Tråden där vi delar med oss av självupplevda tecken på att vi börjar bli vuxna

[Diomedea exulans]

Jag tänkte vi kunde ha en tråd där vi delar med oss av saker som vi har märkt hos oss själva, stora som små, som tyder på att vi är vuxna.

Det är helt fri tolkning på ordet ”vuxen”. Ni kan mena i ”tråkig” mening a la att inte längre tycka det är roligt med tecknat, ”allvarlig” mening som i att ni har blivit mer ansvarstagande och mogna, och allt däremellan. Kan bli kul att se vad folk säger.

Ni behöver alltså inte uppleva er som vuxna eller mogna i allmänhet för att svara i tråden. Det räcker med att ni bara är grownups/adults på en viss punkt.

Mitt första sånt här vuxentecken var nog när jag var elva och kom på mig själv med att inte längre tycka att barnprogrammen var roliga.

Det som fick mig att komma på idén till tråden var dock att jag har märkt att jag inte längre attraheras av tjejer som är ca 20. När jag var 25 trodde jag att jag skulle vara attraherad av snygga 18-åringar livet ut. Men nu när medelåldern står för dörren tycker jag såna känns för ”barn-aktiga”, även om jag kan notera att de rent fysiskt har de attribut jag uppskattar hos äldre.

[Lucipha]

Det största tecknet för mig är än så länge att jag är helt bekväm (till och med nöjd) med att jag alltid kommer i sista hand efter resten av familjen.

[trädgårdsmöbel]

Jag har börjat bli bekväm med att vara gubbsjuk och har inget behov av att ursäkta mig för det.

[Langster]

När man når insikten att ingenting varar för evigt. Det man har idag kan vara borta i morgon, det man inte har idag kan vara något man tar för givet i morgon. Och man är okej med det.

”This too shall pass” är från början ett persiskt ordspråk, vilket syftar på att både olycka och lycka är förgängligt.
Har man det jobbigt en period i sitt liv när man är yngre, t.ex i skolan så kan det verka som att hela livet kommer att vara så och att ens mående är kroniskt. Skolan och människorna där är hela ens värld.
Men när man blir äldre märker man att livet kan förändras drastiskt och att nya miljöer innebär helt nya förutsättningar.

[skyffelmördarn]

När man når insikten att ingenting varar för evigt. Det man har idag kan vara borta i morgon, det man inte har idag kan vara något man tar för givet i morgon. Och man är okej med det.

”This too shall pass” är från början ett persiskt ordspråk, vilket syftar på att både olycka och lycka är förgängligt.
Har man det jobbigt en period i sitt liv när man är yngre, t.ex i skolan så kan det verka som att hela livet kommer att vara så och att ens mående är kroniskt. Skolan och människorna där är hela ens värld.
Men när man blir äldre märker man att livet kan förändras drastiskt och att nya miljöer innebär helt nya förutsättningar.


Det och att man inte kan påverka något, det känns som att allting är förutbestämt i alla fall. Jag kan bryta benet imorgon och på sjukhuset kommer jag träffa min framtida fru, typ lite så känns det som att livet är. Saker bara händer hela tiden och man har ingen aning om varför, positivt som negativt.

Jag tror det är en vuxen insikt i alla fall.

[Läskeblask]

Jag tycker att ingenting händer.. Nuförtiden så bryr man sig inte heller om ytliga saker i samma mån. Jag lever genom mitt barn. Den där energin man hade förr när det gällde små saker som långhelger t.ex är borta. Det känns som att hoppade glatt dansande på en äng men nu rör sig fram i ett dike med gyttja upp till midjan

[40plus]

Att kroppen sviker mig. Hemorrojd från ingenstans. Sedan inflammerad prostata på det. När det lagt sig så ploppar nån jävla tilltäppt körtel upp 1mm från rövhålet och sitter i vägen där i 2 veckor. Sedan nästa grej, domningar och stickningar i underbenen i 2 veckor. Och så lite hjärtskit på det, hjärtafan bestämde sig plötsligt för att producera ett extraslag var tredje hjärtslag dygnet runt i ca 2 veckor.

Har gjort utredningar på både hjärtskiten och underbenen. Jag är frisk som en nötkärna och allt är "normalt".

Plötslig fäbless för att vara naken. Sover gärna naken och om det är varmt inne går jag gärna runt naken hos flickvännen. Detta leder till mer snopplekar då hon tydligen inte kan se den utan att dra och pussa på den, kanske därför min prostata svullnade upp?

Sista grejen är väl en mer avslappnad attityd till livet och allt som händer i det. Det mesta känns som oviktiga småsaker ej värt att tänka på eller må dåligt över. Ett stabilt och tryggt mående helt enkelt.

[Läskeblask]

När man når insikten att ingenting varar för evigt. Det man har idag kan vara borta i morgon, det man inte har idag kan vara något man tar för givet i morgon. Och man är okej med det.

”This too shall pass” är från början ett persiskt ordspråk, vilket syftar på att både olycka och lycka är förgängligt.
Har man det jobbigt en period i sitt liv när man är yngre, t.ex i skolan så kan det verka som att hela livet kommer att vara så och att ens mående är kroniskt. Skolan och människorna där är hela ens värld.
Men när man blir äldre märker man att livet kan förändras drastiskt och att nya miljöer innebär helt nya förutsättningar.

Jag tycker tvärtemot. I unga år så hade man det tungt ibland men situationerna förändrades snabbt och det var arbetspraktiker, fester, ny skola och man brydde sig främst om vad som händer i helgen. Nu har man fru, hus och barn. Jobbar fulltid. Man funderar vad fan bör man göra för att stimulera sig själv.

[agazza]

Vi anställde två killar nyss som inte visste vad en scanner var eller hur den funkar, dom körde fotoappar i telefonen för sånt.

Vilket var smidigt.

[Diomedea exulans]

Att kroppen sviker mig. Hemorrojd från ingenstans. Sedan inflammerad prostata på det. När det lagt sig så ploppar nån jävla tilltäppt körtel upp 1mm från rövhålet och sitter i vägen där i 2 veckor. Sedan nästa grej, domningar och stickningar i underbenen i 2 veckor. Och så lite hjärtskit på det, hjärtafan bestämde sig plötsligt för att producera ett extraslag var tredje hjärtslag dygnet runt i ca 2 veckor.

Har gjort utredningar på både hjärtskiten och underbenen. Jag är frisk som en nötkärna och allt är "normalt". Känner igen det här från andra. Jag kan inte relatera, eftersom jag hade kass kropp som liten och bara har fått bättre med åren.

Vill minnas att jag alltid gick till mamma och klagade över att jag hade ont någonstans. ”Känn inte efter så gör det inte ont”, svarade hon alltid.

En smärta jag hade i höften var så allvarlig att till och med mamma tog den på allvar, och jag åkte iväg och röntgade mig när jag var 11.

Har pratat om förut om hur jag fick ont i alla leder när jag började träna. Upptäckte min första hemmorojd vid 14... Nä, det är tur att jag är som Benjamin Button på den här punkten.

Plötslig fäbless för att vara naken. Sover gärna naken och om det är varmt inne går jag gärna runt naken hos flickvännen. Detta leder till mer snopplekar då hon tydligen inte kan se den utan att dra och pussa på den, kanske därför min prostata svullnade upp?

Sista grejen är väl en mer avslappnad attityd till livet och allt som händer i det. Det mesta känns som oviktiga småsaker ej värt att tänka på eller må dåligt över. Ett stabilt och tryggt mående helt enkelt.

Även här har jag nog gått i motsatt riktning. Minns att jag streakade på fester, brukade bada näck efter krogen osv i tonåren.

[wintersnowdrift]

Jag har inga starka självupplevda tecken på att jag är vuxen. En och annan bekymmersrynka i pannan kanske? Känns fortfarande som att jag lajvar förälder när jag hämtar mitt barn på förskolan, och jag är väl en ganska icke-typisk morsa i största allmänhet så inte ens föräldraskapet verkar ha kunnat få mig att växa upp.

Jag var nog mer mogen och lillgammal som 20-nånting än vad jag är nu. En mental Benjamin Button.

[Gregow]

Jag har inga starka självupplevda tecken på att jag är vuxen. En och annan bekymmersrynka i pannan kanske? Känns fortfarande som att jag lajvar förälder när jag hämtar mitt barn på förskolan, och jag är väl en ganska icke-typisk morsa i största allmänhet så inte ens föräldraskapet verkar ha kunnat få mig att växa upp.

Jag var nog mer mogen och lillgammal som 20-nånting än vad jag är nu. En mental Benjamin Button.
Med åren går vi alla i barndom igen.

[Kaalle]

En identitet och självbild som skiljer sig radikalt från hur jag uppfattade mig själv i yngre år. I positiv mening då, handlar inte om att man lär sig älska sig själv eller dylikt trams men det är helt enkelt inte så noga längre, man är den man är. Det är rätt skönt, sen är saker och ting betydligt mindre spännande, det är väl baksidan av myntet så att säga.

[Uncle Joe]

Jag har börjat klippa ut reakuponger. Och störa mig på mopedister som kör precis utanför där vi bor. Sånt som pensionärer gör.

[Wain]

Började ta fullt ansvar för mina egna handlingar, gissar runt 7-årsåldern någonstans.

[wintersnowdrift]

Med åren går vi alla i barndom igen.

Det är nog så. En sak som faktiskt har slagit mig är hur otroligt o-vuxna de flesta faktiskt är. Mao: det är inte bara jag. Det är inte bara ungdomar som vill utvecklas, ha nån slags spänning i tillvaron, känna sig behövda och älskade, idka hett sexuellt umgänge, göra något meningsfullt av sin tid, osv. Jag trodde att det med vuxenhet per automatik kom någon slags... avtrubbad förnöjsamhet, och så kanske det är för vissa. Dock ej för mig och många andra, har jag upptäckt. Det kanske är ett vuxenblivande att förstå att man inte nödvändigtvis blir vuxen, vad vet jag.

[Mats J]

Vuxen eller bara gammal kanske

Mer avtrubbad och likgiltig kring saker, extremt sällan jag blir upprymd eller upprörd över saker. Bra saker händer och skit händer helt enkelt och är lite man kan göra åt det.

Tar tillvara tiden bättre och tar inget föregivet, skjuter inte upp saker.

Mycket större konsekvens tänk, är det värt att utsätta sig för det här - stor risk att skada sig eller hamna i jobbiga situationer. Så agerar mer försiktigt.

Lever genom barnen, deras intressen etc. styr totalt vad som sker och vad man gör. Sina egna intressen kommer långt ner och bryr mig inte heller över det.

Helt ok med ett lugnt liv där jag lägger mig 22 och kliver upp 6:00 varje dag oavsett helg, vardag eller semester, och livet kretsar runt att renovera huset och skjutsa/hämta barn. NOLL sug efter fester, sociala grejer etc.

Mer eftertänksam och praktisk än falla för impulser, hellre lägga 30k på nya vitvaror än den där häftiga elektriska prylen jag suktat efter länge.


Summerat så känner jag mig riktigt vuxen numer - all ungdomlig livsglädje, impulsivitet och naiva livssyn är borta, känner mig som en gammal ärrad silverback gorilla som hjälper, leder och beskyddar sina barn och familj genom livet och är rätt likgiltig till något annat.

[egge]

Till och från får jag ett konstigt sug efter att skriva en bitter insändare över någon värdslig sak som en saknad trafikskylt eller ett grönområde som inte nyttjas på rätt(tm) sätt. Hittills har jag inte gått från tanke till handling men jag har å andra sidan alltid varit segstartad.

[Läskeblask]

Det är nog så. En sak som faktiskt har slagit mig är hur otroligt o-vuxna de flesta faktiskt är. Mao: det är inte bara jag. Det är inte bara ungdomar som vill utvecklas, ha nån slags spänning i tillvaron, känna sig behövda och älskade, idka hett sexuellt umgänge, göra något meningsfullt av sin tid, osv. Jag trodde att det med vuxenhet per automatik kom någon slags... avtrubbad förnöjsamhet, och så kanske det är för vissa. Dock ej för mig och många andra, har jag upptäckt. Det kanske är ett vuxenblivande att förstå att man inte nödvändigtvis blir vuxen, vad vet jag.

Jag tror många är fullständigt avtrubbade och försöker hålla fasaden. Jag tycker vuxenheten betyder att man klarar av sin ekonomi,jobb och kan priorisera. Nog skrattar man åt samma saker som man gjorde när man var 15.

[wintersnowdrift]

Jag tror många är fullständigt avtrubbade och försöker hålla fasaden. Jag tycker vuxenheten betyder att man klarar av sin ekonomi,jobb och kan priorisera. Nog skrattar man åt samma saker som man gjorde när man var 15.

Jag tänker ibland att det hade varit skönt att vara mer "avtrubbad". Eller nöjd, för att använda ett mer positivt laddat ord. Ungefär det som Mats J beskriver. Men alltså näe, jag är ingen silverbackgorilla och tvivlar på om jag kommet bli det heller. Jag har massor av drömmar och idéer som jag vill förverkliga, och jag har gjort många magkänslebaserade crazy grejer det senaste året (som att säga upp mig från en trygg välbetald tjänst utan att ha en garanterad inkomst mitt uppe i en global pandemi). Tanken på att livet från och med nu kommer innebära att jag lever genom mitt barn och renoverar hus... nä, det hade inte funkat för mig. Är helt enkelt inte särskilt vuxen.

[Langster]

Jag tänker ibland att det hade varit skönt att vara mer "avtrubbad". Eller nöjd, för att använda ett mer positivt laddat ord. Ungefär det som Mats J beskriver. Men alltså näe, jag är ingen silverbackgorilla och tvivlar på om jag kommet bli det heller. Jag har massor av drömmar och idéer som jag vill förverkliga, och jag har gjort många magkänslebaserade crazy grejer det senaste året (som att säga upp mig från en trygg välbetald tjänst utan att ha en garanterad inkomst mitt uppe i en global pandemi). Tanken på att livet från och med nu kommer innebära att jag lever genom mitt barn och renoverar hus... nä, det hade inte funkat för mig. Är helt enkelt inte särskilt vuxen.

Tror det är rätt vanligt att gubbar har tröttnat på det mesta vid 45, om de har det killräckligt drägligt så får det duga så. Sen handlar det mest bara om att upprätthålla status quo.

Men tanter får aldrig nog av livet.

[Gregow]

Det är nog så. En sak som faktiskt har slagit mig är hur otroligt o-vuxna de flesta faktiskt är. Mao: det är inte bara jag. Det är inte bara ungdomar som vill utvecklas, ha nån slags spänning i tillvaron, känna sig behövda och älskade, idka hett sexuellt umgänge, göra något meningsfullt av sin tid, osv. Jag trodde att det med vuxenhet per automatik kom någon slags... avtrubbad förnöjsamhet, och så kanske det är för vissa. Dock ej för mig och många andra, har jag upptäckt. Det kanske är ett vuxenblivande att förstå att man inte nödvändigtvis blir vuxen, vad vet jag.
För min del har det blivit mer att jag kan ha båda delarna. Nu har jag för all del aldrig sökt spänning i tillvaron så som många andra gör. Jag tycker en bra bok är mer spännande än "hold my beer and watch this!". Däremot skulle jag dö långsamt om jag slutade utvecklas, aldrig lärde mig nya saker eller skaffade mig nya upplevelser. Samtidigt som jag känner på det viset har det med åren infunnit sig en behaglig förnöjsamhet också. Jag är liksom mer tillfreds med mig själv, att livet inte alltid är så perfekt och jag kan acceptera det dåliga medan jag är gläds åt det goda.

Om jag sedan blivit mer vuxen måste jag reklamera mina Krumelurpiller.

[wintersnowdrift]

Tror det är rätt vanligt att gubbar har tröttnat på det mesta vid 45, om de har det killräckligt drägligt så får det duga så. Sen handlar det mest bara om att upprätthålla status quo.

Men tanter får aldrig nog av livet.

Lol, jag antar nu helt fräckt att du har aldrig blivit raggad på av en man med medelålderskris?

Du kan dock ha rätt, jag träffar tyvärr ganska få panter-tanter i mitt dagliga liv. Önskar jag kände fler.

För min del har det blivit mer att jag kan ha båda delarna. Nu har jag för all del aldrig sökt spänning i tillvaron så som många andra gör. Jag tycker en bra bok är mer spännande än "hold my beer and watch this!". Däremot skulle jag dö långsamt om jag slutade utvecklas, aldrig lärde mig nya saker eller skaffade mig nya upplevelser. Samtidigt som jag känner på det viset har det med åren infunnit sig en behaglig förnöjsamhet också. Jag är liksom mer tillfreds med mig själv, att livet inte alltid är så perfekt och jag kan acceptera det dåliga medan jag är gläds åt det goda.

Om jag sedan blivit mer vuxen måste jag reklamera mina Krumelurpiller.

Mer självacceptans håller jag med om att jag har idag, jämfört med 20 something. Men att slut lära sig saker, eller sluta prioritera min egen self-actualization för att istället leva genom/för någon annan: nej. Och då har jag ändå försökt, för jag trodde att det var det man "skulle" göra. Jag blev dock bara deprimerad, frustrerad och allmänt olidlig snarare än förnöjd.

Jag har även haft vad som utåt sett är mångas bild av "ett perfekt liv" och känt att nä fy fasen, jag är ju inte glad. Instagram-perfektion har inget som helst egenvärde.

[Läskeblask]

Nog finns det massa folk som är trötta på tillvaron. Det är knappast konstigt när det skall jobbas, skötas om barn, fixas och lagas. Kroppen blir ju inte piggare direkt heller. Detta leder till att man satsar noll på sig själv, all energi går till att få vardagen att rulla

[Langster]

Lol, jag antar nu helt fräckt att du har aldrig blivit raggad på av en man med medelålderskris?


Nej men gott om medelålders kvinnor med stor aptit på nya upplevelser.

[Langster]

Eller förresten nog har en och annan medelålders man försökt ragga upp mig när jag tänker efter… men bögar är ju lite annorlunda, därav kanske den engelska benämningen ”gay”?

[Langster]

Jag tycker tvärtemot. I unga år så hade man det tungt ibland men situationerna förändrades snabbt och det var arbetspraktiker, fester, ny skola och man brydde sig främst om vad som händer i helgen. Nu har man fru, hus och barn. Jobbar fulltid. Man funderar vad fan bör man göra för att stimulera sig själv.

Fast du kan hoppa upp och sätta dig på att ditt liv inte kommer att se ut så som det gör nu för alltid.

[trädgårdsmöbel]

Tror att efter 23 ca. dvs senaste 20 åren har jag blivit ointressant för alla kategorier av människor att ragga på. Enda undantaget är psykiskt sjuka kvinnor med självskadebeteende och/eller missbruksproblematik som jag dessutom är personal för.

[Diomedea exulans]

Tror det är rätt vanligt att gubbar har tröttnat på det mesta vid 45, om de har det killräckligt drägligt så får det duga så. Sen handlar det mest bara om att upprätthålla status quo.

Men tanter får aldrig nog av livet.

Nej men gott om medelålders kvinnor med stor aptit på nya upplevelser.

”Toxisk maskulinitet” är ett uttryck som får mycket skit av folk som inte är på vänsterkanten, men jag tycker det är ett jättebra uttryck för att beskriva ”dålig manlighet”, alltså att män känner sig tvingade att göra dåliga saker för att verka manliga. Jag tror att den nämnda bristen på engagemang kan vara ett uttryck för just toxisk maskulinitet. Inom vissa kretsar anses det omanligt att vara engagerad över något.

Jag tror många av oss känner igen det från högstadiet, en period där det ju var väldigt viktigt att göra rätt och vara tuff. En av sakerna som var obligatoriska var att tycka att allt som de vuxna gjorde var tråkigt. Sken man upp som en sol när man fick en rolig bok att läsa på engelskan eller nåt så tappade man sociala poäng.

Vi hade en 26-årig snubbe som var sån i min högskoleklass. En person som höll hårt på att ha dålig hållning och aldrig låta mungiporna eller tonfallet resa sig en mikrometer för högt. Jag och en annan skolkamrat pratade om honom ibland, om hur han betedde sig som man gjorde när man var 13-årig hiphopare.

Gubbar är nog mer fast i gamla kassa normer än oss andra. Jag kommer ihåg ett exempel när det var en tant som höll en lektion qi gong hemma hos min morbror; jag och ett gäng medelålders damer stod där och qi gongade, medan gubbarna nöjde sig med att stå och titta på, för visst är det ändå lite bögigt att pröva något nytt och vara lite nyfiken?

[Langster]

”Toxisk maskulinitet” är ett uttryck som får mycket skit av folk som inte är på vänsterkanten, men jag tycker det är ett jättebra uttryck för att beskriva ”dålig manlighet”, alltså att män känner sig tvingade att göra dåliga saker för att verka manliga. Jag tror att den nämnda bristen på engagemang kan vara ett uttryck för just toxisk maskulinitet. Inom vissa kretsar anses det omanligt att vara engagerad över något.

Jag tror många av oss känner igen det från högstadiet, en period där det ju var väldigt viktigt att göra rätt och vara tuff. En av sakerna som var obligatoriska var att tycka att allt som de vuxna gjorde var tråkigt. Sken man upp som en sol när man fick en rolig bok att läsa på engelskan eller nåt så tappade man sociala poäng.

Vi hade en 26-årig snubbe som var sån i min högskoleklass. En person som höll hårt på att ha dålig hållning och aldrig låta mungiporna eller tonfallet resa sig en mikrometer för högt. Jag och en annan skolkamrat pratade om honom ibland, om hur han betedde sig som man gjorde när man var 13-årig hiphopare.

Gubbar är nog mer fast i gamla kassa normer än oss andra. Jag kommer ihåg ett exempel när det var en tant som höll en lektion qi gong hemma hos min morbror; jag och ett gäng medelålders damer stod där och qi gongade, medan gubbarna nöjde sig med att stå och titta på, för visst är det ändå lite bögigt att pröva något nytt och vara lite nyfiken?

Nja tror gubbar sätter värde i att vara handlingskraftig (byta däck på bilen ska göras i tid och alla verktyg har man förstås) och har säkerligen starka åsikter om saker och ting (om kvinnor och invandrare t.ex). En riktig karl visar känslor, eller åtminstone en: han kan bli riktigt förbannad, t.ex när han själv tappar något, då ska han skrika ”HELVETE” så att alla hör. Han kan även visa glädje och skratta gott när det skämtas om kvinnor eller invandrare.

Ovan tycker jag definierar toxisk maskulinitet.

Men nya saker, nej det faller inte en vuxen man i smaken.

[BelowAverage]

Bryr mig mindre om vad andra tycker om mig.
Står säkrare i mina åsikter.
Nackdelen av dessa är att jag med större sannolikhet inte ändrar uppfattning de gånger jag har fel. Men det är väldigt bekvämt för psyket att bli mer gammal och ingrodd.

Har inte fantasier om att förändra större saker än mitt eget liv. Vilket gör att jag blir mindre frustrerad över utbredd dårskap.

Rätt bekvämt att bli äldre faktiskt :d
Dock bör man nog kämpa för att inte bli alltför dammig.

[Dåren]

Jag har börjat klippa ut reakuponger. Och störa mig på mopedister som kör precis utanför där vi bor. Sånt som pensionärer gör.

Samma här. Bor ett stenkast (bokstavligt talat) från ett högstadie och en gång fann jag mig själv i färd med att skriva ett argt mejl till skolans rektor, om att ungdomarna spelar så hög musik ur sina A-traktorer att rutorna skallrar. Sen sansade jag mig och raderade mejlet. Är 31.

[Plasttiger]

Började ta fullt ansvar för mina egna handlingar, gissar runt 7-årsåldern någonstans.

Hur tar du fullt ansvar för dina ansvarslösa utspel med skräckpropaganda om våra fantastiska vacciner?

[Jay-Z]

När man når insikten att ingenting varar för evigt. Det man har idag kan vara borta i morgon, det man inte har idag kan vara något man tar för givet i morgon. Och man är okej med det.

”This too shall pass” är från början ett persiskt ordspråk, vilket syftar på att både olycka och lycka är förgängligt.
Har man det jobbigt en period i sitt liv när man är yngre, t.ex i skolan så kan det verka som att hela livet kommer att vara så och att ens mående är kroniskt. Skolan och människorna där är hela ens värld.
Men när man blir äldre märker man att livet kan förändras drastiskt och att nya miljöer innebär helt nya förutsättningar.

Klokt, for reals.

/Gandalf, som hijackade ordspråket till LOTR och la min egen spin på det.

[Diomedea exulans]

Om man ska definiera begreppet ”vuxen” i dess mest seriösa mening, kan man säga att det är samma sak som buddhismen upplysningsbegrepp?

[skyffelmördarn]

Mer avtrubbad och likgiltig kring saker.

Frågan är ju när det vänder igen, för det känns som att i en period i livet så skiter man i allt, men sen händer det något och då börjar man bli fåfängd igen, vilja ha sportbil, bry sig om sitt utseende, köpa motorcykel som dessutom ska låta väldigt mycket os.v.

[muddler]

Det är nog gubbljuden i mitt fall, när man ska sätta sig, kliva upp etc kommer det märkliga ofrivilliga stön. Sedan ett större lugn inför många saker som stressade skiten ur mig förr.

[trädgårdsmöbel]

”Toxisk maskulinitet” är ett uttryck som får mycket skit av folk som inte är på vänsterkanten, men jag tycker det är ett jättebra uttryck för att beskriva ”dålig manlighet”, alltså att män känner sig tvingade att göra dåliga saker för att verka manliga. Jag tror att den nämnda bristen på engagemang kan vara ett uttryck för just toxisk maskulinitet. Inom vissa kretsar anses det omanligt att vara engagerad över något.

?

Jag vill omdefiniera toxisk maskulinitet som de där dubbla könsrollerna vi fått i modern tid. Att man skall vara på ett visst sätt för att vara rätt, men samtidigt straffas för att man inte är motsatsen till det. Åt bägge håll. Kravet att vara två olika personer samtidigt är toxiskt, att vara det ena är toxiskt att vara mittemellan är toxiskt. Så maskuliniteten blir toxisk oavsett. Toxisk maskulinitet.

Skönt att vara gammal så att man kan ge fingret åt de kraven och bara vara riktigt toxisk.

[Läskeblask]

Jag tror det bästa sättet att klara sig är att ha ett andni gshål. Gubbarna kanske har nån bil, båt eller liknande för att slippa gå ner sig totalt

[Lafayette]

Jag fick en halsduk, bönkaffe och en bok i julklapp senast. Då kände jag mig vuxen.