emiste
2004-12-01, 13:01
Hej!
Jag hade en fundering häromdagen. Kan man äta för mycket för magens kapacitet?
Jag väger i dagsläget 82kg fördelat på 167 centimeter, kroppsfettprocenten är hyfsat låg. 17 år gammal. Allt går framåt och jag ökar i vikt, mitt högsta mål är att börja tävla i bodybuilding om 10 år ungefär. :)
För att nå dit krävs en hel del, på ett grovt överslag får jag i mig någonstans mellan 4000-5000 kcal om dagen. Äter varannan timme, långsamma kolhydrater, förutom efter träningspasset då jag strävar efter en insulintopp. Insulin är som sagt också ett anabolt hormon.
Det är ofta väldigt psykiskt påfrestande att äta så mycket. En del av maten kanske bara går "rakt igenom"? Vore skönt om det gick att äta lite mindre, jobbigt att nästan behöva gå och kräkas efter lunchen.
Jag brukar resonera enligt: många människor idag tränar och äter i strävan av att få en bättre kropp. Få lyckas. Få satsar verkligen, få ger 100% under passet, få äter ordentligt. Om man vill lyckas, borde man rimligtvis göra annorlunda mot många andra. Och maten är som sagt nästan viktigare än tekniken vid träningen. Att tillägga är att jag älskar det jag gör, inte för att jag ska se bättre ut.
När man dessutom blir avvisad från salen i skolan när man ska äta, hånad av läskdrickande övergödda chokladmonster skrockande att bebisar också måste äta väldigt ofta, kan motivationen svikta stundtals. :insane:
Det var vad som fick mig att fundera över näringsmängden.
Blev lite offtopic inlägget, men ibland måste man "ventilera sina tankar", med andra som förhoppningsvis förstår! :) Någon som känner igen sig?
Jag hade en fundering häromdagen. Kan man äta för mycket för magens kapacitet?
Jag väger i dagsläget 82kg fördelat på 167 centimeter, kroppsfettprocenten är hyfsat låg. 17 år gammal. Allt går framåt och jag ökar i vikt, mitt högsta mål är att börja tävla i bodybuilding om 10 år ungefär. :)
För att nå dit krävs en hel del, på ett grovt överslag får jag i mig någonstans mellan 4000-5000 kcal om dagen. Äter varannan timme, långsamma kolhydrater, förutom efter träningspasset då jag strävar efter en insulintopp. Insulin är som sagt också ett anabolt hormon.
Det är ofta väldigt psykiskt påfrestande att äta så mycket. En del av maten kanske bara går "rakt igenom"? Vore skönt om det gick att äta lite mindre, jobbigt att nästan behöva gå och kräkas efter lunchen.
Jag brukar resonera enligt: många människor idag tränar och äter i strävan av att få en bättre kropp. Få lyckas. Få satsar verkligen, få ger 100% under passet, få äter ordentligt. Om man vill lyckas, borde man rimligtvis göra annorlunda mot många andra. Och maten är som sagt nästan viktigare än tekniken vid träningen. Att tillägga är att jag älskar det jag gör, inte för att jag ska se bättre ut.
När man dessutom blir avvisad från salen i skolan när man ska äta, hånad av läskdrickande övergödda chokladmonster skrockande att bebisar också måste äta väldigt ofta, kan motivationen svikta stundtals. :insane:
Det var vad som fick mig att fundera över näringsmängden.
Blev lite offtopic inlägget, men ibland måste man "ventilera sina tankar", med andra som förhoppningsvis förstår! :) Någon som känner igen sig?