Visa fullständig version : Boende och umgänge för barn med frånskilda föräldrar i olika städer
Är det någon som har erfarenhet eller exempel av hur man kan tillgodose ett barns behov av båda sina föräldrar när föräldrarna är skilda och bor i olika städer, flera timmar från varandra?
Varannan vecka känns omöjligt och även regelbundet helgumgänge känns ohållbart under sådana förhållanden.
Då återstår att barnen endast träffar ena föräldern vid längre ledigheter, vilket inte känns optimalt.
Någon som har erfarenhet av detta?
Är det någon som har erfarenhet eller exempel av hur man kan tillgodose ett barns behov av båda sina föräldrar när föräldrarna är skilda och bor i olika städer, flera timmar från varandra?
Varannan vecka känns omöjligt och även regelbundet helgumgänge känns ohållbart under sådana förhållanden.
Då återstår att barnen endast träffar ena föräldern vid längre ledigheter, vilket inte känns optimalt.
Någon som har erfarenhet av detta?
Varannan helg fungerar men att flytta närmare är väl mer optimalt.
Varannan helg och längre ledigheter är väl standarden. Varannan vecka är ju inte så schysst mot barnen med så långt emellan föräldrarna.
Så länge ni är överens, det är ju det viktigaste, att ni föräldrar sköter det snyggt.
..men att flytta närmare är väl mer optimalt.
This.
Är man inte beredd att flytta för att ha mer tid med sina egna barn så kanske det är läge att rensa öronen med valfritt skjutvapen.
dluddeckens
2023-05-03, 14:27
Är det någon som har erfarenhet eller exempel av hur man kan tillgodose ett barns behov av båda sina föräldrar när föräldrarna är skilda och bor i olika städer, flera timmar från varandra?
Varannan vecka känns omöjligt och även regelbundet helgumgänge känns ohållbart under sådana förhållanden.
Då återstår att barnen endast träffar ena föräldern vid längre ledigheter, vilket inte känns optimalt.
Någon som har erfarenhet av detta?
Tyvärr ingen erfarenhet av det, men kom ihåg att ena föräldern inte kan flytta och ta med sig barnen hursomhelst.
"En flytt med barn kräver många förberedelser, speciellt om du har delad vårdnad efter att ha flyttat isär. Alla beslut som har ingripande betydelse för barnets framtid, som exempelvis var barnet ska bo eller var hen ska gå i skola, ska gemensamt fattas av båda vårdnadshavare. Det här står i Föräldrabalken och regleras alltså enligt lag. Det går därför inte att flytta hur som helst med ditt barn, utan både du och den andra vårdnadshavaren måste vara överens om var barnet ska bo."
trädgårdsmöbel
2023-05-03, 14:31
Är det en väldigt jobbig situation där mamman flyttar runt från landsände till landsände en gång i halvåret efter att ha hittat kärleken för femtioelfte gången med barnen i släptåg så kommer det bli ohållbart att skaffa nytt jobb, ny bostad och flytta efter hennes nycker hela tiden. Försök i så fall få till att barnen bor mest hos dig. Det händer att det lyckas så chansa.
trädgårdsmöbel
2023-05-03, 14:34
Tyvärr ingen erfarenhet av det, men kom ihåg att ena föräldern inte kan flytta och ta med sig barnen hursomhelst.
."
Just det är ändå något som kan hända och händer. Men då får fadern försöka få vårdnaden. Låg chans att lyckas men den finns.
An Iron Soul
2023-05-03, 15:23
Varannan helg fungerar men att flytta närmare är väl mer optimalt.
+1
Lev lokalt.
dluddeckens
2023-05-04, 09:53
Just det är ändå något som kan hända och händer. Men då får fadern försöka få vårdnaden. Låg chans att lyckas men den finns.
Ja såklart det händer, oftast för att föräldern som inte flyttar inte motsätter sig det på rätt sätt.
Grundregeln är att barnet skall bo kvar, inte behöva flytta och byta skola osv. Stå på er, gör det som ni anser vara bäst för era barn. Det är svårt att ta igen kontakten man missar när barnen är små.
Ja såklart det händer, oftast för att föräldern som inte flyttar inte motsätter sig det på rätt sätt.
Grundregeln är att barnet skall bo kvar, inte behöva flytta och byta skola osv. Stå på er, gör det som ni anser vara bäst för era barn. Det är svårt att ta igen kontakten man missar när barnen är små.
Exakt. Det står i Föräldrabalken. Många män orkar inte ta striden för sina barn.
Sen som ni varit inne på. Oansvarigt att flytta iväg från sina barn och utsätta dem för dubbla boenden med allt vad det innebär. För vad? Ett jobb? En flamma? Går det inte pendla?
Varannan helg fungerar men att flytta närmare är väl mer optimalt.
Jo, så klart.
This.
Är man inte beredd att flytta för att ha mer tid med sina egna barn så kanske det är läge att rensa öronen med valfritt skjutvapen.
Man får intrycket av att du har någon väldigt personlig koppling till ämnet? Övergiven som barn eller sambo/fru som drog?
Exakt. Det står i Föräldrabalken. Många män orkar inte ta striden för sina barn.
Sen som ni varit inne på. Oansvarigt att flytta iväg från sina barn och utsätta dem för dubbla boenden med allt vad det innebär. För vad? Ett jobb? En flamma? Går det inte pendla?
I mitt fall handlar det om tankar att flytta tillbaka dit vi bodde förut (själv om så krävs) för att försöka tvinga tillbaka frun och hela familjen, dvs i förhoppning att hon viker ner sig när det blir skarpt läge. Men jag har ingen aning om hon skulle göra det, eller om hon hellre skulle vara ensamstående där vi bor nu. Vi lever alltså tillsammans idag men har haft det enormt svårt sen vi bytte stad för ett par år sedan (efter hennes tjat).
Jag tror inte att hon skulle välja att bo kvar själv (tror inte ens hon skulle ha råd att få en bostad här). Men det är ett spel med höga insatser och det skulle kunna gå åt helvete på så många sätt för alla inblandade så det är tveksamt om jag vågar dra igång det hela.
I mitt fall handlar det om tankar att flytta tillbaka dit vi bodde förut (själv om så krävs) för att försöka tvinga tillbaka frun och hela familjen, dvs i förhoppning att hon viker ner sig när det blir skarpt läge. Men jag har ingen aning om hon skulle göra det, eller om hon hellre skulle vara ensamstående där vi bor nu. Vi lever alltså tillsammans idag men har haft det enormt svårt sen vi bytte stad för ett par år sedan (efter hennes tjat).
Jag tror inte att hon skulle välja att bo kvar själv (tror inte ens hon skulle ha råd att få en bostad här). Men det är ett spel med höga insatser och det skulle kunna gå åt helvete på så många sätt för alla inblandade så det är tveksamt om jag vågar dra igång det hela.
Okej, jag menade inte att låta oförstående. Ämnet ligger lite nära hjärtat nu och de kommande åren om man säger så. Men jag har en del kött på benen vad gäller vad man får göra. Om jag skulle vara opartisk skulle jag väl säga att du ska berätta om dina planer att flytta för henne och visa att det är allvar. Sen för din skull förstår jag att du vill övertyga henne. Boendet är viktigt så försök se till att få barnet skrivet där du bor om ni går isär. Bägge föräldrar behöver skriva på för det. Annars bestäms det av skatteverket beroende på närhet till skola med mer. Det bästa för barnet är om ni bor nära varandra. Annars kommer det nog bli varannan helg med exempelvis mer av lov hos den ena.
Jo, så klart.
Man får intrycket av att du har någon väldigt personlig koppling till ämnet? Övergiven som barn eller sambo/fru som drog?
I mitt fall handlar det om tankar att flytta tillbaka dit vi bodde förut (själv om så krävs) för att försöka tvinga tillbaka frun och hela familjen, dvs i förhoppning att hon viker ner sig när det blir skarpt läge. Men jag har ingen aning om hon skulle göra det, eller om hon hellre skulle vara ensamstående där vi bor nu. Vi lever alltså tillsammans idag men har haft det enormt svårt sen vi bytte stad för ett par år sedan (efter hennes tjat).
Jag tror inte att hon skulle välja att bo kvar själv (tror inte ens hon skulle ha råd att få en bostad här). Men det är ett spel med höga insatser och det skulle kunna gå åt helvete på så många sätt för alla inblandade så det är tveksamt om jag vågar dra igång det hela.
Jag har ingenting med något att göra men bara en fundering. Jag har läst alla dina trådar och inlägg om ditt mående och problemen du fick när ni flyttade. Men tror du verkligen att dina problem är så knutna till platsen där du bor och att dina problem löser sig av att flytta tillbaka? Jag tror verkligen du behöver ta hand om din hälsa oavsett platsen där du bor för att kunna ta nyktrare beslut framgent.
Menar inget illa och hoppas verkligen det löser sig för det framöver.
Man får intrycket av att du har någon väldigt personlig koppling till ämnet? Övergiven som barn eller sambo/fru som drog?
Helt rätt observerat ;) Jag har fått offra en hel del för att ha den tid jag har med mina barn och tycker att jag kan unna mig att se ner på folk som ger upp för att det blir lite obekvämt.
Helt rätt observerat ;) Jag har fått offra en hel del för att ha den tid jag har med mina barn och tycker att jag kan unna mig att se ner på folk som ger upp för att det blir lite obekvämt.
Om man får fråga. Flyttade exet med barnen/barnet och hon "vann" boendet?
Du behöver inte gå in på det om det är för privat.
Jobbigt i de fall man inte kommer överens. Det blir en rättegångsfråga där det blir kostsamt för alla inblandade.
optimalt? det är skadligt att ens förhålla sig till din smala värld men lycka till med din avkomma och ditt folks framtid
lördagsgrogg
2023-05-07, 15:42
optimalt? det är skadligt att ens förhålla sig till din smala värld men lycka till med din avkomma och ditt folks framtid
Citera gärna så att dina inlägg inte blir ovidkommande osveda i bruset.
trädgårdsmöbel
2023-05-07, 23:25
optimalt? det är skadligt att ens förhålla sig till din smala värld men lycka till med din avkomma och ditt folks framtid
Smal värld? TS tänker så brett och i så många dimensioner att hans värld blir alldeles för bred. Det är problemet. För att bli lite semantisk och filosofisk samtidigt.
Jag har ingenting med något att göra men bara en fundering. Jag har läst alla dina trådar och inlägg om ditt mående och problemen du fick när ni flyttade. Men tror du verkligen att dina problem är så knutna till platsen där du bor och att dina problem löser sig av att flytta tillbaka? Jag tror verkligen du behöver ta hand om din hälsa oavsett platsen där du bor för att kunna ta nyktrare beslut framgent.
Menar inget illa och hoppas verkligen det löser sig för det framöver.
Det finns fler faktorer i mixen garanterat men flytten var den stora utlösande faktorn. En starkt bidragande sak är nog att jag nästan alltid känt mig halvskeptisk till min relation. Relationen har känts bra bara när jag fått bestämma hur livet ska se ut för oss (var vi ska bo osv). Det var en speciell period om några år då allt kändes toppen. Resterande tid har det alltid känts som att vi inte passar för varandra egentligen.
Nu när jag ska göra en enorm uppoffring för någon som jag aldrig ens kände mig helsåld på från början känns det så klart inte kul. Bara för att hon ska trivas. Kanske hade allt varit annorlunda om jag kände att jag gjorde detta för mitt livs kärlek. Så det bidrar definitivt till problematiken att det saknas romantisk kärlek i relationen och att det känns som att vi saknar samsyn i grundläggande frågor.
Helt rätt observerat ;) Jag har fått offra en hel del för att ha den tid jag har med mina barn och tycker att jag kan unna mig att se ner på folk som ger upp för att det blir lite obekvämt.
Så är det så klart. Men jag tänker alltid att man inte kan jämföra mot idealtillståndet, utan att man får jämföra mot vad de faktiska alternativen är. T.ex. att det kan vara bättre att träffa en förälder för umgänge varannan helg än att föräldern är permanent inlagd på psyket.
optimalt? det är skadligt att ens förhålla sig till din smala värld men lycka till med din avkomma och ditt folks framtid
Misstänker att inlägget är riktat mot mig men det svårt att förstå vad du försöker säga.
Smal värld? TS tänker så brett och i så många dimensioner att hans värld blir alldeles för bred. Det är problemet. För att bli lite semantisk och filosofisk samtidigt.
Korrekt. Jag har en psykologisk profil som gör mig grym på mitt jobb men som ständigt riskerar att sätta käppar i hjulet för mig privat.
Om man får fråga. Flyttade exet med barnen/barnet och hon "vann" boendet?
Du behöver inte gå in på det om det är för privat.
Jobbigt i de fall man inte kommer överens. Det blir en rättegångsfråga där det blir kostsamt för alla inblandade.
Det vi är överspelat, så jag avstår :) Poängen är att mina barn aldrig behöver fundera på var jag har mina prioriteringar.
Så är det så klart. Men jag tänker alltid att man inte kan jämföra mot idealtillståndet, utan att man får jämföra mot vad de faktiska alternativen är. T.ex. att det kan vara bättre att träffa en förälder för umgänge varannan helg än att föräldern är permanent inlagd på psyket.
Fair enough
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.