Visa fullständig version : Hur gick ert år?
Läskeblask
2019-12-23, 08:43
Jag brukar alltid i årets slut fundera över hur året har gått och om eventuella mål uppnåts.
Träning: inte så bra jag tänkt men små framsteg här och var. Inte direkt missnöjd.
Jobb: målet var att landa på högre slutsumma i slutet av året men lyckades ej. Fick dock en ok löneförhöjning men extrajobben gav bara struntsummor.
Övrigt: Ingen dog eller blev allvarligt sjuk. Lite tungt hade man det själv. Köpte hus och sålde bostad. Jag ger detta år -8/10. Det som drog ner på vitsordet var det egna välmåendet men annars borde man ej klaga
StarkaUlf
2019-12-23, 08:54
Nådde alla mål förutom ett, men det ska vi väl lösa 2020 istället. Så det får nog ses som ett himla bra år, trots vissa tråkiga saker under året. Men så är det ju, upp och ner. Det kommer man inte ifrån.
9/10.
Hade ett mål, gå på banpar i golf. Lyckads skjuta -1 så grymt nöjd.
TheDoctor
2019-12-23, 09:02
Jag brukar alltid i årets slut fundera över hur året har gått och om eventuella mål uppnåts.
Träning: inte så bra jag tänkt men små framsteg här och var. Inte direkt missnöjd.
Jobb: målet var att landa på högre slutsumma i slutet av året men lyckades ej. Fick dock en ok löneförhöjning men extrajobben gav bara struntsummor.
Övrigt: Ingen dog eller blev allvarligt sjuk. Lite tungt hade man det själv. Köpte hus och sålde bostad. Jag ger detta år -8/10. Det som drog ner på vitsordet var det egna välmåendet men annars borde man ej klaga
Låter inte så pjåkigt ändå. 8 av 10 måste ju klassas som ett bra år ju.
För mig själv så är jag rätt nöjd
Privat:
Har varit en cynisk och lite bitter människa i många år men de senaste 2 åren har jag jobbat mycket med mig själv och mitt sätt att tänka. Och det här året har det hänt mycket bra förändringar. Så jag är mycket gladare, och lättare för andra att var omkring.
Träning:
Mycket av mitt välmående är en direkt avkastning från regelbunden träning så här är jag också nöjd. Jag tränar inte längre för att bli stor eller stark. De är bara bonusar ifall det händer. Prio 1 , är mental hälsa .
Ekonomi:
Jag hade bara ett mål utöver att bli gladare, eller en ambition. Och det var att spara 120.000 på detta året. Jag nådde inte riktigt dit, för jag har satte sprätt på mer än som var tänkt. Men är ändå nöjd. Jag spara 90k. Så det får jag vara rätt nöjd med.
Jobb:
Jag gillar mitt jobb, jag har börjat ta en större plats och företaget är under ständig utveckling så där händer saker hela tiden. Det är kul att gå dit. Jag har roligt på jobb med mina kollegor.
Så jag ger detta året 9 av 10 tummar upp. Farfar gick bort, men det var väntat och jag har lämnat lite utrymme
för fler förbättringar. Så jag går glatt in i nästa år med lite större ambitioner.
Sjukt bra år! 5/5.
Inte en chans att 2020 kan toppa detta, men det gör inget! Man behöver mellanår ibland med.
Ladugårdsdörr
2019-12-23, 10:00
Man får vara nöjd. Flytt, nya jobb och ny skola men det har fungerat förvånansvärt bra. Träningen får ses som 3/5 - axelproblemen är äntligen i stort sett borta men några gains finns inte att skryta om. Ser ändå riktigt bra ut naken och träningen är kul men för högre betyg krävs gains.
Nya jobben skitkul men några motgångar på senare tid.
Ekonomin helt okej - en ganska stor investering som drar ner totalen men här går det åt rätt håll.
Tyvärr kronisk sjukdom i familjen som ligger och lurar i vassen och sedan hugger till när man minst behöver det. Nyss tagit oss igenom en runda så nu är det mest de mentala sviterna kvar att kurera.
Sett i det stora hela ett bra år, det är egentligen bara november och december som varit tuffa. Det blir ändå 4/5.
Bossebäver
2019-12-23, 10:27
Träning och dietande gick under all kritik, framförallt träningen. Jag håller dock på att lite zen-isch försöka byta dietperspektiv. Jag har underhållt -20 i 4-5 år nu, det förefaller vara så att de sista 10 kräver en livsstil jag än inte klarat av att implementera.
Lönemässigt har gått ok, förväntar mig bättre nästa år.
Det som "oroar" mig är att jag spenderar massor av tid med att känna mig "hopplös". Visst, jag har ett jättebra jobb och kollegor jag trivs med men det känns som man saknar mål och riktning, "clarity and purpose".
Eller så gnäller jag bara.
Mycket har gått bra och det får man vara glad över men känslomässigt har det varit bland de sämre åren på länge. Mycket självmordstankar och två återfall som ffa drar ner betyget. Om jag var en robot som skulle bedöma mig själv utifrån skulle jag nog ge mig högt betyg däremot, mycket slit som har lönat sig. Lite oflyt här och där som vanligt men det får man räkna med.
jag har ett jättebra jobb och kollegor jag trivs med men det känns som man saknar mål och riktning, "clarity and purpose".
Välkommen till klubben. Eller jag till din. Känslan av mening är tyvärr ofta låg när dagarna består mest av rutiner. Lämna, hämta, jobba, laga mat, städa...
Funderar på hur man höjer meningsfullheten. Det jag kommit på hittills är att vara i naturen gör gott.
Må 2020 visa sig från sin snälla sida
[emoji898][emoji288][emoji289][emoji290][emoji1635]
TheOne1994
2019-12-23, 10:56
Jag har lyckats för bra under långt tid. Det har kommit ifatt mig nu på senare tid och jag behöver hjälp för att förstå helheten ( idrotts coach ). Att ha mål i livet är bra, men vad händer om vi hela tiden uppnår dem? Jag har uppnått mycket i livet men även jag vill ha mer. Att dra sig tillbaka ser jag inte som ett alternativ.
Jag har haft samtal med fd fotbollsproffs som känner igen sig. När de slutar spela kommer vardagen ifatt dem fort. Att bara bli en ”vanlig” Svensson är inget alternativ. Tävlingsmänniskan är fortfarande högst levande! Inom träningsvärlden kan vi se det när folk går ner i vikt. De när sitt mål..1 år senare är de ännu fetare än när det startade. De klarar inte av sin egen framgång helt enkelt. Att lyckas är lika obehagligt som att misslyckas.
Hur fortsätter man utan att bli ”bränd”? Jag vill ha mer men hålla det på en rimlig nivå. Mål måste jag ha men när är enought ..enought ? Hitta balansen har jag svårt för. Det är allt eller inget.
Kan man vänja sig att det alltid går bra? Hantera framgång är inte helt enkelt :(
TheOne1994
2019-12-23, 10:57
Mycket har gått bra och det får man vara glad över men känslomässigt har det varit bland de sämre åren på länge. Mycket självmordstankar och två återfall som ffa drar ner betyget. Om jag var en robot som skulle bedöma mig själv utifrån skulle jag nog ge mig högt betyg däremot, mycket slit som har lönat sig. Lite oflyt här och där som vanligt men det får man räkna med.
nai nai nai :(
Fan va tradet när jag läser detta. Hoppas du hittar en väg ut ur eländet min vän !
Brofessorn
2019-12-23, 11:15
Träning: Gått helt okej. Fått tillbaka lite av gnistan igen, det är kul när det är kul.
Jobb: Slutade jobba för att studera heltid till hösten. Har dock intervjuat runt senaste veckorna och har en massa inbokat i januari, så får se om det blir något jag är intresserad av. Lite frustrerade, då jag vill ha mer tekniska uppgifter, men många verkar intresserade av att kombinera det med saker jag gjort tidigare vilket inte alls är tekniskt.
Övrigt: Överlag ett bra år. Slutar upp i en bättre position än det började. Men innan det blev bättre gick jag igenom en skitstorm under tidig sommar, vilket i sin tur ledde till depression och självmordstankar. Lyckades ta tag i det på egen hand och lärde mig mycket. Tror jag nu kommer klara av vilken skit som helst världen väljer att kasta på en. Överlag är jag missnöjd över att dygnet bara har 24 timmar.
Sasquatch
2019-12-23, 12:54
Ganska tradigt år överlag. Har jobbmässigt mest trampat vatten och skjutit upp planer på att byta karriär. Spenderat mycket tid med att grubbla över vad jag vill ha ut i livet men ingen större klarhet än. Hade som mål att jobba seriöst på min tyska för att öppna upp jobbmöjligheter men har mestadels skjutit på det med.
Enda riktigt positiva är väl att jag lyckats spara ihop ungefär 150k under året så ska äntligen börja ge mig in på börshandel efter nyår.
Det enda bra är väl egentligen att jag druckit mycket god öl. Rätt dåligt år annars. Ingen katastrof men få saker som varit bra.
Lafayette
2019-12-23, 13:02
Sämsta året i mitt liv. -20/10
Hade good feeling för detta året så vågar inte ha några förhoppningar för 2020.
Lafayette
2019-12-23, 13:04
Nådde alla mål förutom ett, men det ska vi väl lösa 2020 istället. Så det får nog ses som ett himla bra år, trots vissa tråkiga saker under året. Men så är det ju, upp och ner. Det kommer man inte ifrån.
9/10.
Jag vet att du fixar det.:naughty:
Diomedea exulans
2019-12-23, 13:08
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
StarkaUlf
2019-12-23, 13:29
Jag vet att du fixar det.:naughty:
You know *hug*
Brofessorn
2019-12-23, 13:42
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
:(
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.Usch och fy. Tänkt på hur du ska vända trenden? Vad tycker du själv om plugget? Kan du tänka dig att jobba som det?
Hoppas din formkurva nått botten och nu stiger, stabilt och hållbart. [emoji1531][emoji1360][emoji1303][emoji1563][emoji1392][emoji1760][emoji1759]
VoDaresVins
2019-12-23, 14:07
Träning:
...
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
Känns ju som det är svårt att ge goda råd då du redan diskuterat med olika psykologer och läkare men det du skriver här är ju ändå det sämsta alternativet. Jag vet att det är svårt att se ljuset när man är nere i botten. I brist på annat att ge sänder jag dig en varm hälsning från österbotten. Ta hand om dig.
Ett tradigt år då i princip inget har hänt eller gjorts. På västfronten intet nytt. De saker som är att minnas är nog kanske fem varav tre har jag redan glömt. får skärpa mig och helt enkelt göra mer saker.
Men noll är väl bättre än ett minusår som några här verkar haft. Väldigt trist, ingen ska behöva ha minusår.
Nu kör vi ett rejält nyårslöfte som vi sedan sumpar!
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
Tråkigt att höra men skönt ändå att du har nära och kära du kan prata med om sådana saker.
Vad är det som får dig att känna så om dina livsval?
Tror detta var det bästa året I mitt liv trots alla motgångar, har nog aldrig haft så här roligt! Lite smått utbränd nu emot slutet men sviter man får leva med!
God jul alla!
Sartorius
2019-12-23, 22:32
Tog min kandidatexamen och var efter 3 månader så brutalt trött på att allting jag sa var ifrågasatt en, två och tre gånger. Nytt jobb som börjar snart, känner jag att situationen är lik den tidigare så ger jag upp den karriären och utbildar mig till något annat
MaxTheMarketer
2019-12-23, 22:44
Upp och ner. Två hundar som fått lämna jordelivet på grund av ålder och/eller sjukdom. Båda efter mer än 8 år vardera. Vikten har gått upp och ner men kollar jag i dagboken så verkar jag ha legat i snitt på 77 kg hela tiden vilket dock är en uppgång från runt 75 kg sedan några år tillbaka. Hm. Mindre jobb under årets gång pga. radikala inhemska förändringar i industrin så tuffare ekonomiskt men överlevt. Fått nya potentiella långsiktiga kunder som tur var. Fått några tillfälliga skador i ena axeln pga. tagit av mig tung ryggsäck på fel sätt. Drabbats av möjligen stressinducerad mild tinnitus vid slutet av året efter en potentiell samverkande smäll i bakhuvudet från Smith-stång (har specialiserat läkarbesök nu i januari 2020). Många TV-serier som spikat igen vilket är tråkigt och inte många bra biofilmer som kom. Även på spelfronten var det illa men någon guldklimp här och var i båda "stugorna". Allt som allt så har det varit upp och ned som livet är.
En radikal förändring lustigt nog är andande kalsonger med extra mycket elastiskt material som förändrat mina promenadmöjligheter då jag kan tvätta dem mer sällan och gå längre med 0 skav i skrevet vilket är underbart. Denna förändring ägde rum så sent som början på i december i år.
Träning
Träningsåret har varit riktigt stabilt. Små ökningar varje träningsperiod (oftast iaf) även fast marklyftet strulat lite teknikmässigt och med greppet.
Hade som mål att klara 215kg, 155kg, 280kg i böj, bänk och mark på max 83kgs kroppsvikt vilket jag inte uppnådde. Klarade 225kg i böj, 155kg i bänkpress (dock bortdömt på rövlyft men vafan jag räknar det ändå som ett gym-PB) och 275kg i marklyft. Dock var jag inte i närheten av 83-kilosklassen och det var i efterhand ett mål som var lite väl tilltaget. Viktnedgång brukar gå rätt bra i sig men att stanna på den vikt man gått ner till är jag superkass på.
Hur som helst är jag nöjd även om flera mål inte blev som jag hade velat. Det viktigaste är att jag strukturerat upp träningen bättre och hållit mig till ett träningsschema från start till mål istället för att göra egna program som i princip aldrig håller och förmodligen inte är särskilt bra.
Ekonomi
Hade som mål att i snitt spara 7000 kr/mån vilket jag överträffade med råge. Egentligen var detta mål lite lågt i efterhand men svårt att se in i framtiden. Snittsparandet landade på runt 8600 kr/mån och investeringarna på börsen har gått rätt bra.
Fondkontot har ökat med 35,49% under året men eftersom jag har dampat runt med tanken att jag minsann kan slå marknaden genom att fippla runt med aktier så har jag inte legat fullt investerad i de fonder jag valt utan snarare hoppat mellan olika aktiestrategier, in och ut ur marknaden och i princip massor av misstag som bara aktiesopor begår.
Efter att ha varit medlem på Börsdata och Börslabbet för att försöka handplocka rätt aktier sa jag upp medlemskapen, började lägga de pengarna på månatligt sparande istället och bestämde mig för att bara köra på en blandad fondportfölj istället.
Detta beslut fattade jag i början av november (hade två fonder innan det) så det är inte alls länge som jag kört på det men hittills har det gått väldigt bra. Fondportföljen har i skrivandes stund en Sharpekvot på 3,84 vilket jag anser vara smått otroligt och det lär väl gå rent åt helvete snart antar jag (ta i trä).
Hittat en man jag vill ha sex med tre gånger om dagen.
mattilainen
2019-12-23, 23:45
Träning
Fick svart bälte i BJJ. Tränat 3 - 4 pass i veckan i 10 år så helt otroligt att vara där. Trodde aldrig det skulle gå och nu står man här. Skadade knät i Juni och fick en meniskskada som fortfarande inte är bra. Kan fortfarande träna men kommer inte bli bättre än så här. Kan inte pressa ihop knät alls och kan inte jogga något, vilket jag vill göra. Lyckades springa milen för första gången på 5 år på 42:53, så även här blev jag taggad på att springa och sen skadar jag knät.. Gymmet har blivit lidande av BJJ:n och har försökt få in 1 eller 2 pass i veckan och då främst på jobbets gym. Mitt mål har varit över 200 pass detta år, och det har jag gjort, tror jag ligger på 213 träningspass.
Ekonomi
Jag har fastnat totalt i privatekonomi och har som mål att kunna leva på avkastning när jag är 45 år, alltså om 15 år. Jag och min sambo gör av med ungefär 20 000 kr i månaden, högt räknat. Vi behöver ca 6 miljoner. Investerar mellan 15 - 20 000 kr i månaden och min sambo runt 3 - 5 000 kr. Jag vet att jag kommer att lyckas, frågan är bara hur lång tid det tar :) Har tänkt länge på vad jag kunnat göra för att få utlopp för mitt intresse för ekonomi så ganska nyss startade jag ett instagramkonto där jag pratar ekonomi och investering, väldigt litet än så länge men hoppas det kan ta fart :) Aldrig gjort något liknande så är lite out of my comfort zone. (https://www.instagram.com/ekonomidoktorn)
Barn
Haft ett otroligt roligt år med vår 1 år och 9 månaders dotter. Hon har börjat förskolan och det har gått riktigt bra! Helt sjukt vad tiden går fort när man har barn. Alltid hört det men aldrig förstått det. Klarat oss ifrån värre sjukdomar som tur.
Privatliv
Tyvärr umgåtts mindre med vänner än jag hade velat. Har en barndomsvän som varit som en bror för mig som jag inte pratat med på mer än ett år och när jag försökt skriva för att hitta på något så är det "alltid mycket på jobbet" sorgligt nog. Har dock börjat prata med en annan vän precis som jag också haft en period på flera år där vi inte pratat alls pga. att han försvann när han fick barn och sedan har det aldrig blivit av att höra av sig..
Väldigt nöjda med vårt radhus som vi köpte 2017 och kommer bo kvar tills vi behöver större.
Umgåtts mycket med min mamma och pappa då vi varit mycket hemma hos dom när jag varit ledig och dottern slutat förskola. Mamma har även ställt upp mycket genom hämtning på förskola när vi jobbat etc.
Arbete
Var föräldraledig från april till september och tyckte detta var helt fantastiskt. Så roligt och dagarna gick fort. Var ute flera timmar om dagen och lekte och gungade annat med dottern. Supermysigt! Fått lite glöd tillbaka på jobbet då jag senaste året varit rätt negativ när jag arbetat mycket natt och haft tuffa nätter med mycket körningar. Har varit ganska uttråkad på jobbet då jag kände att jag behöver inte ens utvecklas för att göra ett bra jobb längre. Så nu har jag försökt satsa på utveckling för att öka gnistan igen och det har fungerat än så länge. Även provat på ett annat jobb lite smått under föräldraledigheten som var roligt men gav perspektiv på hur roligt jobb jag faktiskt har.
Dålig löneförhöjning trycker ner lusten åter igen. Dåligt styrt av chefen gör det även mindre plus.
Så overall? 8/10 kanske? För att få 10/10 hade jag velat få högre löneförhöjning, utbildningsansvar på jobbet, bättre och fler gympass, inte blivit skadad och haft mer sex.
The_RobRoy
2019-12-24, 02:30
Det såg egentligen rätt mörkt ut när 2019 började, på de flesta plan. Hade ont i kroppen, börsen hade börjat rasa och förhållandet hade sett bättre dagar.
2018 avslutades med en mindre operation i ryggen, vilket inte i sig löste alla problem, men blev avstampet för att må bättre. Börsen vände sen snabbt och förhållandet lika så i somras. Så 2019 har blivit ett riktigt vändningens år för mig, då allt äntligen har kommit på plats och går åt rätt håll igen.
Jag kör idag mycket mer varierad träning, då jag haft så mycket problem med kroppen att tung styrketräning är inte värt det längre. Idag varieras det med Yoga, kondition, hiking och till och bodypump. Är nog egentligen i bättre form nu, trots att jag inte kan lyfta lika mycket i bänk osv längre.
Alla tar upp det ekonomiska, det var också ett område jag gick in 2019 rätt besviken, då det klargjorts att det inte blir några mer lönelyft. Nu har jag kommit över det, är nöjd med att redan har en bra lön och fokuserar på andra saker. Förmögenheten växte cirka 15% i SEK och 12% i USD, vilket mestadels är drivet av högt sparande (cirka 40% av netto lönen). Har inte alls trott på denna börsuppgång som varit i år och aktieportföljen har även laggat börsen då jag varit positionerad i mycket mer defensiva aktier, samt även haft en USA index blankningsposition som hedge. Helt enkelt har jag haft fel på den fronten.
För att summera, året började kasst men har sen utvecklat sig riktigt bra. Ger året 8/10 för hur mycket det överraskade på den positiva sidan. 2020 har potential att bli ett kanon-år.
Fredszky
2019-12-24, 05:17
börsen hade börjat rasa och förhållandet hade sett bättre dagar.
Börsen vände sen snabbt och förhållandet lika så i somras.
Korrelation = 1 :)
The_RobRoy
2019-12-24, 05:38
Korrelation = 1 :)
Haha exakt! :)
Sent from my iPhone using Tapatalk Pro
bighulken
2019-12-24, 06:04
Är tillbaka, där jag var i Februari 2019.
Och jag väljer att se det som positivt, efter rehab, sedan Februari 2019...
Råkade skada mig i bröstrygg/vänster arm, axel.....efter en serie tävling!!
Det var antagligen jobbet som var en bidragande faktor.....och tränandet/tävlandet.., ..
Men nu uppe på bra vikter igen, och lägger upp program nu, inför 2020!!....
Mål: tjaa...hmm.....kanske lite mindre fett på kroppa, inför beach 2020, och lite mer reps, på övningarna.....
Köra lite mer Powerbuilding......och att må bra, mentalt och fysiskt....
Samt försöka få en lika bra sommar som 2019, med tanke på tiden jag var ledig osv.....
Många distans var det, i år, 2019......njuta utav sommaren med båtlivet och sjön, 2020....
Men samtidigt njuta utav livet, som sådant....träna, jobba, sova, äta och annat......Spela gitarr igen kanske?......
Styrkelyften tog död, på fingerfärdigheten, och underarmarna/händerna....kramp efter ett par minuter, när jag försöker spela.....
Men försöka bli bättre på detta igen.., 2020!!...........
Kvinna var målet med mitt år. Blyg som fan och första förhållandet vid 23 år, som också blev min fru. Var aldrig riktigt kär eller attraherad. Sklides efter 10 år och jag blev mycket fet.
Var ensam i nästan 6 år därefter. Vägde 130kg, medicin mot högt blodtryck och mot höga blodfetter. Drömde om att en dag kunna få en tjej och vara kär på riktigt, så som andra är.
Började med LCHF och powerwalks. Efter ett år började jag gymma. 2 år senare var det 1:a januari i år och en söt liten 28-åring började ragga på mitt då 41-åriga jag. Det var himmelskt, satan vad sexig hon var. Vi var tokkära men det ville sig ej, hon var i Sverige illegalt, fick 3 års återeseförbud och efter 6 mån långdistansförhållande så gjorde jag slut.
Jag grät i 3 månader och sörjde i 3 till. Fortfarande får jag en klump i magen när jag tänker på henne, mitt livs första riktiga kärlek, men det blir lättare och lättare.
Nu är jag i ett nytt förhållande. Är kär igen men inte lika intensivt som med exet. Första förälskelsen någonsin samt första efter 6 år blir så klart speciellt. Och vi slets isär av polisen efter bara några veckor som nykära, det var brutalt.
Men jag är lycklig igen, tankarna på exet blir färre och färre. Och jag uppnådde mitt mål, jag har kvinna igen!
På träningsfronten så gick det sämre. Fruntimmer som kan laga mat + golfarmbåge + återkommande förkylningar gjorde mig 10kg fetare och har tappat ca 30kg i bänkpress och är synbart mindre och fetare. Men jag har börjat återhämtningen med gym 3ggr i veckan!
shut teh face
2019-12-24, 12:52
Blev tjockare tyvärr, sparat på bra på börsen, ny tjänst och fått upp lönen 25%
Hittat en man jag vill ha sex med tre gånger om dagen.Vill och / eller kan?
Illustrerade mannen
2019-12-24, 17:07
Hittat en man jag vill ha sex med tre gånger om dagen.
Ett av de bästa inläggen de senaste åren! 😀😀😀
Illustrerade mannen
2019-12-24, 17:19
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
Du har varit en frisk fläkt här sedan du reggade dig. Fortsätt med det. Gör inte slut på eländet! Det tar slut ändå, av sig själv, förr eller senare. Du har ju redan pratar med psykologer mm så jag ska inte tjata vidare om det. Men! Jag är fullkomligt övertygad ateist och anser att tro på högre makt borde resultera i omyndigförklaring och inlåsning. När vi äntligen dör återgår vi till samma tillstånd som innan vi blev till, dvs ett stort ingenting. Vägen dit är ett enda stort lidande. Hävdar man annat så är man antingen pårökt eller korkad. Det är tider som ska passar, inköp som ska göras, mat som ska lagas och ätas, oro för barn/framtid, deadlines, fåfänga, räkningar ska betalas, funderingar inför framtiden, karriärval, relationer mm, mm. Majoriteten av vår tillvaro är stress, oro, rädsla och tvivel. Men så är det! De små tillfällen som avviker från detta är vad som ger mening! Yes! Jag vaknade glad och utvilad! Satan vilken god korv! Kolla soluppgången! Wow! Äldste sonen fick bra betyg! Shit! Jag fixade dubbla kroppsvikten i bänk! Wow! Dottern tog guld på SM! Yes! Svärmor kryade på sig! Osv, osv. Se de små ljuspunkterna och lev på dem, hur små de än är!
Brofessorn
2019-12-24, 18:02
Du har varit en frisk fläkt här sedan du reggade dig. Fortsätt med det. Gör inte slut på eländet! Det tar slut ändå, av sig själv, förr eller senare. Du har ju redan pratar med psykologer mm så jag ska inte tjata vidare om det. Men! Jag är fullkomligt övertygad ateist och anser att tro på högre makt borde resultera i omyndigförklaring och inlåsning. När vi äntligen dör återgår vi till samma tillstånd som innan vi blev till, dvs ett stort ingenting. Vägen dit är ett enda stort lidande. Hävdar man annat så är man antingen pårökt eller korkad. Det är tider som ska passar, inköp som ska göras, mat som ska lagas och ätas, oro för barn/framtid, deadlines, fåfänga, räkningar ska betalas, funderingar inför framtiden, karriärval, relationer mm, mm. Majoriteten av vår tillvaro är stress, oro, rädsla och tvivel. Men så är det! De små tillfällen som avviker från detta är vad som ger mening! Yes! Jag vaknade glad och utvilad! Satan vilken god korv! Kolla soluppgången! Wow! Äldste sonen fick bra betyg! Shit! Jag fixade dubbla kroppsvikten i bänk! Wow! Dottern tog guld på SM! Yes! Svärmor kryade på sig! Osv, osv. Se de små ljuspunkterna och lev på dem, hur små de än är!
Någon ventilerar sina tankar om det otänkbara och du ser det som en språngbräda att prata om dina högmodiga tankar om ateism på McDonaldsnivå och korvaforismer. Bra jobbat.
Illustrerade mannen
2019-12-24, 19:04
Någon ventilerar sina tankar om det otänkbara och du ser det som en språngbräda att prata om dina högmodiga tankar om ateism på McDonaldsnivå och korvaforismer. Bra jobbat.
Rätt övertygad om att du inte förstod hur jag menar. Hoppas Dio förstår.
Illustrerade mannen
2019-12-24, 20:06
On topic:
Ett helt genomsnittligt år - inga sensationer åt något håll. Arbete, ekonomi, familj, kärlek, träning, boende - sig ganska likt. Ganska skönt faktiskt. Hatar överraskningar och större förändringar. Vill ha det ”tråkigt” och stabilt. Ska eventuellt göra ett nytt försök att nå 3Xkv i mark nästa år (men det har inte med denna tråd att göra).
Vill och / eller kan?
Både vill och kan!
Armed Dingo
2019-12-25, 04:47
Det har varit det bästa året i mitt liv på de flesta sätt, vilket lite paradoxalt gör att jag nu förbereder mig på att det antagligen bara kan bli värre. Jag hoppas jag har fel.
Både vill och kan!Grattis till dig. Bra start på 2020
Armed Dingo
2019-12-25, 09:39
Dio, varför samtalar du med hela världen om huruvida du ska gå kvar på skolan? Du vet ju att det är fel. Hela din kroppa skriker ju att det är fel.
Har du krav på dig själv att du måste jobba med *något* för att livet ska vara värt? Vem har lagt dom kraven på dig isåfall, du själv eller någon annan? Du behöver släppa allt sådant. Det är inte sanningen. Det finns ett universum, jorden vi bor på och samhällena vi lever i. Dessa samhällen kräver viss anpassning för att leva i men inte lika mycket som man kanske tror. Alla andra uppfattningar du har har lagts på dig utifrån eller inifrån men de är frivilliga.
Om du är rädd för att bli en sån som aldrig kommer på vad den ska göra, är det så farligt? Vi är jättemånga som inte vet det.
Jag hoppas du kommer till ro med dig själv.
wintersnowdrift
2019-12-25, 09:46
2019 var ett bra år. Jag kände äntligen att min kropp var tillbaka i det skick jag vill ha den efter graviditet och förlossning. Sprang tre marathon och åkte Nattvasan under 2019, hoppas på något liknande 2020. Jag bytte jobb och höjde min lön med 50 %. Jag trivs jättebra på nya stället och ser stora utvecklingsmöjligheter inom min specifika nisch. Jag gifte mig och fick en jättefin bröllopsdag - fast egentligen tycker jag nog att alla små vardagstillfällen med min man och vår dotter är det som varit mest värt under året. Hennes utveckling är enorm från dag till dag och det är fantastiskt att få lära känna henne.
wintersnowdrift
2019-12-25, 09:50
Träning:
Började okej. Deffade under våren på massor protein och lyckades slå rep-PB i bänken under deff. Fick en bra form, nästan rekordbra, som höll i sig ända till hösten. Sen blev det smärre katastrof. Jag fick för mig att testa veganlivet, samtidigt som jag höll igen lite på maten för att inte gå upp i vikt. Problemet är att veganmat är så mättande och proteinfattig att jag råkade deffa istället, troligen på mindre än 1,5 g protein/kg kroppsvikt. Samtidigt råkade jag äta mig för mätt några gånger för ofta på lite för kort tid, vilket inte gick bättre än att jag drog på mig en magkatarr, vilket gav mig magknip så fort jag åt lite för mycket, vilket fick mig att magra av mer. Jag dissade vegankosten, men fick då istället en riktigt manlig förkylning som hindrade träningen. Efter förkylningen var över fick magkatarren för sig att börja visa sig som bröstsmärtor istället, så jag vågade inte träna ordentligt på typ en månad. Resultatet är att jag idag är svagare än på många många år, med nertränade känsliga leder som inte tål hård belastning. Dessutom har jag gått upp en del i fett, så magrutorna från i somras i princip är borta.
Livet: Här är den verkliga katastrofen. Det började okej igen, tog examen på min värdelösa kandidatutbildning. Sedan fick jag för mig att börja plugga till copywriter på ultradyr privatskola. Plugget kändes inte bra så jag hoppade av efter en månad, och fick alla pengar tillbaka. Men jag blev så nojig över att jag gjort fel att jag hoppade på igen efter bara fyra dagar. Det var mitt livs misstag. Plugget kändes fortfarande fel, och ännu en månad senare ville jag hoppa av igen. Men den här gången tänkte jag inte göra det utan att prata med massor människor först, och fundera ordentligt.
Oändliga timmar med mamma och pappa i telefonen, konversationer med klasskamrater och vänner, sex samtal med psykologer, doktorer, coacher osv, och ett par snack med skolans ledning har inte gjort mig klokare.
Tvärtom så har oron över vad jag ska göra gjort mig psykiskt sjuk på riktigt. Jag har alltid varit deppig, men nu har jag utvecklat besvär i form av ångest, paranoida vanföreställningar och överkänslighet. Som exempel: en dag i skolan gick en tjej förbi bakom mig, och jag väntade en sekund för länge med att dra in min stol. Jag blev så nojig över att hon tog illa upp av det att jag fick ångest, som inte gick över förrän ett dygn senare när jag sa förlåt till henne. Hon sa förstås att det inte gjorde nåt. Ett annat exempel är att om någon råkar stå för nära mig rent fysiskt när denne pratar så kan jag få ångest som varar i dagar.
Fler exempel är att jag fått gråtattacker ca 6 dagar i veckan den senaste månaden, och vid två tillfällen inte kunnat sova på tre dagar.
Jag skyller mitt mående på min flytt och mitt plugg (jag mådde ju inte så illa innan dess), men nästan alla jag pratar med säger att jag måste gå klart utbildningen, och att jag kommer må lika dåligt om jag gör något annat.
Summa summarum: 1/10, utan tvekan det värsta året i mitt liv. 2020 blir kanske året då jag äntligen vågar göra slut på eländet.
Men Dio, så där ska du inte behöva ha det. Det låter som att du kanske behöver bli sjukskriven? Har du pratat med läkare?
Denstillasittande
2019-12-25, 14:03
Det har varit ett varierande år. Början på året började jag få ont i underarmarna men livet sprang vidare. Sedan på sommaren när värken fortfarande inte gått över gick jag till en läkare som pratade om golfarmbåge, ändrade min träning helt och hållet. Styrketräning försvann och cykling och löpning tog plats istället.
Är fortfarande inte bra i underarmarna men jag har åtminstonde kunnat ta upp styrketräningen lite grann nu.
Gillar känslan av att vara "allround tränad" och faktiskt trivs ganska bra i träningen. Jag har släppt kraven på mig själv och tränar vad jag tycker är kul och vad dagsformen säger. Innebär att ibland kan det bli löpning flera gånger i veckan och nästa vecka kanske flera pass styrketräning.
Har länge känt mig deppig och saknat något driv i mitt liv så jag bestämde mig för att börja studera i höstas. Plugget har gått bra, men har insett att det är inte studera som kommer hjälpa mig känna mig gladare. Jag har alltid varit hård mot mig själv och satt höga krav.Jag ångrar absolut inte att jag provade att studera ett tag även om det bara var en termin. Fick en inblick i den världen också
Jag har nu istället valt att satsa på mig själv och göra roligare grejer hela tiden. Redan bokat in konserter och resor nästa år som känns kanon!
Fick reda på att jag inte kan bli pappa och har funderat mycket på detta. Har väl aldrig känt mig sugen på att skaffa barn och känner mig mest obekväm runt barn. Så jag tror inte det gör något. Min sambo säger att hon tycker det är okej att leva utan barn också. Känns skönt att vi inte går helt i olika tankar där.
Ett blandat år men kanske en avstamp mot något bättre, ge det 5.5/10
Dio, varför inte försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på att försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på ankor och lite djur, odla lite och kanske något enklare jobb vid sidan om?
Läskeblask
2019-12-25, 14:20
Jag säger inte vad man bör göra men att gå runt och dalla eller sköta ankor och jobba lite med nåt skit sig inte ger några pengar är kanske inte nån hållbar lösning. Jag vet ju inget om den ekonomiska situationen men hellre då testa ströjobb på heltid och fundera på vad man vill göra än att sitta hemma 50% av tiden och göra nåt som kanske är kul men inte ger nånting
Dio, varför inte försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på att försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på ankor och lite djur, odla lite och kanske något enklare jobb vid sidan om?Förstår sin grundtanke och är helt enig. Sällan man mår så bra som när man spenderat merparten av den utomhus, småpysslande.
mattilainen
2019-12-25, 17:14
Träning
Fick svart bälte i BJJ. Tränat 3 - 4 pass i veckan i 10 år så helt otroligt att vara där. Trodde aldrig det skulle gå och nu står man här. Skadade knät i Juni och fick en meniskskada som fortfarande inte är bra. Kan fortfarande träna men kommer inte bli bättre än så här. Kan inte pressa ihop knät alls och kan inte jogga något, vilket jag vill göra. Lyckades springa milen för första gången på 5 år på 42:53, så även här blev jag taggad på att springa och sen skadar jag knät.. Gymmet har blivit lidande av BJJ:n och har försökt få in 1 eller 2 pass i veckan och då främst på jobbets gym. Mitt mål har varit över 200 pass detta år, och det har jag gjort, tror jag ligger på 213 träningspass.
Ekonomi
Jag har fastnat totalt i privatekonomi och har som mål att kunna leva på avkastning när jag är 45 år, alltså om 15 år. Jag och min sambo gör av med ungefär 20 000 kr i månaden, högt räknat. Vi behöver ca 6 miljoner. Investerar mellan 15 - 20 000 kr i månaden och min sambo runt 3 - 5 000 kr. Jag vet att jag kommer att lyckas, frågan är bara hur lång tid det tar :) Har tänkt länge på vad jag kunnat göra för att få utlopp för mitt intresse för ekonomi så ganska nyss startade jag ett instagramkonto där jag pratar ekonomi och investering, väldigt litet än så länge men hoppas det kan ta fart :) Aldrig gjort något liknande så är lite out of my comfort zone. (https://www.instagram.com/ekonomidoktorn)
Barn
Haft ett otroligt roligt år med vår 1 år och 9 månaders dotter. Hon har börjat förskolan och det har gått riktigt bra! Helt sjukt vad tiden går fort när man har barn. Alltid hört det men aldrig förstått det. Klarat oss ifrån värre sjukdomar som tur.
Privatliv
Tyvärr umgåtts mindre med vänner än jag hade velat. Har en barndomsvän som varit som en bror för mig som jag inte pratat med på mer än ett år och när jag försökt skriva för att hitta på något så är det "alltid mycket på jobbet" sorgligt nog. Har dock börjat prata med en annan vän precis som jag också haft en period på flera år där vi inte pratat alls pga. att han försvann när han fick barn och sedan har det aldrig blivit av att höra av sig..
Väldigt nöjda med vårt radhus som vi köpte 2017 och kommer bo kvar tills vi behöver större.
Umgåtts mycket med min mamma och pappa då vi varit mycket hemma hos dom när jag varit ledig och dottern slutat förskola. Mamma har även ställt upp mycket genom hämtning på förskola när vi jobbat etc.
Arbete
Var föräldraledig från april till september och tyckte detta var helt fantastiskt. Så roligt och dagarna gick fort. Var ute flera timmar om dagen och lekte och gungade annat med dottern. Supermysigt! Fått lite glöd tillbaka på jobbet då jag senaste året varit rätt negativ när jag arbetat mycket natt och haft tuffa nätter med mycket körningar. Har varit ganska uttråkad på jobbet då jag kände att jag behöver inte ens utvecklas för att göra ett bra jobb längre. Så nu har jag försökt satsa på utveckling för att öka gnistan igen och det har fungerat än så länge. Även provat på ett annat jobb lite smått under föräldraledigheten som var roligt men gav perspektiv på hur roligt jobb jag faktiskt har.
Dålig löneförhöjning trycker ner lusten åter igen. Dåligt styrt av chefen gör det även mindre plus.
Så overall? 8/10 kanske? För att få 10/10 hade jag velat få högre löneförhöjning, utbildningsansvar på jobbet, bättre och fler gympass, inte blivit skadad och haft mer sex.
Kan vara det sjukaste jag varit med om. 2 timmar efter jag skrev detta fick jag matförgiftningen från hell. Spydde varannan timme och har haft 40 graders feber ett helt jävla dygn. Sovit och mått illa hela julafton. Ja, jag sänker året till 5/10 pga. detta. Jävla skitjul
Sheogorath
2019-12-25, 17:22
Totalruptur av tibialis posterior är inte några roliga grejor, och är allmänt bara jävligt skadad, men har fått lite snurr på mitt AB och träffat en underbar kvinna, så året känns ändå bra.
Totalruptur av tibialis posterior är inte några roliga grejor, och är allmänt bara jävligt skadad, men har fått lite snurr på mitt AB och träffat en underbar kvinna, så året känns ändå bra.Oj. Operation är väl nödvändigt då?
trädgårdsmöbel
2019-12-25, 18:42
Dio: Lägg framtidsångesten på is. Du behöver inte planera ditt liv och din framtid nu. Du bör inte ens göra det. Sök hjälp på psykakuten för hur du mår i dagsläget. Jag skall kolla vilken som är närmast.
Totalruptur av tibialis posterior är inte några roliga grejor, och är allmänt bara jävligt skadad, men har fått lite snurr på mitt AB och träffat en underbar kvinna, så året känns ändå bra.
Hur gick det till? I kampsport eller?
Sheogorath
2019-12-25, 19:09
Oj. Operation är väl nödvändigt då?
Jepp. Man tar en extensorsena från någon av småtårna och tillverkar en ny sena. Den blir aldrig som förut men den blir bättre.
Hur gick det till? I kampsport eller?
Nej. Tung knäböj 2014. Blixtsmärta på medialsidan av foten i bottenläget. Fick förmodligen en tendinit då, och den har krånglat av och till sedan dess, ibland så illa att jag knappt kunnat belasta. Sedan har den väl fått tendinosförändringar över tid och nu i våras övergick det till en spontan totalruptur, tillfälle oklart (vilket tydligen är den normala gången, har jag fått veta; den har ett odramatiskt förlopp till skillnad från t.ex. akillessenan). MR på min fossing visar en diastas på fotledsnivå på flera cm så den mår inte speciellt bra. Fotvalvet är dock fortfarande ganska välbevarat och jag har förmåga till inversion via tibialis anterior, men kommer inte upp fullt på tå (ens olastat) och balansen på ett ben är urdålig.
Jepp. Man tar en extensorsena från någon av småtårna och tillverkar en ny sena. Den blir aldrig som förut men den blir bättre.
Nej. Tung knäböj 2014. Blixtsmärta på medialsidan av foten i bottenläget. Fick förmodligen en tendinit då, och den har krånglat av och till sedan dess, ibland så illa att jag knappt kunnat belasta. Sedan har den väl fått tendinosförändringar över tid och nu i våras övergick det till en spontan totalruptur, tillfälle oklart (vilket tydligen är den normala gången, har jag fått veta; den har ett odramatiskt förlopp till skillnad från t.ex. akillessenan). MR på min fossing visar en diastas på fotledsnivå på flera cm så den mår inte speciellt bra. Fotvalvet är dock fortfarande ganska välbevarat och jag har förmåga till inversion via tibialis anterior, men kommer inte upp fullt på tå (ens olastat) och balansen på ett ben är urdålig.
Fyfan. Men antar att den har potential att bli bättre än vad den långvariga tendinosen var när operation och post-op rehab har gått sin gång?
Värsta året hittills, förlorat allt. Bara att börja om på nytt 2020. :)
Sheogorath
2019-12-25, 19:37
Fyfan. Men antar att den har potential att bli bättre än vad den långvariga tendinosen var när operation och post-op rehab har gått sin gång?
Man kan ju alltid hoppas! Jag har inte rehabiliterat någon endaste med detta ännu (varken ung eller gammal) så jag har ingen erfarenhetsbank att ösa ur. =)
Jag säger inte vad man bör göra men att gå runt och dalla eller sköta ankor och jobba lite med nåt skit sig inte ger några pengar är kanske inte nån hållbar lösning. Jag vet ju inget om den ekonomiska situationen men hellre då testa ströjobb på heltid och fundera på vad man vill göra än att sitta hemma 50% av tiden och göra nåt som kanske är kul men inte ger nånting
Enda gången han verkar vara till ro är ju när han bor hemma hos sina föräldrar och har något enklare arbete?
Lafayette
2019-12-25, 20:20
Sök detta Dio
https://utbildning.blocket.se/utbildning-i-karlskrona/Hermods/Trädgårdsmästare-inom-park-kulturlandskap/1730582
Eller nej, sök inget och gör som trädgårdsmöbel säger.
Rätt kasst. Får se om nästa år kan bli något positivt.
Lafayette
2019-12-25, 21:06
2020 är ditt år ceejay
mattilainen
2019-12-25, 22:42
Värsta året hittills, förlorat allt. Bara att börja om på nytt 2020. :)
berätta om du orkar och vill! Förjävligt att du känner så!
berätta om du orkar och vill! Förjävligt att du känner så!Min 4 månader, 2 veckor gamla dotter blev bortadopterad & jag hade inget att säga till om.
Finns roligare saker jag har varit med om.
mattilainen
2019-12-25, 23:27
Min 4 månader, 2 veckor gamla dotter blev bortadopterad & jag hade inget att säga till om.
Finns roligare saker jag har varit med om.
OMG fyfan. låter helt absurt!
OMG fyfan. låter helt absurt!
Verkligen. Trodde inte barn i Sverige blev bortadopterade ens förutom i extrema undantagsfall men absolut inte när det finns biologiska föräldrar i livet.
Är "bortadopterad" samma sak som att förlora vårdnaden?
I så fall: https://www.rättegång.net/vad-kravs-for-att-forlora-vardnaden
An Iron Soul
2019-12-26, 01:04
Jag trivs och mår bra i livet.
Jag upplever en personlig mognad.
Har jobbat hårt och har fått mitt yrkesbevis.
Dig i sig öppnar upp andra möjligheter att byta firma. Men det vill jag inte. Jag trivs med killarna och föreraget jag jobbar hos. Jag skulle kunna ta tjänstledigt för att e.v jobba i Oslo eller Australien. Det kittlar litegrann.
Jag umgås med vänner som jag verkligen tycker om. Jag umgås inte med s.k energi tjuvar. Det gör stor skillnad förmitt välmående och det smittar av sig i allt annat jag gör. Träningen går bättre, mitt sociala liv lika så och kontakten med familjen är bra.
Jag har fritidsintressen vid sidan av som balanserar upp allt.
...
Tankar som snurrar; att i framtiden inte bo kvar i Stockholm.
Jag är uppväxt här men är ingen storstadskille.
Jag andas fiske och outdoors livet. Gillar allt friluftsliv, snowboard o.s.v. jag tror att jag skulle få bättre livskvalité av att flytta. Byta stad.
2019 har bjudit på två fruktansvärda ryggskott, och jag har insett att de kommer när jag kör böj, även om jag sänker vikterna rejält.
Känningar direkt dagen efter om jag böjt dagen innan, även om bara på 10kg. Men de riktiga ryggskotten verkar bara komma om jag går upp på aningen tyngre vikter, 15kg räcker för att det ska braka ihop igen, så det undviker jag hädanefter!
Detta är inget som verkar gå över, som vanligt när min kropp åker på nån ny skada, så det blir nog underhållsböj på kroppsvikt resten av livet. Lika bra det, ändå inga muskler som växer...får väl köra lite ryggups istället så ländryggen får en gnutta träning/prehab i alla fall...
Sen har mina två största innehav på börsen kollapsat också, men det är långsiktiga innehav så spelar mindre roll, men surt för just detta börsår i alla fall.
Diomedea exulans
2019-12-26, 11:13
:(
Tack!
Usch och fy. Tänkt på hur du ska vända trenden? Vad tycker du själv om plugget? Kan du tänka dig att jobba som det?
Hoppas din formkurva nått botten och nu stiger, stabilt och hållbart. [emoji1531][emoji1360][emoji1303][emoji1563][emoji1392][emoji1760][emoji1759]
Ja, det har jag tänkt på, men inte kommit på nåt. Jag hatar plugget. Kan tänka mig att jobba som allt, allt är bättre än att vara arbetslös.
Känns ju som det är svårt att ge goda råd då du redan diskuterat med olika psykologer och läkare men det du skriver här är ju ändå det sämsta alternativet. Jag vet att det är svårt att se ljuset när man är nere i botten. I brist på annat att ge sänder jag dig en varm hälsning från österbotten. Ta hand om dig.
Och tack!
Tråkigt att höra men skönt ändå att du har nära och kära du kan prata med om sådana saker.
Vad är det som får dig att känna så om dina livsval?Jag vet inte. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag borde på sin höjd gå runt och tycka att allt är lite halvdrygt, inte må såhär.
Någon ventilerar sina tankar om det otänkbara och du ser det som en språngbräda att prata om dina högmodiga tankar om ateism på McDonaldsnivå och korvaforismer. Bra jobbat.
Tack för stödet, men det är ingen fara. Om en psykolog hade svarat så så kanske jag hade tänkt "vad fan", men jag tycker jag får tåla lite "McDonaldstips" i en tråd på ett träningsforum.
Dio, varför samtalar du med hela världen om huruvida du ska gå kvar på skolan? Du vet ju att det är fel. Hela din kroppa skriker ju att det är fel.Av tre anledningar: 1) jag har hoppat av en gång förut och då ångrade jag mig direkt och hoppade på igen, 2) jag har inget annat jag kan göra, 3) som jag sa innan, nästan alla jag pratar med är övertygade om att jag kommer må lika dåligt om jag hoppar av. De tror att mitt mående är pga att jag slutade med antidepp för över ett år sen, att det här är nån slags försenad effekt, och att allt kommer lösa sig om jag börjar med antidepp igen. Jag tror inte på det, för A) jag har inte mått så här dåligt förut innan jag började med antidepp, B) det låter som en jäkligt konstig försenad effekt, som bara RÅKAR kicka in när jag påbörjar den här utbildningen.
Den här gången, när jag började tvivla på utbildningen, tänkte jag "den här gången ska jag FAN inte hoppa av förrän jag är HELT säker på att jag inte kommer ångra mig", så därför pratade jag med typ alla personer i hela världen om det hela. Men jag ser det som ett misstag. Borde flytt när jag kunde, typ.
Har du krav på dig själv att du måste jobba med *något* för att livet ska vara värt? Vem har lagt dom kraven på dig isåfall, du själv eller någon annan? Du behöver släppa allt sådant. Det är inte sanningen. Det finns ett universum, jorden vi bor på och samhällena vi lever i. Dessa samhällen kräver viss anpassning för att leva i men inte lika mycket som man kanske tror. Alla andra uppfattningar du har har lagts på dig utifrån eller inifrån men de är frivilliga. Jag förstår inte, menar du att jag kan gå arbetslös istället och att det är lika bra? Men Dio, så där ska du inte behöva ha det. Det låter som att du kanske behöver bli sjukskriven? Har du pratat med läkare?Det hade varit skönt att bli sjukskriven, rentav bo på anstalt (eller vad man nu har nuförtiden istället för "dårhus"). Är uppe i fem läkare som jag har pratat med nu, men tror inte riktigt problemen går fram. Jag hinner bara träffa dem en halvtimme varje gång och tror inte riktigt jag lyckas beskriva allt. Har inte så mycket tid på mig, och jag måste beskriva samma sak igen hela tiden till nya läkare (fick höra sist att det till och med är en medveten strategi att slussa runt en till flera, så de kan kolla så man inte säger olika saker till olika personer).
Dio, varför inte försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på att försöka hitta någon liten stuga nära dina föräldrar och satsa på ankor och lite djur, odla lite och kanske något enklare jobb vid sidan om?Det är det jag har drömt om i tio år, men det är hundra procent omöjligt pga en enkel anledning: för stuga behöver man banklån, för banklån behöver man fast anställning. På mitt förra jobb (telefonintervjuare) kunde man inte få fast anställning (de hade sätt att kringgå det), och nu har jag ju inget jobb.
Om jag inte hade pluggat nåt (den här utbildningen och min förra) så hade jag idag haft råd med stuga iallafall (jag sparade ca 100 000/år när jag jobbade), men nu ligger jag på ganska exakt plus minus noll (har CSN-skulder, men fick samtidigt pengar när jag sålde min lägenhet precis). Så med fem års ytterligare jobb kanske jag kan få den stugan.
Dock är telefonintervjuarstället nerlagt sedan två år nu.
Dio: Lägg framtidsångesten på is. Du behöver inte planera ditt liv och din framtid nu. Du bör inte ens göra det. Sök hjälp på psykakuten för hur du mår i dagsläget. Jag skall kolla vilken som är närmast.
Redan gjort.
Men det har ju gått över från framtidsångest till ren galenskap. Det är som om framtidsångesten har muterat och ångesten har fått sitt eget liv nu. En liknelse: säg att nån blir misshandlad länge; först vill personen bara slippa misshandeln, men till slut blir personen sjuk i huvudet. Låter dramatiskt, och säkert töntigt, men det är en ganska korrekt beskrivning. Jag skulle stuckit medan det fortfarande bara var framtidsångest.
Vad kostar en stuga där då? I lägsta prisklassen ?
Lafayette
2019-12-26, 15:26
Vi swishar alla till en stuga!
Läskeblask
2019-12-26, 15:31
Försök hitta ett drägligt jobb, spara pengar och flytta dit du vill. Känner dig inte men du säger att du skulle kunna jobba med vad som helst? Känns lite som att du testar allt möjligt men allt smakar bajs. Tyvärr finns det inga kul jobb som skulle motsvara ens egna intressen. Utan utbildning så får man ju sällan några kul jobb heller förståss. Det viktigaste är, förutom nu den mentala hälsan, att du hittar ett jobb som inte smakar bajs. Du har gott om tid att fundera på skolningar och jobb kan man ju alltid byta.
Diomedea exulans
2019-12-26, 15:53
Vad kostar en stuga där då? I lägsta prisklassen ?Vad kan det vara, en mille? En halv?
Försök hitta ett drägligt jobb, spara pengar och flytta dit du vill. Känner dig inte men du säger att du skulle kunna jobba med vad som helst? Känns lite som att du testar allt möjligt men allt smakar bajs. Tyvärr finns det inga kul jobb som skulle motsvara ens egna intressen. Utan utbildning så får man ju sällan några kul jobb heller förståss. Det viktigaste är, förutom nu den mentala hälsan, att du hittar ett jobb som inte smakar bajs. Du har gott om tid att fundera på skolningar och jobb kan man ju alltid byta.
Mja, halvt sant. Väldigt många jobb har jag testat som inte smakat bajs, men som jag inte har kunnat fortsätta jobba med för jag inte fick förlängning.
Ouff det är ju ingenting.
Läskeblask
2019-12-26, 16:39
Då har du ju några mål åtminstone. Sen är jag ganska säker på att många av dina åsikter och mål ändras dom kommande åren
Varför fick du inte var kvar på den där fyren du jobbade på då? Eller varför får du inte vara kvar någonstans?
Flytta hem och jobba ett år och spara hårt så har du handpenning på 1år.
Läskeblask
2019-12-26, 18:39
För en halv miljon får man inget en vanlig människa vill bo i året runt en längre tid
För en halv miljon får man inget en vanlig människa vill bo i året runt en längre tid
Du har uppenbarligen noll koll på bostadsmarknaden i glesbygd.
Diomedea exulans
2019-12-26, 20:21
Varför fick du inte var kvar på den där fyren du jobbade på då? Eller varför får du inte vara kvar någonstans?
Flytta hem och jobba ett år och spara hårt så har du handpenning på 1år.
Det var bara ett sommarjobb.
Rikard Jansson
2019-12-26, 20:39
Sjukt bra. Från typ det sämsta välmåendet till det bästa. Träningen har gått sjukt bra, ekonomin bättre än någonsin. Nästan allt har kommit från att ha jobbat med min inställning till saker och ting.
skyffelmördarn
2019-12-27, 00:20
Glömde bort mitt lösenord så 1/10
/ Bärsärk
Läskeblask
2019-12-27, 07:01
Du har uppenbarligen noll koll på bostadsmarknaden i glesbygd.
Får man verkligen en stuga med ordentligt värmesystem och som inte drar mellan golvspringorna för en halv miljon?Vad jag menar är ett hus som tekniskt sett är ok. Vad det innebär kan skilja sig från vem man frågar av förståss
Rikard Jansson
2019-12-27, 07:12
Får man verkligen en stuga med ordentligt värmesystem och som inte drar mellan golvspringorna för en halv miljon?Vad jag menar är ett hus som tekniskt sett är ok. Vad det innebär kan skilja sig från vem man frågar av förståss
men lol
Läskeblask
2019-12-27, 07:16
men lol
Vadå lol? Jag har bara kollat runt på skoj. Klart man får ett hus för 200 000 om allt duger. Min poäng är att om man har tummen mitt i handen och begränsad ekonomi ( inget menat mot dio) så kan man sitta i skiten när varmepannan eller brunnspumpen pajjar.
Vadå lol? Jag har bara kollat runt på skoj. Klart man får ett hus för 200 000 om allt duger. Min poäng är att om man har tummen mitt i handen och begränsad ekonomi ( inget menat mot dio) så kan man sitta i skiten när varmepannan eller brunnspumpen pajjar.
Är poängen att man sitta i skiten om man inte kan något? Det gör man ju oavsett vad. Kan man inget får man leva med det eller betala. Inget glesbygdsfenomen.
Rikard Jansson
2019-12-27, 09:01
Vadå lol? Jag har bara kollat runt på skoj. Klart man får ett hus för 200 000 om allt duger. Min poäng är att om man har tummen mitt i handen och begränsad ekonomi ( inget menat mot dio) så kan man sitta i skiten när varmepannan eller brunnspumpen pajjar.
Rätt stor skillnad på 200k och 500 som du sa först haha.
LOL, en halv miljon får man knappt ett skjul för! Har kollat på blocket och de stugorna jag hittade för 59 kr är ju ren skit!
Läskeblask
2019-12-27, 09:14
Är poängen att man sitta i skiten om man inte kan något? Det gör man ju oavsett vad. Kan man inget får man leva med det eller betala. Inget glesbygdsfenomen.
Nej inte alltid men jag har varit inom bygg och vvs-branschen länge och sett folk, ofta ensamma män eller kvinnor, som velat bo på landet och köpt ett äldre hus och sedan inte haft råd att fixa det eller ta hand om det. Iofs om man får en stuga för 500k så har man ju inte så stora pengar fast men om man t.ex om 3 år hittar en tjej, vill flytta och sedan har en stuga nån inte vill ha så är det ju lite sorgligt.
Sorry för OT. Målade upp skräckscenario och kan ju ha helt fel.
Läskeblask
2019-12-27, 09:16
Rätt stor skillnad på 200k och 500 som du sa först haha.
LOL, en halv miljon får man knappt ett skjul för! Har kollat på blocket och de stugorna jag hittade för 59 kr är ju ren skit!
Jag har som sagt bara kollat på skoj. Det är ju fast i vad du söker och hur bekväm du är av dej men skit är det oavsett.
Starke75an
2019-12-27, 09:17
Finns husvagn.
Rikard Jansson
2019-12-27, 09:39
Jag har som sagt bara kollat på skoj. Det är ju fast i vad du söker och hur bekväm du är av dej men skit är det oavsett.
Haha jaja. Köpte iallafall mitt hus för 350 och är hur nöjd som helst. 240 kvm 40talshus med trägolv i hela huset, 2 badrum och 2 kök, nydränerat och nygjord källare med ny värmepanna. Men det är väl bara skit!
Haha jaja. Köpte iallafall mitt hus för 350 och är hur nöjd som helst. 240 kvm 40talshus med trägolv i hela huset, 2 badrum och 2 kök, nydränerat och nygjord källare med ny värmepanna. Men det är väl bara skit!
Jag kikade lite i min gamla hemkommun, det går att hitta riktigt billiga kåkar.
https://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-ljusdals-kommun-postvagen-24-16405255
Jag kikade lite i min gamla hemkommun, det går att hitta riktigt billiga kåkar.
https://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-ljusdals-kommun-postvagen-24-16405255
Lägger man 50 papp på färg och tapeter har man en duglig kåk för under 200'
Då kan man ju även ha en buffert till när saker rasar.
Läskeblask
2019-12-27, 10:30
Haha jaja. Köpte iallafall mitt hus för 350 och är hur nöjd som helst. 240 kvm 40talshus med trägolv i hela huset, 2 badrum och 2 kök, nydränerat och nygjord källare med ny värmepanna. Men det är väl bara skit!
Hänger ej med nu. Sade du inte själv nyss att man inte får nånting för 500k? Jag erkänner att jag inte har koll på den absolut glesbygden om vi talar om att man åker till nån riktig byhåla. Jag har ingen aning om hur du bor och vad du räknar till skit för personlig är jag kräsen.
Om vi nu räknar med ett hus från 40-talet i URSPRUNGLIGT skick så skulle jag inte röra i det om jag inte hade en ordentlig renoveringskassa
Rikard Jansson
2019-12-27, 10:37
Hänger ej med nu. Sade du inte själv nyss att man inte får nånting för 500k? Jag erkänner att jag inte har koll på den absolut glesbygden om vi talar om att man åker till nån riktig byhåla. Jag har ingen aning om hur du bor och vad du räknar till skit för personlig är jag kräsen.
Om vi nu räknar med ett hus från 40-talet i URSPRUNGLIGT skick så skulle jag inte röra i det om jag inte hade en ordentlig renoveringskassa
Nä kanske var otydlig men menade att man definitivt kan få ett fint hus för 500 k.
Apropås glesbygd. Finns här några norrlänningar? Siktar på att flytta 100mil norrut från GBG sett. Lurar på Luleå med omnejd. Även om staden i sig inte är glesbygd.
Tips på trevliga städer samhällen?
Hänger ej med nu. Sade du inte själv nyss att man inte får nånting för 500k? Jag erkänner att jag inte har koll på den absolut glesbygden om vi talar om att man åker till nån riktig byhåla. Jag har ingen aning om hur du bor och vad du räknar till skit för personlig är jag kräsen.
Om vi nu räknar med ett hus från 40-talet i URSPRUNGLIGT skick så skulle jag inte röra i det om jag inte hade en ordentlig renoveringskassa
Ditt påstående var ju "För en halv miljon får man inget en vanlig människa vill bo i året runt en längre tid"
Jag skulle tro att riktigt många helt vanliga människor åretruntbord i hus som skulle sälja för mindre än 500k.
Många helt vanliga villor i mindre orter utanför storstadsregionerna kostar ju inte mer än 500k.
Dio är ju från Blekinge, kommer upp en del om man söker Blekinge län Max 500k.
StarkaUlf
2019-12-27, 13:10
Apropås glesbygd. Finns här några norrlänningar? Siktar på att flytta 100mil norrut från GBG sett. Lurar på Luleå med omnejd. Även om staden i sig inte är glesbygd.
Tips på trevliga städer samhällen?
Jag bor i Piteå, 5 mil söder om Luleå.
Hur långt från Luleå kan du tänka dig att bo?
Jag bor i Piteå, 5 mil söder om Luleå.
Hur långt från Luleå kan du tänka dig att bo?Ganska långt. Funderar även på Umeå. Huvudasken är Norrland.
StarkaUlf
2019-12-27, 13:36
Ganska långt. Funderar även på Umeå. Huvudasken är Norrland.
Kan försöka lista några ställen när jag kommer hem, som jag tycker är bra iallafall.
Kan försöka lista några ställen när jag kommer hem, som jag tycker är bra iallafall.Toppen tack! Har sommarsemestrat däruppe 2 år i rad och försökt bilda mig en uppfattning.
en random jävla radhus i närheten av uppsala går på 4+ miljoner. Helt sjukt.
Ganska långt. Funderar även på Umeå. Huvudasken är Norrland.
Du kan se städerna som 08-enklaver snarare än som del av Norrland, i synnerhet Umeå.
Du kan se städerna som 08-enklaver snarare än som del av Norrland, i synnerhet Umeå.Menar du att de är så åtskilda?
Diomedea exulans
2019-12-27, 23:33
Får nästan lugna tråden lite med att jag mår lite bättre igen efter ett samtal med ytterligare en samtalskontakt (lol), en stabil, något äldre dam som verkade ha sett och hört allt och inte kunde bli chockad av något – min favoritkategori av människor – och lyckades få mig att tagga ner med beundransvärd effektivitet.
Menar du att de är så åtskilda?
Det är en stadsgrej. Kolla t.ex. senaste uk-valet: hela landet är en enda stor tory-blob med undantag för London och andra städer som röstar labour. Motsvarande för progressiva attityder i valfritt land. Undvik kustorter också, håll dig till deep north.
wintersnowdrift
2019-12-28, 08:00
Det är en stadsgrej. Kolla t.ex. senaste uk-valet: hela landet är en enda stor tory-blob med undantag för London och andra städer som röstar labour. Motsvarande för progressiva attityder i valfritt land. Undvik kustorter också, håll dig till deep north.
Fast alltså nja. Just Norrlands inland är ju rätt sossigt fortfarande.
Fast alltså nja. Just Norrlands inland är ju rätt sossigt fortfarande.
Sossigt indeed, men inte progressivt. Egentligen är de sd men eftersom farfar röstade s så fortsätter man på den banan 🙄
Sossigt indeed, men inte progressivt. Egentligen är de sd men eftersom farfar röstade s så fortsätter man på den banan [emoji849]Så kustorterna är vad? Progressiva eller icke? Jag är själv ganska sossig fast utan sd-tendenser.
LoveMachine
2019-12-28, 16:19
På det stora hela ett bra år, inge rekordår, men ett bra ett.
Året började inte så bra, mitt kontrakt skulle bara vara året ut och det såg mörkt ut med vettiga forskartjänster. Jag hade sökte en tjänst och kommit en bit på vägen, men andra intervjun hade det knäpptyst i mer än två månader och jag började frukta det värsta. Jag var rätt less på att hoppa mellan kontrakt och försöka forska på något som var tillräckligt trendigt att få förlängt.
Sen fick jag plötsligt jobbet och allt ställdes på ända. Jag skickade in min sista artikel och sade upp mig. Två månader senare hade jag en fast tjänst, vilken grej liksom, 10000 kr mer i lön och nya arbetsuppgifter som jag verkligen brann för. Men det har varit slitigt att lära sig ett helt nytt yrke, ha längre pendling, hitta sin plats i organisationen och ha dåligt med semester. Att köpa bostad, fixa med den och flytta har också kostat energi. Men nu så går jag in i 2020 med förhoppningar, inte fruktan.
Läskeblask
2019-12-28, 18:37
Jag tror inte det finns 10/10 år. Kommer inte år där det inte finns motgångar på jobbet, i människorelationerna, träningen eller det övriga livet.. 6 misslyckade arbetsintervjuer detta år, tungt ekonomiskt, lite skador här och var men är själv förvånad hur lite jag orkat bry mig. Kanske för att man sett att andras liv inte heller är dans på rosor
Så kustorterna är vad? Progressiva eller icke? Jag är själv ganska sossig fast utan sd-tendenser.
De är progressiva.
De är progressiva.Och ändå bör de undvikas? Vad betyder progressiv för dig?
Och ändå bör de undvikas? Vad betyder progressiv för dig?
För mig? Jag menar progressiv i gängse bemärkelse.
För mig? Jag menar progressiv i gängse bemärkelse.Framåtsträvande?. Men det finns väl inom alla partier och tankeströmningar.
Men nevermind.
nai nai nai :(
Fan va tradet när jag läser detta. Hoppas du hittar en väg ut ur eländet min vän !
Tack kompis. Jag har varit deppig i många och hyfsat långa perioder tidigare och har lärt mig hantera det. Den här gången har det varit lite mer specifika och "brutala" tillvägagångssätt jag har funderat på men det är inget jag direkt överväger utan mer tankar som dyker upp, särskilt ex. när jag ska sova eller inte kan distrahera mig.
Jag tror mig vara bättre än de flesta på att hantera en stor motgång. Då kan jag hålla skärpan uppe och blir snarare mer lösningsorienterad. Redan vid två motgångar samtidigt börjar det rasa lite och vid tre (som jag har hört att de flesta har svårt för) tappar jag allt. Och nu i år kom tre i följd som i sin tur ledde till en fjärde, återfall. Sista är ju helt och hållet mitt eget fel men som sagt, jag är rätt bräcklig när jag väl passerar en viss gräns.
Nu under hösten har jag isolerat mig rätt hårt men klarade ett eldtest igår. Haft ett par polare, en gammal flickvän och syrra som varit förbi och lämnat käk osv, de har tvingat ut mig på någon promenad här och där men annars har jag knappt lämnat lägenheten överhuvudtaget. Igår satt jag och rullade på youtube som jag har gjort andra halvan av året och såg en musikvideo med en halvnaken tjej. Har varit totalt ointresserad av precis allt, inklusive tjejer, men när jag såg hennes röv från en särskild vinkel var det nästan som om jag såg färger igen. Spelade om samma låt ett tiotal gånger och glodde på henne, tog en dusch och sprang sen ut på krogen utan att dricka en droppe.
Jag är beredd på att jag inte är tillbaka utan att det alltid blir en hackig kurva uppåt men det var så härligt att vara ute o surra med folk, snacka med tjejer och bara låtsas ha kul. Det är inte omöjligt att 2020 blir bra :hbang:
2019:
Fast anställd, utmanande jobb, föräldraledig, bränt massa pengar på bygglov mm. I det stora hela ett bra år ändå.
2020 möter vi med ett hus som äntligen ska bli byggt, kidsen har överlevt föräldraledigheten och även jag. Jobbet kan ta mig hur långt som helst om jag har rätt inställning och det känns verkligen som att det här ska bli bra!
TheOne1994
2019-12-30, 07:35
Tack kompis. Jag har varit deppig i många och hyfsat långa perioder tidigare och har lärt mig hantera det. Den här gången har det varit lite mer specifika och "brutala" tillvägagångssätt jag har funderat på men det är inget jag direkt överväger utan mer tankar som dyker upp, särskilt ex. när jag ska sova eller inte kan distrahera mig.
Jag tror mig vara bättre än de flesta på att hantera en stor motgång. Då kan jag hålla skärpan uppe och blir snarare mer lösningsorienterad. Redan vid två motgångar samtidigt börjar det rasa lite och vid tre (som jag har hört att de flesta har svårt för) tappar jag allt. Och nu i år kom tre i följd som i sin tur ledde till en fjärde, återfall. Sista är ju helt och hållet mitt eget fel men som sagt, jag är rätt bräcklig när jag väl passerar en viss gräns.
Nu under hösten har jag isolerat mig rätt hårt men klarade ett eldtest igår. Haft ett par polare, en gammal flickvän och syrra som varit förbi och lämnat käk osv, de har tvingat ut mig på någon promenad här och där men annars har jag knappt lämnat lägenheten överhuvudtaget. Igår satt jag och rullade på youtube som jag har gjort andra halvan av året och såg en musikvideo med en halvnaken tjej. Har varit totalt ointresserad av precis allt, inklusive tjejer, men när jag såg hennes röv från en särskild vinkel var det nästan som om jag såg färger igen. Spelade om samma låt ett tiotal gånger och glodde på henne, tog en dusch och sprang sen ut på krogen utan att dricka en droppe.
Jag är beredd på att jag inte är tillbaka utan att det alltid blir en hackig kurva uppåt men det var så härligt att vara ute o surra med folk, snacka med tjejer och bara låtsas ha kul. Det är inte omöjligt att 2020 blir bra :hbang:
nu var det bättre läsning !
En nice röv kan göra stor skillnad :)
...
Började med LCHF och powerwalks. Efter ett år började jag gymma. 2 år senare var det 1:a januari i år och en söt liten 28-åring började ragga på mitt då 41-åriga jag. Det var himmelskt, satan vad sexig hon var. Vi var tokkära men det ville sig ej, hon var i Sverige illegalt, fick 3 års återeseförbud och efter 6 mån långdistansförhållande så gjorde jag slut.
Jag grät i 3 månader och sörjde i 3 till. Fortfarande får jag en klump i magen när jag tänker på henne, mitt livs första riktiga kärlek, men det blir lättare och lättare.
... Och vi slets isär av polisen efter bara några veckor som nykära, det var brutalt. ...
Brutalt. Hade det varit tidigt 2000 tal , 90 tal eller tidigare så hade det där nog ordnats med hjälp av en enkel intervju, gällde exempelvis många forskare som jobbade till och från i Sverige men också många andra. Under en period lite senare under 2000 talet kallades det kärleksinvandring men efter 2010 då nya regler skrevs och runt 2015 då man började göra slag i saken så stängdes dessa kärlekar av och stoppades, man måste kunna uppvisa ordentlig inkomst och bostad så kärleksinvandringarna fick bli för medel och överklassen då i så fall, de som redan har stadiga jobb och tillräckligt stora bostäder. Det är svårare att få permanenta uppehållstillstånd i dag och de dras också in.
Brutalt. Hade det varit tidigt 2000 tal , 90 tal eller tidigare så hade det där nog ordnats med hjälp av en enkel intervju, gällde exempelvis många forskare som jobbade till och från i Sverige men också många andra. Under en period lite senare under 2000 talet kallades det kärleksinvandring men efter 2010 då nya regler skrevs och runt 2015 då man började göra slag i saken så stängdes dessa kärlekar av och stoppades, man måste kunna uppvisa ordentlig inkomst och bostad så kärleksinvandringarna fick bli för medel och överklassen då i så fall, de som redan har stadiga jobb och tillräckligt stora bostäder. Det är svårare att få permanenta uppehållstillstånd i dag och de dras också in.
Precis. Man ville strama åt dom fall där en flykting utan fast tillvaro och bra försörjning tog hit hela tjocka släkten. Men man drog alla över ett bräde, även vi "svenskar" med ordnade liv och tillvaro måste uppfylla stenhårda krav.
Har man som jag ett vanligt jobb, stor dyr hyreslägenhet och 2 barn så behövs det en hög lön, så nu kan bara höginkomsttagare ta hit utomsvenska kärlekar och processen tar åratal. Innan räckte det med fast inkomst och boende, nu är det prisbasbelopp och jävelskap.
Precis. Man ville strama åt dom fall där en flykting utan fast tillvaro och bra försörjning tog hit hela tjocka släkten.
Förlåt för att jag kapar tråden men stämmer det verkligen att man gjort ansatser att strypa anhörighetsinvandring? Riksdagen röstade iaf ja till ökad anhörighetsinvandring under 2019.
https://www.expressen.se/nyheter/sd-ilskan-mot-kd-efter-nya-invandringsbeslutet/
Förlåt för att jag kapar tråden men stämmer det verkligen att man gjort ansatser att strypa anhörighetsinvandring? Riksdagen röstade iaf ja till ökad anhörighetsinvandring under 2019.
https://www.expressen.se/nyheter/sd-ilskan-mot-kd-efter-nya-invandringsbeslutet/
Runt 2013 blev det bostadskrav samt försörjningskrav. Den som vill ta hit någon måste ha tillräckligt stor bostad samt tillräckligt hög inkomst för att kunna försörja den som kommer hit oavsett om den som kommer hit jobbar eller ej.
Dock finns det undantag för icke vuxna, "barn" och vissa andra från försörjnings och bostadskrav.
Problemet är att dom likställer en svensk man med gott skyddsnät, familj, vänner, arbete, kan språket och allt sådant med en analfabet som kanske tar 10 år på sig att skaffa ett jobb. Att det blir staten som får försörja analfabetens anhöriga är solklart och detta vill man stoppa, men man gör samma för alla oavsett om det är att ta hit sin icke svenska fru eller om man är "nysvensk".
Det är två helt olika grupper. Dom svenskar som tar hit tjejer gör det oftast från sydamerika eller asien. Efter 5 år har nästan alla dessa läst svenska och jobbar inom vården. Gå in på valfritt vårdboende och nästan 1/3 är troligtvis asiater.
När Mustafa tar hit sin analfabetiske far och mor samt 2 syskon så blir det inte riktigt samma sak, förståligt nog.
EDIT: Man har aldrig röstat ja till ökad anhöriginvandring. Det man gjorde var att inte göra det ännu svårare genom att behålla rådande regler samt att vissa grupper såsom barn eller "extra skyddsbehövande" samt någon annan kategori slipper alla former av bostads och försörjningskrav.
Vad jag minns i Sverige på 90 talet så var det oftare svenska kvinnor som hade pojvänner från andra länder och det var oftare de som kom till Sverige eftersom tjejerna oftast mådde bäst hemma i Sverige, men det var ju kanske bara vad jag såg men jag tror man lätt ser eller vill se stereotyper här.
Det händer också att barn kommer i kläm och de numera då inte kan se bägge sina föröldrar vilket så vitt jag vet går emot de mänskliga rättigherterna, så, det är inte bara "kärleksinvandringen" som den hette ett tag, när det fick lite fokus på sig, innan var det väl ingen som brydde sig, utan också föräldrar med barn som drabbas.
Så hur gick året för mig, jag själv har tagit runt familj i flera länder, har antagligen haft en stor portion tur men Sverige har stängt dörren för min del, så hejdå Sverige.
Träning, nästan inget då jag har en huvudskada som tar ut fysiken så det blev inget mer med det heller, lol. Fast annars så, helt ok.
Lafayette
2020-01-02, 22:02
Hemi, dig har man inte sett så mycket på senaste. Trevligt.
Vad jag minns i Sverige på 90 talet så var det oftare svenska kvinnor som hade pojvänner från andra länder och det var oftare de som kom till Sverige eftersom tjejerna oftast mådde bäst hemma i Sverige, men det var ju kanske bara vad jag såg men jag tror man lätt ser eller vill se stereotyper här.
Det händer också att barn kommer i kläm och de numera då inte kan se bägge sina föröldrar vilket så vitt jag vet går emot de mänskliga rättigherterna, så, det är inte bara "kärleksinvandringen" som den hette ett tag, när det fick lite fokus på sig, innan var det väl ingen som brydde sig, utan också föräldrar med barn som drabbas.
Så hur gick året för mig, jag själv har tagit runt familj i flera länder, har antagligen haft en stor portion tur men Sverige har stängt dörren för min del, så hejdå Sverige.
Träning, nästan inget då jag har en huvudskada som tar ut fysiken så det blev inget mer med det heller, lol. Fast annars så, helt ok.
På vilket sätt har du haft tur och Sverige stängt dörren?
Tråkigt med skallen. Har du slagit i?
Må 2020 komma med uppåtvindar för oss alla.
2019 blev så jävla bra så att man skulle nästan kunna kalla det för mitt bästa år någonsin
Lafayette
2020-12-25, 18:50
Pisseår
Fredszky
2020-12-25, 19:06
Jag är nöjd med året allt som allt.
Missade att komma på någon ny avatartext, nästa år då jäklar!
Annars så var 2020 helt okej! Bra år osv.
Hoppas på att 2021 blir som 2020, fast mer lockdowns & gymstängningar även i Sverige. :D
Bra allt igenom, är framförallt glad över hur vi hanterade pandemin så här långt.
Ett av de värsta i mitt liv, dock inte p.g.a. pandemin.
Lafayette
2020-12-25, 19:58
Ett av de värsta i mitt liv, dock inte p.g.a. pandemin.
*hug**hug*
skyffelmördarn
2020-12-25, 19:58
https://i.imgur.com/dcc6Gsmg.jpg
Läskeblask
2020-12-25, 21:12
Kom ej ihåg att jag startade denna. Detta är var nästan en kopia förutom husköpet. Ny lönehöjning och studerande annars granska grått.
Vid förra årsskiftet hade mamma nyligen dött och pappa låg fortfarande på sjukhus. Men innan det hände så hade jag haft det roligaste och mest givande året i mitt liv. Det här året har verkligen känts som ett bufferår där jag återhämtar mig personligen efter mammas bortgång, finansiellt efter den långa arbetslöshet som en flytt ner till sthlm för att vara nära pappa innebar, samt den arbetslöshet som blev när jag flyttade upp till Jämtland igen för att jobba med hundspann precis innan coronan verkligen slog till. Jobbar som vårdbiträde sedan ett halvår och kommer väl bli minst ett år i totalen. Det är inte vad jag vill göra med mitt liv men just nu krävs det för att ta mig igenom det, vilket sammanfattar mitt senaste år rätt bra.
Samtidigt så håller jag på att bygga ett liv med min käresta och våra två hundar, planerar ett gemensamt företag och framtiden post-corona känns lovande. Måste bara hålla i ett litet tag till :)
Brofessorn
2020-12-26, 12:47
Tråkigt år överlag, men jag har hunnit få mycket gjort.
Lafayette
2020-12-26, 13:17
Vid förra årsskiftet hade mamma nyligen dött och pappa låg fortfarande på sjukhus. Men innan det hände så hade jag haft det roligaste och mest givande året i mitt liv. Det här året har verkligen känts som ett bufferår där jag återhämtar mig personligen efter mammas bortgång, finansiellt efter den långa arbetslöshet som en flytt ner till sthlm för att vara nära pappa innebar, samt den arbetslöshet som blev när jag flyttade upp till Jämtland igen för att jobba med hundspann precis innan coronan verkligen slog till. Jobbar som vårdbiträde sedan ett halvår och kommer väl bli minst ett år i totalen. Det är inte vad jag vill göra med mitt liv men just nu krävs det för att ta mig igenom det, vilket sammanfattar mitt senaste år rätt bra.
Samtidigt så håller jag på att bygga ett liv med min käresta och våra två hundar, planerar ett gemensamt företag och framtiden post-corona känns lovande. Måste bara hålla i ett litet tag till :)
*hug**flex*
Starke75an
2020-12-26, 16:15
Vid förra årsskiftet hade mamma nyligen dött och pappa låg fortfarande på sjukhus. Men innan det hände så hade jag haft det roligaste och mest givande året i mitt liv. Det här året har verkligen känts som ett bufferår där jag återhämtar mig personligen efter mammas bortgång, finansiellt efter den långa arbetslöshet som en flytt ner till sthlm för att vara nära pappa innebar, samt den arbetslöshet som blev när jag flyttade upp till Jämtland igen för att jobba med hundspann precis innan coronan verkligen slog till. Jobbar som vårdbiträde sedan ett halvår och kommer väl bli minst ett år i totalen. Det är inte vad jag vill göra med mitt liv men just nu krävs det för att ta mig igenom det, vilket sammanfattar mitt senaste år rätt bra.
Samtidigt så håller jag på att bygga ett liv med min käresta och våra två hundar, planerar ett gemensamt företag och framtiden post-corona känns lovande. Måste bara hålla i ett litet tag till :)
Nu har det gott 6 år sedan min mamma dog. Fortfarande kan jag inte ta upp henne med min pappa märker jag, för han blir så leden då. Så vi åker på graven när jag är där, men i övrig så är det tyst. De var gifta i 46år.
Känns ändå ok. Han har på nått sätt ändå gått vidare.
Hoppas du och din pappa accepterar att livet är som det är.
Först i år har jag nu framme foton på mamma och klara av att inte gråta när jag ser henne. Tagit 6år att komma dit.
bighulken
2020-12-27, 18:25
Mellanår.....
Toppar kommer och går. Just detta år, 2020, har varit en dal, för mig.....
Men det har varit medvetet, för mig. Bestämde redan i September 2019, att jag var trött på tävlandet, och tog då beslut om, sabbatsår 2020......Ang tävlandet , inte tränandet.
Det har varit knackigt i år, med mycket. Träningen, ekonomin, livet....
Så är det ibland, vissa år går kanonbra!!..... , vissa år är shiiit!!!.....
Men men, bara bita ihop, och hoppas på lyckan, nästa år, 2021!!!.....
Har i alla fall, banat denna väg, detta år, via träningen osv.....
StarkaUlf
2020-12-27, 18:29
Åt fanders.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.