Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning

[trädgårdsmöbel]

Det här är inte en politisk/ideologisk tråd även om det skulle vara ganska lätt att tolka in. Utan främst psykologisk/psykiatrisk.

Jag har på senare tid, och säkerligen tidigare än så utan att ha tänkt på det märkt att jag verkar uppfatta en situation/händelse annorlunda än andra. Återger jag händelsen och jämför med hur någon annan återger händelsen är det som vi bevittnat två olika händelser.

Jag kan ta det senaste exemplet. Ett polisingripande där en person omhändertogs av polisen.

Min version: Det gick väldigt smidigt. Den omhändertagne var verbalt aggressiv och försökte slå till en av poliserna. Polisen blockerade slaget, tryckte upp personen med magen mot en vägg, satte på handklovar, sa "hållkäften" till den omhändertagne och sedan tog poliserna med den omhändertagne. Väldigt effektivt och proffsigt agerat av polisen. Varken vekt eller övervåld, bara det situationen krävde.

Annan persons version: Det var väldigt dramatiskt. Fullt slagsmål, massor av poliser i en hög, skrek, var hetsiga och använde övervåld.


Vi såg samma sak, men ändå inte. Nu är det "ord mot ord". Men jag har vart med om att återge andra händelser där flera har sagt ungefär samma, jag något annat. En annan person kan ha fel, jag kan ha rätt. Men det blir svårare att tro att jag har rätt ju fler personer som säger något annat.

Ett annat exempel: Möte på jobbet.

Min version: Det här är inte ny information. Det här är inte bara onödigt utan direkt kontraproduktivt. Kalla till ett möte för att informera om att pga covid-19 skall vi undvika att ha möten. Det är skitdumt. Det är dessutom andra gången och det blir ännu dummare än förra gången vi hade möte om att inte ha möte.

Andras version: Väldigt bra att vi informeras om detta så att alla verkligen förstår allvaret i det.

Något har jag verkligen missat där. Jag vet att min text ser korrekt ut och en som läser antagligen skrockar lite åt hur dumma de andra är, inte bara jag. Men eftersom de andra inte är några dumhuvuden så kan det vara så att jag upplevt något helt annat än vad som sas.

Jag får ofta känslan av att jag är med i ett psykologiskt experiment där någon pekar på en röd vägg och säger "Vilken fin blå vägg". Alla andra håller med och säger att det är en fin blå färg, men jag ser bara en röd vägg och resten är dumma i huvudet. Tänk om jag har fel och väggen faktiskt är blå och inte röd?

Jag pratar i normal samtalston tycker jag, någon annan hävdar att jag skriker. Ok, nu med mitt öra och nedsatt hörsel kan det vara så, men innan? Har hört detta tusen ggr jag lovar att jag inte skriker när jag pratar.

Jag upplever detta så ofta att jag börjar tänka att det är något fel på mig. Chansen att jag har uppfattat rätt är mindre än att flera andra uppfattat fel. Även polisexemplet fick mig att tvivla på min egen verklighetsuppfattning.

Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning?

[Fredszky]

Måste du skriva allt i caps-lock?

[trädgårdsmöbel]

Måste du skriva allt i caps-lock?

Ha, vadfan. Tittade två gånger så jag inte hade gjort det, fortfarande osäker.

[Diomedea exulans]

Näe, jag tror det är din verklighetsuppfattning som är fel. Det märks här på forumet ibland när du kallar dig själv icke-rolig, t ex.

[King Grub]

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

[trädgårdsmöbel]

Näe, jag tror det är din verklighetsuppfattning som är fel. Det märks här på forumet ibland när du kallar dig själv icke-rolig, t ex.

Tack för komplimangen. Om jag tolkade dig rätt, och det inte var ironiskt.

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

Jag gillar konspirationsGrub, han känns mer mänsklig än neutralGrub.

[stridis]

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

Alternativet är att mentalpatienterna styr mentalsjukhuset. Det pillret sväljer jag inte hur mycket socker det än är inlindat i.

[svenbanan]

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

Oroa dig inte, chemtrails är ofarliga så länge du har på dig aluminiumhjälmen. ;)

[skyffelmördarn]

Nej det gör jag inte, jag är fullt medveten om att de finns flera olika uppfattningar så därför tvivlar jag aldrig på min egen.

[trädgårdsmöbel]

Nej det gör jag inte, jag är fullt medveten om att de finns flera olika uppfattningar så därför tvivlar jag aldrig på min egen.

Så tex. som i mitt polisexempel: Bägge uppfattade situationen korrekt? Bägge återgivna berättelserna är lika sanna?

[stridis]

Så tex. som i mitt polisexempel: Bägge uppfattade situationen korrekt? Bägge återgivna berättelserna är lika sanna?

En verkar vara vettig och en verkar vara en hysterika. Du får själv försöka klura ut vem som är vem.;)

[svenbanan]

Det här är inte en politisk/ideologisk tråd även om det skulle vara ganska lätt att tolka in. Utan främst psykologisk/psykiatrisk.

Jag har på senare tid, och säkerligen tidigare än så utan att ha tänkt på det märkt att jag verkar uppfatta en situation/händelse annorlunda än andra. Återger jag händelsen och jämför med hur någon annan återger händelsen är det som vi bevittnat två olika händelser.

Jag kan ta det senaste exemplet. Ett polisingripande där en person omhändertogs av polisen.

Min version: Det gick väldigt smidigt. Den omhändertagne var verbalt aggressiv och försökte slå till en av poliserna. Polisen blockerade slaget, tryckte upp personen med magen mot en vägg, satte på handklovar, sa "hållkäften" till den omhändertagne och sedan tog poliserna med den omhändertagne. Väldigt effektivt och proffsigt agerat av polisen. Varken vekt eller övervåld, bara det situationen krävde.

Annan persons version: Det var väldigt dramatiskt. Fullt slagsmål, massor av poliser i en hög, skrek, var hetsiga och använde övervåld.


Vi såg samma sak, men ändå inte. Nu är det "ord mot ord". Men jag har vart med om att återge andra händelser där flera har sagt ungefär samma, jag något annat. En annan person kan ha fel, jag kan ha rätt. Men det blir svårare att tro att jag har rätt ju fler personer som säger något annat.

Ett annat exempel: Möte på jobbet.

Min version: Det här är inte ny information. Det här är inte bara onödigt utan direkt kontraproduktivt. Kalla till ett möte för att informera om att pga covid-19 skall vi undvika att ha möten. Det är skitdumt. Det är dessutom andra gången och det blir ännu dummare än förra gången vi hade möte om att inte ha möte.

Andras version: Väldigt bra att vi informeras om detta så att alla verkligen förstår allvaret i det.

Något har jag verkligen missat där. Jag vet att min text ser korrekt ut och en som läser antagligen skrockar lite åt hur dumma de andra är, inte bara jag. Men eftersom de andra inte är några dumhuvuden så kan det vara så att jag upplevt något helt annat än vad som sas.

Jag får ofta känslan av att jag är med i ett psykologiskt experiment där någon pekar på en röd vägg och säger "Vilken fin blå vägg". Alla andra håller med och säger att det är en fin blå färg, men jag ser bara en röd vägg och resten är dumma i huvudet. Tänk om jag har fel och väggen faktiskt är blå och inte röd?

Jag pratar i normal samtalston tycker jag, någon annan hävdar att jag skriker. Ok, nu med mitt öra och nedsatt hörsel kan det vara så, men innan? Har hört detta tusen ggr jag lovar att jag inte skriker när jag pratar.

Jag upplever detta så ofta att jag börjar tänka att det är något fel på mig. Chansen att jag har uppfattat rätt är mindre än att flera andra uppfattat fel. Även polisexemplet fick mig att tvivla på min egen verklighetsuppfattning.

Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning?

Det är ju dock inte så att man tar in information helt neutralt från sinnesorganen och lagrar det i hjärnan och sedan processar detta och sedan bildar sig nåt slags uppfattning om vad man sett.

Man tolkar ju sinnesintrycken omedelbart och det är ju denna tolkade "bild" man sedan lagrar. Hur man automatiskt och undermedvetet gör denna tolkning är ju i högsta grad något som är påverkningsbart. Det är ju därför som vittnesmål brukar betraktas som svag bevisning i rätten, eftersom det i praktiken är väldigt svårt att göra objektiva iaktagelser.

Så det känns ju inte konstigt om olika personer "filtrerar" intrycken lite olika beroende på en jävla massa faktorer. Med tanke på hur lätt man fastnar i "confirmation bias" så är det ju inte svårt att tänka sig att man tolkar olika situationer olika beroende på vilken bild man redan byggt upp av verkligheten.

Att lita på sina egna ögon är något som ju känns helt rätt för de flesta, men rent objektivt är det nog ingen höjdare att fästa så mycket mer vikt vid vad man själv sett och anse att de som sett annorlunda helt enkelt minns fel eller inte fattade vad de såg.

[Diomedea exulans]

Tack för komplimangen. Om jag tolkade dig rätt, och det inte var ironiskt.

Du tolkade mig rätt, det var inte ironiskt.

[skyffelmördarn]

Så tex. som i mitt polisexempel: Bägge uppfattade situationen korrekt? Bägge återgivna berättelserna är lika sanna?

Sanningen ligger oftast någonstans i mitten, båda överdriver lite med andra ord. Omedvetet också kanske jag ska säga, ser man en sån situation så finns det alltid någon som vill spela lite tuff genom att säga "Ääööhh va faaan de där va väl inget tryck till svinet med knäskålen i nacken bara höhö" samtidigt som de alltid finns de som har lite för mycket panik och till och med hittar på saker.

Alla reagerar vi ju olika på saker och ting, någonting som du blir förbannad över kanske jag skrattar åt.

[svenbanan]

Så tex. som i mitt polisexempel: Bägge uppfattade situationen korrekt? Bägge återgivna berättelserna är lika sanna?

Det är ju fullt möjligt att det var ett exemplariskt och lugnt ingripande och att din kompis sitter inne på fördomar om att poliser ägnar sig åt övervåld på daglig basis, och därför tolkade situationen värre utifrån detta.

Det är också möjligt att det faktiskt var ett överdrivet våldsamt ingripande, men att du såg det genom rosafärgade solglasögon eftersom du gillar poliser.

Eller så fanns det vissa inslag i gripandet som gick att tolka på "ditt sätt" och andra inslag som gick att tolka på "det andra sättet", och att det kanske inte går att säga vem som har mest rätt.

Det finns ju inget vettigt sätt att avgöra detta i efterhand vad jag kan begripa.

[Duckfeathers]

Nej, men jag tar den med en sund nypa salt. Hur vi ser på och uppfattar saker ÄR annorlunda från person till person. Vi fokuserar på olika detaljer och ser därmed olika saker. Vi har olika perspektiv, alla har vi våra bias, vi påverkas av erfarenheter och upplevelser, hjärnan tenderar att se det den letar efter och missa allt annat, vi har uppfostrats på olika sätt och vi har olika medfödda drag. Ingen av oss har en helt neutral, objektiv bild av verkligheten. För mig är det helt orimligt att tro att jag och någon annan ska se exakt samma saker när vi bevittnar något.

Och att återberättelser av samma händelse från olika personer skiljer sig åt är inte heller ett dugg förvånande då det är väl känt att minnen är väldigt opålitliga. Hjärnan memorerar inte en verklig "inspelning" av händelser, den minns lösryckta bitar som den sen pusslar ihop till en sammanhängande historia och fyller i många detaljer på egen hand. Man kan t.o.m. ha falska minnen där man tycker sig klart och tydligt minnas någonting som över huvud taget aldrig hänt. Det här är t.ex. anledningen varför enbart ett ögonvittnes berättelse inte väger särskilt tungt som bevis i rättssammanhang.

[trädgårdsmöbel]

En verkar vara vettig och en verkar vara en hysterika. Du får själv försöka klura ut vem som är vem.;)

En är förvisso en hysterika av monumentala mått, men den andre tvivlar på sin egen verklighetsuppfattning så bedömt utifrån hade jag nog litat på hysterikans version.

Det är ju dock inte så att man tar in information helt neutralt från sinnesorganen och lagrar det i hjärnan och sedan processar detta och sedan bildar sig nåt slags uppfattning om vad man sett.

Man tolkar ju sinnesintrycken omedelbart och det är ju denna tolkade "bild" man sedan lagrar. Hur man automatiskt och undermedvetet gör denna tolkning är ju i högsta grad något som är påverkningsbart. Det är ju därför som vittnesmål brukar betraktas som svag bevisning i rätten, eftersom det i praktiken är väldigt svårt att göra objektiva iaktagelser.

Så det känns ju inte konstigt om olika personer "filtrerar" intrycken lite olika beroende på en jävla massa faktorer. Med tanke på hur lätt man fastnar i "confirmation bias" så är det ju inte svårt att tänka sig att man tolkar olika situationer olika beroende på vilken bild man redan byggt upp av verkligheten.

Att lita på sina egna ögon är något som ju känns helt rätt för de flesta, men rent objektivt är det nog ingen höjdare att fästa så mycket mer vikt vid vad man själv sett och anse att de som sett annorlunda helt enkelt minns fel eller inte fattade vad de såg.

Intressant där, tackar.

Du tolkade mig rätt, det var inte ironiskt.

Dubbelironiskt? Jag är inte så bra på det här med att ta emot komplimanger :)

Sanningen ligger oftast någonstans i mitten, båda överdriver lite med andra ord. Omedvetet också kanske jag ska säga, ser man en sån situation så finns det alltid någon som vill spela lite tuff genom att säga "Ääööhh va faaan de där va väl inget tryck till svinet med knäskålen i nacken bara höhö" samtidigt som de alltid finns de som har lite för mycket panik och till och med hittar på saker.

Alla reagerar vi ju olika på saker och ting, någonting som du blir förbannad över kanske jag skrattar åt.

Jo vi reagerar olika på saker, men hur olika vi uppfattar saker kan vara skrämmande.

Det är ju fullt möjligt att det var ett exemplariskt och lugnt ingripande och att din kompis sitter inne på fördomar om att poliser ägnar sig åt övervåld på daglig basis, och därför tolkade situationen värre utifrån detta.

Det är också möjligt att det faktiskt var ett överdrivet våldsamt ingripande, men att du såg det genom rosafärgade solglasögon eftersom du gillar poliser.

Eller så fanns det vissa inslag i gripandet som gick att tolka på "ditt sätt" och andra inslag som gick att tolka på "det andra sättet", och att det kanske inte går att säga vem som har mest rätt.

Det finns ju inget vettigt sätt att avgöra detta i efterhand vad jag kan begripa.

Nej. Det finns inget vettigt sätt att avgöra det på. Det gör att jag tvivlar på mitt förstånd. Förövrigt tycker jag poliser verkar vara inkompetenta i de flesta situationer, men här skötte de sig snyggt (enligt mig då). Inget övervåld, men heller ingen mesighet. Väldigt fint och proffsigt.

[upperkatt]

Nej.

[stridis]

Dubbelironiskt? Jag är inte så bra på det här med att ta emot komplimanger :)


Han är nog mysigt neo-postironiskt lingoistisk.

[High1ander]

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

Jag tycker det är synd att du blivit så, har tyvärr märkt det. Däremot så brukar det inte vara din slutpunkt som är fel, utan bara resonemanget dit. Dvs. jag kan hålla med och tycka att du har rätt på vissa saker, men håller inte med nödvändigtvis eller tror på argumenten som du kanske lägger fram. Detta är dock om "politiska saker". T.ex. du kan klaga på politiska saker utan att behöva liera dig med foliehattar. Är det däremot styrketräning/kost så känns det som dina argument och resonemang är "optimala" och du inte har några problem att förkasta idioti-argument.

Rent krasst kan jag väl tycka såhär om konspirationstänkandet: Om man nu ogillar demokrati där "idioter" får styra så är det väl egentligen underbart om det är "eliten" som styr. För nu krävs det ju i princip att man är riktigt slug och smart om man nu ska tillhöra den "dolda eliten", dvs. närmaste formen av en meritokrati, mycket mer än "vanlig demokrati". Det är lite som Nazister som hävdar att förintelsen inte ägt rum, men de hatar judar... Om något borde de väl vara stolta? Det är liksom en form av fel-tänk deluxe hos konspiratorer...

OnT: Domstolar vet ju om vid det här laget att "minnen" och hur man uppfattat situationer inte är så 100%. De flesta vet ju om att minnet fyller i massa luckor, så t.ex. om man frågar vilket vapen som användes vid ett rån så kommer några säga pistol och andra kniv, när det kanske inte ens fanns något vapen...

[Ladugårdsdörr]

Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning?

Nej, aldrig. Däremot verkar stora delar av mänskligheten ha problem med sin.

[Plasttiger]

Jag tycker det är synd att du blivit så, har tyvärr märkt det. Däremot så brukar det inte vara din slutpunkt som är fel, utan bara resonemanget dit. Dvs. jag kan hålla med och tycka att du har rätt på vissa saker, men håller inte med nödvändigtvis eller tror på argumenten som du kanske lägger fram. Detta är dock om "politiska saker". T.ex. du kan klaga på politiska saker utan att behöva liera dig med foliehattar. Är det däremot styrketräning/kost så känns det som dina argument och resonemang är "optimala" och du inte har några problem att förkasta idioti-argument.

Rent krasst kan jag väl tycka såhär om konspirationstänkandet: Om man nu ogillar demokrati där "idioter" får styra så är det väl egentligen underbart om det är "eliten" som styr. För nu krävs det ju i princip att man är riktigt slug och smart om man nu ska tillhöra den "dolda eliten", dvs. närmaste formen av en meritokrati, mycket mer än "vanlig demokrati". Det är lite som Nazister som hävdar att förintelsen inte ägt rum, men de hatar judar... Om något borde de väl vara stolta? Det är liksom en form av fel-tänk deluxe hos konspiratorer...


Nja, för fåren är det inte så lyckligt om det är vargen som får besluta.
Bättre att det snyggaste fåret får göra det.

Och när det blir andra regelböcker för vanligt folk än de upphöjda.


Men visst, mycket av konspirationsteorierna kan väl förklaras väldigt väl av ledares inkompetens/svårigheter att hantera komplicerade system.


Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning?

Nej, jag har blivit utsatt för allvarlig form av gaslighting men ändå lyckats behålla min inre kompass.
Men känslan av att kejsaren är naken infinner sig ofta.

[Scratch89]

Jag har blivit alltmer konspirationsteoretiskt lagd med åren, och jag hoppas att jag har fel om en del saker jag tror och misstänker. Men jag är i alla fall självmedveten om saken.

Exakt samma här.
Jag blir mer och mer medveten om att de som styr, oavsett regering eller land, sällan har koll på vad som faktiskt händer. Under en pandemi blir det tydligare. Ideologi och politik går före vetenskap och pragmatism.

Jag börjar mer och mer bli orolig för auktoritära krafter (oavsett från vilket håll), och att folket inte märker av inskränkningarna av frihet eftersom det kommer successivt. FRA-lagarna är ett bra exempel, där de nu kan avlyssna folk inom landet utan krav på domstolsbeslut, utan krav på misstanke om brott. Regeringen vill hålla på och ändra i grundlagen gällande pressfrihet, offentlighetsprincipen samt förbud mot allmänna sammankomster. Det är som om man är helt omedveten om att det finns andra uppfattningar om rätt/fel, gott/ont än ens egna världsbild.

[dmoller]

ja, vet typ inget..

[Kaalle]

Folk tenderar att inte vara särskilt klarsynta och perceptiva, kanske är det så att du är det bara.

[trädgårdsmöbel]

Folk tenderar att inte vara särskilt klarsynta och perceptiva, kanske är det så att du är det bara.

Jag är halvt döv och halvt blind. No BS utan jag är blind på vänster öga, och nästan döv på vänster öra. Så klarsynt är jag inte. Min "perception" om jag var en fallout4-karaktär skulle vara en tvåa kanske :)

[Diomedea exulans]

Dubbelironisk?

Han är nog mysigt neo-postironiskt lingoistisk.

Nej, jag var alltså inte ironisk någon av gångerna. Men jag förstår om det uppfattades så, för jag svarade så torrt. Jag anser ickeironiskt att trädgårdsmöbel har en för negativ självbild.

För att svara lite djupare på trådens fråga så håller jag med det flera redan har sagt, att vi alla uppfattar verkligheten ”fel”. Det blir logiskt om man tänker på det ur en evolutionär synvinkel. Det hade kostar för mycket ”datorkraft” i hjärnan, och därmed resurser, att ta in och lagra en verklighetsbild som till 100 % överensstämmer med vad sinnena tog in vid ögonblicket då minnet lagrades. Vi har bara precis så sanningsenlig verklighetsuppfattning som krävs för att inte äta giftiga saker, inte bli uppäten av saker, inte trilla ner från höga saker, inte bli ihjälslagen av artfränder, samt få pippa. Och bevisligen räcker vår verklighetsuppfattning ofta inte ens så långt.

Sedan är sinnena i sig ”fel”. Vi har ju rent tekniskt saker som att vi inte kan se UV-ljus eller höra alltför lågfrekventa ljud.

Ska man gå ännu djupare så upplever väl människan för få dimensioner; verkligheten har väl över tio dimensioner, men vi märker bara de tre rumsliga och en tidslig.

Eftersom alla mina inlägg handlar antingen om mig själv, buddhism eller höns så vill jag även närma mig frågan ur buddhistisk synvinkel. Buddhisterna säger väl att hela verkligheten är en illusion, eller nåt. Att bli upplyst handlar, såvitt jag förstått, att få en glimt av den sanna verkligheten, och det ska ju vara väldig få förunnat.

[stridis]

Folk tenderar att inte vara särskilt klarsynta och perceptiva, kanske är det så att du är det bara.

Överskatta inte folks generella klarsynthet.
Tror mer att det är situationsbundet.

Man är bättre på att uppfatta grejer man är van vid, är man fotbollsdomare har man en annan blick för fulspelet än Joe Random för man vet vad man ska titta efter.

Så om man vet hur ett polisingripande skall se ut rent praktiskt så märker man avstegen. Är man van vid det subtila sociala spelet så är det mest maxad dramatik för hela slanten.

[trädgårdsmöbel]

En annan situation som får mig att tvivla på mitt samt bägge andra inblandades förstånd är två kollegor som verkligen inte gillar varandra. Ibland ryker de ihop (verbalt) över något. Sedan hör jag bägge versionerna och de är så långt från varandra att jag undrar om de ens beskriver samma dispyt. För att rädda mitt eget förstånd är det enklast att låtsas som ingenting hänt alls.

Jag kan inte hantera informationen eller ens få en bild av vad som faktiskt hänt. För det är verkligen helt olika beroende på vem som berättar.

[Diomedea exulans]

En annan situation som får mig att tvivla på mitt samt bägge andra inblandades förstånd är två kollegor som verkligen inte gillar varandra. Ibland ryker de ihop (verbalt) över något. Sedan hör jag bägge versionerna och de är så långt från varandra att jag undrar om de ens beskriver samma dispyt. För att rädda mitt eget förstånd är det enklast att låtsas som ingenting hänt alls.

Jag kan inte hantera informationen eller ens få en bild av vad som faktiskt hänt. För det är verkligen helt olika beroende på vem som berättar.

Det påminner mig om en grej: Ibland uppstår dispyter i min omedelbara närhet som jag inte märker av förrän efteråt när folk pratar om dem. Jag kan på rak arm komma på två exempel; i en grupp på Lunarstorm som jag läste i flera gånger om dagen, samt på ett sommarjobb jag hade en gång. Folk började plötsligt prata om ”bråket” mellan den och den, som måste gått mig totalt förbi.

[trädgårdsmöbel]

Det påminner mig om en grej: Ibland uppstår dispyter i min omedelbara närhet som jag inte märker av förrän efteråt när folk pratar om dem. Jag kan på rak arm komma på två exempel; i en grupp på Lunarstorm som jag läste i flera gånger om dagen, samt på ett sommarjobb jag hade en gång. Folk började plötsligt prata om ”bråket” mellan den och den, som måste gått mig totalt förbi.

Haha. Så var det mellan två brudar bär jag jobbade extra i äldrevården. Tydligen hatade de varann och det var superdramatiskt. Jag såg bara 2 tjejer som var väldigt proffsiga, duktiga på sitt jobb och inte verkade ha några problem att jobba ihop.

Vart var hatet, draman och att de inte tålde varann? Då såg jag på bägge ögonen men kände mig ändå helt blind då jag verkligen inte kunde se detta.

[Diomedea exulans]

Haha. Så var det mellan två brudar bär jag jobbade extra i äldrevården. Tydligen hatade de varann och det var superdramatiskt. Jag såg bara 2 tjejer som var väldigt proffsiga, duktiga på sitt jobb och inte verkade ha några problem att jobba ihop.

Vart var hatet, draman och att de inte tålde varann? Då såg jag på bägge ögonen men kände mig ändå helt blind då jag verkligen inte kunde se detta.

Jag tror det kan vara så att du och jag är personer med en tendens att uppfatta förolämpningar som icke-förolämpningar.

Det kan även förklara varför jag i princip alltid tycker poliser, kassapersonal, väktare osv är trevliga. Ibland hör jag folk gnälla över att såna människor alltid skulle vara otrevliga.

[trädgårdsmöbel]

Jag tror det kan vara så att du och jag är personer med en tendens att uppfatta förolämpningar som icke-förolämpningar.

Det kan även förklara varför jag i princip alltid tycker poliser, kassapersonal, väktare osv är trevliga. Ibland hör jag folk gnälla över att såna människor alltid skulle vara otrevliga.

Kassapersonal är oftast otrevliga. Jag tycker mig märkt en trend av att de som grupp är väldigt mycket mindre trevliga än de var för 15-20 år sedan mot just mig. All servicepersonal, servitriser, sköterskor på vc, läkare osv. Kopplar det till att jag såg bra men det gör jag inte nu. Stor skillnad i upplevt bemötande.

[Anton Fräs]

Exakt samma här.
Jag blir mer och mer medveten om att de som styr, oavsett regering eller land, sällan har koll på vad som faktiskt händer. Under en pandemi blir det tydligare. Ideologi och politik går före vetenskap och pragmatism.

Jag börjar mer och mer bli orolig för auktoritära krafter (oavsett från vilket håll), och att folket inte märker av inskränkningarna av frihet eftersom det kommer successivt. FRA-lagarna är ett bra exempel, där de nu kan avlyssna folk inom landet utan krav på domstolsbeslut, utan krav på misstanke om brott. Regeringen vill hålla på och ändra i grundlagen gällande pressfrihet, offentlighetsprincipen samt förbud mot allmänna sammankomster. Det är som om man är helt omedveten om att det finns andra uppfattningar om rätt/fel, gott/ont än ens egna världsbild.

Jag håller med om detta 100%. Jag blir mörkrädd över hur svart/vitt människor behandlar syn på saker/skeenden som verkligen är allt annat än enkelt eller kan klassas som gott/ont.

https://i.redd.it/4qs8gz0iic061.jpg

[Plasttiger]

[Är snygg].. jag i princip alltid tycker poliser, kassapersonal, väktare osv är trevliga. Ibland hör jag folk gnälla över att såna människor alltid skulle vara otrevliga.

Kassapersonal är oftast otrevliga. Jag tycker mig märkt en trend av att de som grupp är väldigt mycket mindre trevliga än de var för 15-20 år sedan mot just mig. All servicepersonal, servitriser, sköterskor på vc, läkare osv. Kopplar det till att jag såg bra [ut] men det gör jag inte nu. Stor skillnad i upplevt bemötande.

+1.
Världen är helt annorlunda för oss som är snygga. Vi får så sjukt mycket gratis.

[Diomedea exulans]

+1.
Världen är helt annorlunda för oss som är snygga. Vi får så sjukt mycket gratis.

Det kan vara snygghet som är nyckeln. Får ofta höra både att jag är snygg och osnygg, så känner mig lite förvirrad på den punkten. Men visst, det är en möjlig förklaring.

[Vinter]

Det kan vara snygghet som är nyckeln. Får ofta höra både att jag är snygg och osnygg, så känner mig lite förvirrad på den punkten. Men visst, det är en möjlig förklaring.

Du kan ju fundera på om personen som kallar dig osnygg har en tanke bakom att helt enkelt vara elakt. Det finns en gammal skröna som säger "ta bara tips och komplimanger från folk som du vet vill dig väl".

[Vinter]

Det här är inte en politisk/ideologisk tråd även om det skulle vara ganska lätt att tolka in. Utan främst psykologisk/psykiatrisk.

Jag har på senare tid, och säkerligen tidigare än så utan att ha tänkt på det märkt att jag verkar uppfatta en situation/händelse annorlunda än andra. Återger jag händelsen och jämför med hur någon annan återger händelsen är det som vi bevittnat två olika händelser.

Jag kan ta det senaste exemplet. Ett polisingripande där en person omhändertogs av polisen.

Min version: Det gick väldigt smidigt. Den omhändertagne var verbalt aggressiv och försökte slå till en av poliserna. Polisen blockerade slaget, tryckte upp personen med magen mot en vägg, satte på handklovar, sa "hållkäften" till den omhändertagne och sedan tog poliserna med den omhändertagne. Väldigt effektivt och proffsigt agerat av polisen. Varken vekt eller övervåld, bara det situationen krävde.

Annan persons version: Det var väldigt dramatiskt. Fullt slagsmål, massor av poliser i en hög, skrek, var hetsiga och använde övervåld.


Vi såg samma sak, men ändå inte. Nu är det "ord mot ord". Men jag har vart med om att återge andra händelser där flera har sagt ungefär samma, jag något annat. En annan person kan ha fel, jag kan ha rätt. Men det blir svårare att tro att jag har rätt ju fler personer som säger något annat.

Ett annat exempel: Möte på jobbet.

Min version: Det här är inte ny information. Det här är inte bara onödigt utan direkt kontraproduktivt. Kalla till ett möte för att informera om att pga covid-19 skall vi undvika att ha möten. Det är skitdumt. Det är dessutom andra gången och det blir ännu dummare än förra gången vi hade möte om att inte ha möte.

Andras version: Väldigt bra att vi informeras om detta så att alla verkligen förstår allvaret i det.

Något har jag verkligen missat där. Jag vet att min text ser korrekt ut och en som läser antagligen skrockar lite åt hur dumma de andra är, inte bara jag. Men eftersom de andra inte är några dumhuvuden så kan det vara så att jag upplevt något helt annat än vad som sas.

Jag får ofta känslan av att jag är med i ett psykologiskt experiment där någon pekar på en röd vägg och säger "Vilken fin blå vägg". Alla andra håller med och säger att det är en fin blå färg, men jag ser bara en röd vägg och resten är dumma i huvudet. Tänk om jag har fel och väggen faktiskt är blå och inte röd?

Jag pratar i normal samtalston tycker jag, någon annan hävdar att jag skriker. Ok, nu med mitt öra och nedsatt hörsel kan det vara så, men innan? Har hört detta tusen ggr jag lovar att jag inte skriker när jag pratar.

Jag upplever detta så ofta att jag börjar tänka att det är något fel på mig. Chansen att jag har uppfattat rätt är mindre än att flera andra uppfattat fel. Även polisexemplet fick mig att tvivla på min egen verklighetsuppfattning.

Tvivlar du på din egen verklighetsuppfattning?

Jag har läst en hel del om algoritmer och hur din värld påverkas av de algoritmer som är inställda för just dig inom social media och exempelvis google. Din världsbild formas mycket av just den information som din specifika profil ger.

Det är alltså väldigt svårt att vara någon form av neutral/center idag därför att algoritmerna försöker hitta en riktning som intresserar dig. Om det är medvetet eller inte...

Resultatet är att om du söker dig till höger eller vänster så hamnar du steg för steg längre ut. Och det påverkar hur du ser på saker i det långa loppet. Vilket forskning visat.

Den här kan vara intressant om du har tid:
OaTKaHKCAFg

[Ett Orm]

Jag blir alltid förvånad över hur lite folk tänker igenom sina åsikter och inte ens är det minsat intresserade över huruvida de är baserade på korrekt, om ens någon, fakta. Inte sällan blir svaret - jag tycker så ändå om det skaulle komma upp fakta.

[skyffelmördarn]

Jag blir alltid förvånad över hur lite folk tänker igenom sina åsikter och inte ens är det minsat intresserade över huruvida de är baserade på korrekt, om ens någon, fakta. Inte sällan blir svaret - jag tycker så ändå om det skaulle komma upp fakta.

Värre än någonsin är det ju idag med internet där du kan få precis vad du vill till att vara sant.

[trädgårdsmöbel]

Jag blir alltid förvånad över hur lite folk tänker igenom sina åsikter och inte ens är det minsat intresserade över huruvida de är baserade på korrekt, om ens någon, fakta. Inte sällan blir svaret - jag tycker så ändå om det skaulle komma upp fakta.

Jag blir ibland förvånad över motsatsen till det, när vissa personer inte verkar våga tycka något alls innan de antingen a) Faktakollat flertalet källor och statistik, verkligen flertalet för att källorna inte säger samma sak så det ingår även att bedöma efter antalet som säger bu eller bä. b) Kollat upp vad sina favorittyckare tycker om saken.

Litar man så lite på sig själv att man inte ens vågar tycka något? Just nu är jag nog i det stadiet själv då jag tvivlar på min egen verklighetsuppfattning (fast av opolitiska skäl).

[trädgårdsmöbel]

Ok, fått tillbaks lite av tron på mig själv vad gäller polisingripandet då hennes version har blivit ännu värre med upprepade nedslängningar i golvet på den omhändertagne. Han var inte i golvet en enda gång.