Visa fullständig version : Utvisad
Då har dagen kommit och gått och mina svärföräldrar har utvisats. Kvar blir en tom känsla av ovishet och frågan om det är värt det ställs.
allt känns mörkt och dystert, ingenting bringar lycka och allt är rent åt helvete.
21 maj skjutsade jag de till polisen och de åkte efter 5 minuters väntan till Arlanda. fanns ingen som inte grät och min fru är helt förkrossad.
hon gråter nu varje dag och jag följer med i strömmen. det forsar och gör ont inombords.
jag känner mig skyldig för att jag inte kunde hjälpa de mer och stanna i Sverige. de fick vänta 6 år för den här dagen.
jag är nu på jobbet och sitter och stirrar ut genom fönstret och tänker om fallet från 5 våningar gör susen, jag tror inte det.
det enda som hindrar mig är min fru och min lilla unge.
det enda som gör oss lyckliga nu är vår lilla baby som sparkar och vrider sig varje dag.
ledsen att jag drygar ner sidan med dystra trådar men jag behövde skriva av mig lite.
kan fan inte fatta att en 25 årig kille som styrketränar och lyssnar på hardcore m.m. sitter och gråter på jobbet. hoppas fan inte chefen kommer in nu.
... kan fan inte fatta att en 25 årig kille som styrketränar och lyssnar på hardcore m.m. sitter och gråter på jobbet. hoppas fan inte chefen kommer in nu.
I mina ögon hade det varit konstigare att INTE gråta i en situation som din, 25-årig kille eller ej; jag kan förstås inte föreställa mig hur det känns, men det måste alla gånger kännas för jävligt. Mitt uppriktiga deltagande, för allt vad det kan vara värt.
I mina ögon hade det varit konstigare att INTE gråta i en situation som din, 25-årig kille eller ej; jag kan förstås inte föreställa mig hur det känns, men det måste alla gånger kännas för jävligt. Mitt uppriktiga deltagande, för allt vad det kan vara värt.
jo självklart, man är ju någorlunda normal så klart man gråter då men man har alltid trott att man är hård och klarar en sån dag men fan det gick inte hålla inne.
jag försökte för de andras skull att inte gråta men det gick inte. inte känndes det bättre av att gråta heller.
Tragiskt för dig o dom inblandade helt klart.
Men visst skall du snart till landet dom utvisas till och gifta dig? så dom utvisas väl inte till ngn dödenshelvete?
Tragiskt för dig o dom inblandade helt klart.
Men visst skall du snart till landet dom utvisas till och gifta dig? så dom utvisas väl inte till ngn dödenshelvete?
jag är gift redan och detta är mina svärföräldrar. finns inget att göra än att resa till de som turist max 1 gång per år om jag har råd.
jag kommer inte på något sätt att få hit de.
vet någon så berätta gärna.
AngelLove
2005-05-23, 10:39
Tycker inte att du skall vara rädd för om chefen ser dig gråta, tvärtom kanske du skulle gå in till chefen och berätta vad som hänt och hur du känner dig. Nu vet jag inte hur din chef är men om det är en bra människa så...
Går det inte att överklaga utvisningsbeslutet ? Har för mig att man blir eller kan bli svensk medborgare efter 6år i Sverige, verkar ju helmysko med en utvisning efter så lång tid..
Tycker inte att du skall vara rädd för om chefen ser dig gråta, tvärtom kanske du skulle gå in till chefen och berätta vad som hänt och hur du känner dig. Nu vet jag inte hur din chef är men om det är en bra människa så...
Går det inte att överklaga utvisningsbeslutet ? Har för mig att man blir eller kan bli svensk medborgare efter 6år i Sverige, verkar ju helmysko med en utvisning efter så lång tid..
chefen vet om allt och har stöttat mig väldigt mycket, men att gråta på jobbet känns fel.
6 år och du blir medborgare men endast om du fått permanent uppehållstillstånd vilket de aldrig fick.
stora pojkar gråtar inte, riktiga män gör det!
Jag lider med dig men förhoppningsvis löser det sig framöver och tiden läker alla sår. Vet inte ifall det hjälper nu men när lite tid har gått så brukar sådanna här saker kännas mindre jobbiga.
Det kommer en punkt i livet då man måste bestämma sig för e enda sak: antingen ser man på de jobbiga sakerna som grejer som har "skadat" ens psyke och som man måste "fixa", eller så ser man på det som en vis man en gång såg på det, nämligen att "Det som inte dödar oss, det härdar oss!". Jag lovar dig att livet kommer att förändras tusen gånger om, och antingen ser du på de jobbiga upplevelserna som tillgångar eller som hinder. Jag vet att det är svårt för dig att se på det på det viset, men det är där det viktiga ligger - att inte bli trött, att orka ta sig upp, oavsett hur jobbigt det är. It's all about you. Ingen kommer att hjälpa dig på riktigt, folk kan visa dig en massa dörrar, men det är alltid du som måste gå igenom dem i slutändan.
KÄMPA
tack grabbar för orden, det hjälper verkligen.
tack grabbar för orden, det hjälper verkligen.
Kör hårt Gabber! Du och din fru kommer att klara det här tillsammans, ta stöd av varandra.
du har min sympati....
"efter regn kommer sol"
du har min sympati....
Min med!
Du har min sympati Gabber!
Är nog många här på Kolo som hoppas allt blir bra igen för dig!
värmande ord, tack. nu är det dags att gå hem också och träffa frugan och trösta henne.
vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen.
men vill ändå säga något. det hjälper inte
att jag tycker synd om dig och din familj,
men jag kan inte göra annat.
Vilket land är det de kommer ifrån ?
vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen.
men vill ändå säga något. det hjälper inte
att jag tycker synd om dig och din familj,
men jag kan inte göra annat.
Vilket land är det de kommer ifrån ?
Armenien
livet känns bättre nu efter goda nyheter från polismyndigheterna. mina svärföräldrar har inte fått någonting stämplad i sina pass vilket innebär att vi kan ge de visum så de kan komma på besök när de vill och vi kan åka så fort vi har råd också.
livet har ljusnat till lite och jag var och tränade idag för första gången på 2 veckor.
det går bra på jobbet också med nya arbetsuppgifter och klättring uppåt.
WHITEFOLKS
2005-05-26, 12:45
Hehe stackars vikter, de kommer få smaka känner jag på mig :)
Hehe stackars vikter, de kommer få smaka känner jag på mig :)
det kan jag lova dig *flex*
vet ni hur svårt det är att få visum nuförtiden?
skälen till visum är att deras gravida dotter ska föda i oktober och vi behöver de dels för stöd men sen för att de ska se sitt första barnbarn.
det borde väl räcka till att få visum eller hur? samt att jag tar ansvaret över de och inte begär någon bidrag eller socialhjälp. jag tar ansvaret och de bor hos mig.
någon som är insatt?
Rent spontant tycker jag att det borde räcka för något slags turistvisum i alla fall. Kreti och pleti åker ju överallt på semester utan att bli stoppade av det lokala invandrarverket, och jag fick då komma in i USA utan större problem som relativt ospecificerad "konferensdeltagare" i fjol, vilket jag spontant egentligen tycker är en mycket "sämre" anledning (dock efter att ha skriftligen försäkrat att jag inte tillhörde hågon terroristorganisation, inte hade någon mental störning etc. - som om någon mentalt störd terrorist skulle ha kryssat i "ja-rutan" ...). Och förstås den obligatoriska frågan "Do you have a credit card ..." Det är dock möjligt att det blir trixigare ju mer "obestämd" tid man skall var här på, dock, typ om man inte har någon returbiljett.
Edit: Det verkar som om det är trixigt om man inte har en returbiljett, som sagt, se migrationsverkets hemsida (http://www.migrationsverket.se/). Å andra sidan kan man ju boka en returbiljett vääääldigt långt fram i tiden. Det verkar vidare om om du utöver att ta på dig det finansiella ansvaret måste skriva något slags "personlig inbjudan" också - sedan handlar det antagligen om ifall du får en vettig handläggare eller en grinig sådan som anser att din inbjudan bara är ett svepskäl för att snika sig in och sedan försvinna i den grå svenska massan ... *screwy* Jag tror att det kan vara läge att börja snickra på apparaten i GOD tid, så att nihar lite marginal ifall de börjar strula.
Rent spontant tycker jag att det borde räcka för något slags turistvisum i alla fall. Kreti och pleti åker ju överallt på semester utan att bli stoppade av det lokala invandrarverket, och jag fick då komma in i USA utan större problem som relativt ospecificerad "konferensdeltagare" i fjol, vilket jag spontant egentligen tycker är en mycket "sämre" anledning (dock efter att ha skriftligen försäkrat att jag inte tillhörde hågon terroristorganisation, inte hade någon mental störning etc. - som om någon mentalt störd terrorist skulle ha kryssat i "ja-rutan" ...). Och förstås den obligatoriska frågan "Do you have a credit card ..." Det är dock möjligt att det blir trixigare ju mer "obestämd" tid man skall var här på, dock, typ om man inte har någon returbiljett.
Edit: Det verkar som om det är trixigt om man inte har en returbiljett, som sagt, se migrationsverkets hemsida (http://www.migrationsverket.se/). Å andra sidan kan man ju boka en returbiljett vääääldigt långt fram i tiden. Det verkar vidare om om du utöver att ta på dig det finansiella ansvaret måste skriva något slags "personlig inbjudan" också - sedan handlar det antagligen om ifall du får en vettig handläggare eller en grinig sådan som anser att din inbjudan bara är ett svepskäl för att snika sig in och sedan försvinna i den grå svenska massan ... *screwy* Jag tror att det kan vara läge att börja snickra på apparaten i GOD tid, så att nihar lite marginal ifall de börjar strula.
jo, jag läste där också och vad jag kunde förstå så behövs det speciella skäl till visum som sjukdom, krig, politiska problem osv men jag antar att födsel hör till, annars fan.
visum godkänns för tre månader i taget så om de köper retur tre månader fram så ser det ju på papper helt rätt ut. det borde ju fan gå tycker man.
men jag har haft SÅÅÅÅ många dåliga erfarenheter av Mverket så att jag är förbannad redan innan jag skickat in ansökan.
Jag vet inte hur det är med just Armenien, men jag pratade med en arbetskamrat som är från Chile och enligt honom kan det för vissa länder tydligen krävas att man söker visum från det ländet (alltså att ansökan utgår från dem och inte från dig) för att det skall fungera. Jag vet inte mer specifikt hur detta går till och för vilka länder det är aktuellt, men det kanske är något att kolla upp så att det inte blir stopp från utreselandet i sista sekunden. Han så också "börja TIDIGT, det kan ta evigheter att komma fram till rätt handläggare ..."
Jag vet inte hur det är med just Armenien, men jag pratade med en arbetskamrat som är från Chile och enligt honom kan det för vissa länder tydligen krävas att man söker visum från det ländet (alltså att ansökan utgår från dem och inte från dig) för att det skall fungera. Jag vet inte mer specifikt hur detta går till och för vilka länder det är aktuellt, men det kanske är något att kolla upp så att det inte blir stopp från utreselandet i sista sekunden. Han så också "börja TIDIGT, det kan ta evigheter att komma fram till rätt handläggare ..."
jo, han har rätt. Funkar så att jag skickar efter de samtidigt som de fyller i alla blanketter. Sedan om det gäller släktbesök så måste minst en referensperson söka med speciell blankett härifrån också.
och att det tar tid tvivlar jag inte på men det står att det brukar ta 2 v på deras sida, jävla skämt säger jag.
Self-funded turistvisum på tre månader kan väl de flesta få? Vet allafall min styvmor kunde göra det med sina päron.
... står att det brukar ta 2 v på deras sida
Eftersom du själv antyder att du tvivlar på det vågar jag skriva det: Det där låter för mig som första klassens *bs*
2 veckor låter som ovanlig kort tid måste jag säga, räkna med en månad i förväg om inte mer.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.