Visa fullständig version : Vad saknar ni mest från er barndom/ungdom?
Är fortfarande ganska ung (22) så skapar minnen där just nu känner jag.
Men från barndomen saknar jag spänningen inför jul/födelsedagen och den genuina lyckan av att få en gåva överlag, numera blir det alltid en viss ångest över gåvor då det känns som den som gav det har gjort "för mycket" för mig.
Saknar även att kunna ha roligt från ingenting, gå ut o leka i snön, leka krig eller bara cykla runt.
Att känna att all tid i världen finns.
Skriver under på allt ovan med tillägget att det nästan inte finns något jag inte saknar. Tror jag skulle kunna bli miljardär men ändå tycka att skolåren var peaken i livet.
Lafayette
2018-11-11, 22:04
I stort sett allt. Vuxenlivet suger, det har jag påpekat innan när jag nämner min åldersnoja, allt blir svårare och tråkigare ju äldre man blir. Färre möjligheter och mindre tid.
Diomedea exulans
2018-11-11, 22:07
Att ha lust att rita.
Att slippa raka ryggen.
Att inte vara beroende av att titta på mobilen en gång i minuten.
Att kunna krama min mamma hur hårt jag ville utan att vara rädd att knäcka ett revben.
Sommarlov som kändes som tre år långa.
Alla de situationer som kändes så himla mysiga och trygga. Julaftnar, strandhäng, middagar hos mormor.
Att slippa styrketräna.
trädgårdsmöbel
2018-11-11, 22:15
Att skolka. Det saknar jag som fan. Som i gymnasiet, att bara ställa sig upp och gå rätt ur klassrummet och gå och träna. Att bara skita i att gå upp, ställa om klockan ett par timmar, åka och käka i "bamba" (lokalt ord för skolmatsal), sen säga..."näe jag skiter nog i eftermiddagens lektioner med", jag går och tränar istället.
Det där, fast som vuxen från jobbet *flex* fast det är bara en önskedröm.
Lafayette
2018-11-11, 22:25
Att skolka. Det saknar jag som fan. Som i gymnasiet, att bara ställa sig upp och gå rätt ur klassrummet och gå och träna. Att bara skita i att gå upp, ställa om klockan ett par timmar, åka och käka i "bamba" (lokalt ord för skolmatsal), sen säga..."näe jag skiter nog i eftermiddagens lektioner med", jag går och tränar istället.
Det där, fast som vuxen från jobbet *flex* fast det är bara en önskedröm.
+1 Möjligheten och känslan. Ett av mina bästa minnen från gymnasiet är när klassen skulle ut i kylan och paddla på idrotten och jag stannade hemma under täcket och tittade film. Kändes farligt då, men harmlöst såhär i efterhand. Gött att man gick i gymnasiet på den tiden man slapp bli straffad för skolk.
jag saknar också att kunna bli helt ohämmat besatt i ett speciellt ämne, för att sedan byta helt tvärt efter ett tag.
exempelvis Pokémon, Bey-blade (?), Jo-jo eller ett intrument
Har väl inte med just barndomen i sig att göra, men jag nog saknar absolut mest är att vara i perfekt/normal "fysisk/medicinsk hälsa". Inga skador, inga krämpor etc.
Sen var ju såklart tillvaron kring basala grejer lite mer spännande innan man upplevt det typ 20+ ggr, typ julaftnar osv. Men jag tycker absolut inte att livet inte har mer spänning att erbjuda, snarare tvärtom. Och nu har det ju börjat bli spännande på riktigt, snarare än spännande "bara för att det är nytt" så att säga.
Har väl inte med just barndomen i sig att göra, men jag nog saknar absolut mest är att vara i perfekt/normal "fysisk/medicinsk hälsa". Inga skador, inga krämpor etc.
Sen var ju såklart tillvaron kring basala grejer lite mer spännande innan man upplevt det typ 20+ ggr, typ julaftnar osv. Men jag tycker absolut inte att livet inte har mer spänning att erbjuda, snarare tvärtom. Och nu har det ju börjat bli spännande på riktigt, snarare än spännande "bara för att det är nytt" så att säga.Får plussa på krämporna. Innan jag började träna så var kroppen finfin och fixade allt. Nu har jag ofta småont här och där. Det är segt.
Sen så kan jag sakna tillgången av tid och vänner. Nu hinner man max träffa någon i några timmar.
Sen så minns jag att saker var oupptäckta. En cykeltur med kompisar in till stan där man drack öl var ett större äventyr än då jag i somras åkte till Moskva för att se VM.
Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk
Att alla man älskade fanns i ens närhet. Nu är familjen utspridd över hela landet (jag bor längst bort av alla så ska väl egentligen inte klaga) och jag har vänner som jag vill träffa över halva världen.
Alla storslagna förhoppningar.
Inte mycket.
Släktingar som gått bort och långa sommarlov kanske.
Det sociala umgänget och hur lite man behövde göra varje dag (Inget alls om man inte ville som Filmjölk var inne på)
TheOne1994
2018-11-12, 07:59
Är fortfarande ganska ung (22) så skapar minnen där just nu känner jag.
Men från barndomen saknar jag spänningen inför jul/födelsedagen och den genuina lyckan av att få en gåva överlag, numera blir det alltid en viss ångest över gåvor då det känns som den som gav det har gjort "för mycket" för mig.
Saknar även att kunna ha roligt från ingenting, gå ut o leka i snön, leka krig eller bara cykla runt.
Detta saknar jag :)
Cykla, jag vet inte hur många däck min fassa har bytt på mina cyklar. Däckskrik och sladdar var 5:e meter..väven på däcket var nästan alltid synlig.
All idrott saknar jag också, de minnen är svårslagna med handbolls/fotbolls turneringar.
Läskeblask
2018-11-12, 08:08
Det stressfria livet.
wintersnowdrift
2018-11-12, 08:35
Ansvarsfriheten, naiviteten och oförstördheten kan jag sakna. Att se på världen genom ett romantiskt skimmer med stora, blå ögon och ännu inte ha gjort alla fel och misstag och bittra erfarenheter som jag har med mig idag.
Samtidigt saknar jag inte osäkerheten, ängsligheten och bristen på självkänsla som kommit längs vägen. Jag har fått uppleva mycket tack vare att jag tagit risker och gjort saker som ibland gränsat till idioti, saker som jag inte velat ha ogjorda. Jag fattade inte som yngre att smärta och glädjerus kan gå hand i hand. Men jag kan ändå sakna alla de där naiva funderingarna om sakers tillstånd och hur framtiden skulle bli.
Läskeblask
2018-11-12, 08:41
Det sorgliga är att då man borde göra beslut som formar ens liv är då när man är som mest korkad
Ingenting.
Trivs mycket bättre med allting nu (snart 39 år) än vad jag gjorde som yngre.
Har aldrig varit så nöjd med min livssituation som jag har varit de senaste 10-15 åren.
Har allt jag behöver och lite till. Mår bättre både fysiskt och psykiskt, har det bättre ekonomiskt, bor bättre, har bättre förhållande med de människor jag vill hålla nära.
Nostalgi har en förmåga att glorifiera det förflutna.
Det enda som var bättre förr var musiken som släpptes då. =)
Rikard Jansson
2018-11-12, 09:25
Att vara nervös/orolig/rädd/förväntansfull/kär/skitglad/taggad/osv. Är inte helt död inombords då jag blir glad av min son men resten är mest att stävja tristessen känns det som. Är ganska roligt att träna både gym och armbrytning men kommer ihåg när man var 15 och spelade arena i wow och trodde att hjärtat skulle dunka sig ur bröstkorgen och hur vansinnigt lycklig man var när man lyckades vinna 1v2. När jag vann SM i bänk förra året var det mer kbry. Är det så för de flesta av er?
Att vara smärtfri. Man var ju oförstörbar!
BelowAverage
2018-11-12, 09:34
Saknar att världen kändes större. Mindre saker gav en mer bestående känsla av hänförelse.
Det dumma där är ju att jorden fortfarande är sjukt stor och att jag sett och vet väldigt lite, men nyhetens behag har oavsett minskat.
Som kanonkulan skriver upplever jag mig som mycket mer blasé till det mesta.
Ladugårdsdörr
2018-11-12, 09:51
Fisketurerna med farfar. Att sitta i traktorn med morfar. Mormor eller farmor, barska damer båda två, när de ordnade mellanmål i köket och samtidigt delade ut förmaningar åt både höger och vänster. Den levande landsbygden. Den lilla hålan jag kommer ifrån hade en fotbollsförening med A-lag, B-lag, juniorlag och 5-6 olika ungdoms- och barnlag. Idag klarar man inte ens att få ihop ett A-lag. Verksamheter läggs ner, byskolan är under ständigt nedläggningshot när varje klass har färre än tio elever. Bondgårdar och lantbruk som tidigare var medelstora och var och en försörjde en familj är idag hopslagna till några få enheter. Landsbygden blir med detta tömd på liv.
Att allt var så jäkla nytt och spännande. Att åka in till den lite större staden och titta i en djuraffär eller leksaksaffär var en häftig upplevelse. Nu är det mesta förutom ungarna bara tråkigt. Gillade tidigare att slappna av framför datorn och spela något spel men nu blir det mest att man sitter och trycker lite planlöst, ser lite på youtube och går sedan och lägger sig med ångest inför morgondagen.
Lafayette
2018-11-12, 10:00
Att vara smärtfri. Man var ju oförstörbar!
Jag är inte så insatt.. eller inte alls egentligen. Men.. var man verkligen det? Man får väl lida för dåligt idrottande i sin ungdom senare i åldern? Jag suckar alltid när pappa säger "Ja jag är ju snart 60 och då orkar man ju inte lika mycket längre", det har väl inget med åldern att göra, är ju för att han lyft tunga grejer på fel sätt, slitit ut sig och haft dålig kost. Han pratar som om han vore 80 år och skyller på åldern.
Diomedea exulans
2018-11-12, 10:25
Jag är inte så insatt.. eller inte alls egentligen. Men.. var man verkligen det?
Inte här, jag minns att jag jämt gick och klagade över krämpor varpå mamma svarade "känn inte efter så gör det inte ont" (nån gång emellanåt varierat med "det är växtvärk"). Framförallt hade jag en höftsmärta, jag måste gnällt extra övertygande om den, för jag fick åka och röntga höften när jag var 11.
Fast visst, efter att man började träna blev det ju sju resor värre.
Ledsamt att läsa så många kommentarer som verkar tycka livet var lyckligt och bra förr men nu suger det.
Ni kanske borde se över ert liv och vad ni gör med det?
Mitt mål är att vara lycklig hela livet och göra det jag brinner för hela mitt liv.
OnT: Det jag saknar är att kunna vara långledig utan att bry sig vad som händer efter eller att inte behöva ta lika mycket ansvar :D
kalaspuffar & filmjölk.
ftfy
King Grub
2018-11-12, 13:17
Jag förstår inte hur ni tränar som får så ont av det. Jag har tränat i 30 år så hårt jag kunnat och har inte den minsta smärta någonstans.
Diomedea exulans
2018-11-12, 13:24
Jag förstår inte hur ni tränar som får så ont av det. Jag har tränat i 30 år så hårt jag kunnat och har inte den minsta smärta någonstans.
Det har förmodligen inget att göra med hur man tränar. Man är olika ömtålig bara.
Ladugårdsdörr
2018-11-12, 13:34
Ledsamt att läsa så många kommentarer som verkar tycka livet var lyckligt och bra förr men nu suger det.
Ni kanske borde se över ert liv och vad ni gör med det?
Mitt mål är att vara lycklig hela livet och göra det jag brinner för hela mitt liv.
Återkom om 20 år och berätta hur det gick. Det är väl "se över sitt liv" många sysslar med och mår dåligt över sina insikter samt de magra möjligheterna att göra en ändring. Din målsättning är på intet sätt unik, jag antar att de flesta hoppas på att få vara lyckliga och göra roliga saker.
Jag förstår inte hur ni tränar som får så ont av det. Jag har tränat i 30 år så hårt jag kunnat och har inte den minsta smärta någonstans.
Uppehållen. Det är uppehållen som ställer till det. Det går fint, förutom träningsvärken, den första månaden sedan kommer problemen krypande. Sedan tar det ett drygt halvår och det mesta verkar ordna upp sig igen.
Illustrerade mannen
2018-11-12, 13:44
Ansvarslösheten, aningslösheten, promiskuiteten och hoppet om en ljus framtid!
Edit: alkohol! Glömde alkoholen! Det saknar jag nog mest!
TheOne1994
2018-11-12, 13:52
Ansvarslösheten, aningslösheten, promiskuiteten och hoppet om en ljus framtid!
Edit: alkohol! Glömde alkoholen! Det saknar jag nog mest!
yes och brudarna ! Skilkatalogen..när den kom låg man helt utslangen...hon och hon och hon SKA JAG BARA HA :)
Battlefield 1942: Secret weapon demo
Pokemonkortklubben
Warcraft III TD+DotA
Drakar & Demoner 6
PS1 Demoskivor
Quake III Arena
Digimon World
Högstadiet
Toscatårta
Kinderägg
SMU-LAN
Mormor
Bror
Ledsamt att läsa så många kommentarer som verkar tycka livet var lyckligt och bra förr men nu suger det.
Ni kanske borde se över ert liv och vad ni gör med det?
Mitt mål är att vara lycklig hela livet och göra det jag brinner för hela mitt liv.
OnT: Det jag saknar är att kunna vara långledig utan att bry sig vad som händer efter eller att inte behöva ta lika mycket ansvar :D
Finns ju vissa saker med att vara vuxen som du inte kommer ifrån hur hårt du än försöker.
Inte jätte mycket, livet känns bättre nu än under ungdomsåren.
Finns ju vissa saker med att vara vuxen som du inte kommer ifrån hur hårt du än försöker.
Konsten är väl att inte uppfatta och/eller nojja över dessa "påtvingade" sakers negativa aspekter allt för mycket, för visst kan det vara ganska trist att betala sina räkningar och så vidare. Men man kan aktivt välja att istället fokusera och glädjas över de fördelar som "vuxenlivet" faktiskt medför.
Och kan man inte hitta dessa (eller några överhuvudtaget) fördelar så är man nog en ganska negativ person i grunden, och då är det nog snarare där problemet ligger än att "allt var bättre förr"
ARMSTARK
2018-11-12, 14:57
Att man tyckte att 70 år var en evighet, inte så mycket längre, det går i en rasande fart! :(
shut teh face
2018-11-12, 15:02
Ni har radat upp det mesta här men två saker som är bättre som vuxen är:
- Mer pengar
Min mamma var/är undersköterska med fyra barn, vi hade verkligen inte mycket pengar.
- Bestämma själv
Som barn var man tvungen att göra så mycket man inte ville, så är det ju som vuxen också lite men jag kan ju faktiskt välja mer själv nu
trädgårdsmöbel
2018-11-12, 15:47
Att vara nervös/orolig/rädd/förväntansfull/kär/skitglad/taggad/osv. Är inte helt död inombords då jag blir glad av min son men resten är mest att stävja tristessen känns det som. Är ganska roligt att träna både gym och armbrytning men kommer ihåg när man var 15 och spelade arena i wow och trodde att hjärtat skulle dunka sig ur bröstkorgen och hur vansinnigt lycklig man var när man lyckades vinna 1v2. När jag vann SM i bänk förra året var det mer kbry. Är det så för de flesta av er?
Det där låter mer som bieffekt av ssri än ålder.
Vänner jag tappat. Tror att många av de saker jag saknar från förr kunde vara iaf lite mindre eftersom vi var så barnsliga.
Naiviteten och tron att vuxna vet och kan.
Minns hur jag såg upp till forskare och tyckte att Karlavagnen var intressant. Idag blir jag mörkrädd över hur människor med ansvar agerar och klarar inte en minut av Ring P1. Vet inte om det fanns en tid innan klädmärken (Nike) och glasstillverkare (Ben & Jerry's) öppet tog politisk ställning eller om jag bara var naiv och inte såg hur samhället var genompolitiserat.
Oavsett vilket så saknar jag den biten.
Diomedea exulans
2018-11-12, 15:55
Det där låter mer som bieffekt av ssri än ålder.
Okej, Aryt.
Shqypnia
2018-11-12, 16:05
Känslan av skolavslutningen! Det långa sommarlovet.
Vincente
2018-11-12, 16:22
Att inte ha förnuft/förståelse nog att tyngas ner av tragiska händelser såsom ex. dödsfall.
Lafayette
2018-11-12, 16:27
Att inte ha förnuft/förståelse nog att tyngas ner av tragiska händelser såsom ex. dödsfall.
Varför inte? Min moster dog när jag var 9 och jag mådde konstant piss i två månader.
Vincente
2018-11-12, 18:20
Varför inte? Min moster dog när jag var 9 och jag mådde konstant piss i två månader.Yngre än så.
Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk
MaxTheMarketer
2018-11-12, 19:12
Känslan att man var ett barn i en stor fortfarande icke-upptäckt värld. Bara att utforska ens egen lilla förort var spännande och man hade noll koll på vad som försiggick utanför lilla Sverige. Även att få vara med om teknologiska framsteg i yngre dar där man då kunde omfamna den istället för att vara "gubbsur" över den idag! :D
Känslan av skolavslutningen! Det långa sommarlovet.
10v semester hade varit trevligt.
Tänk i framtiden om vi kunde bli så rika som nation så vi kunde ha råd att hela Sverige stannade i 10 veckor som den gamla industrisemestern.
MaxTheMarketer
2018-11-12, 19:17
10v semester hade varit trevligt.
Tänk i framtiden om vi kunde bli så rika som nation så vi kunde ha råd att hela Sverige stannade i 10 veckor som den gamla industrisemestern.
Jovars, men många samhällsfunktioner och aktiviteter förutsätter ju att någon annan utför dem för att vi ska kunna njuta av dem. Vem ska tillaga din glass ute på torget? Vem ska fixa din kvart över tre Subway? Vem ska köra hem dig på fyllan när ingen pallar att köra svart för de är lediga? ;)
bigtraps
2018-11-12, 19:34
Smärtfri kropp
Jovars, men många samhällsfunktioner och aktiviteter förutsätter ju att någon annan utför dem för att vi ska kunna njuta av dem. Vem ska tillaga din glass ute på torget? Vem ska fixa din kvart över tre Subway? Vem ska köra hem dig på fyllan när ingen pallar att köra svart för de är lediga? ;)
Jag bor i Norge och här är allt stängt på söndagar, är det tråkigt? Visst.
Men att saker och ting ska ha öppet till 23 eller dygnet runt som det är i Sverige är ju bara löjligt.
Jag hade klarat mig.
Servicen har spårat ur totalt om du frågar mig.
MackeJuve
2018-11-13, 08:45
Kan sakna att inte vara realist. Spontanfotbollen, oftast enbart tillsammans med min då bästapolare, var verkligen sjukt rolig. Kunde köra olika sorters avslut i timmar. Det var dels roligt bara för att fotboll är kul men i.o.m. att man inte hade insett att man saknade begåvning så närde man även en dröm om att bli riktigt bra på sporten. Från den tiden kan jag även sakna när man gick på äventyr i skogen, byggde lego i timtals och spelade TV-spel. Samtliga saker man kunde göra orimligt länge utan att det blev tråkigt.
Från senare år saknar jag främst någon att styrketräna med :D Jag har fått det väldigt välbeställt på löparfronten med många kompisar att välja bland, på gym-sidan ekar det dock tomt sedan flera år tillbaka. Det var ändå jävligt kul att gymma innan man nådde platåer och innan man tröttnade på att köra 100 övningar varje pass. De man tränade med hade oftast samma geist i.o.m. att styrketräningen var ganska ny även för dom.
Jag saknar nostalgin med DisneyDags på Fredagkvällen
för att vakna upp till Rummel och Rabbalder, Sailor Moon och Pokemon.
Those were the best of time..
StarkaUlf
2018-11-13, 08:51
Jag saknar nostalgin med DisneyDags på Fredagkvällen
för att vakna upp till Rummel och Rabbalder, Sailor Moon och Pokemon.
Those were the best of time..
*cupid*
Shqypnia
2018-11-13, 08:55
Chatta på MSN, Lana och spela CS, och ladda ner på Limewire och DC++.
Att vara nervös/orolig/rädd/förväntansfull/kär/skitglad/taggad/osv. Är inte helt död inombords då jag blir glad av min son men resten är mest att stävja tristessen känns det som. Är ganska roligt att träna både gym och armbrytning men kommer ihåg när man var 15 och spelade arena i wow och trodde att hjärtat skulle dunka sig ur bröstkorgen och hur vansinnigt lycklig man var när man lyckades vinna 1v2. När jag vann SM i bänk förra året var det mer kbry. Är det så för de flesta av er?
Exakt det saknar jag också. Att känna enorm lycka och glädje för småsaker som att det snöade ute, var fredag eller leka vattenkrig. Numer har vardagen och livets bekymer tyngt ner mig så pass att jag sällan känner något speciellt, är inte nestämd heller utan bara neutral. Tror det är svårt att inte bli så med åldern.
Sparven från Minsk
2018-11-13, 20:17
Mina föräldrar.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.