Situationer där alla känner alla

[Victuhh]

Igår råkade jag än en gång befinna mig på en sån där tillställning där alla känner alla och jag med flickvän känner ingen. Vi anade att det skulle kunna bli så och isåfall att utfallet kunde bli en av 2; Antingen blir det bra, kul att träffa nya människor och gutt häng eller skittråkigt och att man känner att man inte blir insläppt riktigt.

Det blev det senare, stora grupperingar och vi satt nog och pratade med oss själva större delen av kvällen tills promillenivån i lokalen höjts något. Varken jag eller min flickvän är speciellt svåra att prata med, vi hälsar när vi kommer, tar i hand med var och en, vi lägger undan telefonerna och försöker bjuda in till samtal men det är verkligen sjukt svårt i såna här situationer.

När jag är i mina bekväma miljöer typ på gymmet eller jobbet och ser någon som är osäker eller ny, är jag istället lite mer framåt, det märks rätt så direkt om personen i fråga inte vill hålla ett samtal eller ha hjälp och då backar jag och sköter mitt istället.

Hur gör ni själva i såna här situationer? Hur ska man göra?
Kanske är jag bara socialt handikappad utan att veta om det.:confused:

[sumialic]

Beror på. Nu är jag aldrig i situationen, men försöker föreställa mig.

Får jag nys om någon individ som verkar skön, vilket brukar vara rätt uppenbart, så är jag framåt. Är alla personer som är där folk jag inte kan relatera till alls så hade jag nog gått hem.

[Brofessorn]

Hmm, bra fråga. Jag hade nog gjort ett riktigt häftigt stunt, typ en bakåtvolt eller annan parkour, så att alla kommer fram till mig och säger "Wow, det där var riktigt häftigt!" efteråt. Därefter hade jag nickat instämmande och försökt inleda en konversation.

[Läskeblask]

Hmm, bra fråga. Jag hade nog gjort ett riktigt häftigt stunt, typ en bakåtvolt eller annan parkour, så att alla kommer fram till mig och säger "Wow, det där var riktigt häftigt!" efteråt. Därefter hade jag nickat instämmande och försökt inleda en konversation.

Problemet är att när man själv har snopp,mus och röv-humor och efter några eller lite fler drinkar brukar försöka va rolig så får man underliga blickar.

[skyffelmördarn]

Vad är problemet ? Är du rädd för att vara tråkig?

[BrunoC]

Jag brukar ge folk en chans först och bidrar de inte med något värde själva och bjuder till, så behandlar jag dem så de behandlar mig.

Jag har varit med om så många gånger där jag konstant försöker höja stämningen, är social och skänker värde medan personen inte ger ett dugg tillbaka. Så jag försöker ge alla ett försök annars tar jag också fram mobilen och är lika social tillbaka.

Faktum med att jag tycker det här har stärkts med intåget av smartphones. Tittar man på den yngre generationen så saknar ju väldigt många social kompetens, kan knappt titta en i ögonen när man samtalar och har kass hållning av att bara stirrat på skärmar hela livet. Få kan "vajba", de har svårt att fokusera och vara i nuet. Ungdomarna har växt upp i en värld där det ständigt plingar i mobilen och man väntar på nästa "snap" och lajk på Instagram.

Folk är mer av konsumenter snarare än producenter nu och saknar verklig intelligens. De har aldrig någon intressant synvinkel på någonting som helst. Förr i tiden var internetforum en betydligt större grej och det var en uppsjö av folk som tog sig tid för att samtala, skriva tänkvärda inlägg och bidra.
Men med smartphones är det ofta för bängligt att skriva längre och det har gjort internet mer till ett ställe för att sända memes, kolla på 10 sekunders klipp av katter och folk som ramlar på bananskal, skriva några klämkäcka oneliners på Twitter och lajka vad tusan som helst.

Men egentligen kan jag inte klagar heller. Med min mobil har jag ju tillgång till internet och en hel värld av massvis av intressant och underhållande skit. Det är bara det att de flesta människor idag är inte intressantare än internet och blir ju utkonkurrerade. Och så tycker ju i princip alla och därför spenderar så många hellre tiden stirrandes ner i en mobil än att vara närvarande i ett samtal.