Är överträning ett vanligt problem?

[caelus]

På sistone har jag funderat en del på detta med överträning och hur vanligt det egentligen är bland folk som gymmar/tränar. Min uppfattning, utan att ha någon särskild grund för det, är iaf att det är mer utbrett än vad folk i allmänhet kanske tror. Dock tycks det konstigt nog som att detta problem diskuteras ganska lite inom träningsvärlden och det verkar finnas ganska lite kunskap kring detta (t.ex. finns väl inte ens någon allmänt etablerad defintion av själva begreppet "överträning").

Vad tror ni, hur vanligt är det med överträning? Finns det några undersökningar om detta?

Är detta ett problem bland "vanligt folk" som gymmar/tränar, eller är det främst elitidrottare som drabbas av detta? Är det vanligare inom vissa specifika idrotter än andra?

[PureWhey]

Jag tror det är mindre utbrett än vad många tror. Gunde blev övertränad, få passerar nog samma tröskel. Jag har dock varit i riskzonen, och det märks rejält. En kombination utav mycket tunga baslyft, mycket koffein och dålig sömn som blev sämre märktes såklart efter ett tag.

[ceejay]

Nej.

[Krutpaket]

På sistone har jag funderat en del på detta med överträning och hur vanligt det egentligen är bland folk som gymmar/tränar. Min uppfattning, utan att ha någon särskild grund för det, är iaf att det är mer utbrett än vad folk i allmänhet kanske tror. Dock tycks det konstigt nog som att detta problem diskuteras ganska lite inom träningsvärlden och det verkar finnas ganska lite kunskap kring detta (t.ex. finns väl inte ens någon allmänt etablerad defintion av själva begreppet "överträning").

Vad tror ni, hur vanligt är det med överträning? Finns det några undersökningar om detta?

Är detta ett problem bland "vanligt folk" som gymmar/tränar, eller är det främst elitidrottare som drabbas av detta? Är det vanligare inom vissa specifika idrotter än andra?

Jag har noll koll, men jag TROR inte att det är jättevanligt bland amatörer. Tror inte de flesta tränar hårt och ofta nog för det. Kroppen klarar ju lätt av 1-7 pass per vecka förutsatt att mat och sömn funkar.

[Jocke67]

Jag gissar att det är vanligare för utövare i konditionsidrotter. I alla fall inte helt ovanligt hos tävlande och hårt satsande motionärer inom landsvägscykling där träningsvolymen ofta är väldigt hög. Ofta i kombination med kaloriunderskott när man vill gå ner i vikt för att toppa formen.

[Brofessorn]

Jag tror inte att överträning är så vanligt som så många tror, iallafall inte hos glada fritidsmotionärer. Däremot är det nog vanligare att man sover och äter skitdåligt, vilket gör att man återhämtar sig sämre.

[BobaFett]

Själv har jag varit på gränsen väldigt ofta. Brukar få problem med knän eller rygg. Nu när jag kör väl genomtänkta program som tar hänsyn till återhämtning så får jag aldrig ont.

Tränar mindre volym nu men är betydligt starkare än jag nånsin varit.

[Sheogorath]

Hur ska man definiera det då? I min värld är övertränad ett tillstånd som t.ex. innebär att en vecka av fortsatt träning ger sämre prestation än en veckas vila. Där har jag varit mååååånga gånger. Då har man uppenbarligen en ackumulerad belastning som är för hög. Det behöver inte vara dåligt om man bara har vett att ta den där viloveckan eller bryta av med annan typ av belastning/moment.

[Sheogorath]

Jag tror inte att överträning är så vanligt som så många tror, iallafall inte hos glada fritidsmotionärer. Däremot är det nog vanligare att man sover och äter skitdåligt, vilket gör att man återhämtar sig sämre.

Naturligtvis är det relaterat till hur man återhämtar sig. T.ex. tycker jag den här meningen är helt riktig:

"Du är övertränad men om du hade ätit och sovit bättre, eftersom du just nu äter och sover dåligt, så är det inte alls säkert att du hade varit övertränad."

Då kan överträning vara relativt vanligt, men p.g.a. faktorer som mer handlar om situationen kring träningen än om träningen i sig. Övertränad, none the less.

Men tycker någon att det är mer hardcore att svänga sig med fraser som "Det finns ingen överträning, bara underåterhämtning" så... Ja, be my guest. Men jag kommer dra lite på smilbanden.

[Diomedea exulans]

Såvitt jag har förstått kan överträning betyda två ganska olika saker:

1. "Vara övertränad", att befinna sig i ett stadium som påminner om utmattningsdepression.

2. "Överträna", att träna oftare/hårdare än vad som är optimalt för att få bäst resultat.

Jag tror tvåan är ganska vanlig. Nybörjare som tränar bänkpress 3 set till failure 7 dagar i veckan, t ex, som sannolikt hade fått bättre resultat av att träna varannan dag.

Jag tror ettan är ovanligare.

[Sheogorath]

(dessutom tror jag att det är skitvanligt bland "glada motionärer" att i kampen för ära och berömmelse träna alldeles för mycket och för dumt och dra på sig en massa onödiga skador av detta, likväl som att utveckla klassiska symtom på överträning så som bristande motivation, trötthet, nedsatt sexlust, sömnbesvär och andra depressionsliknande symtom - jag tror att det finns hundratals tränande här på Kolozzeum som för relativt lite utdelning jämfört med sina idoler tränar minst lika hårt som dem. Det är framförallt kroppsbyggare vi pratar om, inte några Gunde Svan eller vad-nu-någon-elitsimmare heter. Och kroppsbyggarnas framgångar beror klart mer på doping och gener än extremt hård träning.)

Edit: Jag tror som du, Dio. Men att ettan är ovanligare betyder inte att den är ovanlig. Det tror jag faktiskt inte att den är. Det finns säkert någon eller några stycken bland de mest frekventerande besökarna på varje gym.

[svenbanan]

+1 på Sheo.

Det är bra mycket lättare att hamna i ett överträningstillstånd av konditionsträning än av styrketräning. Men sen får man ju komma ihåg att själva symptomen på överträningen ju varierar beroende på hur pass långt ner i träsket man hamnat. Som värst drar man ju på sig diverse mer eller mindre allvarliga skador och/eller tappar helt förmågan att träna under lång tid. Men då har man ju rimligtvis tidigare redan dragits med de linrigare symptomen, som att man får lite sämre resultat under en period. Allt Ganska många verkar ju inte kalla dessa tidigare symptom för överträning, så det blir ju svårt att svara på frågan "hur vanligt" det är om man inte är klar över exakt vad det är man menar.

Mildare varianter av överträning har nog de flesta rom inte bara lallar runt på gymmet eller i träningsspåret råkat ut för.

[svenbanan]

Såvitt jag har förstått kan överträning betyda två ganska olika saker:

1. "Vara övertränad", att befinna sig i ett stadium som påminner om utmattningsdepression.

2. "Överträna", att träna oftare/hårdare än vad som är optimalt för att få bäst resultat.

Jag tror tvåan är ganska vanlig. Nybörjare som tränar bänkpress 3 set till failure 7 dagar i veckan, t ex, som sannolikt hade fått bättre resultat av att träna varannan dag.

Jag tror ettan är ovanligare.

Bägge är ju symptom på samma problem. Men för att man ska nå det stadium du listat som punkt 1 så har man passerat (och ignorerat) de symptom du listat under punkt 2 och bara fortsatt mata på med för mycket och för hård träning.

[therunningman]

Precis som du själv är inne på bör man nog definiera vad överträning är. Är det en period av träning där kroppen inte hinner återhämta optimalt eller är det ett fullskaligt överträningssyndrom som tar lång tid eller att man i värsta fall inte helt återhämtar sig från? Det finns även mellansteg mellan overreaching och ots, overtraining syndrome. På engelska finns det mycket att läsa, exakt hur väl tillämpat det är på styrketräning vågar jag inte svara på.

Planerad och oplanerad overreaching tror jag är väldigt vanligt medan ett utbrett ots enbart från träning (där kosten och sömnen / övrig stress är under kontroll) inte är jättevanligt.

[demode85]

Jag TROR att om man äter och sover bra så är det svårt att nå den gränsen.

[Wormzie]

Det är nog ganska vanligt. När ambitionen är väldigt hög, kunskapen inte riktigt tillräcklig och det klassiska fenomenet att man börjar pusha hårdare när man presterar sämre och inte vill inse att man kanske gapat efter lite för mycket..

[Sheogorath]

Planerad och oplanerad overreaching tror jag är väldigt vanligt medan ett utbrett ots enbart från träning (där kosten och sömnen / övrig stress är under kontroll) inte är jättevanligt.

Naturligtvis, eftersom det till sakens natur hör att man på vägen mot ett OTS utvecklat symtom som beror på eller i sin tur påverkar HPA-axeln och ger en nedåtgående spiral.

Frågan är om inte overreaching vs overtraining är en falsk dikotomi.

[z_bumbi]

Att dra på sig en skada för att man inte anpassar belastningen efter vad kroppen tål tycker jag tyvärr är ganska så vanligt även bland motionärer. Så ja överträning är ganska så vanligt.

[therunningman]

Naturligtvis, eftersom det till sakens natur hör att man på vägen mot ett OTS utvecklat symtom som beror på eller i sin tur påverkar HPA-axeln och ger en nedåtgående spiral.

Frågan är om inte overreaching vs overtraining är en falsk dikotomi.

Falsk dikotomi hör man inte varje dag.. :)

Jag gillar den här uppdelningen:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/table/table1-1941738111434406/

Här skiljer man på en medveten overreaching och en medveten eller omedveten ofunktionell overreaching. Skillnaden på den senare och OTS är hur lång tid det tar att ta sig ur tillståndet (alla lyckas ju tyvärr inte göra det helt).

Hela artikel i sin helhet (till alla):
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/

Här tittar man även på olika teorier, ex svagheter och styrkor till huruvida det finns en koppling till HPA axeln.

Direktlänk till tänkbara teorier:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/table/table3-1941738111434406/

[Brofessorn]

Jag tror inte att överträning är så vanligt som så många tror, iallafall inte hos glada fritidsmotionärer. Däremot är det nog vanligare att man sover och äter skitdåligt, vilket gör att man återhämtar sig sämre.
Naturligtvis är det relaterat till hur man återhämtar sig. T.ex. tycker jag den här meningen är helt riktig:

"Du är övertränad men om du hade ätit och sovit bättre, eftersom du just nu äter och sover dåligt, så är det inte alls säkert att du hade varit övertränad."

Då kan överträning vara relativt vanligt, men p.g.a. faktorer som mer handlar om situationen kring träningen än om träningen i sig. Övertränad, none the less.

Men tycker någon att det är mer hardcore att svänga sig med fraser som "Det finns ingen överträning, bara underåterhämtning" så... Ja, be my guest. Men jag kommer dra lite på smilbanden.

Har inte påstått att överträning inte finns, om du nu fick den uppfattningen.

Kort fattat tror jag att överträning finns, men att återhämtning och kost kan vara en lika stor bidragande faktor som träningen själv. Precis som dig, tycker jag att det fetstilta i ditt inlägg är korrekt. Utryckte mig lite bristfälligt i föregående inlägg.

[Sheogorath]

Falsk dikotomi hör man inte varje dag.. :)

Jag gillar den här uppdelningen:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/table/table1-1941738111434406/

Här skiljer man på en medveten overreaching och en medveten eller omedveten ofunktionell overreaching. Skillnaden på den senare och OTS är hur lång tid det tar att ta sig ur tillståndet (alla lyckas ju tyvärr inte göra det helt).

Hela artikel i sin helhet (till alla):
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/

Här tittar man även på olika teorier, ex svagheter och styrkor till huruvida det finns en koppling till HPA axeln.

Direktlänk till tänkbara teorier:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3435910/table/table3-1941738111434406/

Tjusigt! :thumbup:

[Tolkia]

Den här diskussionen brukar alltid spåra ur i akademiska diskussioner om vad överträning är. Jag duckar undan den diskussionen, men enligt min uppfattning är det mycket vanligt att man tränar så att man skadar sig, presterar sämre än vad man hade kunnat, tappar motivationen, negativt påverkar sitt privatliv. Det verkar inte nödvändigtvis ha någon relation till hur mycket man kan om träning, vilket väl iofs inte är så konstigt, då det här med att ha för bråttom ju mer är en fråga om känslor. Det är bara att läsa i tränings- och skadeforumen här i några månader, så ser man många exempel; jag själv är ett.

[Jocke67]

Det faktum att de flesta har ca 40 timmars arbetsvecka + en del annat som måste göras (även om träningen prioriteras) begränsar nog risken att bli övertränad.. Man hinner helt inte med att träna så mycket som krävs för att komma upp i riskzonen.

EDIT: Jag menar alltså när kroppen blir fysiskt övertränad.Att fokusera och prioritera träningen på ett hälsosamt sätt så att andra viktiga saker saker (tex familj) blir lidande tror jag är vanligt.

[smeander]

På sistone har jag funderat en del på detta med överträning och hur vanligt det egentligen är bland folk som gymmar/tränar. Min uppfattning, utan att ha någon särskild grund för det, är iaf att det är mer utbrett än vad folk i allmänhet kanske tror. Dock tycks det konstigt nog som att detta problem diskuteras ganska lite inom träningsvärlden och det verkar finnas ganska lite kunskap kring detta (t.ex. finns väl inte ens någon allmänt etablerad defintion av själva begreppet "överträning").



Vad tror ni, hur vanligt är det med överträning? Finns det några undersökningar om detta?



Är detta ett problem bland "vanligt folk" som gymmar/tränar, eller är det främst elitidrottare som drabbas av detta? Är det vanligare inom vissa specifika idrotter än andra?


Blir man övertränad som motionär är man katastrofalt dålig. Det är inte ett stort problem och du skulle behöva definiera överträning. Over-Training Syndrome (OTS) är inte vanligt, overreaching är vanligt och önskvärt i vissa perioder och det man mynna ut i OTS.
Det finns många definitioner av överträning men ingen vedertagen, det är svårt att definiera då det är många faktorer som påverkar. Men återkommande är det sömn, kost, vila. Social återhämtning och oxidativ stress som associeras med överträning. Det är också svårt att forska på då det är oetiskt att pressa folk under så lång tid tills de blir övertränade och kanske behöver flera års återhämtning. Det krävs väldigt mycket för att bli övertränad, det är få som lyckas med det.
Överträning är resultatet av en oadvekat återhämtning, inte för mycket träning. Därför borde man kanske fråga hur många som slarvar med återhämtningen. Men som sagt är det inte ett stort problem bland motionärer även om det förekommer i extremfall. Precis som allt annat.

Här en referenslista från ett av mina arbeten där det finns mycket intressant läsning om ämnet. För er som orkar [emoji4]
Birrer, D., Lienhard, D., Williams, C.A., Röthlin, P., & Morgan, G. (2013). Prevalence of non-functional overreaching and the overtraining syndrome in Swiss elite athletes. Schweizerische Zeitschrift für Sportmedizin und Sporttraumatologie. 61(4). 23–29.
Costa, R.J.S., Lamb, K.L., & Williams, J.H.H. (2015). The Effects of a High Carbohydrate Diet on Cortisol and Salivary Immunoglobulin A (s-IgA) During a Period of Increase Exercise Workload Amongst Olympic and IronmanTriathletes. International Journal of Sports Medicine. 26: 880-885. doi: 10.1055/s-2005-837467
Coutts, A.J., Murphy, A., Reaburn, P., & Piva, T.J. (2006). Changes in Selected Biochemical, Muscular Strength, Power, and Endurance Measures during Deliberate Overreaching and Tapering in Rugby League Players. International Journal of Sports Medicine. 28: 116-124. doi: 10.1055/s-2006-924145
Coutts, A.J., Slattery, K.M., & Wallace, L.K. (2007). Practical tests for monitoring performance, fatigue and recovery in triathletes. Journal of Science and Medicine in Sport. 10: 372-381.
doi: 10.1016/j.jsams.2007.02.007
Elbe, A., Rasmussen, C.P., Nielsen, G., & Nordsborg, N.B. (2015). High intensity and reduced volume training attenuates stress and recovery levels in elite swimmers. European Journal of Sport Science.
doi: 10.1080/17461391.2015.1028466
Filaire, E., Legrand, B., Lac, G., & Pequignot, J. (2004) Training of elite cyclists: effects on mood state and selected hormonal responses. Journal of Sports Sciences. 22(11-12). 1025-1033
doi: 10.1080/02640410410001716751
Fry, A. C., Schilling, B.K., Weiss, L.W., & Chiu, L.Z.F. (2006). Adrenergic receptor downregulation and performance decrements during high-intensity resistance exercise overtraining. Journal of Applied Physiology. 101: 1664-1672.
doi: 10.1152/japplphysiol.01599.2005.
Halson, S.L., & Jeukendruo, A.E. (2004). Does Overtraining Exist? An Analysis of Overreaching and Overtraining Research. Sports Medicine. 34(14). 967-981.
Le Meur, Y., Hausswirth, C., Natta, F., Couturier, A., Bignet, F., & Vidal,
P.P. (2012). A multidisciplinary approach to overreaching detection in endurance
trained athletes. Journal of Applied Physiology. 114: 411-420.
doi: 10.1152/japplphysiol.01254.2012.
Lemyre, P., Roberts, G.C., & Stray-Gundersen, J. (2007). Motivation, overtraining, and burnout: Can self-determined motivation predict overtraining and burnout in elite athletes?. European Journal of Sport Science. 7(2). 115-126.
doi: 10.1080/17461390701302607
MacKinnon, L.T. (2000). Overtraining effects on immunity and performance in athletes. Immunology and Cell Biology. 78: 502-509.
Main, L.C., & Landers, G.J. (2012). Overtraining or Burnout: A Training and
Psycho-Behavioural Case Study. International Journal of Sports Science & Coaching. 7(1). 23-31.
Margonis, K., Fatouros, I.G., Jamurtas, A.Z., Nikolaidis, M.G., Douroudos, M., Chatzinikolaou, A., …, Kouretas, D. (2007). Oxidative stress biomarkers responses to physical overtraining: Implications for diagnosis. Free Radical Biology & Medicine. 43: 901-910.
doi: 10.1016/j.freeradbiomed.2007.05.022
Meeusen, R., Piacentini, M.F., Busschaert, B., Buyse, L., De Schutter, G., & Stray-Gundersen, J. (2003). Hormonal responses in athletes: the use of a two bout exercise protocol to detect subtle differences in (over)training status. European Journal of Applied Physiology. 91: 140-146.
doi: 0.1007/s00421-003-0940-1
Mourot, L., Bouhaddi, M., Perrey, S., Cappelle, S., Henriet, M., Wolf, J., Rouillon, J., & Regnard, J. (2003). Decrease in heart rate variability with overtraining:
assessment by the Poincaré plot analysis. Clinical Physiology and Functional Imaging. 24(1). 10-18.
Petibois, C., Cazorla, G., Poortmans, J., & Déléris, G. (2003). Biochemical Aspects of Overtraining in Endurance Sports. Sports Medicine. 33(2). 83-94.
Safarinejad, M.R., Azma, K., & Kolahi, A.A. (2009). The effects of intensive, long-term treadmill running on reproductive hormones, hypothalamus–pituitary–testis axis, and semen quality: a randomized controlled study. Journal of Endocrinology. 200: 259-271.
doi: 10.1677/JOE-08-0477
Smith, L.L. (2004). Tissue Trauma: The Underlying Cause of Overtraining Syndrome?. Journal of Strength and Conditioning Research. 18(1). 185-193.
Tanskanen, M., Atalay, M., & Uusitalo, A. (2010). Altered
oxidative stress in overtrained athletes, Journal of Sports Sciences. 28:3. 309-317.
doi: 10.1080/02640410903473844
Witard, O.C., Turner, J.E., Jackman, S.R., Kies, A.K., Jeukendrup, A.K., Bosch, J.A., & Tipton, K.D. (2013). High dietary protein restores overreaching induced impairments in leukocyte trafficking and reduces the incidence of upper respiratory tract infection in elite cyclists. Brain, Behaviour, and Immunity. 39: 211-219.
doi: 10.1016/j.bbi.2013.10.002
Xiao, W., Chen, P., & Dong, J. (2012). Effects of Overtraining on Skeletal Muscle Growth and Gene Expression. International Journal of Sports Medicine. 33: 846-853.
doi: 10.1055/s-0032-1311585


Skickat från ishallen

[therunningman]

Blir man övertränad som motionär är man katastrofalt dålig. Det är inte ett stort problem och du skulle behöva definiera överträning. Over-Training Syndrome (OTS) är inte vanligt, overreaching är vanligt och önskvärt i vissa perioder och det man mynna ut i OTS.
Det finns många definitioner av överträning men ingen vedertagen, det är svårt att definiera då det är många faktorer som påverkar. Men återkommande är det sömn, kost, vila. Social återhämtning och oxidativ stress som associeras med överträning. Det är också svårt att forska på då det är oetiskt att pressa folk under så lång tid tills de blir övertränade och kanske behöver flera års återhämtning. Det krävs väldigt mycket för att bli övertränad, det är få som lyckas med det.
Överträning är resultatet av en oadvekat återhämtning, inte för mycket träning. Därför borde man kanske fråga hur många som slarvar med återhämtningen. Men som sagt är det inte ett stort problem bland motionärer även om det förekommer i extremfall. Precis som allt annat.



Hur får man mer återhämtning när kroppen pressas under för många dagar och för hårda pass om man redan sköter kost och sömn samt inte misshandlar kroppen utöver träning?

Beror dåliga träningsresultat (ex ofunktionell overreaching som på sikt kan bli OTS) endast på för lite återhämtning eller beror det på att man tränar över kroppens förmåga att återhämta sig?

Min uppfattning är att en del inte är tillräckligt kunniga för att förstå vilken träningsmängd som gynnar deras resultat mest. Och när resultaten uteblir tar många förgivet att det ska tränas mer och eller hårdare vilket inte alltid är fallet.
Kroppen behöver tid att anpassa sig till mycket träning om det ska ge bra resultat. Mycket stenhård träning tenderar bli för mycket och det är svårt att klara i långa perioder eftersom dygnet bara har 24h och man bara kan återhämta sig så mycket per dygn.

Som du skriver är det en definitionsfråga men pratar vi ofunktionell overreaching och konditionsträning i sin ensamhet eller i kombination med styrketräning har jag stött på stora mängder människor som tidigare satt sig eller befinner sig i den situationen.

[Loke]

(dessutom tror jag att det är skitvanligt bland "glada motionärer" att i kampen för ära och berömmelse träna alldeles för mycket och för dumt och dra på sig en massa onödiga skador av detta, likväl som att utveckla klassiska symtom på överträning så som bristande motivation, trötthet, nedsatt sexlust, sömnbesvär och andra depressionsliknande symtom - jag tror att det finns hundratals tränande här på Kolozzeum som för relativt lite utdelning jämfört med sina idoler tränar minst lika hårt som dem. Det är framförallt kroppsbyggare vi pratar om, inte några Gunde Svan eller vad-nu-någon-elitsimmare heter. Och kroppsbyggarnas framgångar beror klart mer på doping och gener än extremt hård träning.)

Håller med här. Det där med motivation, trötthet, sömnbesvär och dylikt är på en väldigt lång skala också, där de första symtomen kommer väldigt tidigt medan det kan kräva enormt mycket mer träning för att få dessa på en nivå som verkligen hindrar en hårt satsande idrottare. De som är väldigt otränade och kanske inte har det där långsiktiga intresset tror jag ganska lätt kan få problem av det där och till skillnad från de som är lite mer erfarna så kanske de också parerar känslan på helt fel sätt. Jag tror faktiskt detta är en ganska vanlig orsak till att många människor har svårt att komma igång med långsiktig träning.

[smeander]

Hur får man mer återhämtning när kroppen pressas under för många dagar och för hårda pass om man redan sköter kost och sömn samt inte misshandlar kroppen utöver träning?

Beror dåliga träningsresultat (ex ofunktionell overreaching som på sikt kan bli OTS) endast på för lite återhämtning eller beror det på att man tränar över kroppens förmåga att återhämta sig?

Min uppfattning är att en del inte är tillräckligt kunniga för att förstå vilken träningsmängd som gynnar deras resultat mest. Och när resultaten uteblir tar många förgivet att det ska tränas mer och eller hårdare vilket inte alltid är fallet.
Kroppen behöver tid att anpassa sig till mycket träning om det ska ge bra resultat. Mycket stenhård träning tenderar bli för mycket och det är svårt att klara i långa perioder eftersom dygnet bara har 24h och man bara kan återhämta sig så mycket per dygn.

Som du skriver är det en definitionsfråga men pratar vi ofunktionell overreaching och konditionsträning i sin ensamhet eller i kombination med styrketräning har jag stött på stora mängder människor som tidigare satt sig eller befinner sig i den situationen.


Återhämtning är mer än bara sömn och kost, överträning är inte ett resultat av för mycket träning utan ett resultat av att återhämtningen är otillräcklig mellan träningarna. Till exempel om du Skulle köra 10x10 knäböj varje dag och alltid efter din maximala kapacitet är det inte träningen i sig som leder till överträning (eller overreaching, OR) utan det är bristen på återhämtning som leder till överträning. Att bli övertränad är mycket svårt, du kommer tappa motivationen och bli så pass sliten att du slutar träna under OR innan du når OTS. OR tar dagar till veckor att återhämta sig ifrån medan OTS tar månader till flera år, och har man kommit så långt har man andra problem i livet än överträning.

Som du säger är inte folk kunniga, de tränar maximalt alla pass och tillåter inte kroppen att återhämta sig. Till skillnad från riktiga idrottare som har en träningsplanering och tränar väldigt liten del av den totala träningen på hög intensitet. Och en van idrottare återhämtar sig fortare och kan utsätts kroppen för högre stress än en motionär. Motionärer har ofta ett jobb som gör återhämtningen ännu mer komplicerad. Det är väldigt få idrottare som når OTS, i Margonis (2007) studie så hade 37 % upplevt att de var övertränade minst en gång i sina karriärer men eftersom deras "recovery-time" var endast ett par veckor var det troligtvis endast OR. Så den faktiska siffran är mycket lägre, Per Elofsson är ett exempel på OTS. Gick in i väggen totalt och kom aldrig tillbaka till sin tidigare prestationsnivå.

Systrarna Kallur är också exempel på överträning, ett flertal stressfrakturer och diverse operationer, orsakade av för lite återhämtning snarare än träningen.

Olika definitioner av överträning, alla finns i referenslistan i tidigare post:
Meur et al. (2012) - When athletes require several days or weeks to recover physical performance, they are diagnosed as being overreached (OR) (30). Common symptoms reported with OR include general fatigue, sleep disorders, decreased appetite, loss of body weight, anxiety, reduced motivation, lack of concentration, and variation of mood (18). In severe cases of maladaptive training, known as overtraining (OT), athletes may have reduced performance capacity either with or without these clinical symptoms that remain for several months or years. This most severe form of training maladaptation presents a serious threat for athletic performance and health.

Tanskanen et al. (2010) - Overtraining syndrome is characterized by an unanticipated reduction in performance, despite increased or maintained training challenges

Fry et al. (2006) - Overtraining is operationally defined as an increase in training volume and/or intensity that results in long-term performance decrements (i.e., _2 wk) (3, 17, 18, 22), and it resembles the exhaustion, or third, stage of Selye’s General Adaptation Syndrome concerning the biological response to stressors (43). Less severe forms of his process are often termed overreaching and can be recovered from in a short period of time (i.e., _2 wk) (3, 17, 18, 22). In actuality, a plateau in performance improvements may also result, but this is often difficult to differentiate from normal training progression.

Mourot et al. (2004) - An overtraining state (OT), originating in a ‘training/competition/recovery imbalance’ may happen quite often in high level performance sports (McKenzie, 1999). Moreover, training as well as non-training stressors are thought to make this OT state worse with large individual variations. To date, symptoms are numerous and the lack of uniform features makes diagnosis difficult.

Xiao et al. (2012) - Overtraining is operationally defined as an increase in training volume and/or intensity that results in long-term performance decrements (i. e., 2 wk), and it resembles the exhaustion or third stage of Selye’s General Adaptation Syndrome concerning the biological response to stressors [ 17 ] . It is well established that highintensity exercise may lead to skeletal muscle damage, a condition known as exertional rhabdomyolysis.

Elbe et al. (2015) - Recovery is a process over time that restores physical and mental resources. Recovery processes involve several physiological systems, such as the cardiovascular, hormonal, endocrine and muscular, but mental and social recovery is likewise
of high importance.

Meeusen et al. (2004) - Failure to recover from training may result in overtraining (Foster and Lehmann 1997; Urhausen et al. 1995), a status characterized by a decrease in performance, an incapacity to maintain the same intensities of training, and excessive fatigue both at rest and during exercise. OTS is characterized by a neuroendocrine imbalance, while the underlying mechanisms involve central disturbances at the hypothalamic–pituitary level.

Mackinnon, L. T. (2000) - Overtraining syndrome is characterized by persistent fatigue, poor performance in sport despite continued training, changes in mood state and neuroendocrine factors and frequent illness, such as upper respiratory tract infection (URTI).1,2 Overtraining syndrome reflects the body’s inability to adapt to cumulative fatigue resulting from daily, intense exercise training that is not balanced with appropriate and sufficient rest


Skickat från ishallen

[Diomedea exulans]

Håller med här. Det där med motivation, trötthet, sömnbesvär och dylikt är på en väldigt lång skala också, där de första symtomen kommer väldigt tidigt medan det kan kräva enormt mycket mer träning för att få dessa på en nivå som verkligen hindrar en hårt satsande idrottare. De som är väldigt otränade och kanske inte har det där långsiktiga intresset tror jag ganska lätt kan få problem av det där och till skillnad från de som är lite mer erfarna så kanske de också parerar känslan på helt fel sätt. Jag tror faktiskt detta är en ganska vanlig orsak till att många människor har svårt att komma igång med långsiktig träning.

Det är nog vanligt i allmänhet bland människor som ska förändra en negativ aspekt av sig själv att man tar i för hårt. Personen som festar lite för mycket drar inte ner på spriten, han säger "nej, nu jävlar blir det inte en droppe mer". Personen som levt på sofflocket hela livet säger "nej, nu jävlar ska jag bli en toppatlet" och börjar träna för mycket.

[therunningman]

Återhämtning är mer än bara sömn och kost, överträning är inte ett resultat av för mycket träning utan ett resultat av att återhämtningen är otillräcklig mellan träningarna. Till exempel om du Skulle köra 10x10 knäböj varje dag och alltid efter din maximala kapacitet är det inte träningen i sig som leder till överträning (eller overreaching, OR) utan det är bristen på återhämtning som leder till överträning. Att bli övertränad är mycket svårt, du kommer tappa motivationen och bli så pass sliten att du slutar träna under OR innan du når OTS. OR tar dagar till veckor att återhämta sig ifrån medan OTS tar månader till flera år, och har man kommit så långt har man andra problem i livet än överträning.

Som du säger är inte folk kunniga, de tränar maximalt alla pass och tillåter inte kroppen att återhämta sig. Till skillnad från riktiga idrottare som har en träningsplanering och tränar väldigt liten del av den totala träningen på hög intensitet. Och en van idrottare återhämtar sig fortare och kan utsätts kroppen för högre stress än en motionär. Motionärer har ofta ett jobb som gör återhämtningen ännu mer komplicerad. Det är väldigt få idrottare som når OTS, i Margonis (2007) studie så hade 37 % upplevt att de var övertränade minst en gång i sina karriärer men eftersom deras "recovery-time" var endast ett par veckor var det troligtvis endast OR. Så den faktiska siffran är mycket lägre, Per Elofsson är ett exempel på OTS. Gick in i väggen totalt och kom aldrig tillbaka till sin tidigare prestationsnivå.

Systrarna Kallur är också exempel på överträning, ett flertal stressfrakturer och diverse operationer, orsakade av för lite återhämtning snarare än träningen.


Vad klassar du som återhämtning hos en normal person som arbetar 8h/dag, har restid, troligtvis en familj och ett boende att ta hand om samt ett stort träningsintresse med hård träning flera till alla dagar i veckan?

JAG tolkar ditt påstående överträning är inte ett resultat av för mycket träning som att en person kan träna hur mycket och hur hårt som helst bara den återhämtar sig ordentligt. Hur ska en vanlig svensson eller en elitidrottare kunna återhämta sig från FÖR mycket hård träning? Det jag försöker säga är att du måste sätta stress i relation till återhämtning. Med minskad stress krävs mindre återhätmning och vice versa. Tränar du för mycket, för hårt så finns det inte plats med adekvat återhämtning hur gärna man än vill.

Personligen skulle jag aldrig likställa en stressfraktur med OTS eller ofunktionell overreaching. Visst finns det stora likheter, för mycket ogynnsam stress i relation till återhämtning (lagom mycket stress = uppbyggnad av kroppen och du slipper fraktur), men i många fall kan man undvika en stressfraktur genom anpassad träning (ex inte så ensidig träning, bygga upp träningen i rätt hastighet, minska på viss sorts träning, anpassa underlag o s v) och ändå träna lika mycket och lika hårt.

Person som får en stressfraktur kan mycket väl ha haft en utomordentlig utvecklingskurva fram tills dess att skadebekymren kan i vissa fall fortsätta träna på samma nivå genom alternativ träning eller bara genom att ta bort vissa moment i träningen.

Som summering: Det jag vill veta är hur man ska återhämta sig mer/bättre när man tränar väldigt mycket och hårt? Hur skulle Kallur eller Elofsson återhämtat sig bättre? Tränat mindre eller legat i flyttank all icketräningsrelaterad tid?