Visa fullständig version : Hur fet skulle du kunna bli om du verkligen ansträngde dig?
Diomedea exulans
2018-04-15, 20:10
Det här funderar jag på ibland.
Jag har alltid haft problem med att stävja fetma, var bl a tjock som liten, och tänker reflexmässigt "jag skulle lätt kunna gå upp till 400 kg om jag ville". Men när jag börjar analysera fakta så är jag inte lika säker.
Jag är 1,81 och väger 77 kg. Som mest har jag vägt 87 kg. Jag behövde inte alls anstränga mig för att gå upp så mycket. Faktum är att jag äter väldigt lite "onyttig" mat som socker och chips, och dessutom är helnykterist, och lyckades bli så tjock på "vanlig mat". När jag väl nått den vikten så deffade jag ner mig.
Om jag släppte på tyglarna och dessutom tillät mig att äta så mycket onyttigt jag ville (jag älskar Coca Cola och skulle nog lätt kunna klämma 4 liter om dagen, t ex) tror jag utan tvekan jag skulle kunna gå upp till 100 kg. När jag tänker efter så finns det ganska många i min omgivning som springer runt och väger tresiffrigt utan att ha gått upp så mycket med mening, så jag skulle nog kunna gå upp mycket mer. Vi säger 120 istället.
Men därefter börjar jag lämna territoriet där jag blir helt säker på att jag skulle kunna gå upp till det utan ansträngning. Jag har sett åtminstone en styrkelyftare här på brädan skriva att det går bra att gå upp till ca 130, men att personen därefter aktivt måste pressa i sig föda för att inte börja gå ner.
Det finns en annan vinkel att närma sig frågan ifrån: Man kan titta på hur fetaste världsrekordhållarna i fetma är, och sen fundera på hur mycket värre "tjockisgener" de har än en själv. Jag har inte full koll på världsrekordet, men har för mig att det är typ 500 kg. Det går nog inte att komma ifrån att det krävs extrema gener för att ta sig dit. Jag tror definitivt inte jag har extrema tjockisgener, då hade jag haft problem att hålla mig så smal som jag ändå är. Så jag tror inte jag kan komma upp i närheten av 500.
Man får faktorera in självdisciplin i det hela också. Jag har sjukt dålig självdisciplin när det gäller mentala grejer, som att plugga, men faktiskt mycket bättre än medel när det gäller fysiska grejer. Jag har varit helnykterist mycket längre än de flesta påstår sig kunna klara. Jag ägnat mig i åratal åt styrketräning, en aktivitet de flesta lägger av med efter ett par månader. Och jag har lyckats gå ner i vikt många gånger. Så jag tror faktiskt jag skulle vara bättre än de flesta på att plåga i mig mat dagligen i månader.
I slutändan kan jag bara gissa svaret på frågan. Men baserat på ovanstående argument tror jag jag hade kunnat bli tjockare än de allra flesta. Jag säger 350 kg.
Men därefter börjar jag lämna territoriet där jag blir helt säker på att jag skulle kunna gå upp till det utan ansträngning. Jag har sett åtminstone en styrkelyftare här på brädan skriva att det går bra att gå upp till ca 130, men att personen därefter aktivt måste pressa i sig föda för att inte börja gå ner.
Detta gäller ju dock för en styrkelyftare med väldigt mycket muskelmassa. Grisbulkar du genom att ligga hemma på soffan och trycka i dig så mycket du kan så tar det nog inte stopp vid 130.
Det gick väldigt lätt och oplanerat för mig att komma upp i tresiffrigt när det begav sig, tror utan tvekan att jag hade klarat 200kg om jag gett mig fan på det.
LunaSpice
2018-04-15, 20:30
Begreppet "kunna" inkluderar/exkluderar väldigt mkt olika för olika personer. Jag skulle bli alldeles för självfördömande och självmordsbenägen om jag gick upp för mkt.
Diomedea exulans
2018-04-15, 20:37
Detta gäller ju dock för en styrkelyftare med väldigt mycket muskelmassa. Grisbulkar du genom att ligga hemma på soffan och trycka i dig så mycket du kan så tar det nog inte stopp vid 130.
Det gick väldigt lätt och oplanerat för mig att komma upp i tresiffrigt när det begav sig, tror utan tvekan att jag hade klarat 200kg om jag gett mig fan på det.
Varför skulle det gå svårare när man har mycket muskelmassa?
trädgårdsmöbel
2018-04-15, 20:37
Jag har aldrig skött kosten eller gått på diet mer än en eftermiddag, är snart 40, 178cm och väger "bara" 123. Så jag tror att jag förmodligen aldrig kommer hamna över 150. Varje kilo tar upp emot ett år, så jag tror jag har väldigt bra "hålla mig smal"-gener egentligen.
Försökte fylla viktklassen -105 men lyckades inte på fem år. Stannade runt 102-103 kg. Då tvingade jag i mig mer mat än jag ville varje dag. När jag slutade mef styrkelyft och åt som jag ville så gick jag ner till 93 som jag väger nu. Creds till dom som klarar att äta sig stora medans dom tränar och jobbar. Det krävs en hel del mat över lång tid.
Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk
Sartorius
2018-04-15, 21:15
Varför skulle det gå svårare när man har mycket muskelmassa?
För att din ämnesomsättning ökar.
Hade nog kunnat nå dubbla min nuvarande kroppsvikt om jag ätit utan restriktioner
vicarious
2018-04-15, 21:46
För att din ämnesomsättning ökar.
Det är inga stora siffror det rör sig om, den skillnaden är relativt liten.
Väger 95kg i dagsläget och är 185cm, tror inte att +120kg hade varit några större problem för mig som f.d tjockis sen barnsben.
Xtreme-G
2018-04-15, 22:01
För att din ämnesomsättning ökar.
Ca 14 kcal per kg muskelmassa och 4 kcal per kg fett och dag har jag för mig. Inga jättesiffror.
Tror inte jag skulle hinna passera 100 innan kroppen skulle krascha, men det skulle gå fort dit om jag bara släppte på.
Minst 125 kg iaf, eftersom det jag redan vägt en gång i tiden. Har otroligt lätt att öka i vikt, måste alltid hejda mig,överäter konstant annars. Bör nämnas att jag äter allt.
MaxTheMarketer
2018-04-15, 22:19
Hur länge tror du att du skulle överleva om du skar dig själv i halsens pulsåder? ;) Jag tippar på några minuter för min egen del.
Nog en hel del. Väger runt 126-127 nu och skulle jag bara sluta träna och äta lite mer skulle jag bli feeeeet
De gånger jag lyckats gå upp i vikt har jag fått lägga till shakes med havregryn osv flera gånger under dagen och medvetet äta onyttigt för att det ska gå.
Jag är naturligt smal och klen och har alltid varit. Skulle jag släppa allt skulle jag snarare gå ner i vikt väldigt mycket, inte upp.
Old Nick
2018-04-16, 07:06
Kroppen har en ungefärlig setpoint som den håller. Jag tror det är ungefär lika lätt att gå upp som att gå ner. Några kilo är inga problem. Sedan får man anstränga sig lite. Och till slut blir det olidligt och man får kämpa så in i helvete. Och när man väl slutar så glider man tillbaka till sin ungefärliga setpoint igen.
Primitiv
2018-04-16, 07:12
Har som mest vägt 92, väger i nuläget 88. Upp till 90 kg går det bra, men efter det tar det fan emot. När jag försökte fylla ut 94:an för några år sedan satt jag och tryckte kanelbullar, röd mjölk, grädde osv under dagarna men vågen stod still. Skyller på ett jobb där man går 15 000+ steg varje pass.
Hade jag varit arbetslös och verkligen kämpat hade jag nog kunnat nå 95 kg, men troligen inte tresiffrigt.
ARMSTARK
2018-04-16, 07:12
Jag skulle förmodligen bli så där tjock att fettet väller ut över hela sängen om jag slutade träna och gick all in för att äta. Hela min släkt ser ut som "Biggest looser" deltagare så anlagen finns. När jag tidigare skrivit att jag har viktbalans runt 2000 kalorier har det inte varit någon som trott mig. :(
Det mesta jag vägt är 135 kg, då åt jag ca 6-7 ggr perdag och drack minst 4-5 liter mjölk utöver det. Åt ca 6000-8000 kcal. Gick konstant runt proppmätt och mådde illa, spydde flera ggr också av för mycket mat. Åt dock bara bra mat och fettsnålt, så blev sjuka mängder. Jag tror att 200 kg skulle vara rimligt om jag verkligen gick in för det och tryckte I mig grädde och mer kcaltät mat som gjorde att jag fick I mig 10000 kcal dag.
Om jag bara äter efter lust och hunger så väger jag fort 80 kg (193 cm lång), har ingen speciell matlust alls och tappar allt sug efter mat så fort jag är minsta mätt. Men väldigt bra på att tvinga I mig mat, som jag även måste göra nu varje dag för att hålla min vikt på ca 100 kg.
Jag brukar gå upp 3-4 kilo på helgerna så jag antar att jag skulle kunna spåra ur en hel del.
Jag väger 124.6 på 192cm och ligger still i vikt utan ansträngning, det enda jag fokuserar på är att få i mig okej mängd protein. Skulle jag försöka gå upp i vikt tror jag inte det hade varit speciellt svårt att nå 150-160kg
Hade jag verkligen maxat så gissar jag på 250 kg. Har vägt 130 kg som mest och ligger nu på ca 108 kg med i princip enbart bra mat och ingen alkohol. Älskar att äta, både bra mat och dålig mat. Dock har vi inga extremfall i släkten så generna hade nog satt stopp innan jag hade nått de riktigt extrema nivåerna. Är lång också, 196 cm.
Anton Fräs
2018-04-16, 09:12
Jag vägde ju 167kg som mest men skulle nog planat ut runt 250kg om jag inte börjat tillfriskna från min sjukdom gissningvis. Mitt habitualintag om jag bara äter planlöst ligger runt 6000 per dag.
Min kropp verkar vilja hålla mig på runt 80kg. Har varit uppe på strax över 90 fick kämpa.
Varje gång jag ligger på rejälare kcal överskott blir jag extremt rastlöst. Kan vakna upp 4 på morgonen över att det kliar i kroppen att vandra/jogga/röra sig.
Blir dessutom löjligt varm. Sova med något mer än underkläder är uteslutet.
Om jag gjorde ett excell ark för att sedan kämpa med att vara passiv så kanske en bit över 100kg ?
Jag har inga problem att trycka i mig mat däremot. Äta är en sekundär hobby.
Skyller på genetik då ingen i min släkt är överviktig och alla tenderar att vara aktiva. Farmor vandrar fortfarande 5-10km per dag och är över 90år.
Fetknoppen
2018-04-16, 10:15
Varför skulle det gå svårare när man har mycket muskelmassa?
Det är svårt att gå upp i vikt om man har mycket muskler. Musklerna förbränner det du stoppar i dig, ffa om du tränar som du ska som styrkelyftare (alla delgrenarna minst fyra ggr/vecka, med många set och kort setvila). Mycket muskler=svårare att lägga på sig fett. Jag väger ca 120 sedan många år och där innan vägde jag 125kg (gamla viktklasserna) i många år. Det räcker att jag slarvar med maten i någon vecka så visar vågen 115kg. Skulle jag sluta äta när jag är mätt varje måltid skulle jag nog enkelt gå ned till 110 kg.
Det är svårt att gå upp i vikt om man har mycket muskler. Musklerna förbränner det du stoppar i dig, ffa om du tränar som du ska som styrkelyftare (alla delgrenarna minst fyra ggr/vecka, med många set och kort setvila). Mycket muskler=svårare att lägga på sig fett. Jag väger ca 120 sedan många år och där innan vägde jag 125kg (gamla viktklasserna) i många år. Det räcker att jag slarvar med maten i någon vecka så visar vågen 115kg. Skulle jag sluta äta när jag är mätt varje måltid skulle jag nog enkelt gå ned till 110 kg.
Är inte det där lite av en myt att musklerna skulle förbränna så mycket energi? Det är väl huvudsakligen muskelarbetet som förbränner och normalt sett så korrelerar stor muskelmassa med mycket muskelarbete.
Är inte det där lite av en myt att musklerna skulle förbränna så mycket energi? Det är väl huvudsakligen muskelarbetet som förbränner och normalt sett så korrelerar stor muskelmassa med mycket muskelarbete.
Det verkar ju funka på strongmans
Fetknoppen
2018-04-16, 11:04
Är inte det där lite av en myt att musklerna skulle förbränna så mycket energi? Det är väl huvudsakligen muskelarbetet som förbränner och normalt sett så korrelerar stor muskelmassa med mycket muskelarbete.
Nu förstår jag inte; vad är en myt? Om du har mycket muskler och tränar hårt så förbränner du vid varje tillfälle mer energi än om en mager stackare tränar sig trött med lika många set (och då helt logiskt på lättare belastning). Det gäller i allt du gör. Det kostar mer energi att promenera sina 10 000 steg/dag om du väger 120 än om du väger 60, etc..
Fetknoppen
2018-04-16, 11:07
Är inte det där lite av en myt att musklerna skulle förbränna så mycket energi? Det är väl huvudsakligen muskelarbetet som förbränner och normalt sett så korrelerar stor muskelmassa med mycket muskelarbete.
Att träning förbränner energi är väl inget nytt revolutionerande. Personligen lyfter jag klart fler ton/vecka nu än vad jag gjorde när jag vid 16 års ålder vägde 90kg och lyfte 180kg i knäböj. Jag gör fler set/pass och fler pass/vecka och på tyngre belastning. Denna skillnad i muskelarbete kräver mer energi.
Att träning förbränner energi är väl inget nytt revolutionerande. Personligen lyfter jag klart fler ton/vecka nu än vad jag gjorde när jag vid 16 års ålder vägde 90kg och lyfte 180kg i knäböj. Jag gör fler set/pass och fler pass/vecka och på tyngre belastning. Denna skillnad i muskelarbete kräver mer energi.
Myten består i ökad förbrukning i vila, och där är ju skillnaden väldigt liten.
Det du beskriver är väl mer en ökad arbetskapacitet, du kan göra mer, längre och oftare med stora vältrände muskler.
Även en liten och tunn person kan ju förbruka mycket energi om personen rör sig väldigt mycket. För en otränad blir det svårare då den helt enkelt inte orkar, säeskilt om man är tjock med lite muskler.
Fetknoppen
2018-04-16, 11:45
Myten består i ökad förbrukning i vila, och där är ju skillnaden väldigt liten.
Det du beskriver är väl mer en ökad arbetskapacitet, du kan göra mer, längre och oftare med stora vältrände muskler.
Även en liten och tunn person kan ju förbruka mycket energi om personen rör sig väldigt mycket. För en otränad blir det svårare då den helt enkelt inte orkar, säeskilt om man är tjock med lite muskler.
Självklart. Men det är ju inte det jag pratar om och jag förstår inte hur det kunde tolkas så. Jag kanske var otydlig?
Bjorneman
2018-04-16, 11:52
120. Jag väger ungefär det oavsett vad jag gör.
Skulle inte kunna spåra ut så mycket mer.
Självklart. Men det är ju inte det jag pratar om och jag förstår inte hur det kunde tolkas så. Jag kanske var otydlig?
Poängen är att det inte är musklerna utan allt arbete som "förmodligen" ligger bakom dem som gör det svårare att fläska på sig. Något att beakta här att så till vida att inte muskelmassan är extrem så krävs det inte någon extrem träning för att underhålla den och därför är det fullt möjligt att ha rejält med muskler men ändå lätt kunna fläska på sig. Så jag tycker det är viktigt att förtydliga att det är den fysiska aktiviteten som är nyckeln och inte bara för att den förbränner energi utan för att den förbättrar insulinkänsligheten.
Har ämnesomsättning i världsklass, så skulle nog kunna väga 75-80 KG (väger 68 nu) max om jag frossade dagligen utan att bry mig om hälsa. För att väga mer än så skulle det krävas att jag tvångsmatades med tratt.
God bless dem genes.
trädgårdsmöbel
2018-04-16, 12:04
Man (eller åtminstone jag) får större aptit av att träna, så jag tror stenhårt på träning för att bli maximalt fet, om man skulle hitta ett slags magiskt läge mellan att få aptitökning från träning men inte förbränna allt för mycket kalorier eller bygga muskler från träningen? Kanske lätt cardio 10minuter om dagen, följt av lite lätt styrketräning 10minuter efter? Då får man ju även vissa hälsofördelar, vilket kanske innebär att man överlever "resan" till den ultimata fetman?
Läskeblask
2018-04-16, 12:04
Problemet är att jag skulle blrja må skit. Känner redan skillnad mellan 92 och 98kg.120kg sen skulle det börja ta emot
Vägde 130 kg som tjockast, tränade 4-6 pass i veckan och körde PF då. Åt som en häst till lunch och middag (kunde utan problem kötta runt ett kilo färs till kvällstacosen), men hade utan problem kunnat väga 150+ om jag inte tränade och satsade på att äta fler gånger per dag. Säkert 200 om jag fick cash för det.
Idag kör jag omad och väger runt 95, men har fortfarande någon form av ätstörning med mig, vilket mest märks när det bjuds på pyttipanna eller nybakta kanelbullar.
Har inga problem att öka i vikt snabbt. Skulle det spåra totalt kan jag säkert äta ihjäl mig. Frågan är om jag skulle dö före eller efter 200 kg. Jag tror inte jag är rätt skapt för det höga blodtrycket så runt 160 kg dör jag antagligen av en blodpropp.
1 ton, np! Gissar att hjärtat ger upp någon gång innan 1000 kg dock. *jorgen* Giff obegränsat med toscatårta eller wienerbröd.
trädgårdsmöbel
2018-04-17, 12:01
Nu är det många som pratar om att dö innan de når upp till superfetman. Detta stärker min tes att man faktiskt inte skall sluta träna helt om man vill uppnå superfetma.
Jag har funderat på det där. Skulle jag vara obrydd om både hälsa och utseende skulle jag vilja prova att väga typ 83,95. Tror dock det skulle vara svårt. Inte omöjligt, men svårt. Jag har tryckt opp vikten på 64 kg som mest som otränad och 66 som tränad. Det är inte långt över trivselvikten men jag fick äta rätt mycket.
King Grub
2018-04-17, 14:02
Ett kvarts ton skall väl inte vara några större problem. :cool:
https://i.imgur.com/gYeoBTh.jpg
Jag är tvärtom, skulle va som idag. Äter så mycket jag vill och så mycket skit jag vill men händer inget med vikten. ca 80kg lätt.
Bra fråga, kanske 200-300kg?
Har vägt som mest 94kg och ifall och var ju inte så att kroppen sa ifrån då och ifall jag inte själv hade fått nog så hade jag ju lätt kunnat fortsätta ett bra tag till.
För då försökte jag inte ens bli fet utan det var bara ett resultat av min livsstil, hade jag verkligen försökt är det ju en annan femma.
Jag har funderat på det där. Skulle jag vara obrydd om både hälsa och utseende skulle jag vilja prova att väga typ 83,95. Tror dock det skulle vara svårt. Inte omöjligt, men svårt. Jag har tryckt opp vikten på 64 kg som mest som otränad och 66 som tränad. Det är inte långt över trivselvikten men jag fick äta rätt mycket.
Ja men sådär är det för mig med, fast runt 80-85 kg.. nu på 100 kg får jag gå efter klockan och äta trots att jag inte är minsta hungrig för att hålla vikten.. Trors det har jag lyckats gå upp till 135 kg från 85 på 5 år, men då var det under de här åren som jag skrev tidigare att konstant må illa, kräkkänslor och till och med spy ibland.. ställde även kl och gick upp och åt mitt i natten.. och tråden var väl om vad man skulle klara om man gick in för det, dvs om du skulle leva 5 år som jag nyss beskrev men dessutom med mer kcaltät mat så borde du kunna pressa upp vikten mer än 80 kg.. just ja, jag gick även in för att göra av så lite kcal som möjligt utöver träningen utan att för den skull vara totalt inaktiv.
Min akilleshäl har alltid varit att kunna äta tillräckligt med mat. Det mesta jag vägt är 104kg på typ 189cm. Så fort jag blir sjuk eller slutar träna nån vecka tappar jag 6-7kg direkt. Alla i min släkt är pinnar också så tror inte det finns i mig att blir särskilt mycket större än vad jag är.
1 ton, np! Gissar att hjärtat ger upp någon gång innan 1000 kg dock. *jorgen* Giff obegränsat med toscatårta eller wienerbröd.
Ja, alltså, obegränsat med gott käk, bakelser, bullar, pajer, tårtor, glass, choklad, patéer och delikatesser av alla de slag så vore 5 kg i månaden ingen konst alls att gå upp för mig, oavsett hur mycket jag rörde mig mellan frossandena. Intaget skulle dessutom öka med större matsäck och tilltagande mat- och sockerberoende. Begriper inte hur man kan ha besvär att öka i vikt om man får äta vad man vill.
Diomedea exulans
2018-04-17, 17:14
Nu tillhör jag ju dem som inte sett någon gräns på hur mycket jag kan gå upp, men det skulle vara intressant att försöka hitta en sån gräns nån gång. Jag menar, det skulle vara intressant om det bara sa "stopp" när man nådde 100 kg, eller nåt.
trädgårdsmöbel
2018-04-17, 19:04
Jag har en bekant som gjort två magsäcksoperationer, han tappade initialt jättemycket vikt bägge gångerna men gick upp och över sedan. Den andra operationen var en sådan som inte skulle gå att töja ut och "garanterat" fungera. Men nej, åtminstone inte på honom. Äter man "rätt" livsmedel och ofta så behövs inte de där jättelassen med mat för att gå upp i vikt.
Denstillasittande
2018-04-17, 19:36
Det här var ett intressant ämne!
Jag har alltid varit smal och ganska klen. Jag har ett fysiskt jobb och tränar i snitt 3gånger i veckan.
Jag har aldrig varit förtjust i "dålig mat". Äter jag pizza eller liknande känns det bra för stunden men sen kommer illamående. Kanske är för ovana eller allergi?
Äter 5 gånger om dagen och är för det mesta hemlagat och ganska fettsnålt. Så jag antar att det inte blir särskilt mycket kalorier av det hela. Jag måste hela tiden tänka på att jag måste äta. Annars går jag definitivt ner i vikt.
Jag tror inte jag hade pallat att gå upp massor i vikt. Lösningen hade väl varit att skaffa ett riktigt stillasittande jobb och sluta träna. Då hade det möjligtvis trillat på några kilon.
Väger runt 79kg på 184cm.
Jag har någon slags inbyggd spärr som gör mig helt ointresserad av mat om fettprocenten blir högre än att magrutorna just försvunnit helt, ungefär där stannar det. Skulle behöva anstränga mig enormt för att gå vidare och har aldrig lyckats, fast jag försökt.
184-185cm lång, 80-82kg i nuläget. Omöjligt att bli tjock om jag endast äter bra mat, går upp mykcet långsamt i vikt på 4200 kcal. Äter jag kaloritäta livsmedel så som feta såser, pizza etc så är det inga problem att nå över 90. Tvivlar på att jag kan nå mycket högre än så dock
Benny Carlsson
2018-04-17, 21:30
Oändligt fet, som i att jag äter mig så fet att jag till slut dör.
När jag "halvanstränger" för att hålla vikten mig hamnar jag på runt 125 kg och om jag bara åt efter tycke och smak och inte brydde mig om hälsan alls så skulle jag alldeles säkert nå 200 kg, och kanske ännu högre, men det är omöjligt att säga hur man känner sig då och beroende på hur kaloriförbrukningen förändras. Förvisso väger man mycket mer men rör sig mycket mindre.
Vi är ju skapta för att tycka om att äta mycket av energirik föda. Om folk började anstränga sig för något de är skapta för att tycka om att göra så tror jag väldigt många skulle nå bisarra siffror. Det är ungefär som med ofantligt porrbruk eller porrmissbruk eller sexmissbruk för de som kan - lusten tar liksom aldrig slut (eller, jo, för tillfället, precis som med mat, men den är snabbt tillbaka) och om man hade anledning att göra detta så tror jag att folk skulle äta sig betydligt fetare än vad TS verkar tro. Kanske är genetiskt smal?
Min erfarenhet är att i princip alla halvanstränger sig, d v s man orkar inte se till att man aktivt går ner i vikt, men man förlägger "sötsaker" och snabbmat till helgen. Detta sker såklart utan att de flesta tänker på det men om alla problem (inklusive social stigma och gener som kodar för att bli attraherad av friska kroppar...vilka gener det nu är) med övervikt försvann och det blev totalt socialt acceptabelt att vräka i sig kalorier dygnet runt förutom när man arbetar så skulle vi se en brutal förändring.
Benny Carlsson
2018-04-17, 21:32
184-185cm lång, 80-82kg i nuläget. Omöjligt att bli tjock om jag endast äter bra mat, går upp mykcet långsamt i vikt på 4200 kcal. Äter jag kaloritäta livsmedel så som feta såser, pizza etc så är det inga problem att nå över 90. Tvivlar på att jag kan nå mycket högre än så dock
Men på allvar: om du ansträngde dig, skulle du inte nå över 90? :smash: i min skalle för jag kan inte för mitt liv begripa hur någon gräns kan gå vid 90 ens vid "ad libitum"-ätning och vid ansträngning ... ja.
Benny Carlsson
2018-04-17, 21:48
Ja, alltså, obegränsat med gott käk, bakelser, bullar, pajer, tårtor, glass, choklad, patéer och delikatesser av alla de slag så vore 5 kg i månaden ingen konst alls att gå upp för mig, oavsett hur mycket jag rörde mig mellan frossandena. Intaget skulle dessutom öka med större matsäck och tilltagande mat- och sockerberoende. Begriper inte hur man kan ha besvär att öka i vikt om man får äta vad man vill.
1+ totalt ofattbart.
Särskilt när vi är programmerade att tycka om så energirik föda som möjligt. Och jag antar - nu är jag dock inte evolutionsbiolog och även om jag vore det så skulle jag antagligen inte ha något svar - att vi även är programmerade för att äta vilja äta väldigt mycket när möjlighet finns, då det kan bli svält från och med imorgon (evolutionärt). När man får äta som man vill (julhelgen t ex) så går folk upp flera kg på mindre än en vecka (räknade med julafton, -dagen och annandag jul + tre julbord med kollegor, föreningar, eller liknande. Jag hävdar självfallet att detta är exakt denna variant alla svenskar kör.
Men på allvar: om du ansträngde dig, skulle du inte nå över 90? :smash: i min skalle för jag kan inte för mitt liv begripa hur någon gräns kan gå vid 90 ens vid "ad libitum"-ätning och vid ansträngning ... ja.
Min kropp ökar kaloriförbrukningen/värmeproduktionen rejält om jag ökar kalorierna. Jag har i en period i mitt liv ätit skräpmat typ två gånger per dag utöver vanliga mål, och så mycket bröd etc som jag orkade, och då nådde jag typ 87kg och stannade. Visserligen var jag några cm kortare då. Jag missuppfattade nog dock tråden, med att verkligen anstränga sig, innebär det alltså att man på heltid verkligen försöker bli fet? Då kan jag nog bli rätt fet haha, men om jag har skola/jobb etc så tror jag inte att det skulle gå.
Folk som har problem att gå upp i vikt tenderar att antingen äta fel sorts mat, mycket fibrer och lite fett, eller ha något fel på matspjälkningsapparaten som försvårar ätande typ magkatarr eller liknande.
Jag väger nu ca 77kg på 185cm. Har vägt 92kg då jag åt så mycket jag kunde för jag trodde det var bra för gains.
Med mat som gynnar träningen skulle jag nog inte gå upp till särskilt mycket, 85-90kg max. Om jag verkligen ville bli superfet skulle jag äta sverigekaka, chips och dricka sprit. Inga problem att nå 150-200kg skulle jag tro.
Minikubik
2018-04-18, 04:52
Ingen aning, väger 120kg idag och äter förhållandevis både lite och nyttigt. Men vidare viktökning härifrån ör svårt, men det är klart börjar man trycka i sig onyttigheter och struntar i vad för kalorier det är och vad för massa man lägger på sig är det väl lättare
Folk som har problem att gå upp i vikt tenderar att antingen äta fel sorts mat, mycket fibrer och lite fett, eller ha något fel på matspjälkningsapparaten som försvårar ätande typ magkatarr eller liknande.
Dåligt psyke brukar vara ett problem också
"Men jag är så mätt jag får inte i mig en bit till"
:laugh:
Diomedea exulans
2018-04-18, 07:28
om man hade anledning att göra detta så tror jag att folk skulle äta sig betydligt fetare än vad TS verkar tro. Kanske är genetiskt smal?
Jag skrev ju att jag är genetiskt tjock och tror att jag kan väga 350 kg. :P
Folk som har problem att gå upp i vikt tenderar att antingen äta fel sorts mat, mycket fibrer och lite fett, eller ha något fel på matspjälkningsapparaten som försvårar ätande typ magkatarr eller liknande.
Men det är väl om man är underviktig? Folk började bli lite modernt bulkiga på 90 talet men innan det var ju alla smala alternativt vältränade och några få tjocka men inte med dagens mått.
Folk som har problem att gå upp i vikt tenderar att antingen äta fel sorts mat, mycket fibrer och lite fett, eller ha något fel på matspjälkningsapparaten som försvårar ätande typ magkatarr eller liknande.
Eller helt enkelt svag aptit och hög förbränning.
Men det är väl om man är underviktig? Folk började bli lite modernt bulkiga på 90 talet men innan det var ju alla smala alternativt vältränade och några få tjocka men inte med dagens mått.
Har förmodligen mycket att göra med att på 90-talet så slog tv-spel, datorer, och skräpmat igenom på allvar.
Dåligt psyke brukar vara ett problem också
"Men jag är så mätt jag får inte i mig en bit till"
:laugh:
Typisk läge där fem snabba handflator över ögon och ett skarpt "ÄT!" gör susen.
Eller helt enkelt svag aptit och hög förbränning.
Bullshit att skylla på sin förbränning. Jag tror inte det är möjligt att ha så hög dygnsmetabolism att den ens skulle utgöra ett problem för att gå upp i vikt om man ville. Visst, kör man Tour de France lär det bli problem men knappast för en vanlig koloit.
Svag aptit eller oförmåga att frossa eller hetsäta är enda orsaken. Har man som jag erfarenhet av depression så är det kanske vanligare att man någon gång tagit sin tillflykt till frosseri. Och då äter man så mycket, bottenlöst och snabbt att man blir andfådd. Det finns ingen förbränning i världen som hinner med det intaget. Nu är hetsätning mer en förmåga jag kan plocka fram om jag har lust, snarare än ett symtom för att kunna glömma allt för stunden.
Det är förståeligt om någon saknar förmågan att frossa. Har man aldrig behövt lära sig att överäta kan det säkert finnas en stark spärr mot ett sånt beteende.
Captainwide
2018-04-19, 10:09
Lyckades jag nå ett BMI på över 40 när jag var 12 år så är det nog inga problem att rulla över den gränsen igen om jag försökte.
Bullshit att skylla på sin förbränning. Jag tror inte det är möjligt att ha så hög dygnsmetabolism att den ens skulle utgöra ett problem för att gå upp i vikt om man ville. Visst, kör man Tour de France lär det bli problem men knappast för en vanlig koloit.
Svag aptit eller oförmåga att frossa eller hetsäta är enda orsaken. Har man som jag erfarenhet av depression så är det kanske vanligare att man någon gång tagit sin tillflykt till frosseri. Och då äter man så mycket, bottenlöst och snabbt att man blir andfådd. Det finns ingen förbränning i världen som hinner med det intaget. Nu är hetsätning mer en förmåga jag kan plocka fram om jag har lust, snarare än ett symtom för att kunna glömma allt för stunden.
Det är förståeligt om någon saknar förmågan att frossa. Har man aldrig behövt lära sig att överäta kan det säkert finnas en stark spärr mot ett sånt beteende.
Nu pratade Klein om folk "som har problem att gå upp i vikt", inte de som är villiga att äta sig till graven.
Om man "bara" vill grisbulka men inte gå bananas med en tunna olivolja och säck strösocker så kommer både aptit och förbrukning avgöra hur snabb viktuppgången blir. Är målet att trycka i sig vad som helst så kommer den varierande förbrukningen mellan individer bli försumbar.
Nu pratade Klein om folk "som har problem att gå upp i vikt", inte de som är villiga att äta sig till graven.
Om man "bara" vill grisbulka men inte gå bananas med en tunna olivolja och säck strösocker så kommer både aptit och förbrukning avgöra hur snabb viktuppgången blir. Är målet att trycka i sig vad som helst så kommer den varierande förbrukningen mellan individer bli försumbar.
Har man problem att gå upp i vikt kanske man bör förstå att kalorierna som saknas skulle kunna komma från lite vad som helst. Förbränningen är alltid försumbar. Det enda som spelar roll är usel aptit eller individens egna skrupler. Vill man verkligen öka i vikt så ser man till att göra det. Man kan inte hålla på att vela och hoppa över en bit tårta bara för att det är "onödiga kalorier" och sen komma och gnälla över att man har problem att gå upp i vikt.
Jag tror jag skulle kunna gå upp i vikt tills jag dör av fetma, om jag ville. Skulle ju ha grov ångest av att bli så fet, men ser inte att 200 kg skulle vara något större problem :D.
Godis och glass och fet mat varje dag så är det bara att se hur vikten snabbt ökar. Lätt 100 kg+ på ett år.
Macroman
2018-04-20, 09:55
Skulle lätt kunna gå upp till 100 kg (78/182 nu). Sedan skulle det nog ta emot ordentligt att bli fetare pga estetiska skäl.
Jag har försökt att äta upp mig med målet att komma till typ närmare 77 (vägde 72 kg som mest när det begav sig och jag är 171 cm lång) medan jag tränat och jag har ganska svårt att gå upp i vikt även om jag äter som en idiot med typ dubbla frukostar, mellanmål innan och efter lunch och lunch/middag är stora portioner osv.
Skulle jag inte träna alls och bara käka för att bli fet så hade jag nog kunnat komma till 80 med riktigt kaloririk kost. Men min "grundvikt", dvs innan jag började lägga på mig lite muskler är strax under 60 kg, så tror jag att jag skulle få svårt att krypa upp mot 90. Jag är nog för mycket av en tanig räka i grund och botten :D
Plus att nästan alla mina intressen genom livet har varit någon form av idrottande, så länge jag är frisk och i bruksskick tror jag inte att jag kan/kommer kunna bli särskilt fet.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.