Visa fullständig version : Fundera på sluta skolan.
Som topic lyder så funderar jag på att sluta skolan, är så skoltrött, mår inte så jädrans bra blir värre med skolan och tycker väll inte jag passar inte så bra i klassen över huvudtaget.
Nu undrar jag om det är någon här som hoppat av gymnasiet och vad har du då gjort? Kan ju pm:a om det känns jobbigt att erkänna.
Vad finns det för en 16 åring att göra i dagens läge?
Jag kommer antagligen gå denna vecka också sen på fredag ska jag ha bestämt mig.
Hmmm grymt svårt val. Antingen pajja en stor del av livet med att få svårt att få jobb.
Eller må riktigt skit när man väl går i skolan att riskera ett nytt nervsammanbrott(vettifan om det är just det ordet men men).
En riktigt förvirrad nemd.
Tricklev
2005-04-03, 20:03
Man kan väll tästa att byta skola/linje istället för att hoppa av skolan helt?
Du tänker inte börja ny linje till nästa termin?
Jag hoppade iaf av skolan i början av december förra året och har praktiserat/ska praktisera fram till nästa termin då jag är tillbaka i skolan.. ska bli gött att få lite jämngamla människor runt sig om dagarna igen :)
Nej för fan. Jag gjorde den missen i 2:an på gymnasiet. Jag var så otroligt skoltrött att jag sa till min lärare att jag hade bytt skola. Sen drog jag hemma i 3 månader utan att någon visste något. Sen sa jag till slut att jag hade slutat, då fixade som tur var morsan så att jag fick läsa igen det de andra hade läst. Inte för att det hade något med detta att göra egentligen.
Hur som helst, vad du än gör, se till att fixa fullständiga gymnasiebetyg. Sen kan du göra vad du vill.
mini_Arnold
2005-04-03, 20:09
Som yankee säger, hoppa inte av!
Byt program om det går.
Jag hoppade av i början på 3e och sista året och det ångrar jag som fan idag.
Bara att bocka skiten. ;) Ett alternativ kan kanske vara att plugga ett år utomlands?
Var inte dum! Satsa på en utbildning. Finsn inga jobb på marknaden ifall du inte är jävligt bra på nåt.
RobbeliRobban
2005-04-03, 20:15
Hoppa av skolan är skitbra :thumbup: :thumbup: Man får massa tid till att gymma, jobba svart i närbutiken och dela tidningar, för att sedan i vuxnare ålder avancera till att jobba på flyttfirma, postsortering eller brödpaketering.
Sedan kan man gotta sig åt att man ligger så himla långt efter rent intellektuellt (Se på mig, stavade jag ens det rätt?) och bara klarar av utbildningar med rätt låga krav, och kan gotta sig åt att man alltid kommer att vara såpass underbetald att man nästan är omyndigförklarad och aldrig får ta ett större lån(Om man då inte är kvar på flyttfirman vill säga), ha råd att ta semester max varannat år (om man sparar) alltid kommer att köra en skruttig bil, och alltid kommer att få hyra sitt eget hem.
Neeeh, det där lät värre än avsett, men poängen är att missköter du skolan kan det ha effekt ganska långt in i livet.
är också grymt skoltrött... men försöker bita ihop bara, bara jag fixar de kurser jag har kvar i år så ska det nog lösa sig i 3an
Joo jag vet att det är viktigt med gymnasiebetyg idag.
Det här med att byta skola/linje är inget för mig, det är själva skolgrejjen som jag inte trivs med. Sen så har jag alltid haft svårt för andra människor jag går lixom inte riktigt ihop med nån. Mitt största dilemma är att jag verkligen mår MER dåligt av skolan känner jag. Sen är det massa saker jag inte kommer klara i skolan, alla muntliga saker, jag snackade med mina lärare om jag kunde få göra det för en mindre grupp på 4-5 personer men dem sa nej direkt. Vad är det då för ide att gå var också om jag endå inte kommer få betyg. Sen ligger jag även efter riktigt mycket och det gör bara saken värre. Jag har 35% frånvaro. Sen har jag även problemet att jag har svårt att prestera nånting inför andra. Jag kan vara en hejjare på att tex laga punka på cykel(kom och tänka på det då jag ska göra det imorrn) men om nån ska vara med när jag gör det då går det riktigt åt helvete och dem som är med mig trr väll jag är invalid som knappt kn pumpa ett däck.
fyfan vad sånt här är jobbigt, det är ju inte precis ett val mellan två maträtter. :( :confused:
Joo jag vet att det är viktigt med gymnasiebetyg idag.
Sen så har jag alltid haft svårt för andra människor jag går lixom inte riktigt ihop med nån.
Människor kommer inte försvinna även om du hoppar av skolan ;)
Vad hade du tänkt att göra om du hoppar av skolan?
Kanske nåt sånt här skulle passa dig bättre: http://www.praktiska.se/ ?
Mindre klasser.. väldigt mycket praktik
Hoppa av skolan är skitbra :thumbup: :thumbup: Man får massa tid till att gymma, jobba svart i närbutiken och dela tidningar, för att sedan i vuxnare ålder avancera till att jobba på flyttfirma, postsortering eller brödpaketering.
Sedan kan man gotta sig åt att man ligger så himla långt efter rent intellektuellt (Se på mig, stavade jag ens det rätt?) och bara klarar av utbildningar med rätt låga krav, och kan gotta sig åt att man alltid kommer att vara såpass underbetald att man nästan är omyndigförklarad och aldrig får ta ett större lån(Om man då inte är kvar på flyttfirman vill säga), ha råd att ta semester max varannat år (om man sparar) alltid kommer att köra en skruttig bil, och alltid kommer att få hyra sitt eget hem.
Neeeh, det där lät värre än avsett, men poängen är att missköter du skolan kan det ha effekt ganska långt in i livet.
Det är just därför detta valet är så jobbigt eftersom det handlar om ens framtid och framtida pengar som effekterar bostad, bil, mat, semester, upplevelser osv. Men jag mår ju skit nu också riktigt skit, inte nån jäkla tramsig deprimering eller nåt. Rent ut sagt SKIT!
Tycker du ska ta dig en riktig funderare, vilket du antagligen gör med!
Varför inte ta ett sabbatsår eller nått??
jag funderade också på att hoppa av, men så blev jag övertalad att byta linje istället. Böt från SAM till handels...behöver jag säga att det var det absolut dummaste valet jag någonsin gjort i hela mitt liv?!
Hatar den där jävla kärringen till SYO, även fast jag vet att hon bara ville väl...
Det jag menar är att du verkligen ska fundera, så du inte gör någonting du ångrar!
Människor kommer inte försvinna även om du hoppar av skolan ;)
Vad hade du tänkt att göra om du hoppar av skolan?
Kanske nåt sånt här skulle passa dig bättre: http://www.praktiska.se/ ?
Mindre klasser.. väldigt mycket praktik
Ne jag vet människor försvinner inte.
Det där lät ju riktigt bra, fast jag går ju i en relativt liten klass på 15 personer. Men det är just det med det praktiska som jag alltid har haft svårt med, känns till och med som om jag är sämre på det nu än jag var i 7-8. :confused:
Men det kan ju vara nåt att kolla upp. Ska köra det i veckan.
Tycker du ska ta dig en riktig funderare, vilket du antagligen gör med!
Varför inte ta ett sabbatsår eller nått??
jag funderade också på att hoppa av, men så blev jag övertalad att byta linje istället. Böt från SAM till handels...behöver jag säga att det var det absolut dummaste valet jag någonsin gjort i hela mitt liv?!
Hatar den där jävla kärringen till SYO, även fast jag vet att hon bara ville väl...
Det jag menar är att du verkligen ska fundera, så du inte gör någonting du ångrar!
Joo jag funderar dygnet runt, får inte sova riktigt heller p.g.a det. Men ta sabbats år har jag funderat på men det är just det att efter det är slut jag då kommer den där skiten med skolan igen och när man skal börja i ny klass det är det jobbigaste. Jag är riktigt folkskygg. Jag får panik bara jag ska på middag med 15 personer jag känner, det blir för mycket. Jag är så osäker, säger fel saker osv.
Sen så blir jag lätt paranoid när jag har för många saker att tänka på då jag inte kan kopla bort nåt helt det blir att hjärnan går och maler om skolans alla ämnen och saker som behövs göra i skolan tillsammans med träningen, kosten, hemmasysslor, ja vardagen helt enkelt.
mangemani
2005-04-03, 20:39
glädj dej du som går i skolan,för när du kommer ut i det riktiga livet,DÅ börjar allvaret.
gå kvar i skolan.
glädj dej du som går i skolan,för när du kommer ut i det riktiga livet,DÅ börjar allvaret.
gå kvar i skolan.
Instämmer..
Jag vart riktigt skoltrött i 2an o 3an...
Betygen dalade en del.. men inga IG iaf..
Nu när jag varit arbetslös i stort sett ett år så är jag skitsugen på att plugga vidare! (tagit en del små skitjobb o nu är jag mitt inne i ett 3-månaders jobb).
Blir förhoppningsvis inte lika lätt skoltrött på ngt med inriktning på det jag
tycker är intressant heller..
Hade samma dilemma efter första året på gymnasiet. Hoppade av men bestämde mig för att fortsätta efter ett år (bästa beslut jag gjort). Gled genom gymnasiet resten av tiden och hade ganska hög frånvaro, betygen blev lidande av det. Jag hatade (gör det fortfarande) muntliga redovisningar. Även om det bara är inför en person kan jag knapt få ett rätt ord ur munnen.
Nu pluggar jag på universitet och stormtrivs. Tänk vad några år kan göra.
Edit: Under sabbatsåret praktiserade jag på det lokala gymmet. Kanske inte så givande men jag fick iaf träna gratis :thumbup:
Visst är det viktigt att gå gymnasiet, men om det är så illa som det låter så hoppa av o ta ett sabbatsår till att börja med.
sätt dig dock inte hemma framför datorn o glo det året utan försök göra ngt.
kanske ta en praktikplats av ngt slag medans du söker vettiga jobb, eller vad som helst, sitt inte hemma o glo bara iaf.
Finns gott om folk som hoppat av gymnasiet som lyckas i livet ändå.
Det är ju ändå ditt liv och troligen så får du bara ett, livet tar inte slut bara för att du hoppar av gymnasiet.
Men som sagt börja med ett sabbatsår, du är ju såpass ung än så det är ingen brådska precis, mkt kan ju hända på ett år.-
Förstör inte ditt liv med måsten påtvingade av andra iaf, Lycka till!
Visst är det viktigt att gå gymnasiet, men om det är så illa som det låter så hoppa av o ta ett sabbatsår till att börja med.
sätt dig dock inte hemma framför datorn o glo det året utan försök göra ngt.
kanske ta en praktikplats av ngt slag medans du söker vettiga jobb, eller vad som helst, sitt inte hemma o glo bara iaf.
Finns gott om folk som hoppat av gymnasiet som lyckas i livet ändå.
Det är ju ändå ditt liv och troligen så får du bara ett, livet tar inte slut bara för att du hoppar av gymnasiet.
Men som sagt börja med ett sabbatsår, du är ju såpass ung än så det är ingen brådska precis, mkt kan ju hända på ett år.-
Förstör inte ditt liv med måsten påtvingade av andra iaf, Lycka till!
Tack för dem orden det kändes gött.
Jo jag tror det blir så nu att jag tar ett sabbatsår eller jag iaf tills nästa läsår börjar, som du sa så kan mycket hända och jag ska höra med skolan jag tror dem kan fixa en praktikplats åt mig om jag bestämmer mig för att hoppa av. Nej jag tänker verkligen inte sätta mig framför datorn. Mår bara ännu smre av det. Det blir till att försöka fixa till mitt vanlig liv framförallt.
nemd
Förr tänkte jag ge lillbrorsan min rådet att direkt efter högstadiet ta ett ledigt år, men gör inte det! Istället för att hoppa av gör som så att du skär ner på skiten, läs 3-4 kurser bara.. gör du det så kan du(om du går på en korrupt skola, vilket många gör) få ut fullt studiebidrag + en massa fritid till att träna/jobba/supa. Jag hoppade av 1an för att börja om samma kurs året därpå, hade med den energin jag la ner första året lika gärna kunnat avsluta 3-4 kurser och få fin ledighet året därpå men så smart var inte jag :P
Förr tänkte jag ge lillbrorsan min rådet att direkt efter högstadiet ta ett ledigt år, men gör inte det! Istället för att hoppa av gör som så att du skär ner på skiten, läs 3-4 kurser bara.. gör du det så kan du(om du går på en korrupt skola, vilket många gör) få ut fullt studiebidrag + en massa fritid till att träna/jobba/supa. Jag hoppade av 1an för att börja om samma kurs året därpå, hade med den energin jag la ner första året lika gärna kunnat avsluta 3-4 kurser och få fin ledighet året därpå men så smart var inte jag :P
Korrupt skola? Hur funkar det - får studierektorn 200 av dina 900kr för att knipa om frånvaron då eller? *rolleyes*
Äh.. ta ett sabbatsår.. om det nu verkligen, verkligen är så att du är extremt skoltrött. Men skit inte i gymnasiet, det är inte lätt att få jobb (jobb som är nåt att ha i längden i vilket fall) med endast en högstadieexamen (?) i ryggen.
De flesta är skoltrötta nån gång, antingen så tar man ett uppehåll/byter riktning eller så kämpar man sig igenom svackan.. det senare är vanligare och att rekommendera.
Korrupt kanske var fel ordval, men när det gäller friskolor så är det just det som grejen handlar om iaf.
Att ta helt ledigt från skolan och allt gick iaf åt helvete för mig, hade det tungt som fan att komma tillbaks till verkliga livet efter 9 månader med 10 timmars sömn och 6h TV/datortid om dagen. Men om du nu lyckas skaffa praktik/jobb så kanske det hade funkat, men gymnasiet är något man verkligen bör få gjort.
Har en del kompisar som hoppade av gymnasiet och samtliga av dessa har det ganska skit. Kan inte söka vettiga utbildningar och får inga jobb. Får ta studielån för att läsa på komvux, folkhögskola osv.
Att ha gymnasiebetyg är stor skillnad mot att bara ha högstadiet i ryggen.
Morsan kom hem nu och jag har efter diskussion med henne beslutat mig för att hoppa av skolan och får antagligen praktik på Clas Ohlson. Det känns skönt att äntligen tagit ett beslut. Men fortfarande känns det ju jobbigt men endå mycket bättre. Imorrn börjar dag 1 på mitt nya liv, att ordna upp sitt liv.
Tack för alla svar det har varit hjälpsamt och gud vad skönt det var att få skriva av sig lite.
natti på er allesammans.
nemd
Själv hoppade jag av skolan redan i grundskolan. Efter några år av ingenting började jag på IV, och sedan på Natur. Då hade jag fått tillbaka viljan och den sitter i än! Jag går nu andra året på natur, och planerar att plugga vidare direkt efter skolan.
Det löser sig säker för dig med, lycka till!
Ta en paus, tänk genom vad du vill göra i livet. Och hur du kan nå dit.
Efter det jag har läst verkar det som du inte pallar med andra elever, lärare strika scheman och annat skolkrafs.
Nu vet jag inte om någon har nämnt detta men varför inte testa gå distansgymnasium. Om du har svårt att motivera dig själv kanske det blir lite att bita i, men du kanske tycker det kommer passa sig bättre.. Har du väldigt svårt för själva skolan (ämnen, inlärning) kanske det blir svårt men om det mer är sociala tror jag det kommer att hjälpa..
Har ej aldrig gått distans, kanske någon som har det här som kan hjälpa?
boxsquat
2005-04-04, 01:45
Ni är så jävla usla på psykologi varenda en av er. Killens problem är ju med folk, inte skolan i sig. Han har sociala problem. Tycker du ska ta kontakt med en psykolog och prata ut lite. Det kommer garanterat att hjälpa dig mer än någonting annat. Tycker inte du ska hoppa av skolan dock. Men du bestämmer själv.
mangemani
2005-04-04, 02:00
Ni är så jävla usla på psykologi varenda en av er. Killens problem är ju med folk, inte skolan i sig. Han har sociala problem. Tycker du ska ta kontakt med en psykolog och prata ut lite. Det kommer garanterat att hjälpa dig mer än någonting annat. Tycker inte du ska hoppa av skolan dock. Men du bestämmer själv.
so?
topicen var "funderar på att hopa av skolan" och jag svarade att han skulle gå kvar.
jag har också sociala problem och inte hoppade jag av skolan....det är ju bara att kämpa sej igenom eller som du säger,ta kontakt med en psykolog om han inte orkar.
För det första: Life is a bitch, and then you die.
Stanna i skolan så länge du kan, för livet efteråt är ingen dans på rosor det heller. Räkningar, räkningar och ännu mera räkningar, slitsamma nattskiftjobb på skitiga industrier, gnälliga kärringar som klagar o shoppar upp din lön, småbarn som måste ha mat, kläder, barnvagnar mm mm. Bilar som ska skattas, repareras o tankas.
Metal_boy_
2005-04-04, 02:27
Om du lider mentalt av det så råder jag dig att skippa ett år och göra lite saker som är bra för din själ. Gör inte samma misstag som jag. Jag skulle börja 2:an på gymnasiet och fick på uppropet min första panikattack. Likförbannat så ville jag inte hoppa av och va hysterisk för mina höga krav på mig själv, samtdidigt som jag bara kunde ta mig till skolan innan jag mådde piss och åkte hem. Kuratorn skulle hjälpa hit och dit med samtal me lärare som ändå inte förstod vad det innebar. Hade jag insett att det finns saker som är viktigare än utbildning ( må bra) så hade jag hoppat av direkt o börjat prata med nån. Dessutom så hade det inte blivit en sån jävla tumult som bara gjorde saken värre.
Min (senare tid) polare hoppade av gymnasiet eller hur det var, men han var nog inte där så mycket under det 1.5år han faktiskt gick heller, han började jobba på telemarketinggreja då och tjänar väl rätt bra på det, jobbar på secondline för tele2 (support åt supporten). Runt 20kkr men det går väl inte att utvecklas så mycket högre där utan personalansvar, men han har ju tjänat det hela tiden och har inga studieskulder. Själv har jag aldrig jobbat och är väl skyldig csn sisådär 100kkr och mor borde egentligen ha runt 40...
Om du lider mentalt av det så råder jag dig att skippa ett år och göra lite saker som är bra för din själ. Gör inte samma misstag som jag. Jag skulle börja 2:an på gymnasiet och fick på uppropet min första panikattack. Likförbannat så ville jag inte hoppa av och va hysterisk för mina höga krav på mig själv, samtdidigt som jag bara kunde ta mig till skolan innan jag mådde piss och åkte hem. Kuratorn skulle hjälpa hit och dit med samtal me lärare som ändå inte förstod vad det innebar. Hade jag insett att det finns saker som är viktigare än utbildning ( må bra) så hade jag hoppat av direkt o börjat prata med nån. Dessutom så hade det inte blivit en sån jävla tumult som bara gjorde saken värre.
Trist. :(
Det är det jag ska försöka med nu, att må bra. Jag känner att just nu är det viktigare. Min praktik på Clas Ohlson börjar nästa måndag och undertiden jag jobbar där ska jag försöka leta nåt skitjobb jag kan göra så man kanske kan tjäna en liten slant endå.
Jaja vi får se hur det hela går då.
Ni är så jävla usla på psykologi varenda en av er. Killens problem är ju med folk, inte skolan i sig. Han har sociala problem. Tycker du ska ta kontakt med en psykolog och prata ut lite. Det kommer garanterat att hjälpa dig mer än någonting annat. Tycker inte du ska hoppa av skolan dock. Men du bestämmer själv.
Där har vi ett annant problem, jag har försökt snacka lite med skolsyster men kände då att jag inte kommer klara av en psykolog just nu, usch vad jobbigt det var, men jag kommer troligtsvis försöka med det när jag mår lite bättre.
Jo det är som du säger mycket ligger i mina sociala problem men även skolan i sig har en stor roll i det hela.
nemd
Som topic lyder så funderar jag på att sluta skolan, är så skoltrött, mår inte så jädrans bra blir värre med skolan och tycker väll inte jag passar inte så bra i klassen över huvudtaget.
Nu undrar jag om det är någon här som hoppat av gymnasiet och vad har du då gjort? Kan ju pm:a om det känns jobbigt att erkänna.
Vad finns det för en 16 åring att göra i dagens läge?
Jag kommer antagligen gå denna vecka också sen på fredag ska jag ha bestämt mig.
Hmmm grymt svårt val. Antingen pajja en stor del av livet med att få svårt att få jobb.
Eller må riktigt skit när man väl går i skolan att riskera ett nytt nervsammanbrott(vettifan om det är just det ordet men men).
En riktigt förvirrad nemd.
Även om skolan stundtals suger så blir det inte direkt bättre i längden med arbete eller arbetslöshet. Gräset är alltid grönare......
Även om skolan stundtals suger så blir det inte direkt bättre i längden med arbete eller arbetslöshet. Gräset är alltid grönare......
Jo men som sagt det är ju inte bara skolan som suger utan jag mår dåligt av att gå i skolan känner jag. Jag känner efter lov och vad bra jag mått endå, än när jag är i skolan.
nemd
Survivor
2005-04-04, 08:44
låter rätt likt min egen situation i gymnasiet. valde dock tyvärr vägen att bara kämpa på. gick åt helvete, nådde botten, tog nästan livet av mig, fick gå hos flera psykologer, sjukskriven o.s.v. läste sedan upp på komvux. onödig sväng att ta egentligen. känner man att man inte pallar så bör man nog ta det på allvar. ett jobb kan ju innebära mycket positivt också, lite schyssta arbetskamrater, så en god social utveckling om inte annat. tror det kan vara bra för dig att slippa stressen i skolan, med vilket jag menar att ha en massa arbeten som ska göras närhelst man vill men som ändå ska hinna göras vilket jag själv iaf hade svårt med då i den situationen.
Känner igen mig, ville hoppa av redan i ettan men mina päron vägrade låta mig göra det.
Så nu sitter jag här, går i trean och har skitkassa betyg och mår om möjligt ännu sämre än vad jag gjorde i ettan och tvåan.
Jag skolkar hela tiden och jag har till och med slutat må dåligt av att inte plugga till prov och sånt...
Jag har väl tre lärare som är förstående eller vad man ska säga, resten är mest skit.
Har inga riktiga kompisar i min klass (inte för att jag bryr mig iaf) har andra kompisar som går i andra klasser och på andra skolor.
Du borde verkligen gå och prata med någon, är ju just när man mår som sämst som man verkligen behöver det.
Tyvärr har jag inte haft någon bra person att prata med men du kanske har tur och får tag på någon bra psykolog eller nåt.
Känner igen mig, ville hoppa av redan i ettan men mina päron vägrade låta mig göra det.
Så nu sitter jag här, går i trean och har skitkassa betyg och mår om möjligt ännu sämre än vad jag gjorde i ettan och tvåan.
Jag skolkar hela tiden och jag har till och med slutat må dåligt av att inte plugga till prov och sånt...
Jag har väl tre lärare som är förstående eller vad man ska säga, resten är mest skit.
Har inga riktiga kompisar i min klass (inte för att jag bryr mig iaf) har andra kompisar som går i andra klasser och på andra skolor.
Du borde verkligen gå och prata med någon, är ju just när man mår som sämst som man verkligen behöver det.
Tyvärr har jag inte haft någon bra person att prata med men du kanske har tur och får tag på någon bra psykolog eller nåt.
Okej det låter ju inge vidare.
Det är så jag känner att det skulle kunna bli om jag frösker kämoa mig igenom det här att det skulle bli värre om jag inte försöker ta tag i det.
Jag köpte nån bok till mamma för några månader sen skriven av Linda Skugge , den handlade nånting om att man ska stödja sina barn vilket beslut dem än tar och liknande grejer. Han blev klokare av boken, hon stödjer mitt val av att hoppa av. Kanske nåt för dina föräldrar?'
Men det här med att prata med nån klarar jag inte men ska försöka så småningom, men jag tar en sak i taget, imorrn ska jag officiellt sluta skolan.
Dina riktiga kompisar finns här på Kolo Flash!
Fixa ett schysst slutbetyg i 3:an, det lönar sig!
Sen kan du välja (i princip) vad du vill läsa sen på Högskola / Universitet!
Finns högskole-prov åsse
Bäst är ju om man verkligen tycker om det man läser/studerar, finns det inget speciellt ämne som du är mer intresserad av?
Som sagt, roligast är ju när man brinner för det här permanent
Fixa schysst slutbetyg, sen väljer du något du VERKLIGEN är intresserad av senare på Univ/Högskola.
Om du verkligen är intresserad av ämnet så kommer du greppa tag/kasta dig över efter ny kunskap och information istället för att som nu låta informationen gå in genom ena och sen ut genom andra.
Motiverande Föreläsare! Motiverande Ämnen!
Gotta do whatcha wanna do, Nuttin'' but a Peanut etc
låter rätt likt min egen situation i gymnasiet. valde dock tyvärr vägen att bara kämpa på. gick åt helvete, nådde botten, tog nästan livet av mig, fick gå hos flera psykologer, sjukskriven o.s.v. läste sedan upp på komvux. onödig sväng att ta egentligen. känner man att man inte pallar så bör man nog ta det på allvar. ett jobb kan ju innebära mycket positivt också, lite schyssta arbetskamrater, så en god social utveckling om inte annat. tror det kan vara bra för dig att slippa stressen i skolan, med vilket jag menar att ha en massa arbeten som ska göras närhelst man vill men som ändå ska hinna göras vilket jag själv iaf hade svårt med då i den situationen.
Bra skrivet. Jag tror en del här inte riktigt fattar hur jobbigt det är för vissa i skolan. Det handlar inte bara om skoltrötthet. Det handlar inte bara om att det är jobbigt att gå upp varje morgon. För vissa är det så att man helt enkelt inte orkar med systemet som skolan bygger på. Det slipper man på de flesta arbetsplatser, även om arbetet i sig kanske är hårdare.
nemd: jag tänker ju inte direkt hoppa av nu med två månader kvar av skolan men några vidare bra betyg kommer det inte bli.
Jag tycker ändå att du gjort rätt beslut för det kommer nog inte bli bättre för dig heller.
Hade en kompis som hoppade av i ettan och tog ett sabbatsår och började om igen fast på en ny skola och ett lite annat program, går bra för henne nu.
kwon: du har nog rätt i det, har faktiskt redan gjort högskoleprovet en gång.
Fick ett papper av syon förut med vilka intagningspoäng det hade varit på utbildningarna i uppsala och det var faktiskt fler utbildningar än vad jag trodde som jag skulle kunna komma in på med mitt pissiga högskoleprovsresultat *screwy*
Tänkt göra det i höst igen och då ska jag plugga till det också så det borde ju gå bättre då :thumbup:
låter rätt likt min egen situation i gymnasiet. valde dock tyvärr vägen att bara kämpa på. gick åt helvete, nådde botten, tog nästan livet av mig, fick gå hos flera psykologer, sjukskriven o.s.v. läste sedan upp på komvux. onödig sväng att ta egentligen. känner man att man inte pallar så bör man nog ta det på allvar. ett jobb kan ju innebära mycket positivt också, lite schyssta arbetskamrater, så en god social utveckling om inte annat. tror det kan vara bra för dig att slippa stressen i skolan, med vilket jag menar att ha en massa arbeten som ska göras närhelst man vill men som ändå ska hinna göras vilket jag själv iaf hade svårt med då i den situationen.
Usch fyfan säger jag bara, ungefär så som man själv känner sig lite, helt nere och skit. Men hur är det nu då? Du mår bättre nu?
Jooo jag hoppas på att man kanske blir lite mer social när man ska praktisera lite. Jag vet vilka de flesta är där och har träffat dem nån gång förut och ALLA är supertrevliga, mycke trevligare än skolkompisarna, så man kommer nog känna sig mer välkommen och så.
nemd
Fixa schysst slutbetyg, sen kan du ta ett break och fundera igenom noggrannt vad du vill.
Bra betyg = Bra att ha för framtiden när du väl bestämmer dig.
Om du känner att du vill göra annat än studera, visst, gör det, men ett bra betyg är skönt att ha i bagaget.
Du kan ändra dig helt om sen och verkligen känner att du BEHÖVER studera och lära dig något nytt. Kunskapshunger!
Människan förändras med åren! :D
Lycka te!
nemd: jag tänker ju inte direkt hoppa av nu med två månader kvar av skolan men några vidare bra betyg kommer det inte bli.
Jag tycker ändå att du gjort rätt beslut för det kommer nog inte bli bättre för dig heller.
Hade en kompis som hoppade av i ettan och tog ett sabbatsår och började om igen fast på en ny skola och ett lite annat program, går bra för henne nu.
kwon: du har nog rätt i det, har faktiskt redan gjort högskoleprovet en gång.
Fick ett papper av syon förut med vilka intagningspoäng det hade varit på utbildningarna i uppsala och det var faktiskt fler utbildningar än vad jag trodde som jag skulle kunna komma in på med mitt pissiga högskoleprovsresultat *screwy*
Tänkt göra det i höst igen och då ska jag plugga till det också så det borde ju gå bättre då :thumbup:
Nej det hoppas jag verkligen inte att du gör. Hoppas det känns bättre när du kommer till högskolan.
Men skit i betygen nu och unna dig nåt riktigt fint som du velat ha länge eller nån go dyr maträtt efter skolan och var stolt att du tog dig igenom gymnasiet. Så försökte jag känna nör jag gick ut nian, jag var ås jäkla glad att jag hade klarat det även fast jag hade massa IG:n. Men jag Hade iaf klarat det.
Lycka till nu och gör det bästa av dessa två månaderna. :thumbup:
Där har vi ett annant problem, jag har försökt snacka lite med skolsyster men kände då att jag inte kommer klara av en psykolog just nu, usch vad jobbigt det var, men jag kommer troligtsvis försöka med det när jag mår lite bättre.
Jo det är som du säger mycket ligger i mina sociala problem men även skolan i sig har en stor roll i det hela.
nemd
Det var ju därför jag rekommenderade distansgymasium, då slipper du ju umgås med lärare o elever och kan arbeta hemifrån.
Det var ju därför jag rekommenderade distansgymasium, då slipper du ju umgås med lärare o elever och kan arbeta hemifrån.
Jag ska kolla upp det. Låter ganska bra faktist. :) Tack!
Nemd, tycker du borde prata med kuratorn på skolan(om ni har en sån), skit i skolsystern. Kuratorn är där för att hjälpa dig, och det är bäst att söka hjälp direkt istället för att gå runt och bära på ångesten. För det verkar ju vara det som är problemet, social fobi som leder till ångest i skolmiljön. Fobier kan övervinnas.
Flash, vad fick du på högskoleprovet?
Ame: det var så dåligt så det vill jag inte skriva ut :em:
Nemd, tycker du borde prata med kuratorn på skolan(om ni har en sån), skit i skolsystern. Kuratorn är där för att hjälpa dig, och det är bäst att söka hjälp direkt istället för att gå runt och bära på ångesten. För det verkar ju vara det som är problemet, social fobi som leder till ångest i skolmiljön. Fobier kan övervinnas.
Flash, vad fick du på högskoleprovet?
Alltså skolsyter och kuratorn är en och samma person på skolan, jag testade och snacka lite med henne ifall jag skulle gå vidare med psykolog men det känns inte bra, jag svettas som en gris när jag snackar med nån och får en känsla som liknar svindel m.m Men som jag sa när jag blir lite starkare i psyket så ska jag ta tag i och snacka med nån. Det ska jag. Jag tror mycket av det här hänger med från yngre dagar då jag mått dåligt och "rätt ut det" med mig själv och inte snackat med nån, man mådde bra just då och tyckte alla vuxna var dumma i huvet som sa att man inte ska hålla inne mer saker men vafan då funade det ju. Men nu får jag igen det.
Ame: det var så dåligt så det vill jag inte skriva ut :em:
Ok men det går säkert bättre nästa gång(du skulle göra det igen va?), alla som jag pratat med säger att det går bättre andra gången vilket stämde för mig själv också.
Nemd, det ligger nog mycket i det du säger. Jag har själv gjort likadant och aldrig pratade med nån om hur jag mådde och vad jag kände. Men när jag pratade med kuratorn för några år sedan om en specifik händelse så kändes det bra tillslut, även om det var jobbigt och kändes väldigt obekvämt i början. Men men, du väljer själv, lycka till!
Metal_boy_
2005-04-04, 13:28
so?
topicen var "funderar på att hopa av skolan" och jag svarade att han skulle gå kvar.
jag har också sociala problem och inte hoppade jag av skolan....det är ju bara att kämpa sej igenom eller som du säger,ta kontakt med en psykolog om han inte orkar.
so? Det verkar bara vara jag och boxsquat, som tänker ett steg längre.
mangemani
2005-04-04, 13:32
so? Det verkar bara vara jag och boxsquat, som tänker ett steg längre.
vadå,att han ska skaffa hjälp?
han frågade om han skulle hoppa av skolan och jag svarade nej.
oavsett om han nu har problem så ska han ändå fortsätta skolan,om han sen skaffar hjälp så är det ju bara bra.
vad är det för nått som ni tycker att ni förstår bättre än oss andra?
Metal_boy_
2005-04-04, 14:18
vadå,att han ska skaffa hjälp?
han frågade om han skulle hoppa av skolan och jag svarade nej.
oavsett om han nu har problem så ska han ändå fortsätta skolan,om han sen skaffar hjälp så är det ju bara bra.
vad är det för nått som ni tycker att ni förstår bättre än oss andra?
Man måsste väl höra me snubben vad det kan bero på. Vanligt skoltrött kan vem som helst vara, men att va slut i psyket pga skolan är en aning värre.
Det är liksom grunden för att veta om jag ska säga; men det är bara att kämpa på, och det är snart slut. Tänk på roliga saker. Såna saker kan man bara säga om nån är allmänt skoltrött. Mår man piss i psyket så är det där bara onödiga ord.
mangemani
2005-04-04, 14:24
och det är därför jag sa att han skulle skaffa hjälp :thumbup:
nemd: ja man kan ju hoppas, tänker iaf försöka släpa mig iväg till skolan imorgon (förutsatt att mitt projektarbete gått framåt lite) och åtminstonde vara där så får resten gå som det går.
Ame: jo det kommer definitivt gå bättre på nästa prov, vet mer hur jag ska göra nu och dessutom har jag tänkt plugga lite till det den här gången och framför allt stänga av mobilen så jag inte blir väckt mitt i natten så jag inte somnar under provet som sist *grr*
mangemani: om han mår så dåligt som han gör tror jag det är betydligt bättre att han tar ett sabbatsår eller något, jag vet av egen erferenhet att det troligtvis bara komemr bli sämre om han känner som han gör just nu.
mangemani
2005-04-04, 15:33
mangemani: om han mår så dåligt som han gör tror jag det är betydligt bättre att han tar ett sabbatsår eller något, jag vet av egen erferenhet att det troligtvis bara komemr bli sämre om han känner som han gör just nu.
kanske det,men problemt kommer ju kvarstå.
har han sociala problem nu,då kommer han ju också ha det när han väl återvänder,det kommer ju bli samma problem igen.
så varför inte skaffa hjälp nu under det här sabbatsåret och få bort det här problemet,eller åtminstånde "bota"(hittade inge bättre ord) det en aning iaf.
håller du inte med?
Jag tänkte hoppa av när jag gick i tvåan... Men blev övertalad att fortsätta så jag fick gymnasiekompetens iaf. Och jag är glad för det nu... :)
stahlberg
2005-04-04, 16:55
Själv har jag gått min egen krokiga väg genom livet utan utbildning, och klarat mig förhållandevis bra (i synnerhet ekonomiskt, fastän alla inte skulle hålla med). Trots detta, och trots att jag är mycket skolkritisk, är jag den första att rekommendera alla människor att SKAFFA SIG EN YRKESUTBILDNING.
Det är dock viktigare att må psykiskt bra än att gå i skola. Om skolan är så besvärlig som nemd säger så tror jag inte den bästa lösningen på kort sikt är att gå i skola JUST NU. Det viktiga är att 1) få en annorlunda och bättre situation och 2) att på lång sikt lösa de problem som ligger bakom, och som gör skolgången och "det sociala livet" så betungande.
Om nemd verkligen lider så mycket av skolan som han säger, så är det i hans fall inte fråga om vanlig skoltrötthet, och då kan fortsatt psykisk press leda till "kollaps".
Fundera under din praktiktid på olika lösningar, t.ex
1. att byta skola
2. att studera på distans
3. att få utbildning på ett alternativt sätt
4. att börja arbeta
(5. att gå och driva. Parentesen för att den lösningen är den sämsta).
Har en adept som inte ville fortsätta studera efter grundskolan. Pga flera olika orsaker höll jag med om att studier i yrkesskola (i Sverige gymnasium) inte passade honom, åtminstone inte just då. Så jag gick till arbetskraftsbyrån (i Sverige Arbetsförmedlingen), där vi kom överens om ett system där han under ett års tid, mot dagtraktamente som täcker matkostnaderna, gör praktikarbeten på olika arbetsplatser som intresserar honom. När året är slut tänkte vi att han börjar med s.k läroavtalsutbildning (vilket han kan göra när han är 17 år, men inte kan nu, som 16-åring ; vilka regler!). Detta betyder att han arbetar på en arbetsplats, och gör korta teoriavsnitt i en skola. Nu har han dock kommit fram till att han ändå vill börja i gymnasium (yrkesskola), och nu tror jag det kan gå, så vi ordnar det från hösten istället.
Jag tog detta exempel bara för att visa att det FINNS LÖSNINGAR i alla situationer, bara man tänker efter och försöker finna dem.
Angående utbildning och inkomster så håller jag inte helt med RobbeliRobban. Trots att jag saknar utbildning - och hoppat från jobb till jobb - har jag oftast tjänat riktigt hyfsat. Som bäst (när jag var företagare och ägde 10 företag i 4 länder) drog jag in netto upp till 100.000 kr i månaden. Somliga påstod t.om att jag skulle fått en ordentlig fallskärm när jag slutade, men detta är givetvis lögn och elakt förtal. Detta företagande fick dock så negatigva "biverkningar" i form av 15 dygns semester i ett litet rum på 10-12 kvm, låst på utsidan, att jag inte rekommenderar det till någon, de goda inkomsterna till trots (och jag tror inte heller många har den kombination av etgenskaper som krävs : samvetslöshet, hög grad av självförtroende samt speciella kunskaper i hur samhället fungerar).
Jag har ägt två lägenheter, vilka jag sålt med god vinst (för varför skulle jag äga lägenhet när man kan hyra).
Men också utan ett antal "små affärer" som satt en aning guldkant på tillvaron så är jag fullt nöjd med mina inkomster också från vanligt arbete. Så detdär att man inte skulle tjäna pengar, eller att man på något sätt skulle vara en andrarangens medborgare för att man saknar utbildning, det har jag aldrig märkt.
Ändå är en utbildning naturligtvis viktig - men aldrig på bekostnad av den psykiska hälsan.
Metal_boy_
2005-04-04, 17:42
Själv har jag gått min egen krokiga väg genom livet utan utbildning, och klarat mig förhållandevis bra (i synnerhet ekonomiskt, fastän alla inte skulle hålla med). Trots detta, och trots att jag är mycket skolkritisk, är jag den första att rekommendera alla människor att SKAFFA SIG EN YRKESUTBILDNING.
Det är dock viktigare att må psykiskt bra än att gå i skola. Om skolan är så besvärlig som nemd säger så tror jag inte den bästa lösningen på kort sikt är att gå i skola JUST NU. Det viktiga är att 1) få en annorlunda och bättre situation och 2) att på lång sikt lösa de problem som ligger bakom, och som gör skolgången och "det sociala livet" så betungande.
Om nemd verkligen lider så mycket av skolan som han säger, så är det i hans fall inte fråga om vanlig skoltrötthet, och då kan fortsatt psykisk press leda till "kollaps".
Fundera under din praktiktid på olika lösningar, t.ex
1. att byta skola
2. att studera på distans
3. att få utbildning på ett alternativt sätt
4. att börja arbeta
(5. att gå och driva. Parentesen för att den lösningen är den sämsta).
Har en adept som inte ville fortsätta studera efter grundskolan. Pga flera olika orsaker höll jag med om att studier i yrkesskola (i Sverige gymnasium) inte passade honom, åtminstone inte just då. Så jag gick till arbetskraftsbyrån (i Sverige Arbetsförmedlingen), där vi kom överens om ett system där han under ett års tid, mot dagtraktamente som täcker matkostnaderna, gör praktikarbeten på olika arbetsplatser som intresserar honom. När året är slut tänkte vi att han börjar med s.k läroavtalsutbildning (vilket han kan göra när han är 17 år, men inte kan nu, som 16-åring ; vilka regler!). Detta betyder att han arbetar på en arbetsplats, och gör korta teoriavsnitt i en skola. Nu har han dock kommit fram till att han ändå vill börja i gymnasium (yrkesskola), och nu tror jag det kan gå, så vi ordnar det från hösten istället.
Jag tog detta exempel bara för att visa att det FINNS LÖSNINGAR i alla situationer, bara man tänker efter och försöker finna dem.
Angående utbildning och inkomster så håller jag inte helt med RobbeliRobban. Trots att jag saknar utbildning - och hoppat från jobb till jobb - har jag oftast tjänat riktigt hyfsat. Som bäst (när jag var företagare och ägde 10 företag i 4 länder) drog jag in netto upp till 100.000 kr i månaden. Somliga påstod t.om att jag skulle fått en ordentlig fallskärm när jag slutade, men detta är givetvis lögn och elakt förtal. Detta företagande fick dock så negatigva "biverkningar" i form av 15 dygns semester i ett litet rum på 10-12 kvm, låst på utsidan, att jag inte rekommenderar det till någon, de goda inkomsterna till trots (och jag tror inte heller många har den kombination av etgenskaper som krävs : samvetslöshet, hög grad av självförtroende samt speciella kunskaper i hur samhället fungerar).
Jag har ägt två lägenheter, vilka jag sålt med god vinst (för varför skulle jag äga lägenhet när man kan hyra).
Men också utan ett antal "små affärer" som satt en aning guldkant på tillvaron så är jag fullt nöjd med mina inkomster också från vanligt arbete. Så detdär att man inte skulle tjäna pengar, eller att man på något sätt skulle vara en andrarangens medborgare för att man saknar utbildning, det har jag aldrig märkt.
Ändå är en utbildning naturligtvis viktig - men aldrig på bekostnad av den psykiska hälsan.
bra skrivet :thumbup:
Själv har jag gått min egen krokiga väg genom livet utan utbildning, och klarat mig förhållandevis bra (i synnerhet ekonomiskt, fastän alla inte skulle hålla med). Trots detta, och trots att jag är mycket skolkritisk, är jag den första att rekommendera alla människor att SKAFFA SIG EN YRKESUTBILDNING.
Det är dock viktigare att må psykiskt bra än att gå i skola. Om skolan är så besvärlig som nemd säger så tror jag inte den bästa lösningen på kort sikt är att gå i skola JUST NU. Det viktiga är att 1) få en annorlunda och bättre situation och 2) att på lång sikt lösa de problem som ligger bakom, och som gör skolgången och "det sociala livet" så betungande.
Om nemd verkligen lider så mycket av skolan som han säger, så är det i hans fall inte fråga om vanlig skoltrötthet, och då kan fortsatt psykisk press leda till "kollaps".
Fundera under din praktiktid på olika lösningar, t.ex
1. att byta skola
2. att studera på distans
3. att få utbildning på ett alternativt sätt
4. att börja arbeta
(5. att gå och driva. Parentesen för att den lösningen är den sämsta).
Har en adept som inte ville fortsätta studera efter grundskolan. Pga flera olika orsaker höll jag med om att studier i yrkesskola (i Sverige gymnasium) inte passade honom, åtminstone inte just då. Så jag gick till arbetskraftsbyrån (i Sverige Arbetsförmedlingen), där vi kom överens om ett system där han under ett års tid, mot dagtraktamente som täcker matkostnaderna, gör praktikarbeten på olika arbetsplatser som intresserar honom. När året är slut tänkte vi att han börjar med s.k läroavtalsutbildning (vilket han kan göra när han är 17 år, men inte kan nu, som 16-åring ; vilka regler!). Detta betyder att han arbetar på en arbetsplats, och gör korta teoriavsnitt i en skola. Nu har han dock kommit fram till att han ändå vill börja i gymnasium (yrkesskola), och nu tror jag det kan gå, så vi ordnar det från hösten istället.
Jag tog detta exempel bara för att visa att det FINNS LÖSNINGAR i alla situationer, bara man tänker efter och försöker finna dem.
Angående utbildning och inkomster så håller jag inte helt med RobbeliRobban. Trots att jag saknar utbildning - och hoppat från jobb till jobb - har jag oftast tjänat riktigt hyfsat. Som bäst (när jag var företagare och ägde 10 företag i 4 länder) drog jag in netto upp till 100.000 kr i månaden. Somliga påstod t.om att jag skulle fått en ordentlig fallskärm när jag slutade, men detta är givetvis lögn och elakt förtal. Detta företagande fick dock så negatigva "biverkningar" i form av 15 dygns semester i ett litet rum på 10-12 kvm, låst på utsidan, att jag inte rekommenderar det till någon, de goda inkomsterna till trots (och jag tror inte heller många har den kombination av etgenskaper som krävs : samvetslöshet, hög grad av självförtroende samt speciella kunskaper i hur samhället fungerar).
Jag har ägt två lägenheter, vilka jag sålt med god vinst (för varför skulle jag äga lägenhet när man kan hyra).
Men också utan ett antal "små affärer" som satt en aning guldkant på tillvaron så är jag fullt nöjd med mina inkomster också från vanligt arbete. Så detdär att man inte skulle tjäna pengar, eller att man på något sätt skulle vara en andrarangens medborgare för att man saknar utbildning, det har jag aldrig märkt.
Ändå är en utbildning naturligtvis viktig - men aldrig på bekostnad av den psykiska hälsan.
Kan bara hålla med metal_boy där. Mycket bra skrivet. Givetvis kommer jag grubbla vad som faller mig bäst in, distansläsning eller byta skola etc. För jag tänker verkligen skaffa mig en yrkesutbildning men inte just nu. Jag har kommit fram till som du sa på några år att den psykiksa hälsan och att må bra är det viktigaste. Mycket av den där presskänslan från skolan är borta nu när jag gjort mitt val och jag vaknade glad för en gångs skulle i morse. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.