Visa fullständig version : Tror du på soulmates o evig kärlek?
Well do u? Råkade nyktra till här om dagen och insåg till min fasa att det såg mörkt ut för mig ens en bra dag... Fan seriöst vad är chansen att det knallar omkring en brud där ute som skall vara min "soulmate" (tittartävling på den som på något sätt kan föreställa sig nämnda puma) ... men fuck it, vad tror ni själva om konceptet?
Själsfrände (eller hur det nu stavas) är nog bara skit, däremot tror jag att kärleken mellan två personer kan vara för evigt om de vårdar sitt förhållande.
Hoho jag fick till en poll oxå :D
Den är för övrigt inte anonym alls, ni får stå för era åsikter fuckers! =)
Nja, iom att man ser olika på människor vid olika faser i livet så tror jag inte på det. Dock kan man ju hitta någon som passar en väldigt bra vid ett särskilt tillfälle.
Nja, iom att man ser olika på människor vid olika faser i livet så tror jag inte på det. Dock kan man ju hitta någon som passar en väldigt bra vid ett särskilt tillfälle.
Ja det kallas one nights och gills inte som ett positivt svar i pollen!
Man kan ju alltid hoppas, men jag tror inte det. Född till ett liv i misär :(
Dumleman
2005-09-02, 20:00
Kärlek är en myt liksom giftemål är legaliserad prostitution! :D
Ja det kallas one nights och gills inte som ett positivt svar i pollen!
:laugh:
Nästan vad jag menade :D
Nä. Men jag tror att en relation kan vara livslång om man inte har krav på ständig förälskelse, passion eller whatever. Vad man vill ha i ett förhållande, och vad man vill ge.
Vad menar du med soulmate?
mangemani
2005-09-02, 20:03
efter mina tidigare skitförhållanden,så nej.
men det är ju klart,har ju inte heller varigt ihop med någon "bra" och "normal" person heller,så jag har väl inte fått känna på den där "rosa-skiten"(eller vad nu topicen var),så än finns det ju chans att man kan börjar tro på den.
Helena B
2005-09-02, 20:04
Absolut!!! Fast en själsfrände behöver inte vara ens partner, kan vara en väldigt nära vän också. Evig kärlek, ja det kan man väl bara svara på när det är dags att bege sig till "andra sidan". Men visst vore det great om man fann den eviga kärleken :D
Pudzianovski
2005-09-02, 20:05
Klart man måste tro på något i denna värld.
AFanatic
2005-09-02, 20:07
Trots all cynism och ironi and shit. Så är man trots allt lite förhoppningsfull. Det är väl det minsta man kan göra för sig själv...att hitta en bästis for life :D OMG ja dör! hahaha
Hey everybody,
I've got something to tell,
It's what I learned from relationship hell,
Lust turns to disgust,
A heart of gold into rust,
Soft touch to a slap in the face,
It gets old,
It goes away,
This one's for all the suckers who still believe in love,
This one's for you
It never works,
But, we keep tryin' like fools,
Learnin' and breakin' the rules,
At first you're excited,
Then you're less than delighted,
By the end you want them to drop dead,
It can't last,
It's gone so fast,
This one's for all the suckers who still believe in love,
This one's for you
Ja alltså jag pratar om dom här kärlekshistorierna som mest finns i gamla sagor, där karln sparkar i portarna till dödsriket för att hämta upp sin älskade igen osv. Som alltid slutar med "och så levde de lyckliga i alla sina dar". Den typen av romanser som är mitt i prick och där man utvecklas tillsammans och faktiskt lever livet ut med varandra och verkligen träffar sådär perfekt och puttinuttigt och hela den där skiten.
JAg kan fan inte fatta själv att ja faktiskt tror på det
s_himself
2005-09-02, 20:15
Självklart, men det händer bara andra. Inte mig.
Klart man måste tro på något i denna värld.
*Skallade Pudzianovski där han stog bredbent i bar överkropp i sitt datarum med höjd näve... för att sen knacka upp två stadiga linor och klicka i "kemisk lycka"*
Slayerized
2005-09-02, 20:16
Ja det tror jag. Och jag har fanimej hittat en också! Nu är jag bara 21 år gammal och dessutom helt blind av kärlek, och jag kan egentligen inte säga hur det kommer att kännas efter ett längre tag. Men med henne upplever jag något helt annat än jag upplevt med tidigare, och det känns som vi passar varandra helt perfekt! Jag kan inte föreställa mig att tillbringa livet med någon annan än henne.
Vi är så kräsna idag, så höga krav, så mycket att vi inte kan uppfylla varandras önskingar, folk glor på tv, läser skvallerblaskor och ser hur gräset alltid är grönare någon annanstans.
Fan, tillbaka med arrangerade giftemål, päronens familjer kommer överens om hur det skall vara och med vem, sen får man kämpa för kärleken, bita ihop och älska det man fick och vara nöjd med det, så jävla svårt ska det la inte behöva vara eller?
Jag hatar valfriheten, jag kan inte bestämma mig ;)
Ja det tror jag. Och jag har fanimej hittat en också! Nu är jag bara 21 år gammal och dessutom helt blind av kärlek, och jag kan egentligen inte säga hur det kommer att kännas efter ett längre tag. Men med henne upplever jag något helt annat än jag upplevt med tidigare, och det känns som vi passar varandra helt perfekt! Jag kan inte föreställa mig att tillbringa livet med någon annan än henne.
Återkom om ett år ;)
Ja det tror jag..absolut!!Jag hoppas iallafall ;)
Ja det tror jag. Och jag har fanimej hittat en också! Nu är jag bara 21 år gammal och dessutom helt blind av kärlek, och jag kan egentligen inte säga hur det kommer att kännas efter ett längre tag. Men med henne upplever jag något helt annat än jag upplevt med tidigare, och det känns som vi passar varandra helt perfekt! Jag kan inte föreställa mig att tillbringa livet med någon annan än henne.
Hehe, så har jag känt de senaste 3 gångerna, varje gång så inser man att man aldrig har känt kärlek förr och yadayada, det går över
;)
Varje kärlek är unik tror jag
Pudzianovski
2005-09-02, 20:20
*Skallade Pudzianovski där han stog bredbent i bar överkropp i sitt datarum med höjd näve... för att sen knacka upp två stadiga linor och klicka i "kemisk lycka"*
Du och jag har olika tolkningar av ordet "kemisk" av naturlig förklaring.
Då måste jag svara nej på soulmate. Jag tror inte man kan följas åt genom livet på rosa fluffiga moln. Jag tröttnar på de flesta i perioder. Det är inte för att de är outhädliga på något sätt, utan för att jag har annat jag prioriterar just då.
Att vara bästa vänner hela livet, kanske, men är det bara det man vill ha?
Du och jag har olika tolkningar av ordet "kemisk" av naturlig förklaring.
Förbered dig på att bli förmyndad!
Det är min poll och jag är dess absoluta diktator - Givetvis är det min tolkning som gäller :D
Tricklev
2005-09-02, 20:23
Tror inte på att det finns "soulmates" men dock tror jag att man kan vara kära livet ut.
Då måste jag svara nej på soulmate. Jag tror inte man kan följas åt genom livet på rosa fluffiga moln. Jag tröttnar på de flesta i perioder. Det är inte för att de är outhädliga på något sätt, utan för att jag har annat jag prioriterar just då.
Att vara bästa vänner hela livet, kanske, men är det bara det man vill ha?
Nej det är det inte
Slayerized
2005-09-02, 20:24
Återkom om ett år ;)
Ska jag göra :)
Spelar ju ingen roll om hon visar sig inte vara min "självfrände". Vad som är viktigt är väl att hon känns som det nu? Jag kan inte avgöra vad som kommer att hända inom ett år. Men i nuläget tror jag på själsfränder. Men som sagt, jag är kanske blind av kärlek just nu.
Tricklev
2005-09-02, 20:28
Ska jag göra :)
Spelar ju ingen roll om hon visar sig inte vara min "självfrände". Vad som är viktigt är väl att hon känns som det nu? Jag kan inte avgöra vad som kommer att hända inom ett år. Men i nuläget tror jag på själsfränder. Men som sagt, jag är kanske blind av kärlek just nu.
Jepp du är blind, precis som när/om ni gör slut, så kommer du vara full av cynism.
Klart att jag tror på soulmates :)
AFanatic
2005-09-02, 20:30
Den kärleken man känner när man är ung utvecklas nog till något helt annat när man är (om) 80 år. Däremellan gäller det kanske inte att (alltid) leva på rosa moln, utan att utvecklas med varandra och inte ta allt så jvla lätt och ge upp med en gång. Många kämpar inte och vägrar ge varandra utrymme för den delen. Kan man ta konfrontationer och bråk, meningsskiljaktigheter m.m. och göra något av det på ett bra sätt så finns det all anledning till att det kan funka livet ut.
Nej det är det inte
Precis. Och har man "krav" är det ganska svårt. Jag tror många av dem som håller ihop riktigt länge "nöjer sig". Man käkar pizza framför tv'n på lördagar, har sex någon gång i månaden, åker till en kanarieö i november med barnen. Allt är tryggt och invant och vi är ju bästa vänner och vad skulle hända med barnen om vi separerade och våra gemensamma vänner och huset? Detta är nog än vanligare utanför storstäderna, men om man inte tycker att det är nog får man nog vara beredd att jobba lite och inte bara invänta sin soulmate.
Krokodil
2005-09-02, 20:48
Att leva i ett rosaskimrande kärleksrus för alltid går inte, ingen kan eller orkar vara förälskad jämt. Däremot kan man hitta en person som man älskar högt och rent och som kan rida ut förhållandets toppar och dalar.
Jag har funnit min!
Ja, men det blir nog bara svårare och svårare med den mentalitet som finns.
Precis. Och har man "krav" är det ganska svårt. Jag tror många av dem som håller ihop riktigt länge "nöjer sig". Man käkar pizza framför tv'n på lördagar, har sex någon gång i månaden, åker till en kanarieö i november med barnen. Allt är tryggt och invant och vi är ju bästa vänner och vad skulle hända med barnen om vi separerade och våra gemensamma vänner och huset? Detta är nog än vanligare utanför storstäderna, men om man inte tycker att det är nog får man nog vara beredd att jobba lite och inte bara invänta sin soulmate.
Hela den där skiten med att "nöjja sig" tycker jag fan är horribelt! Varför skulle man någonsin nöjja sig för? Man har ett liv (nja motsatsen är iallafall inte bevisad) och att leva det på premissen att "nöjja sig" kommer jag aldrig kunna förstå mig på.
Jag tror inte nån kärlek varar, kollar man på par som varit tillsammans i 50 år så undrar jag om de inte tillslut bara finner sig i att ha den andra runtomkring sig, har jag fel så är det underbart för de.
Soulmates tror jag på, endel personer är gjorda för varandra, på alla plan.
Hela den där skiten med att "nöjja sig" tycker jag fan är horribelt! Varför skulle man någonsin nöjja sig för? Man har ett liv (nja motsatsen är iallafall inte bevisad) och att leva det på premissen att "nöjja sig" kommer jag aldrig kunna förstå mig på.
Det beror väl på om man tror att alternativet - risken att aldrig hitta någon att dela sitt liv med - är värre.
Men jag håller med dig helt. Kanske är därför vi ibland slås av tanken att det ser mörkt ut?
Jag tror på thailändska importfruar med ordentlig disciplin.
Löjtnant Blank
2005-09-03, 00:38
Aldrig. Om min soul mate finns där ute, vad är då oddsen att jag ska hitta henne? En på fem miljarder? Eller finns det flera?
fothermucker
2005-09-03, 01:56
Så fan heller!
Godnatt
Inget tvivel. Livet och kärleken är evig.
Spannmål
2005-09-03, 06:54
Aldrig. Om min soul mate finns där ute, vad är då oddsen att jag ska hitta henne? En på fem miljarder? Eller finns det flera?
Då får du nog räkna med ett par saftiga hannar också. Misströsta dock inte.
Karl_alfred
2005-09-03, 07:22
Ja det kallas one nights och gills inte som ett positivt svar i pollen!
:laugh: :thumbup:
Hardcore_pb
2005-09-03, 07:24
säkert finns det några få som det funkar med livslång kärlek, jag har dock redan gett upp kärlek ställer bara till mer problem än den gör nytta.
/Hardc....
Ja det finns. Ska man hålla lågan vid liv så måste man vara intima ofta
Fettecke
2005-09-03, 09:27
Jupp, mitt "fanskapet" ska flytta ihop med mig imårgon....
kan inte bli så mkt bättre just nu ;)... jo... 100kg i bänk!
Något av de två sista alternativen, egentligen det sista kanske men av någon dum anledning tog jag det näst sista.
Aldrig. Om min soul mate finns där ute, vad är då oddsen att jag ska hitta henne? En på fem miljarder? Eller finns det flera?
Själsfrändernas vara kanske istället bekräftas av att de (båda/flera/alla) dras till varandra, och genom detta motbevisar världsliga och metafysiska hinder. Vilket också för med sig att chanserna till ett möte blir större i "mot alla odds"-situationer.
Sen uppstår frågan kring om vissa själstyper är ensammare (mera sällsynta) än andra. Vilket kan förklara varför Clash och Mini tycker att väldigt många "nöjer sig", åtminstonde Clash verkar vara ett av orginalen (no offence Mini, men jag vet för lite om dig). En viss typ av ande kan vara sällsynt bland det begränsade jordelivet. Men visst, enligt mitt tidigare resonemang, så borde utsikterna för en (åter?)förening öka i takt med att oddsen blir sämre.
Ett annat förhållningssätt skulle innebära att din tillfälliga livssträvan delas av ett givet antal personer/varelser. Alltså i synk med ett universellt tillfälle, eller inom ett antaget tidsrum, delas ditt kall med andra väsen. Inom detta dymaniska ramverk går det troligen att finna några av motsatt kön som tillför en dimension vilken är omöjlig att hitta någon annanstans. Som jag nämnt i tidigare inlägg; Andlighet, man och kvinna, that's the fusion I trån for! ;)
Jag har haft EN sådan upplevelse i mitt liv. Nu vill jag bra att evolutionen är mig nådig än en gång.
Om ingen sanning ligger i mina resonemang så får det bli PopIdol (2005,2006,2007), chips, och cyniskt världsförakt på vardagskvällarna istället för kolozzeum (ehrm), som nu.
Jag har hittat en skön donna som jag vill leva med och ibland undrar jag fan om vi inte ÄR gjorda för varann, så jag är troende. Jag var inte troende innan dock utan hade en med klädsam cynisk syn på saken.
wintersnowdrift
2005-09-03, 11:57
Själsfrändernas vara kanske istället bekräftas av att de (båda/flera/alla) dras till varandra, och genom detta motbevisar världsliga och metafysiska hinder. Vilket också för med sig att chanserna till ett möte blir större i "mot alla odds"-situationer.
Sen uppstår frågan kring om vissa själstyper är ensammare (mera sällsynta) än andra. Vilket kan förklara varför Clash och Mini tycker att väldigt många "nöjer sig", åtminstonde Clash verkar vara ett av orginalen (no offence Mini, men jag vet för lite om dig). En viss typ av ande kan vara sällsynt bland det begränsade jordelivet. Men visst, enligt mitt tidigare resonemang, så borde utsikterna för en (åter?)förening öka i takt med att oddsen blir sämre.
Ett annat förhållningssätt skulle innebära att din tillfälliga livssträvan delas av ett givet antal personer/varelser. Alltså i synk med ett universellt tillfälle, eller inom ett antaget tidsrum, delas ditt kall med andra väsen. Inom detta dymaniska ramverk går det troligen att finna några av motsatt kön som tillför en dimension vilken är omöjlig att hitta någon annanstans. Som jag nämnt i tidigare inlägg; Andlighet, man och kvinna, that's the fusion I trån for! ;)
Jag har haft EN sådan upplevelse i mitt liv. Nu vill jag bra att evolutionen är mig nådig än en gång.
Om ingen sanning ligger i mina resonemang så får det bli PopIdol (2005,2006,2007), chips, och cyniskt världsförakt på vardagskvällarna istället för kolozzeum (ehrm), som nu.
Härligt inlägg! Kul med någon som verkligen vågar filosofera :thumbup:.
Själv är jag alldeles för cynisk, och valde alternativet "Något som händer andra...". Jag tycker mig ha sett den riktigt rosaskimrande kärleken, men jag har fruktansvärt svårt att se mig själv däri, åtminstone för ett längre tag.
Då tror jag faktiskt mer på "soulmates", i bemärkelsen folk som man känner en "högre" gemenskap med. Lite som LBacker beskriver det - någon som "vid ett universellt tillfälle delar ditt kall/livssträvan". Det har jag däremot upplevt, och det är hisnande. So may the force be with me once again...
Annars får väl jag också äta chips och titta på dokusåpor resten av livet *popcorn* ;).
//Kristin
Själsfrändernas vara kanske istället bekräftas av att de (båda/flera/alla) dras till varandra, och genom detta motbevisar världsliga och metafysiska hinder. Vilket också för med sig att chanserna till ett möte blir större i "mot alla odds"-situationer.
Sen uppstår frågan kring om vissa själstyper är ensammare (mera sällsynta) än andra. Vilket kan förklara varför Clash och Mini tycker att väldigt många "nöjer sig", åtminstonde Clash verkar vara ett av orginalen (no offence Mini, men jag vet för lite om dig). En viss typ av ande kan vara sällsynt bland det begränsade jordelivet. Men visst, enligt mitt tidigare resonemang, så borde utsikterna för en (åter?)förening öka i takt med att oddsen blir sämre.
Ett annat förhållningssätt skulle innebära att din tillfälliga livssträvan delas av ett givet antal personer/varelser. Alltså i synk med ett universellt tillfälle, eller inom ett antaget tidsrum, delas ditt kall med andra väsen. Inom detta dymaniska ramverk går det troligen att finna några av motsatt kön som tillför en dimension vilken är omöjlig att hitta någon annanstans. Som jag nämnt i tidigare inlägg; Andlighet, man och kvinna, that's the fusion I trån for! ;)
Jag har haft EN sådan upplevelse i mitt liv. Nu vill jag bra att evolutionen är mig nådig än en gång.
Om ingen sanning ligger i mina resonemang så får det bli PopIdol (2005,2006,2007), chips, och cyniskt världsförakt på vardagskvällarna istället för kolozzeum (ehrm), som nu.
Fan vilket ultra-bra inlägg, nu fattar jag ju äntligen vad det är jag själv säger. :thumbup: för den Lbacker!
AFanatic
2005-09-03, 12:12
LBacker: Nu ska jag gråta några glädjetårar. Snacka om att hantera språket till klara bilder.
nä det finns inte. en partner för varje person.. det är som att tro att allt som står i en ding ding värld stämmer
Säg att du tror på soulmates, vad gör det för skillnad?
Som att veta att det finns 1 vinstlott i hela världen, men du vet inte vart och sen försöka hitta just den...
Vissa människor passar ihop, vissa inte...
När du är som mest kär i en annan människa så finns det alltid någon annan som hade kunnat få dig att känna precis lika dant på en annan plats.
AngelLove
2005-09-03, 12:25
Självklart finns det, ni andra som säger annat har bara inte hittat rätt personer ännu. Soulmates anser jag kan vara både en kompis och en kärlek, vill inte seperera den benämningen till att gälla bara det ena.
Evig kärlek finns, vad är annars livet värt att leva för ??? Någonstans finns det en person som det bara klaffar med. Där allt är rätt och inget är fel...
Klart det inte finns "soulmates", däremot finns det säkert folk som kommer älska varandra i evighet and all that crap.
Härligt inlägg! Kul med någon som verkligen vågar filosofera :thumbup:.
Själv är jag alldeles för cynisk, och valde alternativet "Något som händer andra...". Jag tycker mig ha sett den riktigt rosaskimrande kärleken, men jag har fruktansvärt svårt att se mig själv däri, åtminstone för ett längre tag.
Då tror jag faktiskt mer på "soulmates", i bemärkelsen folk som man känner en "högre" gemenskap med. Lite som LBacker beskriver det - någon som "vid ett universellt tillfälle delar ditt kall/livssträvan". Det har jag däremot upplevt, och det är hisnande. So may the force be with me once again...
Annars får väl jag också äta chips och titta på dokusåpor resten av livet *popcorn* ;).
//Kristin
Frågan är om man, just i det cyniska chipsätandet TILLSAMMANS med någon som gör spontankullerbyttor, kan känna en "högre gemenskap" och uppleva den där "hisnande" känslan... Man borde kanske ge även det en chans! ;)
Fan vilket ultra-bra inlägg, nu fattar jag ju äntligen vad det är jag själv säger. :thumbup: för den Lbacker!
Jag förväntar mig att du skriver om texten till Alfa-hane-klarsynt-raw-material, med riktigt snygga liknelser och att du även, genom ditt brunstigt beskrivande språk, ärar soulmatesen! Glöm inte att likna saker och ting vid ryska godståg! ;)
LBacker: Nu ska jag gråta några glädjetårar. Snacka om att hantera språket till klara bilder.
Jag blir glad, skönt att "nå fram" :)
Jag förväntar mig att du skriver om texten till Alfa-hane-klarsynt-raw-material, med riktigt snygga liknelser och att du även, genom ditt brunstigt beskrivande språk, ärar soulmatesen! Glöm inte att likna saker och ting vid ryska godståg! ;)
hehe deal! =) du fick fan ner i skrift en vag känsla jag burit på som jag inte kunnat sätta ord på så jag är fett impad, för att inte tala om en smula förhoppningsfull
hehe deal! =) du fick fan ner i skrift en vag känsla jag burit på som jag inte kunnat sätta ord på så jag är fett impad, för att inte tala om en smula förhoppningsfull
Kul att höra! Men "en smula förhoppningsfull", nu ska vi väl ändå inte överdriva? ;)
wintersnowdrift
2005-09-03, 15:21
Frågan är om man, just i det cyniska chipsätandet TILLSAMMANS med någon som gör spontankullerbyttor, kan känna en "högre gemenskap" och uppleva den där "hisnande" känslan... Man borde kanske ge även det en chans! ;)
Jodå, dyker det upp en lämplig själsfrände ska jag banne mig tvinga i vederbörande lite cyanidchips (eller nej, nu blev det fel, cyniska chips var det :D ) och se om vi kan uppleva lite andlighet together... ;)
Nää, nu ska jag inte ironisera bort det här. Jag tror mig som sagt ha mött själsfrände(r....), men det är inte säkert att en sådan relation utvecklas till "livslång kärlek" (eller ens kärlek över huvud taget...). Att livet inte är en dans på rosor har brutalt gått upp för mig ett par gånger, och då tappar man tyvärr tron lite grann. Samtidigt så ger man nog aldrig upp helt; jag tror faktiskt inte att det finns någon som ärligt kan säga att de tappat ALLT hopp.
Nåväl, mycket svammel, och faktiskt så är jag inte riktigt så deprimerad som jag kanske verkar :). Livet är lååångt och jag är ung - jag skulle allvarligt talat inte vela möta mitt livs kärlek nu i alla fall. Som Yankeee uttryckte det, det finns fortfarande många människor som jag vill möta som är "rätt person för rätt tillfälle" ;).
//Kristin
Jodå, dyker det upp en lämplig själsfrände ska jag banne mig tvinga i vederbörande lite cyanidchips (eller nej, nu blev det fel, cyniska chips var det :D ) och se om vi kan uppleva lite andlighet together... ;)
Nää, nu ska jag inte ironisera bort det här. Jag tror mig som sagt ha mött själsfrände(r....), men det är inte säkert att en sådan relation utvecklas till "livslång kärlek" (eller ens kärlek över huvud taget...). Att livet inte är en dans på rosor har brutalt gått upp för mig ett par gånger, och då tappar man tyvärr tron lite grann. Samtidigt så ger man nog aldrig upp helt; jag tror faktiskt inte att det finns någon som ärligt kan säga att de tappat ALLT hopp.
Nåväl, mycket svammel, och faktiskt så är jag inte riktigt så deprimerad som jag kanske verkar :). Livet är lååångt och jag är ung - jag skulle allvarligt talat inte vela möta mitt livs kärlek nu i alla fall. Som Yankeee uttryckte det, det finns fortfarande många människor som jag vill möta som är "rätt person för rätt tillfälle" ;).
//Kristin
Så änglasskimrande oskyldig i sinnet överlag, men rakt igenom ond när det gäller chips... them girls! ;)
Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar människan (eller om det va Dr. Phil), och jag är nästan beredd att hålla med. De gånger då mitt hopp har varit påväg att stämpla in, har också varit de tyngsta stunderna under min levnadstid. När hoppet hänger på en skör tråd, gör antagligen ditt liv detsamma.
Redo att möta sitt livs (antagna) kärlek, när blir man någonsin det?
Wintersnow:
Vilket sällsynt delikat sätt att säga "Jag har inte hunnit med min beskärda del av att kopulera runt, slyna mig samt förverkliga fantasier om dubbelmackor med negrer för att det skall passa sig att möta mitt livs kärlek riktigt än" *kissass*
Wintersnow:
Vilket sällsynt delikat sätt att säga "Jag har inte hunnit med min beskärda del av att kopulera runt, slyna mig samt förverkliga fantasier om dubbelmackor med negrer för att det skall passa sig att möta mitt livs kärlek riktigt än" *kissass*
Clash du e fan underbar! :)
wintersnowdrift
2005-09-03, 18:25
Så änglasskimrande oskyldig i sinnet överlag, men rakt igenom ond när det gäller chips... them girls! ;)
Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar människan (eller om det va Dr. Phil), och jag är nästan beredd att hålla med. De gånger då mitt hopp har varit påväg att stämpla in, har också varit de tyngsta stunderna under min levnadstid. När hoppet hänger på en skör tråd, gör antagligen ditt liv detsamma.
Redo att möta sitt livs (antagna) kärlek, när blir man någonsin det?
Oj, jag var nära att lägga till "En människa som givit upp hoppet är bara en hårsmån från döden" i mitt tidigare inlägg, men jag vågade inte av rädsla för att låta melodramatisk :em:. Och så förstår du mig precis i alla fall samt vågar sätta ord på det, tack så mycket. Jag ska inte fega ur nästa gång ;).
Nä visst, "redo" blir man nog aldrig, och skulle han knacka mig på axeln nu är jag väl inte den som är den ;). Men som sagt, om jag får välja så väntar jag gärna - finns så myyycket jag gärna skulle vilja göra först (och clash, det inkluderar inte din föreslagna dubbelmacka, vad du än tycks ha för uppfattning om mina sexuella preferenser :booty: ).
//Kristin
Oj, jag var nära att lägga till "En människa som givit upp hoppet är bara en hårsmån från döden" i mitt tidigare inlägg, men jag vågade inte av rädsla för att låta melodramatisk :em:. Och så förstår du mig precis i alla fall samt vågar sätta ord på det, tack så mycket. Jag ska inte fega ur nästa gång ;).
Nä visst, "redo" blir man nog aldrig, och skulle han knacka mig på axeln nu är jag väl inte den som är den ;). Men som sagt, om jag får välja så väntar jag gärna - finns så myyycket jag gärna skulle vilja göra först (och clash, det inkluderar inte din föreslagna dubbelmacka, vad du än tycks ha för uppfattning om mina sexuella preferenser :booty: ).
//Kristin
ha! ... kanske inte ... men jag hade rätt i övrigt, eller hur =) ... det finns nämligen bara en sorts aktivitet som man inte kan syssla med när man har partner utan att vara ett as =)
Oj, jag var nära att lägga till "En människa som givit upp hoppet är bara en hårsmån från döden" i mitt tidigare inlägg, men jag vågade inte av rädsla för att låta melodramatisk :em:. Och så förstår du mig precis i alla fall samt vågar sätta ord på det, tack så mycket. Jag ska inte fega ur nästa gång ;).
Nä visst, "redo" blir man nog aldrig, och skulle han knacka mig på axeln nu är jag väl inte den som är den ;). Men som sagt, om jag får välja så väntar jag gärna - finns så myyycket jag gärna skulle vilja göra först
//Kristin
Jag tror inte på det här med själsfränder alls längre. :) Men i övrigt så känner, tänker och lever jag mycket likt det som du beskriver (om vi bortser från Clash's tolkning), jag är inte heller redo än, men börjar långsamt att bli. Det kommer kanske en dag då jag får knacka någon på axeln ;)
Nu måste jag ut för att "rensa kroppen", för jag är rädd att trådens Ironi ska komma och slå mig av stolen annars.
Tyvärr har jag inte hittat det ännu. Men jag tror absolut på känslan evig kärlekt. Att man kan störa sig på personen ibland, och att allt inte alltid klaffar tror jag inte har med saken att göra. Utan att oavsett om allt inte är perfekt så finns kärleken där och upprätthåller lyckan, trots småbråkande.
Jag lever med tron att jag förr eller senare hittar den jag verkligen älskar.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.