Visa fullständig version : Är jag jäkligt nära att bli utbränd?
Har sedan september haft ganska hög arbetsbelastning och vår tvåmanstjänst skars ner en enmanstjänst (utan ändrad arbetsbelastning, snarare tvärtom) för ca 2 veckor sedan. Har dock vetat om att det skulle bli mycket att göra under höst/vinter just detta år.
Har inte tagit en enda semesterdag över hela året, detta pga att jag tycker det är ganska skönt att jobba under sommaren och föredrar att ta semester under höst/jultid. Men detta skippade jag såklart för att jag kände att jag behövdes på jobbet under denna planerade högsäsongsperiod eftersom det "hänger på mig" att saker blir gjorda. (Nu i efterhand så..*facepalm*)
Har känt mig stressad men ändå inte känt att det varit för mycket, tycker jag hanterar stress bra, särskilt med träning som verktyg.
Märker själv att det har hänt en del kring både privatliv och arbetsliv.
Har precis köpt ny bostad som jag renoverar (som naturligtvis strular med krångel från hantverkare och leverantörer)
En halvnära kollega har fått cancer
Omorganisation hos uppdragsgivaren
Fått mer att göra och blivit av med närmsta kollegan.
Och därtill, smart som jag är har jag avsagt mig semester frivilligt under årets gång.
Kände av igår att det kändes lite som ett tryck över bröstet och att jag utan anledning kände mig nerstämd, tankspridd och lite "förkyld" (tjockt i halsen och rinnande näsa). Idag så märkte jag själv att jag var mer nedstämd, väldigt disträ och gråtfärdig (:MrT:). Detta också helt utan anledning, till synes då.
Så jag bestämde mig för att sjukanmäla mig och fundera vad fan det är som händer. Vände utanför jobbet och tyckte jag var idiotisk som starkt övervägde att jobba ändå trots att jag misstänker att jag kanske håller på (eller redan är) utbränd.
Det som är ironiskt är att jag och min fd kollega har skämtat om att jag skulle gå in i väggen någon vecka efter att jag skulle bli själv, likaså har närmsta chefen (jag är uthyrd som konsult kan man säga) uttryckt oro över att jag inte tagit semester.
Känner själv att jag redan har besvarat min egna fråga både i tanke och nu i skrift, det är ju inte normalt att psykiska allmäntillståndet ändras över två dagar utan någon anledning. Men det är väl "skönt att skriva av sig" om inte annat som man säger.
shut teh face
2016-12-22, 09:22
Jag vet inte.
De saker du skriver som påverkar är ju temporära saker som du kommer komma över (omorganisation, strul med hantverkare).
Det är möjligt att du bara har en tillfällig dipp, på väg att bli sjuk, sovit för dåligt, orolig, tillfällig stress?
Min erfarenhet av utbrändhet är att det kräver längre tid av utsatthet.
Men det är såklart oavsett vad lämpligt om du taggar ned på tempot.
Jag vet inte.
De saker du skriver som påverkar är ju temporära saker som du kommer komma över (omorganisation, strul med hantverkare).
Det är möjligt att du bara har en tillfällig dipp, på väg att bli sjuk, sovit för dåligt, orolig, tillfällig stress?
Min erfarenhet av utbrändhet är att det kräver längre tid av utsatthet.
Men det är såklart oavsett vad lämpligt om du taggar ned på tempot.
Omorganisationen har hittills bara varit positiv (eller obetydlig) för mig förutom att lite trivsel försvann med kollegan (vi delade också rum) och ökad arbetsmängd. Har dessutom planer på att ta tjänstledigt för att plugga till hösten, så jag har observerat omorganisationen som en intressant utveckling att följa snarare än något som påverkar mig.
Känner ingen oro förutom oron själv och upplever inte att jag är stressad i den graden eller på det sättet.
Men jag ser lite varningsklockor, hade en ganska ordentlig dipp för kanske 6 år sedan. Det gick över av sig själv, men jag känner igen plötslig och oförklarlig nedstämdhet. Så vill dra åt handbromsen lite och kanske undvika att köra i diket så att säga.
shut teh face
2016-12-22, 09:43
Omorganisationen har hittills bara varit positiv (eller obetydlig) för mig förutom att lite trivsel försvann med kollegan (vi delade också rum) och ökad arbetsmängd. Har dessutom planer på att ta tjänstledigt för att plugga till hösten, så jag har observerat omorganisationen som en intressant utveckling att följa snarare än något som påverkar mig.
Känner ingen oro förutom oron själv och upplever inte att jag är stressad i den graden eller på det sättet.
Men jag ser lite varningsklockor, hade en ganska ordentlig dipp för kanske 6 år sedan. Det gick över av sig själv, men jag känner igen plötslig och oförklarlig nedstämdhet. Så vill dra åt handbromsen lite och kanske undvika att köra i diket så att säga.
Om du varit utbränd på riktigt tidigare så är går det mycket snabbare att hamna där igen.
Jag blev utbränd för ungefär 4 år sedan, det tog ungefär 1.5 år, där jag arbetade massor och var jätteglad. Det var först efteråt som jag märkte det.
Sedan dess kan jag inte alls arbeta samma nivåer (eller ens i närheten) utan att känna mig skit, trots att jag varit föräldraledig 6 + 9 månader. En gång utbränd för alltid förstörd.
Om du varit utbränd på riktigt tidigare så är går det mycket snabbare att hamna där igen.
Jag blev utbränd för ungefär 4 år sedan, det tog ungefär 1.5 år, där jag arbetade massor och var jätteglad. Det var först efteråt som jag märkte det.
Sedan dess kan jag inte alls arbeta samma nivåer (eller ens i närheten) utan att känna mig skit, trots att jag varit föräldraledig 6 + 9 månader. En gång utbränd för alltid förstörd.
Ja nu tror jag inte att jag var utbränd tidigare, men jag var nedstämd i alla fall.
Talade lite med läkare och en KBT-nånting men jag kände inte att det gav något och ingen av dem kunde säga något förutom att konstatera att jag var nedstämd.
Låter logiskt, tänker du att det är ungefär som en skada? Att det är lättare att stuka en fot som man redan har stukat förut typ? Däremot så skulle jag inte använda ordet förstörd. Du kanske får undvika fullt ös meningslös bara :)
Men då pratar jag om något som jag inte har kunskap om.
shut teh face
2016-12-22, 10:02
Ja nu tror jag inte att jag var utbränd tidigare, men jag var nedstämd i alla fall.
Talade lite med läkare och en KBT-nånting men jag kände inte att det gav något och ingen av dem kunde säga något förutom att konstatera att jag var nedstämd.
Låter logiskt, tänker du att det är ungefär som en skada? Att det är lättare att stuka en fot som man redan har stukat förut typ?
Jag är ingen expert på området, men utbrändhet är allvarligt och om man kör in i väggen alldeles för hårt så kan man aldrig återgå till samma typ av arbete.
För mig så blev det en automatisk "paus" för jag blev föräldraledig när jag var mitt uppe i skiten.
Jag arbetar inom IT, det är mycket ansvar, beredskap och många miljoner som går förlorade varje timme som man sitter och försöker lösa ett problem.
Jag tycker ju denna "spänning" också, men jag borde egentligen inte jobba med det längre.
Däremot så skulle jag inte använda ordet förstörd. Du kanske får undvika fullt ös meningslös bara :)
Men då pratar jag om något som jag inte har kunskap om.
Jag är beredd att använda det ordet på mig i alla fall. Det driv, motivation, hunger och engagemang jag haft som fått mig att åstadkomma väldigt bra saker och lyckats komma väldigt långt redan i ung ålder är borta.
Scratch89
2016-12-22, 11:44
Jag tycker att du väldigt snart ska prata med din arbetsgivare och/eller chef så fort som möjligt. Det är inte en hållbar situation. Det är viktigt att veta att man som anställd aldrig ska känna att företaget står eller faller med endast ens egna insats. Har du nån form av HR och/eller fack som kan komma in och hjälpa?
Vi som jobbar med utbrända människor (eller ja, det heter ju utmattningssyndrom nu) ser ofta att det inte handlar om lata människor, utan snarare väldigt drivna, smarta, ambitiösa människor som har svårt att sätta gränser. Varför har du inte tagit ut semester, t.ex?
Prata med din arbetsköpare om att arbetsbelastningen i kombination med ingen semester har tärt mer på dig än du trodde. Förklara hur du mår och att du kanske behöver avlastas lite i framtiden. Det är viktigt att sköta sitt jobb så gott man kan men det är sekundärt när ditt egna mående står på spel. Ta en månad och bouldra runt Medelhavet så blir det nog bättre ;)
Jag tycker att du väldigt snart ska prata med din arbetsgivare och/eller chef så fort som möjligt. Det är inte en hållbar situation. Det är viktigt att veta att man som anställd aldrig ska känna att företaget står eller faller med endast ens egna insats. Har du nån form av HR och/eller fack som kan komma in och hjälpa?
Vi som jobbar med utbrända människor (eller ja, det heter ju utmattningssyndrom nu) ser ofta att det inte handlar om lata människor, utan snarare väldigt drivna, smarta, ambitiösa människor som har svårt att sätta gränser. Varför har du inte tagit ut semester, t.ex?
Jo jag ringde min arbetsgivare idag på morgonen och tänkte begära semester över jul/nyår men hon hade tagit semester.
Ska också ta det med min uppdragsgivare och säga att det inte är hållbart och framföra mina bekymmer/tankar kring arbetsmängden.
Tror ett delproblem är att jag försöker upprätthålla samma nivå av prestation på en post som egentligen ska göras av två personer. Uppdragsgivaren är införstådd i att det blir en lägre "servicegrad" eller vad man ska kalla det.
Dock så har jag märkt att jag uppenbarligen inte är till freds med att leverera en lägre nivå (alla vill väl göra ett bra jobb liksom?).
Anledningen till att jag inte tagit ut semester nu under höst/vinter hittills är att jag faktiskt har kommit att bli lite oumbärlig. Definitivt nu när jag är själv på tjänsten, är ganska många vitala delar och funktioner som faller om jag tar ledigt. Men detta är mer arbetsgivarens problem än mitt, jag har i några år nu flaggat på bristande upplärning av vikarier som skulle ersätta mig om jag var sjuk eller borta. Men eftersom jag inte haft en sjukdag på kanske 2 år så har de väl inte fått erfara detta "den hårda vägen".
Och ärligt talat så har jag inte känt att jag har behövt ta semester. Rent psykiskt/fysiskt utifrån ett arbetsperspektiv så har jag mått prima fram till just igår då jag märkte att min kroppsspråk ändrades ganska hastigt.
Såg i hisspegeln hur sammanbiten och rynkad panna jag gick runt med, därtill den "ansträngd andningen" eller spänt över bröstet som säkerligen kommer av spänd muskulatur eller ändrad hållning.
Prata med din arbetsköpare om att arbetsbelastningen i kombination med ingen semester har tärt mer på dig än du trodde. Förklara hur du mår och att du kanske behöver avlastas lite i framtiden. Det är viktigt att sköta sitt jobb så gott man kan men det är sekundärt när ditt egna mående står på spel. Ta en månad och bouldra runt Medelhavet så blir det nog bättre ;)
Haha ja, eventuell utlandsresa får dock vänta tills lägenheten är färdigrenoverad.
Tror för övrigt inte att min platschef/uppdragsgivare kommer ha några invändningar på mina synpunkter, hon kommer själv tillbaks från sjukskrivning pga "utmattningssyndrom" ;)
martikainen
2016-12-22, 12:19
Har precis nyligen kommit tillbaka efter 7 veckors sjukskrivning på grund av utmattning. De symptomen du beskriver var första tecknena för mig, det följdes upp av konstant huvudvärk/feber, stora sömnproblem och det som fällde mig var när magen sa ifrån.
Hade haft ett år av otroligt hög arbetsbelastning, och precis som du så vill jag aldrig göra ett dåligt jobb, vilket innebär att jag i slutändan jobbade 80-100h/veckan (obetald då jag är övertidsavlöst) och det fanns ingen som kunde avlasta mig.
Jag pratade med min chef och höll han underrättad under 3-4 veckor innan jag mitt i veckan kände att det inte gick mer, gick hem strax efter frukost en dag och tog kontakt med läkare och psykolog via företagsvården dagen efter.
Jag har dock för vana att alltid klara mig själv så hjälpen jag fick var mest en verifikation på att de åtgärder jag själv planerat var smarta att genomföra.
Till exempel så skaffade jag privat telefon direkt, jag stängde av all typ av kommunkation med jobbets mail, kalendrar osv från min privata dator och gav chefen det privata numret med kravet att han endast SMS'ar om han vill fråga hur jag mår, absolut inga jobbrelaterade frågor.
Samtidigt som jag var sjuk började jag jaga nya jobb och fick napp, detta tillsammans med mycket träning gjorde att jag kunde komma tillbaka snabbare än planerat och efter att ha jobbat 2-3 veckor skrev jag på papper för det nya jobbet och då släppte egentligen all typ av stress.
Det man ska försöka göra är ju att identifiera vilka faktorer som verkligen skapar stressen, i mitt fall var det jobbet som var det stora, jag såg inget ljus i tunneln på nuvarande jobb och visste att enda sättet att komma ur detta var att komma ifrån det. Det behöver ju absolut inte vara lösningen för andra, för vissa kanske det räcker med byte av vissa arbetsuppgifter eller bara avlastning på det man gör just nu.
men summa summarum, om man befarar att man är på väg mot den där "väggen" så bör man dra i handbromsen snabbt och prata med kunniga inom området, det är trots allt en väldigt vanlig sjukdom (för vanlig!) och det finns mycket information som kan hjälpa en att bearbeta det. Att gå i tron om att det bara är en "tillfälllig svacka" kan vara förödande. Jag har tidigare arbetat flera år med drift inom IT där vi pratar 24/7 jobb flera månader i rad, trötthet och allt som följer med sånt jobb var ingenting att jämföra med det jag precis gått igenom, det är en helt annan typ av känsla när man pratar utmattningssyndrom.
Dock så har jag märkt att jag uppenbarligen inte är till freds med att leverera en lägre nivå (alla vill väl göra ett bra jobb liksom?).
Jag har haft samma problem. Kalla det pliktkänsla eller stolthet. Tyvärr utnyttjas det av vissa arbetsgivare, och du kommer helt enkelt slitas ut.
Jag tycker du ska prata med dem snarast, och märker du att varningsklockor ringer om utbrändhet kan det vara värt att sluta där, byta arbetsgivare.
shut teh face
2016-12-22, 15:25
Problemet är att det finns alldeles för mycket personer i arbetslivet som INTE levererar någon service, helt enkelt skiter i sitt arbete och har ingen arbetsstolthet.
Det behövs folk som har lite stolthet. Men arbetsgivare kan inte köra dessa slut på dessa... Jag tror inte det är av ondo, det är inte lätt att vara arbetsgivare i LAS-Sverige.
Jag gick in I väggen 2004, men tjurade på så jäkla länge trots att hela kroppen skrek VILA och NEJ, var först när jag I flera år haft sömnproblem, kronisk huvudvärk, yrsel, panikattaker, ångest, kallsvettningar och tryck over bröstet som jag tillslut sjukskrev mig på halvtid I 1 år (det här var I fjol, så gick med dessa symptom I över 10 år), jag hade då sökt för någon form av dubbelslag på hjärtat, det slog 2 normal slag och hoppade sedan över ett, och hade gjort så I över en vecka. Testerna visa att allt var ok så vr utmanning/stress helt enkelt. Under det år jag nu I stort bara tagit det lugnt har jag blivit kanske 10% bättre och har små förhoppningar att någonsin bli bra igen.
Precis som shut the face säger anser jag mig förstörd för alltid, det driv, glädje, sexlust etc jag en gång hade är borta för alltid tror jag.. Känner mig totalt likgiltig för ALLT och är bara små stunder då och då jag kan känna att jag har någon energi.
Träffade tex en tjej I höstas och inte ens då kände jag någon glöd eller energi, hon var hur fin som helst på alla sätt ändå hade jag stora problem att verkligen tända till, kroppen är för seg helt enkelt. På jobbet står jag mest och glor på skärmen utan att förmå mig att göra något, och tvingas jag verkligen arbeta så funkar det I ca 1 timme sedan blir jag så totalt slut att jag måste sova I 20-30 min.
dream_theater_
2016-12-22, 16:41
Jag har nog varit bra nära att gå in i väggen. Jag hade otrolig tur som inte gjorde det.
Alla dina varningsklockor verkar ringa, så lyssna på dem. Stress, även om den är måttligt intensiv, under så lång tid, kan inte vara bra.
Lyssna på din kropp och försök växla ned lite. Bara lite om det är möjligt.
Jag är så trött efter en arbetsdag att jag måste sova en timma när jag kommer hem :/
Tyvärr är utmattningssyndrom och akuta stressreaktioner rejält ökande idag och som många tidigare skriver är det i de allra flesta fall i yrkeslivet högpresterande personer som drabbas. Börjar man känna av att man är på väg in i något som kan liknas vid ett utmattningssyndrom bör man dra i nödbromsen rejält innan man kör ända in i kaklet.
Vara ärlig mot sin chef och säga att "hörrö, det här funkar inte, jag måste få en paus" för att sedan boka in ett besök på vårdcentralen så man får ordnat med sjukskrivning och möjligtvis någon form av samtalskontakt. Det sista arbetsgivaren vill ha är någon som är långtidssjukskriven för utmattningssyndrom för det är både dyrt och jobbigt.
Sist men inte minst - Ingen jävel kommer tacka dig för att du kör slut på dig till den grad att du riskera att aldrig komma tillbaka till arbetslivet på samma sätt igen.
Kan vara så att du uppmärksammat detta innan det går rätt käpp åt helvete. Ta vara på den möjligheten. Var proaktiv, inte reaktiv.
Drabbades själv av något som närmast kan beskrivas som utmattningssyndrom hösten/vintern 2015 - våren 2016. Tack vare viss kunskap kring det, god självinsikt och att jag hade rätt personer runtomkring mig har jag under sommaren/hösten 2016 återhämtat mig rätt hyfsat samtidigt som jag undvikit sjukskrivning och kunnat klara av det som varit viktigt för mig (nära relationer, avsluta studierna, hitta rätt jobb och komma in i yrkesrollen).
I övrigt stämmer jag in i det Scratch sa, ser exakt samma sak i min yrkesroll.
shut teh face
2016-12-22, 18:14
Man kan ju fundera lite kring att vi arbetar övertid som fan. Totalt 116.000 heltidstjänster per år. Samtidigt som det är brist på kvalificerad arbetskraft. Och överskott på outbildad.
Ingen kommer visa dig uppskattning för du kör slut på dig.
Sanning med modfikationen. Man får iaf inte behålla speciellt mycket av pengarna man tjänat ihop. Inte heller kan man förvänta sig att få ut något mer i välfärdsstaten. Det går åt till att försörja den grupp människor som inte jobbar.
Tyvärr är utmattningssyndrom och akuta stressreaktioner rejält ökande idag och som många tidigare skriver är det i de allra flesta fall i yrkeslivet högpresterande personer som drabbas. Börjar man känna av att man är på väg in i något som kan liknas vid ett utmattningssyndrom bör man dra i nödbromsen rejält innan man kör ända in i kaklet.
Vara ärlig mot sin chef och säga att "hörrö, det här funkar inte, jag måste få en paus" för att sedan boka in ett besök på vårdcentralen så man får ordnat med sjukskrivning och möjligtvis någon form av samtalskontakt. Det sista arbetsgivaren vill ha är någon som är långtidssjukskriven för utmattningssyndrom för det är både dyrt och jobbigt.
Sist men inte minst - Ingen jävel kommer tacka dig för att du kör slut på dig till den grad att du riskera att aldrig komma tillbaka till arbetslivet på samma sätt igen.
Jag skulle nog säga att Företagshälsan är att föredra där framför primärvård.
Jag skulle nog säga att Företagshälsan är att föredra där framför primärvård.
Jag skulle vilja säga att "det beror på". I sammanhanget skulle det kanske vara dags att koppla in företagshälsan för att analysera läget på arbetsplatsen och hjälpa till med rehabiliteringen. Men jag skulle vilja påstå att uppdragen mellan VC och företagshälsan skiljer sig. Jag hade nog personligen även velat etablera kontakt med vårdcentral.
I slutändan skall man ju även komma ihåg att företagshälsan är avlönad av arbetsgivaren och att man kan behöva en kontaktremiss för att ens få kontakta företagshälson.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.