Visa fullständig version : Hade ni stora jävlar komplex när ni ännu inte var stora?
Tja! Har haft jävligt mycket psykiska problem senaste åren och sen jag började träna verkligen mått skit för min fysik.
Har dock senaste tre månaderna haft kontakt med flera psykologer och mår mycket bättre, dock är man ju ständigt psykiskt upptagen av sin fysik. Har bara tränar ett år och är inte stor än även om jag är större.
Känner sig ur form, men för liten förr deff osv😂
Nu mår jag ju endå nästan bra, men man går fan och tänker på sina ökningar vad man kan göra bättre osv hela tiden. Kan liksom inte koppla av..
Hur gjorde ni? Tänker ofta att"ingen ide att nojja i onödan" men då känner man sig oseriös istället.. Som att alla andra ökar bättre och så.
Ingen böla ut tråd, bara nyfiken om ni har tips!
Mvh :)
Tricklew
2015-03-06, 22:54
De stora djävlarna har fortfarande komplex, välkommen till spiralen av ätstörningar och självskadebeteende.
Scratch89
2015-03-06, 23:00
Att lägga all sin ångest på kost och träning är ingen ide. Som du säkert förstår är det troligen inte träningen som gjort att du mår dåligt, utan du mådde dåligt redan innan det, och det är såhär besvären manifesterar sig.
Nordenator
2015-03-06, 23:02
Visst är det kul att öka, men jag har alltid varit inne på att jag inte riktigt är av samma skrot och korn som folket som satsar helhjärtat på gymmet. Jag är egentligen fruktansvärt slö, och att jag tränar så "seriöst" som jag gör idag är bara det något jag är nöjd med. Så länge jag är hyfsat stark och inte överdrivet knubbig är jag rätt glad.
Räka4life.
Diomedea exulans
2015-03-06, 23:02
Utseendet spelar ju ingen roll. Det är bara personligheten brudar bryr sig om. Det kanske kan hjälpa.
Jansson_84
2015-03-06, 23:08
Tja! Har haft jävligt mycket psykiska problem senaste åren och sen jag började träna verkligen mått skit för min fysik.
Har dock senaste tre månaderna haft kontakt med flera psykologer och mår mycket bättre, dock är man ju ständigt psykiskt upptagen av sin fysik. Har bara tränar ett år och är inte stor än även om jag är större.
Känner sig ur form, men för liten förr deff osv😂
Nu mår jag ju endå nästan bra, men man går fan och tänker på sina ökningar vad man kan göra bättre osv hela tiden. Kan liksom inte koppla av..
Hur gjorde ni? Tänker ofta att"ingen ide att nojja i onödan" men då känner man sig oseriös istället.. Som att alla andra ökar bättre och så.
Ingen böla ut tråd, bara nyfiken om ni har tips!
Mvh :)
En väldigt viktig sak är att du ska aldrig jämföra dig med vad andra presterar. Alla har olika förutsättningar, den enda du kan mäta dig mot är dig själv och se vilka framsteg du gör.
En sak jag själv kan känna är att jag "vet" när jag tycker att jag har kört bra på gymmet, får du inte den känslan, så försök köra lite hårdare nästa pass.
Försöker att inte jämföra med andra ;)
Men för mig är det så att en bra dag tycker jag MUF se enorma framsteg och mina extra 16kg är tveklöst där, en dålig trött dag/käkat för lite är jag en 12åribg som lever på wow och billys pizza ;)
Dock får jag ofta obehagliga skamkänslor.. Kan vara på Ica när man ska köpa kvarg och tänker "fan gör jag det här för, är ju inte ens stor" eller att jag är patetisk som ens försöker, men folk med byggargener springer förbi trots att jag tror jag gör allt rätt..
Som sagt dock så är det bättre nu :)
mangemani
2015-03-06, 23:40
när man var ung och osäker så hade man väl komplex och gick i liknande tankar.
det var när man växte upp och mognade på sig samt slutade tro att livet cirkulerade runt träningen, som komplexen försvan och träningen blev en mer kul och skön sak att hålla på med istället för en blodigt allvarlig sak.
Du borde börja äga dina egna känslor. Det är inte "man" som tänker och känner sådär, det är du. Att ha komplex är nog allmängiltigt, men till den graden och på det sättet du har, nä. Bra att du pratar med någon om det.
filmjölk
2015-03-07, 00:05
Jag hade enorma komplex för min supertaniga klena fula kropp i tonåren och tjejer ansåg att jag var totalt ointressant. Lite muskler från skrotlyftning och tillskott tog effektivt bort alla kroppskomplex och jag fick tjejer intresserade av mig.
Jag skulle och borde kunna skriva en lång harang om att bli bekväm i sin egen kropp, vara sig själv och acceptera vad Gud givit, men då andra redan gjort detta (Jag +1:ar dem) så får jag presentera en annan bild. Ja muskler ger både självförtroende och minskar dina komplex, muskler kan för en blyg, socialt inkompetent 18åring innebära skillnaden mellan att bli behandlad som ett obetydligt irritationsmoment och att få ligga.
Med åren så ger man (läs jag) upp och börjar inse att det är minst smärtsamt att bara försöka gilla läget.
Har genom hela mitt liv varit extremt smal, minns att jag vägde 23kg när jag var 9 år. 52kg när jag var 17 år. Blev kallad benrangel och diverse andra ord hela min uppväxt. Kämpade med ett hantelset och en skivstång på pojkrummet för att råda bot på detta för jag vågade inte träna på gym. Mitt pumpande hemma gjorde i princip noll skillnad, ökade nog inte någonting.
Detta följde med mig ganska länge så när jag började träna seriösare vid 18 års ålder var det väldigt skönt när man började komma ifrån det där mer och mer. Så jag var liksom "nöjd" bara jag inte var smal, bara jag slapp räknas som benrangel. Tror det till viss del har begränsat mig då jag varit nöjd så länge jag inte räknats som benrangel.
Jag räknas inte till "stor jävel" men mitt komplex är iaf borta. Men det tog rätt länge innan jag kunde räkna mig själv som "inte smal".
filmjölk
2015-03-07, 09:12
Har genom hela mitt liv varit extremt smal, minns att jag vägde 23kg när jag var 9 år. 52kg när jag var 17 år. Blev kallad benrangel och diverse andra ord hela min uppväxt. Kämpade med ett hantelset och en skivstång på pojkrummet för att råda bot på detta för jag vågade inte träna på gym. Mitt pumpande hemma gjorde i princip noll skillnad, ökade nog inte någonting.
Detta följde med mig ganska länge så när jag började träna seriösare vid 18 års ålder var det väldigt skönt när man började komma ifrån det där mer och mer. Så jag var liksom "nöjd" bara jag inte var smal, bara jag slapp räknas som benrangel. Tror det till viss del har begränsat mig då jag varit nöjd så länge jag inte räknats som benrangel.
Jag räknas inte till "stor jävel" men mitt komplex är iaf borta. Men det tog rätt länge innan jag kunde räkna mig själv som "inte smal".
Jag känner igen mig i det där. Helt ärligt, om du inte hade börjat lyfta skrot och fortfarande var den där 52kgs killen (kanske i dagsläget 62kg, ursprungliga 52 fast med 10kgs ölkagge) Hur hade ditt liv sett ut då? Hade du ens vart pappa idag?
Jag känner igen mig i det där. Helt ärligt, om du inte hade börjat lyfta skrot och fortfarande var den där 52kgs killen (kanske i dagsläget 62kg, ursprungliga 52 fast med 10kgs ölkagge) Hur hade ditt liv sett ut då? Hade du ens vart pappa idag?
Är ju en rätt svår fråga att svara på. Speciellt då det gått så lång tid sen jag började styrketräna. Men om man tänker på att mitt självförtroende ökade väldigt mycket av styrketräningen och gjorde mig mer "cool" i brist på bättre ord så är det inte helt orimligt att dra slutsatsen att mitt liv hade varit rätt så annorlunda. Jag vet ju hur killen (jag alltså) min fru föll för var och den personligheten hade nog inte vuxit fram utan styrketräningen kanske.
Själv då? :)
Det släppte med åren och jag har vart mer intresserad av att vara stark än snygg.
Carlo Fatface
2015-03-07, 10:03
Det är en intressant frågeställning som fler antagligen brottas med än vad de vill erkänna eller ens tror.
Det kan verkligen vara en hårklyvning mellan en livsstil man gillar och ett osunt beteende.
Har egentligen inget svar här mer än att det blir lättare att hantera ju äldre du blir,troligtvis.
Kan ha att göra med att,i mitt fall,trivs numera med min kroppsstorlek och inser att jag ändå är rätt vältränad jämför med andra i min ålder.
Tänker dock fortfarande på hur jag ska lägga upp varje träningsdag och måltider.
Om det är ett sunt eller osunt beteende beror nog på vem man frågar..
Nu är jag inte nått vidare stor och har aldrig varit. Men komplexen bör minska i samma takt som man inser att man inte får ****** mer med bara för att har någon räffla mer eller mindre på triceps.
Ironskt att de flesta börjar träna för att få mer tjejer sen gör överdriven träning dem till trista jävlar som bara tänker på torrt ris och kyckling så brudarna väljer någon roligare istället.
TheOne1994
2015-03-07, 10:39
Tja! Har haft jävligt mycket psykiska problem senaste åren och sen jag började träna verkligen mått skit för min fysik.
Har dock senaste tre månaderna haft kontakt med flera psykologer och mår mycket bättre, dock är man ju ständigt psykiskt upptagen av sin fysik. Har bara tränar ett år och är inte stor än även om jag är större.
Känner sig ur form, men för liten förr deff osv��
Nu mår jag ju endå nästan bra, men man går fan och tänker på sina ökningar vad man kan göra bättre osv hela tiden. Kan liksom inte koppla av..
Hur gjorde ni? Tänker ofta att"ingen ide att nojja i onödan" men då känner man sig oseriös istället.. Som att alla andra ökar bättre och så.
Ingen böla ut tråd, bara nyfiken om ni har tips!
Mvh :)
du är 18 år gammal. Om du ser på dom trådar du skapat så hänger det ihop.
Jag vet att du skapa en tråd om lågt tetso, kommer du ihåg ?
Mitt råd är att fortsätt träna, investera i dej själv ( läs böcker ) börja konditionstäna och se livet på ett annat sätt.
Du kan bara vara lite vilse i tankarna just nu men det går över ska du se, du är en mellanperiod av ungdum/vuxenlivliv. Sluta se på andras bilder på Instagram ,facebook osv. Jämför du dej med andra är du tyvärr körd..
Önskar dej all lycka !
filmjölk
2015-03-07, 10:56
Är ju en rätt svår fråga att svara på. Speciellt då det gått så lång tid sen jag började styrketräna. Men om man tänker på att mitt självförtroende ökade väldigt mycket av styrketräningen och gjorde mig mer "cool" i brist på bättre ord så är det inte helt orimligt att dra slutsatsen att mitt liv hade varit rätt så annorlunda. Jag vet ju hur killen (jag alltså) min fru föll för var och den personligheten hade nog inte vuxit fram utan styrketräningen kanske.
Själv då? :)
Samma här. Är övertygad om att jag hade vart 36, (snart 37), okysst och oskuld. Fet som i dagsläget fast smalfet istället för fetfet:)
Ingen ide att försöka bli "snygg" det går hem hos vissa tjejer andra inte; om du inte är ute efter en speciell tjej och ska köra nån sorts long con över 10 år för att få henne genom superkroppen från gamla grekland så är det inte värt det.
Och vara stor är inget att sikta på heller för du vänjer dig vid dig själv och ser dig aldrig riktigt som stor även om du väl blir det. Man brukar få höra från slätkingar man ser på sommrarna en gång om året att man har växt lite men själv känner jag att jag står och trampar eller att väldigt lite har hänt så det är ju rätt meningslöst att gå efter det med.
Försök ha kul när du tränar och låt de som händer hända, blir du stor = grattis, blir du snygg = grattis.
Känner sig ur form, men för liten förr deff osv😂
Det här kan vara de jobbigaste ilandsproblemet jag har för tillfället. Förstår dig helt *hug*
utseendet spelar ju ingen roll. Det är bara personligheten brudar bryr sig om. Det kanske kan hjälpa.
+1
+1
Utseende spelar roll men det är ansiktet då, ser du ut som att du precis blivit urklippt från en bild i en trafikolycka så är det kört.
Utseende spelar roll men det är ansiktet då, ser du ut som att du precis blivit urklippt från en bild i en trafikolycka så är det kört.
Jo det är klart. Dessutom ska man vara välvårdad och -klädd. Men just fysiken är nästan helt irrelevant vilket många ännu inte greppat.
Jo det är klart. Dessutom ska man vara välvårdad och -klädd. Men just fysiken är nästan helt irrelevant vilket många ännu inte greppat.
Kläder är mindre viktigt så länge kläderna är hela och rena och från detta sekel. Nån t-shirt och ett par brallor från närmsta MQ duger gott och väl.
Jag såg chubby ut. Blev bättre med lägre fett procent.
Kläder är mindre viktigt så länge kläderna är hela och rena och från detta sekel. Nån t-shirt och ett par brallor från närmsta MQ duger gott och väl.
Kläder är väldigt viktigt. Utstrålar självsäkerhet, välmående och disciplin. Eller "social status" som man också kan kalla det. Helt klart viktigare än att ha perfekta ansiktsdrag.
filmjölk
2015-03-07, 13:33
Jo det är klart. Dessutom ska man vara välvårdad och -klädd. Men just fysiken är nästan helt irrelevant vilket många ännu inte greppat.
Jag har inte greppat det. jag tycker den är i allra högsta grav relevant, mer relevant än något annat. Om jag bedömer om en tjej är attraktiv eller inte kommer hennes fysik långt före hennes ansikte, sminkning, frisyr eller om kläderna är färgkordinerade, snygga, smutsiga eller rena.
Jag har inte greppat det. jag tycker den är i allra högsta grav relevant, mer relevant än något annat. Om jag bedömer om en tjej är attraktiv eller inte kommer hennes fysik långt före hennes ansikte, sminkning, frisyr eller om kläderna är färgkordinerade, snygga, smutsiga eller rena.
De flesta går på ansiktet + personlighet, spec kvinnor.
Kläder är väldigt viktigt. Utstrålar självsäkerhet, välmående och disciplin. Eller "social status" som man också kan kalla det. Helt klart viktigare än att ha perfekta ansiktsdrag.
Spinoff ligger upp nu.
När jag var smalare så fick jag nästan aldrig brudar. Nu har ag mer muskelmassa men även mycket, mycket mer fett. Får ändå många fler. Så tror de mer handlar om att jag fått bättre självförtroende, för snyggare har jag ej blivit.
Jag är väl relativt stor. 200cm 117kg i bra form.
Har varit sjuk och inte tränat på 10 dagar nu, känner mig liten som en skolflicka.
Gillade verkligen inte min kropp förut.
Jag är väl relativt stor. 200cm 117kg i bra form.
Har varit sjuk och inte tränat på 10 dagar nu, känner mig liten som en skolflicka.
Gillade verkligen inte min kropp förut.
:)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.