inte sagt att folks förnuft/omdöme skulle räcka till för att inse vem som vet mest.
En annan sak är att en kunskapsledare kan få oförtjänt stor "makt" på sitt område. Man tror på kunslapsledaren, för att han är en erkänd auktoritet, också när han pratar smörja.
Ibland "överflyttar" man felaktigt kunskapsledarens auktoritet till att gälla andra områden. En professor i fysik är auktoritet på just fysik. Men ibland kan hans professorstitel föra med sig att folk uppfattar honom som auktoritet också inom områden som han inte vet något om.
En kunskapsledare får lättare gott självförtroende (som i viss mån kan användas till auktoritärt eller ledaraktigt beteende) tack vare att han är duktig på något.
En kunskapsledares kunskaper och åsikter måste hålla för att folk ifrågasätter dem. En typisk "kunskapsledare" i samhället som HELT MISSBRUKAR detta är den vuxne kontra ett barn/en ung människa. Den vuxne säger : "Det är så för att jag säger det, jag är vuxen och därför ska du göra som jag säger". Detta är INTE sant, om barnet/den unge kräver vettiga motiveringar, och har vettiga motiveringar för SIN ståndpunkt. Också den vuxne "kunskapsledarens" synpunkter ska hålla för kristisk granskning.
(så länge du har Maria Rosa de Santa Ines som avatar är du dock välkommen att svara på alla mina inlägg ;)).
Det kan vara farligt att ge en pratkvarn sådana löften. Som bensin på elden....
wintersnowdrift
2005-11-29, 13:03
Det kan vara farligt att ge en pratkvarn sådana löften. Som bensin på elden....
Ah, men jag är våghalsig och lockas av att leka med elden... ;).
Big_Vik: Visst är kunskap makt! stahlberg sammanfattade den sortens ledarskap ganska bra. Men för att "kunskapsledaren" verkligen ska bli en ledargestalt i gruppen krävs nog också vissa andra bitar - t.ex. att man som person inger förtroende. En professor kan ju vara väldigt kunnig inom sitt område men samtidigt verka osäker/tankspridd/virrig etc, och då får han eller hon nog svårt att framstå som ledare i studenternas ögon trots obestridligt mer kunskap.
//Kristin
stahlberg
2005-11-29, 14:55
Ett annat problem med kunskapsledare är det, att de ofta har bara rent teoretisk kunskap, som IBLAND kan vara svår att tillämpa i praktiken. Dessutom är de inte alltid (t.om sällan?) dåliga på att utöva ledarskap rent allmänt. Det är troligen därför som regeringar bestående av enbart fackmän (nu minns jag inte vad den typen av regeringar heter) är ganska ovanliga.
Ett annat problem med kunskapsledare är det, att de ofta har bara rent teoretisk kunskap, som IBLAND kan vara svår att tillämpa i praktiken. Dessutom är de inte alltid (t.om sällan?) dåliga på att utöva ledarskap rent allmänt. Det är troligen därför som regeringar bestående av enbart fackmän (nu minns jag inte vad den typen av regeringar heter) är ganska ovanliga.
Det är väl någon sorts teknokrati? Det brukar vara mer populärt bland civilingenjörer har jag upplevt.
Följare, reciever - you name it!
Det är väl någon sorts teknokrati? Det brukar vara mer populärt bland civilingenjörer har jag upplevt.
Struktures in five? ;-)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.