Visa fullständig version : Ekonomi och samlevnadsfråga.
delta_mats
2018-07-30, 18:33
Det får inte diskuteras religion eller politik på forumet nu. Så här kommer ekonomi och samlevnadsfråga!
Hur skulle ni göra i följande scenario?
Väljer att kalla personerna för person A och person B för att det ska bli så neutralt som möjligt. Lägger inga större värderingar i alternativen, men ekonomi och samlevnad är svårt och intressant.
Person A och B bor nu tillsammans i en hyreslägenhet. Deras målsättning är att om 3 år kunna köpa ett hus tillsammans. Men deras ekonomiska förutsättningar ser olika ut.
Person A har inget bosparande sedan tidigare utan måste spara ihop till en kontantinsats under 3 års tid. Person A tjänar betydligt bättre än Person B.
Person B har ett rejält bosparande som vida överstiger det person A kan spara undan på 3 års tid. Det är öronmärkta pengar som kan gå till en kontantinsats för ett bostadsköp.
Person A kommer med all sannolikhet tjäna bättre än person B de närmaste åren. Men det kan komma att ändras.
Nuvarande ekonomi.
Person A betalar mer till gemensamma hushållet då denne tjänar bättre.
Alternativ 1.
Bägge personer betalar lika mycket till gemensamma hushållet vilket ger person A utrymme att lägga undan mer pengar till bosparande. Person B har mindre egna pengar att röra sig med.
Alternativ 2.
Person B fortsätter betala mindre till hushållet men går in med en större kontantinsats vid bostadsköp.
Alternativ 3.
Person B fortsätter betala in mindre till hushållet och bägge går in med lika stor del kontantinsats vid bostadsköp.
Alternativ 4.
Eget förslag?
De olika alternativen har både för och nackdelar.
Dela 50/50 på utgifter och gå in med det respektive har vid bostadsköp.
Fredszky
2018-07-30, 18:44
Alternativ 4.
Jag skulle säga att de delar på det gemensamma hushållet, och kontantinsatsen oavsett vem som tjänar vad.
Om det är viktigt att köpa efter 3 år och Person A inte har kontantinsatsen får den låna det som saknas av Person B, Person A borde kunna betala av det rätt snart med den sannolika högre lönen.
Jag tycker man ska bidra med lika mycket helt enkelt, har man "för dåligt" betalt så får man byta jobb, jobba mer eller liknande, det ska inte den andra straffas för.
Imo utgå ifrån 50/50 utgifter och kontantinsats. Man måste alltid se om sig själv först om man drar in pengar. Saker kan hända. Vill den som tjäänar mer bidra mer, så gör det, men utan att förvänta sig det tillbaka.
Anton Fräs
2018-07-30, 19:01
Imo utgå ifrån 50/50 utgifter och kontantinsats. Man måste alltid se om sig själv först om man drar in pengar. Saker kan hända. Vill den som tjäänar mer bidra mer, så gör det, men utan att förvänta sig det tillbaka.
Håller med.
Illustrerade mannen
2018-07-30, 19:38
Jag vet inte vilket alternativ - kanske inte något?
När jag och frun skulle köpa hus hade hon en kista med pengar. Jag hade inte en krona... Däremot hade (och har) jag väsentligt högre lön. Vi gjorde så att hon betalade kontantinsatsen. Jag betalar varje månad till henne. Vi fick hjälp med att skriva "formalian" av en kompis som är jurist. Utmärkt arrangemang. Hon har mer pengar över varje månad och mig spelar det ingen roll - jag har alltid slut på pengar tycker jag - men samtidigt kan jag alltid göra det jag känner för och köpa det jag vill ha och behöver.
MaxTheMarketer
2018-07-30, 20:15
Hur definierar ni "utgifter" då? Det är ju här det troligen kan krocka för vissa. Någon som kanske är van att alltid köpa mycket kläder eller elektronik varje månad av rent intresse eller som personen helt enkelt ser som "en nödvändig utgift", skall den andre då tillgodose detta för att jämna ut de gemensamma "utgiftskostnaderna"?
Jag frågar detta för en mer nyansering av det hela för jag vet inte ett dugg om vi alla delar samma mätbara definition av "utgifter". Jag antar att vi räknar in livsmedelsvaror och hygienrelaterade förbrukningsvaror och även investeringar (t.ex. en ny sovmadrass eller diskmaskin som skall räcka i flera år).
Hur har ni hanterat detta med definitionen av "utgifter" ni som redan bor ihop och har lyckats med det utopiska "50/50 på alla utgifter"? Jag är nyfiken då pengar brukar vara ett vanligt konfliktämne i många förhållanden.
Tycker nog att man kan dela på allt rakt av. Så länge som det inte är rent fåniga skillnader i inkomst.
Alt 4.
Alla pengar in på ett konto, betalar gem. räkningar och andra gemensamma saker. Kvarvarande summa läggs på matkonto, sparkonto och sedan resterande fördelas mellan A och B.
De pengarna som A och B får kan användas till va de vill. T.ex. jag har CSN så det går till CSN, samma sak för min sambo (skulle egentligen kunna läggas som gem. men vi utgår från att detta är något som vi gjort i privat regi så då får det ligga privat). Om jag köper ny tlf på avbetalning (lol) så går det från mitt konto och ej gemensamma. Gör vi något gemensamt, t.ex. köper två telefoner på avbet. så går det på gemensamma.
Detta leder till absolut inget tjafs om pengar. Just nu drar den ena in mer pengar än den andre, detta kan snabbt förändras. Ingen hamnar i någon konstig situation där den ena "ska" bjuda mer, eller förväntas och den andra måste hela tiden "skämmas" för den inte tjänar lika mycket.
Jag har skitsvårt att förstå par som inte har gem. ekonomi. Speciellt om man har barn ihop. Ni är ett par, ni bor ihop, gör allt ihop. Men man vägrar slå ihop ekonomi då det är "miiiiina pengar". Känns som det skapar enormt med friktion och avundsjuka i ett förhållande.
Starke75an
2018-07-30, 20:31
Alternativ 1 ligger mig närmast i allafall.
Vi har ett konto gemensamt som fylls med lagomt mycke pengar när lön kommer.
Därifrån betalar vi alla gemensamma räkningar, mat, semestrar mm.
Övriga pengarna gör vi som vi vill med. Min sambo har högre lön än mig, men det är bara bra. Så hon är också nöjd med delad ekonomi. Inte spår av avundsjuka.
Det störiga i situationen är att jag sparar mer än henne.
Helt gemensam ekonomi skulle inte funka hos oss, för hon ser gjärna att pengarna rulllar, medans jag sparar och investerar.
delta_mats
2018-07-30, 20:40
Dela 50/50 på utgifter och gå in med det respektive har vid bostadsköp.
Skulle innebära att en går in med 3-4 ggr mer än den andre.
delta_mats
2018-07-30, 20:43
Imo utgå ifrån 50/50 utgifter och kontantinsats. Man måste alltid se om sig själv först om man drar in pengar. Saker kan hända. Vill den som tjäänar mer bidra mer, så gör det, men utan att förvänta sig det tillbaka.
Så är det ju. Man vet aldrig vad som händer längre fram i tiden. Men kan ju kännas orättvist om en har högre lön än den andre?
delta_mats
2018-07-30, 20:47
Jag vet inte vilket alternativ - kanske inte något?
När jag och frun skulle köpa hus hade hon en kista med pengar. Jag hade inte en krona... Däremot hade (och har) jag väsentligt högre lön. Vi gjorde så att hon betalade kontantinsatsen. Jag betalar varje månad till henne. Vi fick hjälp med att skriva "formalian" av en kompis som är jurist. Utmärkt arrangemang. Hon har mer pengar över varje månad och mig spelar det ingen roll - jag har alltid slut på pengar tycker jag - men samtidigt kan jag alltid göra det jag känner för och köpa det jag vill ha och behöver.
Är ju ett alternativ om den ena inte har en krona. Men efter 3 år kommer det finnas tillräckligt för att lägga in hälften till kontantinsats till de objekt som kommer vara intressanta. Om inte bostadsmarknaden skenar iväg :)
Skulle innebära att en går in med 3-4 ggr mer än den andre.
Är det ett problem då?
delta_mats
2018-07-30, 20:50
Hur definierar ni "utgifter" då? Det är ju här det troligen kan krocka för vissa. Någon som kanske är van att alltid köpa mycket kläder eller elektronik varje månad av rent intresse eller som personen helt enkelt ser som "en nödvändig utgift", skall den andre då tillgodose detta för att jämna ut de gemensamma "utgiftskostnaderna"?
Jag frågar detta för en mer nyansering av det hela för jag vet inte ett dugg om vi alla delar samma mätbara definition av "utgifter". Jag antar att vi räknar in livsmedelsvaror och hygienrelaterade förbrukningsvaror och även investeringar (t.ex. en ny sovmadrass eller diskmaskin som skall räcka i flera år).
Hur har ni hanterat detta med definitionen av "utgifter" ni som redan bor ihop och har lyckats med det utopiska "50/50 på alla utgifter"? Jag är nyfiken då pengar brukar vara ett vanligt konfliktämne i många förhållanden.
Hyra, el, internet, hushållsartiklar, mat, streamingtjänster. Hemförsäkring.
delta_mats
2018-07-30, 20:53
Alt 4.
Alla pengar in på ett konto, betalar gem. räkningar och andra gemensamma saker. Kvarvarande summa läggs på matkonto, sparkonto och sedan resterande fördelas mellan A och B.
De pengarna som A och B får kan användas till va de vill. T.ex. jag har CSN så det går till CSN, samma sak för min sambo (skulle egentligen kunna läggas som gem. men vi utgår från att detta är något som vi gjort i privat regi så då får det ligga privat). Om jag köper ny tlf på avbetalning (lol) så går det från mitt konto och ej gemensamma. Gör vi något gemensamt, t.ex. köper två telefoner på avbet. så går det på gemensamma.
Detta leder till absolut inget tjafs om pengar. Just nu drar den ena in mer pengar än den andre, detta kan snabbt förändras. Ingen hamnar i någon konstig situation där den ena "ska" bjuda mer, eller förväntas och den andra måste hela tiden "skämmas" för den inte tjänar lika mycket.
Jag har skitsvårt att förstå par som inte har gem. ekonomi. Speciellt om man har barn ihop. Ni är ett par, ni bor ihop, gör allt ihop. Men man vägrar slå ihop ekonomi då det är "miiiiina pengar". Känns som det skapar enormt med friktion och avundsjuka i ett förhållande.
Har haft gemensam ekonomi tidigare och visst funkade det. Men helt oproblematiskt är det ju inte. Speciellt när det gäller köp där en vill ha och den andre inte, men bägge kommer ha nytta/glädje av det. Hur mycket ska man spara tillsammans och hur mycket ska man spara enskilt?
Så är det ju. Man vet aldrig vad som händer längre fram i tiden. Men kan ju kännas orättvist om en har högre lön än den andre?
Allt är kompromisser liksom. Som jag skrev så får(kan) man ju betala mer om man har mer, men inte förvänta sig att man får tillbaka lika mycket(ekonomiskt då). Jag skrev inte att om jag har 15k mer över än min partner som bara har 5k att spela med varje månad att jag skulle sitta med dem själv och inte dela med mig.
Men jag skulle inte skämmas över om jag kunde investera 5k mer varje månad än min SO.
Finns två alternativ.
1. Den fattigare sparar ihop så jävla mycket den bara kan till insatsen, vilket den rike speglar rakt av vid köp. Då kommer de verkligen inte förköpa sig och kommer ha en fin buffert.
2. De går in med exakt så mycket de kan i bostadsköpet och delar även på ägandet av bostaden på samma procentuella uppdelning. Inga konstigheter.
Övrig ekonomi kommer man överens om. I vårt hushåll har vi provat att dela lika, dela olika, eller byta diverse.
Nu har det blivit lite blandekonomi där vi har helt delad ekonomi, men hon har köpt bilen, vilket jag sköter alla omkostnader för, men jag brukar den till 95%. Samtidigt får hon istället jävlas mer med ungarna och djuren.
Man hittar sin balans bara man pratar och provar, men det kan va bra att testa vad man gillar för upplägg.
Vi ska byta bank nu och kommer lägga upp ett gemensamt konto där allt i livet skall ingå. Vi tänkte oss att vi för över mellan 5.000 och 7.000 var varje månad till hushållskontot.
Sen ska vi ha ett till konto för sparande till en tomt och ett nytt hus, där kommer vi lägga in någonstans mellan 2.000 och 5.000 var varje månad till stora inköpskontot.
Självklart spikar vi summan så båda skickar in lika mycket pengar
Övrigt gör vi hur vi vill med själva. Ibland unnar man sig själv, eller kanske familjen, eller partnern också via dessa pengar ifall känslan faller på.
inget krångel, inget bråk, ingen orättvisa.
Det stora problemet är att göra ett tidskonto och försöka dela upp det jämställt också.
Vi har provat lite olika upplägg och bytt sysslor men vi hamnar ofta tillbaka i det klassiska med kvinnan som tar hushållet och mannen som tar övrigt, för vi trivs inte med att byta sysslor heller.
Man får bättre förståelse för varandra genom att byta rakt av i perioder.
delta_mats
2018-07-30, 20:55
Är det ett problem då?
Blir inte det orättvist?
MaxTheMarketer
2018-07-30, 20:56
Hyra, el, internet, hushållsartiklar, mat, streamingtjänster. Hemförsäkring.
Kläder då? Eller räknas det endast in om det är kläder till barn om man har det?
Hur blir det om en person inte tittar särskilt mycket alls på streamingtjänster och/eller om en person äter mycket mer än den andra personen pga. styrketräning?
Hyra, el, internet, hushållsartiklar, försäkringar, och mat kopplas. Samtidigt kan mat blir klurigt med tanke på ovanstående paragraf. Nu är förvisso problemet i mig som person och inte detta.
Men jag tål inte folk som medvetet eller omedvetet försöker åka räkmacka (jag har själv gjort det och var en äcklig samhällsparasit tills jag vände på steken #självgod) och visst ska man inte räkna varje krona i gemensamma utgifter, samtidigt ska man inte heller låta den andre få nyttja detta faktum att man ej räknar varenda krona.
I slutändan handlar det självfallet om vem man väljer att bo ihop med. Detta är säkerligen inte ett problem för majoriteten av förhållanden. Jag vet inte. Det är väl inget man frågar riktiga par öga mot öga precis på parmiddagarna?! :D
delta_mats
2018-07-30, 20:58
Finns två alternativ.
1. Den fattigare sparar ihop så jävla mycket den bara kan till insatsen, vilket den rike speglar rakt av vid köp. Då kommer de verkligen inte förköpa sig och kommer ha en fin buffert.
2. De går in med exakt så mycket de kan i bostadsköpet och delar även på ägandet av bostaden på samma procentuella uppdelning. Inga konstigheter.
Övrig ekonomi kommer man överens om. I vårt hushåll har vi provat att dela lika, dela olika, eller byta diverse.
Nu har det blivit lite blandekonomi där vi har helt delad ekonomi, men hon har köpt bilen, vilket jag sköter alla omkostnader för, men jag brukar den till 95%. Samtidigt får hon istället jävlas mer med ungarna och djuren.
Man hittar sin balans bara man pratar och provar, men det kan va bra att testa vad man gillar för upplägg
Alternativ 3 då.
MaxTheMarketer
2018-07-30, 21:01
Kom på detta i efterhand: vem har rätt att behålla boendet om förhållandet skulle ta slut?
delta_mats
2018-07-30, 21:02
Kläder då? Eller räknas det endast in om det är kläder till barn om man har det?
Hur blir det om en person inte tittar särskilt mycket alls på streamingtjänster och/eller om en person äter mycket mer än den andra personen pga. styrketräning?
Hyra, el, internet, hushållsartiklar, försäkringar, och mat kopplas. Samtidigt kan mat blir klurigt med tanke på ovanstående paragraf. Nu är förvisso problemet i mig som person och inte detta.
Men jag tål inte folk som medvetet eller omedvetet försöker åka räkmacka (jag har själv gjort det och var en äcklig samhällsparasit tills jag vände på steken #självgod) och visst ska man inte räkna varje krona i gemensamma utgifter, samtidigt ska man inte heller låta den andre få nyttja detta faktum att man ej räknar varenda krona.
I slutändan handlar det självfallet om vem man väljer att bo ihop med. Detta är säkerligen inte ett problem för majoriteten av förhållanden. Jag vet inte. Det är väl inget man frågar riktiga par öga mot öga precis på parmiddagarna?! :D
Kläder är ju personliga saker, precis som intressen, telefoner osv.
Allt till barn är gemensamt.
Män äter ofta mer än kvinnor, men kvinnor har generellt dyrare hygien. Så jämnar nog ut sig.
Blir inte det orättvist?
Ni kan ju ha olika ägandeprocent beroende på hur mycket ni gick in med.
Alt 4.
All lön in på ett konto där allt gemensamt betalas ifrån.
Sen bestämmer man en "månadspeng" som förs över till varsitt separat konto för privata nöjen.
Har haft gemensam ekonomi tidigare och visst funkade det. Men helt oproblematiskt är det ju inte. Speciellt när det gäller köp där en vill ha och den andre inte, men bägge kommer ha nytta/glädje av det. Hur mycket ska man spara tillsammans och hur mycket ska man spara enskilt?
Är väl inget svårt, om du betalar med dina $$$ så bestämmer du över tinget. Om det är med gemensamma $$$ så måste båda vara överens.
På vilket sätt är detta svårt?
Ang privat sparande. Vi har valt allt spara tillsammans, en del av det som går in gemensam läggs i rent sparande, i gemensam pott för pension mm. Vårt privata sparande är något mindre men om man vill spara får man ta det från $$$ som man får. Nu har vi den turen att vi tjänar väldigt bra så vi kan både leva på och spara en del av de pengarna som man får privat.
Men sedan har vi fler gem spar. t.ex. nyårsfirande, resor eller annat.
Nyckeln är att prata ihop sig. Verkligen prata och vara ärliga.
Så funkar det för oss iallafall. Kanske kommer totalt krascha om några år men de senaste ... 4 åren. 5 åren? Jaja, det har funkat väldans bra för oss.
4. Skriv ett avtal om att den som gått in med mest handpenning får tillbaka dom pengarna. Ett skuldebrev kan man säga.
Så gjorde vi när vi köpte vårt hus och frugan gjort lite bostadskarriär och jag ingen alls.
delta_mats
2018-07-30, 22:07
Ni kan ju ha olika ägandeprocent beroende på hur mycket ni gick in med.
Så om en går in med 3/4 kontantinsats och således får en högre ägandeprocent än den andre. Men den andra genom åren bidrar mer till gemensamma hushållet. Blir det inte krångligt att skriva om ägandeprocenten varje år eller så?
Annars blir det ju orättvist.
delta_mats
2018-07-30, 22:09
4. Skriv ett avtal om att den som gått in med mest handpenning får tillbaka dom pengarna. Ett skuldebrev kan man säga.
Så gjorde vi när vi köpte vårt hus och frugan gjort lite bostadskarriär och jag ingen alls.
Det funkar ju om de båda bidrar lika mycket till det gemensamma framtida boendet, om den som går in med mindre pengar genom åren betalar mer till hushållet kommer ju detta jämna ut sig till slut. Sånt ska ju också räknas in i såna fall.
delta_mats
2018-07-30, 22:13
Är väl inget svårt, om du betalar med dina $$$ så bestämmer du över tinget. Om det är med gemensamma $$$ så måste båda vara överens.
På vilket sätt är detta svårt?
Ang privat sparande. Vi har valt allt spara tillsammans, en del av det som går in gemensam läggs i rent sparande, i gemensam pott för pension mm. Vårt privata sparande är något mindre men om man vill spara får man ta det från $$$ som man får. Nu har vi den turen att vi tjänar väldigt bra så vi kan både leva på och spara en del av de pengarna som man får privat.
Men sedan har vi fler gem spar. t.ex. nyårsfirande, resor eller annat.
Nyckeln är att prata ihop sig. Verkligen prata och vara ärliga.
Så funkar det för oss iallafall. Kanske kommer totalt krascha om några år men de senaste ... 4 åren. 5 åren? Jaja, det har funkat väldans bra för oss.
Hur gör ni om en vill köpa ny bil men inte den andre, eller ny tv, eller soffa osv?
Visst är det så att ju mer man tjänar desto lättare blir det att både ha ett rejält eget sparande och ett gemensamt.
Problemet uppstår när en har dyrare intressen/vanor än den andre, och lönerna är skapligt ojämna.
Starke75an
2018-07-30, 22:15
Kom på detta i efterhand: vem har rätt att behålla boendet om förhållandet skulle ta slut?
Har man köpt det för att båda ska bo där, ska det delas lika vid split.
Kläder till oss ligger inte på vårat gemensamma konto, men mat och hygien ingår. Inte bolaget eller tobak.
Tar pengarna slut en månad, lägger båda in samma extra summa. Vet vi om större utgift ska komma, lägger vi in extra redan innan. Inga problem.
Jag kan nog tycka att man är jämlikar i ett förhållande, så vi körde på gemensam ekonomi rakt av.
Men nu kanske jag skulle göra tre konton, ett var och ett gemensamt som allt hushåll, barn och semester skulle gå på.
Blev ju inte sådär jättespännande att bjuda eller köpa något när hon ändå stod för hälften av kostnaden och viseversa.
Det skulle aldrig fungera mellan mig och min sambo om vi hade gemensam ekonomi. Hon tjänar mer än jag. Hon är spara, jag är slösa. Hon ser till och med sparandet som en utgift.
Jag bränner mina pengar på min Roadracing och det hade bara blivit onödigt tjafs om vi ska dela på pengarna.
Så om en går in med 3/4 kontantinsats och således får en högre ägandeprocent än den andre. Men den andra genom åren bidrar mer till gemensamma hushållet. Blir det inte krångligt att skriva om ägandeprocenten varje år eller så?
Annars blir det ju orättvist.
Personen med mindre kontantinsats kan ju istället amortera en stötte summa för att landa på 50/50 istället för att bidra mer.
Jag betalar allt ur egen ficka.
The_RobRoy
2018-07-31, 04:18
För mig personligen är olika alternativ rätt beroende på hur jag ser på min flickvänn/sambo/fru.
Är det en flickvänn som inte kommer bli så mycket mer, då vill jag inte betala för henne om jag inte måste. Var ihop med en fattig tjej en period, då var det betala allt eller så blev det ingen semester-resa. Då betalade jag allt.
Är det någon som är ens fru eller framtida fru, då känner jag mycket mer att det kvittar. Har man inte satt upp ett pre-nup så gäller ju lagarna som gifta att man delar på sina tillgångar vid separation osv. Kliver jag över tröskeln och gifter mig, då spelar det ingen roll längre vem som betalar vad. Man har X kronor in tillsammans och så får man se till att gifta sig med någon som respekterar ens gemensamma ekonomi och inte bara kör sitt egna race. Man har ju trots allt gemensamt ansvar för sin gemensamma framtida ekonomiska situation.
Jag tycker detta gäller även om den ena spenderar allt på racing och den andra inte direkt bränner pengar. Så länge båda är nöjda med sina liv och ekonomin totalt ser bra ut, ser jag inget större problem med att den ena parten spenderar och den andra inte. Detta gäller dock för mig bara när man är gifta och båda parterna är nöjda med hur mycket man sparar. Givetvis får den andra parten dra ner på sin racing, ifall den andra vill kunna spara mer till familjen. Det måste ju finnas respekt för varandras önskan i ett sådant fall. Att ha delat ekonomi löser ju inte grundproblemet. Om den som bränner pengar på racing, då i en delad ekonomi bränner allt, så kan ju den andra parten fortfarande vara missnöjd med hur mycket familjen tillsammans sparar.
Hur gör ni om en vill köpa ny bil men inte den andre, eller ny tv, eller soffa osv?
Visst är det så att ju mer man tjänar desto lättare blir det att både ha ett rejält eget sparande och ett gemensamt.
Problemet uppstår när en har dyrare intressen/vanor än den andre, och lönerna är skapligt ojämna.
Fast då får man prata med varandra. Om jag anser att vi behöver en ny bil, då får jag förklara för min sambo om varför. Om jag inte har tillräckligt bra argument så ja, ingen bil. Då får jag försöka förklara bättre nästa gång. Samma sak med tv, soffa, boende, eller andra större köp.
Jag ser inte problemetsom du lyfter om olika löner/olika intressen.
Nu ska det tilläggas att jag och min sambo har barn ihop, likväl troligtvis gifter oss inom kort. Så det är inget pojkvän/flickvän-förhållande.
Om jag inte är beredd att stå för hela kalaset så skulle det i sig vara en signal om att jag är tillsammans med fel person
delta_mats
2018-07-31, 09:44
Om jag inte är beredd att stå för hela kalaset så skulle det i sig vara en signal om att jag är tillsammans med fel person
Så oavsett om du är person A eller B i mitt exempel hade du stått för hela kalaset? Det klarar man ju bara av med en väldigt saftig lön och bra kapital på banken, eller genom att köpa ett ruckel.
Jag tror jag skulle föreslå att den som går in med minst betalar tillbaka, amorterar, till den som går in med mest. Vi försöker göra upp om det mesta gemensamma kostnaderna via antingen direkt banköverföring/swish eller via gemensamt kreditkort/betalkort, beroende på situation.
delta_mats
2018-07-31, 10:11
Fast då får man prata med varandra. Om jag anser att vi behöver en ny bil, då får jag förklara för min sambo om varför. Om jag inte har tillräckligt bra argument så ja, ingen bil. Då får jag försöka förklara bättre nästa gång. Samma sak med tv, soffa, boende, eller andra större köp.
Jag ser inte problemetsom du lyfter om olika löner/olika intressen.
Nu ska det tilläggas att jag och min sambo har barn ihop, likväl troligtvis gifter oss inom kort. Så det är inget pojkvän/flickvän-förhållande.
Du nämner ju en nackdel själv, att det inte blir en ny bil.
Olika löner olika intressen. Högre lön, dyrare hobbies, lägre lön billigare hobbies. Du ser inget problem i om dessa två ska ha gemensam ekonomi?
Den med högre lön ska nu dela med sig av sin inkomst och kommer inte kunna utöva sitt intresse som förut.
Eller så har en person en dröm att köpa den där fina båten. Denne jobbar mycket övertid när tillfälle ges, eller kanske byter jobb för att tjäna bättre för att ha råd att skaffa sin båt. Medan den andre inte alls delar denekonomi drömmen utan "tar" hälften av drömmarens pengar.
Så klart det finns nackdelar med gemensam ekonomi.
Du nämner ju en nackdel själv, att det inte blir en ny bil.
Olika löner olika intressen. Högre lön, dyrare hobbies, lägre lön billigare hobbies. Du ser inget problem i om dessa två ska ha gemensam ekonomi?
Den med högre lön ska nu dela med sig av sin inkomst och kommer inte kunna utöva sitt intresse som förut.
Eller så har en person en dröm att köpa den där fina båten. Denne jobbar mycket övertid när tillfälle ges, eller kanske byter jobb för att tjäna bättre för att ha råd att skaffa sin båt. Medan den andre inte alls delar denekonomi drömmen utan "tar" hälften av drömmarens pengar.
Så klart det finns nackdelar med gemensam ekonomi.
Fast om vi:ett går före jag:ett så är det inget problem. Då är det inte ett problem med hem. ekonomi. Jag gissar på att det är här våra syner på förhållande skiljer sig, ett förhållande för mig är ett vi, du verkar se det som att två personer ska leva ihop, med olika förutsättningar i relationen. Det känns som upplagt för att det ska bli friktion.
Om du är i ett förhållande där din motpart inte hjälper dig att nå din dröm så ... Ja. Bra förhållande.
The_RobRoy
2018-07-31, 10:24
Helt på Snubbens sida här, förstår inte de som har barn och gifta och fortfarande tänker "jag" istället för "vi".
En helt annan sak, somsagt tidigare, om det "bara" är en flickvänn och man inte vet än om det är rätt tjej för all framtid och allt dedär.
Gemensam ekonomi. Satsar man så satsar man. Ett bostadsköp gör man inte tillsammans med vem som helst. Om det inte känns hundra borde den som verkligen trycker för ett bostadsköp göra slag i saken själv. Eller så gör man det tillsammans och då är det inget snack.
Sen ser man till att ingen slösar nämnvärt mer än den andra på egna inköp. Inga dyra prylar man inte snackat igenom först. Man ser till att den gemensamma budgeten aldrig stetchas om det verkligen inte är ett gemensamt beslut.
Sen går det åt helvete ändå tillslut. Men då har man åtminstone fått uppleva en skilsmässa också. En viktig erfarenhet, något man inte vill missa i livet, ungefär som att man behöver ha rökt pipa på Machu Picchu för att kunna dö lycklig.
delta_mats
2018-07-31, 11:15
Fast om vi:ett går före jag:ett så är det inget problem. Då är det inte ett problem med hem. ekonomi. Jag gissar på att det är här våra syner på förhållande skiljer sig, ett förhållande för mig är ett vi, du verkar se det som att två personer ska leva ihop, med olika förutsättningar i relationen. Det känns som upplagt för att det ska bli friktion.
Om du är i ett förhållande där din motpart inte hjälper dig att nå din dröm så ... Ja. Bra förhållande.
Återigen. Även jag har tidigare haft gemensam ekonomi, i ett tidigare förhållande, det funkade men var inte helt friktionsfritt. Jag tycker nog delad och gemensam ekonomi har både för och nackdelar.
Sen håller jag med dig om att har man barn, hus och är gifta gäller andra regler. Ja bokstavligt talat gäller ju andra regler när man är gifta, med försörjningsplikt.
Men är det två personer som varken äger en bostad ihop, har några barn och träffades för knappt 2 år sedan är gemensam ekonomi inte lika självklar enligt mig.
delta_mats
2018-07-31, 11:43
Nu har tråden glidit iväg lite mot gemensam eller delad ekonomi när man lever ihop, kanske köpt bostad och eventuellt har barn tillsammans. Det är förvisso också intressant att diskutera kring men inte riktigt det trådstarten handlar om.
Det här kan man säga rör begynnelsen av den resan.
delta_mats
2018-08-01, 20:10
Helt på Snubbens sida här, förstår inte de som har barn och gifta och fortfarande tänker "jag" istället för "vi".
En helt annan sak, somsagt tidigare, om det "bara" är en flickvänn och man inte vet än om det är rätt tjej för all framtid och allt dedär.
Jag känner två olika par som bägge har delad ekonomi med barn och hus, i ett fall fungerar det vad jag kan se ganska bra, i det andra fallet är den ekonomiska statusen väldigt skev.
Första fallet så tjänar mannen mer, men bägge har en bra inkomst. När kvinnan var mammaledig betalade mannen in pensionspengar till henne. Samt så står han för de större inköpen, resor, bilköp osv. Ganska rättvist anser jag.
Andra paret tjänar mannen betydligt mer än kvinnan, hon jobbar självmant deltid i ett lågbetalt yrke, men har tagit hand om barn och hem i större utsträckning. Han står för de dyrare inköpen men har fortfarande betydligt mer egna pengar att röra sig med, hon verkar inte ha råd med någonting själv i princip. Väldigt orättvist kan jag känna.
Andra paret tjänar mannen betydligt mer än kvinnan, hon jobbar självmant deltid i ett lågbetalt yrke, men har tagit hand om barn och hem i större utsträckning. Han står för de dyrare inköpen men har fortfarande betydligt mer egna pengar att röra sig med, hon verkar inte ha råd med någonting själv i princip. Väldigt orättvist kan jag känna.
Hade det varit bättre om han tjänade mindre pengar? Hade det varit bättre ifall hon hittar en annan kille som är fattigare? Hade det varit mer rättvist då?
Hade det varit bättre om han tjänade mindre pengar? Hade det varit bättre ifall hon hittar en annan kille som är fattigare? Hade det varit mer rättvist då?Man vill kanske inte ha en partner som sitter i ekonomiskt beroende till den andre. Jag tycker att det låter skevt och hade själv sett till att damen hade lite mer att röra sig med, om skillnaden varit stor.
MaxTheMarketer
2018-08-01, 22:57
Jag känner två olika par som bägge har delad ekonomi med barn och hus, i ett fall fungerar det vad jag kan se ganska bra, i det andra fallet är den ekonomiska statusen väldigt skev.
Första fallet så tjänar mannen mer, men bägge har en bra inkomst. När kvinnan var mammaledig betalade mannen in pensionspengar till henne. Samt så står han för de större inköpen, resor, bilköp osv. Ganska rättvist anser jag.
Andra paret tjänar mannen betydligt mer än kvinnan, hon jobbar självmant deltid i ett lågbetalt yrke, men har tagit hand om barn och hem i större utsträckning. Han står för de dyrare inköpen men har fortfarande betydligt mer egna pengar att röra sig med, hon verkar inte ha råd med någonting själv i princip. Väldigt orättvist kan jag känna.
Om vi ser det hela från ekonomiskt perspektiv: vore det bättre, på lång sikt, om kvinnan också arbetade lika mycket som mannen att de istället hade något hembiträde eller liknande som tog hand om barnen så att barnen fick minimal tid med sina föräldrar? Eller skulle det finnas en ekonomisk risk att mindre kontakt med föräldrar tidigt i livet leder till dyrare psykologisk terapi senare i livet?
(Jag tänker på klassiska exemplet snuskigt rika föräldrar som arbetar dygnet runt och har råd med att någon annan tar hand om deras barn som växer upp till misslyckade bortskämda medborgare.)
Vad jag vill antyda är att vissa saker inte kan mätas ekonomiskt i nutid och måste ses på lång sikt. Det andra jag vill antyda är att utmana din till synes underliggande premiss i det hela om att "ekonomisk rättvisa" skulle vara någon garanti och/eller nödvändighet för att ett förhållande skulle fungera och/eller vara "optimalt".
Tänk om kvinnan vill vara hemma och ta hand mer om barnen och finner mer lycka i det än att dra in lika många lax som mannen? Så länge inte mannen "stryper" vissa av hennes möjligheter på grund sämre ekonomi så ser jag ingen "orättvisa" i den situationen.
Pengar är långt ifrån allt och när det är vad som primärt genomsyrar i ett förhållande, så är det redan en varningsflagga i mina ögon. Tillfredsställande relationer är nyckeln till lycka, pengar är bara ett potentiellt medel dit.
Med allt detta sagt så håller jag ändå med om att CASH IS KING! ;)
mattilainen
2018-08-01, 23:00
Vi skrev samboavtal och ett skuldebrev för att försäkra att jag får tillbaka det jag gått in för henne i vårt husköp. Svårare än så är det inte.
MaxTheMarketer
2018-08-01, 23:06
Vi skrev samboavtal och ett skuldebrev för att försäkra att jag får tillbaka det jag gått in för henne i vårt husköp. Svårare än så är det inte.
Där har du den enklaste lösningen: applicera juridik. För då spelar det ingen roll hur det blir med det eventuella förhållandet utan då skall pengar tillbaka oavsett "hur det känns att betala tillbaka".
Jag läste i någon annan tråd också på annat forum för ett tag sen om den juridiska aspekten i många nyblivna sambos där den försummades helt som om "det kmr alltid vara vi två, tihi, känns så bra just nu!".
Några månader eller år senare så är det svåraste problemet när de skall flytta isär att bestämma vem som skall ha rätt till vad. Så använd juridik i förväg så slipper man filosofiska diskussioner!
Alt 4.
Alla pengar in på ett konto, betalar gem. räkningar och andra gemensamma saker. Kvarvarande summa läggs på matkonto, sparkonto och sedan resterande fördelas mellan A och B.
De pengarna som A och B får kan användas till va de vill. T.ex. jag har CSN så det går till CSN, samma sak för min sambo (skulle egentligen kunna läggas som gem. men vi utgår från att detta är något som vi gjort i privat regi så då får det ligga privat). Om jag köper ny tlf på avbetalning (lol) så går det från mitt konto och ej gemensamma. Gör vi något gemensamt, t.ex. köper två telefoner på avbet. så går det på gemensamma.
Detta leder till absolut inget tjafs om pengar. Just nu drar den ena in mer pengar än den andre, detta kan snabbt förändras. Ingen hamnar i någon konstig situation där den ena "ska" bjuda mer, eller förväntas och den andra måste hela tiden "skämmas" för den inte tjänar lika mycket.
Jag har skitsvårt att förstå par som inte har gem. ekonomi. Speciellt om man har barn ihop. Ni är ett par, ni bor ihop, gör allt ihop. Men man vägrar slå ihop ekonomi då det är "miiiiina pengar". Känns som det skapar enormt med friktion och avundsjuka i ett förhållande.
exakt detta. Precis så vi sköter det och då har ju frugan bara sjukersättning och jag hyfsat hög lön.
Det har jag försökt föreslå i typ tre inlägg nu ju!!
delta_mats
2018-08-02, 00:19
Hade det varit bättre om han tjänade mindre pengar? Hade det varit bättre ifall hon hittar en annan kille som är fattigare? Hade det varit mer rättvist då?
Det jag reagerar mest på gällande dem är väl att han köper prylar och är ute och reser osv, hon har inte råd att haka på. Sen att de äger hus och har barn ihop utan att vara gifta (mannens val) kan ju förklara en del.
delta_mats
2018-08-02, 00:24
Det har jag försökt föreslå i typ tre inlägg nu ju!!
Detr inte ett alternativ! Kontantinsatsen kommer delas 50/50 på bägge. Det som om möjligt skulle göra att den ena får betala mer är om denne betalar mindre till hushållet fram tills dess.
Det var ursprungsfrågan. Inte huruvida bägge kommer lägga in allt de har till kontantinsatsen och sedan lösa eventuell återbetalning.
Det jag reagerar mest på gällande dem är väl att han köper prylar och är ute och reser osv, hon har inte råd att haka på. Sen att de äger hus och har barn ihop utan att vara gifta (mannens val) kan ju förklara en del.
Så kan man ju inte ha det i ett riktigt förhållande, så klart de ska resa tillsammans.
VoDaresVins
2018-08-02, 10:23
Jag förtjänar bra mera än min sambo. Som Snubben nämnde, känns naturligast att se allt som vi istället för jag. Så var det för oss ganska tidigt i förhållandet med. Hon studerade så hade vi inte levt på "våra" pengar, hade hon fått sitta hemma och äta nudlar medan jag hade fortsatt shoppa wild n crazy som när man var singel. Skulle man räkna på saken har jag nog betalt större delen av vårt hus eftersom hennes lön skulle gått åt till sin del av allt övrigt med den levnadsstandarden vi haft. Skulle vi nångång separera förväntar jag mig ingen större andel, utan vi skulle dela allt rakt av. Om några år har vi alla skulder bortbetalda så kommer lämna en fin summa över per månad då. Planen är att vi då delar på det, en del var + en del till sparkonto för kommande behov.
Vi har egentligen aldrig diskuterat eller planerat hur vi skulle dela vår ekonomi utan jag var väl initiativtagaren till att det blev som det blev och jag tycker det fungerat bra.
För att det ska kunna finnas ett "vi" i frånvaro av en prenup så måste ju båda dra ett likvärdigt strå till stacken. Har man inte pengar så får man bistå med hushållsarbete och barnomsorg. Det blir ju väldigt skevt om den ena tjänar mycket mer än den andra men ändå så delas arbetet med barn och hushåll likvärdigt såsom ofta är fallet i nutida relationer.
VoDaresVins
2018-08-02, 12:48
För att det ska kunna finnas ett "vi" i frånvaro av en prenup så måste ju båda dra ett likvärdigt strå till stacken. Har man inte pengar så får man bistå med hushållsarbete och barnomsorg. Det blir ju väldigt skevt om den ena tjänar mycket mer än den andra men ändå så delas arbetet med barn och hushåll likvärdigt såsom ofta är fallet i nutida relationer.
Jag har inte samma syn på pengar. Min sambo och jag har samma nivå av utbildning men jag jobbar i en bättre betald branch (it) än hon (social & hälsovård). Skulle vara skevt om jag skulle säga hon borde göra mera hemma än mig bara för att jag har bättre lön.
Jag har inte samma syn på pengar. Min sambo och jag har samma nivå av utbildning men jag jobbar i en bättre betald branch (it) än hon (social & hälsovård). Skulle vara skevt om jag skulle säga hon borde göra mera hemma än mig bara för att jag har bättre lön.
Det är väl helt irrelevant vad ni har för utbildning. Jag kan utbilda mig till professor i raketforskning och sedan göra fuck all. Det är inget självändamål att löneslava och det är inget självändamål att utbilda sig på universitet.
VoDaresVins
2018-08-02, 13:02
Det är väl helt irrelevant vad ni har för utbildning. Jag kan utbilda mig till professor i raketforskning och sedan göra fuck all. Det är inget självändamål att löneslava och det är inget självändamål att utbilda sig på universitet.
Försöker bara förstå hur du resonerar. Om jag förstår det rätt tycker du man ska jobba mera hemma om man har sämre inkomst. (?)
Enda sättet jag kan förstå i det resonemangen är om ena satsat 10 extra år av sitt liv på att skaffa sig en högre utbildning medan partnern valde bli korvgubbe genast efter grundskolan. Men ja, inte ens i det fallet skulle jag anse den ena har rätt att ligga på soffan medan den andra sköter sysslorna hemma efter sitt normala jobb.
delta_mats
2018-08-02, 14:16
Det kan ju vara så att ena parten faktiskt medvetet satsat på en karriär där man har bra betalt, medan den andre inte har det. Dvs deras ambitioner skiljer sig åt här. Den som tjänar bättre kanske går med på att dela av sig av sin inkomst men i gengäld av att den andra hjälper till mer på något annat vis.
Det blir ju inte rättvist bara för att man hamnar på 50/50 i slutändan om man börjar på 60-40.
VoDaresVins
2018-08-02, 15:23
Det kan ju vara så att ena parten faktiskt medvetet satsat på en karriär där man har bra betalt, medan den andre inte har det. Dvs deras ambitioner skiljer sig åt här. Den som tjänar bättre kanske går med på att dela av sig av sin inkomst men i gengäld av att den andra hjälper till mer på något annat vis.
Det blir ju inte rättvist bara för att man hamnar på 50/50 i slutändan om man börjar på 60-40.
Ja okej förstår hur ni menar men ändå ej. Ja att man, om man räknar på det sättet, borde dela upp vid separation så båda får motsvarande andel de gått in med. Men inte enkelt hur man kan väga upp det med mera sysslor. Inte om båda ändå jobbar heltid. Hur som helst skulle vi nog dela 50/50 även om det är jag som förlorar på det. Pengar är inte en stor grej för mig. Som sagt i vårt fall skulle hon i princip hamna lottlös isåfall eftersom hennes lön bara skulle räcka till sin andel av vardagen i levnadsstandarden vi haft, som lyfts genom min lön
Försöker bara förstå hur du resonerar. Om jag förstår det rätt tycker du man ska jobba mera hemma om man har sämre inkomst. (?)
Enda sättet jag kan förstå i det resonemangen är om ena satsat 10 extra år av sitt liv på att skaffa sig en högre utbildning medan partnern valde bli korvgubbe genast efter grundskolan. Men ja, inte ens i det fallet skulle jag anse den ena har rätt att ligga på soffan medan den andra sköter sysslorna hemma efter sitt normala jobb.
Poängen är att det kan vara betydligt effektivare att den ena satsar hårt på sin karriär medan den andra varvar deltidsjobb med att sköta hem och barn jämfört med att båda jobbar heltid med jobb som inte leder någonstans.
Jag förtjänar bra mera än min sambo. Som Snubben nämnde, känns naturligast att se allt som vi istället för jag. Så var det för oss ganska tidigt i förhållandet med. Hon studerade så hade vi inte levt på "våra" pengar, hade hon fått sitta hemma och äta nudlar medan jag hade fortsatt shoppa wild n crazy som när man var singel. Skulle man räkna på saken har jag nog betalt större delen av vårt hus eftersom hennes lön skulle gått åt till sin del av allt övrigt med den levnadsstandarden vi haft. Skulle vi nångång separera förväntar jag mig ingen större andel, utan vi skulle dela allt rakt av. Om några år har vi alla skulder bortbetalda så kommer lämna en fin summa över per månad då. Planen är att vi då delar på det, en del var + en del till sparkonto för kommande behov.
Vi har egentligen aldrig diskuterat eller planerat hur vi skulle dela vår ekonomi utan jag var väl initiativtagaren till att det blev som det blev och jag tycker det fungerat bra.
Blir en bra start för hennes nästa liv! Hennes nästa partner tackar dig säkert också.
Med tanke på samhällsutecklingen blir jag förvånad över hur många som håller kvar i den så romantiserade tvåsamheten.
Ja, det kan ju gå åt skogen.
Hörde om ett par där ena killen jobbade häcken av sig på ett ica medan tjejen pluggade läkare. Han cashade givetvis. Hon får sin utbildning och drar. :)
Ja, det kan ju gå åt skogen.
Hörde om ett par där ena killen jobbade häcken av sig på ett ica medan tjejen pluggade läkare. Han cashade givetvis. Hon får sin utbildning och drar. :)
Det där är faktiskt inte helt ovanligt tragiskt nog.
delta_mats
2018-08-02, 22:24
Det finns även mängder med kvinnor som nöjt sig med lågavlönat yrke, varit mammaledig och jobbat deltid många år. När barnen är uppvuxna och utflugna bryter de upp och kvar står en kvinna med en riktigt dålig ekonomisk situation och en väldigt dålig pension att se fram emot.
Ja, det kan ju gå åt skogen.
Hörde om ett par där ena killen jobbade häcken av sig på ett ica medan tjejen pluggade läkare. Han cashade givetvis. Hon får sin utbildning och drar. :)
Hör en sån historia minst en gång i veckan. Jag är singel och blir mer å mer rädd för att kära ner mig och hamna i samma fälla. Har nyligen byggt hus också vilket gör den här tråden ganska intressant. Säg att man träffar en kvinna och vill flytta ihop. Hur lägger man upp för henne att huset är mitt och ska hon bo där så är det bara för henne att acceptera att skulle vi gå isär så går hon lottlös ur förhållandet...Samboavtal är ju givet, men hur lägger man upp det sen? Ska hon få betala hyra till mig? Svåra grejer helt klart som är värt en egen tråd.
MaxTheMarketer
2018-08-03, 05:35
Ja, det kan ju gå åt skogen.
Hörde om ett par där ena killen jobbade häcken av sig på ett ica medan tjejen pluggade läkare. Han cashade givetvis. Hon får sin utbildning och drar. :)
Det där är faktiskt inte helt ovanligt tragiskt nog.
Jag kommer bara att säga det en gång i denna tråd och går sen aldrig in djupare på det: det är därför det är bättre om kvinnan är ekonomiskt beroende av mannen förutsatt att hon själv är nöjd och går med på det. Hon kan ju alltid lämna och dra om det inte passar.
Hör en sån historia minst en gång i veckan. Jag är singel och blir mer å mer rädd för att kära ner mig och hamna i samma fälla. Har nyligen byggt hus också vilket gör den här tråden ganska intressant. Säg att man träffar en kvinna och vill flytta ihop. Hur lägger man upp för henne att huset är mitt och ska hon bo där så är det bara för henne att acceptera att skulle vi gå isär så går hon lottlös ur förhållandet...Samboavtal är ju givet, men hur lägger man upp det sen? Ska hon få betala hyra till mig? Svåra grejer helt klart som är värt en egen tråd.
Nej. Det är inte svårt. Du måste bara våga spendera lite pengar och konsultera med en jurist som hanterar just sådana slags ärenden. Ibland får du bättre hjälp genom att investera med pengar på jurister istället för tid i forumtrådar. Det ska vara att någon är jurist och publicerar en PDf-fil med det perfekta samboavtalet som du sedan kan skriva ut! ;)
Om de har hanterat liknande ärenden innan så kommer de ju att kunna berätta om "skräckexempel" om när en av personerna blev ägd av den andra på grund av ett bristande samboavtal.
Kanske viktiga punkter fattades i avtalet som skapade dessa "loopholes" som utnyttjades av ena partnern. Applicerad juridik är alltid din bästa vän när du och någon annan människa skall hantera pengar ihop som sambos, företagspartners, etc.
VoDaresVins
2018-08-03, 08:23
Blir en bra start för hennes nästa liv! Hennes nästa partner tackar dig säkert också.
Med tanke på samhällsutecklingen blir jag förvånad över hur många som håller kvar i den så romantiserade tvåsamheten.
Kanske är nonchalant men nej jag har inte mitt liv planerat för what-if. Visst kan saker ändra än efter 14 år. Skulle jag se det som ett stort slag om det skulle ske skulle jag nog ha förberett mig men som sagt gör jag det ej.
Tror för övrigt att vi besparat oss massor med gräl genom åren då vi varken behövt tjafsa om pengar eller sysslor hemma. Vi har ingen uppdelning med sysslorna heller men kan säga vi nog gör allt 50/50 där utan att ens diskutera saken. Ett par av mina kompisar har klar indelning med sysslorna i sina förhållanden. Där har jag flera gånger hört tjafs om vems tur det är att göra vad, och vem som gjort mera sist. Båda paren har gått i parterapi för att rädda sina förhållanden, nåt som jag och min sambo inte haft nåt behov av hittils.
Ett par av mina kompisar har klar indelning med sysslorna i sina förhållanden. Där har jag flera gånger hört tjafs om vems tur det är att göra vad, och vem som gjort mera sist. Båda paren har gått i parterapi för att rädda sina förhållanden, nåt som jag och min sambo inte haft nåt behov av hittils.
Man kan inte ha en klar uppdelning och samtidigt tjafsa om vems tur det är att göra vad. :Virro
VoDaresVins
2018-08-03, 08:58
Man kan inte ha en klar uppdelning och samtidigt tjafsa om vems tur det är att göra vad. :Virro
Ska kanske säga då en deal att allt måste jämt vara 50/50. Exempel på tjaft jag hört om är vem som skulle byta blöja på ungen. Eftersom det bara varit kiss när ena bytt borde han nu byta när det är bajs för att det ska bli rättvist... Gissa om man spar eller förbrukar energi på att ens tänka i de banorna.
Har man valt att skaffa barn ihop så kör man gemensam ekonomi och lägger egoismen åt sidan,man är ett team.
delta_mats
2018-08-03, 09:16
Har man valt att skaffa barn ihop så kör man gemensam ekonomi och lägger egoismen åt sidan,man är ett team.
Lätt för den som drar in mer stålar att säga. Men för någon som får leva på den andres pengar kanske det inte är lika lätt?
Jag skulle då inte känna att jag förtjänade pengar som den andre haft med sig in i förhållandet, vare sig det är barn eller ej med i bilden.
Man må vara ett team, men det är fortfarande två individer och inte en.
MaxTheMarketer
2018-08-03, 09:19
Kanske är nonchalant men nej jag har inte mitt liv planerat för what-if. Visst kan saker ändra än efter 14 år. Skulle jag se det som ett stort slag om det skulle ske skulle jag nog ha förberett mig men som sagt gör jag det ej.
Tror för övrigt att vi besparat oss massor med gräl genom åren då vi varken behövt tjafsa om pengar eller sysslor hemma. Vi har ingen uppdelning med sysslorna heller men kan säga vi nog gör allt 50/50 där utan att ens diskutera saken. Ett par av mina kompisar har klar indelning med sysslorna i sina förhållanden. Där har jag flera gånger hört tjafs om vems tur det är att göra vad, och vem som gjort mera sist. Båda paren har gått i parterapi för att rädda sina förhållanden, nåt som jag och min sambo inte haft nåt behov av hittils.
Personligen tolkar jag det, och utifrån andra inlägg du skrivit, att du har hittat en vettig partner helt enkelt, kombinerat med att du är en person som gärna "får saker att hända".
Du har ledaregenskaper så att din partner ser upp till dig och vill då få det att fungera. Du är en mycket attraktiv partner och har hittat en vettig kvinna i ditt liv. Då blir det Win-Win! ^_^
Det finns även mängder med kvinnor som nöjt sig med lågavlönat yrke, varit mammaledig och jobbat deltid många år. När barnen är uppvuxna och utflugna bryter de upp och kvar står en kvinna med en riktigt dålig ekonomisk situation och en väldigt dålig pension att se fram emot.
Det här är nog verkligheten för många kvinnor. Detta måste diskuteras på högre nivå.
Lätt för den som drar in mer stålar att säga. Men för någon som får leva på den andres pengar kanske det inte är lika lätt?
Jag skulle då inte känna att jag förtjänade pengar som den andre haft med sig in i förhållandet, vare sig det är barn eller ej med i bilden.
Man må vara ett team, men det är fortfarande två individer och inte en.
Fokuseras för mycket på pengar.Är det därför vi har så mycket skilsmässor i Sverige tro.
Fredszky
2018-08-03, 10:02
Det finns även mängder med kvinnor som nöjt sig med lågavlönat yrke, varit mammaledig och jobbat deltid många år. När barnen är uppvuxna och utflugna bryter de upp och kvar står en kvinna med en riktigt dålig ekonomisk situation och en väldigt dålig pension att se fram emot.
Det är ett val de gjorde. Varför inte satsat på karriär istället, eller inte skaffat barn?
Att stå sen att tycka att livet är orättvist om förhållandet går isär och ekonomin drabbas tycker jag mest låter som att man inte vill ta ansvar för sina val.
TranceII
2018-08-03, 10:23
Det är ett val de gjorde. Varför inte satsat på karriär istället, eller inte skaffat barn?
Att stå sen att tycka att livet är orättvist om förhållandet går isär och ekonomin drabbas tycker jag mest låter som att man inte vill ta ansvar för sina val.
Ofta har det varit ett val som de gjort tillsammans för att de ansåg att det var för barnets bästa. Ibland kan det vara för att mamman ville vara hemma mer och ibland kan det också vara för att pappan hade en karriär de inte ville rubba på och jobbade långa dagar plus pendlade. Istället för att pappan skulle byta jobb till ett närmre med bättre dagar så gick mamman ner på halvtid för att ta hand om barnen.
Det ändras mer och mer numera men förr var det ganska självklart att det var uppdelningen.
Fredszky
2018-08-03, 10:24
Ja?
Fortfarande: Grina inte sen då om det var valet som gjordes.
Visst ska man ta ansvar för sitt liv, men nu är du lite hård. Papporna har ett självklart ansvar i det hela.
Det är ju höjden av själviskhet. Du jobbar och tjänar pengar till dig själv, du har någon du kan sätta på när du är sugen och personen tar dessutom hand om ditt barn.
WHITEFOLKS
2018-08-03, 10:32
Ett första steg är väl att sluta envisa sig med att gifta sig/bli ihop med en man med högre lön/bättre jobb. Ta en man som jobbar något lågstatusyrke så är nog chansen lägre att man hamnar i en sådan situation eftersom att vara hemmafru knappast är ekonomiskt möjligt då.
MaxTheMarketer
2018-08-03, 10:34
Jag håller med Fredszky. Så tillvida inte du var full hela vägen från graviditet tills att ungen ploppa ut, så får du stå ditt kast om du skaffar barn eller om du inte gör det.
Du får också stå ditt kast om du väljer att prioritera arbete före ungen eller tvärtom om du inte lyckas kombinera det på ett ömsesidigt tillfredsställande sätt.
Personen som är hemma mest kan ju alltid hålla på med online freelancing. Finns så sjukt mycket pengar att tjäna där. Tänk utanför den traditionella svenska ekorrhjulsramen! ;)
TranceII
2018-08-03, 11:01
Ett första steg är väl att sluta envisa sig med att gifta sig/bli ihop med en man med högre lön/bättre jobb. Ta en man som jobbar något lågstatusyrke så är nog chansen lägre att man hamnar i en sådan situation eftersom att vara hemmafru knappast är ekonomiskt möjligt då.
Vem pratar om att vara hemmafru?
Personen som är hemma mest kan ju alltid hålla på med online freelancing. Finns så sjukt mycket pengar att tjäna där. Tänk utanför den traditionella svenska ekorrhjulsramen! ;)
Måste man inte ha några slags skills inom tex webdesign, programmering eller liknande för det? Eller vad finns det för uppdrag?
WHITEFOLKS
2018-08-03, 11:06
Vem pratar om att vara hemmafru?
Överhuvudtaget så är det främst att det är en sådan balans redan från början. Man får tillgång till ett liv man annars inte hade fått om man istället hade valt en partner med mer jämlik inkomst eller kanske ingen alls.
Detta ställdes som motexempel till killen som slet på ICA och betalade hennes utbildning för att sedan bli dumpad. Han har ju verkligen inte fått ut något speciellt av att offra sig för hennes skull.
TranceII
2018-08-03, 11:12
Överhuvudtaget så är det främst att det är en sådan balans redan från början. Man får tillgång till ett liv man annars inte hade fått om man istället hade valt en partner med mer jämlik inkomst eller kanske ingen alls.
Detta ställdes som motexempel till killen som slet på ICA och betalade hennes utbildning för att sedan bli dumpad. Han har ju verkligen inte fått ut något speciellt av att offra sig för hennes skull.
Vi har extremt få hemmafruar i Sverige.
Historiskt har det snarare varit att när man fått barn så har det varit kvinnan som anpassat sig och gått ner från heltid till deltid för att ta hand om barnen medan mannen inte gjort det (oavsett lönenivå).
Självklart är det många kvinnor som trivts med det valet men samtidigt så är det inte direkt så att det var vanligt att det blev tvärt om. Att det var kvinnan som skulle gå ner i tid var rätt självklart och det var ganska sällsynt att mannen gick ner halvtid.
Numera är det ofta mycket mer jämlikt vad jag sett och mannen tar ut föräldraledighet och går ibland ner i tid för att hämta på dagis samt vabbar.
MaxTheMarketer
2018-08-03, 11:22
Måste man inte ha några slags skills inom tex webdesign, programmering eller liknande för det? Eller vad finns det för uppdrag?
- Webbdesign, grafik design & programmering är mest "hardcore" (ja, du måste kunna sådant då) och kan ge bäst betalt där på grund av hög efterfrågan och kunskaperna/färdigheterna som krävs för det.
- Översättning (både allmän och teknisk engelska <=> svenska), artikelskrivning, bloggande och övrig content writing kan ge mellan $0.01/ord till $0.03/ord beroende på vilken kund du lyckas värva.
- Projektledare åt andra online freelancers, videoproduktion (typ enklare reklamfilmer framför greenscreen) är svårare att få tag på och du måste ha ett pålitligt CV för att någon skall anlita en "virtuell projektledare".
- Voiceovers kan du ibland få bra betalt då det går fort och om du har en bra mikrofon med bra akustik så du får till det där "voiceover-ljudet".
De sämsta jobben som jag aldrig rekommenderar är "transcription jobs" på grund av hur jävla lång tid det tar och hur dåligt betalt det är för att många kunder ej anser att det är värt mer betalt.
Ta en titt på:
- UpWork.com (online freelancing; tar 20% av alla tjänade pengar)
- Guru.com (online freelancing; tar mindre betalt när du tjänar mer)
- Fiverr.com (sistnämnda säljer du "gigs" för 5$ per gig och du behåller 4$ per gig, alltså 80%).
Jag hittade två (och snart kanske 3-4) långsiktiga kunder efter att ha arbetat där ett par år nu.
Jag tror tyvärr inte jag är speciellt bra på något av det där :(
Har sexig röst dock, borde kanske köpa mig en mikrofon.
MaxTheMarketer
2018-08-03, 11:31
Jag tror tyvärr inte jag är speciellt bra på något av det där :(
Har sexig röst dock, borde kanske köpa mig en mikrofon.
Ja, om du har en sexig röst och du har fått komplimanger för det så kan du dra in fina pengar på att vara en "kvinnlig voiceover" i många sammanhang där man säljer produkter till en "manlig målgrupp".
En bra (och mycket billig jämfört med 4x dyrare som är likvärdiga i vissa fall) mikrofon är: Rode NT1-A Complete Vocal Recording. Du behöver ett "externt ljudkort" med XLR och en XLR-kabel sen är det bara att prata in pengarna med din röst!
Många kör dock med Blue Yeti USB-varianten och visst har den bra ljud men den är också så överdrivet känslig att du måste ljudbehandla hela rummet och det blir för mycket arbete för ett endast "OK" ljud.
Bästa är en dynamisk mikrofon som Shure SM58-Set och externt ljudkort med XLR-stöd. Denna mikrofon används av 90% av alla stjärnor som står uppe och sjunger på scenen (troligen trådlösa varianten).
Tack vare att den är dynamisk så behöver du i princip inte ljudbehandla rummet och när du talar nära mikrofonen så får du ett mer "närvarande ljud".
Lycka till med ditt online freelancing! ^_^
Lätt för den som drar in mer stålar att säga. Men för någon som får leva på den andres pengar kanske det inte är lika lätt?
Jag skulle då inte känna att jag förtjänade pengar som den andre haft med sig in i förhållandet, vare sig det är barn eller ej med i bilden.
Man må vara ett team, men det är fortfarande två individer och inte en.
Du kanse uttryckte dig konstigt, men i min erfarenhet har den som tjänar sämre inte några problem att kräva pengar. I USA är det i regel än värre, där livslång lyxförsörjning är grundkravet.
Vi har extremt få hemmafruar i Sverige.
Historiskt har det snarare varit att när man fått barn så har det varit kvinnan som anpassat sig och gått ner från heltid till deltid för att ta hand om barnen medan mannen inte gjort det (oavsett lönenivå).
Självklart är det många kvinnor som trivts med det valet men samtidigt så är det inte direkt så att det var vanligt att det blev tvärt om. Att det var kvinnan som skulle gå ner i tid var rätt självklart och det var ganska sällsynt att mannen gick ner halvtid.
Numera är det ofta mycket mer jämlikt vad jag sett och mannen tar ut föräldraledighet och går ibland ner i tid för att hämta på dagis samt vabbar.
Och en kan undra hur det fungerar i längden.
Inte bara lite revisionistiskt att beskriva det som att "kvinnan anpassat sig.."
delta_mats
2018-08-03, 15:12
Du kanse uttryckte dig konstigt, men i min erfarenhet har den som tjänar sämre inte några problem att kräva pengar. I USA är det i regel än värre, där livslång lyxförsörjning är grundkravet.
Och en kan undra hur det fungerar i längden.
Inte bara lite revisionistiskt att beskriva det som att "kvinnan anpassat sig.."
Ja jag uttryckte mig otydligt.
Vad jag menade är att jag är hellre den som tjänar mer och delar med mig, än är den som tjänar mindre och får pengar. Det är lätt att vara oegoistisk om man tjänar mer när man delar med sig, men kanske inte lika lätt om man tjänar mindre och får ta emot.
Tyvärr blir det ju ofta en maktobalans när den ena parten drar in mer pengar än den andre, även om de slår ihop inkomsterna och delar på pengarna. För det är en som tjänar mer och en som tjänar mindre, och känslan att man tillför mer eller mindre är svår att trolla bort.
Har har både upplevt den känslan själv och sett det hos andra, många gånger.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.