Visa fullständig version : Appropå Stress
Jag har hört att fettbildningen ökar om man lider av negativ stress. Är detta sanning, och i så fall var kan man läsa om detta?
acidbl00d
2004-09-06, 19:46
Det är sant... kroppen skickar ut kortisol ingen höjdare.
King Grub
2004-09-06, 19:49
Am J Physiol Endocrinol Metab. 2000 Oct;279(4):E799-805. Effects of mental stress on insulin-mediated glucose metabolism and energy expenditure in lean and obese women.
The effects of the sympathetic activation elicited by a mental stress on insulin sensitivity and energy expenditure (VO(2)) were studied in 11 lean and 8 obese women during a hyperinsulinemic-euglycemic clamp. Six lean women were restudied under nonselective beta-adrenergic blockade with propranolol to determine the role of beta-adrenoceptors in the metabolic response to mental stress. In lean women, mental stress increased VO(2) by 20%, whole body glucose utilization ([6,6-(2)H(2)]glucose) by 34%, and cardiac index (thoracic bioimpedance) by 25%, whereas systemic vascular resistance decreased by 24%. In obese women, mental stress increased energy expenditure as in lean subjects, but it neither stimulated glucose uptake nor decreased systemic vascular resistance. In the six lean women who were restudied under propranolol, the rise in VO(2), glucose uptake, and cardiac output and the decrease in systemic vascular resistance during mental stress were all abolished. It is concluded that 1) in lean subjects, mental stress stimulates glucose uptake and energy expenditure and produces vasodilation; activation of beta-adrenoceptors is involved in these responses; and 2) in obese patients, the effects of mental stress on glucose uptake and systemic vascular resistance, but not on energy expenditure, are blunted.
King Grub
2004-09-06, 19:50
J Clin Endocrinol Metab. 2001 Jan;86(1):124-8. Effects of free fatty acids on insulin sensitivity and hemodynamics during mental stress.
Mental stress is known to decrease systemic vascular resistance and increase muscle blood flow and to acutely enhance insulin-mediated glucose disposal in healthy humans. These effects are abolished in obese patients. We therefore proposed the hypothesis that elevated free fatty acid levels may be responsible for the abnormal responses to mental stress in obesity by inhibiting endothelial cell function. To test this hypothesis, we studied a group of eight lean females during a hyperinsulinemic clamp study with and without lipid infusion. A 30-min mental stress was applied during 30 min after 150 min of hyperinsulinemia. In the study without lipid infusion, mental stress increased heart rate by 26.5%, blood pressure by 7.9%, and cardiac index (measured with thoracic bioimpedance) by 35.9%; it decreased systemic vascular resistance by 21.9% and increased insulin-mediated glucose disposal by 18.9%. During lipid infusion, the increase in heart rate was not affected, but the increase in cardiac index, the decrease in systemic vascular resistance, and the increase in insulin-mediated glucose disposal were all inhibited. In contrast, the rise in blood pressure was increased about 2-fold (control plus 6 mm Hg vs. lipid plus 13 mm Hg, P: < 0.01). These results indicate that lipid inhibits the stimulation of glucose uptake and enhances the pressor effect of mental stress, presumably by altering endothelial cell function.
Men hur vet man var gränsen för sådan stress går? Skall man "lyssna till kroppens signaler" eller?
Men hur vet man var gränsen för sådan stress går? Skall man "lyssna till kroppens signaler" eller?
Tyvärr finns det inga fastställda diagnoskriterier för "stress" - begreppet verkar vara en slasktratt för ett känslotillstånd som kommer av för höga krav och för små resurser. Det finns kriterier för exempelvis posttraumatisk stress, men det är inte den typen av stress man menar i dagligt tal.
Vanliga besvär som en stressad person upplever är oro och sömnsvårigheter, nedstämdhet och besvär med att tänka klart. Upplever man sådana problem och kan sätta det i samband med att man har så högt ställda krav på sig att man inte mäktar med, kan man på goda grunder misstänka stress.
Att "lyssna till kroppens signaler" är det första man kan göra för sig själv. Förstår man sedan inte signalerna, eller är oförmögen att hjälpa sig själv ur en stressad tillvaro, är det på sin plats att söka hjälp.
Här http://www.medikament.nu/PDF-filer/7-02/stress_angest.pdf kan du läsa lite mer om stress.
Tack Anki.
Jag är en sådan som alltid verkar lägga ribban för högt i alla lägen, tyvärr.
Dock brukar jag klara mina "utmaningar" i skola, idrott och övriga saker, i slutändan.
Detta kräver dock mycket av min kropp har jag märkt. Jag lider ofta av magvärk, och en del ryggvärk (men det pga. andra faktorer). Men min sömn har inte störts än så länge av stressen.
Men hur i hvete skall man lära sig att slappna av och lära sig att det inte gör så mycket att vara 2an nån gång :confused:
LunaSpice
2004-09-11, 16:51
När/om man börjar påvisa psykosomatiska symtom (magvärk, huvudvärk, trötthet etc) så kan detta vara ett tecken på stress. Som Anki skriver, det går inte att diagnostisera stress i klinisk mening eftersom "stress" ofta är väldigt subjektivt och individuellt vilket gör att det blir därför svårt att sätta upp diagnoskriterier. Sömnproblem brukar som sagt ofta vara ett tydligt tecken på att kroppen inte kan slappna av av olika anledningar. Det är heller inte alltid de yttre faktorerna som stressar. Tvärtom...många människor sätter en stor press på sig själv i dagens samhälle för att leva upp till samhällsidealen eller sina/föräldrarnas/kompisars uppsatta ideal. Detta gynnar ofta ut i stressymtom. Alla människor har vi olika copingstrategier, dvs. strategier att hantera utmaningar i livet. Att sänka dessa yttre man har på sig själv är svårt i många lägen men lyckas man så brukar mkt av den oro och ångest man har lägga sig.
Alla människor har vi olika copingstrategier, dvs. strategier att hantera utmaningar i livet. Att sänka dessa yttre man har på sig själv är svårt i många lägen men lyckas man så brukar mkt av den oro och ångest man har lägga sig.
BUT HOW? :em:
BUT HOW? :em:
Lära sig planera sitt liv, mycket tar onödig tid och ork bara för att man inte planerat vad man ska göra och när. Att planera sin ekonomi kan kännas tråkigt men det är mycket lättare om man vet hur utgifterna ser ut framöver så det inte dyker upp en överraskning i form av en stor räkning någon månad.
Plocka bort moment som man inte måste göra, det finns massor av "måsten" som man faktiskt inte måste göra.
Lära sig en teknik så man kan slappna av när man känner att man börjar stressa runt mer än vanligt, avslappningsband, meditation eller att helt enkelt sätta sig i en stol och slappna av i hela kroppen är några metoder.
Sätta saker man har att göra i sitt rätta perspektiv, det är inte livsviktigt om jag inte fixar mvg på nästa tenta eller prov t ex.
Några förslag i alla fall.
Personligen så tror jag inte att just kortisol är det som gör att stressade människor går upp i vikt, jag tror att oregelbundna mat-tider och dålig mat framför allt gör det.
Även om kortisol inte gör det lättare antar jag.
Personligen så tror jag inte att just kortisol är det som gör att stressade människor går upp i vikt, jag tror att oregelbundna mat-tider och dålig mat framför allt gör det.
Även om kortisol inte gör det lättare antar jag.
Har du höga halter av kortisol så går du upp i fettvikt men att kombinera det med dålig mat och oregelbundna tider förvärrar självklart problemet.
Har du höga halter av kortisol så går du upp i fettvikt men att kombinera det med dålig mat och oregelbundna tider förvärrar självklart problemet.
Det är sant, jag tänkte på mig själv som när jag äter kortison så är det inte så jätteilla med fettbildande trots väldigt höga doser om man gämför med stress.
Men sedan kom jag på att stressen är ju säkert under mycket längre perioder än jag äter kortison, så det är nog sant. Även om man ökar lite i fettvikt så gör man det hela tiden så då blir det nog illa ja. Speciellt som man också blir hungrigare och det gör ju det också lättare att börja småäta.
Kortisol ökar proteinnedbrytningen, glykogen inlagringen, stimulerar glukogenesen och stimulerar mobiliseringen av fettsyror från fettceller !
Kortisol ökar proteinnedbrytningen, glykogen inlagringen, stimulerar glukogenesen och stimulerar mobiliseringen av fettsyror från fettceller !
Ja?
LunaSpice
2004-09-12, 21:31
Vad doktorn menar är att kortisol inte har någon fettinlagrande effekt utan är ett hormon som mobiliserar energi. Kortisol bidrar därför i sig inte till fettviktuppgång, snarare tvärtom.
Vad doktorn menar är att kortisol inte har någon fettinlagrande effekt utan är ett hormon som mobiliserar energi. Kortisol bidrar därför i sig inte till fettviktuppgång, snarare tvärtom.
Detta är från http://www.nasonex.nu/publik/kortison.shtml
"Kroppens ämnesomsättning påverkas så att blodsockernivåerna stiger, vilket kan leda till diabetes."
Leder inte högre blodsockernivåer till lättare fettlagring?
Detta är i och försig en bieffekt till kortison, men det borde väl vara samma med kroppens egna?
LunaSpice
2004-09-13, 06:45
Jo, högt blodsocker ger hög insulinutsöndring, det är helt korrekt. Vad jag menade var att det kroppsegna kortisolet (eller tillsatt kortison) i sig inte har någon fettinlagrande effekt. Patienter med höga kortisondoser har i många studier påvisat ökat HbA1c (ett mått på hur stor del av hemoglobinet som glykolyserats av glukoset i blodet) samt andra symtom för diabetes typ 2.
kampsporttjej
2004-09-13, 08:14
jag tror att stress får en att stoppa i sig mer, eftersom
kontakten med mättnadskänslorna minskar.. och man äter kanske
fortare eller gåendes eller mindre under dagen och mycket under kvällen
osv.
Vid högt kortisonintag alt hög produktion av kortisol så..
"Fettvävnaden får en karaktäristisk distrubution med centralicering av fett till buken (Viceralt fett) samt till nacken."
Fettnacke känner många som gått på hög kortisondos en längre tid till, även bukfettet känns ofta igen. :(
"Distrubitionen av kroppsfett regleras hormoniellt, Det sker via specialla avkännare på fettcellens yta eller inne i fettcellen. Förändringar i hormonbalansen påverkar recpetorerna och därmed fettets lokalicering.
De hormoner som reglerar fettackumuleringen är insulin och kortisol. Dessa horomoner utövar sin effekt genom att aktivera ett speciellt enzym (Lipoproteinlipas.). Detta är sedan detta enzym som tar upp fett i fettcellerna. Skälet till att mer fett tas upp i buken vid stress är helt enkelt att det där finns fler receptorer för kortisol. Det hormonellt styrda fettupptaget är alltså ökat. Om insulinet ökar, se nedan, sker ytterligare en ökning av fettupptaget."
Och eftersom höga kortison- eller kortisolhalter leder till försämrad insulinkänslighet så förstärks effekten alltså ytterligare.
Det som är i fet stil är utdrag ur boken "Stress och den nya ohälsan" av Peter Währborg
Hård_men_rättvis
2004-09-13, 14:00
Vid högt kortisonintag alt hög produktion av kortisol så..
"Fettvävnaden får en karaktäristisk distrubution med centralicering av fett till buken (Viceralt fett) samt till nacken."
Fettnacke känner många som gått på hög kortisondos en längre tid till, även bukfettet känns ofta igen. :(
"Distrubitionen av kroppsfett regleras hormoniellt, Det sker via specialla avkännare på fettcellens yta eller inne i fettcellen. Förändringar i hormonbalansen påverkar recpetorerna och därmed fettets lokalicering.
De hormoner som reglerar fettackumuleringen är insulin och kortisol. Dessa horomoner utövar sin effekt genom att aktivera ett speciellt enzym (Lipoproteinlipas.). Detta är sedan detta enzym som tar upp fett i fettcellerna. Skälet till att mer fett tas upp i buken vid stress är helt enkelt att det där finns fler receptorer för kortisol. Det hormonellt styrda fettupptaget är alltså ökat. Om insulinet ökar, se nedan, sker ytterligare en ökning av fettupptaget."
Och eftersom höga kortison- eller kortisolhalter leder till försämrad insulinkänslighet så förstärks effekten alltså ytterligare.
Det som är i fet stil är utdrag ur boken "Stress och den nya ohälsan" av Peter Währborg
En alldeles utmärkt bok kan jag påpeka. Peter Währborg lär vara en av de främsta på området stress.
Jag kan också rekommendera "Varför zebror inte får magsår" av Robert Sapolsky, en klassiker.
Stress i sig kan vara väldigt lipolytiskt eller lipogent beroende på personen som drabbas. Med stress följer höga nivåer av norarenalin, adrenalin och andra hormoner som mobiliserar energi.
Många kompenserar detta genom att äta mer eftersom många människor tycks bearbetea stress genom att tröstäta. Alltså går den lipolytiska effekten om intet.
Andra människor reagerar genom att förlora aptiten helt och kan förlora en hel del vikt på mycket kort tid( hur fördelning muskler/fett är vet jag dock inte).
Min kompis, bagare, jobbade på ett bageri som han fick köra till varje morgon( 5 mil) och hade en del annat tjafs vid sidan om; gick ner från 80 kg till 72(!) på fyra veckor.
LunaSpice
2004-09-13, 15:42
Håller med Hård_men_rättvis. Per Währborgs bok "Stress" är väldigt, väldigt bra.
Jag kan ju tillägga att även jag tycker boken är bra även om han har lite svårt att bestämma sig för vem han riktar sig till.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.