Visa fullständig version : Om man vill bli bra på något, hur mycket är det rimligt att lida för det?
Diomedea exulans
2017-01-03, 13:56
En spinoff på den här tråden: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=141948
Jag är duktig på att rita, men jag tycker det är sjukt tråkigt att rita. Skälet till att jag är duktig på att rita är att jag tyckte det var roligt att rita fram till jag var typ 12, sen dog intresset. Många påstår att jag har talang, till och med oerhörd talang (om man nu ens kan ha talang för att rita).
"Du tycker ju inte alls det är tråkigt att rita, du lägger ju upp nya teckningar på forumet hela tiden", kanske ni säger nu. Jo, jag tycker visst det är sjukt tråkigt att rita, men jag tvingar mig ofta till att göra det ändå, eftersom jag vill få fram en viss teckning. Hade jag kunnat hade jag "skrivit ut" teckningen rakt ur hjärnan och skippat det förhatliga tecknandet. Det är ett fall av att ändamålet helgar medlet.
Nu till poängen. Jag har länge funderat på att göra en medveten satsning på att bli väldigt mycket bättre på att rita, så att jag kan leva på det. "Är du dum i huvudet?", kanske du tänker nu. "Du borde sluta rita helt istället, om du nu lider så av det." En mycket vettig kommentar, men mot det svarar jag:
1) Det kanske blir roligt när jag väl hållit på med det ett tag.
2) Jag har inte så många andra alternativ när det gäller att hitta grejer att tjäna pengar på.
3) Jag vill åt ära och berömmelse.
4) Jag vill inte gå runt hela livet och tänka "jag hade kunnat bli någonting om jag bara hade lagt manken till, jag hade talang" i bakhuvudet.
Grejen är att jag aldrig någonsin har lyckats med en medveten satsning på att bli bra på något (är bra på mycket, men inte med mening). Så jag har ingen aning om hur det ska kännas. Är det så här med att bli bra på allt, vad det än är? Börjar det alltid med tio års konstant lidande och tristess, innan man kan skörda frukterna av det man har sått?
Jag ser ofta andra amatörkonstnärer lägga upp teckningar på internet, och de lovsjunger alltid hur mycket de älskar att rita. En teckningslärare jag träffade sa "jag tycker att rita är det roligaste som finns". Så det verkar ju som att det är väldigt vanligt att folk faktiskt njuter av det. "Avslappnande", kallar många det, samtidigt som jag sitter hemma och nästan skriker rakt ut av ångest medan jag kämpar med min senaste skämtteckning.
Lite otydligt frågeställning kanske, men hoppas den gick fram.
Inb4 "fan vad trött jag är på alla dina trådar som bara är självömkande och uppmärksamhetssökande, stick, jag hatar dig".
Patriarch K
2017-01-03, 14:13
10.000 timmar, klassiskt :P
Annars tycker jag att saker brukar börja komma efter 2 år, då har man kommit över den jobbiga spärren och kan känna en mer renodlad utveckling då allt inte bara är ett stort frågetecken.
Givet att man pysslar med det man pysslar med åtminstone 2-3 gånger i veckan under 1-2 timmar per session.
Diomedea exulans
2017-01-03, 14:19
10.000 timmar, klassiskt :P
Annars tycker jag att saker brukar börja komma efter 2 år, då har man kommit över den jobbiga spärren och kan känna en mer renodlad utveckling då allt inte bara är ett stort frågetecken.
Givet att man pysslar med det man pysslar med åtminstone 2-3 gånger i veckan under 1-2 timmar per session.
Min fråga var mer hur mycket psykiskt lidande man bör vara beredd på att stå ut med. Var det är rimligt att sätta ribban.
Jag antar att Zlatan måste gjort massvis med jävligt tråkig träning för att komma dit han är idag. Men hur mycket av den har varit tråkig? 90 %? 20 %?
Rikard Jansson
2017-01-03, 14:24
Det är en fråga som jag ofta ställer mig själv, och inser att man helt enkelt får väga det mot hur mycket man värderar resultatet. Är det man har talang för både plågsamt och värdelöst så borde man nog strunta i det. Är det däremot antingen kul eller värdefullt kan/bör man satsa på det. Är det både kul och värdefullt är man ju pantad om man inte satsar på det, t.ex. om man är en supertalang i fotboll och tycker det är kul.
Jag antar att Zlatan måste gjort massvis med jävligt tråkig träning för att komma dit han är idag. Men hur mycket av den har varit tråkig? 90 %? 20 %?
Förmodligen inte jättemycket av det som har varit tråkigt. Det är för mycket arbete för att plåga sig igenom det.
Mycket. Alla mer eller mindre hatar en satsning även om man älskar det man gör. Målet måste vara viktigare än resan om man vill satsa 100%.
Man måste få ett mindset där du inte ger dig själv ett alternativ att ge upp eller sluta. Win or die, typ.
För mig hjälper det oerhört mycket att strukturera upp det jag satsar på, kan t.ex vara då i ditt fall med ritning vara: "den här veckan övar jag linjer, nästa vecka skuggning osv" eller dylikt sen gör man det man satt upp och lägger in dagar här och där, där man gör hela verk. Skapa ett flödesschema som makes sense och sen följer man det oavsett vad. Krävs en ordentlig dos mental tuffhet.
En annan grej som hjälpte mig oerhört är att inse att jag inte behöver vara i "the zone" för att vara kreativ, det hjälper oerhört och man gör sina bästa verk just då kanske, men går utmärkt att öva på det sättet jag skrev tidigare även om man har noll inspiration eller motivation. Ger heller ingen prestationsångest över att behöva göra hela texter, målning osv på en gång.
Sen kan jag typ ingenting om att rita och måla så ta specifika saker jag säger om det ämnet med en ordentlig nypa salt, mer generellt arbetssätt och mindset jag menar.
Agitator
2017-01-03, 14:33
Den frågan kan bara du själv svara på Henrik.
Men testa något mer utmanande i ritning. Ge det någon timme extra i veckan för att slutföra något. Du kanske inte ska gå all in för en grej som tar 20h att färdigställa.
Men något du kan färdigställa på under några dagar om du sprider ut tiden lite. Samt vara snabb med att avfärda verket ifall den inte ser ut att nå målet (bilden du har i huvudet).
Jag ser massvis med folk som ritar på imgur ibland och frågar folk om de vill dela med sig av selfies på ansikten typ som de ritar åt en bara för att öva.
Patriarch K
2017-01-03, 14:34
Min fråga var mer hur mycket psykiskt lidande man bör vara beredd på att stå ut med. Var det är rimligt att sätta ribban.
Jag antar att Zlatan måste gjort massvis med jävligt tråkig träning för att komma dit han är idag. Men hur mycket av den har varit tråkig? 90 %? 20 %?
Vissa saker är aptråkiga i början och blir roliga sedan, och tvärt om.
Musik har alltid varit skitroligt, ända sedan jag plockade upp ett instrument. Sedan när man började få lite krav på sig och känna konkurrens så blev musiken mer ett lidande.
När jag lärde mig att programmera så var de första 2 åren rent och skärt lidande. En riktig plåga. Nu när jag kan sakerna så blir det roligare och roligare ju mer man lär sig.
Diomedea exulans
2017-01-03, 14:39
Tack för bra svar! Känner att jag fått lite mer kött på benen.
Hade jag tyckt att det var tråkigt hela tiden så hade jag nog satsat på något annat. För min del är det dock så att vissa element av tecknandet/målandet/skulpterandet är roligare medan andra är tråkigare. Då får man genomlida de tråkiga delarna för att få ut det man vill av de roligare delarna. Sedan tycker jag även att det blir lättare och roligare om jag får rutin på att göra det samt att jag ser att jag utvecklas.
Jag upplever det som att kreativitet inte är som en depå som töms ju mer man använder, utan snarare att ju mer kreativitet du "använder", desto mer får du. Lite som en muskel som tränas och blir starkare. ;)
Jag kan ju bara tala för hur jag själv känner och du kanske upplever situationen helt annorlunda, men för mig är det även så att om jag har en alldeles för tydlig bild på vad jag vill åstadkomma i förväg så kan själva skapandeprocessen bli väldigt jobbig och tung för att jag inte lyckas nå det förväntade resultatet och det blir mer som att jag bara försöker kopiera en färdig bild från huvudet. Om jag istället bara börjar med en riktlinje för vad jag vill att slutresultatet ska bli så blir det ofta mycket roligare då själva skapandet sker som en symbios mellan händer och hjärna.
Det låter kanske flummigt men det är så jag arbetar. :)
Sedan kan man inte bara rita när man själv känner för det om man vill bli duktig, utan man måste ibland tvinga sig till det även om det tar emot. Återigen precis som med styrketräningen.
Rikard Jansson
2017-01-03, 14:50
Kan ju säga att jag verkligen inte gillar att träna bänkpress 90% av tiden, det gör jag bara för att jag är mer eller mindre bra i det och skulle kunna bli ännu bättre, och för att det är kul när det går bra. Men det blir ju typ 300 timmar om året av plåga för kanske 30 timmar kul. Hade det inte varit för att det gett trovärdighet för coachningen och personlig träning så hade jag nog struntat i det vid det här laget.
VoDaresVins
2017-01-03, 14:51
Kan det vara så att just det du tecknar är för tråkigt för dig så du kunde finna motivation av att ge dig an på nåt helt nytt, nåt du verkligen vill skapa?
Min främsta talang är programmering. Jag gör det sällan dock för det är inte mina arbetsuppgifter längre och har inget hobbyprojekt jag brinner nog för. Det jag gillade med det var att man ställdes inför nya utmaningar rätt konstant. Hade uppgifterna varit för enkla hade det mera känts som en fabrikslinje och då hade not intresset svalnat fort. Lite som snickaryrket (min tidigare utbildning). Att snickra ihop egna grejer, vad man känner för är ju kul, men sen i verkliga livet så de jobb som jag erbjöds inom området var främst industrijobb och där finns ju ingen skapandeglädje kvar.
Kan det vara så att just det du tecknar är för tråkigt för dig så du kunde finna motivation av att ge dig an på nåt helt nytt, nåt du verkligen vill skapa?
Detta kan ju också vara väldigt relevant. Jag tycker t.ex oftast att det är sjukt kul och givande att skapa karaktärer och ge liv åt uttrycksfulla ansikten. De få gånger som jag gett mig på att skapa miljöer och landskap vill jag dock bara lägga mig ner och dö. (Eller sätta mig och spela datorspel istället)
Det kanske är så enkelt att du inte har hittat din grej?
Om det inte är något du egentligen vill göra så borde du sluta med det. Det är svårt att bygga motivation för något man inte själv uppskattar att göra
Rent ångestmässigt så tror jag att man oftare ångrar saker som man inte gjorde, snarare än saker man gjorde. Det bygger ju dock på att man inte typ får för sig att prova heroin eller att hoppa ut från ett plan med ett par hemmagjorda vingar av cornflakespaket.
Men liksom vanliga små utmaningar eller dilemman.
Om man delvis har någon grundnivå av teckning (som du bevisligen har) och dessutom har lite kul och kreativa tankar (som du också bevisligen har :d) så finns det ju möjligheten att skapa en humorsajt, typ TheOatmeal eller mrlovenstein. Eller om man är lite filosofiskt lagd så finns tex zen pencils.
Om du verkligen är beredd på att satsa allt, så kommer du troligtvis stå ut med mer lidande än om du vill göra ett halvdant försök så länge det är kul.
Tror det är mest upp till dig att göra en bedömning om vad som känns rimligt.
Minikubik
2017-01-03, 19:29
När det gäller saker jag har satsat på har jag gett det oräkneliga timmars lidande där jag varit(och är) så jävla trött på det så jag vill skjuta mig själv. Anser mig vara rätt talanglös, men har även blivit skapligt bra på några av dom saker jag satsat på
mangemani
2017-01-03, 19:45
ptja, extremt många tycks tycka att skador, i alla dess slag, är värt att få eller riskera att få, livslånga skador, för att bli bättre i träningen så att de ska kunna klara av nästa pass, lyfta lite mer.
Nu har jag inte läst alla svar i tråden, men jag skulle själv ge det ca 500 timmar.
Kör en timme om dagen, om det inte känns roligare efter över 1-2 år så skulle jag nog ta avstånd från det.
Dessutom om du lägger 500 timmar på något, så blir du bättre på vad än du gör än de flesta andra. Allt snack om 10.000 timmar, jo visst, men 500 timmar räcker oftast för att bli bättre än en djävla stor del av befolkningen. :)
Tror det är viktigt att inte se ett slutsyfte i konst också, gäller även musik och dylikt. Det ska vara en process som du tycker är rolig att göra i stunden, inte bara jobba för ett mål.
Glöm inte att disciplin slår motivation, du må känna dig motiverad nu, men börja inte för stort som sitta 8 timmar denna lördag.
LYCKA TILL!
Jag antar att Zlatan måste gjort massvis med jävligt tråkig träning för att komma dit han är idag. Men hur mycket av den har varit tråkig? 90 %? 20 %?
Ja, man måste gå igenom en mängd tråkig träning med vad man än gör.
En pianist tycker nog inte det är roligt att köra en skala på upprepning i 2H per dag i någon månad för hålla en 30 min-konsert.
Här är en plan:
1. Öva skitmycket, låt det bli tråkigt, men ha disciplin och öva dagarna du inte känner för att öva.
2. När du känner dig "färdigövad", glöm alla tekniker och måla bara.
En sak som hjälper mig i mitt instrument är att ta en lång paus, efter en lång övningsperiod på ungefär 5 månader. Ta en månads paus, när du kommer tillbaka inser du hur mycket jävla bättre du har blivit. *drool*
Om det inte är något du egentligen vill göra så borde du sluta med det. Det är svårt att bygga motivation för något man inte själv uppskattar att göra
Det här tror jag på. Om man inte längtar efter att få hålla på med en aktivitet och verkligen brinner för själva aktiviteten så tror jag knappast att man står ut med en riktig satsning. Hungern kommer inte att finnas där. Lärandet kommer inte att bli så effektivt som det hade kunnat bli.
Jag har läst svenska i fyra år och fått beröm för mitt skrivande, men jag avskyr skrivprocessen, har alltid fått plåga mig igenom skönlitteratur, och ser inte nämnvärt upp till författaren som sådan. Jag påbörjade ett större verk en gång men kom inte alls långt förrän jag mådde ännu sämre än de gånger jag tvingats läsa skönlitteratur. Så någon författare kommer jag aldrig att bli även om jag en gång i tiden tänkte att det hade varit drömmen.
Nä, jag längtar bara till nästa träningspass. Det hade jag gärna elitsatsat på om talangen funnits och tiden inte sprungit ifrån mig.
Vad är det du längtar efter att få göra när du vaknar på morgonen? Vad önskar du att du kunde få lägga all din tid på? När du har ett bra svar på den frågan börjar det bli läge att satsa. Då kommer du att ha hungern som krävs för att bli duktig.
Jag antar att Zlatan måste gjort massvis med jävligt tråkig träning för att komma dit han är idag. Men hur mycket av den har varit tråkig? 90 %? 20 %?
Jag tror du har fel. Fotbollen är det enda han älskat att göra. Alla minuter på en fotbollsplan är inte roliga, varken under träning eller match. Men han älskade processen och kunde stanna kvar en timme efter ordinarie träning och nöta inläggslägen eller vad som helst. Det var ett lidande ibland, men för honom ett lidande som han hela tiden älskade att utsätta sig för.
Jag tycker alltså det låter på dig som att din inställning till ritandet är densamma som min inställning till skrivandet, d.v.s. det går bra så länge du kan skörda belöningen inom en mycket snar framtid från det du startade. Men du kommer aldrig orka bli produktiv på en nivå där du inte kan färdigställa dina verk inom en överskådlig framtid, om du inte älskar processen!
Oavsett vad man har talang för så kan man nog alltid hitta något inom den talangen som man ännu inte har lärt sig, och då är det inte alltid så kul. Jag är t.ex. bra på att lära mig olika språk, men varje gång jag ska börja på ett nytt så suger det hästesnopp att nöta och nöta och jag mår lite dåligt av den långa väg det ändå är till att tala ett språk flytande.
Diomedea exulans
2017-01-04, 04:05
Jag tycker alltså det låter på dig som att din inställning till ritandet är densamma som min inställning till skrivandet, d.v.s. det går bra så länge du kan skörda belöningen inom en mycket snar framtid från det du startade.
Precis så är det. Det låter lite sjukt, men jag ritar till 99 % för att få "Likes". Förut på Facebook, men nu mest på imgur. Och det var faktiskt delvis likadant när jag var liten, jag älskade att visa mina teckningar för mamma och pappa, som alltid sa "åååh, vad fint!" Jag har tänkt på det här mycket förut, och jag betvivlar faktiskt att jag hade ritat alls så mycket om de inte sa "åååh, vad fint!" 100 % av gångerna.
Ironiskt nog, med tanke på det du skrev, så älskar jag att skriva. Själva processen alltså. Mina klasskompisar på högskolan tycker att jag är sjuk i huvudet som faktiskt njuter av alla små skrivuppgifter vi får hela tiden. :D Det är en stor anledning till att jag är så besatt av att starta trådar på det här forumet. Jag älskar att sitta och komma på hur jag ska formulera mig så att något blir så trevligt att läsa som möjligt.
Nu tänker ni kanske "bli journalist då, din idiot". Men där har vi ett stort aber: I gymnasiet hade vi en journalist som satt och berättade om vad jobbet innebär, på en sån där "folk som jobbar med saker kommer och berättar hur det är att jobba med det"-dag. Det första han sa var att man som journalist var tvungen att vara intresserad av samhället. Han tryckte verkligen på det. Och jag är extremt ointresserad av samhället. Jag var 29 när jag lärde mig skillnaden mellan kommun och landsting.
Författare hade varit mitt absoluta drömyrke, men jag kommer aldrig på något att skriva om. Inget längre än ett foruminlägg. Om jag hade fått genomföra en hjärntransplantation med någon så hade det varit med J.K. Rowling. Fan vad underbart att bara plötsligt hitta på en hel historia så där en dag på väg hem från jobbet.
svenbanan
2017-01-04, 04:20
Nu har jag inte läst alla svar i tråden, men jag skulle själv ge det ca 500 timmar.
Kör en timme om dagen, om det inte känns roligare efter över 1-2 år så skulle jag nog ta avstånd från det.
Dessutom om du lägger 500 timmar på något, så blir du bättre på vad än du gör än de flesta andra. Allt snack om 10.000 timmar, jo visst, men 500 timmar räcker oftast för att bli bättre än en djävla stor del av befolkningen. :)
Tror det är viktigt att inte se ett slutsyfte i konst också, gäller även musik och dylikt. Det ska vara en process som du tycker är rolig att göra i stunden, inte bara jobba för ett mål.
Glöm inte att disciplin slår motivation, du må känna dig motiverad nu, men börja inte för stort som sitta 8 timmar denna lördag.
LYCKA TILL!
500 timmar är inte jättemycket.
Tre tretimmars träningspass i veckan under ett års tid så är man i princip uppe i det. Det var nog mindre än vad jag gjorde under de första åren då jag började med volleyboll i gymnasiet. Men helt klart var min teknik nybörjaraktig i de flesta momenten även efter 2-3 år.
Man kanske kan få en smak av vad det inebär att bemästra vad det nu är man tränar på, efter 500h. Men det tar betydligt längre att bli riktigt bra på det.
Frågan är inte om du tycker det är tråkigt utom om du älskar att rita och har stor passion för det?
Är du riktigt duktig kan du till och med tjäna pengar på det. Finns många freelancer sidor där du kan erbjuda dina tjänster mot betalning där du samtidigt utmanar du dig själv.
Diomedea exulans
2017-01-04, 07:50
Frågan är inte om du tycker det är tråkigt utom om du älskar att rita och har stor passion för det?
Nej, jag hatar det.
Fast jag hatar det just för att det är tråkigt, så jag förstår inte riktigt skillnaden?
Patriarch K
2017-01-04, 08:57
Nej, jag hatar det.
Fast jag hatar det just för att det är tråkigt, så jag förstår inte riktigt skillnaden?
Man hatar väl oftast det man är kass på?
Jag är själv i aktuell stund totalt värdelös på att rita. Jag kan göra halvsnygga ansikten med skuggor etc...men någonstans i hjärnan brister rit-kreativiteten för det blir inte mer detaljerat än så. Jag är så jäkla trött på att man alltid ska göra varelser med 2 armar och 2 ben och ett ansikte.
Och att göra utsikter över landskap känns också trist.
Men ändå borde man sitta och öva på sådana saker tills man blir bra nog att kunna göra annat.
Man borde rita mer detaljerade ting. Typ inzoomade avokados 500x.
Ett visst mått av disciplin och bita i kudden krävs alltid. Ingenting är roligt jämt. Många saker tenderar dessutom bli roligare ju bättre man blir. Det bör dock handla om att skjuta på den omedelbara tillfredsställelsen för att få ut en större tillfredsställelse senare. Det där med senare bör inte heller läggas allt för långt fram i tiden.
Att plåga sig igenom saker man hatar är bara dumt.
Apropå rita/måla har jag själv perioder som mest är plågsamma. Det brukar vara när jag mest bara står och stampar utan att luckas åstadkomma något. Har exempelvis suttit mycket med det under julledigheten, vilket mest resulterat i dåliga skisser och misslyckade försök. Det suger och är skittråkigt.
Jag vet dock att genom att jobba igenom såna perioder kommer jag i slutändan överträffa mig själv och ha lärt mig nåt nytt. Det är i sin tur väldigt tillfredsställande.
Samtidigt gillar jag också känslan av att rita och måla. Jag kan sitta och kladda runt planlöst bara för att jag gillar det. Ibland kan det även leda till nåt, fast oftast inte. Jag har alltid nåt att kladda på framför mig när jag sitter vid datorn, eller när jag pratar i telefon på jobbet.
Om det bara varit en plåga hade jag dock slutat för länge sen. Nu känns det dock som det bara blir roligare med tiden.
shut teh face
2017-01-04, 10:18
Jag är ganska värdelös på det sättet att jag går in för saker när jag tycker det är riktigt roligt bara. Således är jag bra på det jag gillar. Dock så går jag in väldigt hårt för saker när det väl är kul...
Det finns ett gäng saker jag skulle vilja ta tag i men det är enormt svårt. :(
Jag har så dålig karaktär att det är ett under att universum inte imploderar på mig.
Precis så är det. Det låter lite sjukt, men jag ritar till 99 % för att få "Likes". Förut på Facebook, men nu mest på imgur. Och det var faktiskt delvis likadant när jag var liten, jag älskade att visa mina teckningar för mamma och pappa, som alltid sa "åååh, vad fint!" Jag har tänkt på det här mycket förut, och jag betvivlar faktiskt att jag hade ritat alls så mycket om de inte sa "åååh, vad fint!" 100 % av gångerna.
Ironiskt nog, med tanke på det du skrev, så älskar jag att skriva. Själva processen alltså. Mina klasskompisar på högskolan tycker att jag är sjuk i huvudet som faktiskt njuter av alla små skrivuppgifter vi får hela tiden. :D Det är en stor anledning till att jag är så besatt av att starta trådar på det här forumet. Jag älskar att sitta och komma på hur jag ska formulera mig så att något blir så trevligt att läsa som möjligt.
Nu tänker ni kanske "bli journalist då, din idiot". Men där har vi ett stort aber: I gymnasiet hade vi en journalist som satt och berättade om vad jobbet innebär, på en sån där "folk som jobbar med saker kommer och berättar hur det är att jobba med det"-dag. Det första han sa var att man som journalist var tvungen att vara intresserad av samhället. Han tryckte verkligen på det. Och jag är extremt ointresserad av samhället. Jag var 29 när jag lärde mig skillnaden mellan kommun och landsting.
Författare hade varit mitt absoluta drömyrke, men jag kommer aldrig på något att skriva om. Inget längre än ett foruminlägg. Om jag hade fått genomföra en hjärntransplantation med någon så hade det varit med J.K. Rowling. Fan vad underbart att bara plötsligt hitta på en hel historia så där en dag på väg hem från jobbet.
Har du koll på att det finns övningar som hjälper en att komma på historier att skriva om? Har du nånsin läst en "writing for dummies"-bok eller liknande? Har du nånsin studerat hur en dialog förs av främlingar på tunnelbanan? Om du ritar enbart för att du gillar uppmärksamheten det ger dig och inget annat, då tycker jag du borde lägga ner det snabbt som fan. Författande är ett hantverk och du behöver lära dig hur man hanterar verktygen, men om det är det som gör dig glad att syssla med så känns valet inte så svårt? Tycker att det märks även här på forumet att du drivs av att få uppmärksamhet, skulle du inte må bättre om du lärde dig att göra saker främst för din egen skull?
Det är många som säger "Om du inte drömmer varje natt om att bli det här så är det ingen mening, byt karriär", precis som om man hade en i reserv. De säger det antagligen bara för att behålla jobben för sig själva.
I ansökningar står ofta, "Jag brinner för det här", alla "brinner".
Det finns många olika konstnärer och författare som skrivit av lika många anledningar och i fattigare länder finns aldrig de där frågorna. Borde inte i Sverige heller, för återigen, vem har lyxen att -falla tillbaka på- eller välja en annan karriär? Går man i högstadiet så kanske det är mer relevanta frågor. Annars så med kreativitet så går det ofta i vågor, lusten kanske kommer tillbaka? Kan ta år. Om pengar och jobbmöjligheter så är det en ny fråga. Om att bli bättre på att teckna så tror många att "Den där artisten har jobbat i 50 år, inte undra på att det är bra", när artisten i själva verket gjorde bra grejer redan som ung, fast somliga har inte kommit ut med grejer förrän vid 50. Om jag säger så här, om jag själv hade ett jobb eller intresse som redan ger mig lön men lider av det så skulle jag vänta tills en annan lön finns att byta till. Annars så skulle jag kanske höra mig för om illustration osv, jag kan inte branschen...
Diomedea exulans
2017-01-04, 14:00
Har du koll på att det finns övningar som hjälper en att komma på historier att skriva om? Har du nånsin läst en "writing for dummies"-bok eller liknande? Har du nånsin studerat hur en dialog förs av främlingar på tunnelbanan? Om du ritar enbart för att du gillar uppmärksamheten det ger dig och inget annat, då tycker jag du borde lägga ner det snabbt som fan. Författande är ett hantverk och du behöver lära dig hur man hanterar verktygen, men om det är det som gör dig glad att syssla med så känns valet inte så svårt?
Jag har aldrig gjort någon sådan övning eller liknande, men jag visste att det finns, eftersom det finns kurser för kreativt skrivande.
Tycker att det märks även här på forumet att du drivs av att få uppmärksamhet, skulle du inte må bättre om du lärde dig att göra saker främst för din egen skull?
Jo, det har jag fått tjatat på mig sedan jag var tonåring. Problemet är att det typ inte finns några såna grejer. Skulle vara att surfa på nätet, glo på film- och tv-serier och läsa böcker. Inte direkt någon framtida karriär.
vem har lyxen att -falla tillbaka på- eller välja en annan karriär? Går man i högstadiet så kanske det är mer relevanta frågor.
Jag är 33 nu, så min första karriär kommer bli likvärdig andra människors "falla tillbaka"-karriär.
Det är många som säger "Om du inte drömmer varje natt om att bli det här så är det ingen mening, byt karriär", precis som om man hade en i reserv. De säger det antagligen bara för att behålla jobben för sig själva.
I ansökningar står ofta, "Jag brinner för det här", alla "brinner".
Det finns många olika konstnärer och författare som skrivit av lika många anledningar och i fattigare länder finns aldrig de där frågorna. Borde inte i Sverige heller, för återigen, vem har lyxen att -falla tillbaka på- eller välja en annan karriär? Går man i högstadiet så kanske det är mer relevanta frågor.
Klart det finns möjligheter att välja en annan karriär. Finns viljan går det alltid att hitta vägar.
Om att bli bättre på att teckna så tror många att "Den där artisten har jobbat i 50 år, inte undra på att det är bra", när artisten i själva verket gjorde bra grejer redan som ung, fast somliga har inte kommit ut med grejer förrän vid 50.
De som gjort bra grejer som unga har ofta blivit tränade. Annars brukar de flesta hitta vissa saker de blir okej på men stagnerar därefter om de inte tränar. Finns dessutom hur många exempel som helst på vilken enorm utveckling träning ger. Vad som inte heller syns är hur mycket skit kända och skickliga konstnärer producerar.
Förr i tiden handlade allt om träning. Kända konstnärer hade lärlingar under sig som drillades i att exakt efterlikna deras stil. De fick börja med att göra de mest basala saker, till att avbilda avgjutningar och senare göra hästjobbet på konstnärens verk. Konstnärens namn var snarare ett varumärke och han kanske lade grunden medan någon lärling fick avsluta det. Lärlingarna blev sedermera själva mästare och kunde sälja verken under sitt eget namn.
Det jag inte gillar att se är bortkastad talang men om man verkligen lider av det man gör så är det väl bäst att sluta då. Särskilt då om man har någonting annat att göra, eller om talangen verkligen inte betalar tillbaka för sig, på något enda sätt...inte nödvändigtvis pengar....
FoolsGold
2017-01-04, 22:12
Nej, jag hatar det.
Fast jag hatar det just för att det är tråkigt, så jag förstår inte riktigt skillnaden?
Detta inlägget verkar vara svar på din ursprungliga fråga. Ingen kritik men jag vet inte om du ser att du faktiskt frågar om du ska lägga tid på något du hatar. :)
Å andra sidan så är det väl bara att testa. Antingen så kommer du på att det faktiskt är kul eller så lär du dig något om dig själv. Hur som helst blir du bättre på att teckna. :)
Nej, jag hatar det.
Fast jag hatar det just för att det är tråkigt, så jag förstår inte riktigt skillnaden?
Om du tycker att det är tråkigt att rita som helhet så betyder det att du inte älskar att rita. Då förstår jag inte varför du vill tortera och plåga dig själv i onödan.
Satsa istället på något du brinner för.
Jag har aldrig gjort någon sådan övning eller liknande, men jag visste att det finns, eftersom det finns kurser för kreativt skrivande.
Jo, det har jag fått tjatat på mig sedan jag var tonåring. Problemet är att det typ inte finns några såna grejer. Skulle vara att surfa på nätet, glo på film- och tv-serier och läsa böcker. Inte direkt någon framtida karriär.
Jag är 33 nu, så min första karriär kommer bli likvärdig andra människors "falla tillbaka"-karriär.
Finns gratis på internet, bara att sätta igång. Det är aldrig försent och det är bara du som hindrar dig själv osv osv
Skriva är tydligen något du gillar. Så ja, du har ju det.
Min pappa har precis slutat på sin falla tillbaka karriär för att satsa på plan A igen, som gick åt helvete sist han gjorde det. Han är 51. Att du inte ordnat det liv du vill ha när du är 33 betyder inte att du inte är värd det eller att det är försent att få det. Ta tag i det :)
Diomedea exulans
2017-01-05, 11:07
Finns gratis på internet, bara att sätta igång. Det är aldrig försent och det är bara du som hindrar dig själv osv osv
Skriva är tydligen något du gillar. Så ja, du har ju det.
Min pappa har precis slutat på sin falla tillbaka karriär för att satsa på plan A igen, som gick åt helvete sist han gjorde det. Han är 51. Att du inte ordnat det liv du vill ha när du är 33 betyder inte att du inte är värd det eller att det är försent att få det. Ta tag i det :)
Allright! :)
Fast du som verkar ha lite koll: Man måste nästan ha ett "riktigt jobb" vid sidan om, va?
Allright! :)
Fast du som verkar ha lite koll: Man måste nästan ha ett "riktigt jobb" vid sidan om, va?
Gäller väl mest att hitta en intressant nice att satsa på som du känner är intressant. Om det är serier, manga stil, eller nått datorbaserat ritprogram. Finns en massa gratis kurser och skolor med. Fast sätter du inte igång, så kommer du ingenstans.
Det är som med träning, kan vara tråkigt och jobbigt i perioder, men har man vant sig vid rutinen så fixar man gå dit.
Diomedea exulans
2017-01-05, 18:57
Gäller väl mest att hitta en intressant nice att satsa på som du känner är intressant. Om det är serier, manga stil, eller nått datorbaserat ritprogram. Finns en massa gratis kurser och skolor med. Fast sätter du inte igång, så kommer du ingenstans.
Det är som med träning, kan vara tråkigt och jobbigt i perioder, men har man vant sig vid rutinen så fixar man gå dit.
Tänkte mer på att skriva. Det "känns" som om det är lättare att få lågbetalt jobb som tecknare, fan och hans moster vill ha ett blyertsporträtt av sig själv, sin bebis och sin katt. Frågan är hur det är lättast att försörja sig som skribent? Att försöka få till att skriva nån liten spalt i nån tidning, gissar jag...
Allright! :)
Fast du som verkar ha lite koll: Man måste nästan ha ett "riktigt jobb" vid sidan om, va?
Koll har jag definitivt inte, det handlar nog mest bara om vad man har för inställning till saker och ting. Jag tycker att du ska skita i ett "riktigt jobb", särskilt biten med "riktigt" - så länge du kan stå på egna ben rent ekonomiskt.
Det är också viktigt att inte glömma att även drömjobbet kommer suga röv så att satsa på det man brinner för betyder ju inte att följa varje infall och gå vidare till nästa grej så fort något känns tråkigt, det handlar mer om att syssla med det som ger slutresultat du alltid kan vara glad och stolt över, oavsett hur dåliga de resultaten är. Och oavsett hur hårt det suger att få fram det slutresultatet.
Det kanske går åt helvete och du dör av en opiatöverdos vid 42, men vafan, det hade lika gärna kunnat hända om du satsat på ett "riktigt jobb". Man vet inte förrän man provat.
Tänkte mer på att skriva. Det "känns" som om det är lättare att få lågbetalt jobb som tecknare, fan och hans moster vill ha ett blyertsporträtt av sig själv, sin bebis och sin katt. Frågan är hur det är lättast att försörja sig som skribent? Att försöka få till att skriva nån liten spalt i nån tidning, gissar jag...
Försök få en position på någon nätpublicerad tidskrift eller dylikt, jobba på ditt CV.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.