Visa fullständig version : Ni som har lyckats sluta med antidepressiva
God kväll! Denna frågan riktar sig till er som har stått på SSRI, SNRI eller någon annan antidepressiv medicin under en längre tid och lyckats att sluta, över hur lång tid trappade ni ut och vad fick ni för utsättningssymtom? Var overklighetskänslor en av dem?
Jag stod på 20 mg Citalopram i ca 14 år, men började att trappa ned för ca 12 månader sedan och har nu kommit till 6,5 mg och det börjar minst sagt att bli tufft. Sedan min senaste sänkning från 7 mg för två veckor sedan så har jag haft en konstant ångest runt 4-6 på en 1-10 skala och en hel del overklighetskänslor, så hur tufft det kommer att bli när jag kommer under 5 mg vågar jag knappt tänka på. Hur tusan kan detta inte klassas som beroendeframkallande läkemedel?
Lafayette
2022-03-23, 19:48
Hur tusan kan detta inte klassas som beroendeframkallande läkemedel?
Det gör det från och med nu.
tips
https://www.survivingantidepressants.org
Tror det är bäst att gå av cold turkey när man står på lägsta dosen, de säger att de första dagarna utan medicinen är värst kan ibland ta nån månad innan man är återställd, be om benzo under utsättningen så ska det nog fixa sig.
BelowAverage
2022-03-23, 20:28
Har tagit sertralin och voxra i perioder tidigare och själv fasat ut dessa aggressivt under 1-2 månader utan märkbara bieffekter.
Däremot när vården valde att diagnosticera min utbrändhet som depression och sedan provbehandla med olika antidepressiva så gick jag från noll antidepp till sertralin, sedan snabb utfasning och insättning av citalopram, sedan insättning voxra tillsammans med citalopram.
Vid det laget märkte jag nästan noll positiv effekt av antidepp men vart väldigt nollad på kombinationen citalopram + voxra. Var iaf förbannad och besviken på vården och fattade det impulsiva och korkade beslutet att sluta ta citalopram över en dag.
Då fick jag starka nästan konstanta overklighetskänslor, smärtfria men distraherande sensoriska "elchocker" längs ryggraden och blev extremt gråtmild och fick allmänt starka humörsvängningar. Dessa symtom höll i sig i ett antal veckor, sist att försvinna var de sensoriska chockerna, först att lämna var faktiskt overklighetskänslorna.
Jag blev iaf så nollad på citalopram + voxra att kort tid efter att jag slutat med citalopram var det som att färgerna kom tillbaka bokstavligt talat när jag promenerade ute med min hund t.ex. Fick tillbaka humor och förmåga att skratta.
Att kombinera två antidepressiva har jag bara gjort en gång men det kan jag inte rekommendera någon då iaf jag blev totalt nollad. Det är i mina ögon värt mer att kanske må sämre överlag men också förmå små perioder av glädje emellanåt.
Jag har aldrig tidigare fått bieffekter vid utfasning men har aldrig fasat ut så aggressivt, heller. Kanske är du känsligare för att du tagit medicinen längre, vet inte.
Inte fått något kvarstående vad jag kan märka men de där veckorna var obehagliga nog att jag i framtiden inte skulle göra om valet / misstaget att sluta på studs. Jag har aldrig haft ångestbekymmer, fick det inte heller under den skarpa utfasningen, det var mest väldigt irriterande men jag var säker på vad det berodde på då jag aldrig haft såna bekymmer och det kom i direkt anslutning till nedtrappningen. Var däremot inte lätt att hitta information om bieffekter vid nedtrappning av antidepressiva, rätt illa.
Hade du bekymmer med ångest före din nedtrappning?
Är ju givet att jämföra våra erfarenheter då det handlar om citalopram för båda.
Önskar dig iaf lycka till och att du härdar ut med nedtrappningen.
Lafayette
2022-03-23, 20:31
Tror det är bäst att gå av cold turkey när man står på lägsta dosen, de säger att de första dagarna utan medicinen är värst kan ibland ta nån månad innan man är återställd, be om benzo under utsättningen så ska det nog fixa sig.
Är det någon som vågar benza efter Jordan Peterson
Är det någon som vågar benza efter Jordan Peterson
Sant men Jordan Peterson har ju stort ego och mycket förväntningar av sina fans att leverera, för en medelsvennson är nog bättre att dricka några arboga 10,2% dag, tror man kan dricka ett gäng jämt utspritt över dagen och hålla ångesten borta, gäller att veta när man ska gå av.
Trappa ner SSRI/SNRI är som att trappa ner ett opiatberoende; det spelar ingen roll hur låg dos du trappar ner till, när du väl bryter helt så blir det ett helvete.
En nertrappning bara förlänger lidandet. Ja, ett abrupt slut blir värre, men under kortare tid. Kan man få lite benso eller iaf bli sjukskriven 2 veckor och ladda upp med Theralen och/eller alkohol så är mitt råd att sluta tvärt och ta smällen.
Det hänger dock på vilken dos du står på. Står du på hög dos kan det vara bra att göra en sänkning först till det som anses vara normaldosen. Men sedan bryter du helt när du är invand på normaldosen. 1st sänkning då. Står du på tex 40mg Citalopram så sänk till 20 mg i ett steg, ta smällen från det tills det känns ok, sedan slutar du helt. Inget jävla stegvis nertrapp från 40mg till 20 mg.
Ja, det kommer att blixtra och rycka. Svettas och frysas, overklighetskänslor. Det kommer kännas som att du är ca 2 meter bakom allt, bakom verkligheten. Som att du ser allt utspelas framförd dig någon millisekund efter att det hänt.
Men på andra sidan väntar ett stabilt mående, stenhårda erektioner och ett liv i harmoni.
Trappa ner SSRI/SNRI är som att trappa ner ett opiatberoende; det spelar ingen roll hur låg dos du trappar ner till, när du väl bryter helt så blir det ett helvete.
En nertrappning bara förlänger lidandet. Ja, ett abrupt slut blir värre, men under kortare tid. Kan man få lite benso eller iaf bli sjukskriven 2 veckor och ladda upp med Theralen och/eller alkohol så är mitt råd att sluta tvärt och ta smällen.
Ofan, det visste jag inte! Men lidandet blir väl mycket lägre, om längre, med en långsam nedtrappning? Tyvärr så har jag HPPD, vilket faktiskt är orsaken till varför jag slutar med min SSRI, i hopp om att det kan göra något för synstörningarna som det gav mig. Hur som helst, jag kan p.g.a. det inte bruka antihistaminer eller alkohol utan att förvärra det, den enda drogen som garanterat inte förvärrar det är benzos.
Det hänger dock på vilken dos du står på. Står du på hög dos kan det vara bra att göra en sänkning först till det som anses vara normaldosen. Men sedan bryter du helt när du är invand på normaldosen. 1st sänkning då. Står du på tex 40mg Citalopram så sänk till 20 mg i ett steg, ta smällen från det tills det känns ok, sedan slutar du helt. Inget jävla stegvis nertrapp från 40mg till 20 mg.
Jag står som sagt på 6,5 mg nu, från 20 mg över ett års tid.
Ja, det kommer att blixtra och rycka. Svettas och frysas, overklighetskänslor. Det kommer kännas som att du är ca 2 meter bakom allt, bakom verkligheten. Som att du ser allt utspelas framförd dig någon millisekund efter att det hänt.
Men på andra sidan väntar ett stabilt mående, stenhårda erektioner och ett liv i harmoni.
Jag antar att du pratar av erfarenhet? Om så, hur länge varade det, vilken stod du på och hur länge?
Tror det är bäst att gå av cold turkey när man står på lägsta dosen, de säger att de första dagarna utan medicinen är värst kan ibland ta nån månad innan man är återställd, be om benzo under utsättningen så ska det nog fixa sig.
Jag vet i tusan, jag har läst en för många skräckhistorier om folk som har gått cold turkey efter åratal på dem, vissa blir knappt funktionella i över ett år efteråt.
Är det någon som vågar benza efter Jordan Peterson
Han var väl dum och slutade cold turkey? Det är tufft att göra med SSRI, men benzo är en helt annan nivå av helvete, man kan ju t.o.m. dö av det.
Var iaf förbannad och besviken på vården och fattade det impulsiva och korkade beslutet att sluta ta citalopram över en dag.
Tyvärr så är de flesta läkares kunskaper om utsättning obefintliga, mångas verkar även vara det om själva läkemedlen och dess interaktioner.
Då fick jag starka nästan konstanta overklighetskänslor, smärtfria men distraherande sensoriska "elchocker" längs ryggraden och blev extremt gråtmild och fick allmänt starka humörsvängningar. Dessa symtom höll i sig i ett antal veckor, sist att försvinna var de sensoriska chockerna, först att lämna var faktiskt overklighetskänslorna.
Usch, det lät inget vidare kul! Blev du inte orolig över att du hade blivit permanent förstörd?
Jag har aldrig tidigare fått bieffekter vid utfasning men har aldrig fasat ut så aggressivt, heller. Kanske är du känsligare för att du tagit medicinen längre, vet inte.
Ja, det verkar som att det blir svårare ju längre man har stått på skiten. Jag fick det när jag var 18, så de första sju åren så utvecklades fortfarande min hjärna, vilket jag tror gör det extra svårt.
Hade du bekymmer med ångest före din nedtrappning?
Är ju givet att jämföra våra erfarenheter då det handlar om citalopram för båda.
Önskar dig iaf lycka till och att du härdar ut med nedtrappningen.
Yes, jag har varit en rätt ängslig person sedan barndomen, men när jag kollar tillbaka så var det inte rättfärdigat att sätta mig på SSRI, då jag befann mig i en livssituation som alla hade mått dåligt av, men det är tyvärr allt för vanligt idag att det första läkarna gör är att skriva ut psykofarmaka som att det vore godis, inte heller informerar de om hur extremt svåra de är att sluta med för många.
Tack så mycket! Har utbränningen blivit bättre förresten?
Ofan, det visste jag inte! Men lidandet blir väl mycket lägre, om längre, med en långsam nedtrappning? Tyvärr så har jag HPPD, vilket faktiskt är orsaken till varför jag slutar med min SSRI, i hopp om att det kan göra något för synstörningarna som det gav mig. Hur som helst, jag kan p.g.a. det inte bruka antihistaminer eller alkohol utan att förvärra det, den enda drogen som garanterat inte förvärrar det är benzos.
Jag står som sagt på 6,5 mg nu, från 20 mg över ett års tid.
Jag antar att du pratar av erfarenhet? Om så, hur länge varade det, vilken stod du på och hur länge?
Japp jag talar av erfarenhet men viktigt att beakta att alla är olika så det skiljer sig åt.
Det är väldigt många år sedan nu och det fanns andra preparat med i bilden så jag minns faktiskt inte. Men jag skulle uppskatta 2 månader av stort obehag, 2 månader med något obehag och ytterligare 2 månader med lätt obehag.
Så kanske 6 mån allt som allt. Sedan kan det komma ångestattacker som kommer å går längre tid än så. Men det mesta av blixtar, overklighetskänslor och så bör ha lättat markant efter 6 mån.
Armed Dingo
2022-03-24, 13:28
Har det framkommit vad för obalans som orsakar derealisation? Jag har haft det milt i drygt 15 år, sålänge jag kan minnas i princip.
Scratch89
2022-03-24, 13:31
Jag har funderat på om jag ska trappa ut mitt Sertralin.
Tar en ganska låg dos, 75 mg, men har ibland glömt att förlänga receptet så jag står utan fyra-fem dagar.
Dag tre till fem är inte nådiga alltså, så jag lider med dig.
Lafayette
2022-03-24, 13:44
Börjar ge upp tanken på att sluta med medicinen. Tre månader utan nu och ska börja imorgon. Insomningssvårigheter, bränner i huvudet, koncentrationssvårigheter och extrema mardrömmar. Vet inte om det är ångesten som kommit tillbaka, tror inte det då jag mådde bättre i vissa fall när ångesten var som värst innan jag började med antidepp. Oavsett står jag inte ut att leva såhär så får börja igen.
Har det framkommit vad för obalans som orsakar derealisation? Jag har haft det milt i drygt 15 år, sålänge jag kan minnas i princip.
Jag har haft detta i ca 20 år och har vant mig vid det. Fick det efter att jag knarkade friskt i några år typ ålder 19-24.
Jag kan känna mig normal, som att jag "hamnar rätt i det som jag ser framför mig" av framförallt benso eller Imovane (snarlikt) i låga doser. Har ingen ångest eller andra psykiska problem. Äter inga mediciner som påverkar hjärnan.
Har helt enkelt bara accepterat att this is my life now. Stundtals och tillsynes utan anledning kan jag få korta perioder av normalitet. Men det är sällsynt. Och all typ av påfrestning, speciellt gym, gör det värre.
Ska påpeka att opiater var min drog, har aldrig varit beroende av benso.
Ha, när jag hör er är jag glad att jag hoppade av SSRI/SNRI/NDRI tåget medan jag fortfarande kunde.
Armed Dingo
2022-03-24, 15:26
Jag har haft detta i ca 20 år och har vant mig vid det. Fick det efter att jag knarkade friskt i några år typ ålder 19-24.
Jag kan känna mig normal, som att jag "hamnar rätt i det som jag ser framför mig" av framförallt benso eller Imovane (snarlikt) i låga doser. Har ingen ångest eller andra psykiska problem. Äter inga mediciner som påverkar hjärnan.
Har helt enkelt bara accepterat att this is my life now. Stundtals och tillsynes utan anledning kan jag få korta perioder av normalitet. Men det är sällsynt. Och all typ av påfrestning, speciellt gym, gör det värre.
Ska påpeka att opiater var min drog, har aldrig varit beroende av benso.
Jodå, jag vet vad du menar ang att till synes utan anledning få "stunder av klarhet".
Jag har aldrig knarkat friskt (aldrig knarkat överhuvudtaget förutom gräs vilket jag rökte regelbundet i ca en månad, men det var många år efter jag fick derealisation och gjorde varken av eller till), delrealisationen poppade upp av sig självt. Jag vet att i början kunde jag bli av med det helt om jag gav mig ut och joggade sent om natten. Oftast iallafall, ibland gick det inte. Med tiden som gått har det sakta blivit bättre normalläge, men det försvinner inte helt längre.
Det har blivit någorlunda bättre när jag gått på diet. Det har jag märkt varje gång jag gått på diet. Känner du kanske igen dig?
Faktum är att jag från och med igår förmiddag provade att äta glutenfritt, och då menar jag helt glutenfritt och inte glutenfritt light som jag provat tidigare. Och idag, just nu när jag skriver, är jag klarare i skallen än jag kan minnas att jag varit på flera år. Jag vågar inte hoppas på något än, det är för tidigt. Men jag kan hålla dig uppdaterad.
Det är lustigt det här med glutenfritt, om det nu visar sig vara något för mig, för jag lider inga av de mest klassiska glutensymptomen. Min mage är alltid i schack. De enda besvären kan vara uppblåsthet men det kommer alltid i samband med stress och dålig tillgång till toabesök. Jag har aldrig diarrer eller ont i magen.
Besvär som jag har däremot, och haft lika länge som min derealisation, är:
* Utslag/eksem på armbågar och/eller knän. De är lika psoriasis. De kan också vandra. Oftast har jag det bara på en sida av kroppen. När jag var yngre hade jag det dock på alla armbågar och knäleder (ovansida knä, inte inuti).
* Stela/torra leder. Inte så illa att det hindrar mig i vardagen, men mitt normalläge är att jag har lite, lite ont i dom. Det gäller knän, armbågar, nedre ländrygg. Möjligen även händer/fingrar. Detta blir bättre om jag värmer upp mig.
* Dålig sömn. Lång tid att somna in, 40-60 min, och i kombination med tung styrketräning senaste två åren, kraftigt försämrad sömn. Jag vaknar tidigt, ca 04, om jag somnar alls. När det är som värst blir jag sömnlös i ett slags delirium hela natten.
* Värdelös alkoholtolerans. Inte i fylla utan baksmälla. Om jag dricker öl räcker det med 2 st för att jag ska ha baksmälla, och när jag var yngre och kunde häva 6-8+ så var det sängliggande till sent på kvällen dagen efter. Undantagslöst. Vin och sprit går och har gått betydligt bättre. Ibland känner jag ingenting dagen efter, ibland gör jag. Jag har inte jämfört vin och gluten i middag vs vin och glutenfritt än. Det är för tidigt för den jämförelsen.
* Ökad ork och bättre muskelkondition under deff. Rentav bättre återhämtning, men jag ökar inte i styrka. Vilket inte är konstigt när jag alltid ligger på -800 till -1000 när jag dietar. Detta har jag förundrats över många gånger. Vad jag vet är att jag skär ner ordentligt på bröd när jag dietar. Detta kommer jag också få undersökt närmare nu.
Jag slutade med Mirtazapine helt tvärt, kanske inte var bästa idén men mådde skit ett tag sen mådde jag bättre efter någon månad. Var dock på lägsta dosen. :)
Jag slutade med Mirtazapine helt tvärt, kanske inte var bästa idén men mådde skit ett tag sen mådde jag bättre efter någon månad. Var dock på lägsta dosen. :)
Jag har kört det sen 2011, har försökt hoppa av det ett par ggr under åren men alltid gett upp efter några veckor, kanske skulle ge mig fan på att gå utan en månad.
Jag har kört det sen 2011, har försökt hoppa av det ett par ggr under åren men alltid gett upp efter några veckor, kanske skulle ge mig fan på att gå utan en månad.
Kan ju vara värt att säga att jag äter dem nu och när jag slutade var jag "fri" i en period av 4 år. Har nu börjat trappa ner sedan två månader tillbaka. Slutar inte tvärt denna gången, utan kör varannan dag mindre dos än vanligt och upplever inte någon större skillnad. :)
lördagsgrogg
2022-03-24, 19:08
Vet inte hur mycket det tillför diskussionen men jag käkade någon slags i fyra år. Är inte säker men tror det var en låg dos.
Fungerade någorlunda första två åren men sista två kände jag mest biverkningar så jag slutade. Var väl en viss nertrappning då jag bara tog en tablett istället för två sista månaden.
Min tanke var att sluta för att se hur det kändes. Och för mig gick det rätt bra. Jag kan känna igen vissa biverkningar andra beskriver men också positiva effekter som att bli piggare.
Har varit helt utan nu i två år och det har funkat ok utan stora problem. Men visst kan jag se hur dom är beroendeframkallande.
Såhär efteråt kan jag tycka att jag blir alldeles för känslosam ibland. Vilket är rätt märkligt två år efter man slutat men ändå inte så jobbigt. Skulle kunna vara mansupaus också, jag är i den åldern.
Förutom det gick det faktiskt utan problem. Ville bara säga det så att ni som undrar inte bara ser alla som fick problem. Men jag gick som sagt på låg dos och "bara" i fyra år.
Käkar fortfarande mitrozopan dock. Är dock inte säker på att det fortfarande har någon effekt på mig men inbillar mig det vilket är lika bra.
Jag är för övrigt alltid lite skeptiskt till doser som skrivs ut. Verkar vara lite hursomhelst hur mycket som är bra. Inte bara för psykofarma utan för allt. Värktabletter som när man läser noga är per kg/kroppsvikt skrivs ut samma för mig som för småtjejer på 50kg.
Jag får en känsla av att vården är fast i någon slags folkhemshistoria där alla män är 1,78/75kg och alla kvinnor 1,65/55.
Har ännu inte haft något problem med detta men tror det kan bli. Inte bara för mig men för alla som faller kraftigt ur normen. Enda gången en doktor sagt till mig att du ska nog ha 3 istället för 1 var vid en privat klinik. Men då misstrodde jag honom åt andra hållet ;-)
Men värktabletter vill jag inte ha, förstår inte varför alla doktorer försöker pracka på mig dom hela tiden. Jag tar en magnecyl om jag har influensa sen är det bra. Man läser om att knarkare försöker få mediciner och hur dom måste ta till metoder och jag kan inte förstå. Verkar fan hur lätt som helst om man vill.
Det är väldigt många år sedan nu och det fanns andra preparat med i bilden så jag minns faktiskt inte. Men jag skulle uppskatta 2 månader av stort obehag, 2 månader med något obehag och ytterligare 2 månader med lätt obehag.
Så kanske 6 mån allt som allt. Sedan kan det komma ångestattacker som kommer å går längre tid än så. Men det mesta av blixtar, overklighetskänslor och så bör ha lättat markant efter 6 mån.
Det var inte illa av dig att fixa det!
Har det framkommit vad för obalans som orsakar derealisation? Jag har haft det milt i drygt 15 år, sålänge jag kan minnas i princip.
Inte vad jag vet, men GABA verkar spela en stor roll då många säger att det mer eller mindre försvinner med benzo i systemet, där 40plus är en av dem. Många som får derealisation och depersonalisation med sin HPPD upplever även att Lamotrigin minskar eller tar bort det, vilket talar för att glutamat kan spela en roll med.
Jag har funderat på om jag ska trappa ut mitt Sertralin.
Tar en ganska låg dos, 75 mg, men har ibland glömt att förlänga receptet så jag står utan fyra-fem dagar.
Dag tre till fem är inte nådiga alltså, så jag lider med dig.
Hur länge har du stått på det? Det kan jag tänka mig! Jag har varit utan en dag som längst och det räcker, blir ostadig och får overklighetskänslor som attan.
Börjar ge upp tanken på att sluta med medicinen. Tre månader utan nu och ska börja imorgon. Insomningssvårigheter, bränner i huvudet, koncentrationssvårigheter och extrema mardrömmar. Vet inte om det är ångesten som kommit tillbaka, tror inte det då jag mådde bättre i vissa fall när ångesten var som värst innan jag började med antidepp. Oavsett står jag inte ut att leva såhär så får börja igen.
Ge inte upp Lafayette! Kriga på en tre månader till och se hur det känns! Jag gick med i en grupp på Facebook som handlar om detta idag, och av att döma från vad folk skriver där så tar det allt från 4-18 månader innan man blir bra. Har du klarat tre månader så tror jag att du har det värsta bakom dig! Är du en person som inte fastnar i beroende lätt så kan du ju avlasta dig med lite benzo då och då. Jag kommer utan tvekan att ta Iktorivil de dagarna som det blir outhärdligt.
Jag har haft detta i ca 20 år och har vant mig vid det. Fick det efter att jag knarkade friskt i några år typ ålder 19-24.
Jag kan känna mig normal, som att jag "hamnar rätt i det som jag ser framför mig" av framförallt benso eller Imovane (snarlikt) i låga doser. Har ingen ångest eller andra psykiska problem. Äter inga mediciner som påverkar hjärnan.
Har helt enkelt bara accepterat att this is my life now. Stundtals och tillsynes utan anledning kan jag få korta perioder av normalitet. Men det är sällsynt. Och all typ av påfrestning, speciellt gym, gör det värre.
Ska påpeka att opiater var min drog, har aldrig varit beroende av benso.
Åh fy tusan, jag lider med dig! Var det opiater som orsakade det för dig alltså? Det visste jag inte att de kunde göra! Av cannabis och psykedeliska verkar det inte vara särskilt ovanligt, speciellt inte av det sistnämnda, likt HPPD. Fick du några synstörningar av den perioden i ditt liv?
Ha, när jag hör er är jag glad att jag hoppade av SSRI/SNRI/NDRI tåget medan jag fortfarande kunde.
Det var mycket klokt av dig!
Lafayette
2022-03-24, 20:25
Tack ska du ha. Är dock väldigt svårt att ha krav på sig från Arbetsförmedling, socialen, sjukhusbesök etc. när man mår piss. Men efter ditt inlägg kanske jag åtminstone testar att skjuta lite på det hehe.
Tack ska du ha. Är dock väldigt svårt att ha krav på sig från Arbetsförmedling, socialen, sjukhusbesök etc. när man mår piss. Men efter ditt inlägg kanske jag åtminstone testar att skjuta lite på det hehe.
Du fixar det!:thumbup: Tänk att dessa tre månaderna och allt det lidandet har varit i onödan annars! Fixar du detta så kommer det att komma en dag i framtiden där du kommer att tacka dig själv för att du red genom denna stormen!
Jodå, jag vet vad du menar ang att till synes utan anledning få "stunder av klarhet".
Jag har aldrig knarkat friskt (aldrig knarkat överhuvudtaget förutom gräs vilket jag rökte regelbundet i ca en månad, men det var många år efter jag fick derealisation och gjorde varken av eller till), delrealisationen poppade upp av sig självt. Jag vet att i början kunde jag bli av med det helt om jag gav mig ut och joggade sent om natten. Oftast iallafall, ibland gick det inte. Med tiden som gått har det sakta blivit bättre normalläge, men det försvinner inte helt längre.
Det har blivit någorlunda bättre när jag gått på diet. Det har jag märkt varje gång jag gått på diet. Känner du kanske igen dig?
Faktum är att jag från och med igår förmiddag provade att äta glutenfritt, och då menar jag helt glutenfritt och inte glutenfritt light som jag provat tidigare. Och idag, just nu när jag skriver, är jag klarare i skallen än jag kan minnas att jag varit på flera år. Jag vågar inte hoppas på något än, det är för tidigt. Men jag kan hålla dig uppdaterad.
Det är lustigt det här med glutenfritt, om det nu visar sig vara något för mig, för jag lider inga av de mest klassiska glutensymptomen. Min mage är alltid i schack. De enda besvären kan vara uppblåsthet men det kommer alltid i samband med stress och dålig tillgång till toabesök. Jag har aldrig diarrer eller ont i magen.
Besvär som jag har däremot, och haft lika länge som min derealisation, är:
* Utslag/eksem på armbågar och/eller knän. De är lika psoriasis. De kan också vandra. Oftast har jag det bara på en sida av kroppen. När jag var yngre hade jag det dock på alla armbågar och knäleder (ovansida knä, inte inuti).
* Stela/torra leder. Inte så illa att det hindrar mig i vardagen, men mitt normalläge är att jag har lite, lite ont i dom. Det gäller knän, armbågar, nedre ländrygg. Möjligen även händer/fingrar. Detta blir bättre om jag värmer upp mig.
* Dålig sömn. Lång tid att somna in, 40-60 min, och i kombination med tung styrketräning senaste två åren, kraftigt försämrad sömn. Jag vaknar tidigt, ca 04, om jag somnar alls. När det är som värst blir jag sömnlös i ett slags delirium hela natten.
* Värdelös alkoholtolerans. Inte i fylla utan baksmälla. Om jag dricker öl räcker det med 2 st för att jag ska ha baksmälla, och när jag var yngre och kunde häva 6-8+ så var det sängliggande till sent på kvällen dagen efter. Undantagslöst. Vin och sprit går och har gått betydligt bättre. Ibland känner jag ingenting dagen efter, ibland gör jag. Jag har inte jämfört vin och gluten i middag vs vin och glutenfritt än. Det är för tidigt för den jämförelsen.
* Ökad ork och bättre muskelkondition under deff. Rentav bättre återhämtning, men jag ökar inte i styrka. Vilket inte är konstigt när jag alltid ligger på -800 till -1000 när jag dietar. Detta har jag förundrats över många gånger. Vad jag vet är att jag skär ner ordentligt på bröd när jag dietar. Detta kommer jag också få undersökt närmare nu.
Mitt tillstånd av derealisation blir värre av allt som påfrestar kroppen. Så all form av träning, diet, ansträngning etc gör det värre. Som bäst har jag det om jag slutar träna och dieta helt och hållet och bara svullar. Har inget annat, inga utslag eller så.
Åh fy tusan, jag lider med dig! Var det opiater som orsakade det för dig alltså? Det visste jag inte att de kunde göra! Av cannabis och psykedeliska verkar det inte vara särskilt ovanligt, speciellt inte av det sistnämnda, likt HPPD. Fick du några synstörningar av den perioden i ditt liv?
Det var mycket klokt av dig!
Synstörningar har jag aldrig haft på det sättet. Sedan tog jag alla möjliga droger rekreationellt men blev bara beroende av opiater. Heroin under kortare period och opiater i tablettform i många år, totalt ca 15 år av opiatberoende.
lättare att inte göra något än tvärt om. bara att inse detta :)
Scratch89
2022-03-25, 08:38
Hur länge har du stått på det? Det kan jag tänka mig! Jag har varit utan en dag som längst och det räcker, blir ostadig och får overklighetskänslor som attan.
Lite drygt ett år.
Egentligen mår jag väldigt bra på dem, och har inte haft några starka insättningssymptom (förutom att jag var lite torr i munnen de första två veckorna och lite täta uppvaknanden under en månads tid), men på senare tid har jag känt att jag har minskad sexlust, vilket är ganska tråkigt. Det kan såklart bero på andra saker också, men det är ju en av de vanligaste biverkningarna av just Sertralin.
Synstörningar har jag aldrig haft på det sättet. Sedan tog jag alla möjliga droger rekreationellt men blev bara beroende av opiater. Heroin under kortare period och opiater i tablettform i många år, totalt ca 15 år av opiatberoende.
Det var tur iaf! Riktigt starkt av dig att lyckas sluta med opiater efter så många år!
Lite drygt ett år.
Egentligen mår jag väldigt bra på dem, och har inte haft några starka insättningssymptom (förutom att jag var lite torr i munnen de första två veckorna och lite täta uppvaknanden under en månads tid), men på senare tid har jag känt att jag har minskad sexlust, vilket är ganska tråkigt. Det kan såklart bero på andra saker också, men det är ju en av de vanligaste biverkningarna av just Sertralin.
Ah okej! Har du stått på någon annan innan? Jag rekommenderar dig hur som helst att sluta nu medans du inte har stått på dem allt för länge, kanske trappa ut över något halvår.
Läskeblask
2022-03-26, 12:20
Jag äter mirtazapin nu 30mg. Man lyckas iaf sova men annars kan jag dock inte påstå att den gör en mindre deppig. Tidigare åt jag 40mg i ett halvt år och slutade sedan. Märkte 0 skillnad. Problemet var att pga andra mediciner jag äter så är det svårt att hitta nåt passande som inte påverkar natriumet,enligt läkaren. Jag tror dock jag måste få nåt annat. Denna tråd gör i te direkt att man blir sugen.
BelowAverage
2022-03-26, 12:55
Tyvärr så är de flesta läkares kunskaper om utsättning obefintliga, mångas verkar även vara det om själva läkemedlen och dess interaktioner.
Predika för kören :d
Usch, det lät inget vidare kul! Blev du inte orolig över att du hade blivit permanent förstörd?
Jag funderade på det i början men det kändes så himla osannolikt.
Ja, det verkar som att det blir svårare ju längre man har stått på skiten. Jag fick det när jag var 18, så de första sju åren så utvecklades fortfarande min hjärna, vilket jag tror gör det extra svårt.
Det låter ju inte orimligt. Vet inte hur mycket forskning som finns, när jag försöker läsa genom 1177, FASS osv tycker jag det finns väldigt sparsmakat med information om ev. bieffekter vit utfasning osv. Står på fass bara "om bieffekterna blir outhärdliga kontakta läkare" men inga exempel på dessa tydligen eventuellt outhärdliga bieffekter.
Jag har ju förespråkat antidepressiva starkt här på forumet tidigare, då kunde jag med facit i hand ha min egen enstaka erfarenhet att jo det hjälpte signifikant den tiden jag tog det och var smidigt att fasa ut. Men nu när jag faktiskt tagit mig tid att läsa på mer om andras erfarenheter skulle jag inte rekommendera antidepp lika lättvindigt eller oförsiktigt.
Yes, jag har varit en rätt ängslig person sedan barndomen, men när jag kollar tillbaka så var det inte rättfärdigat att sätta mig på SSRI, då jag befann mig i en livssituation som alla hade mått dåligt av, men det är tyvärr allt för vanligt idag att det första läkarna gör är att skriva ut psykofarmaka som att det vore godis, inte heller informerar de om hur extremt svåra de är att sluta med för många.
Det är ju lite höna eller ägg om man är deppig pga livssituation eller om livssituationen ser suboptimal ut pga idiopatisk depression.
Men rent rimligt tror jag inte särskilt många bara blir deprimerade pga att biologin slår slint även om det säkert förekommer. Det skulle nog vara bra om man samtalade med folk först så de kanske kunde inse varför de är deprimerade.
Är man så depressiv att man inte förmår aktivera sig och förbättra livssituationen som leder till depression är nog antidepp det bästa valet. Men om man förmår att aktivera sig tilräckligt utan är det kanske bättre att avstå.
Jag är inte säker att läkarna väljer att undlåta sig informera om hur svårt det kan vara att sluta, kanske vet de inte. Är inte så säker på att det tas upp i litteraturen eller att sån information finns att tillgå från acceptabel källa™.
Tack så mycket! Har utbränningen blivit bättre förresten?
Ja det blir bättre. Det som håller tillbaka är usel sömnkvalitet även med CPAP, är helt urvriden med huvudvärk när vaknar. Efter ett par timmar uppe känns det rätt okej, sen börjar jag bli trött igen, som när man jobbar natt kring klockan 4-5 och kroppen bara skriker efter att gå och lägga sig.
Läskeblask
2022-04-01, 07:43
Lånar tråden. Är det det möjligt att komma ifrån att må dåligt? Har nån gått från medelsvår eller svår depression till mormalt mående eller spökar sliten fortfarande?
Lafayette
2022-04-01, 07:55
Jag gav upp mitt nyårslöfte och går nu på 10 mg setra. Funderar på att höja till 20 för märker noll effekt htlls.
Kommer aldrg kunna sluta.
Ärlig fråga till er som går på antidepp.
Så här med facit på hand, vad var det som gjorde att ni behövde "gå på" medicineringen? Vad skulle ni ha gjort annorlunda för att, eventuellt, kunnat slippa medicinera? Eller för att korta ner perioden. Är inte ute efter "vården skulle ha tagit emot mig" svar utan mer vad ni själva kunde ha gjort.
Har medicineringen gjort att ni kunnat ta tag i, det eventuella, grundproblemet? Eller har medicineringen gjort att ni mer kunnat accepter att "det är som det är" och får er att stå ut med livet?
Jag gav upp mitt nyårslöfte och går nu på 10 mg setra. Funderar på att höja till 20 för märker noll effekt htlls.
Kommer aldrg kunna sluta.
Att jag bestämde mig för att höja citalopramdosen för att inte kände någon effekt är bland topp-5 felbeslut i mitt liv. Blev ingen ökad effekt bara bieffekter.
Lafayette
2022-04-01, 08:08
Att jag bestämde mig för att höja citalopramdosen för att inte kände någon effekt är bland topp-5 felbeslut i mitt liv. Blev ingen ökad effekt bara bieffekter.
Doh'!
Jag gav upp mitt nyårslöfte och går nu på 10 mg setra. Funderar på att höja till 20 för märker noll effekt htlls.
Kommer aldrg kunna sluta.
Är inte lägsta dos Sertralin 25 mg?
Lafayette
2022-04-01, 08:27
Är inte lägsta dos Sertralin 25 mg?
Escitalopram heter min. Kan inte skillnaden mellan alla sorter. Min lägsta är 5.
Lafayette
2022-04-01, 08:30
Ärlig fråga till er som går på antidepp.
Så här med facit på hand, vad var det som gjorde att ni behövde "gå på" medicineringen? Vad skulle ni ha gjort annorlunda för att, eventuellt, kunnat slippa medicinera? Eller för att korta ner perioden. Är inte ute efter "vården skulle ha tagit emot mig" svar utan mer vad ni själva kunde ha gjort.
Har medicineringen gjort att ni kunnat ta tag i, det eventuella, grundproblemet? Eller har medicineringen gjort att ni mer kunnat accepter att "det är som det är" och får er att stå ut med livet?
1. Brutal förlamande ångest i tre års tid.
2. Gå i KBT i fem års tid med en superprofessionell terapeut, lära mig utsätta mig för det jag är rädd för. Kanske, men mest troligt inte då ångesten är genetiskt.
3. Medicinen, när den fungerar, gör så att alla ångest släpper och jag kan leva ett normalt liv. Förutom att jag är brutalt trött. Grundproblemet försviinner inte för min del, utan det kommer tillbaka när jag slutar.
Escitalopram heter min. Kan inte skillnaden mellan alla sorter. Min lägsta är 5.
Alright, escitalopram har jag tagit för några år sen, gjorde depression värre men funkar bra mot panikångest, man blev en känslolös impotent zombie.
Att du blir trött är typiskt för serotonerga droger och mediciner.
Medicinen går endast på seroronin så finns risk för lägre dopamin och noradrenalin dessa är viktiga för att må bra, detta kan till viss del motverkas mot att lägga till mirtazapin kvällstid.
1. Brutal förlamande ångest i tre års tid.
2. Gå i KBT i fem års tid med en superprofessionell terapeut, lära mig utsätta mig för det jag är rädd för. Kanske, men mest troligt inte då ångesten är genetiskt.
3. Medicinen, när den fungerar, gör så att alla ångest släpper och jag kan leva ett normalt liv. Förutom att jag är brutalt trött. Grundproblemet försviinner inte för min del, utan det kommer tillbaka när jag slutar.
Vad får du ångest av? Är det något som känns helt kört att lära sig att leva med och något som du tänker att du skulle kunna klara?
På tal om genetiskt eller inlärt, är det något dina föräldrar kunde ha lärt dig(om de inte haft samma problematik) eller något som bara ligger latent?
Lafayette
2022-04-01, 08:48
Vad får du ångest av? Är det något som känns helt kört att lära sig att leva med och något som du tänker att du skulle kunna klara?
På tal om genetiskt eller inlärt, är det något dina föräldrar kunde ha lärt dig(om de inte haft samma problematik) eller något som bara ligger latent?
Allt, blir alltid pissnervös av allt. Som första dagen jag skulle studera fick jag ångest över att jag inte skulle kunna sova, slutade med att jag sov två timmar varje natt och missade hela introduktionsveckan pga. utmattning.
Jag har väl lärt mig att leva med det, bara att jag nog inte kommer kunna ha ett normalt jobb och gå på soc hela livet. Min mamma lider av samma och blev därför extremt överbeskyddande över mig, det har skadat mer än hjälpt.
Lafayette
2022-04-01, 08:50
Alright, escitalopram har jag tagit för några år sen, gjorde depression värre men funkar bra mot panikångest, man blev en känslolös impotent zombie.
Att du blir trött är typiskt för serotonerga droger och mediciner.
Medicinen går endast på seroronin så finns risk för lägre dopamin och noradrenalin dessa är viktiga för att må bra, detta kan till viss del motverkas mot att lägga till mirtazapin kvällstid.
Good to know! Saknar det där riktiga seratoninruset jag fick första gången jag medicinerade, fan vad fint det var*cry*
Alright, escitalopram har jag tagit för några år sen, gjorde depression värre men funkar bra mot panikångest, man blev en känslolös impotent zombie.
Att du blir trött är typiskt för serotonerga droger och mediciner.
Medicinen går endast på seroronin så finns risk för lägre dopamin och noradrenalin dessa är viktiga för att må bra, detta kan till viss del motverkas mot att lägga till mirtazapin kvällstid.
No shit! Jag blev en det, avkönad i skallen. Trodde att jag lyckats få en iatrogen darwin award en kort stund.
Nå det var reversibelt.
Lafayette
2022-04-01, 09:19
No shit! Jag blev en det, avkönad i skallen. Trodde att jag lyckats få en iatrogen darwin award en kort stund.
Nå det var reversibelt.
Det är ju alltid så första veckorna
Det är ju alltid så första veckorna
Seg eller nervös har jag varit på annat men det är den enda jag haft det så med. Inget som läkaren sade ett ord om heller. Oacceptabelt. Hade jag inte varit en mesfitta just då så hade jag lappat till läkaren.
Det låter ju inte orimligt. Vet inte hur mycket forskning som finns, när jag försöker läsa genom 1177, FASS osv tycker jag det finns väldigt sparsmakat med information om ev. bieffekter vit utfasning osv. Står på fass bara "om bieffekterna blir outhärdliga kontakta läkare" men inga exempel på dessa tydligen eventuellt outhärdliga bieffekter.
Jag har ju förespråkat antidepressiva starkt här på forumet tidigare, då kunde jag med facit i hand ha min egen enstaka erfarenhet att jo det hjälpte signifikant den tiden jag tog det och var smidigt att fasa ut. Men nu när jag faktiskt tagit mig tid att läsa på mer om andras erfarenheter skulle jag inte rekommendera antidepp lika lättvindigt eller oförsiktigt.
Det verkar finnas en hel del nu, sen finns det ju en enorm subkultur på internet om detta nu med grupper och forum som har tusentals medlemmar som är bevis på vilket helvete detta är för många. Kunskapen om detta inom vården är hur som helst inget vidare.
Men rent rimligt tror jag inte särskilt många bara blir deprimerade pga att biologin slår slint även om det säkert förekommer. Det skulle nog vara bra om man samtalade med folk först så de kanske kunde inse varför de är deprimerade.
Jo, i den grava majoriteten fall så är jag säker på att det finns yttre faktorer som orsakar depressionen, som ensamhet, ohälsosam livsstil, stress osv.
Är man så depressiv att man inte förmår aktivera sig och förbättra livssituationen som leder till depression är nog antidepp det bästa valet. Men om man förmår att aktivera sig tilräckligt utan är det kanske bättre att avstå.
Det håller jag med om!
Ja det blir bättre. Det som håller tillbaka är usel sömnkvalitet även med CPAP, är helt urvriden med huvudvärk när vaknar. Efter ett par timmar uppe känns det rätt okej, sen börjar jag bli trött igen, som när man jobbar natt kring klockan 4-5 och kroppen bara skriker efter att gå och lägga sig.
Usch, insomnia är allt annat än kul och orsaken till utbränning i många fall, så jag hoppas att du får ordning på det! Jag krigar själv med insomnia, eller nu är det "bara" när jag ska jobba dag och göra journätter.
Lånar tråden. Är det det möjligt att komma ifrån att må dåligt? Har nån gått från medelsvår eller svår depression till mormalt mående eller spökar sliten fortfarande?
Självklart, se över din livsstil och förändra sådant som tynger dig, eller försök iaf, det är ju tyvärr inte alltid det lättaste. Gör även saker som du finner glädje i.
Jag gav upp mitt nyårslöfte och går nu på 10 mg setra. Funderar på att höja till 20 för märker noll effekt htlls.
Kommer aldrg kunna sluta.
Jag såg en studie för några månader sedan som visade att >90% av effekten uppnås vid 25 mg av Sertralin, så jag är rätt säker på att det är likadant med andra antidepressiva, vilket förklarar varför det blir tuffare att trappa ut vid de lägre doserna, så du kommer med största sannolikhet inte få ut mer av att öka över 10 mg.
Mår du skitdåligt utan dem så är det inte hela världen om du står på 10 mg resten av livet, men ett råd är att inte försöka självmedicinera dig och kombinera psykofarmaka med exempelvis cannabis, och speciellt inte psykedeliska, har du otur så slutar du upp med permanenta synstörningar som mig p.g.a. det (HPPD). Det är även nämnvärt att psykofarmaka i sällsynta fall kan orsaka detta, så att kombinera olika psykofarmaka som slår på 5HT2-a receptorerna lär öka risken för detta med och en rad andra störningar, som serotogent syndrom.
Ärlig fråga till er som går på antidepp.
Så här med facit på hand, vad var det som gjorde att ni behövde "gå på" medicineringen? Vad skulle ni ha gjort annorlunda för att, eventuellt, kunnat slippa medicinera? Eller för att korta ner perioden. Är inte ute efter "vården skulle ha tagit emot mig" svar utan mer vad ni själva kunde ha gjort.
Har medicineringen gjort att ni kunnat ta tag i, det eventuella, grundproblemet? Eller har medicineringen gjort att ni mer kunnat accepter att "det är som det är" och får er att stå ut med livet?
I mitt fall så vet jag nu i efterhand att det inte var befogat i mitt fall, men jag var dum och litade på läkaren som skrev ut det som första behandling.
När det kommer till den andra frågan så hade jag sagt upp mig från mitt dåvarande jobb, vilket var en stor anledning till ångestproblematiken, jag hade även börjat styrketräna tidigare och gått i KBT för att arbeta med min hjärnspöken.
Jag slutade på mitt arbete strax efter att jag började med den, så jag vet inte om det var medicinen eller det som fick mig att må bättre, men jag är relativt säker på att medicinen gjorde en del då jag blev överlag gladare och socialare.
Läskeblask
2022-04-01, 09:54
1. Borde redan som.ung tagit i problemen, dåligt självförtroende, dåliga människor runt en. Hade problem redan i tonåren men de var i princip problem som inte ledde till depression. Nu i vuxen ålder har problemen försvunnit nästan men mår mycket värre psykiskt.
Vad som gått fel angående vården är väl att man man lade av när man började må bättre, borde haft starke medicin i längre tid. Nu så har jag väntat över en månad på att få tid till psylologen. Jag vet inte vad man borde ha gjort tidigare, rent praktiskt. Prövade med nya hobbyn osv men nu så är repertoaren tom
Lånar tråden lite.
Lång historia kort:
Från att ha varit jävligt lycklig och nöjd med livet så skedde en större förändring förra året som visade sig vara katastrof för mig, och det går inte att spola tillbaka hur det var innan. Just nu kämpar jag för att överleva. Har haft nästan daglig grov ångest och depression i två månader nu och vet inte vad jag ska ta mig till. Fått benzo m.m. att ta vid behov men det löser ju ingenting. Ångesten lindras och man blir trött och seg och somnar men sen är man tillbaka på ruta ett. Har också fått en psykologkontakt och det är väl enda halmstrået jag kan gripa efter i livet just nu, att jag på något sätt ska lyckas bli lycklig igen trots att allt känns fel runt omkring.
Läkaren tycker att jag ska hoppa på SSRI men av allt jag läser så blir jag hyfsat avskräckt. Känns också fel att medicinera när det är något konkret i livet man är missnöjd med. Samtidigt kanske medicin är enda alternativet när det man är missnöjd med förmodligen inte går att åtgärda.
Vad säger ni som står på SSRI? Läkaren föreslår sertralin och jag ser att några få tycker sig bli hjälpta medan andra tycker att livet bara blivit sämre. Jag vill sluta må dåligt men jag vill samtidigt inte bli personlighetsförändrad eller tappa förmågan att älska mina barn.
Lafayette
2022-04-06, 12:08
Jag är inte rätt man att ge tips då jag är i misär själv. Men personligen har jag aldrig blivit personlighetsförändrad och känslokall, känner noll skillnad där.
Jag är inte rätt man att ge tips då jag är i misär själv. Men personligen har jag aldrig blivit personlighetsförändrad och känslokall, känner noll skillnad där.
Menar du att medicinen inte gjort någon skillnad alls? Vilket preparat och vilken dos rör det sig om?
Har svårt att se att man skulle sluta älska sina barn även med antidepp. Då har du medicinerat in dig i dimman.
Mitt problem med känsloläget när det kommer till antidepp är hur jävla fake ens känsloliv kändes. Varför ler jag som en byfåne när saker och ting är skit? Kände mig ju inte ens glad ju egentligen. Så länge det är överkomligt svårmod ibland så känns det bättre än fejk-peppad i friläge.
Det är väl också lite jobbigt med antidepp, du vet när du hittat rätt men innan dess är det famlande i mörkret. Ibland så är det rätta att hålla ut och låta tiden ljusa upp situationen, ibland får man famla runt tills man hittat rätt antidepp i rätt dos. Sen förändras ens situation och man börjar tänka på hur man skall sätta ut skiten...
Men ibland är det såpass jävligt att det enda rätta är att lägga i friläge och bara låta det rulla som det vill.
Lafayette
2022-06-08, 12:02
En vecka utan och har varit vidrigt och lätt samtidigt. Sover 13 timmar och är ändå galet trött, vansinnga drömmar och det bränner i huvudet. Och mycket hallucinationer att jag hör saker, det är fan det värsta, att inte kunna skilja på verklighet och inbillning. Ber till gudarna att allt detta inte är permanent och lägger sig åtminstone lite med tiden.
Dock ok med ångesten och inte en enda panikattack.
En dröm vore att fortsätta mitt nyårslöfte som jag redan brutit att inte ta tabletter 2022 ut.:cool:
Scratch89
2022-06-08, 13:17
Jag har nu trappat ner ytterligare, och är inne på dag 10-ish på 25 mg. Gått från 75 till 50 och nu på 25.
Att ligga på en dos på 50 mg var inga konstigheter, men jag känner nu att jag fått lite mer utsättningssymptom. Drömde en heeeeelt sjuk dröm inatt, och jag brukar alltid drömma väldigt levande annars också. Har en del rastlöshet och klåda i kroppen när jag ska sova vissa nätter.
Annars ändå ganska bra, något förhöjd ångestnivå men inget som jag inte klarar av att hantera. Träning, fysisk aktivitet samt fokus på något repetitivt men ändå roligt hjälper, typ datorspelande. Lite för rastlös för att titta på film och serier som annars brukar fungera.
Scratch89
2022-06-08, 13:18
En vecka utan och har varit vidrigt och lätt samtidigt. Sover 13 timmar och är ändå galet trött, vansinnga drömmar och det bränner i huvudet. Och mycket hallucinationer att jag hör saker, det är fan det värsta, att inte kunna skilja på verklighet och inbillning. Ber till gudarna att allt detta inte är permanent och lägger sig åtminstone lite med tiden.
Dock ok med ångesten och inte en enda panikattack.
En dröm vore att fortsätta mitt nyårslöfte som jag redan brutit att inte ta tabletter 2022 ut.:cool:
Följer du en nedtrappningsplan eller börjar och slutar du bara willy nilly?
Lafayette
2022-06-08, 13:24
Följer du en nedtrappningsplan eller börjar och slutar du bara willy nilly?
Willy nilly. Men tagit det väldigt lugnt denna gången.
Scratch89
2022-06-09, 07:00
Willy nilly. Men tagit det väldigt lugnt denna gången.
Det finns en anledning till varför man ska trappa upp och ner.
Lafayette
2022-06-09, 18:06
Det finns en anledning till varför man ska trappa upp och ner.
Jo jag tackar jag. Nu börjar det hända grejer. Fan vad nervös jag känner mig. Varför kommer det alltid så sent.
Men vi ska klara detta Scratchen.
Lycka till till er båda som är på väg ut från antideppen.
Själv är jag inne på min fjärde vecka sertralin. Står på 100 mg.
Lycka till till er båda som är på väg ut från antideppen.
Själv är jag inne på min fjärde vecka sertralin. Står på 100 mg.
Hur går det då? :)
Hur går det då? :)
Eftersom jag påbörjade sertralinet samtidigt som jag genomgick min serie ECT-behandlingar (6 st) så är det svårt att veta vad som är vad när det kommer till effekterna på mitt mående. Men jag blev absolut bättre ganska omgående efter att man satte igång ECT:n. Den skillnad jag märker nu jämfört med innan såväl ECT som sertralin är nog att intensiteten i ångesten har försvagats, medan känslorna av livets meningslöshet och en allmän emotionell avtrubbning nog paradoxalt har förstärkts lite. Men hellre känslor av meningslöshet än ångest, även om jag så klart vill få bort dem också. Som jag förstår är det nog också för tidigt att utvärdera redan efter 4 veckor.
humancentipede
2022-06-10, 21:57
inget blir bättre av sertralin .. man får bara förmågan att stänga av alla problem och sticka huvet i sanden
Scratch89
2022-06-12, 17:27
inget blir bättre av sertralin .. man får bara förmågan att stänga av alla problem och sticka huvet i sanden
Tack för din expertkunskap och dina råd!
Det är fan sjukt hur jobbigt det är att sluta med det här giftet! Jag minskade med ynka bara 0,3 mg (6 > 5,7 mg) för nio dagar sedan och idag så startade utsättningen (kommer alltid efter 7-10 dagar) i form av "kemisk" ångest, sömnen blir kass, hjärtklappning osv, sen tar det 5-6 veckor innan man stabiliseras. "Inte beroendeframkallande" säger de*grr*
Lafayette
2022-06-13, 10:26
Hag vaknade av att jag hyperventilerade hysteriskt. Hade bara sett det på film, smått otrevlig upplevelse.:d
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.