Visa fullständig version : Umgås med motsatta könet när man är i ett förhållande
Hej!
Är en kille på 20 år som träffade en tjej för några månader sedan och det har på senare tid blivit ganska seriöst. Har dock blivit en del tjafs pga att hon inte kan acceptera att jag har 2 väldigt bra tjejkompisar som även är barndomsvänner som jag vill umgås med även när jag träffar denna tjejen. Jag, min bästa killkompis och dessa 2 tjejer (alla barndomsvänner) har umgåtts med varandra hur mycket som helst under många år och vi är hur bra vänner som helst. Jag frågade för ett tag sedan mina tjejkompisar (killen har flyttat) om vi kunde träffas då det var längesen och bara laga lite käk och tjöta lite, sånt som vänner brukar göra. Detta uppskattades dock inte av hon jag träffar eftersom om man träffar någon så får man inte göra saker som att laga mat/kolla film osv med andra tjejer enligt henne, hon tycker det är respektlöst och att man borde förstå det, även om min killkompis är med (vilket han i princip alltid har vart innan han flyttade). Hon menar att hon måste vara med själv när jag träffar dom om det ska vara ok. Självklart prioriterar jag tjejen och dessa vänner träffar jag inte alls lika mycket längre och kommer träffa dom ännu mindre om jag blir tillsammans med denna tjejen, men vi är fortf väldigt bra vänner och vi vet vart vi har varandra oavsett hur länge vi är ifrån varandra. Jag har sagt att jag kan lova att min killkompis alltid ska vara med när vi umgås men det är inte ok för henne heller utan hon måste vara med själv isf. Både min killkompis och en utav tjejkompisarna har haft förhållande under tiden vi umgåtts mycket men då har det inte vart några bekymmer.
Vad anser ni om hennes rekation?
ApexProcyon
2017-12-14, 22:34
Relationstråden brukar användas för liknande frågeställningar, den är väldigt aktiv.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=146778&page=4594
Styckesindelning är också väldigt effektivt för läsbarheten.
Hej!
Är en kille på 20 år som träffade en tjej för några månader sedan och det har på senare tid blivit ganska seriöst. Har dock blivit en del tjafs pga att hon inte kan acceptera att jag har 2 väldigt bra tjejkompisar som även är barndomsvänner som jag vill umgås med även när jag träffar denna tjejen.
Jag, min bästa killkompis och dessa 2 tjejer (alla barndomsvänner) har umgåtts med varandra hur mycket som helst under många år och vi är hur bra vänner som helst. Jag frågade för ett tag sedan mina tjejkompisar (killen har flyttat) om vi kunde träffas då det var längesen och bara laga lite käk och tjöta lite, sånt som vänner brukar göra. Detta uppskattades dock inte av hon jag träffar eftersom om man träffar någon så får man inte göra saker som att laga mat/kolla film osv med andra tjejer enligt henne, hon tycker det är respektlöst och att man borde förstå det, även om min killkompis är med (vilket han i princip alltid har vart innan han flyttade). Hon menar att hon måste vara med själv när jag träffar dom om det ska vara ok.
Självklart prioriterar jag tjejen och dessa vänner träffar jag inte alls lika mycket längre och kommer träffa dom ännu mindre om jag blir tillsammans med denna tjejen, men vi är fortf väldigt bra vänner och vi vet vart vi har varandra oavsett hur länge vi är ifrån varandra. Jag har sagt att jag kan lova att min killkompis alltid ska vara med när vi umgås men det är inte ok för henne heller utan hon måste vara med själv isf. Både min killkompis och en utav tjejkompisarna har haft förhållande under tiden vi umgåtts mycket men då har det inte vart några bekymmer.
Vad anser ni om hennes rekation?
WHITEFOLKS
2017-12-14, 22:43
Klart du ska kunna träffa dina kompisar utan förmyndare oavsett könet på dessa.
Jag sätter mig i omvända scenariot, om min flickvän skulle umgås med killkompisar. Jag skulle inte alls ha problem med det, om det inte var liksom för ofta. Och i så fall så är nog problemet hos mig att jag blir svartsjuk snarare än något annat. Men kan det inte hjälpas så kan det inte hjälpas och då kanske man får prata om det.
Agitator
2017-12-14, 22:49
Klart du ska kunna träffa dina kompisar utan förmyndare oavsett könet på dessa.
Även om det är "klart" så ställer det till en hel del problem i många förhållanden. Samt att det i slutändan alltid finns någon form av fysisk attraktion underbyggt mellan könen (biologi).
Med det sagt så är just barndomskompisar och sådana man umgåtts länge med innan man träffar en partner och inte har eller haft någon sexuell relation till mer än att man bara är vänner rätt ok.
Men det är inte lika lätt för alla individer att acceptera detta. Även fast det borde vara "klart".
trädgårdsmöbel
2017-12-14, 23:02
Jag tror tyvärr jag får ta din flickväns parti här. Kvinnor hatar konkurrens från utomstående kvinnor och älskar att sabotera för andra kvinnor, vilket gör att dina barndomskompisar kommer snacka ner henne (flickvännen) tills du dumpar henne, och om inte det räcker kommer någon av dem ligga med dig och helt enkelt sno dig ifrån din flickvän.
Även om det inte är så, så tror antagligen din flickvän det. Men hon kan ju inte berätta eller visa det, för då verkar hon galen och svartsjuk. Men hon kan inte heller släppa iväg dig utan fajt vilket leder till hennes medelväg, att lite luddigt säga att det är respektlöst.
Hon vet även att dina barndomskompisar har ett väldigt stort övertag just för att ni är barndomskompisar, de känner dig, vet vad de skall säga till dig, och du värdesätter deras åsikt och har säkerligen någon gång vart både kåt och olyckligt kär i bägge två av dem. Hon vet också att skulle det stå mellan henne eller dem, hade du valt dem.
Så hon kan inte lita på att du gillar henne tillräckligt mycket, eller lita på dina tjejkompisar, men hon vill inte förlora dig: Alltså måste hon försöka med något.
Jag tror tyvärr jag får ta din flickväns parti här. Kvinnor hatar konkurrens från utomstående kvinnor och älskar att sabotera för andra kvinnor, vilket gör att dina barndomskompisar kommer snacka ner henne (flickvännen) tills du dumpar henne, och om inte det räcker kommer någon av dem ligga med dig och helt enkelt sno dig ifrån din flickvän.
Även om det inte är så, så tror antagligen din flickvän det. Men hon kan ju inte berätta eller visa det, för då verkar hon galen och svartsjuk. Men hon kan inte heller släppa iväg dig utan fajt vilket leder till hennes medelväg, att lite luddigt säga att det är respektlöst.
Hon vet även att dina barndomskompisar har ett väldigt stort övertag just för att ni är barndomskompisar, de känner dig, vet vad de skall säga till dig, och du värdesätter deras åsikt och har säkerligen någon gång vart både kåt och olyckligt kär i bägge två av dem. Hon vet också att skulle det stå mellan henne eller dem, hade du valt dem.
Så hon kan inte lita på att du gillar henne tillräckligt mycket, eller lita på dina tjejkompisar, men hon vill inte förlora dig: Alltså måste hon försöka med något.
Tror faktiskt det ligger något i det här. Din fläckvän är helt enkelt osäker på sig själv och vågar inte lita på att du gillar henne lika mycket som du säkert uttrycker. Går det att prata om med din tjej? Du kanske kan försöka att normalisera hennes känslor, det är faktiskt väldigt mänskligt att känna avundsjuka och speciellt på personer som verkar tycka om dig och har känt dig väldigt länge.
Svårt det där.... Hennes reaktion är nog inte onormal och helt naturlig. Tror nog att du får acceptera att du inte kan träffa dina gamla tjejkompisar på egen hand, i alla fall om det gäller saker som att koll på film, laga mat etc. Senare i förhållandet om din flickvän lär känna dem bättre samt att hon känner sig tryggare med dig kanske det kan funka. Men inte alls säkert.
Du måste nog själv ta ställning om du kan acceptera detta i ett förhållande, annars får du hoppas på bättre lycka med nästa tjej du träffar. Men kan nog bli svårt, jag har aldrig haft tjejkompisar som jag umgåtts med på det sättet men jag tror inte att någon av de flickvänner eller fruar (har haft två) jag haft skulle ha accepterat det.
Ett gammalt ex från min tid som utbytesstudent på 80-talet som bor i USA (och som är amerkanska och liksom mig gift) kontaktade mig nyligen på Facebook mer än 30 år efter att vi gjort slut (när jag flyttade till Sverige). Vi blev FB-vänner och min fru frågade vem det var och jag berättade. Hon gillade inte att jag hade kontakt med henne. I detta fallet tycker jag att min fru borde kunna acceptera en oskyldig FB-kontakt men det var inte viktigt för mig så jag valde att inte ta striden.
Barndomsvänner består medan förhållanden tenderar att falla efter några år / decennier. Att be någon kasta sina vänner under en buss för att hon inte klarar av vad hon upplever som ett hot / konkurrens känns lite långsökt.
Det är hon henne problemet ligger och inte dina vänner. Bli inte en sådan som kör över dina vänner.
ARMSTARK
2017-12-15, 09:23
Styckesindelning är också väldigt effektivt för läsbarheten.
Ooh, vi har en ordningsman i klassen. ;)
PS. Jag håller för övrigt med dig.
delta_mats
2017-12-15, 09:40
Av erfarenhet (inte min egen) så kan jag säga att en person som låter sin partner styra vem och hur den andre får träffa sina vänner kommer sluta dåligt. I slutändan står du där med inga vänner alls. Hon kanske låter dig umgås med hennes egna vänner däremot.
Hela det här beteendet att komma in i en relation och börja bestämma över den andra i förhållandet är bara dåligt och fel.
Har själv en "kompis" som är en toffel. Han umgås knappt längre med sina gamla vänner, inte för att han inte vill utan för att hon inte vill. Jag är i princip den ende han ibland umgås med av de han kände innan han träffade henne, men han är hållen så hårt i kopplet att han måste fråga om lov för varenda grej han ska göra. Hon ringer även konstant och kollar upp honom.
Har man riktigt bra vänner finns dom kvar hela livet. Förhållanden är inte alls lika säkert dessvärre.
Andra posten du startar om att din tjej vill ha all kontroll i erat förhållande. Det är ok att vara svartsjuk till viss del men om det gör att hon vill kontrollera vad du får o inte göra så kommer det aldrig fungera.
Ni behöver lita på varandra och hon gör uppenbarligen inte det när du inte ens kan träffa 2 barndomspolare utan att hon tror att ni ska ligga.
Detta är ju en story man sett många gånger. Jag har börjat känna att det inte handlar så mycket om avundsjuka som om kontroll, i alla fall i de fallen som jag varit i närheten av.
Vi är alla olika, och pallar du det och tycker din tjej är värt det så go for it?
En rolig (sorglig) anekdot om en liknande situation - Jag hade en väldigt nära vän en gång i tiden som jag verkligen ställde upp till 100% för. Oavsett hur illa situationen var eller hur påfrestande det var så såg jag alltid till att backa upp honom till hundra procent.
Sen träffar han en tjej. Jag gillar henne, lite speciella saker för sig ibland men vem är jag att döma? (Seriöst, är det döma eller dömma? Tillfälligt ordblind)
Det som händer ca sex månader in i deras förhållande är att han börjar komma med fler och fler ursäkter till att vi inte kan träffas. I vissa fall ringer han en timme innan jag ska ta tåget till honom och då hade han tydligen "glömt" att han och hans tjej hade bestämt att ha någon form av myskväll.
Okej, jag fattar - Ibland måste man vrida sig snett för sin partner, så jag skrattar typ bort det och säger att vi löser det en annan gång. Men efter ett tag så börjar även hans telefon ringa ENORMT mycket när vi väl hänger med varandra, och ibland så pass att vi får pausa mitt i en film, ett djupt snack, etc. och han går ut i mitt kök och pratar i telefon med henne i 90 minuter (something's fishy here...).
Det blir rätt klart att hon kontrollerar honom och jag säger det till honom men han är för "kuvad" för att ta det till sig.
Spola fram ytterligare några månader (eller år? Minns ej längre). Min vän ringer mig, helt apatisk och förstörd, och tjejen har sagt att hon inte längre är kär i honom. Hela hans värld faller samman.
Så då står jag där och funderar - Är det värt att ta hand om människan efter att han behandlat vår vänskap så illa?
Bara en liten anekdot från mitt liv, men det jag försöker säga är - Om du värderar ditt förhållande så pass mycket mer än vänskapen till dina vänner, så kör på den linjen.
Om du inte gör det, så säg till din flickvän att det är en väldigt lång vänskap som du inte vill kasta undan, och att hon måste kunna lita på att du faktiskt inte gör någonting. Om hon vägrar det, hur mycket bryr hon egentligen sig om dig?
Jag kan av erfarenhet av att ha varit en svartsjuk person säga att man måste få umgås med vem man vill, när man vill, hur man vill. Faktum är att vi inte äger vår partner eller dennes känslor, och vi kan inte kontrollera vad han/hon vill, känner eller gör.
Det enda man kan göra är att antingen acceptera sin partner och låta denne vara fri, eller göra slut. Svartsjuka och kontrollbeteenden håller inte i längden. Att försöka fängsla en annan person leder aldrig till något bra.
Ett riktigt bra förhållande är inte en bur som man stänger in varandra i. Det är om något ett skyddsnät och en trygghet som tillåter en att vara ännu mer fri och utforska livet utan att vara rädd för att bli ensam eller utlämnad.
Tror hon har rätt,killar brukar inte vara kompis med tjejer utan att det finns känslor inblandat från något håll.
Var ingen toffel. Självklart ska du kunna umgås med kvinnliga vänner. Men du behöver kanske inte anstränga dig för att skaffa massa nya.
Självklart ska du få umgås med vem du vill när du vill. Svartsjuka är i 100% av fallen en väldigt oattraktiv egenskap. Passar det henne inte får ni väl sluta träffas helt enkelt. Det är den svartsjuke som har problem (med självkänslan), inte mottagaren.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.