Visa fullständig version : Barn?
Dessa bajsdoftande, dreglande, knubbiga så människovarelser.
Har ni några? Hur ser planerna ut.
Började fundera på detta då forumet numera är ganska moget, de som hänger här sedan tonår är nu en bit in i medelåldern i många fall.
Lafayette
2021-12-02, 12:17
Vill ha. Om 20 år kanske.
Vill ha. Om 20 år kanske.
Sen dör du i tjocktarmscancer på grund av livstilen när lillknodden bara hunnit bli elva bast.
Lafayette
2021-12-02, 12:22
Sen dör du i tjocktarmscancer på grund av livstilen när lillknodden bara hunnit bli elva bast.
11 är lagom, då klarar de sig själva.:whipped:
StarkaUlf
2021-12-02, 12:36
Om ca 3-5 ár skulle jag nog vilja ha ett :) Just nu är det för mycket jag har pá agendan, fast covid kanske sätter käpparna i allt det ändá… cofffee
Om ca 3-5 ár skulle jag nog vilja ha ett :) Just nu är det för mycket jag har pá agendan, fast covid kanske sätter käpparna i allt det ändá… cofffee
3 år...
Så ett år för att lära känna varandra, sedan giftermål, ett års samvaro som man och fru för att sedan sätta en bulle i ugnen. Då har du några månader för dig att hitta den rätta.
Lafayette
2021-12-02, 12:52
Har två, vill ha fler.
Kör hårt.:kinky:
Fredszky
2021-12-02, 12:52
Jag tänker att en fertil ung kvinna kan trycka ut 8-10 barn ungefär.
Tror att 6-7 "fruar" är lagom. Alla kanske inte kan trycka ut många barn, så slutsumman kan vara runt 50 barn totalt, det får ändå anses okej. Mer spring än så tror jag inte herrgården räcker till ändå. Sen kan det hända att man tröttnar på någon "fru" och byter ut och det resulterar i lite mer barn, men någonstans där sätter jag ribban.
Sätter "fruar" inom citationstecken eftersom jag tror det är olagligt med fler än en fru i Sverige?
Kalla det flickvänner eller vadsomhelst, spelar inte så stor roll. Vi ska inte gifta oss juridiskt i vilket fall, de får varsitt kreditkort och rum i utbyte mot att de tar hand om barnen och håller sig attraktiva, det är dealen.
trädgårdsmöbel
2021-12-02, 12:52
Användaren Rikard Jansson är min äldsta son.
Rikard Jansson
2021-12-02, 12:55
Användaren Rikard Jansson är min äldsta son.
I wish.
OnT så har jag 1 eget samt två bonus. Älskar dem osv etc bla bla bla. Rekommenderar jag att skaffa barn? Fuck no
En unge, och en till på väg.
Börjar väl bli en klyscha, men ja, underbaraste som finns men jag ångrar samtidigt allt som ledde till hennes födsel.
Skulle inte tacka nej med en slavisk tradthot, men misstänker att de endast finns på internet. *drool*
https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP. DX8oP25fr5eI1SPT-bGMhQHaLH%26pid%3DApi&f=1
Jag tänker att en fertil ung kvinna kan trycka ut 8-10 barn ungefär.
Tror att 6-7 "fruar" är lagom. Alla kanske inte kan trycka ut många barn, så slutsumman kan vara runt 50 barn totalt, det får ändå anses okej. Mer spring än så tror jag inte herrgården räcker till ändå. Sen kan det hända att man tröttnar på någon "fru" och byter ut och det resulterar i lite mer barn, men någonstans där sätter jag ribban.
Sätter "fruar" inom citationstecken eftersom jag tror det är olagligt med fler än en fru i Sverige?
Kalla det flickvänner eller vadsomhelst, spelar inte så stor roll. Vi ska inte gifta oss juridiskt i vilket fall, de får varsitt kreditkort och rum i utbyte mot att de tar hand om barnen och håller sig attraktiva, det är dealen.
Du vill bilda en sekt med andra ord? :D
Jag hade nog velat skaffa en familj så småningom. :)
Om jag hittar någon som vill avla med mig.
Har inte. Osäker på om jag vill ha i framtiden, vi får se. Sambon känner likadant som tur är :)
VoDaresVins
2021-12-02, 13:48
Två döttrar. Blir inga egna till. Nog de bästa åren när barnen är små men skulle inte orka ett varv till. Blir det nån ny partner nu så kommer det säkert något på köpet, men undviker också där de som dras med allt för unga. Tonåringar e okej, dom är antingen redan uppfostrade eller inte så behöver inte ta nån stress över vilket.
Anton Fräs
2021-12-02, 13:55
Jag har inga barn och kommer aldrig skaffa barn. Jag är helt enkelt inte intresserad / har ingen önskan om att ha barn.
Två pojkar på 2 och 4. Häftigaste och mest frustrerande jag nånsin har gjort. Pallar inte med fler småbarnsår. Så det är stängt i fabriken nu.
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Kör hårt.:kinky:
Man måste tyvärr vara två för detta. Sambon må gilla 6 men har uttryckt att "dör hellre än att bli fetgravid igen" .. :d
hahavaffan
2021-12-02, 14:32
Det sitter en 5-månadersversion av mig/min sambo bredvid mig just nu och vrålar. Blir nog ett till mest för att ensambarn blir knäppskallar :D
David_wigren
2021-12-02, 14:45
Jag hade gärna skaffat barn i framtiden. Men just nu lägger jag för mycket tid på jobb, träning och att sova 8 timmar per dygn.
Diomedea exulans
2021-12-02, 15:17
Har inga och vill inte ha. Hatar att leka med barn och vill inte sprida vidare mina psykiska problem.
trädgårdsmöbel
2021-12-02, 15:26
Jag har inga barn och kommer aldrig skaffa barn. Jag är helt enkelt inte intresserad / har ingen önskan om att ha barn.
Har du steriliserat dig än och ifall du gjort det, hur upplevde du Sahlgrenskas runkskrubb vid efterföljande sädesprov?
Har inga och vill inte ha. Hatar att leka med barn och vill inte sprida vidare mina psykiska problem.
Hur vet du att dina psykiska problem är genetiskt betingat och inte resultatet sociala faktorer, uppväxt, osv?
Jag bestämde mig redan i tidiga tonåren att jag aldrig skulle utsätta någon annan människa för ett liv potentiellt likt mitt, och 20 år senare står jag fortfarande bakom det. Det är på mestadels genetiska grunder som jag inte vill avla mig. Att fostra barn å andra sidan är jag inte helt emot, tvärtom har jag många tankar på det temat. Jag reflekterar ofta över hur stort ansvar en förälder har i skapandet av en ny individuell person, och i princip 90% av alla föräldrar når nog inte ens godkänt. Lyckligtvis blir det oftast folk av ungar med ytterst mediokra föräldrar ändå.
Sedan att ingen vill skaffa ungar med mig ändå är väl bara ett lyckligt sammanträffande. ;) Just kidding, det kommer naturligtvis av samma orsaker som formade min åsikt att kopior av mig själv är inget jag ens borde tillåtas skapa.
Diomedea exulans
2021-12-02, 16:36
Hur vet du att dina psykiska problem är genetiskt betingat och inte resultatet sociala faktorer, uppväxt, osv?
Spelar ingen roll. Jag kommer påverka den stackars ungen ändå.
Lafayette
2021-12-02, 16:40
Spelar ingen roll. Jag kommer påverka den stackars ungen ändå.
Tror du skulle bli en riktigt bra pappsi. Jag har sett dig vara så omhändertagande och kärleksfull med djuren. Och tror du skulle gilla ha familj.
Kör hårt du med säger jag.:kinky:
Har två, en av varje precis som jag ville ha. Mycket nöjd även om jag inte riktigt blev den knasiga buspappan jag tänkte, utan mest en trött gubbstrutt ty Alfons farsa. Men nu är det nog på den fronten, orkar inte. Vill helst slippa bounsbarn också.
Har rätt skrotiga gener så fick väga upp med en tjej som hade bra gener. Funkade fint.
Anser att det är meningen med livet att skaffa barn och att utan barn finns ett tomrum som man inte kan fylla med annat.
Men så jävla kul är det inte alltid att vara förälder, men enligt mig värt det till 100%.
Anton Fräs
2021-12-02, 16:46
Har du steriliserat dig än och ifall du gjort det, hur upplevde du Sahlgrenskas runkskrubb vid efterföljande sädesprov?
Nej jag avbokade det, jag har fast relation med en man nu ändå. Blir det aktuellt att jaga fruntimmer igen blir det snip-snip dock.
Har inga och vill inte ha. Hatar att leka med barn och vill inte sprida vidare mina psykiska problem.
Vuxna kan inte leka utanför sängen ändå. Man behöver bara ge dem möjligheter att leka själva eller med andra barn så blir det bra. Att titta på dem och säga de är duktiga räcker fint.
Tror personligen att du skulle bli en bättre förälder än många andra baserat på det jag läst här.
Två pojkar på 2 och 4. Häftigaste och mest frustrerande jag nånsin har gjort. Pallar inte med fler småbarnsår. Så det är stängt i fabriken nu.
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
HA! Håller med
Mina två knoddar går i mellanstadiet nu.
Småbarnsåren var underbara på sitt sätt men fan aldrig mer.
Arbetar med att fånga dessa nykomlingar. Ser oerhört många parkonstellationer och alla är inte redo, men jag tror man växer in i det.
skyffelmördarn
2021-12-02, 17:40
De flesta jag känner som har barn gnäller över något med sina barn typ hela tiden så nej det verkar inte speciellt intressant för mig personligen då jag är ute efter att ha ett smidigt och problemfritt liv
Nej, och jag kommer aldrig att skaffa det heller. Vissa gener ska inte spridas vidare.
Diomedea exulans
2021-12-02, 18:01
Vuxna kan inte leka utanför sängen ändå. Man behöver bara ge dem möjligheter att leka själva eller med andra barn så blir det bra. Att titta på dem och säga de är duktiga räcker fint.
Tror personligen att du skulle bli en bättre förälder än många andra baserat på det jag läst här.
Jag vet. Vi har pratat några gånger om detta på forumet. Alla säger hela tiden ”du måste inte ställa upp varje gång barn vill leka”, men jag klarar inte av att säga nej till ett barn som vill det. Jag har försökt, men jag får bara för dåligt samvete. Så det är pest eller kolera: dåligt samvete eller mördande tristess.
Hur fan går det till att säga nej till ett barn som vill leka ens? Säger man ”nej” en gång så fortsätter de bara tjata tills man säger ja.
Och om jag någon gång säger nej ändå, då brukar vuxna i omgivningen heja på mig och säga saker som ”vad är det med dig, kom igen nu, gå och lek med ungen”.
Den enda lösningen är att hålla sig borta från barn så mycket det går.
Antar att mitt dåliga samvete beror mycket på att jag själv som barn ofta kände att vuxna inte gillade mig (däribland mina föräldrars syskon), skulle aldrig vilja utsätta någon annan för det.
Samtidigt blir jag sorgsen när jag tänker på de hundratals timmar jag måste slösat bort på barnlek de senaste tio åren i takt med att släktingar börjat skaffa barn. Känns fruktansvärt orättvist, att jag ska bli straffad för att andra gör valet att bli föräldrar.
Man kan fråga sig vad dessa släktingar skulle säga om de fick reda på min mörka hemlighet: att jag hatat att leka med deras ungar under alla dessa år.
Men men, bara att blicka framåt. Är ensam i ett nytt land nu, guldläge att undvika barn. Men jag ska nog fortsätta videochatta med min brorson emellanåt. Det var det där med det dåliga samvetet. Vill inte höra om 20 år att ”när jag var åtta så fick jag för mig att du började ogilla mig, för du slutade höra av dig”.
skyffelmördarn
2021-12-02, 18:27
Det är helt okej att säga ifrån på skarpen till ett barn, föräldrarna uppskattar det också. Ingen vill ha en störig skitunge.
Fortsätter dom att tjata har du helt enkelt inte vara tydlig nog.
Fredszky
2021-12-02, 19:44
Du vill bilda en sekt med andra ord? :D
Sekt och sekt.. En stor familj! :)
Ska man sprida sina gener vidare, då är det väl bra att maximera! Varför nöja sig med mindre?
Lämna ett avtryck i historien, skaka om lite!
Så kan Andersson sitta där med sina två barn varav ena blir fjolla och den andra förblir okysst.
Det är i alla fall en tanke jag leker med.
Blir skoj om inte annat.
Undrar bara om det finns (någorlunda vettiga) kvinnor som går med på upplägget.
Fredszky
2021-12-02, 19:47
Bra sprutt i denna kvinna!
Jag kanske ska leta i Ryssland!
https://scontent-arn2-2.xx.fbcdn.net/v/t1.18169-9/21430623_1692497410769144_7116212978945490098_n.jp g?_nc_cat=108&ccb=1-5&_nc_sid=9267fe&_nc_ohc=NjBW8NyZ1mUAX_er9g1&_nc_ht=scontent-arn2-2.xx&oh=9d717fd965baef997c1b9b95e37e3d0a&oe=61CF1CD2
Jag vet. Vi har pratat några gånger om detta på forumet. Alla säger hela tiden ”du måste inte ställa upp varje gång barn vill leka”, men jag klarar inte av att säga nej till ett barn som vill det. Jag har försökt, men jag får bara för dåligt samvete. Så det är pest eller kolera: dåligt samvete eller mördande tristess.
Hur fan går det till att säga nej till ett barn som vill leka ens? Säger man ”nej” en gång så fortsätter de bara tjata tills man säger ja.
Och om jag någon gång säger nej ändå, då brukar vuxna i omgivningen heja på mig och säga saker som ”vad är det med dig, kom igen nu, gå och lek med ungen”.
Den enda lösningen är att hålla sig borta från barn så mycket det går.
Antar att mitt dåliga samvete beror mycket på att jag själv som barn ofta kände att vuxna inte gillade mig (däribland mina föräldrars syskon), skulle aldrig vilja utsätta någon annan för det.
Samtidigt blir jag sorgsen när jag tänker på de hundratals timmar jag måste slösat bort på barnlek de senaste tio åren i takt med att släktingar börjat skaffa barn. Känns fruktansvärt orättvist, att jag ska bli straffad för att andra gör valet att bli föräldrar.
Man kan fråga sig vad dessa släktingar skulle säga om de fick reda på min mörka hemlighet: att jag hatat att leka med deras ungar under alla dessa år.
Men men, bara att blicka framåt. Är ensam i ett nytt land nu, guldläge att undvika barn. Men jag ska nog fortsätta videochatta med min brorson emellanåt. Det var det där med det dåliga samvetet. Vill inte höra om 20 år att ”när jag var åtta så fick jag för mig att du började ogilla mig, för du slutade höra av dig”.
Då tycker du uppenbarligen att samvetskvalen är värre än barnlek. Smällar man får ta.
Bara att säga att hårdrockare inte leker.
Men visst - har man noll auktoritet så kommer man bli uppäten,överkörd och sedan fett ägd av sina barn, och det är väl inte det bästa direkt.
Man måste inse att man som vuxen bestämmer över barn.
Sen är det milsvid skillnad på andras ungar och ens egna barn. Tro mig "andras ungar, mina barn" är inte bara ett talesätt.
Men jag förstår faktiskt vad du menar - drabbas faktiskt av en liknade sak med min brorson, som iofs inte är ett barn, där jag är den ende som ens orkar diskutera saker på en extremt djup nivå med honom.
Det blir lite min uppgift trots att jag inte alltid vill.
Bra sprutt i denna kvinna!
Jag kanske ska leta i Ryssland!
[IMG]..
Feodor Vassilyev (Russian: Фёдор Васильев, older spelling: Ѳеодоръ Васильевъ) (c. 1707[1] – 1782) was a peasant from Shuya, Russia. His first wife is claimed to have lived to be 76, and between 1725 and 1765, have had 69 children (16 pairs of twins, 7 sets of triplets, and 4 sets of quadruplets); 67 of them survived infancy with the loss of one set of twins: the record for most children born to a single woman. However, their names, dates of birth, and dates of death are all unknown.
Vassilyev also had 18 children with his second wife, who had 6 pairs of twins and 2 sets of triplets, making him a father of 87 children in total.[2][3]
The data about Vassilyev's children are included in the Guinness Book of World Records
Hur är det fysiskt möjligt ens? De måste haft samlag under dagens alla vakna timmar?
Fredszky
2021-12-02, 20:11
Jag kan också inte undvika att undra om det är najsigt, säg efter 50:e barnet, att vifta omkring i henne. Men tydligen så nice att det lett till 19 till barn.
Men hon kanske kan någon rysk knipövning eller så.
Jag kan också inte undvika att undra om det är najsigt, säg efter 50:e barnet, att vifta omkring i henne. Men tydligen så nice att det lett till 19 till barn.
Men hon kanske kan någon rysk knipövning eller så.
Barnen ser glada ut men inte hon?. *jorgen*
https://i.pinimg.com/originals/28/ba/9b/28ba9b08495db3cfcf8e73ae6a0c6271.jpg
Feodor Vassilyev (Russian: Фёдор Васильев, older spelling: Ѳеодоръ Васильевъ) (c. 1707[1] – 1782) was a peasant from Shuya, Russia. His first wife is claimed to have lived to be 76, and between 1725 and 1765, have had 69 children (16 pairs of twins, 7 sets of triplets, and 4 sets of quadruplets); 67 of them survived infancy with the loss of one set of twins: the record for most children born to a single woman. However, their names, dates of birth, and dates of death are all unknown.
Vassilyev also had 18 children with his second wife, who had 6 pairs of twins and 2 sets of triplets, making him a father of 87 children in total.[2][3]
The data about Vassilyev's children are included in the Guinness Book of World Records
Hur är det fysiskt möjligt ens? De måste haft samlag under dagens alla vakna timmar?
De behövde ju bara ha samlag ungefär var 9:e månad?
Diomedea exulans
2021-12-02, 20:58
Hur är det fysiskt möjligt ens? De måste haft samlag under dagens alla vakna timmar?
De behövde ju bara ha samlag ungefär var 9:e månad?
Egentligen är det väl inte orealistiskt att ha sex 365 kvällar per år? Föreställer mig att de var bönder med ganska fasta rutiner varje dygn, samt brist på övriga nöjen.
Ladugårdsdörr
2021-12-02, 23:47
Behövs väl egentligen bara 27 vältajmande skjut?
PixelMiner
2021-12-03, 00:31
Unofq8Z2N80
Den här mannen och kvinnan har tydligen inte bara mest barn i Sverige utan ligger i topp i hela västvärlden.
Har två och fler lär det inte bli. Har numera hund också.
Barn är underbart, jobbigt, frustrerande och allt däremellan.
Finns inte på kartan, är för mycket ensamvarg och inte minst oansvarig och omogen. Skulle säkert skärpa till mig om jag fick barn av misstag men det skulle bara bli ett liv med mindre lycka och frihet.
2 barn och numer även hund och hus, egentiden är väl i stort sätt noll. Precis ALLT kretsar kring barnen/hunden/renovering. Träningen (och allt annat) får planeras in mellan allt skjutsande till och från skola/aktiviteter/kompisar och hundens promenader/pälsvård, jobbet etc. Men skulle ändå inte vilja vara utan, har egentligen inget behov av egentid.
2 barn, tvillingar som fyller 12 i Januari. En av varje sort dessutom (av de traditionella könen då) så jag känner mig nöjd. Har en bonus grabb som min sambo bidrog med som är ett år äldre än mina. Samt två till bonusbarn från mitt förra förhållande men dom är 23 & 25 nu så är inte så mycket jobb med dom längre. Om man inte räknar med att laga bilar och annat i deras liv som dom behöver hjälp med ibland.
Både jag och sambon är egentligen sugna på en till, kretsen runt om oss har fyllt på med flera tillskott och det är väldigt smittsamt. Men vi är båda rationella och bekväma så vi har bestämt oss för att skippa. Och detsamma gäller djur som behöver påpassning hela tiden.
Att ha barnen varannan vecka som vi, är både praktiskt och lite ångestladdat, skönt att inte behöva tänka på något varannan vecka, samtidigt som huset känns tomt och man saknar dom.
Som Mats säger så är egentid inte ens ett behov längre egentligen. Jag hinner träna på dagarna när ungarna är i skolan, kan spela det lilla jag vill och orkar på kvällstiden och mycket större behov har jag inte.
Jag rekommenderar skarpt att skaffa barn, och jag rekommenderar att spendera så mycket tid du/ni kan med dom, jag missade väldigt mycket de första 5 åren när jag reste runt och arbetade och det ångrar jag. Även om det la grunden till ett numera ganska bekvämt liv.
shut teh face
2021-12-04, 09:35
Fick barn tidigt, vid 21 och 24. Är 33 idag. Lyckades balansera det med karriär både för mig och min fru. Det är egentligen bara första 2-3 åren som är ganska intensiva, sen handlar det mest om man har uppfostrade barn eller inte ..
Livet skulle vara tomt utan barnen :)
Wrenchgirl
2021-12-04, 11:34
Har själv två döttrar (tvillingar) på 14 som är det bästa som har hänt mig. ^^
Utifrån anektodisk observation så har jag dragit slutsatsen att de flesta med barn verkar lyckligare än de som är frivilligt eller ofrivilligt barnlösa.
Kan vara en primal grej, att man säkrat den forsatta existensen för sina gener?.
Eller är det så att barnlösa i större utsträckning lider av dålig psykisk hälsa och personlighetsstörningar vilket ger sämre utgångsläge.
Står mellan "vill inte ha" och "inte vad jag vet", kan knappt ta hand om mig själv för fan.
Diomedea exulans
2021-12-04, 12:11
Utifrån anektodisk observation så har jag dragit slutsatsen att de flesta med barn verkar lyckligare än de som är frivilligt eller ofrivilligt barnlösa.
Kan vara en primal grej, att man säkrat den forsatta existensen för sina gener?.
Eller är det så att barnlösa i större utsträckning lider av dålig psykisk hälsa och personlighetsstörningar vilket ger sämre utgångsläge.
Tror mest det handlar om att man får en enorm känsla av mening. Även om allt känns skit på ett ytligt plan så vet man att man ägnar tillvaron åt en av de mest betydelsefulla handlingar som finns: att skapa en ny människa.
wintersnowdrift
2021-12-04, 15:59
Jag har en dotter som fyller fyra i februari, och som det känns nu blir det inga fler. Jag trodde nog att jag skulle förändras mer av att få barn men jag är samma energiska, intensiva och självständiga person som innan jag blev morsa. Dotterns pappa är däremot en optimal förälder och barnet är mycket välartat så lite synd är det väl att inte avla vidare på den kombon, men jag har för många drömmar och önskningar som inte är kompatibla med hardcore familjeliv.
Står mellan "vill inte ha" och "inte vad jag vet", kan knappt ta hand om mig själv för fan.Just den biten ordnar sig av sig självt. Bänkar man 150+ så löser man allt [emoji106]
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
skyffelmördarn
2021-12-04, 17:52
Utifrån anektodisk observation så har jag dragit slutsatsen att de flesta med barn verkar lyckligare än de som är frivilligt eller ofrivilligt barnlösa.
Kan vara en primal grej, att man säkrat den forsatta existensen för sina gener?.
Eller är det så att barnlösa i större utsträckning lider av dålig psykisk hälsa och personlighetsstörningar vilket ger sämre utgångsläge.
Konstigt, jag tycker precis tvärtom. Alla föräldrar är hela tiden stressade
Att skaffa barn i ett land som Sverige är väl associerat med glädje och välstånd. Det är inte som i u-länder där folk trycker ut ungar på löpande band av ren biologisk instinkt. Man gör det om situationen känns rätt. Så på det sättet är det väl oftast glada personer i lyckliga relationer som skaffar barn. Oftast säger jag för vi vet alla att det inte gäller i alla fall. Biologiska trycket ligger hårt på även relativt bildade svenskar. Sedan är vi ju biologiskt betingade att sköta om våra barn, och det görs ju via diverse glädjehormon och andra ämnen som gör att man orkar med det hela. Efter de jobbigaste tiderna så har man väl också någon slags överlevnadsglädje, typ "vi överlevde de första 5 årens investering, nu är det bara att njuta av avkastningen."
Så jag tror både att folk som skaffar barn är folk som har bättre livsutsikter, och samtidigt får de nog kemisk glädje från omhändertagandet också. Håller också med om att det är meningsfullt arbete också, vilket är djupt underskattat i dagens samhälle. Att bara ha något som du måste göra är fruktansvärt uppskattat. Det verkar kanske jobbigt de där första åren med ungarna, men driv möter möda, att ha hårt arbete är viktigt. De flesta blir mer deppig av att vara uttråkad än överjobbad.
Just den biten ordnar sig av sig självt. Bänkar man 150+ så löser man allt [emoji106]
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Då är det också kört då jag bara blir svagare och svagare :d
Att skaffa barn i ett land som Sverige är väl associerat med glädje och välstånd. Det är inte som i u-länder där folk trycker ut ungar på löpande band av ren biologisk instinkt. Man gör det om situationen känns rätt. Så på det sättet är det väl oftast glada personer i lyckliga relationer som skaffar barn. Oftast säger jag för vi vet alla att det inte gäller i alla fall. Biologiska trycket ligger hårt på även relativt bildade svenskar. Sedan är vi ju biologiskt betingade att sköta om våra barn, och det görs ju via diverse glädjehormon och andra ämnen som gör att man orkar med det hela. Efter de jobbigaste tiderna så har man väl också någon slags överlevnadsglädje, typ "vi överlevde de första 5 årens investering, nu är det bara att njuta av avkastningen."
Så jag tror både att folk som skaffar barn är folk som har bättre livsutsikter, och samtidigt får de nog kemisk glädje från omhändertagandet också. Håller också med om att det är meningsfullt arbete också, vilket är djupt underskattat i dagens samhälle. Att bara ha något som du måste göra är fruktansvärt uppskattat. Det verkar kanske jobbigt de där första åren med ungarna, men driv möter möda, att ha hårt arbete är viktigt. De flesta blir mer deppig av att vara uttråkad än överjobbad.
+ på den
2 egna och en bonus, de tillför mycket glädje och vi gör nästan allting tillsammans.
Har alltid tänkt att jag inte vill ha barn, men när jag närmade mig åldern då det inte längre går att välja utan har man ingen avkomma så blir det ingen fick det bli ett rationellt beslut som byggde på att de flesta som har barn verkar tycka att det är en övervägande bra grej, och det skulle vara det ultimata experimentet, att göra en egen människa. Dessutom hade jag en bra pappakandidat. Så det blev en, och det är roligare än jag trodde. Det går inte att dra slutsatser om sitt eget föräldraskap genom att umgås med andras ungar.
En räcker fint dock.
wintersnowdrift
2021-12-06, 13:43
Tror mest det handlar om att man får en enorm känsla av mening. Även om allt känns skit på ett ytligt plan så vet man att man ägnar tillvaron åt en av de mest betydelsefulla handlingar som finns: att skapa en ny människa.
Som kvinna kan man väl säga att man "skapar" en ny människa så länge man är gravid, men när ungen väl ploppat ut så skulle jag snarare säga att man som förälder agerar extended livsuppehållare snarare än mentor. Barn föds absolut inte som en sats modellera som du som förälder kan forma som du vill, tvärt om. Sen jag blev förälder har min syn på föräldraskap gått ifrån "optimera uppfostran" till "minimera trauma". Jag är helt övertygad om att min dotter var en kapabel, komplett personlighet redan när hon föddes, och min uppgift är att traumatisera henne så lite som möjligt på vägen mot vuxenlivet. Vilket är lättare sagt än gjort.
Lafayette
2021-12-25, 16:57
Har haft syskonbarn här över jul. Fullständig kalabalik.
Säger nej. Absolut ingen brådska.
Torsk_ole
2021-12-25, 19:52
Som kvinna kan man väl säga att man "skapar" en ny människa så länge man är gravid, men när ungen väl ploppat ut så skulle jag snarare säga att man som förälder agerar extended livsuppehållare snarare än mentor. Barn föds absolut inte som en sats modellera som du som förälder kan forma som du vill, tvärt om. Sen jag blev förälder har min syn på föräldraskap gått ifrån "optimera uppfostran" till "minimera trauma". Jag är helt övertygad om att min dotter var en kapabel, komplett personlighet redan när hon föddes, och min uppgift är att traumatisera henne så lite som möjligt på vägen mot vuxenlivet. Vilket är lättare sagt än gjort.
Spot on! Jag tänker likadant. Framförallt efter att jag läst om att man som förälder främst påverkar med sin genetik och i mycket mindre grad uppfostran. Kompisar verkar påverka mycket också, men där kan man inte heller gör så mycket. Andra barnet verkar ha en helt annan personlighet också. Vilket talar för att uppfostran inte är det mest avgörande annat än att minimera trauma.
Jag har tre på 21, 10, och 8.
När yngsta pojkarna var som mest intensiva, runt 4-6 år, så ville jag verkligen inte ha flera. Nu när de är relativt självständiga och gärna umgås med någon helt annan än jag, så utesluter jag inte fler. Skulle ändå säga att se barnen växa upp och vara med på den resan är utan tvivel det bästa som har hänt mig i livet.
Givetvis kan man väl säga att ha barn sätter paus på något slags självförverkligande, samtidigt skulle jag vilja säga att mina barn har gjort mig till en helt annan och bättre person på alla dimensioner.
Jag har tre på 21, 10, och 8.
När yngsta pojkarna var som mest intensiva, runt 4-6 år, så ville jag verkligen inte ha flera. Nu när de är relativt självständiga och gärna umgås med någon helt annan än jag, så utesluter jag inte fler. Skulle ändå säga att se barnen växa upp och vara med på den resan är utan tvivel det bästa som har hänt mig i livet.
Givetvis kan man väl säga att ha barn sätter paus på något slags självförverkligande, samtidigt skulle jag vilja säga att mina barn har gjort mig till en helt annan och bättre person på alla dimensioner.
Barn känns ändå som en del av självförverkligande, tycker det finns en hel del av FOMO runt det. Som att man missar en viktig del av livet om man avstår.
Barn känns ändå som en del av självförverkligande, tycker det finns en hel del av FOMO runt det. Som att man missar en viktig del av livet om man avstår.
Definitivt.
All respekt för dem som gör det valet, men samtidigt tror jag det är svårt att förstå vad man missar i och med det valet. Det är lite meta och flum kanske, men rent objektivt och rationellt hade jag nog lätt kunnat avstå för jag såg inte charmen innan jag fick barn. Sedan blir det fanimej "you complete me".
Polletten trillar ned och det är ingen pollett man rationellt kan tänka sig fram till.
Med det sagt, så tar man på sig ett livslångt ansvar för en annan person och om man innan barn står på ett gungfly så kanske det nog kan vara klokt att avstå.
Samtidigt, för vissa, kanske det skapar en stabilitet som behövs.
Glasnost
2021-12-26, 09:37
Nu är det gott, 16 och 20 år gamla. Sköter sig själva. Jag skulle ALDRIG börja om med småbarn, varken egna eller bonusbarn.
Jag älskar mina barn, men om jag vetat vad jag gav mig in i och offrar under många år så tror jag inte jag hade skaffat barn.
wintersnowdrift
2021-12-26, 11:58
Spot on! Jag tänker likadant. Framförallt efter att jag läst om att man som förälder främst påverkar med sin genetik och i mycket mindre grad uppfostran. Kompisar verkar påverka mycket också, men där kan man inte heller gör så mycket. Andra barnet verkar ha en helt annan personlighet också. Vilket talar för att uppfostran inte är det mest avgörande annat än att minimera trauma.
Jag misstänker faktiskt att min största bedrift som förälder alltid kommer vara den far jag valde till min avkomma :)
Definitivt.
All respekt för dem som gör det valet, men samtidigt tror jag det är svårt att förstå vad man missar i och med det valet. Det är lite meta och flum kanske, men rent objektivt och rationellt hade jag nog lätt kunnat avstå för jag såg inte charmen innan jag fick barn. Sedan blir det fanimej "you complete me".
Polletten trillar ned och det är ingen pollett man rationellt kan tänka sig fram till.
Med det sagt, så tar man på sig ett livslångt ansvar för en annan person och om man innan barn står på ett gungfly så kanske det nog kan vara klokt att avstå.
Samtidigt, för vissa, kanske det skapar en stabilitet som behövs.
Jag håller definitivt med om att det inte är en pollett man kan tänka sig fram till. Det är en helt ny dimension av livet, inklusive den misär man är beredd att utstå för sitt barn :D
Samtidigt trodde nog jag att jag skulle förändras mer som person av att bli förälder. Så kanske det blir för vissa, men tydligen inte för mig. Det har varit lite tufft att svälja men nu har jag lite grann landat i att jag måste vara förälder på mitt sätt, som skiljer sig från min bild av hur den Perfekta Modern är. Det är också det som får mig att tveka på om jag bör ha fler barn, vilket ibland känns egoistiskt, men jag lutar ändå åt att det är mer katastrofalt att skaffa barn pga dåligt samvete.
Do tell, vad är den Perfekta Modern i dina ögon?
Gissar vilt att om barnet känner sig älskat och ser och känner sitt värde då har man ju lyckats med en home run?
Tänker mig att många, allmänt inte du, ser massa saker man ska ha gjort för sitt barn rent praktiskt.
Det är ju också lätt att bli distraherad av andra föräldrar som liksom parent shamear en.
Jag har, som tur?, en personlighet som alltid går min egen väg och anammar lite av first principles i barn uppfostran á la Elon.
Den Perfekta Fadern, förutom ovanstående, ser jag min roll som att förbereda barnen för den "djupa delen av poolen" och det utmynnar ofta i allt som inte handlar om curling.
Diomedea exulans
2021-12-26, 15:05
Tycker att min bror och hans barns mamma är de perfekta föräldrarna. De sätter alltid min brorson i första rummet. Jag har aldrig någonsin sett dem tappa tålamodet med honom, de förklarar alltid allting sakligt istället för att skälla eller tjata. När de separerade så lät de inte det påverka brorsonen på minsta sätt, tror aldrig de har visat med en enda min framför honom att det skulle vara minsta fnurra på tråden, och såvitt jag vet har de aldrig varit oense om vårdnaden. De ger honom alltid all uppmärksamhet han vill ha, och är aldrig respektlösa mot honom (det är väldigt vanligt annars att skratta åt och driva med barn, även från föräldrarnas håll).
Folk har gått runt i åtta år och sagt ”brorsonen kommer bli bortskämd och odräglig, de måste vara tuffare mot honom”, men det händer aldrig. Brorsonen är en perfekt liten gentleman.
Det är ännu en anledning till att jag inte vill bli förälder: jag vet att jag aldrig skulle kunna vara så bra som min bror.
wintersnowdrift
2021-12-26, 15:31
Do tell, vad är den Perfekta Modern i dina ögon?
Gissar vilt att om barnet känner sig älskat och ser och känner sitt värde då har man ju lyckats med en home run?
Tänker mig att många, allmänt inte du, ser massa saker man ska ha gjort för sitt barn rent praktiskt.
Det är ju också lätt att bli distraherad av andra föräldrar som liksom parent shamear en.
Jag har, som tur?, en personlighet som alltid går min egen väg och anammar lite av first principles i barn uppfostran á la Elon.
Den Perfekta Fadern, förutom ovanstående, ser jag min roll som att förbereda barnen för den "djupa delen av poolen" och det utmynnar ofta i allt som inte handlar om curling.
Jag tänker att den Perfekta Modern sätter barnet och familjen framför allt annat, och känner sig nöjd och harmonisk med ett liv som kretsar kring hemmet. Detta inkluderar ju då en rad emotionella och praktiska handlingar.
Jag är en väldigt kärleksfull mamma, men jag är samtidigt bortrest en del samt jobbar och tränar mycket. Jag har verkligen försökt vara ”perfekt” och höll på att gå under på kuppen, vilket jag kom fram till inte direkt gynnar mitt barn heller.
Jag tänker att den Perfekta Modern sätter barnet och familjen framför allt annat, och känner sig nöjd och harmonisk med ett liv som kretsar kring hemmet. Detta inkluderar ju då en rad emotionella och praktiska handlingar.
Jag är en väldigt kärleksfull mamma, men jag är samtidigt bortrest en del samt jobbar och tränar mycket. Jag har verkligen försökt vara ”perfekt” och höll på att gå under på kuppen, vilket jag kom fram till inte direkt gynnar mitt barn heller.
Med den definitionen är jag inte den Perfekta Fadern, för jag känner igen mig mycket i det där.
Jag tror man måste kasta bort alla de där mallarna, vilket är svårt, och säkert betydligt svårare som kvinna.
Alla perfektionskrav är svåra och leder nog mot utmattning, ångest eller depression eller någon annan form av psykisk ohälsa, vilket sedan indirekt påverkar barnet.
TommyBoy
2021-12-26, 15:50
Klart man har barn. Vafan är annars meningen?
Diomedea exulans
2021-12-26, 16:51
Klart man har barn. Vafan är annars meningen?
Bänkpress och Netflix.
Klart man har barn. Vafan är annars meningen?
Göra det man mår bra av och tycker är kul?
Langster
2021-12-26, 19:14
Göra det man mår bra av och tycker är kul?
Min erfarenhet är att man inte mår bra av att bara göra det man mår bra av och tycker är kul. Paradoxalt, jag vet inte om andra delar den uppfattningen?
Det är lite som att man inte mår bra av att endast äta prinsesstårta, även om man tycker det är jättegott de första 2 måltiderna. Till slut är man fet och har diabetes och så tycker man inte ens att prinsesstårta är gott längre. Lite så är livet utan barn :d
Jag tror det gäller generellt i livet. Ibland måste man ta sig utanför sin comfort-zone, ibland måste man utmana sig själv, ibland måste man göra nya saker och ibland måste man äta torr torsk och broccoli. Annars kommer man bli deprimerad… innehåller livet inga verkliga svårigheter och motgångar och även triumfer så kommer hjärnan att skapa det jobbiga av sig själv.
Jag hade inte uttryckt det så men du har väldigt mycket rätt, Langster.
Det man mår bra av i kort och långt perspektiv kan vara direkta motsatser.
Min erfarenhet, än så länge: relationer spelar störst roll (där barn är de viktigaste), efter de viktigaste relationerna kommer plikterna (för de skapar både relationer och mening) och därefter kommer njutningen. Nota bene att man utan vidare kan ha ett balanserat liv där allt detta får plats.
Lafayette
2021-12-26, 21:43
Då bör jag pritoritera såna där barn då.
TommyBoy
2021-12-27, 00:59
Fick Nordsjöolja av mitt barn i julklapp. Känns som en vettig livsinvestering.
TommyBoy
2021-12-27, 01:00
Göra det man mår bra av och tycker är kul?
Ja. Det känns genomtänkt.
Som kvinna kan man väl säga att man "skapar" en ny människa så länge man är gravid, men när ungen väl ploppat ut så skulle jag snarare säga att man som förälder agerar extended livsuppehållare snarare än mentor. Barn föds absolut inte som en sats modellera som du som förälder kan forma som du vill, tvärt om. Sen jag blev förälder har min syn på föräldraskap gått ifrån "optimera uppfostran" till "minimera trauma". Jag är helt övertygad om att min dotter var en kapabel, komplett personlighet redan när hon föddes, och min uppgift är att traumatisera henne så lite som möjligt på vägen mot vuxenlivet. Vilket är lättare sagt än gjort.
Håller med dig i mångt och mycket men när barnen blir större så påverkar man nog mer som förälder genom att begränsa dåligt umgänge samt motivera och piska för att skolan ska skötas. Finns gott om intelligenta barn som strosar runt på jobb långt under deras nivå för att dom var "skoltrötta" men saknade egentligen stöd från föräldrarna under tonåren..
Edit: eller inte jobbar ö.h.t.
Jag har 3 barn varav den äldsta är 4 år. Det är ständigt kaos och jag tycker mig komma ihåg att jag var mer snabbtänkt och smart förr. Någon gång varannan månad får man en lugn stund då alla barnen sover och då sitter man och kollar bilder på barnen för att man saknar dem så, medan sekunden innan de somnat har man nästan sprängts av frustration över nånting.
Mellanbarnet har drabbats av atypiska feberkramper och utreds just nu för epilepsi, även om det inte är det mest allvarliga som kan hända känns det helt sjukt mörkt när ens barn inte mår bra.
Detta blev mer ett dagboksinlägg!
Edit: Inser att när jag blev medlem på kolo var jag 17 år och helt ovetandes om vad framtiden, allt som spelade roll var att framtiden innehöll 50 cm överarmar. Så bra det blev fastän överarmarna aldrig har blivit 50 cm :D
Langster
2022-01-12, 09:21
Edit: Inser att när jag blev medlem på kolo var jag 17 år och helt ovetandes om vad framtiden, allt som spelade roll var att framtiden innehöll 50 cm överarmar. Så bra det blev fastän överarmarna aldrig har blivit 50 cm :D
Tänk om man hade fattat vad som egentligen var viktigt i livet när man var 17 år..,
Rikard Jansson
2022-01-12, 09:31
Tänk om man hade fattat vad som egentligen var viktigt i livet när man var 17 år..,
Bitcoin?
Edit: Inser att när jag blev medlem på kolo var jag 17 år och helt ovetandes om vad framtiden, allt som spelade roll var att framtiden innehöll 50 cm överarmar. Så bra det blev fastän överarmarna aldrig har blivit 50 cm :D
Jag känner personer som börjar närma sig 50 år och fortfarande endast lever för att öka i gymmet och få 50+ i armar som de gjort de senaste 35 åren. Barn, hus, karriär får stå tillbaka för att optimera gymmet - äta perfekt, träna perfekt och sova perfekt år efter år.
Imponerad över hängivenheten men tragiskt.
trädgårdsmöbel
2022-01-12, 11:14
Jag känner personer som börjar närma sig 50 år och fortfarande endast lever för att öka i gymmet och få 50+ i armar som de gjort de senaste 35 åren. Barn, hus, karriär får stå tillbaka för att optimera gymmet - äta perfekt, träna perfekt och sova perfekt år efter år.
Imponerad över hängivenheten men tragiskt.
Låter sunt tycker jag. Att skippa det där med att växa upp, jobba 70h i veckan och bli moderatbourgare som följer börsen.
Är man snart 50 är ju skaffa barn för sent ändå.
Lafayette
2022-01-12, 11:23
91 år. Aldrig försent.
https://www.oldest.org/wp-content/uploads/2018/04/Raymond-Calvert.jpg
trädgårdsmöbel
2022-01-12, 11:55
91 år. Aldrig försent.
jpg[/IMG]
Det är nog inget man skall räkna med att kvinnor i fertil ålder vill ligga med en när man är 91. Så ja det är för sent.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.