Visa fullständig version : Idén om att uppfylla vissa kriterier så gillar tjejer "mig"
trädgårdsmöbel
2017-11-02, 23:27
Något jag ofta stöter på i jobbet är män som av olika skäl har svårt i kontakten med kvinnor. Det är inte mitt yrke att lära dem hur man tar kontakt med kvinnor, det hade vart väldigt fel jobb för mig, men frågan dyker ofta upp.
Resonemanget de har är ofta att om "jag" uppfyller en radda kriterier (Klär mig fint, luktar gott, osv) och gör på ett visst sätt (tex. ställer frågor, är artig, lyssnar utan att avbryta) så skall de gilla mig, och jag skall träffa någon nästan som en belöning för att jag klarade alla kriterier.
När det här inte funkar, och man då tror sig ha gjort rätt och uppfyllt dessa kriterier så blir man arg och besviken. Man känner sig orättvist behandlad, jämför med andra män som inte når upp till dessa kriterier men ändå lyckas och blir ännu argare.
Så lägger man till fler kriterier man skall bocka av, och siktar på att även klara dessa, och blir ännu mer besviken när man misslyckas igen.
Ni kan nog själva gissa vilken diagnos det här rör sig om, men vad jag behöver av er, är ett sätt att kunna berätta att det här är fel sätt att tänka. Men vad skall man göra istället? Tänk även på att det här skall förklaras för människor som inte kan hantera att man uttrycker sig svävande eller luddigt, eller inte kan förstå när man pratar i metaforer, utan enbart kan hantera väldigt direkt och tydlig information.
Finns ju en tråd om dejting och relationer som kanske lämpar sig för såna här frågor.
Men personligen så tycker jag inte att jag har problem med att samtala eller bete mig kring tjejer, så länge det inte handlar om just i "raggning" eller "ta kontakt" på annat sätt än vänskap eller övrigt socialt. Då går allt åt skogen :D
Innerst inne tror jag alla killar, och tjejer för den delen, vet precis vilka "baskriterier" man har. De basala krav jag som kille ställer på en tjej, kommer troligen tjejen ställa på mig (åtminstone väldigt liknande).
Kan röra sig om typ hygien, utseende, beteende, personlighet till lite mer "mindre" basala typ som klädstil, intressen, åsikter osv.
Det är klart att alla intryck vägs in till en helhetsbild.
Något jag ofta stöter på i jobbet är män som av olika skäl har svårt i kontakten med kvinnor. Det är inte mitt yrke att lära dem hur man tar kontakt med kvinnor, det hade vart väldigt fel jobb för mig, men frågan dyker ofta upp.
Resonemanget de har är ofta att om "jag" uppfyller en radda kriterier (Klär mig fint, luktar gott, osv) och gör på ett visst sätt (tex. ställer frågor, är artig, lyssnar utan att avbryta) så skall de gilla mig, och jag skall träffa någon nästan som en belöning för att jag klarade alla kriterier.
När det här inte funkar, och man då tror sig ha gjort rätt och uppfyllt dessa kriterier så blir man arg och besviken. Man känner sig orättvist behandlad, jämför med andra män som inte når upp till dessa kriterier men ändå lyckas och blir ännu argare.
Så lägger man till fler kriterier man skall bocka av, och siktar på att även klara dessa, och blir ännu mer besviken när man misslyckas igen.
Ni kan nog själva gissa vilken diagnos det här rör sig om, men vad jag behöver av er, är ett sätt att kunna berätta att det här är fel sätt att tänka. Men vad skall man göra istället? Tänk även på att det här skall förklaras för människor som inte kan hantera att man uttrycker sig svävande eller luddigt, eller inte kan förstå när man pratar i metaforer, utan enbart kan hantera väldigt direkt och tydlig information.
Det viktigaste är väl att vara sann mot sig själv och andra för annars finnes ingen möjlighet till vare sig självförbättring eller kärlek.
Exakt sån är jag också.
Vilken diagnos har jag?
trädgårdsmöbel
2017-11-02, 23:53
Finns ju en tråd om dejting och relationer som kanske lämpar sig för såna här frågor.
.
Jag vet, men den här tråden är nog mer under kategorin psykiatri eller ännu mer specifikt neuropsykiatri än dejting egentligen.
ApexProcyon
2017-11-03, 00:05
Den sämsta strategin som finns måste vara att faktiskt ha en strategi. Att ha en ordnad tillvaro och umgås och prata helt normalt verkar vara det sista män med problem provar.
trädgårdsmöbel
2017-11-03, 00:06
Exakt sån är jag också.
Vilken diagnos har jag?
Om jag inte missminner mig är du både tjej och dessutom fysiskt attraktiv, så har du fått en psykiatrisk diagnos är den förmodligen en eller fler av följande tre: Adhd, manodepressivitet (som heter något annat fancy idag) eller borderline personlighetstörning (Som eventuellt heter emotionellt instabil personlighetsstörning idag). Uppfyller man de kriterierna (tjej+attraktiv) så är det ovanligt med andra diagnoser, oavsett egentlig diagnos, allt det här baserat på en fördomsfull persons erfarenhet som gillar att dra bestämda slutsatser på väldigt begränsad information och inte läsa källor.
Om jag inte missminner mig är du både tjej och dessutom fysiskt attraktiv, så har du fått en psykiatrisk diagnos är den förmodligen en eller fler av följande tre: Adhd, manodepressivitet (som heter något annat fancy idag) eller borderline personlighetstörning (Som eventuellt heter emotionellt instabil personlighetsstörning idag). Uppfyller man de kriterierna (tjej+attraktiv) så är det ovanligt med andra diagnoser, oavsett egentlig diagnos, allt det här baserat på en fördomsfull persons erfarenhet som gillar att dra bestämda slutsatser på väldigt begränsad information och inte läsa källor.
Tjej ja. Fysiskt attraktiv är nog mer tveksamt.
Har aldrig fått någon diagnos. Men jag känner igen mig i tankesättet att bara jag gör det ena eller det andra och uppfyller något kriterium så kommer jag lyckas, en person gilla mig osv osv. Kanske bara är lite allmän klassisk osäkerhet.
Frågenarkomanen
2017-11-03, 03:39
Finns ju en tråd om dejting och relationer som kanske lämpar sig för såna här frågor.
Men personligen så tycker jag inte att jag har problem med att samtala eller bete mig kring tjejer, så länge det inte handlar om just i "raggning" eller "ta kontakt" på annat sätt än vänskap eller övrigt socialt. Då går allt åt skogen :D
Innerst inne tror jag alla killar, och tjejer för den delen, vet precis vilka "baskriterier" man har. De basala krav jag som kille ställer på en tjej, kommer troligen tjejen ställa på mig (åtminstone väldigt liknande).
Kan röra sig om typ hygien, utseende, beteende, personlighet till lite mer "mindre" basala typ som klädstil, intressen, åsikter osv.
Det är klart att alla intryck vägs in till en helhetsbild.
Gällande just de faktorer du tog upp (förutom utseende) så är det väl snarare tvärtom? Man och kvinna är motpoler och attraheras just därför av varandra.
Den sämsta strategin som finns måste vara att faktiskt ha en strategi. Att ha en ordnad tillvaro och umgås och prata helt normalt verkar vara det sista män med problem provar. Nä. De flesta män som är uppvuxna i det här fluffsocialistiska feministimperiet behöver lära sig att det inte riktigt fungerar som man fått lära sig under uppväxten. Yngre personer än TS dock, men ändå.
Något jag ofta stöter på i jobbet är män som av olika skäl har svårt i kontakten med kvinnor. Det är inte mitt yrke att lära dem hur man tar kontakt med kvinnor, det hade vart väldigt fel jobb för mig, men frågan dyker ofta upp.
Resonemanget de har är ofta att om "jag" uppfyller en radda kriterier (Klär mig fint, luktar gott, osv) och gör på ett visst sätt (tex. ställer frågor, är artig, lyssnar utan att avbryta) så skall de gilla mig, och jag skall träffa någon nästan som en belöning för att jag klarade alla kriterier.
När det här inte funkar, och man då tror sig ha gjort rätt och uppfyllt dessa kriterier så blir man arg och besviken. Man känner sig orättvist behandlad, jämför med andra män som inte når upp till dessa kriterier men ändå lyckas och blir ännu argare.
Så lägger man till fler kriterier man skall bocka av, och siktar på att även klara dessa, och blir ännu mer besviken när man misslyckas igen.
men vad jag behöver av er, är ett sätt att kunna berätta att det här är fel sätt att tänka. Men vad skall man göra istället? Tänk även på att det här skall förklaras för människor som inte kan hantera att man uttrycker sig svävande eller luddigt, eller inte kan förstå när man pratar i metaforer, utan enbart kan hantera väldigt direkt och tydlig information.
Var ärlig. Kvinnor attraheras sexuellt/partnermässigt för att en man klär sig propert och använder parfym. Att vara artig, ställa frågor och lyssna är det inget fel på, men om det är den primära metoden de använder så måste du säga rakt ut att de beter sig som beta-cucks som framstår som bara vill vara till lags; det väcker ingen spänning och man framstår knappast som en alfa ("manlig"/"maskulin") kanske man säger irl)) av att bete sig som om målet är att bli den där snälla kompisen som hjälper henne med vad hon än behöver och fixar och donar (nu överdriver kraftigt jag för att visa principen) , samtidigt som kvinnorna de sätter på pedestal väljer en aggressivare, maskulin kille ("testosteronegenskaper" helt enkelt"), som kanske har valt bara en deodorant, eller Rivierans dyraste parfym (det är alltså irrelevant så länge man är hel och ren; kvinnor går dock omedvetet igång på vissa mäns svettlukt (nä, inte gamla strumpor eller kalsonger kanske; men ni/du fattar))
Och i dagens moderna samhälle betyder ju ej maskulin aggressivitet att man bankar ner folk (eller, jo, inom vissa subkulturer, förvisso), utan det handlar om social aggressivitet; framåtanda, att vara bestämd, dominant i sin omgivning (utan att vara nedlåtande ... så tidigt), ha bra självförtroende, och framförallt kanske handlingskraft.
Förklara för dem att kvinnor får oftast inte när man direkt söker dem och smörar.
Jag avskyr konsumtionshets, men den där Hultman har en signatur som tyvärr stämmer.
Ni kan nog själva gissa vilken diagnos det här rör sig om,
Öh, nej? Kapten Klänning-syndromet? Aspergers syndrom?
Det viktigaste är väl att vara sann mot sig själv och andra för annars finnes ingen möjlighet till vare sig självförbättring eller kärlek. Sann gällande vad? Du menar att man inte ska ljuga eller?
trädgårdsmöbel
2017-11-03, 06:31
Öh, nej? Kapten Klänning-syndromet? Aspergers syndrom?
?
Bingo.
Det absolut mest tragiska med folk som har den bilden är väl att det skulle innebära att kvinnor rent generellt skulle vara en homogen grupp. Samma värderingar och mål osv.
Det som just gör de där speciella tjejerna unika är väl att de inte är som alla andra.
Shqypnia
2017-11-03, 07:33
Vara intelligent och rolig går hem hos alla någorlunda vettiga kvinnor.
Släng den här tanken till en aspergian: Det är inte henne du ska imponera, utan dig själv.
De är väl inte så fel ute?
Ju fler kriterier av snygg, rolig, rik, intressant (på riktigt och inte bara som komplimang i brist på annat), social, generös, mogen, känd, rökare, Anders Borg-penis etc som uppfylls desto lättare/mer sannolikt att få samgänge.
Men visst är det lite "nice guys"-vibbar med grejen "att vara trevlig + inte helt socialt knäpp + normal hygien" = borde få ligga.
Diomedea exulans
2017-11-03, 12:47
Jag läste en grej som jag tog till mig, och som jag tror stämmer. Även en person som är riktigt jävla bra på brudar kanske bara får ragg 10 % av gångerna. En dålig person kanske får ragg 1 % av gångerna. Så man ska inte bli nedslagen för att inte alla tjejer gillar en fastän man gör "allt rätt".
Såna konkreta sifferexerciser torde väl vara lätta att ta till sig för folk med Aspergers också.
Är nog lätt att fastna i den "sims" synen på livet där allt kan graderas med staplar. Jag klär mig 7/10 och har 8/10 i självsäkerhet, varför får jag inte ligga? Alla säger ju bara klä dig bra och var självsäker så får man ligga.
Så blir man bitter när någon med lägre "poäng" får ligga. Så funkar ju det mesta andra i livet.
Tror det är vanligast bland folk som inte riktigt förstår det sociala spelet och i ett försök att förstå börjar värdera och räkna, istället för att gå på känslor (vilket dom inte kan eftersom deras sociala förmåga är lite sådär).
Jag har inget speciellt utseende, är inte extrem-alfa, jag är inte varken tillbakadragen eller speciellt framåt. Inte fattig och inte rik, Klär mig allt som oftast i vanliga kläder (jeans och någon schysst tröja) oavsett om jag jobbar eller går ut. Huruvida jag är trevlig/rolig/intelligent tänker jag inte själv uttala mig om, men jag tror att jag inom dessa områden skulle beskrivas om ganska genomsnittlig.
Under tiden jag var singel så gick jag aldrig ut med inställning/syfte att ragga.
Lyckades under dessa år ändå få till det i snitt några gånger i månaden (ibland oftare och ibland mer sällan).
Ibland ledde det till kortare dejtingperioder över några veckor och ibland var det bara one-nightstands.
Och nej, det handlade inte om överförfriskade desperata andrahandssorteringen med daddy-issues som plockades upp 5 min innan stängning.
Det var allt från en handfull som var löjligt snygga till de flesta som var helt vanliga "medelkvinnor".
Vet inte riktigt vad min poäng är..
Men jag tror att de flesta som "försöker ragga" och misslyckas helt enkelt skulle göra bättre i att inte försöka (åtminstone inte så hårt).
Tror att de skulle lyckas bättre då. Kanske är någon slags desperation som skiner igenom och förstärks när de verkligen försöker.
Men vad vet jag, tiderna kanske har ändrats. Jag har varit tillsammans och trogen min fru i 13 år nu, det kanske var lättare förr... =)
trädgårdsmöbel
2017-11-03, 17:19
Jag läste en grej som jag tog till mig, och som jag tror stämmer. Även en person som är riktigt jävla bra på brudar kanske bara får ragg 10 % av gångerna. En dålig person kanske får ragg 1 % av gångerna. Så man ska inte bli nedslagen för att inte alla tjejer gillar en fastän man gör "allt rätt".
Såna konkreta sifferexerciser torde väl vara lätta att ta till sig för folk med Aspergers också.
Det där var väldigt bra och tydligt Dio. Tack!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.