Elitistiskt tänkande till följd av träningen?

[Bärsärk]

Ni som har tränat i många år och lever så gott som efter boken, hur fungerar era liv med vetskapen om att många andra lever på helt andra grunder? Äter "fel", tränar inget, röker och krökar o.s.v.

Jag har på senare år kommit på mig själv med att börja se ner lite på andra människor, jag vet inte varför men det känns bara så extremt frustrerande att vi idag med all kunskap vi har och hjälp av internet kan få svar på nästan allt om hur vi ska eller inte ska vara för att ge oss själva bästa förutsättningar för att på lång sikt ha en god hälsa men trots det så väljer så många människor de sämre alternativen och mår piss därefter.

Om det bara handlade om att det var jag i min egna värld som trodde mig veta bättre så skulle jag kunna leva med det men nu handlar det ju inte bara om vad jag tror nu är det ju liksom svart på vitt med forskning vad som är bra/dåligt, konkreta saker.

[Illustrerade mannen]

Tänker ofta liknande tankar, men har sedan många år slutat säga något. Feta, plufsiga illa klädda människor som ätandes wienerbröd klagar över sin vikt. Groteskt feta som önskar operationer av magsäcken. Folk som klagar över sin dåliga ekonomi/dåliga lön/usla jobb/arbetslöshet samtidigt som de inte är beredda att ens låtsas göra något åt saken. Fågelungementaliteten sprider sig! Allt är andras fel, man ska inte behöva anstränga sig utan ”samhället” ska se till att alla får det de vill. Jag kräks mentalt över sakernas tillstånd ibland. Det kanske kan anses vara elitistiskt att se ner på dylika halvfigurer, men det struntar jag i. Jag har haft en hyfsat fördjävlig uppväxt och ungdom, på fler en ett sätt och ingen djävel har hjälpt mig att komma dit jag är idag. Jag har tagit mitt ansvar för min situation och insett att det är JAG som måste göra jobbet! (Till de som ämnar anmärka på det sista så vet jag att det är det demokratiska samhället som ”hjälpt” mig, men försök att inte missförstå med avsikt.) Jag ser ner på fetknoppar, ser ner på ofrivilligt arbetslösa, ser ner på ”socialfallen”, ser ner på tiggare och ser ner på ”loosers”. Jag är absolut ingen ”vinnare” eller särskilt framgångsrik, men jag har tagit mig fram genom ansvar, eget arbete och vilja. Den enda ursäkten för att leva ett ”looserliv” är sjukdom, mental eller fysisk - andra giltiga skäl finns inte!

[Anton Fräs]

Jag ser väldigt, väldigt sällan ner på andra. Alla har olika förutsättningar och olika mål i livet.

[Magnus N]

Nog rätt frekvent dessa tankar kommer upp i hjärnan men slår de ifrån mig lika snabbt igen, orkar inte ödsla energi på att andra inte gör bättre ifrån sig, påverkar inte mig oavsett.

[Lafayette]

Jag tycker träningsmänniskor är rätt osköna.

[Bärsärk]

Jag tycker träningsmänniskor är rätt osköna.

Ja väldigt, är själv medveten om det med så jag öppnar aldrig min mun om det och när någon frågar nått så svarar jag alltid lite lattolajbans.

[Diomedea exulans]

Tyvärr känner jag igen det du skriver lite, och precis som Magnus N försöker jag slå bort såna tankar så fort de dyker upp, eftersom de är helt onödiga, ologiska och idiotiska. Till att börja med så ska man aldrig vara högfärdig, eftersom det är en förbannat osympatisk egenskap helt enkelt, och eftersom man inte ska klaga på någon förrän man gått en mil i dennes egna skor. För det andra så är jag inte ens "bättre" bara för att jag lyfter vikter, äter broccoli och inte röker eller super; det är inte ens säkert att jag är mer hälsosam, eftersom träningen lett till dåliga leder, massor slösad tid som kunde ägnats åt att t ex vårda mina sociala relationer, och massor ångest. För det tredje har jag, som jag brukar tjata om på forumet, fått rätt kassa resultat av min träning, så vem är jag att vara stolt. Ungefär som någon som pluggat matte i 10 år och bara fått G i matte A (eller 3:a i matte 1 kanske man säger nuförtiden) skulle gå runt och klaga på folk som inte pluggade matte.

[Bob90]

Tycker snarare tvärtom typ.

Ju mer tid jag investerar i något desto mer respekt får jag både för folk som precis ger sig in i det eller folk som hållit på med det mycket längre och på högre nivå än vad jag ligger på. Man måste liksom träna ett tag för att kunna uppskatta sjuka styrkeprestationer, eller plugga ett tag för att kunna få insyn i hur stört mycket arbete och disciplin som ligger bakom tex professorstitlar.

Då får man också ändå lite respekt för "estetaren" som kämpar med matte A för att dennes intressen ligger på helt andra håll.

Sen kan man ju tycka att folk kastar bort sin tid eller ger löjliga ursäkter ändå, tex när folk i högstadiet eller gymnasiet säger att de har alldeles för stört mycket skola för att hinna träna. Men de inser inte att tempot är ganska mycket lägre än för tex högskola, och där har man antingen tid att träna, eller så tar man sig tid för att träna. Beroende på hur lätt/svårt för studierna man har.

Sen kan man inte heller veta hur andras privatliv, yrkesliv, hälsa eller förutsättningar ser ut baserat på hur folk lever eller inte lever. Kan finnas anledningar till att man till synes prioriterar ned sin hälsa eller tränar så mycket som man "borde" eller skulle kunna göra.

Men i huvudsak tycker jag att jag blir mer ödmjuk när jag hållit på med något under "lång" tid.

[Lafayette]

Ja väldigt, är själv medveten om det med så jag öppnar aldrig min mun om det och när någon frågar nått så svarar jag alltid lite lattolajbans.

Inte ni. Tänker mest på de poserande människorna med nocco i handen på instagram.*hug*

[TotteShaped4Life]

Jag har valt inte gå vidare med en hel del begynnande kärleksrelationer pga att de trott på en massa tröttsamma kostmyter. Orkar inte lägga möda på att argumentera med stolligheter. Bättre att säga adjö direkt. Vet inte om det är att se ner på någon iof, mer att jag inte orkar med dumheter.

[Bärsärk]

Jag har valt inte gå vidare med en hel del begynnande kärleksrelationer pga att de trott på en massa tröttsamma kostmyter. Orkar inte lägga möda på att argumentera med stolligheter. Bättre att säga adjö direkt. Vet inte om det är att se ner på någon iof, mer att jag inte orkar med dumheter.

Vore ju lite jobbigt att leva ihop med någon som röker, sover 3 timmar och jobbar natt ja

[TotteShaped4Life]

Vore ju lite jobbigt att leva ihop med någon som röker, sover 3 timmar och jobbar natt ja
Kategori rökare och nattjobbare tillhör dock inte kategorin "kostmyter" kanske. Finns förstås inte på världskartan att jag skulle initiera en dejt med en rökare. 9 av 10 jag träffat tränar och är vältränade. Men när de börjar bubbla om att man måste äta var tredje timme och att kroppen annars går in i svältläge osv... det är då jag tar till schappen

[Yes]

Ett av de tidigaste symptomen på byggarsjuka är att man får svårt att umgås med vanliga människor.

[hemlis]

Jag har en förutfattad nedlåtande uppfattning om personer som är feta/otränade.

Liknande som med folk som lever över sina tillgångar, tar sms-lån för sin resa till Thailand.

Snacket om att alla inte har haft samma chanser, o.s.v. Kom igen, vi bor i Sverige. Det är ens eget ansvar om man vill ha en sund kropp eller sund ekonomi. Finns alla möjligheter för den som vill. Ja, det kan vara tufft med motgångar, taskiga familjeförhållanden, psykisk misshandel, och det kan göra det svårt att ta hand om sin kropp och ekonomi, men det brukar inte vara det som ligger bakom.

Men faktum kvarstår att jag är då bättre på dessa punkter än dom. Alla har inte som mål att vara vältränade, men jag har det, och jag är bättre på att vara vältränad än dom.

Sen tänker jag att på 100 tjockisar är det 5 som kanske har eller har haft så pass svåra omständigheter nu eller förut som gör det väldigt svårt att ta tag i träning i sitt liv, resterande 95 är mest lata, okunniga, viljesvaga mähän. Som jag är bättre än som minst på träningsfronten.

Jag ser det som en svaghet att inte ha viljestyrkan att göra något åt, eller insikten om, något som markant ökar risken för sjukdomar.

[Lafayette]

Alla få leva som de vill, ser ingen anledning att se ner på tjocka människor.
De kanske är totalt ointresserade av träning och gillar att lägga tid på annat. Oskönt synsätt. Om de gnäller är en annan sak.

[Matsa]

Jag tror att de flesta ser ned på andra av olika anledningar beroende på vad man själv tycker är viktigt. Kanske är det något sorts sätt att bekräfta för sig själv att de val man har gjort är rätt. Personligen ser jag ned på både personer som inte tar hand om sig själva och hälsofreaks som inte kan slappna av och ta en öl eller en cigarr. Jag är alltså en ännu vidrigare person då jag ser ned på fler än er andra. Jag brukade även se ned på folk som har dålig musiksmak men jag tror att jag har lyckats lugna mig på den punkten.

Angående feta människor så syns deras fetma så tydligt att det är väldigt lätt att se ned på dem. Tänk om alla blev tvungna att bära t.ex sina akademiska prestationer lika synligt för alla. Vi skulle ha aktivister för "illiterate acceptance"!

[Illustrerade mannen]

Naturligtvis kan man vara fet, obildad, fattig, skitig eller på annat sätt utanför ”normen” om man vill det och trivs. Det är när man gnäller utan att ta ansvar det blir illa och i min värld värt ”förakt”. (Om man inte är sjuk på riktigt.)

[Yes]

Naturligtvis kan man vara fet, obildad, fattig, skitig eller på annat sätt utanför ”normen” om man vill det och trivs. Det är när man gnäller utan att ta ansvar det blir illa och i min värld värt ”förakt”. (Om man inte är sjuk på riktigt.)
Det håller jag med om. Jag är själv fet för att jag tycker om god mat och god dryck, och jag tycker om att äta mycket. Jag stör mig också på personer som förnekar sitt eget ansvar, och framförallt folk som kräver att resten av världen ska finna dem attraktiva.

Sen ska man dock tänka på att man kan prioritera annorlunda än någon byggarskadad person. Vissa kanske har Edward Blom som förebild, istället för Arnold.

[Bärsärk]

Ett av de tidigaste symptomen på byggarsjuka är att man får svårt att umgås med vanliga människor.

Ingen byggarsjuka, mera en hälsosjuka. Dvs att jag "vet" (tror) vad som är hälsosamt/bra att göra och att jag även anser att alla andra också vet vad som är bra/hälsosamt att göra fast de inte gör det vilket är vad som stör mig.

Ingenting som har någonting att göra med kroppsbyggning eller träning överhuvudtaget egentligen.

[BelowAverage]

Känner mig mindre och mindre föraktfull med åren. Gillar uttrycket "vi har alla våra kors att bära". Poängen är att jag tror inte livet är räkmacka för särskilt många eller ens någon.
Tror gener påverkar en hel del i livet liksom socialt arv. Inte för att försöka slå undan benen på de som hävdar att eget ansvar är #1, jag håller helt med om att till syverne och sist så är det bara en själv som kan och bör ta ansvar för ens eget liv. Men det är mer som spelar in än huruvida man tar ansvar eller inte.

Själv har jag välsignats med över medel i IQ och har lätt att öka i styrka samt är över medellängd, vilket jag är tacksam för. Men dras med depressioner vilket hämmat mig både vad gäller styrka och karriär, detta är något som är överrepresenterat på både min fars och min mors sida av släkten.
Jag hade inte velat ha det annorlunda men har inga illusioner om att jag har det väl förspänt med styrketräning och kan få okej resultat med rätt liten insats, eller att många kan hantera motgångar bättre än jag. Vet man däremot att man har en svaghet så kan man ju försöka ta ansvar för den och hantera den snarare än att gnälla.

EDIT: en till grej är att många tränande här är män och gamers och jag *misstänker* att många här är ganska intresserade av ideér. Så kläcker man ideén "jag ska deffa 15kg på en stenhård diet" så blir man också hooked på den, vill fullfölja och se hur det går för bara sakens skull, inte bara för att tappa vikt. Medan många av de som faktiskt är feta t.ex kan ha noll intresse både för kost och träning, då är vare sig kosten eller träningen ett självändamål som det kan vara för te.x mig.

[Bärsärk]

Exempelvis, vi alla vet hur bra det är att sova mycket men hur många av era vänner och kollegor är det som faktiskt sover 8 timmar eller mer?

Vi alla vet hur bra det är att äta frukt och grönt men hur många av era vänner och kollegor är det som faktiskt äter frukt och grönt?

Och varför väljer man att inte göra det, varför gör man ett dåligt val medvetet.

[Yes]

Ingen byggarsjuka, mera en hälsosjuka. Dvs att jag "vet" (tror) vad som är hälsosamt/bra att göra och att jag även anser att alla andra också vet vad som är bra/hälsosamt att göra fast de inte gör det vilket är vad som stör mig.

Ingenting som har någonting att göra med kroppsbyggning eller träning överhuvudtaget egentligen.
Men no shit. Du tror inte de flesta har en hyfsad uppfattning om vad som är hälsosamt? Ändå väljer vissa att vara Edward Blom.

[Jishuku]

Jag brukade se ner på folk när jag var yngre. Men när jag ser någon som har ett dåligt beteende, vare sig det gäller fysisk hälsa, relationer, pengar, whatever.. så känner jag numera bara empati och en djup uppskattning för att det inte är jag. Att jag faktiskt mår bra och har de insikter, kvaliteter och möjligheter som krävs för att leva ett bättre liv. Så om något är jag väl tacksam för såna personer för att de ger mig perspektiv på min egen självutveckling. Jag har också betett mig dumt, och gör det fortfarande ibland på vissa punkter.

BelowAverage har en poäng, att det ofta ligger något bakom som är grunden till att de beter sig som de gör. Walk a mile in my shoes så att säga.

[Aryt]

Men no shit. Du tror inte de flesta har en hyfsad uppfattning om vad som är hälsosamt? Ändå väljer vissa att vara Edward Blom.

Jag vet att många inte har en särskilt bra uppfattning om hur skadliga/salutogena olika livsval är. En inte obetydlig andel har väldigt dålig uppfattning.
Många har heller inte insikten i hur lätt förändringar är att genomföra.



Lite besviken över att vi inte (än) infört system med sociala fördelar för oss hälsomedvetna. Preferential seating på ekobussarna, bästa cykelstället, tillåtas att resa utomlands etc.

[Torsk_ole]

Hur kan man inte förstå att folk väljer kortsiktiga vinster?


Tycker också att jag får ett mindre och mindre elitistiskt tänk ju äldre jag blir.

[Rikard Jansson]

De som jag känner som sover mindre än 8 timmar, vilket är ganska många, känner väl helt enkelt inte att de har något behov av mer än 6-7 timmar och hellre sitter uppe än att sova. Är ju inte direkt krångligt att förstå, hade också velat helst inte sova öht om det funkade :D

[Diomedea exulans]

Att folk sover mindre än 8 timmar är väl för att man inte klarar att somna tidigt på kvällen ens om man ville? Så trodde jag att det var för 99 % av folk.

[Tricklew]

Det är väl nästintill ett måste att se ner på folk och sakna självdistans om man lever för sin träning, visst, min utbildning kanske är årskurs 1-6 i grundskolan men kolla på den där djävla fetknoppen, snacka om brist på disciplin. Han vet antagligen inget om fisk och riskakor.

Folk har olika intressen och mål i livet, det är inte mycket svårare än så, med mängden mental ohälsa som finns i träningsvärlden borde folk vara lite mindre fördömmande, men ingen har väll någonsin dött tidigt av stress och mentala problem så länge biceps är stor nog, eller?

[ChuckTesta]

Jag ser väldigt, väldigt sällan ner på andra. Alla har olika förutsättningar och olika mål i livet.

Och ingen fri vilja på det.

[F Ultra]

Jag vet att många inte har en särskilt bra uppfattning om hur skadliga/salutogena olika livsval är. En inte obetydlig andel har väldigt dålig uppfattning.
Många har heller inte insikten i hur lätt förändringar är att genomföra.



Lite besviken över att vi inte (än) infört system med sociala fördelar för oss hälsomedvetna. Preferential seating på ekobussarna, bästa cykelstället, tillåtas att resa utomlands etc.

https://immiguides.com/immigration-guides/china/

[Mell]

Att ha självdisciplin, förmåga att planera, vara driftig, plikttrogen och få saker gjort är ett personlighetsdrag som kallas samvetsgranhet (conscientiousness). Generellt bland personer som tar hand om sin hälsa och tränar (dvs överrepresenterat här) är att vi är placerade högt i det personlighetsdraget relativt andra. Bland oss som placeras oss högt i detta drag så är det väldigt vanligt att vi ser ner på andra som inte arbetar, inte är disciplinerade och så vidare - det hör till personlighetsdragets natur att göra det. Detta är väldigt synd eftersom att hur en persons förmåga i detta personlighetsdrag i största mån är biologiskt determinerat, en persons förutsättningar för att ha bra självdisciplin etc är något som ärvs genetiskt dvs. Det bekräftas genom tvillingstudier som uppfostras i olika miljöer.

Tänk därmed gärna till ett par extra gånger innan ni ser ner på andra som har helt andra biologiska förutsättningar rent kognitivt för att ta hand som sitt liv. Tror det är värdefullt att istället försöka bidra med sin hjälp istället, exempelvis hjälpa dessa med att börja använda hjälpmedel för att få bättre ordning och struktur på sina liv (exempelvis schemalägga aktiviteter med kalendrar osv).

Bifogar lite mer beskrivning i spoilertaggen nedan om draget bland oss som placeras högt som jag fick i samband med att jag tog en universitetskurs i psykologi/personlighet för er som är intresserade.

Conscientiousness: Exceptionally High
You are exceptionally high in conscientiousness, which is the primary dimension of dutiful achievement in the Big Five personality trait scientific model. Conscientiousness is a measure of obligation, attention to detail, hard work, persistence, cleanliness, efficiency and adherence to rules, standards and processes. Conscientious people implement their plans and establish and maintain order.

Your score puts you at the 97th percentile for conscientiousness. If you were one of 100 people in a room, you would be more conscientious than 97 of them and less conscientious than 2 of them.

Exceptionally conscientious people are extremely dutiful. They are sloggers. They are made extraordinarily uncomfortable by inactivity. They work remarkably hard and hate wasting time. They are extremely unlikely to procrastinate (particularly if they are also below average in neuroticism). If an exceptionally conscientious person promises to do something, he or she will do it, regardless of circumstances, and without finding excuses. They are extraordinarily decisive, neat, organized, future-oriented, and reliable. They are not easily distracted. Other people may think of them as excessively focused on achievement, productivity and order.

Conscientiousness
97th percentile

You are more conscientious than 97 of 100 people
Exceptionally conscientious people are extremely likely to obtain higher grades in academic settings (particularly if they are also intelligent), and make extremely good administrators and managers. They must have everything in its proper place, however – which has advantages and disadvantages – and are likely to be obsessed with detail. They do things exactly by the book. Exceptionally conscientious people are remarkably prone to guilt (although they are extremely likely to organize their lives so that they have little to feel guilty about). Extremely conscientious people are also extraordinarily susceptible to shame, self-disgust and self-contempt.

Individuals who are exceptionally conscientious can react catastrophically to failure (particularly if they are also above average in neuroticism). They are extremely judgemental and are easily disgusted by their own moral transgressions, as well as those of others. They suffer extreme shame and guilt when unemployed or otherwise unoccupied, even when that occurs through no fault of their own. Extremely conscientious people are exceptionally committed to personal responsibility. They are absolutely convinced that those who work hard should and will be rewarded, and that those who don’t work hard and strive deserve their failure. They can be hyper-concerned with hygiene, moral purity and achievement. They can be very micro-managing and controlling.

Exceptionally conscientious people are much more likely to be political conservatives, rather than liberal (particularly if they are also low in openness).

Women are very slightly more conscientious than men. The mean percentile for women in a general population (women and men) is 51.5. For men it is 49.5.

Conscientiousness has two aspects: industriousness and orderliness.



Industriousness: Exceptionally High
You are exceptionally high in industriousness, which is one aspect of conscientiousness. Your score puts you at the 96th percentile for industriousness. If you were one of 100 people in a room, you would be more industrious than 96 of them and less industrious than 3 of them.

Exceptionally industrious people are extremely likely to be successful in school and in administrative and managerial positions (particularly if they are intelligent). They live to work, and always have to be doing something useful. They do not at all like to sit around. They are extremely dutiful. They never put things off. They do not mess things up. They always finish what they start, and they do it on schedule. They are always obsessed with accomplishing more in less time, with fewer resources. They have exceptional focus.

Industriousness
96th percentile

You are more industrious than 96 of 100 people
Exceptionally industrious people are extremely likely to judge shirkers or people who are incompetent harshly, and to want them out of the way. They are extraordinarily likely to believe that people fail because they don’t apply themselves or work hard enough. They feel extremely guilty, rapidly, if they do not do their duty. However, because they are always stay on or ahead of schedule and accept their responsibilities, they rarely experience actual guilt. They cope remarkably badly with enforced leisure or unemployment.

Those who are liberal and those who are conservatives appear equally industrious.

Men are slightly more industrious than women. The mean percentile for men in a general population (women and men) is 51.5. For women it is 49.5.



Orderliness: Very High
You are very high in orderliness, which is one aspect of conscientiousness. Your score puts you at the 93rd percentile for orderliness. If you were one of 100 people in a room, you would be more orderly than 93 of them and less orderly than 6 of them.

Very orderly people are highly disgust-sensitive, extraordinarily judgemental, and have a strong tendency towards right-wing authoritarianism (particularly if low in openness).

Very orderly people are uncommonly disturbed and disgusted by mess and chaos. They keep everything neat, tidy and organized. They tend strongly to think in black and white terms: things are good or bad, acceptable or unacceptable, with no grey areas. They make and stick to schedules. They like everything exactly where it should be – and very much want to make sure that everything stays where it belongs. They are detail-oriented to a degree that can border on the obsessive. They are strikingly rule-abiding, and insist that rules are scrupulously observed. They require and crave routine and predictability. They can be very good at ensuring that complex sensitive processes are managed properly and carefully.

Orderliness
93rd percentile

You are more orderly than 93 of 100 people
Very high orderliness can also constrain creativity (even among those high in openness) as creative endeavors often require mess, disruption and intervening periods of chaos.

Those who are very orderly are remarkably more likely to be political conservatives. Orderliness is the second-best predictor of conservatism, after low openness to experience.

Women are more orderly than men. The mean percentile for women in a general population (women and men) is 54.5. For men it is 45.5. This may account for some of the trouble in relation to housework between women and men. Since women are, on average, more orderly, household disorder will trigger disgust and discomfort in them faster. This may happen with sufficient frequency so they end up doing a disproportionate share of such work (even though if they waited a bit longer their less orderly partners, often men, might end up equally troubled and motivated to fix the problem). Orderly people are more likely to have items such as event calendars, drawer organizers, laundry baskets, irons and ironing boards in their immediate environments.

Om personlighetsdraget på wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Conscientiousness

[Bärsärk]

Jag ser att tråden snabbt spårade ur till att ni verkar tro att jag ser ner på folk som saknar ett ben och pissar på dom för att dom inte kör knäböj.

Det är verkligen inte vad det handlar om.

Jag pratar om fullt friska invidivider med god ekonomi och i övrigt ett väl fungerande liv. Folk med hinder och problem är en helt annan historia.

Folk helt utan ursäkt.

[BelowAverage]

Jag ser att tråden snabbt spårade ur till att ni verkar tro att jag ser ner på folk som saknar ett ben och pissar på dom för att dom inte kör knäböj.

Det är verkligen inte vad det handlar om.

Jag pratar om fullt friska invidivider med god ekonomi och i övrigt ett väl fungerande liv. Folk med hinder och problem är en helt annan historia.

Folk helt utan ursäkt.

Jag tyckte inte du framstod som dryg eller arrogant, jag uppskattar trådstarten. Däremot känner jag mig iaf i dagsläget väldigt obrydd om ifall folk är feta / icke opti eller inte då jag (för tillfället) lutar åt att så mycket fler saker lär vara inblandade än blott lathet.

Jag kan se ned på folk som tjatar om hela "ska träna så hårt och kötta" och sen får kassa resultat trots alla sina schoser och manér. Än värre om de dessutom är nedlåtande mot mig som styrketränar med lång vila och kallar mig lat och sen efter X månader inte gjort framsteg. Det får mig att undra huruvida de tränar för att bli trötta eller för att få resultat :)

[CalleP]

Jag tycker bara det är helt obegripligt hur man väljer att vara fet om det inte är något allvarligt fel på en. Jag menar när man väger säg 5-10kg för mycket tanker man inte redan där att ne nu jävlar måste jag ta tag i det här innan jag blir alldeles för fet?

[Jorgen]

Jag tycker bara det är helt obegripligt hur man väljer att vara fet om det inte är något allvarligt fel på en. Jag menar när man väger säg 5-10kg för mycket tanker man inte redan där att ne nu jävlar måste jag ta tag i det här innan jag blir alldeles för fet?

Inte alls.
Det är jobbigt att ta tag i det. Ett avbrott från rutinerna och att själv kunna välja precis vad man vill äta.
Och det är inte så att suget efter chips och bea är mindre än efter kyckling och potatis hos gemene man.

[Diomedea exulans]

En jobbig grej med att gå ner i vikt är att det kräver så jäkla mycket möda för så lite resultat. Att äta mindre än man vill vid ett tillfälle är liksom jobbigt. Jag förstår om en överviktig inte klarar det månad ut och månad in.

[Odylicious]

Problemet är när medelmannen inte vet hur man går ned i vikt och därefter blir intalad av diverse propaganda medier att man måste röra sig för att gå ned i vikt och man måste gå efter en LCHF-diet.

8/10 personer vet inte hur man går ned i vikt. Jag skulle också tycka att det sög om jag trodde att jag var tvungen att gå på spinningpass och äta sopa varje dag för att gå ned i vikt.

Känns som en självklarhet att en person ska veta hur man förändrar sin kropp. Folk är alldeles för lata och har det gamla "Ät normalt bara" fastsvetsad djupt inom sig. Det handlar bara om en tidsfråga innan varenda en är feta genom den "Normala" dieten.

Folk äter alldeles för mycket mat när dom inte tränar och äter alldeles för lite mat när dom tränar, såklart att dom inte tycker träning är kul.

[TheOne1994]

En artikel jag skev som publicerades den 23/12. Redaktören tänkte att den passar in dagen innan julafton. Jag ser kanske inte ner på överviktiga men ser inte upp till dem. Som en dem säger att vi alla har en del i bagaget. Vi har så mycket kunskap idag och ändå går det baklänges..TEXT NEDAN:

En del söker ursäkter, för att INTE lyckas!

Jag har under mina sista 5 år hört alla ursäkter som finns. Det började när jag sökte nytt jobb.

Jag har haft tur att skapa mig ett namn inom vår bransch, sökt och blivit erbjuden de jobb jag sökt. Det blev en utmaning att hela tiden få bättre jobb, eller rättare sagt sökandet efter arbetskamrater med det där lilla extra. Många går till jobbet utan intresse eller engagemang, det smittar av sig att vara motiverad, lika mycket att vara omotiverad!

Jag fick nytt jobb ganska ofta. Det var roligt att vara ny på jobbet, folk kände inte mig och ville veta mer om mig. Det var möte, presentation av sig själv osv. Vem är du? Vad händer i ditt liv? Vad gör du på din fritid?

Eftersom jag tränar styrketräning kom frågor och påstående hur jag såg ut. Det var kul att höra olika åsikter om mat och träning. Experter på hur och vad ”man” ska äta, ändå var de flesta överviktiga. Dessa experter vad som fungerade resp. vad som inte fungerade. Jag tog sällan upp samtalsämnet själv, det kom automatiskt ur en del situationer. Såg de min matlåda skulle de kommentera vad jag åt. Flyttade vi ett skrivbord så kom en kommentar ”vilka armar du har”. På alla arbetsplatser såg jag ett tydligt samband. Rädslan att lyckas var stor, de hade alla ursäkter varför de inte skulle lyckas.

Någon skulle börja träna till våren, nu på hösten var det bara mörkt och kallt. Någon skulle gå ner i vikt men hade inte motivationen just nu. Det var minst sagt lite ansträngande att höra alla ursäkter. Nu har det gått 4-5 år, jag tar kontakt då och då för att stämma av deras livs situation. Ni kan säkert gissa svaren själv, de är fortfarande kvar i sina tankar: Jag ska..en dag. De sitter kvar på sina jobb, de väger mer än någonsin, och nya ännu fler ursäkter på listan.

Det handlar inte om dig eller mig, släpp ditt ego!

Min resa liksom din resa genom livet handlar inte bara om dig eller mig, kanske kan någon annan få ut något av vad du och jag gör?

Jag tränar inte för min skull, merparten av allt slit och dieter för att få en vältränad kropp handlar om något helt annat. Jag anser mig ha en skyldighet mot mina nära och kära att bära ”fanan högt”. Kan jag motivera mina barn, barnbarn, svärsöner m.fl. är mycket vunnet. Vara 45 år och vältränad är en konst, vara 45 år och kraftig tillhör vardagen. Att vara kraftig utstrålar egentligen ingenting, eller kanske: Jag har gett upp!?

Det finns inga nackdelar med träning, all träning kommer förlänga våra liv. Ända lyckas någon undvika träningen till varje pris. Tid, tråkigt m.m. är en del av ursäkterna. Träning är inte alltid kul, det strider mot alla lagar egentligen. Stå och lyfta järnbitar, försöka bli starkare varje vecka, varje år. Jämför det med längre sovmorgon, mer tv/Internet tid. Vi sitter och sover merparten av våra liv.

Det kommer undersökningar varje vecka, månad hur lite vi rör oss. Röra sig kan alla, det är inget svårt och går per automatik. Vi har facit vad som kommer hända om vi rör oss mindre. Vi behöver inga professorer eller liknande för att räkna ut detta, sunt bondförnuft räcker långt. Stillasittandet är minst lika farligt som att röka, om inte värre. Varför ta en chans att sitta stilla? All fysisk aktivitet höjer ditt självförtroende, du känner dig glad, positiv, starkare. Då pratar jag inte bara kroppsligt, det mentala är ”helt magiskt”.

Du har kommit exakt så lång i ditt liv utifrån din värderingar. Det är ingens fel att du är där du är. Du kan bara tacka dig själv på både gott och ont. Sluta spendera så mycket tid på Internet! Ditt liv handlar om tid, inget annat. Din tid är här och nu, investera all din vakna tid i dig själv, kanske har någon annan nytta av dig en dag, vem vet!?

För i slutändan handlar det bara om dig… eller gör det verkligen det?

[trädgårdsmöbel]

Jag ser ner på vältränade människor som använder andra personers fetma som en ursäkt till varför de är klenare än dem.

[Hemi]

Nja, Jag ser lite upp till människor som krigar i karriärer typ dygnet runt och efter dagen står de i hemmabaren eller tar en näve vinflaskor på flyget innan de somnar, röker 2 pack om dagen, fast rökning börjar försvinna lyckligtvis, skriver artiklar som de får alla att läsa men lyckas ändå hänga med på någon hip yogakurs bara för att de nånstans därinne vet att de tar livet av sig långsamt.

Kanske tränar de på lunchen och går igenom 7 maskiner som de för det mesta sitter i eftersom det blir för obekvämt för fokuset att ändra ställning och gör exakt vad det står på den lilla bruksanvisningen utan att efteråt ha en aning om vad de tränat och aldrig progression och alltid på bebisvikter.

De var inte den typiska jocken, kanske var de rich kids, kanske arroganta i övrigt men ödmjuka till kroppen.

Den där hatkärleken till JR i Dallas.

[wintersnowdrift]

Nej, jag ser inte ner på andra för att de inte tränar. Det känns ganska infantilt ärligt talat att tänka så.

Jag tränar främst för att jag skulle må skit rent psykiskt utan träning. Och för att jag är en väldigt energisk person som behöver få rikta den energin mot ett specifikt mål (antar att jag har hög contscientiousness enligt definitionen ovan). Jag uppskattar faktiskt ofta människor som inte är som jag, bl.a. för att jag inser att det inte alltid är supersympatiskt att vara så målinriktad som jag kan vara. Jag försöker snarare ta lärdom av dem och kunna chilla lite mer.

[Lafayette]

Jag försöker snarare ta lärdom av dem och kunna chilla lite mer.

Det är nice att chilla. Jag som är lagt åt det chilla hållet förstår inte att
folk ständigt måste ha aktiviteter och måsten, man måste stanna upp bara njuta ibland.

HbR7axof1wk

[delta_mats]

Jag ser inte ner på de som inte tränar. Några av mina bästa vänner är otränade och tjocka.
Jag hade turen att ha en far som var träningsintresserad och en storebror som tog efter min far, så det var lätt att bli smittad och skaffa samma intressen, sedan utveckla egna osv.
Egentligen är jag ganska lat, bara det att jag också gillar nästan all form av träning. Så jag lyckas kompensera det på något sätt.

[Diomedea exulans]

Det är nice att chilla. Jag som är lagt åt det chilla hållet förstår inte att
folk ständigt måste ha aktiviteter och måsten, man måste stanna upp bara njuta ibland.


Spoken like a true bibliotekarie.

[Ett Orm]

Ja lite gör jag nog det, iaf de som ständigt tjatar om sin övervikt och krämpor mm. Och de ständiga försöken att komma runt det med genvägar som att " jobba mer i trädgården", "äta mindre sås" och gud vet allt. Tappar respekten för deras problem.
Men jag förstår dem dock, det är skit jobbigt att gå hungrig, åka o träna fast man inte vill och säga nej till gottgott.
Oftast blir jag dock mer frustrerad och ibland lite arg, som när jag ser min kompis på 150+ stånka, stöna och krångla för att komma i båten när vi ska fiska. Den pipande andningen efter att vinchat upp båten osv. Men han har valt det själv, han vägrar resolut att röra på sig och minska maten är det inte tal om. Jag kan respektera det, men jag gillar det inte.
För mig blir skillnaden så stor om jag går upp några kg och latar mig ett par veckor att jag egentligen inte har mycket till val än att träna, för egentligen är jag minst lika slö själv.

[Snobbe]

De som är överviktiga behöver inte va bättre på att chilla eller inte bry sig. Väldigt många av dom mår nog väldigt dåligt just pga att dom är feta. Precis som många här på forumet gjort innan dom tog tag i det (inkl jag).

Men det är inget enkelt problem att ta tag i och det kräver disciplin o mental styrka under en ganska lång period.

Innan jag själv hittade in på detta forumet och läste king grubs deff guide så hade jag ingen aning om hur man konkret skulle gå ner dessa kilon. Det finns otroligt många dieter och de flesta säger ju bara ät nyttigt och gå ut o spring. Vilket är väldigt svårt för någon som har en BMI på 30+.

Sen finns det dom i vuxen ålder som bara kommer med ursäkter osv, men ja det är inget som är hur enkelt som helst speciellt inte när det finns 100 miljoner dieter som olika personer säger är den som är rätt för dig.

De flesta jag snackar med tycker ju även att kaloriräkning även det bara är en typ av diet likt LCHF, atkins, keto osv.

Med det sagt så finns det självklart massor med folk som försöker dieta i åratal utan att lyckas för att dom försöker hitta varje genväg som finns för att kunna trycka tårta men ändå tappa kilon. Där tappar man ju mer o mer respekt för personen, däremot skulle jag aldrig orka ta den diskussionen med dessa förutom att tipsa om vad man borde göra.