Visa fullständig version : vad var du rädd för när du var liten?
bosse_brutal
2005-01-22, 17:18
som topic.
när jag gick på dagis så var jag en period övertygad om att det bodde knarkare i skogen intill gården på dagiset där jag gick, och att dom använde knallpulverpistoler för att skjuta knark på folk som kom i närheten.
eftersom jag visste att knark var livsfarligt, och fick man det på sig så dog man direkt, så höll jag mig självklart undan den delen av gården och var livrädd för att komma i närheten av skogen, innan jag såg att de andra barnen ibland begav sig iväg dit utan att dö.
kan säga att jag var gött pissed på grabben som lurade i mig det när ja kom på sanningen.
Jag var även livrädd för poliser, den nervösaste stunden dittills i mitt korta liv var veckan innan vi skulle på besök på polisstationen, jag var övertygad om att jag skulle hamna i finkan eftersom jag bråkade med annan unge på dagiset jämnt och ständigt och att jag bland annat hade slängt en järnspade i huvet på han en gång så han fick en erorm bula i pannan, eftersom han kastat sand i ögat på mig.
väl där upptäckte jag hur snälla poliserna var, och att småbarn inte kunde hamna i fängelse :devil:
nu är det eran tur, för det kan väl knappast bara varit jag som gick runt och varit livrädd i dagisåldern?
eller???:em:
När jag var liten trodde jag att det bodde en galen vetenskapsman 3 hus bort från mitt, vi vågade aldrig gå i närheten av det huset.
När jag började högstadiet fick jag honom som mattelärare, har aldrig träffat en trevligare eller snällare människa. Så det känndes lite pinsamt att man gått runt i 10 år och varit livrädd för honom :D
DarthHolm
2005-01-22, 17:49
Jag var rädd för tandborsten i boken om Karius och Baktus. :em:
Jag var rädd för grottmänniskor, en gång såg jag på Vetenskapens Värld om Homo Erectus eller vad dom heter, sen skulle jag bada skumbad och trodde att det låg en sån under skummet. :(
Tycker fortfarande dom är lite läskiga. ;)
Trodde också Jason Voorhees skulle attackera mig när jag var ute och gick ensam. *popcorn*
Jag var livrädd för mördarkaninen i Monty Pyton :)
När jag gick i 2:an fick jag en bok om rymden, då, och ända sen dess, är jag livrädd för faktumet att universum är oändligt stort. Kanske förklarar en del :D
När jag va liten så spelade jag nått supermario spel med min morbror och då skulle man hoppa ner i nått rör med vatten i och där nere så fanns det fiskar som såg ut som benrangel, å då sa min morbror att dessa benrangels-fiskar fanns i alla toaletter och dem kunde hoppa upp ur toan å bita en i rumpan medans man satt på toan. Den kvällen satt jag utanför toan och skrek och grinade för att jag vågade inte gå in dit för då kunde fiskarna bita mig :laugh:
Herkulez
2005-01-22, 18:20
Hajar, råkade se på hajen i smyg när jag var några år gammal och efter det så tordes jag knappt bada badkar i 2månaders tid för jag trodde hajen skulle komma upp ur avloppet, satt alltid i andra ändan.
när jag var liten så såg jag på den tecknade versionen av sagan om ringen hos en av mamma och pappas kompisar, det var i en källare,
sedan dess var jag mörk rädd för mörka gångar, och mörka hus *rolleyes*
När jag gick i 2:an fick jag en bok om rymden, då, och ända sen dess, är jag livrädd för faktumet att universum är oändligt stort. Kanske förklarar en del :D
Det är ju faktiskt läskigt att titta ut mot universum ibland. Samma sak en kväll när jag cyklade, det lös uppe i himlen, såg ut att vara nära och stå still i luften. Efter ett tag märkte jag att det var glashållarna på en elkraftsledning. Då ville jag inte cykla där, kändes läskigt.
TÅG har jag väl alltid haft en rätt bra respekt för. Läskigt med övergångar osv. :)
Simma på djupt vatten är säkert läskigt också ;)
fothermucker
2005-01-22, 18:32
Marty Feldman
Dockor!!! Dom skrämer mig fortfarande. speciellt sådana med "glasögon", det riktigt lyser demon av dom ;) Tavlor med barn som gråter ger mig rysningar. Spöken får man ju inte heller glöma.
Har alltid varit rädd för djupt vatten. Usch. Får rysningar bara jag tänker på det.
dök upp en till: maneter! det ska mycket till innan jag badar i havet ;)
jag har sedan barnsben varit livrädd för vargar...tittar mig fortfarande omkring när jag går ute när det är mörkt...trots att det inte finns vargar här..hehehe
nä men jag tycker det är skit läskigt med vargar
hmmm när man var <7 så var det väl hunder, fanns massa lösa hundar där jag bodde då så var nog en del som fick lite rädlsa där, fast dte var ingen större skräck. började också titta på skräckfilm som väldigt liten, vampyrfilmer och så, så var en del grejer från dom filmerna som skrämdes, dock har jag väl glömt bort det mesta.
fintelligens
2005-01-22, 18:47
Alrdrig varit rädd för nått.
Alrdrig varit rädd för nått.
*yourock*
Jag var livrädd att mamma eller pappa skulle dö,låg och grubblade och sånt.Man har mer distans till det numera,men har fortfarande inte vant mig vid tanken!
Alrdrig varit rädd för nått.
Det finns ingen som aldrig vart rädd.
The Somberlain
2005-01-22, 19:00
Gråsparvar... Vet dock inte varför.
Det finns ingen som aldrig vart rädd.
kanske inte i normala fall, men kan nog finnas något hjärnfel (handikapp) så man inte känner rädsla.)
haha när ja var runt 4-6 nånstans där var ja typ lite halvrädd för de mörka granarna i en bok ja hade... granarna hade ögon
nu ska vi se. när jag va liten va jag rädd för höjder, för att jag trillade ner från ett träd :D men fast än det så klättrade jag ändå.
minns inte mer. kanske inte va mer
fintelligens, fan vad tråkigt liv du måste ha levt:D ut i djunglen med dig och bli rädd nu! kanske kommer där en tiger! :
fintelligens
2005-01-22, 20:39
nu ska vi se. när jag va liten va jag rädd för höjder, för att jag trillade ner från ett träd :D men fast än det så klättrade jag ändå.
minns inte mer. kanske inte va mer
fintelligens, fan vad tråkigt liv du måste ha levt:D ut i djunglen med dig och bli rädd nu! kanske kommer där en tiger! :
Haha, du kanske inte minns för att du trillade från trädet ;)
Okej, jag är väl rädd för olika saker, många saker; Mörka stigar, var ute och gick. Skulle gå en mörk stig förbi en damm, helt plötsligt hör jag "hohohoh" blev helt rädd, trodde att det var någon som ville skrämmas så jag skriker tillbaka "hohohoh" Sen märkte jag att det var en anka som skrikit. haha
Haha, du kanske inte minns för att du trillade från trädet ;)
Okej, jag är väl rädd för olika saker, många saker; Mörka stigar, var ute och gick. Skulle gå en mörk stig förbi en damm, helt plötsligt hör jag "hohohoh" blev helt rädd, trodde att det var någon som ville skrämmas så jag skriker tillbaka "hohohoh" Sen märkte jag att det var en anka som skrikit. haha
HAHAHAH :laugh: :laugh:
fan vad knas. bara den snygga bruden som går förbi strax efter du skrikit hohoho som fattas
fintelligens
2005-01-22, 20:49
haha :) Som tur kom det bara ett äldre par, men dom kollade lite konstigt på mig :D
Skräphögen i Fragglarna och när Pippi Långstrump dansade på bordet.
obesogen
2005-01-22, 21:14
Jag var rädd för den psyksiskt sjuka kvinnan som både i vår lägenhet innan oss. När hon kom ut från psyket trodde hon att lägenheten var hennes och kom jämt och ständigt och plingade på. Sen när hon upptäckte att vi bodde där vart hon helt tokig och stog och vrålade att hon ville komma in o var tokarg på morsan och farsan, medans hon var asgullig mot mig, helt schizo. En gång var hon dock helt lugn när hon rinde på och frågade farsan om vi hade en kökskniv att låna ut, varvid farsan frågade vad hon skulle använda den till, då svarade hon "jag tänkte skära halsen av migsjälv med den..." *screwy*
internethjälten
2005-01-22, 21:19
...att jag skulle få hår i händerna av allt runkande - japp, lirade med dubbelfattning och därav 'händerna' :D
Pojkar. Det börjar gå över.
s_himself
2005-01-22, 21:22
Jag fick sån febernojja väldigt ofta som liten. Vilket medförde att jag hallisunera (stavning???) 2 olika saker.
scenario 1: mamma har/hade en tavla som är gjort helt i keramik och sedan målad, i keramiken har dom skulterat ut ett troll som springer i en skog. typ 1 eller 2 trän är med iaf :)
detta troll såg jag hoppa ut ur tavlan och jaga mig runt runt runt i lägenheten, jag va livrädd *cry*
scenario2: En liten liten liten boll som rulla mot mig, den blev bara större och större och den stanna aldrig, så detta va himmla otäckt också :(
Annars kommer jag inte på något direkt som jag va rädd för, Nån källare tror jag att det va nåt skumt med... men nää jag kommer inte ihåg något, en rätt trygg uppväxt :thumbup:
Pojkar. Det börjar gå över.
Det är befogat så passa dig innan du släpper din naturliga instinkt...
Själv kan jag inte påminna mig om att jag var rädd för något...
Damsugaren i unga år har mamma sagt men i övrigt inget jag kommer på...
Edit: Hundar, efter en obehaglig upplevelse som liten (en trevlig hund ville hälsa genom att hoppa upp o lägga tassarna på mig, inte så bra kanske när jag var 3 äpplen hög och hunden var stor) men det gick över....
Hade en kort period då jag var rädd för att Akakaboto ,eller hur den där björnen nu stavar sitt namn, skulle hoppa fram och äta upp mig. :(
Pellefant
2005-01-22, 21:38
Jag var rädd för kärnvapenkrig, riktigt rädd alltså. Vår manliga lärare på mellanstadiet sa ofta att det inte var en fråga om det kommer, utan när. :confused:
mörker (fortfarande en del)
krig (ofta mardrömmar om krig i parken utanför vårt hus)
senare
hallspegel på torsdagkvällen/natten (efter en oerhört läskig spökhistoria när jag var på ridläger. Det satt i långt upp och tycker fortfarande att det är obehagligt med speglar på natten)
sen är jag smånojig över mycket men det här var jag riktigt rädd för så att det verkligen påverkade mitt liv.
Fatalist
2005-01-22, 21:45
Höjder, iaf förr. Nu är det rätt lugnt.
Sparrisen
2005-01-22, 21:45
Jag var rädd för Lotta På Bråkmakargatan.... :em:
Då var jag nog inte så gammal... *rolleyes*
Heh, bara jag som är rädd för universums oändlighet verkar det som :D
Kanske borde ringa pojkarna med vita rockar och tvångströja
Jag var rädd för Lotta På Bråkmakargatan.... :em:
Då var jag nog inte så gammal... *rolleyes*
22 bara..
spacedog
2005-01-22, 22:13
Emils pappa. "Eeeeeeeeeeeeeeeeeemil, förgrymmade unge!" Då kutade jag ut ur tv-rummet och gömde mig. Åtminstone säger mina föräldrar att jag gjorde det, själv har jag nog förträngt det.
Ika i Rutan var jag rädd för. Fattar inte hur man kan få sända sånt och kalla det barnprogram.
spacedog
2005-01-22, 22:17
Ååååh, jag glömde ju Vilse i Pannkakan. Inte dåligt av Staffan Westerberg att kunna locka fram ångestkänslor hos 5-åringar. :cryout:
hahah samma här! Men jag vågade bara se ett avsnitt...
EDIT: skulle quota Hades
Hade en kort period då jag var rädd för att Akakaboto ,eller hur den där björnen nu stavar sitt namn, skulle hoppa fram och äta upp mig. :(
Men du hade säkerligen en underbar uppväxt!!
Med tanke på vilka filmer du kollade på. Wunderbar!
Själv var jag rädd för bigfooten som var med i ett McGuyver-avsnitt. Ruskigt läbbig.
Mormor lät mig se på CUJO när jag var fem... blev livrädd.... drömde mardrömmar varje natt tills jag var8-9 år *rolleyes*
mangemani
2005-01-22, 23:10
var rädd för hajar.
nått år senare så var man rädd för aliens och den där clownen i filmen "det"....smyg kollade på dessa filmer när morsan och farsan var borta vilket dom sa att jag inte fick göra,skyll sej själv säger man bara *slap*
Sparrisen
2005-01-22, 23:23
var rädd för hajar.
nått år senare så var man rädd för aliens och den där clownen i filmen "det"....smyg kollade på dessa filmer när morsan och farsan var borta vilket dom sa att jag inte fick göra,skyll sej själv säger man bara *slap*
jo, DET gav mardrömmar...
Hajar, råkade se på hajen i smyg när jag var några år gammal och efter det så tordes jag knappt bada badkar i 2månaders tid för jag trodde hajen skulle komma upp ur avloppet, satt alltid i andra ändan.
Liknande för mig - såg Jaws 2 som 4-5åring när vi var ute i skärgården hos några bekanta till familjen.. dan därpå gallskrek jag bara nån nämnde "bada", sen badade jag inte på djupt vatten på 6 år typ, tror fortfarande Hajen väntar på mig därnere nånstans..men nu är skräcken utbytt mot lätta olustkänslor iallafall. Traumatiserande jävla film. :D
Såg Onda dockan första gången när jag var 6år, såg sedan uppföljarna och massor av andra rysare tätt där inpå, så var allmänt rädd när jag var ensam.
Såg Onda dockan första gången när jag var 6år, såg sedan uppföljarna och massor av andra rysare tätt där inpå, så var allmänt rädd när jag var ensam.
Den där jävla dockan kommer jag också ihåg. Och någon gammal skräckfilm. Det är någon tant som är osynlig och dörren i det rummet står lite på glänt, den bilden har jag fortfarande i huvudet. Men jag kommer inte ihåg varför jag var så rädd för den.
physique
2005-01-23, 01:03
Jag vart rädd för den gigantiska hummern på sjöfartsmuseet i göteborg. Trodde den skulle bo i sängen och var tvungen att ha en kudde under täcket för att fylla ut "tomrummet" mellan knäna så hummern inte fick plats.
kimonque
2005-01-23, 01:13
Jag vart rädd för den gigantiska hummern på sjöfartsmuseet i göteborg. Trodde den skulle bo i sängen och var tvungen att ha en kudde under täcket för att fylla ut "tomrummet" mellan knäna så hummern inte fick plats.
haha! älskar barns logik :bow:
Daniiiel
2005-01-23, 01:23
hajar och clownen DET..
omg skämtar du finns inget värre än clownen det..kollade på filmen en gång när jag var ganska liten..har i 10 års tid varit skiträdd att kolla ner i handfatet när jag går på toa på natten..:D
Jag var rädd för polisen för morsan sa att plisen kom och tog mig om jag svor.
Var också rädd för "gubben i vägen". Såg ett en TV film när jag var 4-5 år där en kille fick huvudet avhugget och skallen öppnade ögonen och började prata efteråt. Ett par år efter det drömde jag att det där huvudet kom ut ur väggen i sovrummet som en ande. :)
Kul att höra vad många andra var rädd för. Får mig att inse hur gammal jag är. *cry*
Filmen "Det" t.ex. såg jag när jag var runt 17år gammal. :)
Johan1986
2005-01-23, 01:31
Va rädd för dom "Danska sigenarna" när jag va liten. Pappa hotade alltid med att sälja mig till dom.
Löjtnant Blank
2005-01-23, 01:32
Pappa brukar berätta om när jag, fyra-fem år gammal, satt ensam i badkaret och helt plötsligt började gråta och skrika. "Men vad är det då?" undrade han när jag efter en bra stund hade lugnat ner mig. "Vad ska man leva för om man ändå ska dö sen?" Ha, ha. Jag vet inte varför det slog mig just då, kanske hade någon berättat en saga som handlade om döden, who knows.
Jag är fortfarande väldigt rädd för döden.
Poltergeist var inte filmen min syrra skulle låtit mig se som liten. Var helt enkelt rädd för en tv körde myrornas krig.
Sen var det ju skräcken för "fullgubbar" , samt då givetvis rädslan för att mina föräldrar skulle bli "fullgubbar" om dom drack vin till maten.
Att fastna i en hiss alldeles själv som 5 åring var kanske inte helt otraumatiskt det heller. Tog trapporna i flera år efter det om jag var själv.
Ni verkar ha haft riktigt jobbig barndom grabbar. Själv var jag rädd för att bli skjuten av Irakiska militären, men ärligt talat väljer jag hellre det än vad vissa av er verkar ha upplevt. :/
Jag var, och är, rädd för arbete.
Kom på att jag tyckte han Joel i Joelbitar var väldigt otäck :(
Men nu vet jag bättre och han är väl död till och med om jag har fått rätt information?
Jag hade en bok om flygplan som jag tyckte mycket om när jag var liten. Men de sista sidorna handlade om rymden, och så var det lite bilder från månlandningen. Det tyckte jag var läskigt, mamma fick inte bläddra till dom sidorna. Jag tror faktiskt det beror på att mamma sa att rymden var oändlig, och det gjorde att jag tyckte det såg så läskigt ut med den svarta oändligheten.
Sen hade jag en bok om gorillor. Den var mycket läskig, fast på ett spännande sätt.
Skräckfilmer har aldrig gjort mig rädd...
spacedog
2005-01-23, 11:42
...var tvungen att ha en kudde under täcket för att fylla ut "tomrummet" mellan knäna så hummern inte fick plats.
Den skulle Freud ha älskat! :D
spacedog
2005-01-23, 11:45
Pappa brukar berätta om när jag, fyra-fem år gammal, satt ensam i badkaret och helt plötsligt började gråta och skrika. "Men vad är det då?" undrade han när jag efter en bra stund hade lugnat ner mig. "Vad ska man leva för om man ändå ska dö sen?"
Existentiell ångest vid 5 års ålder, oslagbart! :hbang: Och när du var sju lyssnade du på The Cure? :D
Freddy Krueger när jag var pyttejätteliten
Candyman när jag var pytteliten
Samara (från The Ring) när jag är liten (nu)
s_himself
2005-01-23, 12:21
Existentiell ångest vid 5 års ålder, oslagbart! :hbang: Och när du var sju lyssnade du på The Cure? :D
haha det hade jag också kom jag på.. eller det va väl för en kväll jag hade det.. Hade väl sett nåt på tv om injektioner så man dog eller nåt :D och jag ville INTE dö. Mamma tyckte liksom att det va ju lääänge lääänge kvar innan det va dags för mig, men jag vart skit sne och ville inte alls dö.
MojjMojj
2005-01-23, 12:53
Blev skitskraj och mörkrädd i några år efter jag sett MackanGayver, en tant som åldrades snabbt som tusan och sedan dog.. Det var lagom läskigt.
Sedan säger morsan att jag blev rädd då Pippi pangade på uppe på vinden med ett par gamla pistoler..
Löjtnant Blank
2005-01-23, 12:53
Existentiell ångest vid 5 års ålder, oslagbart! :hbang: Och när du var sju lyssnade du på The Cure? :D
När jag var sju år skrev jag brev och skickade döda ekorrar och skalbaggar till Andrew Eldritch i The Sisters Of Mercy. Jag undertecknade alltid med mitt eget blod.
När jag var sju år skrev jag brev och skickade döda ekorrar och skalbaggar till Andrew Eldritch i The Sisters Of Mercy. Jag undertecknade alltid med mitt eget blod.
Påminner om mig, jag skickade brev till min granne
Löjtnant Blank
2005-01-23, 13:02
haha det hade jag också kom jag på.. eller det va väl för en kväll jag hade det.. Hade väl sett nåt på tv om injektioner så man dog eller nåt :D och jag ville INTE dö. Mamma tyckte liksom att det va ju lääänge lääänge kvar innan det va dags för mig, men jag vart skit sne och ville inte alls dö.
Alla barn tänker på döden någon gång under barndomen. Eller? Jag tror det.
Som fenomen måste döden för ett barn vara väldigt abstrakt och stort och därför skrämmande och omöjligt att förstå. Ungefär som tanken på universums oändlighet. Inte underligt att det leder till inre konflikter.
physique
2005-01-23, 13:58
Den skulle Freud ha älskat! :D
Ja han var allt lite pervers. *rolleyes*
Jag var rädd för tomten och den förbannade geten på Skansen som stångade mig. *grr*
s_himself
2005-01-23, 16:17
Alla barn tänker på döden någon gång under barndomen. Eller? Jag tror det.
Som fenomen måste döden för ett barn vara väldigt abstrakt och stort och därför skrämmande och omöjligt att förstå. Ungefär som tanken på universums oändlighet. Inte underligt att det leder till inre konflikter.
Jag förstod nog inte när jag skulle dö, eller iaf när jag va gammal kanske, men jag förstod nog inte hur långt det va dit. Tror du har rätt... Tycker det är svårt än idag!
Megatuttarna
2005-01-23, 17:12
Jag läste ett reportage i en tidning där en stackare hade blivit biten i skrevet av en orm som hade simmat genom avloppen och hoppat fram ur toan när han satt och sket. Fy fan, vågade knappt gå på toa.
s_himself
2005-01-23, 17:19
Jag läste ett reportage i en tidning där en stackare hade blivit biten i skrevet av en orm som hade simmat genom avloppen och hoppat fram ur toan när han satt och sket. Fy fan, vågade knappt gå på toa.
fan vilken _skit_orm, va ju jätte_task_igt gjort *grr27* :sleep:
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.