Visa fullständig version : Anser du dig ha en spirituell sida?
Poll uteblir för att uppmuntra till diskussion om ordets betydelse och undvika enkla "ja" och "nej"-svar.
Tycker du att begreppet är lite kapat av folk som kallar sig andliga och religiösa?
Kan kärlek vara spirituellt? Att bli slagen till marken av en utsikts skönhet? Är det spirituella övernaturligt, metafysiskt, fysiskt? Diskutera *popcorn*
BelowAverage
2019-02-14, 12:26
Min upplevelse är att orden spirituell och andlig är kapade av folk som vill verka eller känna sig djupa. Dessa ord har övergått till floskler och är mer kopplade till new age och andra beteenden än hur man resonerar.
Verkar också som att man säger spirituell istället för agnostiker.
Jag skulle kalla mig själv filosoferande. Och jag tror att jag tillskriver det ungefär samma betydelse som wannabe djupa hipsters tillskriver orden andlig eller spirituell.
Om det redan inte märkts så har jag inte haft särskilt minnesvärda diskussioner med människor som kallar sig spirituella xD
Lafayette
2019-02-14, 12:27
Ordet i sig och när man talar om det känns väldigt kopplat till det övernaturliga, bara ”spirit” känns väl som typ ”andligt”? Vet inte riktigt exakt betydelse av ordet.
Jag kan ha helt fantastiska upplevelser i livet men att jag finnner glädje och skönhet i dessa beror på naturliga orsaker, då jag inte tror på det övernaturliga.
Hur ser du själv på det?
Jag har svårt att sätta fingret på vad att vara "andlig" eller "spirituell" egentligen avser, är det typ som att vara "religiös" utan att tillhöra en religion? Och i så fall, vad innebär det att vara "religiös"? :D
Edit: Jag antar att jag inte tycker mig ha en spirituell sida eftersom jag inte ens har koll på innebörden.
King Grub
2019-02-14, 12:56
Nej, inget mumbo jumbo.
Wilt the Stilt
2019-02-14, 13:22
Trancendens eller psykos.
Det finns ju personer med psykossjukdomar som tror att dom är i direkt förbindelse med Gud eller vadsomhelst.
Mitt inlägg till denna diskussion lyfter alltså att "spiritualitet" också kan ingå i en sjukdomsbild. cofffee
Min upplevelse är att orden spirituell och andlig är kapade av folk som vill verka eller känna sig djupa. Dessa ord har övergått till floskler och är mer kopplade till new age och andra beteenden än hur man resonerar.
Verkar också som att man säger spirituell istället för agnostiker.
Jag skulle kalla mig själv filosoferande. Och jag tror att jag tillskriver det ungefär samma betydelse som wannabe djupa hipsters tillskriver orden andlig eller spirituell.
Om det redan inte märkts så har jag inte haft särskilt minnesvärda diskussioner med människor som kallar sig spirituella xD
Tycker absolut inte att spirituell och filosoferande har samma innebörd. Men håller med om att ordet har kapats av wannebes. Om ordet ska användas så bör det i min mening användas för upplevelser, inte som en indikator på att man gillar att tänka eller tvekar på vad som händer när man dör.
Ordet i sig och när man talar om det känns väldigt kopplat till det övernaturliga, bara ”spirit” känns väl som typ ”andligt”? Vet inte riktigt exakt betydelse av ordet.
Jag kan ha helt fantastiska upplevelser i livet men att jag finnner glädje och skönhet i dessa beror på naturliga orsaker, då jag inte tror på det övernaturliga.
Hur ser du själv på det?
Det svenska ordet betyder egentligen 'fyndig' och sättet det används på idag är snarare som ett låneord från engelskan. Direkt översatt så betyder det mycket riktigt 'andlig'. Och andlighet tror jag definitivt inte på.
Men orsaken till att jag startade tråden är väl för att jag tycker att orden inte räcker till. Andlig är i mina ögon skitsnack, så spirituell är kanske också fel ord, men det bör finnas nåt annat ord då. Att uppleva flow kan jag tycka är svårt att beskriva som upplevelse. Utomkroppsligt kanske? Meditation kan ibland kännas metafysiskt för mig. Känslan av att vara i kontakt med något större än sig själv. Att känna sina tankar sprudla fram oberoende av huruvida jag framkallar dom eller inte. Jag tror absolut inte att det ligger något övernaturligt i det, men kanske något metafysiskt. Att summan av kardemumman blir mer än kardemumma? Tänker att visst, universum är bara ett gäng beståndsdelar som snurrat ihop sig på ett visst sätt så att saker ter sig som de gör. Kärlek är ett rus av kemikalier. Känslan av att bestiga en bergstopp är seratonin som pumpar. Det är den fysiologiska funktionen bakom det, men vad är upplevelsen? Transcendens är ett bättre ord kanske. Men det känns också förknippat med tro på det övernaturliga.
Jag tänker alltså inte i former av övernaturligt, men att det som händer i den empiriska verkligheten kan ge upphov till en upplevelse som existerar utanför den fysiska världen som vi uppfattar den.
Jag har svårt att sätta fingret på vad att vara "andlig" eller "spirituell" egentligen avser, är det typ som att vara "religiös" utan att tillhöra en religion? Och i så fall, vad innebär det att vara "religiös"? :D
Edit: Jag antar att jag inte tycker mig ha en spirituell sida eftersom jag inte ens har koll på innebörden.
Det är lite det jag själv undrar. För om det är som du gissar så är jag absolut inte spirituell. Däremot tycker jag det finns upplevelser som överstiger den rent fysiska aspekten av att de inträffar. Alltså att händelsen och dess fysiska effekt i kroppen är som ett slag på ett stämjärn, och att vårt medvetandes upplevelse av händelsen är tonen som uppstår, och att upplevelsen skiljer sig från händelsen på samma sätt som tonen existerar på ett annat sätt än vad stämjärnet gör, i en annan form.
Trancendens eller psykos.
Det finns ju personer med psykossjukdomar som tror att dom är i direkt förbindelse med Gud eller vadsomhelst.
Mitt inlägg till denna diskussion lyfter alltså att "spiritualitet" också kan ingå i en sjukdomsbild. cofffee
Transcendens är nog mer det ord jag är ute efter!
Tror du blandar ihop spirited och spiritual då du pratar om översättning till fyndig blåvitt.
Och ett stämjärn använder du på slöjden t.ex. då du svarvar eller vill gröpa ut trä på annat sätt. Tror du letar efter stämgaffel.
Det är lite det jag själv undrar. För om det är som du gissar så är jag absolut inte spirituell. Däremot tycker jag det finns upplevelser som överstiger den rent fysiska aspekten av att de inträffar. Alltså att händelsen och dess fysiska effekt i kroppen är som ett slag på ett stämjärn, och att vårt medvetandes upplevelse av händelsen är tonen som uppstår, och att upplevelsen skiljer sig från händelsen på samma sätt som tonen existerar på ett annat sätt än vad stämjärnet gör, i en annan form.
Bara så jag är med på vad du pratar om, visst menar du en stämgaffel?
Ett stämjärn brukar ju inte ge ifrån sig särskilt spännande toner, utan snarare att trä försvinner och i så fall förstår jag inte liknelsen :p
Jag är nog ändå inte med på exakt vad vi pratar om.
Är det tex som om två personer skulle gå fram till en häftig plats, typ en oas med massa vilda djur, ett bergspass eller vad det nu må vara.
Den ena har sett det flera gånger förut och tycker liksom nu "bara" det är "ballt"/"mäktigt"/"vackert", den andra upplever det för första gången och tycker utöver att det är "ballt"/"mäktigt"/"vackert" att det finns en "förnimmelse" i upplevelsen som inte riktigt går att sätta fingret på? Eller är jag helt ute och cyklar?
Nej tack, inget flummande, men min fru är socialpedagog och kan vara alltför djup ofta *jorgen*
Tror du blandar ihop spirited och spiritual då du pratar om översättning till fyndig blåvitt.
Och ett stämjärn använder du på slöjden t.ex. då du svarvar eller vill gröpa ut trä på annat sätt. Tror du letar efter stämgaffel.
Gällande första stycket så tror jag du missuppfattar mig. Det svenska ordet 'spirituell' betyder enligt SLAO fyndig o.s.v. Men att ordet i folkmunsbetydelse glider över mer åt översättningen av spiritual.
Pratar mkt riktigt om en stämgaffel.
Bara så jag är med på vad du pratar om, visst menar du en stämgaffel?
Ett stämjärn brukar ju inte ge ifrån sig särskilt spännande toner, utan snarare att trä försvinner och i så fall förstår jag inte liknelsen :p
Jag är nog ändå inte med på exakt vad vi pratar om.
Är det tex som om två personer skulle gå fram till en häftig plats, typ en oas med massa vilda djur, ett bergspass eller vad det nu må vara.
Den ena har sett det flera gånger förut och tycker liksom nu "bara" det är "ballt"/"mäktigt"/"vackert", den andra upplever det för första gången och tycker utöver att det är "ballt"/"mäktigt"/"vackert" att det finns en "förnimmelse" i upplevelsen som inte riktigt går att sätta fingret på? Eller är jag helt ute och cyklar?
Yes, stämgaffel.
Ja, ungefär så. Men det är liksom den mest 'light' versionen av den typen av upplevelse. Tkr det känns som mest när man går in i eller ut ur sig själv på något vis. Ex flow, djup meditation osv
BelowAverage
2019-02-14, 14:22
Om du menar spirituell som att man söker / längtar efter fantastiska upplevelser så kan jag nog tycka det är en skoj men felaktig definition. Stämmer däremot in på min fördom att det ofta är känslomänniskor som använder ord som spirituell.
Gillar hur du försöker definiera det genom styrkan på en upplevelse, alltid kul att försöka hitta betydelser. Jag kopplar spirituell till ett sökande efter mening och ofta på en ganska derpig hipster-new age nivå.
Jag skulle inte kalla det spirituellt att ta droger som ett sätt att få starka upplevelser. Men då har jag å andra sidan inte prövat det, heller. Dessutom har väl droger oftast använts just så, så jag är nog helt enkelt fel på det.
I en perfekt värld skulle det betyda ungefär att känna sig tillfreds tack vare att man upplever ökad insikt :)
VoDaresVins
2019-02-14, 14:28
Nae. Önskar jag ens hade mera inom-kropp-känsla så jag ha bättre pejl på när träningsskadorna ligger runt knuten.
Diomedea exulans
2019-02-14, 14:34
Ja, och med det menar jag att jag har en strävan att bli visare, och med att bli visare menar jag att försöka lära sig hur man ska leva för att bli så lycklig som möjligt. Jag tror att det finns mycket visdom i etablerade religioner såtillvida att de har system som människor kan använda i syfte att besegra sina inre demoner, vilket jag tror är grundpoängen med alla religioner, åtminstone nuförtiden. Det mesta i Bibeln går att tolka bildligt och översätta till allmänna livslärdomar.
En ickespirituell person enligt den definition som jag vagt försökt lägga fram här skulle väl vara någon som bara lever för nästa fylla.
Macroman
2019-02-14, 14:44
Nej, detta är väl till 95 % en kvinnlig företeelse. Kallas för "chick crack" i USA har jag för mig.
Sasquatch
2019-02-14, 15:10
Jag tror alla föds med en stark koppling till det andliga planet. Nyföddas hjärna fungerar liknande det tillstånd som vuxna kan uppnå med psykadeliska droger, vars främsta effekt är att ge en känsla av andlighet.
Beroende på ens omständigheter förlorar vissa denna koppling till det andliga när de växer upp, och kan då spendera en hel livstid som "andliga sökare" med att försöka hitta tillbaka till den trygghet som en stark koppling till det andliga medför, eller så långt det går försöka fly undan den gnagande tomheten med materialistiska distraktioner.
Många andra förlorar dock aldrig sin andliga koppling, och den smälter då in i bakgrunden som en grundtrygghet som man aldrig tänker på men som alltid finns där och understödjer allt man gör i livet.
Kort och gott det är en känsla av trygghet som man antingen alltid har haft och tar för givet, eller som man förlorat och ständigt försöker återfinna. Som Ricky Fitts sa
"That's the day I realized that there was this entire life behind things, and this incredibly benevolent force that wanted me to know there was no reason to be afraid, ever."
Vissa får liknande insikter efter nära-döden-upplevelser också. Jag tror det är främst trasiga och otrygga personer som dras till allt andligt new-age krimskrams, så utomstående får lätt dåliga associationer till det.
Om du menar spirituell som att man söker / längtar efter fantastiska upplevelser så kan jag nog tycka det är en skoj men felaktig definition. Stämmer däremot in på min fördom att det ofta är känslomänniskor som använder ord som spirituell.
Gillar hur du försöker definiera det genom styrkan på en upplevelse, alltid kul att försöka hitta betydelser. Jag kopplar spirituell till ett sökande efter mening och ofta på en ganska derpig hipster-new age nivå.
Jag skulle inte kalla det spirituellt att ta droger som ett sätt att få starka upplevelser. Men då har jag å andra sidan inte prövat det, heller. Dessutom har väl droger oftast använts just så, så jag är nog helt enkelt fel på det.
I en perfekt värld skulle det betyda ungefär att känna sig tillfreds tack vare att man upplever ökad insikt :)
Nja, snarare att man upplever vissa saker som mer än summan av de fysiska beståndsdelarna. Behöver inte alltid vara känslor i den emotionella aspekten det handlar om, utan kanske snarare en fysisk känsla. Något kroppsligt, eller utomkroppsligt.
Droger av olika slag, och oftast hallucinogena sådana, har nog varit med i grundandet av de flesta övernaturliga trosrörelser. De flesta mänskliga kulturer har utvecklats med ett ledande prästerskap som knarkat ganska rejält. Droger kan nog vara det mest spirituella som finns, det var LSD som fick mig att omvärdera min supercyniska ateism där jag såg på hela min egna känslovarelse som ett hopkok av kemikalier och neurologiska impulser. Är fortfarande en rätt cynisk ateist men funderar liksom på om det fysiska sambandet ger upphov till något metafysiskt, transcendentalt som inte är övernaturligt.
Ja, och med det menar jag att jag har en strävan att bli visare, och med att bli visare menar jag att försöka lära sig hur man ska leva för att bli så lycklig som möjligt. Jag tror att det finns mycket visdom i etablerade religioner såtillvida att de har system som människor kan använda i syfte att besegra sina inre demoner, vilket jag tror är grundpoängen med alla religioner, åtminstone nuförtiden. Det mesta i Bibeln går att tolka bildligt och översätta till allmänna livslärdomar.
En ickespirituell person enligt den definition som jag vagt försökt lägga fram här skulle väl vara någon som bara lever för nästa fylla.
Tycker det låter som en väldigt bred uppfattning du har av ordet. Tror inte jag skulle hålla med om den. Tycker nog inte heller att man blir lycklig genom att bli vis eller vice versa. Tror nog inte att det går att vara lycklig. Det går att vara nöjd och att acceptera allt som händer, det bra med det dåliga. Men att vara lycklig? Nja. Har nog inte hänt någon, vi människor funkar inte så.
Jag tror alla föds med en stark koppling till det andliga planet. Nyföddas hjärna fungerar liknande det tillstånd som vuxna kan uppnå med psykadeliska droger, vars främsta effekt är att ge en känsla av andlighet.
Beroende på ens omständigheter förlorar vissa denna koppling till det andliga när de växer upp, och kan då spendera en hel livstid som "andliga sökare" med att försöka hitta tillbaka till den trygghet som en stark koppling till det andliga medför, eller så långt det går försöka fly undan den gnagande tomheten med materialistiska distraktioner.
Många andra förlorar dock aldrig sin andliga koppling, och den smälter då in i bakgrunden som en grundtrygghet som man aldrig tänker på men som alltid finns där och understödjer allt man gör i livet.
Kort och gott det är en känsla av trygghet som man antingen alltid har haft och tar för givet, eller som man förlorat och ständigt försöker återfinna. Som Ricky Fitts sa
"That's the day I realized that there was this entire life behind things, and this incredibly benevolent force that wanted me to know there was no reason to be afraid, ever."
Vissa får liknande insikter efter nära-döden-upplevelser också. Jag tror det är främst trasiga och otrygga personer som dras till allt andligt new-age krimskrams, så utomstående får lätt dåliga associationer till det.
Intressant! Du kan nog ha en poäng, även om jag inte skulle skriva under på ett välviljande kraft som har en vilja om saker och ting. Då glider man liksom in på det övernaturliga i min bok. Men tror du helt klart har rätt i att olika människor har olika predisposition för vad det nu är vi pratar om.
Yes, stämgaffel.
Ja, ungefär så. Men det är liksom den mest 'light' versionen av den typen av upplevelse. Tkr det känns som mest när man går in i eller ut ur sig själv på något vis. Ex flow, djup meditation osv
Ja då tycker jag det är mer i stil med att man "hamnar i" ett trans-liknande tillstånd snarare än att man upplever något "spirituellt" eller någon nivå av en "utomkroppslig upplevelse"?
Men det kanske är synonymt? Jag är som sagt dålig på terminologin här.
Ja då tycker jag det är mer i stil med att man "hamnar i" ett trans-liknande tillstånd snarare än att man upplever något "spirituellt" eller någon nivå av en "utomkroppslig upplevelse"?
Men det kanske är synonymt? Jag är som sagt dålig på terminologin här.
Det är väl lite det jag också undrar om :D Och en djupare definitionen på den där transen. Vad är det/vad är det inte?
Det är väl lite det jag också undrar om :D Och en djupare definitionen på den där transen. Vad är det/vad är det inte?
Ptja, man kanske behöver något konkret fall för att sätta ord på något ganska löst/luddigt? Har du något konkret/specifikt exempel på när du "upplever" det?
Jag tror att jag har spirituell sida som jag däremot inte kan få kontakt med. Har för mycket ytliga bekymmer att ägna mig åt att jag inte riktigt får tid över att känna efter och fundera på saker och ting.
Jag är å ena sidan ganska logisk av mig. Förra helgen när en polare försökte övertyga mig och några andra om djurs spiritualitet genom att låta oss fråga oss själva varför vi alltid tittar andra djur i ögonen, trots att vi är helt skilda arter och egentligen lika gärna skulle kunna titta varandra i röven, så svarade jag med en gång att vi är däggdjur och att han bara tramsade.
Å andra sidan har jag haft för mycket flummiga upplevelser för att bara avfärda allt. I somras var jag ute i en park i närheten av där jag bor och la ut några matlådor med vatten i. Satt sedan kvar på en bänk för att softa lite varpå en fågel landande och drack ur en av lådorna jag hade lagt ut, skuttade vidare mot mig och tog sedan ett hopp upp på bänken jag satt på. Jag kollade på den lite och sträckte ut handen varpå den steg upp i min näve.
Sådana grejer har hänt hela livet och djur känner jag verkligen en andlig koppling till. Morsans hund till exempel var ett helvete att ha och göra med för alla runt omkring. Den lydde inte en jävel, bet den som kom nära, pissade inne och var en riktig jävla vilde. Jag har berättat kort om min och min morsas historia här nån gång tidigare men första gången jag träffade hunden så kände jag med en gång att det var en kopia av mig och att det var morsans fel att den är som den är.
Det var på ett kalas då jag träffade den första gången och morsan gjorde en grej av när jag skulle hälsa på den för att hon vet sen tidigare hur jag kommer överens med djur. Hur som helst tittade jag den i ögonen på avstånd och gick långsamt mot den varpå han hoppade upp ur sin säng, rusade fram och slickade mig i ansiktet som om vi kände varandra sedan många år.
Sedan har jag och en gammal tjej pysslat mycket med tantrasex. De gråa liggen jag har haft sedan henne är inte bara tjejernas fel men att bara pippa med bara kuken är egentligen skitsamma. Jag gör det mest för att det ska göras och så är det okej ibland liksom.
Meditera slutade jag med för ett par år sedan pga av att livssituationen inte tillät och aldrig tagit upp det igen men det kunde vara rent ut sagt fantastiskt.
Följer en tjej på sociala medier sedan många år som för kanske 2 år sedan drog till Indien och började utforska tantra. Nu består hela hennes liv av orgasmer, perfekta kukar och olika orgier. Men jag antar även det blir tråkigt i slutändan.
Följer en tjej på sociala medier sedan många år som för kanske 2 år sedan drog till Indien och började utforska tantra. Nu består hela hennes liv av orgasmer, perfekta kukar och olika orgier. Men jag antar även det blir tråkigt i slutändan.
Tror min flickvän följer det kontot också, mycket snuskigt.
Diomedea exulans
2019-02-15, 09:25
Följer en tjej på sociala medier sedan många år som för kanske 2 år sedan drog till Indien och började utforska tantra. Nu består hela hennes liv av orgasmer, perfekta kukar och olika orgier. Men jag antar även det blir tråkigt i slutändan.
Är det det som är trans-sexuell?
Inte det minsta spirituell, men då folk verkar räkna in helt naturliga saker i det hela så vem fan vet?
Andlighet måste väl ändå inkludera något "övernaturligt" och ande, det kan fan itne vara spirituellt att uppskatta filosofi eller en bra kopp kaffe.......
Nej, känns som det handlar om hippies, folk som tror på spöket, alternativ medicin och reliösa.
Ingeting jag vill beblanda mig med det minsta. Mest personer som inte klarar att anpassa sig en smula för att allt ska flyta på effektivt.
Akerhage
2019-02-15, 10:38
Ja tyvärr alldeles för mycket. (Inte troende, Gud etc) utan mer med existensiella saker. Påverkar livet negativt.
trädgårdsmöbel
2019-02-15, 11:33
Jag trodde mig vara medial ett tag. Sådär att jag kunde förutsäga framtiden genom en slags känsla istället för att gissa eller logiskt resonera mig fram till en möjlig framtidsvision. Jag tänkte att om jag bara lär mig att styra detta och blir "starkare" så kommer jag kunna bli hur rik som helst. På tips, hästar osv.
Men nej, känslan slår fel och jag har bättre chans att förutsäga något om jag INTE lyssnar på den. Jag kanske är synsk men jävligt dålig isåfall :)
Absolut inte. Jag väljer att leva i verkligheten (även om den är rätt trist på många sätt) framför att hitta på sagor för att lura mig själv att må bättre.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.