Visa fullständig version : Folk som känner behovet av att underminera och förlöjliga
Har upplevt detta fenomen främst sen jag började röra mig i "akademiska" kretsar, naturvetenskapligt gymnasium och teknisk högskola.
Fenomenet är folk som kan vara trevliga under 99% av tiden, men som vid vissa tillfällen går igång och underminerar eller förlöjligar om man har ett tillfälle av hjärnsläpp eller gör en miss.
Ett exempel kan vara att man lär sig ett nytt brädspel, där dessa folk då lär ut, och om man sedan råkar göra en liten miss t.ex. att man inte tänker på det optimala draget ur ett sannolikhetsperspektiv så går personen igång och ska kalla en korkad eller efterbliven etc.
Själv när jag umgås med någon och en person gör en uppenbar miss eller har en stund av hjärnsläpp, så känner jag aldrig behovet av att sätta personen på plats genom att underminera och förlöjliga personen.
Tycker att detta fenomen är intressant då jag märkt av det i alla möjliga olika människor som oftast är väldigt trevliga annars. Antar att detta är en vanlig ''jargong'' när man är en ung man.
Vad är era erfarenheter av detta fenomen?
När det är tävling hör det väl till att snacka lite skit!
Brofessorn
2020-03-28, 10:12
När det är tävling hör det väl till att snacka lite skit!
I krig och brädspel är allt tillåtet.
När det är tävling hör det väl till att snacka lite skit!
Haha ja självklart. Var ett dåligt exempel, men kan vara i vilken situation som helst
Spelat brädspel och rollspel med ett gäng där samtliga är både smartare än mig och betydligt mer pålästa kring reglerna i snart 30 år och det händer aldrig i den gruppen. Samtliga i gruppen har bra utbildning, stabila relationer, barn, karriärer, tränar osv.
Det är länge sedan nu men de gånger jag märkt av det du nämner är när jag spelat med andra grupper. Det gäller inte alla utan bara ibland och det verkar oftast hända när man inte känner varandra så väl och "spelkunskapen" används för att visa upp sig få i sammanhanget status. Oftast är det från personer som kanske inte har så många andra pusselbitar i livet på plats av olika anledningar. Spontant känner jag att man kan bjuda på det och låta någon annan må bra en stund.
ballbreaking som det kallas är ju skoj
Ni fokuserar nu på spelandet vilket inte var tanken med tråden. Det var ett dåligt exempel. Men även där var inte det som menades lekfullt "banter" med glimten i ögat utan mer gnäll från en part. Detta fenomen sker överallt, när man kollar film, är i skolan, är på semester etc.
Det är uppenbart när detta är med glimten i ögat och när det är gnäll/förolämpning av en part. Det var inte det förstnämnda jag menade utan det senare. Detta uppenbarar sig som gnäll från parten det kommer ifrån och inte att man "hetsar" varandra. Det blir liksom stel stämning när det senare uppstår, och inte en lekfull stämning som det första resulterade i.
Ett till exempel, min flickvän frågade min kompis en sak, som hon egentligen visste lite av svaret på för att få igång lite konversation (var första gången de träffades),;
Hon sade typ "Johan, du håller på mycket med Y va?". Varpå han svarar typ "herregud det är väl självkl.. men aa jag gör det när...". En småstel stämning infann sig efteråt.
Ovanstående är jargongen jag syftar till
De flesta mobboffer gnäller på hur mobbade de blev i plugget men när de ser sin chans att nedvärdera är de oftast de värsta senare i vuxenlivet. De gör det dessutom på ett ännu fulare sätt än de som bara gör det, nämligen att de börjar trycka ned när de märker att någon är väldigt snäll. Och oavsett vad hackkycklingarna säger, att de ska bli mobbarnas chefer senare osv, så kryllar det av de på högskolorna så det förvånar mig inte att du märkt av det just där. När jag började plugga märkte jag hur många före detta mobboffer inte var så särskilt inkluderande som de själva ville att andra skulle vara. Exempelvis töntarna i overaller som springer runt och mallar sig över att de vet vart den och den lokalen ligger.
Jag pluggade en rätt prestigefylld linje och inför något seminarium frågade jag några grabbar vad det är och hur det skiljer sig mot en föreläsning. De fnissade som skolflickor och frågade typ "Va?! Vet du inte vad det är?". Och det var exakt ett sådant gäng som satt och grät i skolan och frågade varför inte alla bara kunde vara snälla mot varandra.
Nu lät jag sådana kommentarer passera eftersom det kändes lite som att bli retad av ett mongo eller dagisbarn, man skrattar mest tillsammans med de. Intressantast var att de där kommentarerna började komma först efter att jag varit väldigt töntig och snäll mot de.
Ingen av mina välutbildade vänner beter sig så. Enda gången jag kan minnas var när jag inte kunde rengöra förgasaren på polarens båt(gammal B20'a). Men vi söp efteråt och han bad om ursäkt.
De flesta mobboffer gnäller på hur mobbade de blev i plugget men när de ser sin chans att nedvärdera är de oftast de värsta senare i vuxenlivet. De gör det dessutom på ett ännu fulare sätt än de som bara gör det, nämligen att de börjar trycka ned när de märker att någon är väldigt snäll. Och oavsett vad hackkycklingarna säger, att de ska bli mobbarnas chefer senare osv, så kryllar det av de på högskolorna så det förvånar mig inte att du märkt av det just där. När jag började plugga märkte jag hur många före detta mobboffer inte var så särskilt inkluderande som de själva ville att andra skulle vara. Exempelvis töntarna i overaller som springer runt och mallar sig över att de vet vart den och den lokalen ligger.
Jag pluggade en rätt prestigefylld linje och inför något seminarium frågade jag några grabbar vad det är och hur det skiljer sig mot en föreläsning. De fnissade som skolflickor och frågade typ "Va?! Vet du inte vad det är?". Och det var exakt ett sådant gäng som satt och grät i skolan och frågade varför inte alla bara kunde vara snälla mot varandra.
Nu lät jag sådana kommentarer passera eftersom det kändes lite som att bli retad av ett mongo eller dagisbarn, man skrattar mest tillsammans med de. Intressantast var att de där kommentarerna började komma först efter att jag varit väldigt töntig och snäll mot de.
Det är exakt sånt här beteende jag syftar till med tråden. Jag har vuxit upp med en skämtsam jargong från kompisar hemifrån hela livet men det är helt klart skillnad på något sådant, vilket man svarar med ett skämtsamt svar tillbaka.
Skämtsam jargong:
T.ex. tjejen sade att hur jag var mysig var en bra egenskap jag hade varpå polaren frågade "Va, kan Smerk vara mysig?"
Mitt svar: Du och jag är ju faktiskt inte i ett förhållande även om jag kanske borde ha fattat signalerna jag fått av dig
Detta är skämtsamt och sägs med glimten i ögat. Ingenting man tar illa vid sig av. Sånt här håller vi på med i kompisgänget hela tiden.
Förolämpande jargong:
Tjejen frågar någonting och kanske låtsas vara lite mindre vetande för att vara artig och inkluderande varpå polaren svarar "Hur fan vet du inte det, typiskt dig att frågoa något sådant? Aa nej men..."
Det är den senare jargongen jag har märkt av i människor och beskrivningen stämmer mycket bra överens med det du nämner.
Torsk_ole
2020-03-28, 12:17
Det händer rätt sällan. För att få dessa personer att sluta så får man bäst effekt om man säger till direkt. "Så där säger man inte, det är inte schysst, tycker du att jag spelar dumt så får du uttrycka dig annorlunda eller vara tyst".
Kan till och med uppskattas av vissa.
trädgårdsmöbel
2020-03-28, 13:18
Jag tror sådant rätt ofta inte har något med att vilja vara taskig eller sadistisk att göra. Utan är något som ofta görs för att försöka framstå som bättre inför tredje part.
Detta märks tydligt på personer som är betydligt trevligare när man är två än de är i en grupp.
Turligt nog brukar sånt minska rejält (men inte helt) i vuxen ålder.
Har typ aldrig märkt av detta i akademiska kretsar. Däremot i mer lågutbildade kretsar som bilmekaniker kryllar det ju av dem. "Aamenvafan vet du inte ens var fördelningsdosan sitter, kan du ingenting?","pinsamt att behöva fråga om hjälp med bilen framför bruden din, var är du för man egentligen?" är saker som jag på riktigt fått höra. Just då så var det ganska jobbigt, men så här i efterhand förstår jag ju att det är efterblivna människor som inte har några andra kunskaper i livet som behöver höja sig vid varje chans de får (vilket inte är många pga att deras kapacitet inte är särskilt hög).
TotteShaped4Life
2020-03-28, 13:40
Vilken korkad fråga. Är du dum på riktigt eller? :smash: :smash: :smash:
Diomedea exulans
2020-03-28, 14:20
Tycker det här är ganska vanligt när man är ny på s.k. lågutbildade yrken. ”Amen vet du inte vad skillnaden på en sving och en trall är? Det förklarade jag ju en gång i all hast för tre veckor sedan! Vad är du för en nolla som inte har fotografiskt minne?”
Jag upplever inte att hur mycket man "spelar Allan" har med utbildningsnivå att göra; har stött på det på alla samhällsnivåer (är akademiker, jobbar på arbetsplats där det finns många utbildningsnivåer, haft mängder av feriejobb som olika typer av biträde) och tycker att det ofta är en fråga om omognad. De som vill spela Allan för att de är omogna brukar som väl är växa ifrån det, de som spelar Allan för att de är arslen i största allmänhet brukar inte förändras.
svenbanan
2020-03-29, 01:40
Jag tänkte skriva nåt tidigare, men orkade inte formulera mig. Men min bild av detta fenomen verkar vara ganska exakt samma som Tolkias.
wintersnowdrift
2020-03-29, 07:58
Jag har aldrig upplevt förlöjligande i akademiska kretsar, däremot när jag jobbade som hästskötare back in the days. Ryttaren som var min arbetsgivare hade för vana att trycka till mig på alla sätt hon kunde - både öppet och subtilt. Det var rätt vidrigt faktiskt, och jag har än idag lite svårt att förstå hur hon kan leva med sig själv (alternativt ha så låg självinsikt i hur illa hon behandlade sina "anställda" - som så många andra i hästbranschen jobbade jag svart och i princip gratis).
Det bör också tilläggas att gymnasieklasser och högskoleklasser eller andra studentgrupperingar inte är representativa för "akademiska kretsar" om man med det menar högskolelärare, forskare och andra universitetsanställda. Att låta sin klass på grundutbildningen i bioteknik (för att ta ett exempel jag själv är bekant med) forma ens uppfattning om hur det är på universitetet/i akademin/bland akademiker är lite som att låta dagisbarnen forma ens bild av hur det är att jobba på dagis. Första året på en grundutbildning är ofta majoriteten av studenterna tämligen exakt som sistaårselever i gymnasiet, och graden av omognad (och åtföljande allanspelande) är därefter. Om det är någon tröst brukar folk förändras en hel del under en längre utbildning; det händer mycket med en själv och livet mellan 20 och 25.
trädgårdsmöbel
2020-03-29, 12:42
Jag har aldrig upplevt förlöjligande i akademiska kretsar, däremot när jag jobbade som hästskötare back in the days. Ryttaren som var min arbetsgivare hade för vana att trycka till mig på alla sätt hon kunde - både öppet och subtilt. Det var rätt vidrigt faktiskt, och jag har än idag lite svårt att förstå hur hon kan leva med sig själv (alternativt ha så låg självinsikt i hur illa hon behandlade sina "anställda" - som så många andra i hästbranschen jobbade jag svart och i princip gratis).
Det där låter rent sadistiskt faktiskt. Du var ju "tvungen" att ta det, gjorde du inte det -inga hästar, och ett gäng småtjejer som gärna vill ersätta dig på kö, och vad jag tror från henne en väldig medvetenhet om just detta.
Läskeblask
2020-03-29, 14:11
Jag tror att:
1. Folk med egna problem och dåligt självfötroende sågar andra
2. Folk som anser sig vara bra på nånting, har nån viss grej de tror starkt på eller liknande kallar andra för idioter
VoDaresVins
2020-03-29, 17:08
Har upplevt detta fenomen främst sen jag började röra mig i "akademiska" kretsar, naturvetenskapligt gymnasium och teknisk högskola.
Fenomenet är folk som kan vara trevliga under 99% av tiden, men som vid vissa tillfällen går igång och underminerar eller förlöjligar om man har ett tillfälle av hjärnsläpp eller gör en miss.
Ett exempel kan vara att man lär sig ett nytt brädspel, där dessa folk då lär ut, och om man sedan råkar göra en liten miss t.ex. att man inte tänker på det optimala draget ur ett sannolikhetsperspektiv så går personen igång och ska kalla en korkad eller efterbliven etc.
Själv när jag umgås med någon och en person gör en uppenbar miss eller har en stund av hjärnsläpp, så känner jag aldrig behovet av att sätta personen på plats genom att underminera och förlöjliga personen.
Tycker att detta fenomen är intressant då jag märkt av det i alla möjliga olika människor som oftast är väldigt trevliga annars. Antar att detta är en vanlig ''jargong'' när man är en ung man.
Vad är era erfarenheter av detta fenomen?
Jag känner till scenariot du menar. T.e.x. vi var några par på en fest. Värdinnan sade en bokstav eller nåt ord i fel ordning, minns inte vilket. Ingen skulle reagerat på det eftersom det var en uppenbar felsägelse inget annat. Värden högg direkt på det här och skämtade vidare om det x antal gånger eftersom det var så otroligt kul. *screwy*
Så ja jag har upplevt samma och jag har ingen förståelse för det här patetiska beteendet.
"Uuups här kom det allt insmygande en groda i vår perfekta värld." *slap*
trädgårdsmöbel
2020-03-29, 17:42
Vill ni tänka er det här beteendet som allra tydligast så tänk er att ni är 15-16åriga pojkar på föräldrafri korvfest. Sedan dyker någons ett par år äldre och väldigt söta storasyster upp och vill vara med en stund. Kanske med en tjejkompis eller två. Hur ändras stämningen och pojkarnas beteende? Då kommer det där beteendet av att underminera och förlöjliga fram även hos en del som egentligen är rätt trevliga typer.
Tjenatja
2020-03-29, 18:10
Fattar vad trådskaparen menar, tror helt ärligt det ofta handlar om personen i sig som förlöjligar andra har medvetna eller undermedvetna problem, dålig självkänsla osv, och får en kick av att trycka ner andra för att själv må bättre. Tror detta beteende för eller senare kommer att försvinna ur många människor när de växer upp, blir smartare. Känns som det är väldigt barnsligt och förekommer mer hos folk som är lägre utvecklade i sinnet. Tex barn, och folk med lägre iq. No offence tror på riktigt att det kam stämma dock.
wintersnowdrift
2020-03-29, 20:31
Det där låter rent sadistiskt faktiskt. Du var ju "tvungen" att ta det, gjorde du inte det -inga hästar, och ett gäng småtjejer som gärna vill ersätta dig på kö, och vad jag tror från henne en väldig medvetenhet om just detta.
Exakt så. Hästbranschen går i princip runt på att utnyttja unga tjejers kärlek till djuren för att få gratis arbetskraft.
Exakt så. Hästbranschen går i princip runt på att utnyttja unga tjejers kärlek till djuren för att få gratis arbetskraft.
Nu har jag inte speciellt mycket erfarenhet av det, men den lilla bild jag har av "hästmänniskor", dvs människor som lever på/för hästar, är att de sällan är filantroper. Och inte nog med det, med den behandlingen av unga tjejer så uppfostrar dom även nästa generation av misantroper.
wintersnowdrift
2020-03-30, 08:11
Nu har jag inte speciellt mycket erfarenhet av det, men den lilla bild jag har av "hästmänniskor", dvs människor som lever på/för hästar, är att de sällan är filantroper. Och inte nog med det, med den behandlingen av unga tjejer så uppfostrar dom även nästa generation av misantroper.
Oh ja, branschen är både stentuff och smutsig, så långt ifrån gulligull man kan komma. Jag vet inte om den finns kvar då den blev fälld i Granskningsnämnden för "intrång i den personliga integriteten" men Sveriges radio gjorde en mycket bra dokumentär härom året kallad "Hästgården". Den beskriver väldigt väl hur unga tjejer utnyttjas både som arbetskraft och sexuellt.
Jag har dessvärre sett en del sådant dyka upp i min umgängeskrets. Inte bland majoriteten men några stycken som börjat med det här beteendet. Lustigt nog är allihop enorma bekräftelsehaggor, så någonstans tror jag att majoriteten som gör så här mot andra personer lider av stora osäkerhetsproblem.
Alla som någon gång konfronterat någon med det beteendet med ett enkelt "Varför säger du så?" känner säkert igen att de flesta som får den frågan krymper tjugo centimeter på en mikrosekund och det märks tydligt när de går från att tro att de kunde stå på någon annan till att snubbla över sig själva.
Edit: Hästtjejs-utnyttjandet är ju fan ett fenomen som borde finnas i psykologiböckerna. Det känns som en story ALLA som arbetar med hästar som unga har varit med om.
Läskeblask
2020-03-30, 08:33
När jag var ung och dum jobbade jag på Lidl. Googlar man hur det är att jobba på Lidl så är det ganska långt sant, altså skit. Regionsxhefen var ett rövhål, upplagda tidtabeller som var omöjliga att hålla, gratis jobbande ifall nåt var ogjort osv. Man skulle tro att det är människorna som gör platsen till vad den är men antagligen så rinner skiten neråt äbda från de översta skikten. Antar om ett företags policy är sträng, kall och nedvärderande så smittar det av sig.
Intressant att många har erfarenhet av det, misstänkte att så var fallet då jag stött på det i alla olika typer av umgängeskretsar jag rört mig i.
Tror att det ligger något i mognad, har aldrig stött på någon över 30 som hållt på med sådana fasoner, möjligtvis någon gubbe på något industrijobb man haft över någon sommar.
Det jag ogillar mest med dessa personer är hur korkad och värdelös de kan få en att känna, trots att man vet att personen är en idiot. Kan känna ibland att hela kvällen blir förstörd om man får en sådan kommentar av en person.
Diomedea exulans
2020-03-30, 12:14
Det jag ogillar mest med dessa personer är hur korkad och värdelös de kan få en att känna, trots att man vet att personen är en idiot. Kan känna ibland att hela kvällen blir förstörd om man får en sådan kommentar av en person.
Low self esteem is one hell of a drug. Känner igen mig i det där, för egen del kan jag bli helt sänkt när någon gör en utläggning om vilken loser jag är, även om 20 personer innan dess har försäkrat mig om att jag är en fantastisk snubbe.
trädgårdsmöbel
2020-03-31, 05:41
Low self esteem is one hell of a drug. Känner igen mig i det där, för egen del kan jag bli helt sänkt när någon gör en utläggning om vilken loser jag är, även om 20 personer innan dess har försäkrat mig om att jag är en fantastisk snubbe.
Jag är tvärtom. 20 kan tycka att jag är en tråkig loser, men det räcker med 1 som gillar mig/håller med för att jag skall tycka att jag är awesome. Är den enda personen dessutom kvinna så är det nog värt 40 istället för 20.
Läskeblask
2020-03-31, 07:35
Low self esteem is one hell of a drug. Känner igen mig i det där, för egen del kan jag bli helt sänkt när någon gör en utläggning om vilken loser jag är, även om 20 personer innan dess har försäkrat mig om att jag är en fantastisk snubbe.
Grejen är ju att antingen får man skit eller ingenting. Sällan man får positiva kommentarer i vardagliga livet förutom när man dejtat. Folk fattar ej att deras negativa kommentarer kan ha stor påverkan. T.ex på arbetsplatser där du i åratal får skit kommer söå ner dig oavsett om du har bra självförtroende
panzerpig
2020-03-31, 08:11
Verkar inte växa bort hos alla. Har en kollega som är sån (45-årsåldern). Om någon uttalar ett ord fel får man ett litet fniss och en korrekt upprepning av ordet.
En annan kollega hade ett telefonsamtal på engelska på jobbet förra veckan, hon satt och kommenterade och hånskrattade åt hans uttal. När han lagt på och konfronterade henne "hånar du min engelska, jag tycker att jag pratar rätt bra faktiskt" blev hon sjukt osäker och nekade till att hon gjort det.. Bisarrt.
wintersnowdrift
2020-03-31, 08:39
Grejen är ju att antingen får man skit eller ingenting. Sällan man får positiva kommentarer i vardagliga livet förutom när man dejtat. Folk fattar ej att deras negativa kommentarer kan ha stor påverkan. T.ex på arbetsplatser där du i åratal får skit kommer söå ner dig oavsett om du har bra självförtroende
Verkar inte växa bort hos alla. Har en kollega som är sån (45-årsåldern). Om någon uttalar ett ord fel får man ett litet fniss och en korrekt upprepning av ordet.
En annan kollega hade ett telefonsamtal på engelska på jobbet förra veckan, hon satt och kommenterade och hånskrattade åt hans uttal. När han lagt på och konfronterade henne "hånar du min engelska, jag tycker att jag pratar rätt bra faktiskt" blev hon sjukt osäker och nekade till att hon gjort det.. Bisarrt.
Men fy, vad jobbar ni på för ställen? Jag har aldrig upplevt den typen av jargong i arbetslivet faktiskt utan har fått så mycket positiv feedback på jobbet att jag snarare riskerar att bli mallig (och jag är även noga med att ge positiv feedback till mina kollegor och chefer! Det är ju jätteviktigt). Jättebra kommentar av panzerpig's kollega dock att konfrontera henne på det sättet.
Verkar inte växa bort hos alla. Har en kollega som är sån (45-årsåldern). Om någon uttalar ett ord fel får man ett litet fniss och en korrekt upprepning av ordet.
En annan kollega hade ett telefonsamtal på engelska på jobbet förra veckan, hon satt och kommenterade och hånskrattade åt hans uttal. När han lagt på och konfronterade henne "hånar du min engelska, jag tycker att jag pratar rätt bra faktiskt" blev hon sjukt osäker och nekade till att hon gjort det.. Bisarrt.
Det är precis sådant här jag menade när jag skrev tidigare att
Alla som någon gång konfronterat någon med det beteendet med ett enkelt "Varför säger du så?" känner säkert igen att de flesta som får den frågan krymper tjugo centimeter på en mikrosekund och det märks tydligt när de går från att tro att de kunde stå på någon annan till att snubbla över sig själva.
Det är oftast inte de mest självsäkra och stadigt stående personerna som gör så.
Bra jobbat av din kollega!
Det händer rätt sällan. För att få dessa personer att sluta så får man bäst effekt om man säger till direkt. "Så där säger man inte, det är inte schysst, tycker du att jag spelar dumt så får du uttrycka dig annorlunda eller vara tyst".
Kan till och med uppskattas av vissa.
Nja, det gäller att vara lite gatusmart. Det där låter som något en mamma säger till sin tonårspojke.
En bättre metod är att bli passivaggressiv och ge tillbaka. ”Håll käften stängd din fjant.”, ”Sa jag något roligt...?” eller liknande, det funkar för att få respekten tillbaka. Men skrik inte eller ställ till en scen, det ska vara lugnt och kalkylerat.
Hur man skall gripa sig an problemet beror nog på situationen. "Håll käften stängd, din fjant" låter, tycker jag, som något ur en ungdomsfilm på 1980-talet.
Läskeblask
2020-04-02, 06:24
Är man aggressiv så blir det bara ökad spänning. I vissa fall kan det funka men tar man det lugnt så får man eventuellt den andra att fundera på sitt beteende.
trädgårdsmöbel
2020-04-02, 09:19
Hur man skall gripa sig an problemet beror nog på situationen. "Håll käften stängd, din fjant" låter, tycker jag, som något ur en ungdomsfilm på 1980-talet.
:D Lite Liam Norberg över det?
Brofessorn
2020-04-02, 09:56
Är "Håll käften stängd, din fjant" passivt-aggressivt? Det är snarare aggressivt, vilket är bra. Jag hade nog gjort något liknande, fast utmanat personen till en brottningsmatch. Går åt mycket olja om man går den vägen, men när man hanterar sådana här människor är hävdelse av absolut dominans det enda rätta.
Rikard Jansson
2020-04-02, 10:03
Jobba i fiber i ett år där det istället för förlöjligande och passive aggressiveness är öppet hat och konstant skäll och hets så känns allt annat bekvämt sen :)
PureWhey
2020-04-02, 10:06
Jobba i fiber i ett år där det istället för förlöjligande och passive aggressiveness är öppet hat och konstant skäll och hets så känns allt annat bekvämt sen :)
I fiber?
I fiber?
Det är nog den typen som inte är bra för magen.
Rikard Jansson
2020-04-02, 10:07
I fiber?
Gräva ner fiberkabel :)
trädgårdsmöbel
2020-04-02, 13:44
Jobba i fiber i ett år där det istället för förlöjligande och passive aggressiveness är öppet hat och konstant skäll och hets så känns allt annat bekvämt sen :)
Om man efter varje arbetsdag går hem med en klump av hat och svald stolthet i magen, känner sig inkompetent och värdelös och inte kan njuta av att vara ledig utan ångesten över nästa arbetsdag tar upp den tiden, då vet man att man att man lever.
Tanken för en ung man att göra detta 45 år till är karaktärsbyggande.
PureWhey
2020-04-02, 16:36
Det är nog den typen som inte är bra för magen.*banned*
Sent from my ONEPLUS A5010 using Tapatalk
Är man aggressiv så blir det bara ökad spänning. I vissa fall kan det funka men tar man det lugnt så får man eventuellt den andra att fundera på sitt beteende.
Aggressivitet är ett bra och tydlig sätt att visa att man inte accepterar vad det nu är. Men jag tror man ska hålla sig till att just bara bli arg och hålla sig till saken och inte hota eller säga otrevliga saker om den andre. Och se till att saken är överspelad och färdig om den andre ger sig och slutar.
Då kommer man mötas med respekt istället för hat och fruktan.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.