Visa fullständig version : Lönar det sig att slita och vara ekonomiskt "skötsam"?
Minimjölk
2015-04-22, 14:16
Varning för wall of tex men förhoppningsvis är det givande att läsa mina tankar samt något vi kan föra en vidare diskussion kring.
Notera att jag inte dömer någon och att mitt liv är något som jag valt att leva själv. Jag skyller inte på någon och även om det råder en bitter underton så är jag överlag lycklig. :)
Tankarna till denna tråden började nästla sig i mitt huvud under diskussionen gällande den höga beskattningen vid förvärvsarbete. Det är i den tråden tydligt att en hög inkomst inte ger de fördelar som enligt mig i alla fall är brukligt.
Rent allmänt kan man applicera detta till andra områden även utanför det ekonomiska. Någonstans ger en ökad insats inte längre en proportionell avkastning som resultat. Träning är ju ett bra exempel. Är du en otränad soffpotatis kommer ditt välmående öka exponentiellt genom att du börjar röra på dig måttligt. Du kommer även se/känna stor skillnad på din kropp. Är du däremot nära eliten måste varje promilles förbättring föregås av timtals av uppoffrande träning.
Om vi nu återigen går tillbaka tillbaka till arbetslivet. Vad ger det respektive kostar det dig som individ att upprätthålla en livsstil där du jobbar hårt och mycket med ansvarsfulla arbetsuppgifter för en i bästa fall något högre nettolön?
Under studietiden var det lättare att motivera att man genom hårdare pluggande uppnådde bättre resultat på tentor etc. vilket kunde få in dig på bättre utbildningar och sedermera jobb. Situationen är väl egentligen likvärdig på arbetsmarknaden då ett fint resultat och renommé gör dig mer attraktiv på en ännu mer krävande tjänst.
Om jakten och resan samt viljan att prestera på topp är av yttersta vikt är det såklart rätt väg att gå men jag vägrar att tro att jag är ensam om att kämpa hårt och medvetet för att sätta mig själv i en bättre sits ekonomiskt och med tanke på hur dagens samhälle ser ut även kunna trygga min egen ålderdom, har jag blivit lurad?
Jag kommer från en bakgrund av undre medelklass. Vi var inte fattiga men min känsla som barn och ungdom var just att vi var detta då vi varken bodde bra, hade en nyare bil eller ens kunde unna oss de grejor "som alla andra gjorde". Jag hade en bra uppväxt men just den ekonomiska sidan gnagde och jag lovade mig själv tidigt att jag inte skulle låta mina barn hamna i samma sits. har därför sedan före tonåren pluggat och jobbat hårt samt gjort väl medvetna ekonomiska beslut som kanske inte var de mest exotiska och roliga för stunden men väl gav mig en bra plattform för framtiden.
Månad efter månad och år efter år har passerat där jag utöver jobbat hårt även sett till att inte unna mig en massa onödigt utan istället spara undan och trygga för framtiden. På resans gång har det blivit en del pengar av detta vilket såklart har gjort att jag numera är i en ekonomisk sits skild från den jag själv växte upp i. Jag borde vara nöjd men tanken som gnager just nu är om ifall allt detta slit var nödvändigt och om det verkligen lönade sig att ta den slitiga vägen.
Jag kan säga att jag på vägen avstått en hel del nöjen, inget konkret som jag ångrar idag men helt klart att jag skulle kunnat unna mig mer tidigare.
Idag befinner jag mig i en situation där både jag och frugan jobbar mycket överlag, jobbar sällan under 50h per vecka, jobbar på helger, när jag är sjuk, har semestrar etc. för jobbets skull, periodvis har det varit helt orimlig arbetsbelastning (100h var/vecka) vilket inte är hållbart i längden med tanke på egna hälsan och familjen.
Detta har som tur är gett en bra ekonomisk grund vad nu detta är värt i dagens samhälle där man kan låna sig till både lyx och konsumtion?
För att kunna göra någon skillnad av dignitet krävs det en rejäl tilltagen bruttolön och ett disciplinerat leverne som kombineras med ett gediget sparande och amorteringsplan.
Samtidigt vill man ju unna sig saker i sin vardag och det är där min ekvation inte alls går ihop. Vanliga enkla nöjen som restaurangbesök eller besöka en nöjespark går på hutlösa summor. Räknar man då om detta i hur många timmar man jobbar och sliter för att hamna på dessa pengar plus netto känns det inte alls lika motiverande att försöka spara sig rik genom förvärvsarbete.
Min syn på att "säkra" min ekonomi har skakats i sina vallar och jag har insett att hur mycket pengar jag än tjänar som arbetstagare i Sverige så kommer jag aldrig bli såpass rik att jag kan sluta jobba och unna mig lyx.
Det är helt sjukt egentligen hur pass mycket mer jobb/stress/press man måste utsättas för tex 5000kr extra netto per månad jämfört med hur lite extra man får för dessa pengar. Här är ju tex ledig tid oerhört mycket mer värt men det är sällan att det går att kombinera med mer krävande yrken då krävande yrken överlag gör att man alltid är anträffbar och arbetsför.
När jag tittar på min uppväxt och hur jag lever idag så är jag glad/stolt att jag faktiskt byggt upp den karriär/privatekonomi jag gjort men frågan är om jag inte mått bättre genom att faktiskt ta det lite lugnt, jobba deltid, spendera mer tid med barnen, sitta och sola en stund på lunchen istället för att nästan ständigt jobba. Detta speciellt i åtanke att den ekonomiska skillnaden trots allt är relativt ringa och inte ger mig de fördelar som jag idag tycker mig kunna förvänta.
Det känns tråkigt att konstatera det men för mig har hårt arbete så här långt främst belönats med möjligheten att jobba ännu hårdare medan tiden och livet fortare och fortare glider förbi utan att jag egentligen inser det och stannar upp och njuter.
Hur hanterar ni andra vetskapen om att ni sliter varje dag på smörfabriken i hopp om en fantastisk framtid men i verkligheten är det bara för att bekosta ert eget uppehälle här och nu och kostnaden är att ni inte har tid att göra vad ni egentligen vill?
Sorry, än en gång för den långa utläggningen.
/Minimjölk, fortfarande placerad mitt i kyldisken på ICA.
Jag fattade det 2004, slutade som chef inom it, utbildade mig ttill ett låglöneyrke med stark kvinnodominans, dietist. Bosatte mig 5 min till fots från jobbet. Och nu mår jag sjukt bra, trots att jag 2015 har mindre än hälften netto mot 2004. Livet är för kort för att jag ska slösa det på pengar och statusjakt.
Armed Dingo
2015-04-22, 14:37
Är inte lika gammal som du, men jag utbildar mig till något jag älskar och som, antagligen, kommer ge en medelinkomst, strax under. En väldigt ryckig och svårförutsägbar sådan dessutom. Det ska bli mycket charmigt :D
Tog flera steg för att komma hit och våga satsa på det och fast att jag inte är där än, så ångrar jag inget och det känns bra.
Har aldrig brytt mig om att "unna" mig saker. Kommer från en medelklassfamilj och vi hade oftast råd med saker. I de flesta fallen så var de inte speciellt roliga. Var mer avundsjuk på kompisar som hade familjer som "gjorde" saker, även om det var billiga sådana. Tycker att det jag gör i livet i viktigast och inte vilka saker jag äger.
Det jag verkligen vill ha pengar till är att bo i ett område som inte är med på polisens lista över minisamhällen de förlorat kontrollen över. Med min ekonomi så blir det nog inte Sverige. Det är OK :)
Intressanta tankegångar som jag tror merparten av oss har tänkt tidigare. Jag tror personligen inte på att slita långsiktigt.
Slit i korta etapper för stora vinster är värt, men att arbeta över 40 timmar i veckan regelbundet är något jag aldrig skulle kunna hantera. Mitt mål är att arbeta deltid när jag är färdigutbildad då jag har alldeles för roligt på min fritid och älskar varje minut jag är ledig.
Sålänge man har råd med allt man behöver och sina hobbys så ser jag inte hur det behövs mycket mer. Det är inte speciellt dyrt att leva riktigt bra egentligen (och utan att leva som en hippie).
Bör nämnas att jag är riktigt lat och värderar fritid extremt högt, så jag gör ofta absolut minimum av vad som krävs om jag inte tycker det är intressant, roligt eller givande.
StarkaUlf
2015-04-22, 14:41
Intressanta tankegångar som jag tror merparten av oss har tänkt tidigare. Jag tror personligen inte på att slita långsiktigt.
Slit i korta etapper för stora vinster är värt, men att arbeta över 40 timmar i veckan regelbundet är något jag aldrig skulle kunna hantera. Mitt mål är att arbeta deltid när jag är färdigutbildad då jag har alldeles för roligt på min fritid och älskar varje minut jag är ledig.
Sålänge man har råd med allt man behöver och sina hobbys så ser jag inte hur det behövs mycket mer. Det är inte speciellt dyrt att leva riktigt bra egentligen (och utan att leva som en hippie).
Bör nämnas att jag är riktigt lat och värderar fritid extremt högt, så jag gör ofta absolut minimum av vad som krävs om jag inte tycker det är intressant, roligt eller givande.
Enligt mig ett sunt sätt att leva på :) fast det kanske bara är du och jag som är konstiga *hug*
Enligt mig ett sunt sätt att leva på :) fast det kanske bara är du och jag som är konstiga *hug*
inte omöjligt :D
Jag jobbar hårt nu och stoppar undan en väldigt stor andel. Jag tycker precis som du att många nöjen är alltför dyra om man jämför med hur mycket man måste jobba så mitt mål är istället att ha möjligheten att kunna förtidspensionera mig väldigt tidigt. Vet inte om jag kommer göra det, men vill ha möjligheten och känna att min tid verkligen är min tid. Lever man sparsamt behöver man inte jobba så länge.
LoveMachine
2015-04-22, 14:47
Om man fundera i de här banorna så kan man roa sig med att läsa Mr Money Mustach (http://www.mrmoneymustache.com/). Skrivet av en familj som gick i deltidspension innan 35. Förvisso efter att ha haft en rätt hög lön, men framför allt genom att leva billigt och inte ha några skulder. Inte görbart för de flesta, men läsvärt, framför allt angående om hur man värdera sin egen tid. Kan man leva billigt så kanske man kan välja jobb som man gillar snarare än ett som krävs för att inte bli ruinerad.
Jag tycker om mitt jobb och jag tycker om att unna mig saker. Så jag sparar helt enkelt de pengar som blir över varje månad.
Känner igen en hel del Minimjölk.
Min bakgrund: Föräldrar som har mantran att spara spara spara. Inga lån, spara för sämre tider. Inte unna sig något i vardagen.
Jag blev ju klart färgad utav det. Mitt problem är att jag ser allt som kostnad inte vad jag får utav kostnaden dvs. upplevelse, vardagslyx eller att jag är värd det.
Senaste åren har det blivit något lättare. Tankeställare efter jag blev förälder, passera 35år, sjuka föräldrar ja allt i sammantaget har fått mig sakta inse att jag måste unna / göra saker för mig själv eller för familjen. Har tidigare intalat mig att det är nu när jag är ung jag ska jobba hårt och visa framfötterna på jobbet. Det där gottiga får jag ta sen men det är ingen garanti på det där sen. Mycket kan hända. Det enda man vet är vad som är just nu. Resten kan man bara "bunkra" upp för. Tolka mig rätt. Det är inte så att jag make it rain på helgerna. Utan det är små steg.
Jag sågar absolut inte idén med att tex ha mål att förtidspensionera sig. Tvärtom.
Tänker mer på att göra dom sakerna jag verkligen vill nu medan jag kan. Sen har alla olika förutsättningar och syn på framtiden.
MasterChief
2015-04-22, 15:03
Jag har precis gått upp som Vice VD, och har sista åren arbetat som CFO och även VD. Ju äldre jag blir desto mindre intresse har jag för konsumtion. Jag har det jag vill ha (mer eller mindre)och strävar inte efter mer. Så var det mer för 10 år sedan. Jag arbetar som jag gör för att det i regel helt enkelt är roligare än att vara ledig. När jag väl blir pensionär kommer jag troligtvis gräva ner mig i föreningsarbete och plocka svamp. Jag är inte orolig för framtiden mest för jag tycker allt slit trots allt gett mig en vettig ekonomisk balans där jag bor väldigt billigt och bra. Hade jag inte gillat hetsen och kraven med rollen så hade jag förmodligen arbetat på HiFi-klubben som säljare (typ) och anpassat mina kostnader därefter. Att bygga och utveckla företag är helt enkelt otroligt givande och spännande men i sociala sammanhang kopplas det tyvärr ihop med karriärhets och statusjakt.
Det är bra att så många verkar tycka att om man inte har tur att få mycket betalt för att göra det man vill så är det ett val man göra och inte att ens arbete är underbetalt :)
Jag vill som kontrast delge motsatt upplevelse. Min karriär har hittills inneburit bättre arbetsvillkor, mindre stress och slit, roligare arbetsuppgifter och bättre betalt. Även mer ansvar, förstås (även om det främst är i fråga om att fatta tunga beslut som jag personligen står till svars för).
Nu tjänar jag förvisso inte bättre än en enkel plebej, men även på de tjänster jag siktar mot kommer utvecklingen se likadan ut.
Mycket beror säkerligen på arbetsgivare och bransch.
Lasse Kongo
2015-04-22, 15:08
Visst vill jag spara lite så att mina barn kan få en slant när de blir större, även om det inte heller blir några större slantar men lite iallfall.
I övrigt förstår jag inte hur man kan tänka som du, pengar på banken, vad är lyckan med det när man sliter varje dag och kan dö VILKEN SEKUND SOM HELST!
Vi lever ett liv där båda jobbar såklart men där livet går ut på att ha kul under resans gång, inte sitta som en mupp när livet går över med pengar på banken samtidigt som man har ont överallt och inte orkar något.
Livet för mig är de där små sakerna; en fika på stan, käka ute, dra på någon resa, köpa sig saker man vill ha, ge barnen en rolig uppväxt i form av både saker och upplevelser, köpa det där ps4spelet jag vill ha nu och absolut inte vänta, hela tiden förgylla sitt liv med både små och stora saker fram tills den dagen herr Lie kommer.
Pengar gör absolut ingen nytta på en bank eller ett konto, de gör nytta när de spenderas.
Visst vill jag spara lite så att mina barn kan få en slant när de blir större, även om det inte heller blir några större slantar men lite iallfall.
I övrigt förstår jag inte hur man kan tänka som du, pengar på banken, vad är lyckan med det när man sliter varje dag och kan dö VILKEN SEKUND SOM HELST!
Vi lever ett liv där båda jobbar såklart men där livet går ut på att ha kul under resans gång, inte sitta som en mupp när livet går över med pengar på banken samtidigt som man har ont överallt och inte orkar något.
Livet för mig är de där små sakerna; en fika på stan, käka ute, dra på någon resa, köpa sig saker man vill ha, ge barnen en rolig uppväxt i form av både saker och upplevelser, köpa det där ps4spelet jag vill ha ni och absolut inte vänta, hela tiden förgylla sitt liv med både små och stora saker fram tills den dagen herr Lie kommer.
Pengar gör absolut ingen nytta på en bank eller ett konto, de gör nytta när de spenderas.
Första gången jag håller med i något du skriver tror jag.
Visst vill jag spara lite så att mina barn kan få en slant när de blir större, även om det inte heller blir några större slantar men lite iallfall.
I övrigt förstår jag inte hur man kan tänka som du, pengar på banken, vad är lyckan med det när man sliter varje dag och kan dö VILKEN SEKUND SOM HELST!
Vi lever ett liv där båda jobbar såklart men där livet går ut på att ha kul under resans gång, inte sitta som en mupp när livet går över med pengar på banken samtidigt som man har ont överallt och inte orkar något.
Livet för mig är de där små sakerna; en fika på stan, käka ute, dra på någon resa, köpa sig saker man vill ha, ge barnen en rolig uppväxt i form av både saker och upplevelser, köpa det där ps4spelet jag vill ha nu och absolut inte vänta, hela tiden förgylla sitt liv med både små och stora saker fram tills den dagen herr Lie kommer.
Pengar gör absolut ingen nytta på en bank eller ett konto, de gör nytta när de spenderas.
Samtidigt så måste man ju ha lite koll på framtiden. Dessutom så är det här tänket i linje med att man måste jobba hela livet.
Om man under 10 år skippar att ha bil och lyxbostad, inte fikar varje dag, skippar "onödiga" prylar, samt är lite smart /ekonomisk när man bokar flyg och hotell för resor så kan det leda till att du kan sluta jobba 20år tidigare.
Det handlar inte om att skippa upplevelser och sitta hemma, det handlar om att känna igen "onödiga" utgifter.
Samtidigt så måste man ju ha lite koll på framtiden. Dessutom så är det här tänket i linje med att man måste jobba hela livet.
Om man under 10 år skippar att ha bil och lyxbostad, inte fikar varje dag, skippar "onödiga" prylar, samt är lite smart /ekonomisk när man bokar flyg och hotell för resor så kan det leda till att du kan sluta jobba 20år tidigare.
Det handlar inte om att skippa upplevelser och sitta hemma, det handlar om att känna igen "onödiga" utgifter.
Korrekt. Alldeles för många spenderar mycket pengar på saker som inte ger de upplevelse utan mer bara slentrian eller bara för att. Är man mer noga med pengarna så kommer man mer ofta ha friheten att göra saker man verkligen vill göra, när man vill göra dem.
Lasse Kongo
2015-04-22, 15:25
Första gången jag håller med i något du skriver tror jag.
Haha såpass :/
Jaja någon gång ska vara den första ; )
Lasse Kongo
2015-04-22, 15:28
Samtidigt så måste man ju ha lite koll på framtiden. Dessutom så är det här tänket i linje med att man måste jobba hela livet.
Om man under 10 år skippar att ha bil och lyxbostad, inte fikar varje dag, skippar "onödiga" prylar, samt är lite smart /ekonomisk när man bokar flyg och hotell för resor så kan det leda till att du kan sluta jobba 20år tidigare.
Det handlar inte om att skippa upplevelser och sitta hemma, det handlar om att känna igen "onödiga" utgifter.
Haha vilken värld lever du i? Om du har ett normalavlönat jobb och ska sluta jobba vid 45, det räcker nog inte ens om du bor i en liten grotta i skogen och odlar din egen potatis och aldrig unnar dig något, roligt liv fram tills man är 45 liksom, sen dog man när man fyllde 46.
Haha vilken värld lever du i? Om du har ett normalavlönat jobb och ska sluta jobba vid 45, det räcker nog inte ens om du bor i en liten grotta i skogen och odlar din egen potatis och aldrig unnar dig något, roligt liv fram tills man är 45 liksom, sen dog man när man fyllde 46.
Om du kan leva på 50% av din nettolön kan du gå en pension efter ~15 år.
Jag fattade det 2004, slutade som chef inom it, utbildade mig ttill ett låglöneyrke med stark kvinnodominans, dietist. Bosatte mig 5 min till fots från jobbet. Och nu mår jag sjukt bra, trots att jag 2015 har mindre än hälften netto mot 2004. Livet är för kort för att jag ska slösa det på pengar och statusjakt.
Respekt. Krävs stake att "nedgradera" sig på det där sättet. Hur reagerade vänner, familj och fd kollegor?
Om du kan leva på 50% av din nettolön kan du gå en pension efter ~15 år.
Hur ser den uträkningen ut?
Macroman
2015-04-22, 15:43
Insåg detta tidigt och lade ner karriärtänket eftersom det inte alls lönar sig om man gör en strikt risk-/rewardanalys i ett högskattesamhälle som Sveriges.
Är dock högutbildad från Sveriges i särklass bästa högskola inom sitt gebit och har en bra lön och ett ganska lugnt jobb. En högre position skulle kräva mkt mer arbete utan att garantera denna position som in sin tur skulle ge förhållandevis lite tillbaks i nettolön.
Hur ser den uträkningen ut?
Den antar en genomsnittlig avkastning på 4% efter inflation vilket om tittar historisk inte är orimligt. Men +- några år om det inte skulle stämma.
Värt att notera att det är gränsen för när man kan gå i pension "för evigt", om man tar med förväntad livslängd blir det ju ännu kortare tid i arbetslivet.
Det som lönar sig mest är ju att äga.
filmjölk
2015-04-22, 16:14
"Tjusningen" med sådana här funderingar är att oavsett vad man gör, så gör man fel. Det finns alltid något att ångra sig över och något man borde gjort annorlunda. Pluggar/jobbar/karriärshetsar man bort tid kommer man ångra att man inte stannade upp och njöt av tiden. Njöt man av tiden kommer man ångra att man inte pluggade/jobbade/karriärshetsade istället.
Man kan ljuga för sig själv och intala sig att man gjorde rätt val, men under en svacka i livet, tex. en ålderskris kommer man tycka annorlunda. Så oavsett väg du väljer i livet så är det fel väg, grattis.
Det gäller mer än slitande på jobbet, det täcker alla aspekter i livet. Du borde ha slagit den där killen på käften/Du borde aldrig ha slagit den där killen på käften. Du borde passat på att sätta på den där heta bruden när du hade chansen/Du borde aldrig hoppat över skaklarna den där gången.
Hur hanterar ni andra vetskapen om att ni sliter varje dag på smörfabriken i hopp om en fantastisk framtid men i verkligheten är det bara för att bekosta ert eget uppehälle här och nu och kostnaden är att ni inte har tid att göra vad ni egentligen vill?
För mig så blir det en vågskål. Jag försöker lägga undan pengar varje månad så att jag kan unna mig saker i framtiden. Personligen så gillar jag inte att ha saker på lån. Jag jobbade hårt för att spara ihop till insatsen på min lägenhet men efter att jag hade gjort det så har jag inte jobbat många övertidstimmar. Jag värderar fritiden högre just nu. Att knega på för att bli av med lånet snabbare orkar jag inte. Det skulle betyda 10 år med skitliv istället för 20 år med ett drägligt liv. Jag vill helst leva i nuet och ändå klara att sätta av lite pengar till framtiden.
Armed Dingo
2015-04-22, 16:47
"Tjusningen" med sådana här funderingar är att oavsett vad man gör, så gör man fel. Det finns alltid något att ångra sig över och något man borde gjort annorlunda. Pluggar/jobbar/karriärshetsar man bort tid kommer man ångra att man inte stannade upp och njöt av tiden. Njöt man av tiden kommer man ångra att man inte pluggade/jobbade/karriärshetsade istället.
Man kan ljuga för sig själv och intala sig att man gjorde rätt val, men under en svacka i livet, tex. en ålderskris kommer man tycka annorlunda. Så oavsett väg du väljer i livet så är det fel väg, grattis.
Det gäller mer än slitande på jobbet, det täcker alla aspekter i livet. Du borde ha slagit den där killen på käften/Du borde aldrig ha slagit den där killen på käften. Du borde passat på att sätta på den där heta bruden när du hade chansen/Du borde aldrig hoppat över skaklarna den där gången.
Ja om man är bitter?
shut teh face
2015-04-22, 17:38
Intressant, jag funderar ofta på detta, och jag är något bitter.
Jag är 26 år, haft arbete sedan 21 år och blev välbetald ganska direkt, men har en del l"aster" som barn, och fru som studerar och vi båda har varit mycket föräldralediga. Vi har inga pengar att visa upp egentligen, trots bra budget som vi gör varje månad, sparar så mycket vi kan (blir mest buffer som försvinner fort, hus och två bilar, barn och husdjur), och är ekonomiska.
Sen har jag barndomskompisar, också i min ålder, som inte direkt jobbat något alls, lite jobb här och där, aldrig någonsin haft mer än 1 krona på kontot en vecka efter löning, aldrig städat lägenheten ens, morsan som kommer över och tvättar och ger matlådor (något överdrivet), sen har deras hyresrätt blivit ombildad till bostadsrätt och där de bor är det rätt attraktivt (sthlm), och ifall de säljer nu tre år senare så har de en miljon plus på kontot.
Detta gör mig något bitter, men om några år kommer jag "ifatt" kanske.
Sen har man ju pensionsparande och sparande till barnen som tuffar på, men jag är orolig att alla dessa tomtar som tjänar miljoner på bostäder kommer stå som vinnare i slutändan ändå...
(vi bor inte i sthlm)
En miljon på kontot är väl inget om man inte har en bostad?
BelowAverage
2015-04-22, 17:43
Bitter TS men förstår fortfarande inte riktigt vad för poäng du eftersträvar?
Tycker du att du jobbar för mycket - jobba mindre
Har du inte råd att jobba mindre? - minska dina utgifter
Och varför det du har är värt mindre bara för att man kan "låna sig till både lyx och konsumtion" förstår jag inte riktigt heller, om du nu menade så. Skit i vad andra gör och har, se till vad du vill och behöver?
EDIT: alltså att jobba och tjäna pengar är ju inget självändamål. Vill du och din familj mest göra saker som kostar mycket och du känner att det är värt uppoffringen så måste du väl jobba mycket för att ha råd med det. Annars, låt bli? De lär inte tycka mindre om dig för att du är lyckligare och har lite mer tid över ;)
shut teh face
2015-04-22, 17:47
En miljon på kontot är väl inget om man inte har en bostad?
Iofs, men de finns ju möjlighet att gå till hyresrätt igen, även om de är ovanligt
MasterChief
2015-04-22, 18:05
Iofs, men de finns ju möjlighet att gå till hyresrätt igen, även om de är ovanligt
Eller flytta till billigare stad och få mer eller mindre gratis boende. Har tre vänner som gått den vägen efter att utan ansträngning gjort miljonklipp på bostäder i Stockholm och sedan köpt schyssta villor runt medelstora städer runtom Sverige.
shut teh face
2015-04-22, 18:09
Eller flytta till billigare stad och få mer eller mindre gratis boende. Har tre vänner som gått den vägen efter att utan ansträngning gjort miljonklipp på bostäder i Stockholm och sedan köpt schyssta villor runt medelstora städer runtom Sverige.
Mm och detta är ju riktigt drygt, även om jag skulle tjäna 100,000 i månaden vid 18-års ålder, kan jag någonsin komma ikapp dessa personer som tjänar multum på bostadskarriär? Det är inte normalt detta
Hade jag varit dig hade jag planerat för att gå ner i arbetstid/arbetsbelastning. Det kanske visar sig att du trivs bättre med nuläget, men då vet du i alla fall och slipper tänka "tänk om..." när livet börjar gå mot sitt slut. Sköter du det ihopsamlade kapitalet bra dessutom så behöver det inte betyda allt för stor omställning heller att kanske gå ner till 30h eller något.
"Tjusningen" med sådana här funderingar är att oavsett vad man gör, så gör man fel. Det finns alltid något att ångra sig över och något man borde gjort annorlunda. Pluggar/jobbar/karriärshetsar man bort tid kommer man ångra att man inte stannade upp och njöt av tiden. Njöt man av tiden kommer man ångra att man inte pluggade/jobbade/karriärshetsade istället.
Man kan ljuga för sig själv och intala sig att man gjorde rätt val, men under en svacka i livet, tex. en ålderskris kommer man tycka annorlunda. Så oavsett väg du väljer i livet så är det fel väg, grattis.
Det gäller mer än slitande på jobbet, det täcker alla aspekter i livet. Du borde ha slagit den där killen på käften/Du borde aldrig ha slagit den där killen på käften. Du borde passat på att sätta på den där heta bruden när du hade chansen/Du borde aldrig hoppat över skaklarna den där gången.
Eller ta det för vad det är: ett val som har nackdelar och fördelar. Överväger nackdelarna fördelarna ändrar man på det. Överväger fördelarna nackdelarna fortsätter man.
Finns ingen anledning att vara ångerfull om man vågar kritiskt granska sitt val och därefter styra skutan i rätt/bättre riktning igen. Om man däremot inte ändrar kurs p.g.a. rädsla eller lathet som man inte vill hantera, då kan man ha anledning till att vara ångerfull.
Jag tror redan att du vet vad du vill minimjölk och att du bara frågar efter "tillstånd" att göra det genom den här trådstarten. Vad du än bestämmer dig för att göra/inte göra så kör hårt!
Mm och detta är ju riktigt drygt, även om jag skulle tjäna 100,000 i månaden vid 18-års ålder, kan jag någonsin komma ikapp dessa personer som tjänar multum på bostadskarriär? Det är inte normalt detta
Det är ju en högriskaffär. Du lånar pengar för att kunna gambla och förhoppningsvis få ännu större vinst. Hade du kunnat låna motsvarande belopp i cash och satt in på börser för tre år sen så hade du också tjänat väldigt mycket pengar. Går det skit så har du ju dock mindre pengar än skulder vilket inte är så kul.
Hitta ett jobb du gillar, om du tjänar lite så är det någon annans fel och för att du blir diskriminerad. Finns ingen anledning varför du ska få mindre betalt för att du gör något du vill.
Mm och detta är ju riktigt drygt, även om jag skulle tjäna 100,000 i månaden vid 18-års ålder, kan jag någonsin komma ikapp dessa personer som tjänar multum på bostadskarriär? Det är inte normalt detta
Det är så sjukt egentligen. Enklaste sättet att bli miljonär är att göra klipp på bostadsmarknaden. Glöm att jobba och vara sparsam. Det ger väldigt lite utdelning. Skuldsätt dig vid rätt tillfälle för att köpa en bostadsrätt däremot...
Jag är för övrigt inte bitter och grinar över att det gått bra för många. Däremot är det väldigt skevt.
Den antar en genomsnittlig avkastning på 4% efter inflation vilket om tittar historisk inte är orimligt. Men +- några år om det inte skulle stämma.
Värt att notera att det är gränsen för när man kan gå i pension "för evigt", om man tar med förväntad livslängd blir det ju ännu kortare tid i arbetslivet.
OpenOffice Calc here i come...
edit:
Om jag började jobba vid 20 och slutade när jag fyllde 35 så tog mina pengar slut när jag var 75
OpenOffice Calc here i come...
Var på väg att skriva ett program för att simulera. Men var roligare att köra hoj. En annan dag kanske. :cool:
Det är så sjukt egentligen. Enklaste sättet att bli miljonär är att göra klipp på bostadsmarknaden. Glöm att jobba och vara sparsam. Det ger väldigt lite utdelning. Skuldsätt dig vid rätt tillfälle för att köpa en bostadsrätt däremot...
Jag är för övrigt inte bitter och grinar över att det gått bra för många. Däremot är det väldigt skevt.
Det kräver ändå insats av eget kapital och risktagning, en hel del tur/skicklighet.
Enklaste sättet att bli miljonär på något man gör själv och med minimal risk och investering är nog att vara camgirl.
Jag gjorde en förlust på 90k på min första bostad.
Här har vi en annan bitter snubbe, läste inte ens klart. Han har varnat för bubblan i tio år!
http://www.metro.se/metro-debatt/manga-bostadskarriarer-kommer-att-sluta-i-tarar/EVHodt!38lwhyawQVjns/
OpenOffice Calc here i come...
edit:
Om jag började jobba vid 20 och slutade när jag fyllde 35 så tog mina pengar slut när jag var 75
Räknade iofs inte med något pensionssystem. Det lär ju dryga ut i viss mån iaf. Vet inte hur mycket avkastning man kan få på att ha jobbat i 15 år och om det kan få ekvationen att tippa över till "evig balans".
shadowfire
2015-04-22, 19:46
Du kan vända på steken, nå en nivå där du har en inkomst och om du gör ditt jobb så sjukt mycket bättre, bara toköverpresterar, briljerar och bräcker alla andra som någonsin haft ett sådant jobb. Så får du +400 kr som lönepåslag, vilket sedan efter alla skattesatser innebär 29 kr/mån mer att leva för.
Ju mer du tjänar, desto mindre kommer belöningen att vara när man får förhöjd lön. Det är rent krasst så att det finns en break even (har dock inte räknat på det), där man kanske inte borde få tjäna mer utan be om att få behålla sin nuvarande inkomst.
Minimjölk
2015-04-22, 19:49
Kul att så många svarar. Som många redan gissat har jag redan förändrat en del av mitt levnadssätt men det är en trög process som inte går över en natt.
Vad det gäller mängden jobb så är det inte pga att jag behöver dessa pengar för att överleva. Se det istället som att jag har ett behov över att ta i och kämpa och lyckas med företagets mål. Detta utan att egentligen få så mycket för det själv. Speciellt efter skatten är betald.
Jag blev på något sätt ilurad att om man var duktig och ambitiös så skulle man gynnas i samhället. Tyvärr har den delen inte riktigt slagit rot i mitt fall då jag inte riktigt ser fördelarna som jag införskaffat mig utan mer fokuserar på uppoffringen bakom.
Ett enkelt exempel. Köpte mitt första boende för 15år sedan och har sedan amorterat hårt sedan dess och är numera skuldfri. En rolig grej och smart ekonomiskt men med dagens låga ränteläge så skulle en miljon-två eller tre inte vara så jobbigt att betala och då hade jag istället haft tre miljoner till annat.
Jag är nöjd med att ha betalat av lånen men det ger i dagsläget ingen fördel till mig jämfört med övriga som inte gjort detta.
Samma sak med jobbet, det är ingen som tackar mig för de nedlagda timmarna på semestern eller när jag influensasjuk ställde upp och jobbade för att nå företagets mål. Skön känsla att veta att man gjort allt man kunnat men vad fick jag utöver känslan?
Desto mer jag funderar på det är väl just känslan som man uppnår genom hårt arbete och uppoffring som är det man får glädjas åt men rent krasst skulle jag som person troligtvis glatt mig mer åt att sitta i solen med en glass och kunna ta det lugnt.
Rätt barnsligt egentligen men jag blir sur när jag gör rätt på pappret men det inte faller ut därefter. Jag vill helt enkelt ha lön för mödan och det rimmar dåligt med förvärvsarbete i Sverige.
Jag började spara undan allt jag kunde varje månad efter att jag började jobba när jag tog studenten får 3 år sen. I början sparade jag kanske 50% av min lön, men ju mer pengar jag fått ihop genom åren så har även spar %-en ökat. Man kan väl säga att jag blivit snålare och snålare ju mer pengar jag fått :D
Köper knappt nya kläder längre, inga prylar ingenting. Köper några flaskor läsk i veckan (~150kr/vecka). Har dragit in på en massa "onödig" mat jag ofta köpte förut, dragit ner levnadskostnaden med minst 50% senaste året. När jag får min lön håller jag kvar 20% på mitt "spenderar-konto", blir det något kvar är det bonus som sedan förs över till sparkonton vid nästa lön osv. Sparar i dagsläget 65-70% av lönen.
Senaste 2 åren har jag även börjat investera sparkapitalet i aktier vilket gett ännu mer pengar, men man blir knappast lyckligare ju mer pengar man har, har jag kommit fram till! Har väl inte tillräckligt än, kanske det som är grejen! Jag ska dock spendera mina pengar i framtiden på bostad, bil osv så pengar kommer behövas.
minimjölk, det där kan vända i framtiden. Du är skuldfri och äger saker av värde. Vid kraftiga förändringar av hur ekonomin och marknaden fungerar kan du helt märka av hur stor roll det spelar att vara skuldfri och faktiskt äga något, på riktigt.
Scratch89
2015-04-22, 20:12
Tänk om man hade ett arbete där ökad arbetsinsats gav högre lön. :)
Otack är världens lön. Med tanke på att du faktiskt har det jäää-vligt bra av allt att döma som du har skrivit här, så har jag lite svårt att sympatisera. JA, du gör uppoffringar, men om det inte vore just för att du faktiskt mår bra av att prestera och slita som ett djur så skulle du lagt ner för länge sedan.
Att du jobbar 60 h i veckan motsvarar kanske, i nån slags nettomöda (fysisk och psykisk ansträngning), en neddekad knegares 35 timmars-vecka. Hen investerar inte mer än dessa 35h, men får inte heller ett jota tillbaka i mental tillfredsställelse.
Marknaden säger att du ska ha mer betalt eftersom du är svårare att ersätta, men i termer av "slit" blir det luddigt värre.
Intressanta tankegångar som jag tror merparten av oss har tänkt tidigare. Jag tror personligen inte på att slita långsiktigt.
Slit i korta etapper för stora vinster är värt, men att arbeta över 40 timmar i veckan regelbundet är något jag aldrig skulle kunna hantera. Mitt mål är att arbeta deltid när jag är färdigutbildad då jag har alldeles för roligt på min fritid och älskar varje minut jag är ledig.
Sålänge man har råd med allt man behöver och sina hobbys så ser jag inte hur det behövs mycket mer. Det är inte speciellt dyrt att leva riktigt bra egentligen (och utan att leva som en hippie).
Bör nämnas att jag är riktigt lat och värderar fritid extremt högt, så jag gör ofta absolut minimum av vad som krävs om jag inte tycker det är intressant, roligt eller givande.
woooooord! +100
MasterChief
2015-04-22, 20:25
Tänk om man hade ett arbete där ökad arbetsinsats gav högre lön. :)
Telefonsäljare.
R Scarpa27
2015-04-22, 20:37
Telefonsäljare.
ackordsjobb...
Agitator
2015-04-22, 20:38
800 kr provision finns på diverse telebolag. Går att göra bra pengar genom att slänga käft om man så vill.
Telefonsäljare.
Kanske inte just i fråga om slit, men däremot kompetens. Jävlar vad bra det går att tjäna om man är bra. Fast då ska man vara just jävligt bra.
Scratch89
2015-04-22, 21:01
Telefonsäljare.
Mörkhyad snälla, man tjänar säkert bra som langare och prostituerad också. Telefonförsäljare måste vara ett av de mest osäkra jobben som finns.
Mörkhyad snälla, man tjänar säkert bra som langare och prostituerad också. Telefonförsäljare måste vara ett av de mest osäkra jobben som finns.
Mörkhyad snälla, kan du sälja har du en hög och säker inkomst.
Det är en balansgång mellan att jobba hårt och jobba för mycket.
Personligen hade jag inte kunnat sova på nätterna om jag haft flera miljoner i lån på bostad, lån på bilar och diverse andra avbetalningar.
Mår illa när jag tänker på många bekanta som har en massa tickande abonnemang och avbetalningar på grejer de inte använder, eller ännu värre, grejer som de sålt för längesedan.
Att vara 50+, ha jobbat hela livet och ändå behöva ta avbetalning för att köpa en laptop är inte så skoj det heller.
Men nu är jag ju en liten småsnål småstadsbo också. :)
Tror jag har haft ett jobb hittills där jag fick betalt även för insats (ackord). Det borde finnas fler såna jobb. Många fler.
800 kr provision finns på diverse telebolag. Går att göra bra pengar genom att slänga käft om man så vill.
Jag hade i snitt 1800kr provision när jag jobbade med det, fast det var många år sen. Hade vid ett par tillfällen mer på en vecka än vad jag tjänar idag. Tyvärr var jag inte särskilt bra, så det också dåligt när det blev motvind. Det är rätt tufft när hela inkomsten baseras på provision.
Idag skulle jag lätt ta det som extraknäck dock. Med erfarenheten jag har skulle jag kunna tjäna bra på rätt ställe.
Otack är världens lön. Med tanke på att du faktiskt har det jäää-vligt bra av allt att döma som du har skrivit här, så har jag lite svårt att sympatisera. JA, du gör uppoffringar, men om det inte vore just för att du faktiskt mår bra av att prestera och slita som ett djur så skulle du lagt ner för länge sedan.
Att du jobbar 60 h i veckan motsvarar kanske, i nån slags nettomöda (fysisk och psykisk ansträngning), en neddekad knegares 35 timmars-vecka. Hen investerar inte mer än dessa 35h, men får inte heller ett jota tillbaka i mental tillfredsställelse.
Marknaden säger att du ska ha mer betalt eftersom du är svårare att ersätta, men i termer av "slit" blir det luddigt värre.
Att mäta saker i form av slit är för människor av begränsad förmåga. Smarta personer producerar maximalt värde mot ansträngning.
Jag menar, vem bryr sig om du kan riva hus med ditt pannben om jag kan göra det med en bulldozer?
Tricklew
2015-04-22, 22:33
Mm och detta är ju riktigt drygt, även om jag skulle tjäna 100,000 i månaden vid 18-års ålder, kan jag någonsin komma ikapp dessa personer som tjänar multum på bostadskarriär?
Blev du av med något när din vän hade tur med bostad? Annars förstår jag inte varför du är upprörd.
filmjölk
2015-04-22, 22:42
Min bror är motsatsen till ekonomiskt skötsam. Det spelar ingen roll hur mycket han jobbar och tjänar, en vecka innan lön ligger han på minus ändå, varenda månad. Eftersom han alltid blir räddad av någon varenda gång det kniper, så skulle jag vilja hävda att det lönar sig att vara motsatsen till skötsam.
nissepelle
2015-04-22, 22:44
Intressanta insikter du kommit till, själv är jag glad att jag insåg dem redan för 10 år sedan.
Sättet jag lever på nu har jag märkt att många blir provocerade av. "Tänk om någonting händer!? Man MÅSTE ha en buffert!" Min erfarenhet är att allt som kan hända också går att lösa. Jag har heltäckande försäkringsskydd samt familj och vänner som inte står på bar backe och som därför kan erbjuda hjälp OM den dagen skulle komma. Naturligtvis erbjuder jag samma sak tillbaka med de medel jag har.
Jag är student och har 0kr på sparkontot, trots att jag jobbat heltid i 3 år innan jag började plugga med årsinkomst på 280 000kr. Pengarna har jag bränt på motorcyklar, cykelresor och härliga ungdomsår. Ångrar verkligen ingenting för en sekund. Idag som student betalar jag bara för min motorcykel över tusenlappen i fasta kostnader varje månad - pengar är till för att användas. Jag ser verkligen inte på vilket sätt det skulle gynna min sammanlagda livslycka att spara, snåla och gneta för att kunna stoppa undan nåt hundratal tusen på banken - och istället leva utan mina glädjeämnen idag. För vad? För att kunna lägga en insats på nån jävla lägenhet om jag ens skulle vilja köpa en bostad (vilket är sjukt osannolikt)?
Kort och gott, pengar på hög ger väldigt lite lycka per krona. Spenderade pengar däremot är värda mycket per krona, varje krona har ett stort värde av lycka. 10 000kr på en cykelresa ger väldigt mycket "bang for the buck". 100 000kr på banken till en insatslägenhet ger mindre. Ju äldre jag blir, desto mer pengar kommer dessutom strömma in. Så att i dagsläget med begränsad inkomst försöka spara undan är mycket tuffare än att i framtiden med stor inkomst spara undan samma summa.
Blev du av med något när din vän hade tur med bostad? Annars förstår jag inte varför du är upprörd.
Klyftorna ökade för honom så han mår sämre nu =)
Klyftorna ökade för honom så han mår sämre nu =)
Fniss.
The_RobRoy
2015-04-22, 22:55
Klyftorna ökade för honom så han mår sämre nu =)
Du sätter en smiley, men givetvis lever vi en relativ värld. Det är ett faktum att man är mer nöjd med 700kr i löneförhöjning om alla andra får 500kr än om man får 800kr men man får veta alla andra fick 1000kr.
Agitator
2015-04-22, 23:21
Eller alla som fått några hundratusen gratis vid hyresomvandlingar... Medans många inte hade den möjligheten. Som vanligt står fattiga folket utanför denna gratispeng som delades ut.
Du sätter en smiley, men givetvis lever vi en relativ värld. Det är ett faktum att man är mer nöjd med 700kr i löneförhöjning om alla andra får 500kr än om man får 800kr men man får veta alla andra fick 1000kr.
Ja men inte av skälet du tror. Om jag fick minst löneförhöjning så är det för att de andra var duktigare. Inget man kan vara nöjd med direkt. Min värld är inte relativ på ditt sätt; jag är avundsjuk - inte missunnsam.
filmjölk
2015-04-22, 23:46
Du sätter en smiley, men givetvis lever vi en relativ värld. Det är ett faktum att man är mer nöjd med 700kr i löneförhöjning om alla andra får 500kr än om man får 800kr men man får veta alla andra fick 1000kr.
Sådär försöker jag att inte tänka, får jag 800kronor mer vill jag bli glad för det, och försöker tänka att bara för att du får 200kr mer än mig, det skall inte få påverka min glädje över min egen höjning.
Det blir så svårt att glädjas över något om man skall vara sådan.
Har man familj och barn så är det ju inte ett alternativ att vara lat och slarvig med pengar. Är man däremot singel med inga planer på barn inom den närmaste framtiden så är det ju ganska galet att slita om man inte älskar jobbet.
nisse1976
2015-04-23, 04:28
Ja men inte av skälet du tror. Om jag fick minst löneförhöjning så är det för att de andra var duktigare. Inget man kan vara nöjd med direkt. Min värld är inte relativ på ditt sätt; jag är avundsjuk - inte missunnsam.
Jämförelse vinst på lägenhet kontra sparande skall ju dock mot ditt exempel ovan jämföras med att du får minst lönehöjning men tycker inte att du presterade sämst.
Man tycker alltså att det är att vara "duktigare" att du jobbar över 5 timmar varje vecka samt skippar att äta på restaurang, ändå får personen som köper lägenheten en större ekonomiskt vinst.
Det finns alltså ingen proportion till vad många de senaste åren tjänat på lägenhet kontra andra sätt att få in pengar i kassan.
Ignatius72
2015-04-23, 05:51
Sådär försöker jag att inte tänka, får jag 800kronor mer vill jag bli glad för det, och försöker tänka att bara för att du får 200kr mer än mig, det skall inte få påverka min glädje över min egen höjning.
Det blir så svårt att glädjas över något om man skall vara sådan.
Ändå så är tex stora delar av kritiken mot jobbskatteavdraget just det. Man kollar mer vad andra får än att man själv fått. De som tjänar minst hade bäst utdelning.
Ignatius72
2015-04-23, 05:51
Minimjölk, vad jobbar du med?
Räknade iofs inte med något pensionssystem. Det lär ju dryga ut i viss mån iaf. Vet inte hur mycket avkastning man kan få på att ha jobbat i 15 år och om det kan få ekvationen att tippa över till "evig balans".
Vet inte vad du använde för formler.
Säg att du spenderar X kronor om året, det skulle vara 50% av nettoinkomsten.
Om man räknar med 4% avkastning så måste man ha 25X sparat innan man kan gå i pension.
Under de 15 år som du jobbar tjänar du 15 * 2X och kan alltså spara 15X. Med ränta på ränta under dessa 15år så borde detta närma sig 25X.
nisse1976
2015-04-23, 06:01
Sådär försöker jag att inte tänka, får jag 800kronor mer vill jag bli glad för det, och försöker tänka att bara för att du får 200kr mer än mig, det skall inte få påverka min glädje över min egen höjning.
Det blir så svårt att glädjas över något om man skall vara sådan.
det känns väldigt främmande för mig.
Om ditt företag går snorbra och alla får 5000 i lönehöjning och du får 300, är du nöjd då?
shut teh face
2015-04-23, 06:21
Jag var nöjd med min löneförhöjning sist, tills jag fick veta vad alla andra fick.
Men så är det ju, man jämför sin prestation gentemot andra och tycker inte att de förtjänar mer än en själv. :)
martikainen
2015-04-23, 06:35
Vet inte om detta kommer bidra något till trådskaparen men gör ett försök.
Jobbade under 2009-2013 som tekniker inom IT med väldigt mycket jour och övertidsarbete (som inte var speciellt mycket jobb men många timmar). Detta ledde till en årslön mellan 5-700k varje år och för en <25åring var det extremt mycket pengar.
Jag spenderade otrligt mycket på resor, motorcykel, upplevelser, kläder, och prylar. Jag jobbade någonstans runt 70-80h/veckan, och med jour 1-3veckor i månaden så kunde man aldrig riktigt släppa jobbet förutom på semestern. Övertidstaket från facket passerade jag oftast i maj, i slutet av året låg jag runt 5-600h (fråga mig inte hur min arbetsgivare lyckades fula bort detta varje år..)
Men en dag insåg jag att den tiden jag la ner på jobbet inte gav den utdelning den borde, visst hade jag dubbla, ibland tredubbla lönen mot alla kompisar, men det var ju också bara jag som hade dom pengarna, och att resa själv var inte särskilt spännande.
Samtidigt missade jag otroligt mycket socialt eftersom jag alltid jobbade.
Jag började rikta in mig mot management position istället, hoppade av som tekniker och jobbar numera ingen övertid alls men har istället hamnat på en position där jag inte behöver slita arslet av mig för att få en rolig lön.
Men fortfarande strävar jag hela tiden efter mer, jag vill klättra och det snabbt! Jag sparar otroligt lite pengar mot vad jag borde, men jag är också singel och känner att pengarna gör mer nytta för mitt välmående just nu än vad de eventuellt skulle göra på banken. Speciellt med tanke på bostadsmarknaden nu och att jag hittat en drömlägenhet (hyres).
TheOne1994
2015-04-23, 06:38
Vet inte om detta kommer bidra något till trådskaparen men gör ett försök.
Jobbade under 2009-2013 som tekniker inom IT med väldigt mycket jour och övertidsarbete (som inte var speciellt mycket jobb men många timmar). Detta ledde till en årslön mellan 5-700k varje år och för en <25åring var det extremt mycket pengar.
Jag spenderade otrligt mycket på resor, motorcykel, upplevelser, kläder, och prylar. Jag jobbade någonstans runt 70-80h/veckan, och med jour 1-3veckor i månaden så kunde man aldrig riktigt släppa jobbet förutom på semestern. Övertidstaket från facket passerade jag oftast i maj, i slutet av året låg jag runt 5-600h (fråga mig inte hur min arbetsgivare lyckades fula bort detta varje år..)
Men en dag insåg jag att den tiden jag la ner på jobbet inte gav den utdelning den borde, visst hade jag dubbla, ibland tredubbla lönen mot alla kompisar, men det var ju också bara jag som hade dom pengarna, och att resa själv var inte särskilt spännande.
Samtidigt missade jag otroligt mycket socialt eftersom jag alltid jobbade.
Jag började rikta in mig mot management position istället, hoppade av som tekniker och jobbar numera ingen övertid alls men har istället hamnat på en position där jag inte behöver slita arslet av mig för att få en rolig lön.
Men fortfarande strävar jag hela tiden efter mer, jag vill klättra och det snabbt! Jag sparar otroligt lite pengar mot vad jag borde, men jag är också singel och känner att pengarna gör mer nytta för mitt välmående just nu än vad de eventuellt skulle göra på banken. Speciellt med tanke på bostadsmarknaden nu och att jag hittat en drömlägenhet (hyres).
jobba är inte allt :)
det tar ett tag innan man kommer på det. Man ska skaffa sig en livsstil som håller i längden. Dock inget fel med det du gjorde: Jobbade och tjäna bra med kulor ,under en tid. Finns inget så najs som att stänga av jobbet när man slutar, stressfritt. Det är en konst för vissa.
Svar på TS så är det såklart otroligt bra att sluta o vara ekonomiskt skötsam. Men man ska också inse att man ska vara egoistisk ofta för att påverka sin situation till det bättre. Är man snäll så blir man överkörd, speciellt i löneförhandlingar.
Men en dag insåg jag att den tiden jag la ner på jobbet inte gav den utdelning den borde, visst hade jag dubbla, ibland tredubbla lönen mot alla kompisar, men det var ju också bara jag som hade dom pengarna, och att resa själv var inte särskilt spännande.
Samtidigt missade jag otroligt mycket socialt eftersom jag alltid jobbade.
Jag tycker du gjort helt rätt o gått ner i arbetstid och jag har gjort samma sak (istället för att jobba jour o övertid hela tiden). Men att resa ensam inte skulle vara spännande håller jag inte med om. Backpackade "ensam" i asien i 3 månader. Jag flög dit ensam men man träffar folk på hostel osv. Lätt det bästa jag gjort i mitt liv. Nästa gång jag funderar på o byta jobb lär det bli en liknande resa mellan jobben (om man inte har partner osv såklart).
Vet inte vad du använde för formler.
Säg att du spenderar X kronor om året, det skulle vara 50% av nettoinkomsten.
Om man räknar med 4% avkastning så måste man ha 25X sparat innan man kan gå i pension.
Under de 15 år som du jobbar tjänar du 15 * 2X och kan alltså spara 15X. Med ränta på ränta under dessa 15år så borde detta närma sig 25X.
Är inflation med i beräkningeingen?
Är inflation med i beräkningeingen?
4% är efter inflation.
4% är efter inflation.
Så du har en avkastning på 6%?
Så du har en avkastning på 6%?
Om du räknar med 2% inflation ja.
Jag upptäckte själv symptom på stress, ganska kraftiga symptom som gjorde mig till en person jag inte ville vara.
Jag flyttade dit jag egentligen vill leva och verka, sänkte mina levnadskostnader med 2/3 tack vare det, och det var ju en härlig bonus som egentligen inte var relaterad till beslutet, men välkommet.
Sänkte även mina arbetstider till normala 37,5 timmar per vecka, som jag lätt skulle kunna gå ned till 75% på ifall jag skulle få, men det blir en framtida diskussion.
Kort och gott så mår jag så pass mycket bättre nu när jag äger mitt liv igen, inga köer, inget fjäskande, inga absurda räkningar, inga fler människor med hybris och taskig attityd.
Det enda jag nu ska fylla på med är en del rekreationsmedel, båt, cykel, fler djur, skoter, vattenskoter, så jag har vuxenleksakerna klara. En ordentligt trimmad moped vill jag ha också.
Jag vill komma tillbaka till ungdomens tid då man ibland hade så mycket fritid att man inte hade möjlighet att fylla ut den, att man kunde sitta och fundera "vad fan ska man hitta på idag då".
Det som fattas är att jag ska ha några egna köttdjur och en full frys med lyxbitar, hjort, älg, lammfilé, egen kryddodling och lite till.
Sen vet jag inte vad jag ska göra med resten av livet, jag tror jag ska börja med smide.
Lycka till Minimjölk
Om du räknar med 2% inflation ja.
Hur får jag denna? Verkar vara väldigt enkelt enligt dig.
Hur får jag denna? Verkar vara väldigt enkelt enligt dig.
... Det är enkelt eftersom det är att snabbt antagande för en överslagsräkning.
Att anta runt 4% avkastning efter inflation är naturligtvis inget som någon kan garantera men om du tittar på hur index har presterat de senaste 100 åren så är det ju inte ens speciellt optimistiskt. Som jag sa, om det visar sig att det inte stämmer så får du ju ±några år.
Poängen är 4% => jobba 15 år.
Om jobbet tar över de viktigaste prioriteringar i livet så lönar det sig verkligen inte att slita. Ett tips är att göra en lista på topp 10 prioriteringar i livet och gå efter dem, stå fast vid dem och utvärdera emellanåt och se om de sakerna är fortfarande viktiga om ett år. Jag tror på många lägger alltför mycket tid på 4:or och 5:or i en lista av 10.
Minimjölk
2015-04-23, 09:39
Tack alla för era insiktsfulla svar. Det är väldigt intressant att se hur andra resonerar och hur ni mår efter att ni själva gjort förändringar i livet.
När jag tittar på mitt eget liv enligt L-Samis lista så ligger inte jobbet speciellt högt men jag som person vill prestera på allting jag gör och min fru är nog ännu värre på den punkten.
Hade jag varit singel och tänkt leva så resten av livet och ingen ambition att äga boende etc. hade det varit så mycket lättare att se egoistiskt på min tillvaro. Nu vet jag dock att mina beslut får konsekvens både för mig och min familj.
Jag lever inte och har inte levt extremt snålt utan har valt ekonomiska alternativ där det gått och istället unnat mig att lägga mer pengar där jag haft ett specialintresse. Med tiden har dock intressefloran ökat och för att tillfredsställa min lyckotrappa har jag och framför allt min fru vant oss vid en högre standard utan att för den sakens skull inse att det är detta. Jag menar, hur sänker man sin standard när man redan anser att man har en lägre standard än man borde hålla?
En för mig rejält positiv egenskap är att jag idag alltid känner att jag har råd. Jag kan om jag prioriterar en viss sak köpa det jag vill ha istället för att bara som tidigare sukta efter det. Jag behöver inte längre leta efter extremt prisvärda alternativ utan jag kan fritt välja och unna mig den saken jag vill ha. Med tanke på min bakgrund så är just denna faktorn en av grundanledningarna till varför jag ville ha en bra ekonomi till att starta med, det skall jag inte sticka under stolen med.
Förr när jag gick på restaurang kollade jag ofta vad som var mest prisvärt på menyn snarare än vad jag trodde skulle få mina smaklökar att explodera av glädje. Jag skulle ha svårt idag att behöva gå tillbaka till detta beteende. Jag tror att det egentligen är där min oro och anledningen till TS ligger.
Att om jag väljer att sänka ambitionen kring jobb så kommer det leda till en kraftigt minskad inkomst vilket kommer få konsekvenser för inte bara min levnadsstandard idag utan även på längre sikt.
Jag vill vara nog med att påpeka att de saker jag väljer att unna mig gör jag för egen räkning och inte för att jag vill flasha. Snarare tvärtom, jag undhåller en del saker som garanterat skulle sticka i vissas ögon. Tex vet ingen mer än ni om att jag amorterat av hela lånet på vårt boende. Hade jag berättat detta för vänner och familj är jag rädd att de skulle se annorlunda på mig och jag ser heller inte riktigt poängen med att avslöja detta då enda skillnaden är att jag genom detta gett mig en lägre boendekostnad för resten av livet.
Det är mycket möjligt att jag är på väg in i någon form av ålderskris då det just nu känns som ett vägskäl i vårt liv där vi egentligen har för många alternativ att välja och jag samtidigt insett att det är tveksamt om det hårda jobbet vi gjort ännu gett något resultat eller om det är nu och framöver det kommer visa sig. På något sätt hade det varit enklare om jag inte hade dessa valen som stressar mig.
Tack allihopa för all hjälp så här långt!
Tack alla för era insiktsfulla svar. Det är väldigt intressant att se hur andra resonerar och hur ni mår efter att ni själva gjort förändringar i livet.
Måste väl ändå kännas ofantligt tillfredsställande att helt och hållet äga sin egen bostad, med allt vad det innebär. Nu vet jag öht inte hur gammal du är eller om du har barn, men vetskapen om att just boendekostnaden kommer förbli förhållandevis låg livet ut, med resultat att du kanske redan vid ganska tidig ålder skulle kunna börja avveckla dig själv ifrån arbetslivet, gå ner i tid etc. När väl barnen är gamla nog att försörja sig själva kan man verkligen börja njuta av varandra istället för att gå upp klockan 06.00 varje förbannade morgon för att sömndrucken sätta sig i bilen för att hasta iväg till jobbet. Att jobba mån-onsdag och sedan kunna ta en långhelg tillsammans med frun varje vecka för att ägna sig åt intressen och sådant man tycker är roligt.
Kan man göra något sådant vid förhållandevis tidig ålder (50?) skulle jag helt klart vilja påstå att det är mödan värt. Problemet är väl att det är svårt att spendera pengar som är fast i ett boende, och kanske inte kan "leva upp" dom pengarna innan det är för sent. Visst, ungarna blir nöjda när du trillar av pinn, men det är ingen som kommer ha möjlighet att tacka dig för det.
TheOne1994
2015-04-23, 10:15
Tack alla för era insiktsfulla svar. Det är väldigt intressant att se hur andra resonerar och hur ni mår efter att ni själva gjort förändringar i livet.
När jag tittar på mitt eget liv enligt L-Samis lista så ligger inte jobbet speciellt högt men jag som person vill prestera på allting jag gör och min fru är nog ännu värre på den punkten.
Hade jag varit singel och tänkt leva så resten av livet och ingen ambition att äga boende etc. hade det varit så mycket lättare att se egoistiskt på min tillvaro. Nu vet jag dock att mina beslut får konsekvens både för mig och min familj.
Jag lever inte och har inte levt extremt snålt utan har valt ekonomiska alternativ där det gått och istället unnat mig att lägga mer pengar där jag haft ett specialintresse. Med tiden har dock intressefloran ökat och för att tillfredsställa min lyckotrappa har jag och framför allt min fru vant oss vid en högre standard utan att för den sakens skull inse att det är detta. Jag menar, hur sänker man sin standard när man redan anser att man har en lägre standard än man borde hålla?
En för mig rejält positiv egenskap är att jag idag alltid känner att jag har råd. Jag kan om jag prioriterar en viss sak köpa det jag vill ha istället för att bara som tidigare sukta efter det. Jag behöver inte längre leta efter extremt prisvärda alternativ utan jag kan fritt välja och unna mig den saken jag vill ha. Med tanke på min bakgrund så är just denna faktorn en av grundanledningarna till varför jag ville ha en bra ekonomi till att starta med, det skall jag inte sticka under stolen med.
Förr när jag gick på restaurang kollade jag ofta vad som var mest prisvärt på menyn snarare än vad jag trodde skulle få mina smaklökar att explodera av glädje. Jag skulle ha svårt idag att behöva gå tillbaka till detta beteende. Jag tror att det egentligen är där min oro och anledningen till TS ligger.
Att om jag väljer att sänka ambitionen kring jobb så kommer det leda till en kraftigt minskad inkomst vilket kommer få konsekvenser för inte bara min levnadsstandard idag utan även på längre sikt.
Jag vill vara nog med att påpeka att de saker jag väljer att unna mig gör jag för egen räkning och inte för att jag vill flasha. Snarare tvärtom, jag undhåller en del saker som garanterat skulle sticka i vissas ögon. Tex vet ingen mer än ni om att jag amorterat av hela lånet på vårt boende. Hade jag berättat detta för vänner och familj är jag rädd att de skulle se annorlunda på mig och jag ser heller inte riktigt poängen med att avslöja detta då enda skillnaden är att jag genom detta gett mig en lägre boendekostnad för resten av livet.
Det är mycket möjligt att jag är på väg in i någon form av ålderskris då det just nu känns som ett vägskäl i vårt liv där vi egentligen har för många alternativ att välja och jag samtidigt insett att det är tveksamt om det hårda jobbet vi gjort ännu gett något resultat eller om det är nu och framöver det kommer visa sig. På något sätt hade det varit enklare om jag inte hade dessa valen som stressar mig.
Tack allihopa för all hjälp så här långt!
här gäller det att vara försiktig tror jag. Om man "går ner" lite i ambitioner inom jobb kan det följa med i privatlivet. Motivationen i sig minskar med åren överlag. Förr eller senare måste man ifrågasätta sig själv. Har man inte torrt under fötterna då kan det bli en jobbig tid. Ju förr du frågar desto bättre tror jag, sen finns det dom som inte vågar fråga sig själv vem dom verkligen är.. Dom blir alltid "normala".
bara en tanke från en gubbjvl :)
Minimjölk
2015-04-23, 13:41
Jag försöker vara ärlig mot mig själv och se hur jag helst skulle leva mitt liv. I det stora hela är jag nöjd men jag skulle gärna jobbat mindre och samtidigt känna mig tillfreds med detta. Att plötsligt få mindre rörliga medel skulle krävas en viss tillvänjning för mig.
Det känns skönt att bo billigt och obelånat då det skänker en viss trygghet. Samtidigt så innebär ju ett ägt boende att jag ändå har en hel del drift och inte minst renoveringskostnader som kommer behöva tas någorlunda frekvent.
Det ger dock väldigt mycket möjligheter framöver om vi tex skulle vilja flytta till något mindre, eller blir det en väldigt fin handpenning den dagen vi flyttar till något större.
I dagsläget är ända skillnaden jämfört med alla som är fullebelånade några tusingar i mindre räntekostnad och sett ur det perspektivet så har det varit väldigt mycket slit för lite skillnad. Ser jag det ur ett livsperspektiv så blir det ju dock annorlunda. Har förhoppningsvis minst 60 år kvar att leva varav i alla fall 30-40 av dessa i hus och och då är det skönt att slippa lån. hade ju dock varit skönare att kommit ut på bostadsmarknaden kanske 10år tidigare och därmed sluppit amortera miljonbelopp.
Men men, jag har ändå varit vinnare på bostadsmarknaden så här långt så där kan jag inte klaga. jag har ju andra områden där jag (i alla fall tillfälligt) tappat dessa pengar dock. :)
Jag försöker vara ärlig mot mig själv och se hur jag helst skulle leva mitt liv. I det stora hela är jag nöjd men jag skulle gärna jobbat mindre och samtidigt känna mig tillfreds med detta. Att plötsligt få mindre rörliga medel skulle krävas en viss tillvänjning för mig.
Det känns skönt att bo billigt och obelånat då det skänker en viss trygghet. Samtidigt så innebär ju ett ägt boende att jag ändå har en hel del drift och inte minst renoveringskostnader som kommer behöva tas någorlunda frekvent.
Det ger dock väldigt mycket möjligheter framöver om vi tex skulle vilja flytta till något mindre, eller blir det en väldigt fin handpenning den dagen vi flyttar till något större.
I dagsläget är ända skillnaden jämfört med alla som är fullebelånade några tusingar i mindre räntekostnad och sett ur det perspektivet så har det varit väldigt mycket slit för lite skillnad. Ser jag det ur ett livsperspektiv så blir det ju dock annorlunda. Har förhoppningsvis minst 60 år kvar att leva varav i alla fall 30-40 av dessa i hus och och då är det skönt att slippa lån. hade ju dock varit skönare att kommit ut på bostadsmarknaden kanske 10år tidigare och därmed sluppit amortera miljonbelopp.
Men men, jag har ändå varit vinnare på bostadsmarknaden så här långt så där kan jag inte klaga. jag har ju andra områden där jag (i alla fall tillfälligt) tappat dessa pengar dock. :)
Har alltid trott du var 40+.
Minimjölk
2015-04-23, 13:53
Har alltid trott du var 40+.
ha ha, nej då, det är långt kvar dit.
TheOne1994
2015-04-23, 13:55
Har alltid trott du var 40+.
ha ha jag med
han ska kanske bli 120 år :)
Captainwide
2015-04-23, 18:30
Jag skulle svara ja på ursprungsfrågan. Det lönar sig. Om man nu är den personen.
Det går nog inte säga svart på vitt om det är bra eller inte. Givetvis är det bra att ha en "fallskärm" om något skulle hända dig och visst är det bra att du kanske kan gå i pension några/flera år tidigare än många andra. Men detta görs på bekostnad av nuläget. De pengar du lägger på sparande hade kunnat förhöja din livskvalité för dagen.
Själv ska jag precis börja spara på lång sikt. Jag har satt ett mål på att kunna jobba ett par timmar i veckan när jag är 50 och ändå få ut en bra slant i månaden. På bekostnad av de saker jag hade kunnat spendera pengarna på i nuläget istället.
Vet inte vad du använde för formler.
Säg att du spenderar X kronor om året, det skulle vara 50% av nettoinkomsten.
Om man räknar med 4% avkastning så måste man ha 25X sparat innan man kan gå i pension.
Under de 15 år som du jobbar tjänar du 15 * 2X och kan alltså spara 15X. Med ränta på ränta under dessa 15år så borde detta närma sig 25X.
Sparade inte dokumentet men med siffrorna jag kom ihåg i skallen så blev det nästan 21X efter 15 år.
Jag la på 4% på det sparade beloppet för varje år. Jag la inte på 0,33% varje månad, värt att nämna (fast det bör inte påverka signifikant ändå).
Utgifterna fortsatte förstås att vara 1X i månaden men avkastningen började på 0,83X. Ja det är ju rätt närma iaf. Några år till (2+) om jag räknade rätt.
nisse1976
2015-04-23, 19:57
I det stora hela är jag nöjd men jag skulle gärna jobbat mindre och samtidigt känna mig tillfreds med detta. Att plötsligt få mindre rörliga medel skulle krävas en viss tillvänjning för mig.
Måste det innebära mindre rörliga medel då?
När jag läser ditt första inlägg i tråden låter det inte som att du har timbaserad lön och du skulle tjäna lika mycket även om du bara jobbade 40h i veckan.
De flesta jag känner i din sits jobbar mycket för att de anser att det förväntas av dom och det är deras egna krav på sig själva att leva upp till det, inte att deras chefer verkligen kräver det.
Summering: Skulle du kunna jobba 5 timmar mindre i veckan och ändå lösa ditt jobb samt ha samma lön?
The_RobRoy
2015-04-23, 20:02
ha ha, nej då, det är långt kvar dit.
Blev också lite överraskad. Jag var tvungen att snoka lite, så kom jag över detta.. ..vafalls, är du en ~35 årig milf? Här har jag trott att jag fört diskussioner med en snart 40 årig gubbe. Eller använder din fru ditt konto?
Jag är gravid i v.7 och undrar om någon av er vet vad som gäller ang. Pilates träning under graviditet? Då syftar jag på vanlig Pilates på matta träning, ej " Pilates för gravida".
Jag tränar både Pilates och Core och har fått höra olika besked om vad som gäller. Vet ngn av er vad som gäller?
Har hört rykten om en artikel i tidingen "Hälsa" ang.detta men har ej läst den.
Blev också lite överraskad. Jag var tvungen att snoka lite, så kom jag över detta.. ..vafalls, är du en ~35 årig milf? Här har jag trott att jag fört diskussioner med en snart 40 årig gubbe. Eller använder din fru ditt konto?
Var också tvungen att snoka lite. Minimjölk är tydligen en person som är gravid, har haft en fru, ligger med en killkompis och kissar i urinoar.
Jockefoten
2015-04-23, 20:21
Var också tvungen att snoka lite. Minimjölk är tydligen en person som är gravid, har haft en fru, ligger med en killkompis och kissar i urinoar.
Kolo var roligare förr.
Minimjölk
2015-04-23, 21:02
Blev också lite överraskad. Jag var tvungen att snoka lite, så kom jag över detta.. ..vafalls, är du en ~35 årig milf? Här har jag trott att jag fört diskussioner med en snart 40 årig gubbe. Eller använder din fru ditt konto?
Wheyt a minute, what are you talking about? *flex*
Wheyt a minute, what are you talking about? *flex*
Jag trodde du var en man, men du är en kvinna?
Nu känns hen relevant helt plötsligt ;)
The_RobRoy
2015-04-23, 21:18
Wheyt a minute, what are you talking about? *flex*
Den tror jag många listat ut :) Det svarar ju dock inte på frågan..
Minimjölk
2015-04-23, 21:21
Den tror jag många listat ut :) Det svarar ju dock inte på frågan..
För att svara på frågan. Jag har mer gemensamt med en nästan 40-årig man än en 35-årig MILF. :naughty:
Vem är minimjölk EGENTLIGEN?
Har hela min uppväxt varit en lögn?
Vem är minimjölk EGENTLIGEN?
Har hela min uppväxt varit en lögn?
Hen
The_RobRoy
2015-04-23, 21:29
För att svara på frågan. Jag har mer gemensamt med en nästan 40-årig man än en 35-årig MILF. :naughty:
Hela universum skakades om där ett tag, men jorden verkar fortfarande rotera runt solen och du är alltså inte en kvinna? Har du lust att känna efter mellan benen så vi alla är helt säkra och kan gå vidare i våra liv?
Den stora frågan är väl.. vad spelar det för roll?
vi är bara små fisar i rymden ändå
Minimjölk
2015-04-23, 21:41
Hela universum skakades om där ett tag, men jorden verkar fortfarande rotera runt solen och du är alltså inte en kvinna? Har du lust att känna efter mellan benen så vi alla är helt säkra och kan gå vidare i våra liv?
Någon 35-årig MILF är jag inte i alla fall. Inte sist jag kollade mig i spegeln i alla fall.
The_RobRoy
2015-04-23, 22:04
Någon 35-årig MILF är jag inte i alla fall. Inte sist jag kollade mig i spegeln i alla fall.
Det är roligt med internet, hur man bildar sig en uppfattning om en människa av bara det man läser :). Du ska få förbli anonym om du så önskar, jag har nog varit för öppen ibland, kanske på gränsen till att det skulle kunna skada mig, om fel personer läser vad jag skriver.
Jag vill inte förstöra din ypperliga tråd, så jag ska försöka återgå till ämnet!
Som du vet ifrån våra tidigare diskussioner har jag ju också lagt väsentlig tankemöda på ämnet, generellt gillar jag att reflektera över hur mitt liv blivit genom de val jag kunnat påverka, samt om jag just nu gör rätt saker. Försöker fråga mig relativt ofta, gör detta mig lycklig på medel-lång och lång sikt? Har jag varit lycklig senaste 6 månaderna, ja/nej och ifall nej, varför?
För att rätta till sitt liv när man inte känner sig tillfreds med denna självrannsakan, kan det behövas allt ifrån bromsas, för att man springer för fort och håller på att bli utbränd på jobb, övertränad, fanatisk/maniskt, spenderar för lite tid på sig själv etc. Eller så behövs det en push, för att man stagnerat inom jobb, träning, träffar inte tillräckligt med vänner, gör inget kul med flickvännen, allmän utveckling som människa etc. Man kan även behöva en riktningsändring där man byter roll i karriären, börjar träna annorlunda, skaffar nya vänner, byter flickvänn, byter intressen och hur man spenderar sin fritid. Riktningsändringar kan vara små eller stora. Allt detta är något jag försöker reflektera över med jämna mellanrum, men inte för ofta, så att man inte går och ältar sina val. I detta kalibrerande av livs-val och saker man väljer att göra, är ekonomi en intressant pusselbit.
Varför är pengar och ekonomi så intressant? Därför ekonomi/pengar påverkar i stor utsträckning hur stora möjligheter man har att göra dessa förändringar i form av broms/push eller riktningsändringar.
Hur viktigt är det då att ha full flexibilitet i sina val? Ja det beror förstås på hur nöjd man är med den nuvarande situationen. Jag får en känsla i dina wall-of-text att du överdriver lite de dåliga känslorna för att sätta frågeställningen lite mer på sin spets, men det kan ju va lika feltolkat som ditt kön? Samtidigt verkar du ju vara mitt uppe i en nyttig självrannsakan, där rätt frågor behöver ställas och här gäller det vara ärlig mot sig själv.
Inte halv-ärlig som i att, jo jag hade ju mått himla bra om jag spenderat lite mer pengar på prylar och gått ner i arbetstid. Väg in allt, som att du faktiskt kommer må dåligt av att du inte spar lika mycket som tidigare, var ärlig och erkänn att du mår bra av det just nu, perverst som det är att sitta och räkna sina pengar i något Excel-ark. Jag är i alla fall så! Eller prestigen att ha ett bra och välbetalt jobb kanske är något som innerst inne driver dig. Om du då ska bryta ifrån dina mönster måste du först övertyga dig själv om att sparande är inte så viktigt längre, eller vad du nu går igång på. Det jag försöker säga är att en "Spara" kan inte bli en "Slösa" för "Spara" klarar inte av att njuta av att slösa.
Minimjölk
2015-04-24, 09:10
Det är roligt med internet, hur man bildar sig en uppfattning om en människa av bara det man läser :). Du ska få förbli anonym om du så önskar, jag har nog varit för öppen ibland, kanske på gränsen till att det skulle kunna skada mig, om fel personer läser vad jag skriver.
Jag vill inte förstöra din ypperliga tråd, så jag ska försöka återgå till ämnet!
Som du vet ifrån våra tidigare diskussioner har jag ju också lagt väsentlig tankemöda på ämnet, generellt gillar jag att reflektera över hur mitt liv blivit genom de val jag kunnat påverka, samt om jag just nu gör rätt saker. Försöker fråga mig relativt ofta, gör detta mig lycklig på medel-lång och lång sikt? Har jag varit lycklig senaste 6 månaderna, ja/nej och ifall nej, varför?
För att rätta till sitt liv när man inte känner sig tillfreds med denna självrannsakan, kan det behövas allt ifrån bromsas, för att man springer för fort och håller på att bli utbränd på jobb, övertränad, fanatisk/maniskt, spenderar för lite tid på sig själv etc. Eller så behövs det en push, för att man stagnerat inom jobb, träning, träffar inte tillräckligt med vänner, gör inget kul med flickvännen, allmän utveckling som människa etc. Man kan även behöva en riktningsändring där man byter roll i karriären, börjar träna annorlunda, skaffar nya vänner, byter flickvänn, byter intressen och hur man spenderar sin fritid. Riktningsändringar kan vara små eller stora. Allt detta är något jag försöker reflektera över med jämna mellanrum, men inte för ofta, så att man inte går och ältar sina val. I detta kalibrerande av livs-val och saker man väljer att göra, är ekonomi en intressant pusselbit.
Varför är pengar och ekonomi så intressant? Därför ekonomi/pengar påverkar i stor utsträckning hur stora möjligheter man har att göra dessa förändringar i form av broms/push eller riktningsändringar.
Hur viktigt är det då att ha full flexibilitet i sina val? Ja det beror förstås på hur nöjd man är med den nuvarande situationen. Jag får en känsla i dina wall-of-text att du överdriver lite de dåliga känslorna för att sätta frågeställningen lite mer på sin spets, men det kan ju va lika feltolkat som ditt kön? Samtidigt verkar du ju vara mitt uppe i en nyttig självrannsakan, där rätt frågor behöver ställas och här gäller det vara ärlig mot sig själv.
Inte halv-ärlig som i att, jo jag hade ju mått himla bra om jag spenderat lite mer pengar på prylar och gått ner i arbetstid. Väg in allt, som att du faktiskt kommer må dåligt av att du inte spar lika mycket som tidigare, var ärlig och erkänn att du mår bra av det just nu, perverst som det är att sitta och räkna sina pengar i något Excel-ark. Jag är i alla fall så! Eller prestigen att ha ett bra och välbetalt jobb kanske är något som innerst inne driver dig. Om du då ska bryta ifrån dina mönster måste du först övertyga dig själv om att sparande är inte så viktigt längre, eller vad du nu går igång på. Det jag försöker säga är att en "Spara" kan inte bli en "Slösa" för "Spara" klarar inte av att njuta av att slösa.
Extremt bra inlägg vill jag säga, speciellt sista delen.
hahavaffan
2015-04-24, 10:30
Vem är minimjölk EGENTLIGEN?
Har hela min uppväxt varit en lögn?+1, mind blown på riktigt här. Men jag tror det är ett par som delat inlogg. Förr verkar en kvinna ha skrivit, och nu är det en man.
Måste man ha ett kön?
http://www.exponerat.net/wp-content/uploads/2014/05/Politiker_Gudrun_Schyman_niqab_2013-12-04-10-06-43.jpg
Ignatius72
2015-04-25, 09:02
Minimjölk, Jag är nyfiken på vad du jobbar med. För min del så är det stor skillnad på hur jag drar in stålarna för att avgöra om det är värt.
Slutade som butikschef när vi fick bebis. Både jag och frugan jobbar omkring 25 timmar per vecka. Kan inte föreställa mig att jobba mer för att ha mer... Om man inte måste.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.