Kan man avgöra vilka näringsämnen man behöver förtära baserat på vad man är sugen på?

[Diomedea exulans]

Det händer att jag t ex äter gröt till frukost och mackor med smör till förmiddagsfikat, för att sedan framåt lunch vara sugen på något rejält proteinrikt, som massor kött eller kycklingfilé. Och jag tycker ibland att det omvända råder; om jag har ätit kvarg till frukost och kycklingfilé med grönsaker till lunch kan jag känna mig sugen på ris eller pasta lite senare.

Är detta sug resultatet av att jag vet med mig att jag borde äta lite andra näringsämnen, eller har kroppen en medfödd förmåga att berätta för en vad man behöver äta?

Att kaloriintaget i stort regleras på ett bra sätt hos många står väl utom tvivel. Det är vanligt med människor som håller sig på kaloribalans bara genom att äta efter hungerskänslor. Min fråga är alltså om kroppen är mer detaljerad med att signalera vad den behöver få i sig. Kommer man automatiskt bli sugen på att äta 2 g protein/kg kroppsvikt om man styrketränar hårt?

En sak som talar emot detta är det berömda sötsuget, som många upplever trots att kroppen väl inte behöver raffinerat socker under tillfället de känner det?

[Pretorian]

Jag känner sug efter snabb energi (socker) när jag ätit för lite, inte annars.

[Ola Wallengren]

Energi, vatten och kanske salt kan man känna av. Det finns någon studie som visat att man blir mer sugen på proteinrik mat efter en tid på lågproteinkost, men det är tveksamt och det är beroende på ett ökat behov. Den mest övertygande forskningen vad gäller protein är främst på möss (the protein leverage hypothesis) men har dåligt stöd hos människa.
Vi har också en aptitreglering som verkar sträva efter variation vilket indirekt medför ett varierat näringsintag, men detta kan alltså inte direkt härledas till något specifikt näringsämne så vitt jag känner till.
Glukos är lite komplicerat, det är ju bland annat inte ett essentiellt näringsämne, men man kan nog säga att det finns en viss reglering.

[Diomedea exulans]

Energi, vatten och kanske salt kan man känna av. Det finns någon studie som visat att man blir mer sugen på proteinrik mat efter en tid på lågproteinkost, men det är tveksamt och det är beroende på ett ökat behov. Den mest övertygande forskningen vad gäller protein är främst på möss (the protein leverage hypothesis) men har dåligt stöd hos människa.
Vi har också en aptitreglering som verkar sträva efter variation vilket indirekt medför ett varierat näringsintag, men detta kan alltså inte direkt härledas till något specifikt näringsämne så vitt jag känner till.
Glukos är lite komplicerat, det är ju bland annat inte ett essentiellt näringsämne, men man kan nog säga att det finns en viss reglering.

Okej, där fick jag i princip svar på min fråga. Tack. :)

[Klein]

Givetvis inte. Sinnesbilden av mat i hjärnan hos den sugne är socialt programmerad.

[Minimjölk]

Jag ser inte det som orimligt att vi blir sugna på det som kroppen behöver. Vi är ju rätt duktiga på att känna efter inom andra områden och det vore rimligt att vi är programmerade att försöka uppfylla de basala behoven.

Kroppen berättar och vi agerar.

Jag är sömnig... sov
Jag är trött/utsliten... vila
Jag är törstig... drick
jag är hungrig...ät

I perioder när jag ätit dåligt med protein känner jag mig svagare och musklerna känns hungriga. När jag ätit lite salt känner jag mig urlakad och lite urtorkad. Har jag ätit lite kolhydrater blir jag initiativlös och har sämre ork. Äter jag för lite fett får jag sämre aptit och lust att göra saker. Alla sakerna ovan talar om för mig vad jag skall fylla på med genom att jag ofta blir sugen på livsmedel med dessa innehåll när jag känner mig svag inom några områden. Mår såklart bäst när jag äter balanserat och ett liitet överskott.

[shut teh face]

Man brukar ju bli sugen på öl i solen för att b-vitamin där i kompletterar d-vitamin från solen rätt bra. Men det behöver ju inte vara biologiskt/kemiskt betingat utan kan mer sitta i huvudet, när man väl vet om det, eller en social konstruktion att det är trevligt. :)

[Old Nick]

Det finns någon studie som visat att man blir mer sugen på proteinrik mat efter en tid på lågproteinkost, men det är tveksamt och det är beroende på ett ökat behov.

Man kunde ju önska att det vore så att folk blev sugna på proteinrik mat om de fick för lite, men enligt vad jag ser så verkar ingenting tyda på det. Tvärtom så svälter sig folk ner i vikt på proteinfattig kost och kalorikompenserar sedan med smågodis och fika tills de är fetare och svagare än de var innan.

Går man på instinkt verkar det resultera i raka motsatsen till vad som borde göras.

[Beemel]

Jag ser inte det som orimligt att vi blir sugna på det som kroppen behöver. Vi är ju rätt duktiga på att känna efter inom andra områden och det vore rimligt att vi är programmerade att försöka uppfylla de basala behoven.

Kroppen berättar och vi agerar.

Jag är sömnig... sov
Jag är trött/utsliten... vila
Jag är törstig... drick
jag är hungrig...ät

I perioder när jag ätit dåligt med protein känner jag mig svagare och musklerna känns hungriga. När jag ätit lite salt känner jag mig urlakad och lite urtorkad. Har jag ätit lite kolhydrater blir jag initiativlös och har sämre ork. Äter jag för lite fett får jag sämre aptit och lust att göra saker. Alla sakerna ovan talar om för mig vad jag skall fylla på med genom att jag ofta blir sugen på livsmedel med dessa innehåll när jag känner mig svag inom några områden. Mår såklart bäst när jag äter balanserat och ett liitet överskott.

Det du skriver stämmer säkert. Men frågan är om du skulle vara sugen på de respektive makronutrienterna instinktivt baserat på de olika symptomen. Att du nu har lärt dig att du reagerar på ett visst sätt när du ätit för lite av något (som du då troligen har ganska bra koll på eftersom du vet att du ätit för lite) ifrågasätter jag inte. Men inlärt beteende och instiktivt är om inte varandras motsatser så ändå rätt skilda fenomen.

[Sniggel]

Man kunde ju önska att det vore så att folk blev sugna på proteinrik mat om de fick för lite, men enligt vad jag ser så verkar ingenting tyda på det. Tvärtom så svälter sig folk ner i vikt på proteinfattig kost och kalorikompenserar sedan med smågodis och fika tills de är fetare och svagare än de var innan.

Går man på instinkt verkar det resultera i raka motsatsen till vad som borde göras.

Finns det verkligen individer i västvärlden som äter proteinfattigt?
För lite protein för optimala resultat finns det nog men syftar du på under 40 gram?