Hur slutar man vara egocentrisk?

[xan]

På senaste år har jag kommit till insikten att jag är egocentrisk. Detta har jag även hört från ett par vänner som är brutalt ärliga, och jag håller helt med. Jag behandlar ingen dåligt och har alla förmågor som krävs för att finnas där för andra människor, men en stor del av mina tankar har att göra med mig själv. Funderat mycket på varför jag har blivit så, men jag vet inte riktigt. Det enda jag kan komma på är att jag gick igenom en extrem depression under 4 år där jag verkligen hatade mig själv och allt som hade med mig att göra, så nu när jag mår bättre kanske jag överkompenserar och blivit besatt av känslan att älska mig själv, för den är väldigt beroendeframkallande.

Det är inte så att jag inte bryr mig om någon, för det gör jag verkligen, men om jag inte medvetet pushar mig själv till att göra det där lilla extra för att få andra i min omgivning att känna sig uppskattade och värdefulla, så är jag väldigt upptagen av mig själv och min väg genom livet. Av någon anledning kommer det sällan naturligt för mig att ta dessa "små" vardagsinitiativ för att få mina vänner och familj att känna sig speciella.

Är ni egocentriska? Trivs ni med det? Hur slutar man vara det?

[Akerhage]

Testa ta bort alla sociala medier. (Fb, Insta, Snap osv) så tror jag en del av den känslan kan försvinna.

Nuförtiden skall alla sträva efter att synas och få uppmärksamhet. Sen är det väl givetvis bra att tänka på sig själv och sitt eget bästa också. Kanske är mer narcissim än egoism dock?

Man kanske skall försöka ta tid på sig att lyssna mer på andra än att försöka ta fokus själv och vara den som pratar. Sen om man tror på karma kan man ju försöka göra bra gärningar för andra. (även om det till viss del kan handla om egoism också).

[xan]

Jag använder bara sociala medier för att chatta. Lägger upp bilder lite då och då men jag har aldrig haft den typen av självhävdelsebehov. Min egoism ligger mer i mina tankar - det är hela tiden fokus på vad jag ska göra, vilka utmaningar jag ska klara av, vilken karriär jag ska skapa, vilka vänner jag ska skaffa, hela tiden JAG. Detta styr ju givetvis också beteendet. Önskade att jag hade energin till att regelbundet sträcka ut en hjälpande hand till min syster som bor i en annan stad när hon går igenom jobbiga saker, göra det där lilla extra varje dag för att visa mamma och flickvännen hur mycket jag uppskattar dem osv. Om jag 'tvingar' mig själv till detta oftare och kanske får ut något av det i form av bättre relationer kanske det blir en positiv loop och således enklare, det är min förhoppning i alla fall.

[spoon]

Jag tror att det hjälper att pusha sig till att göra det där lilla extra för sin omgivning. Om man ser att det ger effekt. Men det brukar det göra. Funkar så här hemma iaf. Och omvänt också om man kommer in i en sån svacka.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[Raschmus]

Tvinga dig göra någon form av välgörenhet (finns mer än att samla mynt från röda korset...)

Först är du ju fortfarande egocentrisk. Du utför välgörenhet för att du själv skall dra någon form av nytta av det (sluta känna dig egocentrisk). Däremot tror jag att efter att ha hjälpt människor som de facto behöver hjälp ett tag så tror jag att din vilja att ha mer omtanke kring din omgivning kommer att komma mer organiskt och inifrån.

Spontana tips;

Bli kontaktperson. Tar typ 2-4h per vecka (du får dessutom en liten ersättning) och du får själv välja vem du vill umgås med.

Gå på språkcafé. Prata med nyanlända över en kopp kaffe.

[Slartibartfast]

Skaffa barn.

[TomasB]

Spännande och ärlig tråd, kul!

När jag blev nykter för 8 år sen insåg jag att mitt ego och min själviskhet var en enormt stor del av problemet.

Lite bakgrund (från Wiki)

Ego innehåller enligt Jung två olika delar, en medveten och omedveten, och det omedvetna är en arketyp som kallas för skuggan - de sidor av egot som inte stämmer med vår persona, vårt jagideal.

Tankar som vidareutvecklats av nyandliga tänkare:

"Egot är vår identifikation med våra tankar, känslor, åsikter, mentala föreställningar, förhållningssätt osv. Detta resulterar i att egot ger oss en förvrängd bild av verkligheten, en mental illusion. Egot är en reflektion av självet. Egot gör tre saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar. Egot tror att den är sig själv, det vill säga människan själv. Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv. Människan är inte sina tankar, utan människan är den medvetenheten om att dessa tankar finns i människan själv. Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud. Dock kommer egot alltid att vara en del av människan. Hur starkt egot är speglas av hur mycket rösten i huvudet styr människan i hennes handlingar och val"


”Egot är naturligtvis inte den du egentligen är. Egot är din självbild, din sociala mask, det är den roll du spelar. Din sociala mask lever på att bli omtyckt av andra. Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga.” Deepak Chopra


Och det är den här definitionen av "ego" jag menar, inte den strikt Freudianska. Jag menar den delen av min personlighet som är självisk, bekräftelsesökande, kontrollerande och försvarande. Den som har svårt att rannsaka sitt eget beteende och som tyvärr styrde mer eller mindre allt jag gjorde.

En lösning är som någon nämnde ovan, att om jag är självisk kan jag börja göra osjälviska handlingar. Ett bra botemedel. Men min erfarenhet är att man måste tackla fler delar av egot:

- sluta söka bekräftelse
- inventera/ifrågasätta sina rädslor (och våga erkänna dem).
- ärligt se över sina beteendemönster
- ärligt ifrågasätta sina motiv, hela tiden


Och såklart försöka ändra sitt beteende när man inser att man är självisk (min erfarenhet är att det är ett steg fram, två tillbaks. Tre steg fram, ett tillbaks osv).

Och vad finns då på andra sidan? Varför ska man ens bry sig? För att iaf jag mår så enormt jäkla mycket bättre när det första jag tänker på när jag vaknar inte är jag själv (och inte heller det sista). För att jag slutat bry mig så enormt mycket om vad andra tycker och tänker och kan leva friare i enlighet med mina egna värderingar och tankar (vilka jag knappt visste vilka de var tidigare).

Betyder det att jag inte är självisk idag? Knappast, men jag jobbar med det på daglig basis (bl.a. som en del i att fortsätta vara nykter, men ffa som en del i att fortsätta må bra!).

[Klein]

Skaffa barn...

[spoon]

Skaffa barn.Sarkasm?

Har för mig att du drev tesen att skaffa barn är egoistiskt i nån gammal tråd.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[Läskeblask]

Jag tycker faktiskt jag har ändrats sen jag fick en liten gosse. Sen kanske man inte är lika sugen efter uppmärksamhet

[Slartibartfast]

Sarkasm?


Nej? Finns väl inget som effektivare tvingar dig tänka på nån annan än dig själv och sluta fokusera på skitsaker?


Har för mig att du drev tesen att skaffa barn är egoistiskt i nån gammal tråd.


Njä, det kan jag inte tänka mig. Länk?

[delta_mats]

Sarkasm?

Har för mig att du drev tesen att skaffa barn är egoistiskt i nån gammal tråd.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

Förvisso kan ju bägge stämma. Att skaffa barn är ju egoistiskt. Att ha barn gör en kanske mindre egoistisk.

[Slartibartfast]

Förvisso kan ju bägge stämma. Att skaffa barn är ju egoistiskt. Att ha barn gör en kanske mindre egoistisk.

Jag ser inte det egoistiska i att skaffa barn. Överlag är det djupt sympatiskt.

Problemet är att vissa argumenterar för barnskaffande med att det är osjälviskt, vilket är ett skenheligt pissargument. Då ska man adoptera barn (gärna flera) istället, om den aspekten är den drivande.

[leee]

Sen tar egoismen över igen för det svämmar över av ensamma mammor.

[spoon]

Nej? Finns väl inget som effektivare tvingar dig tänka på nån annan än dig själv och sluta fokusera på skitsaker?



Njä, det kan jag inte tänka mig. Länk?Då var det nog minnet som svek mig. Jag är pappaledig hemma med en liten. Så jag delar åsikten att det gör en mindre självupptagen med barn.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[Ett Orm]

Jag driver ju tesen om att allt vi gör är egoistiskt, bra eller dåligt avgörs mer av hur långt fram man tänkt, vilken självinsikt man har, hur stark man är och vad målet är.
Jag tror för att finna lycka eller frid eller vad man nu ska kalla det, är att vara sann och uppriktig mot sig själv och försöka förstå och vara medveten om skälen till ens handlingar.

Utan Egot skulle vi inte vara annat än köttrobotar så det är ju inte man ska jobba bort eller dämpa, snarare förstärka.
För i praktiken så kretsar ju faktiskt världen runt dig utifrån din synvinkel, och man lever inte för någon annans skull.

[delta_mats]

Jag ser inte det egoistiska i att skaffa barn. Överlag är det djupt sympatiskt.

Problemet är att vissa argumenterar för barnskaffande med att det är osjälviskt, vilket är ett skenheligt pissargument. Då ska man adoptera barn (gärna flera) istället, om den aspekten är den drivande.

För vems skull skaffar man barn? Jag har svårt att tro att man gör det för det ännu inte levande barnets skull.

Man gör det såklart för att man själv vill ha barn och därför är det en egoistisk handling.

[delta_mats]

Jag driver ju tesen om att allt vi gör är egoistiskt, bra eller dåligt avgörs mer av hur långt fram man tänkt, vilken självinsikt man har, hur stark man är och vad målet är.
Jag tror för att finna lycka eller frid eller vad man nu ska kalla det, är att vara sann och uppriktig mot sig själv och försöka förstå och vara medveten om skälen till ens handlingar.

Utan Egot skulle vi inte vara annat än köttrobotar så det är ju inte man ska jobba bort eller dämpa, snarare förstärka.
För i praktiken så kretsar ju faktiskt världen runt dig utifrån din synvinkel, och man lever inte för någon annans skull.

Håller med dig. Vilken handling man än gör så är det en egoistisk sådan. Man gör det för egen vinnings skull eller för att må bra.
Det finns väldigt få oegoistiska handlingar. Att offra sitt eget liv för någon annanr väl den ultimata osjälviska handlingen, speciellt för en främmande människa.

[svenbanan]

Att vara egocentrisk och att vara egoistisk är dock två helt skilda saker.

[MaxTheMarketer]

När du är egoistisk/egocentrisk/narcissistisk/"all about me" på andras bekostnad så är det ett problem, imho.

Skapa win-win eller win-neutral, aldrig win-lose eller lose-lose, så löser sig allt!

Mao: du kan tycka högt om dig själv UTAN att behöva tycka lågt om andra.

[delta_mats]

Att vara egocentrisk och att vara egoistisk är dock två helt skilda saker.

Nej det är inte två helt skilda saker.

[svenbanan]

Nej det är inte två helt skilda saker.


Egocentrism är att man har problem med att se saker ur andras perspektiv och är självcentrerad.

Egoism är ju snarare att man prioriterar sina egna behov före andras.

Ifall man är självcentrerad kanske man inte har insett att ens egna behov kolliderar med andras behov och då kanske man kan upplevas som egoistisk.

Men ifall man är egocentrisk och har insett (pga att någon kanske talar om för dig, eller ifall man tänker efter lite extra) att behoven kolliderar så behöver man inte nödvändigtvis prioritera sina egna behov.

Det är klart att det är möjligt att en egocentrisk person också kan vara egoistisk och skita i andras behov även ifall hen är medveten om dem. Men det är inte alls nödvändigtvis på det sättet.

[delta_mats]

Egocentrism är att man har problem med att se saker ur andras perspektiv och är självcentrerad.

Egoism är ju snarare att man prioriterar sina egna behov före andras.

Ifall man är självcentrerad kanske man inte har insett att ens egna behov kolliderar med andras behov och då kanske man kan upplevas som egoistisk.

Men ifall man är egocentrisk och har insett (pga att någon kanske talar om för dig, eller ifall man tänker efter lite extra) att behoven kolliderar så behöver man inte nödvändigtvis prioritera sina egna behov.

Det är klart att det är möjligt att en egocentrisk person också kan vara egoistisk och skita i andras behov även ifall hen är medveten om dem. Men det är inte alls nödvändigtvis på det sättet.

Förstår hur du menar. Men enligt mig är det svårt att vara det ena utan att också vara det andra.

[svenbanan]

Förstår hur du menar. Men enligt mig är det svårt att vara det ena utan att också vara det andra.

Jag känner minst två personer som är väldigt självcentrerade och verkligen ser sig själva som universums medelpunkt utan att vara särskilt egoistiska. En jäkla överdriven tilltro till att deras egna åsikter och upplevelser väger väldigt tungt i jämförelse med andras. Men de är också givmilda, väntar på sin tur i köer och tar inte sista bullen utan att fråga om någon annan vill ha halva etc.

Men det är nog väldigt lätt hänt att man tror att dessa individer är rätt så egoistiska skitstövlar innan man typ lärt känna dem och förstår sig på dem.

Sen är det väl så att i princip alla har en del egoistiska aspekter i sin personlighet. Så det är väl snarast en gråskala av hurpass egoistisk man är snarare än att det skulle vara svart eller vitt.

Men det kan ju kanske vara så att man har lättare att utveckla egoistiska egenskaper ifall man är väldigt självcentrerad, och att personer som är egocentriska då också oftare är lite mer egoistiska än andra.

[trädgårdsmöbel]

Går du i terapi, lär dig om självkännedom, oersonlighetstestar dig och liknande grejer? Sånt är mestadels bra, men tenderar att göra en självupptagen.