Visa fullständig version : Livet
När jag satt på min farmors dödsbädd var bland de sista hon sade till oss, när hon fortfarande va 'klar i huvudet'
-"jag borde ha uppskattat livet mer.."
och de gjorde sånt ENORMT intryck på mej, förändrade mitt liv och ja får rysningar än idag när ja tänker på det.
För de är nåt man aldrig blir fullärd i -att uppskatta livet, ALLT i livet, stort som smått, varesej du spenderar större delen av ditt liv jobbandes, partajjandes eller drällandes i allmänforummet på kolo ;) så låt aldri en sekunnd gå förlorad utan att göra det allra bästa av alla situationer, glädjas åt allt som är positivt ävenom de inte gynnar just dej, säga till dina nära och kära exakt hur jävla mycke de betyder för dej och va tacksam för allt de vackra som finns i ditt liv, för allt som omger dej är så otroligt skört och du är lyckligt ovetande =)
Finns saker vi tar förgivna som finns där stabilt som berget ena sekunnden men kan va borta som ett löv i vinden den andra, människor vi älskar så de gör ont som dör, flyttar eller förändras. Syskon och vänner som försvinner ur våra liv, en pappa :love: , släktingar man inte bryr sej om att ta upp kontakt me förrän de är försent. Grannar, arbetskamrater eller andra folk som 'på håll' ställer upp för oss, och som man inte inser hur mycke de betydde förrän de är borta, döden är alltid bara ett andetag bort, och man vet ALDRIG va man hade förrän det är borta... För du kommer ångra dej på din dödsbädd, om inte tidigare=), om du inte gjorde ditt allra bästa för att värdesätta och uppskatta allt det fina i livet :love:
såå vacker!! tack för introt- M :)
i'm not a perfect person. there are many things i wish i didnt do
but i continue learning. i never meant to do those things to you.
and so i have to say before i go, that i just want you to know
i've found a reason for me, to change who i used to be
a reason to start over new, and the reason is you
i'm sorry that i hurt, its something i must live with everyday
and all the pain i put you through, i wish that i could take it all away
and be the one who catches all your tears, thats why i need you to hear
i'm not a perfect person, i never meant to do those things to you
and so i have to say before i go that i just want you to know
i've found a reason for me, to change who i used to be
a reason to start over new, and the reason is you
i've found a reason to show a side of me you didnt know
a reason for all that i do, and the reason is you
hoobastank- the reason
(Japp dom spydde på min dj förmåga i gymmet ikväll igen hehehe :love: )
mangemani
2005-07-17, 03:26
fint skrivet måste jag säga.
hade min morfar som både min förebild när jag var liten och han var ungefär som min bästa vän.
han sa mycket goda ord till mej som jag inte förstog innebörden med då pga jag var så liten men som jag när jag blev äldre har följt.
han insjuknade allt mer och mer pga att han hade en tumör.
jag förstog inte allvaret i det hela utan trodde han skulle finnas hela livet igenom.
kommer ihåg hur han satt och gruvade sej inför det som skulle komma och jag kommer också ihåg hur han kramade om mej och min syrra medans han grät,förstog då fortfarande inte varför han grät osv.
till slut en dag så fick man reda på att han hade insomnat och dött,kom som en chock för mej,9 år och hade förlorat min bäste vän.
allt gick så fort kändes det som och eftersom jag trodde att han skulle finnas hela livet så tog man inte vara på den lilla tid som han fanns i livet.
idag så följer jag i hans fotspår och hedrar minnet genom att vårda det som han älskade,hanses tennsoldats samling.
aja,nog med sentimentalt prat från min sida.
När jag satt på min farmors dödsbädd var bland de sista hon sade till oss, när hon fortfarande va 'klar i huvudet'
-"jag borde ha uppskattat livet mer.."
och de gjorde sånt ENORMT intryck på mej, förändrade mitt liv och ja får rysningar än idag när ja tänker på det.
För de är nåt man aldrig blir fullärd i -att uppskatta livet, ALLT i livet, stort som smått, varesej du spenderar större delen av ditt liv jobbandes, partajjandes eller drällandes i allmänforummet på kolo ;) så låt aldri en sekunnd gå förlorad utan att göra det allra bästa av alla situationer, glädjas åt allt som är positivt ävenom de inte gynnar just dej, säga till dina nära och kära exakt hur jävla mycke de betyder för dej och va tacksam för allt de vackra som finns i ditt liv, för allt som omger dej är så otroligt skört och du är lyckligt ovetande =)
Finns saker vi tar förgivna som finns där stabilt som berget ena sekunnden men kan va borta som ett löv i vinden den andra, människor vi älskar så de gör ont som dör, flyttar eller förändras. Syskon och vänner som försvinner ur våra liv, en pappa :love: , släktingar man inte bryr sej om att ta upp kontakt me förrän de är försent. Grannar, arbetskamrater eller andra folk som 'på håll' ställer upp för oss, och som man inte inser hur mycke de betydde förrän de är borta, döden är alltid bara ett andetag bort, och man vet ALDRIG va man hade förrän det är borta... För du kommer ångra dej på din dödsbädd, om inte tidigare=), om du inte gjorde ditt allra bästa för att värdesätta och uppskatta allt det fina i livet :love:
såå vacker!! tack för introt- M :)
i'm not a perfect person. there are many things i wish i didnt do
but i continue learning. i never meant to do those things to you.
and so i have to say before i go, that i just want you to know
i've found a reason for me, to change who i used to be
a reason to start over new, and the reason is you
i'm sorry that i hurt, its something i must live with everyday
and all the pain i put you through, i wish that i could take it all away
and be the one who catches all your tears, thats why i need you to hear
i'm not a perfect person, i never meant to do those things to you
and so i have to say before i go that i just want you to know
i've found a reason for me, to change who i used to be
a reason to start over new, and the reason is you
i've found a reason to show a side of me you didnt know
a reason for all that i do, and the reason is you
hoobastank- the reason
(Japp dom spydde på min dj förmåga i gymmet ikväll igen hehehe :love: )
Vackert.
Det är så man/jag bör leva livet. Leva sista sekunden som om den vore den sista.
Men är det så enkelt? Nej det är det inte, jag önskar jag klarade av att anamma detta leverne. Men när livet är skit så är det skit.
När du/jag/vi är äldre så är det så tragiskt att man inser de fel man gjort, och önskade att man fick göra om dem, samt återuppleva de fina saker man fick i livet.
Livet går upp och ner och det är så kort att man lär sig inte leva förän det är för sent.
Carpe Diem = Fånga dagen.. Men hur fan lyckas man med det egentligen.. Tycker det där är kempesvårt.. En guide tack.. Från någon som lyckats..
Diana kanske? :bow:
Brisk Snu Garvo
2005-07-17, 07:33
Ja hur ska man lyckas med det, fast man såklart vill så är det svårt.
Varium et semper mutabile femina
;)
Hittar man meningen (verklig eller "påhittad" spelar ingen roll, bara man själv tror på det till 100%) med sitt liv, så löser sig nog allt. Hur man ska göra det är en annan femma, men det är väl just det att man måste "ta reda" på det själv som är det svåra. Om man inte har blivit "lärd" från födelsen sas.
Det finns 2 bra ordspråk för sådana här ämnen.
Livet är som en plastpåse.
Tomt och innehållslöst, tills man fyllet det med något vettigt.
Man förstår livet baklänges - men man måste leva det framlänges.
Sitter och lyssnar på Terminator 1 love theme och tänker på hur vackert livet är, samtidigt som det kan ta slut inom loppet av en sekund!
http://us.movies1.yimg.com/movies.yahoo.com/images/hv/photo/movie_pix/mgm/the_terminator/_group_photos/linda_hamilton1.jpg
Eller som vi bevittnar i Kitanos filmer!
Ibland har inte karaktären något att leva för, ensamheten och ödet gör att det bara finns ett val!
http://www.cinemafilms.org/images/kitano/kitano99.jpg
Eller som vi bevittnar i Kitanos filmer!
Ibland har inte karaktären något att leva för, ensamheten och ödet gör att det bara finns ett val!
http://www.cinemafilms.org/images/kitano/kitano99.jpg
Nej det där är aldrig det enda valet man har.
Nej det där är aldrig det enda valet man har.
Jo i Kitanos filmer!
äsch, eller så kan man gräva ner i sig och ångra sig över allt man har missat redan nu så att inte framtiden blir något bättre heller.
High1ander
2005-07-17, 12:35
äsch, eller så kan man gräva ner i sig och ångra sig över allt man har missat redan nu så att inte framtiden blir något bättre heller.
Depression är fan meningen med livet!
LexSinner
2005-07-17, 12:40
Depression är fan meningen med livet!
Så sant som det är sagt :thumbup:
spacedog
2005-07-17, 12:43
Depression är fan meningen med livet!
Ja, om man kombinerar den med rikliga mängder självförakt så det blir lite tyngd i det hela. Och inget fjollande med droger och rakblad - det är att fega ur.
Fultjack
2005-07-17, 12:48
äsch, eller så kan man gräva ner i sig och ångra sig över allt man har missat redan nu så att inte framtiden blir något bättre heller.
im with stupid :thumbup:
datorjaevel
2005-07-17, 12:51
Det finns ingen mening med livet, det är något vi har skapat själva.
High1ander
2005-07-17, 12:52
Ja, om man kombinerar den med rikliga mängder självförakt så det blir lite tyngd i det hela. Och inget fjollande med droger och rakblad - det är att fega ur.
Jupp, det är så ett riktigt liv ska levas!
Om inte depression fanns så skulle jag inte orka leva ;)
spacedog
2005-07-17, 12:56
Jupp, det är så ett riktigt liv ska levas!
Om inte depression fanns så skulle jag inte orka leva ;)
Manodepression är till och med snäppet bättre, då förvirrar man sin omgivning och stöter bort alla som bryr sig om en - den totala ensamheten ger liksom guldkant på eländet, om man nu kan uttrycka det så. :D
High1ander
2005-07-17, 12:57
Manodepression är till och med snäppet bättre, då förvirrar man sin omgivning och stöter bort alla som bryr sig om en - den totala ensamheten ger liksom guldkant på eländet, om kan uttrycka det så. :D
Hmm... kanske man ska testa? Finns det några biverkningar? Jag menar, man kanske blir för lycklig ett tag, är det värt risken?
Brisk Snu Garvo
2005-07-17, 12:58
Jag gilla den här bilden :)
Jag gilla den här bilden :)
han ser ju lycklig ut iaf.
Eller som R.A Salvatore så fint skriver det...
" I am dying.
Every day, with every breath I draw, I am closer to the end of my life. For we are born with a finite number of breaths, and each one I take edges the sunlight that is my life toward the inevitable dusk.
It is a difficult thing to remember, especially while we are in the health and strength of our youth, and yet, I have come to know that it is an important thing to keep in mind - not to complain or make melancholy, but simply because only with the honest knowledge that one day I will die can I ever truly begin to live...
...So many people, it seems, stick themselves into the same routines, going through each day´s rituals with almost religious precision.
They become creatures of simple habit. Part of that is the comfort afforded by familiarity, but there is another aspect to it, a deep-rooted belief that as long as they keep everything the same, everything will remain the same. Such rituals are a way to control the world about them, but in truth, they cannot. For even if they follow the exact routine day after day, death will surely find them...
...It is a road we travel alone, but a road that I no longer fear, for in accepting the inevitable, I have freed myself from it. In coming to recognize my mortality, I have found the secret to enjoying those centuries, years, months, days, or even hours, that i have left to draw breath. This i the existence i can control, and to throw away the precious hours over fear of the inevitable is a foolish thing indeed. And to subconsciously think ourselves immortal, is equally foolish.
I cannot control the truth of death, whatever my desperation. I can only make certain that those moments of my life I have remaining are as rich as the can be."
En präst jag känner till, som p.g.a. sitt yrke suttit vid ett ganska stort antal dödsbäddar sade att i stort sett det enda han aldrig harde hört någon döende ångra var att de 1) inte hade jobbat lite mer, 2) inte hade tittat mer på TV. Säger kanske en del om hur vi prioriterar och hur vi borde/någonstans egentligen ändå skulle vilja prioritera.
Edit: Bidrar till citatsamlingen med ett visdomsord från en av mina favoritdiktare Gunnar Björling:
"Livet är inte begripligt. Det är att gripa."
fint skrivet måste jag säga.
hade min morfar som både min förebild när jag var liten och han var ungefär som min bästa vän.
han sa mycket goda ord till mej som jag inte förstog innebörden med då pga jag var så liten men som jag när jag blev äldre har följt.
han insjuknade allt mer och mer pga att han hade en tumör.
jag förstog inte allvaret i det hela utan trodde han skulle finnas hela livet igenom.
kommer ihåg hur han satt och gruvade sej inför det som skulle komma och jag kommer också ihåg hur han kramade om mej och min syrra medans han grät,förstog då fortfarande inte varför han grät osv.
till slut en dag så fick man reda på att han hade insomnat och dött,kom som en chock för mej,9 år och hade förlorat min bäste vän.
allt gick så fort kändes det som och eftersom jag trodde att han skulle finnas hela livet så tog man inte vara på den lilla tid som han fanns i livet.
idag så följer jag i hans fotspår och hedrar minnet genom att vårda det som han älskade,hanses tennsoldats samling.
aja,nog med sentimentalt prat från min sida.
AAAwww hjärtskärande att läsa.. underbart vackert att du har kvar och hedrar minnen av honom :)
AFanatic
2005-07-17, 15:14
Eller som R.A Salvatore så fint skriver det...
" I am dying.
Every day, with every breath I draw, I am closer to the end of my life. For we are born with a finite number of breaths, and each one I take edges the sunlight that is my life toward the inevitable dusk.
It is a difficult thing to remember, especially while we are in the health and strength of our youth, and yet, I have come to know that it is an important thing to keep in mind - not to complain or make melancholy, but simply because only with the honest knowledge that one day I will die can I ever truly begin to live...
...So many people, it seems, stick themselves into the same routines, going through each day´s rituals with almost religious precision.
They become creatures of simple habit. Part of that is the comfort afforded by familiarity, byt there is another aspect to it, a deep-rooted belief that as long as they keep everything the same, everything will remain the same. Such rituals are a way to control the world about them, but in truth, they cannot. For even if they follow the exact routine day after day, death will surely find them...
...It is a road we travel alone, but a road that I no longer fear, for in accepting the inevitable, I have freed myself from it. In coming to recognize my mortality, I have found the secret to enjoying those centuries, years, months, days, or even hours, that i have left to draw breath. This i the existence i can control, and to throw away the precious hours over fear of the inevitable is a foolish thing indeed. And to subconsciously think ourselves immortal, is equally foolish.
I cannot control the truth of death, whatever my desperation. I can only make certain that those moments of my life I have remaining are as rich as the can be."
Så äkta, så rent, så ytterligt sant.
Vackert.
Det är så man/jag bör leva livet. Leva sista sekunden som om den vore den sista.
Men är det så enkelt? Nej det är det inte, jag önskar jag klarade av att anamma detta leverne. Men när livet är skit så är det skit.
När du/jag/vi är äldre så är det så tragiskt att man inser de fel man gjort, och önskade att man fick göra om dem, samt återuppleva de fina saker man fick i livet.
Livet går upp och ner och det är så kort att man lär sig inte leva förän det är för sent.
Jo precis man blir aldrig fullärd :) grejjen är ju den att när du upplever livet som skit så är de i själva verket bara vissa delar eller hur som krånglar, du har såå mycke att va tacksam för och din uppskattningsförmåga av de vackra du har i ditt liv grummlas av tankar på de andra som känns skit.
Men somsagt de är ju lättare sagt än gjort såklart ;) att allti uppskatta allt är ju ingen som nånsinn blir fullärd i :)
Eller som R.A Salvatore så fint skriver det...
" I am dying.
Every day, with every breath I draw, I am closer to the end of my life. For we are born with a finite number of breaths, and each one I take edges the sunlight that is my life toward the inevitable dusk.
It is a difficult thing to remember, especially while we are in the health and strength of our youth, and yet, I have come to know that it is an important thing to keep in mind - not to complain or make melancholy, but simply because only with the honest knowledge that one day I will die can I ever truly begin to live...
...So many people, it seems, stick themselves into the same routines, going through each day´s rituals with almost religious precision.
They become creatures of simple habit. Part of that is the comfort afforded by familiarity, byt there is another aspect to it, a deep-rooted belief that as long as they keep everything the same, everything will remain the same. Such rituals are a way to control the world about them, but in truth, they cannot. For even if they follow the exact routine day after day, death will surely find them...
...It is a road we travel alone, but a road that I no longer fear, for in accepting the inevitable, I have freed myself from it. In coming to recognize my mortality, I have found the secret to enjoying those centuries, years, months, days, or even hours, that i have left to draw breath. This i the existence i can control, and to throw away the precious hours over fear of the inevitable is a foolish thing indeed. And to subconsciously think ourselves immortal, is equally foolish.
I cannot control the truth of death, whatever my desperation. I can only make certain that those moments of my life I have remaining are as rich as the can be."
Ja får rysningar, de där va vackert! :)
Jag gilla den här bilden :)
Börja kolla på Kitanos filmer så kommer du se mer av den varan!
Carpe Diem = Fånga dagen.. Men hur fan lyckas man med det egentligen.. Tycker det där är kempesvårt.. En guide tack.. Från någon som lyckats..
Diana kanske? :bow:
Hheheh vetefasiken om ja allti lyckas fånga varje dag ;) men ja gör mitt allra yttersta iaf :thumbup: speciellt när de kommer till att va glad åt allt bra och låta folk man älskar veta hur mycke de betyder alltid :love:
Ja hur ska man lyckas med det, fast man såklart vill så är det svårt.
Man får börja smått lixom på nåt sätt och avanceera :thumbup: bara man gör sitt bästa lixom och är glad åt de som finns i livet nu, och inte tar saker för givna så mycke som man lätt gärna gör :)
Hittar man meningen (verklig eller "påhittad" spelar ingen roll, bara man själv tror på det till 100%) med sitt liv, så löser sig nog allt. .
:thumbup:
Eller som R.A Salvatore så fint skriver det...
" citat"
Är det från Halflings gem?
:thumbup:
Är det från Halflings gem?
:thumbup:
Visst är det det. :hbang:
Livet äger, det finns mycket man kan göra. Tv-spel blir bara snyggare varje dag som går! :hbang:
Alltså när man dött vad spelar det för roll vad man uppskattat och inte uppskattat...........jag menar man är ju död ..........
Om jag lever livet och uppskattar varje dag.......... vad spelar det för roll när man dött? Det är ju inte så att man skryta till andra alla andra "döda" hur roligt man hade det när man levde ............
hehe mina deprimerande tankar bara :D
Alltså när man dött vad spelar det för roll vad man uppskattat och inte uppskattat...........jag menar man är ju död ..........
Om jag lever livet och uppskattar varje dag.......... vad spelar det för roll när man dött? Det är ju inte så att man skryta till andra alla andra "döda" hur roligt man hade det när man levde ............
hehe mina deprimerande tankar bara :D
kommer alla man älskade att komma ihåg att de var älskade PRECIS efter de blundat?... eller ? de kanske mår bättre av det... man kanske dör liksom "lättare". går inte och förklara... många frågor INGA svar
kommer alla man älskade att komma ihåg att de var älskade PRECIS efter de blundat?... eller ? de kanske mår bättre av det... man kanske dör liksom "lättare". går inte och förklara... många frågor INGA svar
jo eller hur
Alltså när man dött vad spelar det för roll vad man uppskattat och inte uppskattat...........jag menar man är ju död ..........
Om jag lever livet och uppskattar varje dag.......... vad spelar det för roll när man dött? Det är ju inte så att man skryta till andra alla andra "döda" hur roligt man hade det när man levde ............
hehe mina deprimerande tankar bara :D
Fä dör, fränder dö,
själv dör du likaså;
ett vet jag som aldrig dör:
dom över död man.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.