handdator

Visa fullständig version : Lycka och stimuli


agazza
2015-02-19, 07:32
Jag vill väl egentligen inte påstå att detta är en hippietråd, men jag vill ändå dela mina tankar och funderingar i ämnet.

Det är nog ganska samma lika för de 23+are på brädan, och säkert en del yngre också, även ifall livet inte riktigt hunnit sparka de yngre i skrevet ordentligt än.

Men jag tycker livet börjar bli lite grått, ifall man jämför med skoltidens hormon och spritdimma som man gjorde piruetter i.

Jag är inte på något sätt deprimerad men jag har blivit likgiltig inför många saker som tidigare gav ett rätt ordentligt dopaminpåslag.

Jag gissar att detta enbart har med åldern och därför den fysiologiska utvecklingen att göra.




Men nu till min huvudfråga, för er mellan ~25-35.

Vilka yttre stimuli känner ni har tappat sin charm, och vad har ni istället hittat för nya saker att ersätta de med, för att desperat försöka bibehålla ungdomens eufori över ingenting?


Jag själv har alltid varit ett stort fan av stora alkoholintag, men det har på sistone börjat bli lite "mjeh" över det.

Jag har däremot känt att jag blir otroligt till freds av djur och natur, samt kan jag också se charmen i saker som adrenalinknarkare gillar.

Förutom det är det lite tomt på yttre stimuli. Att börja punda är fortfarande för skadligt och för dyrt. Men det vore intressant att höra hur andra resonerar.


Kör hårt filmjölk

awesomooo
2015-02-19, 07:37
Jag blir till freds genom att resa bort och slippa vardagen som är sig lik varje dag. Önskar att jag fortfarande gick i högstadiet/gymnasiet.

Jag trivs på mitt jobb och så men det känns ändå så jävla deprimerande att gå upp och göra samma sak i resten av livet.

agazza
2015-02-19, 07:47
Jag glömde att beröra ämnet jobb.

Jag har svårt att tro att fler än några få promille faktiskt kan jobba med något de blir genuint lyckliga av varje dag.

Så jag lämnar egentligen den diskussionen till "att det är bra att ha ett kneg".

caro
2015-02-19, 08:36
Jag glömde att beröra ämnet jobb.

Jag har svårt att tro att fler än några få promille faktiskt kan jobba med något de blir genuint lyckliga av varje dag.

Så jag lämnar egentligen den diskussionen till "att det är bra att ha ett kneg".

Nu tillhör ju jag den där promillen då. Att sitta av 8 timmar per dag som inte är stimulerande, eller roliga, eller gör minsta avtryck, vore rena döden. Jag förstår att det känns som "dag ut och dag in" om jobbet inte ger något mer. Det är ju olika saker för olika människor, vad man finner tillfredsställelse i. Men jag tror inte man ska avfärda betydelsen av att ha ett jobb man riktigt, riktigt gillar.

I övrigt gäller det ju att göra det man gillar, som man har lust med. Men har man inte ens lust med något, fast världen innehåller tusen möjligheter, ja, vad ska man göra då?

Några intressen har du väl, eller? Läsa, fota, laga mat, spela schack, träna, spela något instrument, skidåkning, klättring. Cykla, många killar börjar cykla, det innehåller många moment tydligen, kläder och prylar och träning i ett. En hel sekt, liksom, att drunkna i. Om du nu gillar natur och djur, börja rida. Stallet är ett rogivande ställe att spendera tid på.

Och sen det som gör att man inte faller ihop och blir en allmän nickedocka, det viktigaste av allt, se till att lära dig nya saker, varje dag.

Alkohol och droger är mesiga alternativ i livet. Och hur kan skolåren, högstadium, gymnasium någonsin, ever, vara det roligaste i livet?!? Obegripligt. Något är missat.

TheOne1994
2015-02-19, 09:18
om du har sådana tankar vid 23 så vänta tills du blir 40 :)
du verkar inte ensam om detta dock, du är i en mellanperiod i ditt liv. Den bästa tiden i "ens" liv måste vara 15. Köra moppe,drick brännvin,pir*ra brudar. På min tid hittad eman använda porrtidningar i skogen...ha ha det var tider det.

OT: Caros inlägg var bra !

Gpajpen
2015-02-19, 09:29
Men nu till min huvudfråga, för er mellan ~25-35.

Vilka yttre stimuli känner ni har tappat sin charm, och vad har ni istället hittat för nya saker att ersätta de med, för att desperat försöka bibehålla ungdomens eufori över ingenting?


Jag själv har alltid varit ett stort fan av stora alkoholintag, men det har på sistone börjat bli lite "mjeh" över det.

Jag har däremot känt att jag blir otroligt till freds av djur och natur, samt kan jag också se charmen i saker som adrenalinknarkare gillar.

Förutom det är det lite tomt på yttre stimuli. Att börja punda är fortfarande för skadligt och för dyrt. Men det vore intressant att höra hur andra resonerar.


Kör hårt filmjölk

Att träna riktigt hårt var i princip det enda roliga som fanns kvar, men då det visade sig vara kontraproduktivt är nu också det borta.

svag74
2015-02-19, 09:32
Jag är för gammal för att få svara, men riktigt bra musik kan få mig lyrisk när man är på humör för det.
Särskilt musik som får en att bli nostalgisk och minnas svunna tider :D

Gpajpen
2015-02-19, 09:34
I övrigt gäller det ju att göra det man gillar, som man har lust med. Men har man inte ens lust med något, fast världen innehåller tusen möjligheter, ja, vad ska man göra då?

Problemen börjar dock när allt man tycker är roligt skadar dig, är dyrt eller ses ned på (eller alla samtidigt). Nått jag t.ex tycker är roligt är att röka, festa, lösa sexuella förbindelser, skräpmat och bränna pengar.

caro
2015-02-19, 09:39
Problemen börjar dock när allt man tycker är roligt skadar dig, är dyrt eller ses ned på (eller alla samtidigt). Nått jag t.ex tycker är roligt är att röka, festa, lösa sexuella förbindelser, skräpmat och bränna pengar.

Haha, det är sant, det kan vara ett bekymmer. Men, om du nu själv accepterar att du skadar dig och gör av med pengar. Och kan stå ut med att andra ser ner på det. Om det roliga liksom är viktigare än alla de där motstånden. Då är det väl inget som hindrar dig att fortsätta, egentligen. Sålänge du inte skadar andra (kan man säkert också filosofera kring) är det ju bara hur roligt det är i förhållande till de problem för dig själv du ser, som avgör. :d

Men, jag har samma problem, det roligaste jag vet är att snöa in på olika kul saker att lära mig, oftast något matematiskt. Hur kul tycker omgivningen man är då? Men det är oftast deras problem, i alla fall sålänge barnen får mat ;).

AeternusRex
2015-02-19, 10:04
Jag har samma underhållning till samma grad nu som när jag var fjortis. Måla,rita,skriva,läsa och lira gura. Träningen är förstås ett stort glädjeämne. Jag har ett jobb som hjälper människor som jag är tillfreds med även om det inte är superoptimalt och periodvis vill jag mest skrika.

Men visst livet är rätt grått i många avseenden det som lyfter det hela är la sommaren egentligen resten av tiden är ju bara tidsfördriv. Men det är ju bara att underhålla sig bäst det går. I min mening har inte ett skit förändrats sen muck.

Förutom:
jag är bakis 2-3 dagar efter en rejäl fylla.
Sex är en akt som innefattar mer än 5 minuter
Att vara full är inte alls lika kul
Att gå ut på krogen är inte alls lika kul
Att spela dator 16 timmar om dagen är inte alls lika kul
Att äta osunt ökat tillsynes magfläsket exponentiellt
Att dygna är inte längre möjligt
Att sitta där det drar är otäckt
Att lyssna på musik på för hög volym har tappat sin charm
Om jag skulle kasta mig handlöst i marken skulle jag slå mig och ha ont i 2 veckor inte 2 timmar.

Listan fortsätter nog ett tag men det får räcka där.

agazza
2015-02-19, 10:24
Nu tillhör ju jag den där promillen då. Att sitta av 8 timmar per dag som inte är stimulerande, eller roliga, eller gör minsta avtryck, vore rena döden. Jag förstår att det känns som "dag ut och dag in" om jobbet inte ger något mer. Det är ju olika saker för olika människor, vad man finner tillfredsställelse i. Men jag tror inte man ska avfärda betydelsen av att ha ett jobb man riktigt, riktigt gillar.

Jo men det är ju otroligt få som har möjligheten att jobba med det dom riktigt riktigt gillar.

Jag avskyr inte mitt jobb, det kan vara otroligt stimulerande och ibland ger det något skratt, men det är långt ifrån det jag menar.

Jag skulle helst vilja skapa något, jag skulle hellre vara en välrenommerad smed, eller någon svensk variant till Chip Foose, men det hade inte heller gett mig det jag skulle klassa som riktigt riktigt gillar.

Men jobb är något som är nödvändigt för att förtjäna sin plats i samhället och överleva, så jag tänkte inte beröra den punkten så mycket.
Klart man ska röra sig mot ett jobb som man gillar, men det är otroligt få jobb som driver en människa att skutta ur sängen klockan sex på morgonen med ett fett leende på läpparna.

I övrigt gäller det ju att göra det man gillar, som man har lust med. Men har man inte ens lust med något, fast världen innehåller tusen möjligheter, ja, vad ska man göra då?

Några intressen har du väl, eller? Läsa, fota, laga mat, spela schack, träna, spela något instrument, skidåkning, klättring. Cykla, många killar börjar cykla, det innehåller många moment tydligen, kläder och prylar och träning i ett. En hel sekt, liksom, att drunkna i. Om du nu gillar natur och djur, börja rida. Stallet är ett rogivande ställe att spendera tid på.

Och sen det som gör att man inte faller ihop och blir en allmän nickedocka, det viktigaste av allt, se till att lära dig nya saker, varje dag.



Jag har många intressen, alla utom sport princip, jag blir helt enkelt intresserad av något nytt när det gamla blir rutin.
Men det innebär inte att jag blir lycklig av det, jag njuter av det, det tillför en viss glädje, men jag vill inte sätta någon kungakrona på något av mina intressen, även ifall jag brinner för det så tappar det sin charm då man kan bemästra det till en godtycklig nivå.

Men ett efter ett intresse utarmas i och med detta.

Jag skulle kanske vilja dra en parallell till Alan Watts - The mind

emHAoQGoQic





Alkohol och droger är mesiga alternativ i livet. Och hur kan skolåren, högstadium, gymnasium någonsin, ever, vara det roligaste i livet?!? Obegripligt. Något är missat.

Det var en extravagant tid med mycket stimuli kan man väl kort och gott säga.

Fler och större toppar och dalar.

Vuxenlivet är mer en vuxen kräftgång där det handlar om att ta ansvar, vara förnuftig, göra rätt, ta väl genomtänkta beslut, analysera vad man behöver göra för att göra saker bra. Ha en sund liten framtidsoro, pensionsspara.

Otroligt välfungerande, och grå vardag, med små färgfläckar som folk kallar intresse eller hobby.

Det var det som jag kategoriserade som "Mjeh".

caro
2015-02-19, 10:41
Jag skulle kanske vilja dra en parallell till Alan Watts - The mind

emHAoQGoQic


Hm. Intressant. Det slår mig, det är kanske dags att skaffa familj. Barn. Då har man inte tid med luxuösa saker som att tänka för mycket. Så länge de är små. Då längar man ihjäl sig efter 30 sekunder att få tänka ifred. Och sen när de blivit så stora att man faktiskt får tid att tänka ifred, har man mognat och det som var bekymmer tidigare synes rätt små och obetydliga. Man kan säga att barn rätar upp prioriteringar i livet. Ja, alltså, det är min upplevelse. Både egen och vad jag sett i nära omgivning.

Som en grej att tänka på, som kanske inte är det som slår en först, att det kanske är dit man är påväg.

agazza
2015-02-19, 10:43
Relevant i frågeställningen angående känslor

HdqVF7-8wng

agazza
2015-02-19, 10:52
Hm. Intressant. Det slår mig, det är kanske dags att skaffa familj. Barn. Då har man inte tid med luxuösa saker som att tänka för mycket. Så länge de är små. Då längar man ihjäl sig efter 30 sekunder att få tänka ifred. Och sen när de blivit så stora att man faktiskt får tid att tänka ifred, har man mognat och det som var bekymmer tidigare synes rätt små och obetydliga. Man kan säga att barn rätar upp prioriteringar i livet. Ja, alltså, det är min upplevelse. Både egen och vad jag sett i nära omgivning.

Som en grej att tänka på, som kanske inte är det som slår en först, att det kanske är dit man är påväg.

Jag brukar tänka rätt logiskt då det gäller storleken på ett "bekymmer".


ifall du översätter livet i siffror.

Specifikt tid i livet, översätter du till diametern av en cirkel.

I denna cirkel gör du nya cirklar som representerar sämre tider i livet och bättre tider i livet.

Dessa händelser är absolut, och kommer ha en bestämd diameter, hur man vill representera storleken på dessa är upp till var och en att bedöma.

I början av livet kan en händelse ta upp en rätt stor area av ditt liv, men utifrån att diametern på livscirkeln blir större, så blir även problemcirkeln mindre i relation till livet.

Det är ett smidigt sätt att visualisera hur obetydligt ett problem kan vara senare i livet, som kan ha varit en otroligt stor sak tidigare.

http://www.art-made-easy.com/images/color-wheel1.jpg

xodd
2015-02-19, 11:05
Jag håller helt med dig agazza. Livets tristess, om man nu får uttrycka sig så, har tagit ett rejält tag om magen, tryckt till över ryggen och sagt "bend over, du får den vare sig du vill eller inte".

Datorspel, som en gång i tiden var den stora passionen, finner jag sällan något nöje i nu för tiden. Kan ju ligga i att det bara produceras skit nu för tiden, vem vet :P

Samtidigt kan jag gå o längta efter att få köpa mig en skogstomt någon stans för att ha nära till djur och natur. Kunna springa näck genom min egen skog om jag så skulle vilja det. Något jag absolut inte var intresserad av för 10 år sedan. Hade frågan kommit upp då hade antagligen svaret blivit "öööh, din jävla bonnläpp, vafan, öö, jag ska bo i en takvåning på Linné...". Kanske att ha möjlighet att driva en liten gård, producera för eget bruk. Otroligt tillfredsställande.

Resa. Där finner jag en otrolig tillfredsställelse men en jävla bitterhet över att inte blir på när så mycket som jag vill av den enkla anledningen att det inte finns tid. Pengar finns. Tid finns inte.

Samtidigt står hela processen med barn och att faktiskt bli vuxen, med allt vad det innebär, o nosar en så långt upp i ändalyktan att det faktiskt börjar bli lite jobbigt... Du får den vare sig du vill eller inte...

PureWhey
2015-02-19, 11:12
Usch, undrar hur svaren skulle sett ut på en identisk bräda i låt säga... Sydney?

Slaxes
2015-02-19, 11:12
Att resa iväg och vara borta ett tag är euforiskt rakt igenom. Jag kan faktiskt bli glad av bara tanken på att veta att jag kan komma iväg om jag vill, och att det är okej!

Bifogar en bild en kompis tagit på en strand i Australiens byron bay. Strandhäng med ett 20-tal personer från hela världen som dricker öl, röker, surfar och bondar på själslig nivå. Kortfattat det som jag skulle vilja göra hela livet, varje dag. Tanken på att dessa stunder finns och kommer att komma tillbaka skapar stor motivation och lycka.

http://s28.postimg.org/ims1torlp/auss.jpg

Sniggel
2015-02-19, 11:17
om du har sådana tankar vid 23 så vänta tills du blir 40 :)
du verkar inte ensam om detta dock, du är i en mellanperiod i ditt liv. Den bästa tiden i "ens" liv måste vara 15. Köra moppe,drick brännvin,pir*ra brudar. På min tid hittad eman använda porrtidningar i skogen...ha ha det var tider det.

OT: Caros inlägg var bra !

Har aldrig mått så bra som jag gör nu efter 30. Sen kanske jag är lite udda och har inte fått kickar av vad de flesta andra fick i tonåren. Alkohol var väl skoj men festande var väl knappast något som man såg som höjdpunkter i livet. Datorspel och att sitta och programmera gav dock ordentliga kickar. Det senare, även om jag i princip aldrig gör det längre, ger fortfarande kickar om jag åstadkommer något (vilket är poängen med programmering). Resor är också nåt som "alla" ville göra och som "alla" tyckte att jag borde vilja göra "eftersom jag är ung och borde ut och uppleva saker". Visst gillade/gillar jag att resa men det är inte särskilt högt upp på listan över saker man njuter av.

Att jag mår så bra efter 30 är till stor del pga att jag har hunnit reflektera så mycket över vad jag vill. Kommit fram till att vissa saker jag eftersträvat inte varit mina egna kall i mitt liv. Gjort mig av med de implanterade idéerna och sökt inom mig själv efter vad som gör mig lycklig och nu kan jag ärligt säga att jag är det och har varit det i ungefär ett år hittills.
Visst har jag negativa upplevelser och fler saker jag önskar i mitt liv. Men det hindrar mig inte längre från att upplevelsen av att jag är lycklig. Tidigare låg det i baktankarna att man "ville ha si och så och måste jobba för det (härda ut) och först då blir man lycklig". Det var delvis sant då man behöver vissa grundpelare i livet för att må bra. Men många utav sakerna var inbillade behov och man missade chansen att känna sig helt tillfreds i vissa perioder av livet när man faktiskt hade allt (för stunden).

Nya kickar har jag dock upplevt. Starka sådana faktiskt. Detta genom att göra saker jag vet att jag vill och nu har möjligheten att göra. Jag har inte familj men jag har ekonomisk stabilitet och den kombon är fantastisk och ger en enorm potential och frihet.

421
2015-02-19, 11:23
Under hela den mörka vinterperioden hittade jag min stimuli i alkohol, efter en panikattack och diagnosticerad depression har jag nu implementerat mer hälsosamma stimuli i min vardag.

Nixon
2015-02-19, 11:27
Sprit är fortfarande gott, och dricks därefter. Dock är tillfällena inte lika många numer.
Krogen är väl det som tappat mest i underhållningsvärde. Baksmällorna likaså. Svårt överskattade imo.

Är fortfarande barnsligt förtjust i tv/pc-spel, läsa böcker och att träna.

En av de största bidragande faktorerna till lycka i vardagen är mitt jobb. Trodde aldrig man kunde se fram emot måndagar men ack så fel jag hade. Ev. kommer det bli än bättre i höst men det återstår att se.

Slaxes
2015-02-19, 11:28
Att jag mår så bra efter 30 är till stor del pga att jag har hunnit reflektera så mycket över vad jag vill. Kommit fram till att vissa saker jag eftersträvat inte varit mina egna kall i mitt liv. Gjort mig av med de implanterade idéerna

Word! jag önskar att jag också hade uppnått det. Många planterade tankar som spökar i mitt huvud, exempelvis: Studera på högskola -> Fast arbete tills pensionär -> Pensionär -> dö.

Jag skulle mycket hellre leva i denna ordning: Pensionär -> Studera ->arbeta -> dö

Det är nu i mina unga år som jag vill låta mig uppleva så mycket jag kan när jag fortfarande är ung! Jag kommer ju dessutom säkert att ha mycket bättre koll på vad jag faktiskt vill studera/jobba med resten av mitt liv om jag får leva först.

TheOne1994
2015-02-19, 11:30
i slutänden handlar det att ha skaffat sig så mkt man kan under vägen. Lite som att skriva en bok baklänges. Berätta för dina barn vad du gjort under din livstid. Jag gör det ofta för mina barn ( 18 o 21 + bonusbarn 21 o 22 )
Skriv ner vad du gjort och vad du vill göra, sätt igång bara.

Sniggel
2015-02-19, 11:32
Ville lägga till lite men hann inte editera:

Sen är det det här mer personligt ansvar. När man börjar bli medveten om vad man vill ha och det kanske inte passar in i ens tidigare upplevda verklighet (eller andra personers förväntningar på en) så kanske man måste göra en hel del praktiska ändringar i sitt liv men även en mental "makeover". Det är svårt att släppa en bana man riktat in sig på och investerat emotionellt i under många års tid. Men det kan vara nödvändigt (En krokig väg framåt är en bra väg eftersom den är mer lärorik än att köra med GPS från punkt A till punkt B).
När man jobbar sig igenom en sån fas och kommer ut på andra sidan mår man väldigt, väldigt bra och känner sig mycket tryggare i sig själv.

Fast för de allra flesta så blir livet aldrig som man tänkt sig så det finns potential att lära sig av livet för alla. Men det viktiga är att vara uppmärksam på hur man själv fungerar och vilka möjligheter som uppstår och inte vara allt för blind på horisonten och aldrig kolla i periferin.

Fordon
2015-02-19, 11:33
Mina kickar upp till 23 bestod av flickvän, spel, fylla och våld. Det var det roligaste som fanns. Mellan 25-28 var det flickvän, spel, träning och alkohol som gällde. Samt hojkörning.

Nu bör jag fyller 30 i år är det flickvän, bankörning/tävling med hojen som tar upp all tid och ger mening med livet. Någonstans försöker jag få till träningen också så bra som möjligt.

För mig fungerar det väldigt bra med ett fåtal intressen som jag går in i helt och hållet. Och vill jag bryta av vardagen så kan jag följa med tjejen till stallet en stund och uppleva en helt annan värld.

TheOne1994
2015-02-19, 11:37
Mina kickar upp till 23 bestod av flickvän, spel, fylla och våld. Det var det roligaste som fanns. Mellan 25-28 var det flickvän, spel, träning och alkohol som gällde. Samt hojkörning.

Nu bör jag fyller 30 i år är det flickvän, bankörning/tävling med hojen som tar upp all tid och ger mening med livet. Någonstans försöker jag få till träningen också så bra som möjligt.

För mig fungerar det väldigt bra med ett fåtal intressen som jag går in i helt och hållet. Och vill jag bryta av vardagen så kan jag följa med tjejen till stallet en stund och uppleva en helt annan värld.

detta hade räckt långt för den "normale svensson" , stimulering på högsta nivå...och varar hela livet :)

shut teh face
2015-02-19, 11:42
Jag var väl på samma nivå redan i 18-19 års åldern, sen fick jag familj och då har man inte så mycket tid på att fundera över sådana saker. Total lycka är att få spendera dagen själv med din partner, utan barn, även fast det händer en gång per år. Eller att gå ut och spela biljard med några kompisar.

Sen såklart också barnen, men inte alltid. ;)

Poängen är att få perspektiv på saker, inte gå runt och försöka stimulera dig varje dag, du har en annan mening i livet som är viktigare.

filmjölk
2015-02-19, 11:43
Kör hårt filmjölk

Jag har inga bra råd att ge. Jag tappade mycket av livslusten när jag var 27, sedan dess har jag existerat i ett slags Limbo som blir hanterbart med hjälp antidepressiv medicin. Det här är väldigt orättvist mot min fru och min son, och även mot mig själv. Det bästa jag kan göra är att "man up" och fejka.

tefached
2015-02-19, 11:46
Alla verkar så ivriga att hela tiden hitta maximal stimulans varje dag. Jag har väl tur då jag nöjer mig med väldigt lite. jag är dock bara 22 men aldrig druckit alls, tagit droger eller ens testat en cigarett för vad andra säger ger mig glädje bryr jag mig inte om.

Det jag älskar är träning, spel, flickvännen och mitt jobb.

Så en perfekt dag för mig är jobba, träna och träffa flickvännen, skulle inte byta en resa eller något för en sån dag.

Sniggel
2015-02-19, 11:46
Word! jag önskar att jag också hade uppnått det. Många planterade tankar som spökar i mitt huvud, exempelvis: Studera på högskola -> Fast arbete tills pensionär -> Pensionär -> dö.

Jag skulle mycket hellre leva i denna ordning: Pensionär -> Studera ->arbeta -> dö

Det är nu i mina unga år som jag vill låta mig uppleva så mycket jag kan när jag fortfarande är ung! Jag kommer ju dessutom säkert att ha mycket bättre koll på vad jag faktiskt vill studera/jobba med resten av mitt liv om jag får leva först.

Är ju bra om du är medveten om att vissa idéer kanske inte är exakt vad du vill egentligen.

Men den här idén om att "göra saker när man är ung". Den ifrågasatte jag personligen väldigt tidigt. Tror jag var 10 första gången jag insåg att när man är vuxen får man mer ansvar och det livet som jag såg vuxna leva såg inte helt lockade ut. Så jag funderade på hur jag på bästa möjliga vis skulle uppskatta livet efter barndomen. Anpassa vuxenlivet till hur jag ville leva. Dock så reflekterade jag väldigt lite på detta (kan inte förvänta sig så mycket visdom från en 10-åring) och stirrade rakt fram på mina planer. "En" väg dit var min inställning ungefär. Den inställningen modifierades och byggdes på med tiden pga nya upplevelser och växte sig starkare. Sen var där ett antal kombinerade händelser över många års tid som gjorde "planen" ohållbar och som började öppna upp mina ögon för att "titta i periferin".

Jag var för enkelspårig och hade missat en massa möjligheter. Jag hade varit omedveten om alla möjligheter jag missat och började inse att jag inte behövde fortsätta missa möjligheter. Om jag bara kunde acceptera att min "plan" inte hade fungerat, släppa det och börja om på nytt.

Sniggel
2015-02-19, 11:49
Alla verkar så ivriga att hela tiden hitta maximal stimulans varje dag. Jag har väl tur då jag nöjer mig med väldigt lite. jag är dock bara 22 men aldrig druckit alls, tagit droger eller ens testat en cigarett för vad andra säger ger mig glädje bryr jag mig inte om.

Det jag älskar är träning, spel, flickvännen och mitt jobb.

Så en perfekt dag för mig är jobba, träna och träffa flickvännen, skulle inte byta en resa eller något för en sån dag.

En intressant aspekt att ta hänsyn till är att hur introvert/extrovert man är borde påverka hur pass kicksökande man är.

Introverter har lätt för att bli "överstimulerade" och extroverter har lättare för att bli uttråkade pga för låg stimuli.

Är man introvert (jag är, chansar på att du också är enbart på vad du skriver i det inlägget) kanske det är svårt att ge råd till extroverter eftersom man nödvädnigtvis inte har deras perspektiv.

421
2015-02-19, 11:49
Under ungdomen gör man vettigast i att bygga en stabil grund för framtiden, valen man gör då kommer påverka resten av livet. Bygg en bra grund och du kommer ha fler alternativ och möjligheter senare.. Även om jag inte är riktigt nöjd med min nuvarande arbetsplats så tackar jag min far för att han pushade genom min utbildning på det sätt han gjorde även om jag inte uppskattade det för tillfället.

tlk
2015-02-19, 11:59
23 jämfört med 35. Ptja... 23 var intressant på helt annat sätt än 35. Mycket droger av olika slag, många rave, ofta vakna upp på konstiga ställen, umgänge med folk som får ens mamma att drömma mardrömmar. Väldigt kul på många sätt och vis. 35 är en mer givande tillvaro på helt andra sätt. Ett yrke som är riktigt givande och jag trivs med mest hela tiden (sämsta är väl att man har helger imellanåt ändå?? väntan på att det ska bli måndag suger!) och lite mer ordnad tillvaro. Men visst saknar man hårdfestandet en del men känner verkligen inte att livet har tappat sin guldkant. Tvärtom är livet intressantare och mer givande nu än vid 23. En period hade jag ett jobb jag mest bara gick till för att få in lön och då vart livet inte så grejt.. men nu när man spenderar större delen av dagen med något man verkligen finner utvecklande och givande så är det svårt att vara annat än entusiastisk till livet i stort.

tefached
2015-02-19, 12:00
En intressant aspekt att ta hänsyn till är att hur introvert/extrovert man är borde påverka hur pass kicksökande man är.

Introverter har lätt för att bli "överstimulerade" och extroverter har lättare för att bli uttråkade pga för låg stimuli.

Är man introvert (jag är, chansar på att du också är enbart på vad du skriver i det inlägget) kanske det är svårt att ge råd till extroverter eftersom man nödvädnigtvis inte har deras perspektiv.

Det är en bra punkt, jag är absolut åt det introverta, sen har jag alltid tänkte mycket på framtiden började pensionsspara vid 15 års ålder t.ex. De gånger jag varit på fester tänker jag bara hur korkat majoriteten beter sig och dagen efter klagar de bara på trötthet, ont i huvudet. Eller en favorit är när någon säger hur kul de hade dagen innan men frågar man va de gjorde är allt tomt.

Men som du säger jag blir nöjd med väldigt lite stimuli, ett bra gym pass och den mat jag vill ha så är dagen bra för mig.

filmjölk
2015-02-19, 12:01
Om man blir gammal och trött och hinner reflektera över sitt liv så tror jag att oavsett vad, så kommer man alltid ångra sig. Jobbat för lite? Ångest över att man inte vart ansvarsfull. Jobbat för mycket? Ångest över att man tror sig ha låtit livet passera. Bedragit sin fru?= Ångest. Inte bedragit sin fru?= Ångest.

Det känns ganska bittert att oavsett vad man än gjort så har man förmodligen ändå alltid gjort fel :)

agazza
2015-02-19, 12:08
Jag har inga bra råd att ge. Jag tappade mycket av livslusten när jag var 27, sedan dess har jag existerat i ett slags Limbo som blir hanterbart med hjälp antidepressiv medicin. Det här är väldigt orättvist mot min fru och min son, och även mot mig själv. Det bästa jag kan göra är att "man up" och fejka.

Intressant.

Varför försvann den, och finns det någon strategi för att få den tillbaka?

Finns det några tankar om vad för slags stimuli du tror skulle kunna rubba din nuvarande position i limbo till något bättre som ger lite mer riktig livsglädje?

Sniggel
2015-02-19, 12:09
Det är en bra punkt, jag är absolut åt det introverta, sen har jag alltid tänkte mycket på framtiden började pensionsspara vid 15 års ålder t.ex. De gånger jag varit på fester tänker jag bara hur korkat majoriteten beter sig och dagen efter klagar de bara på trötthet, ont i huvudet. Eller en favorit är när någon säger hur kul de hade dagen innan men frågar man va de gjorde är allt tomt.

Men som du säger jag blir nöjd med väldigt lite stimuli, ett bra gym pass och den mat jag vill ha så är dagen bra för mig.

Känner igen mig väldigt mycket i det där. En av anledningarna också till att folk ofta ifrågasatt varför jag hellre köpte en helt ny dator istälelt för att t ex lägga pengar på en resa. "Det är en erfarenhet man har med sig resten av livet". Och visst är det sant. Men mitt perspektiv var helt annorlunda. Jag såg det som att man kastade en massa tusenlappar på en upplevelse som varade en extremt kort tid. En dator gav en ett enormt stimuli under flera år. Jag kunde bara inte begripa hur folk kunde föredra att "slänga bort en massa pengar" istället för att investera i något som man kan ha hur kul som helst med nästan när som helst.
Nu har jag förstås bättre förståelse för att spendera pengar på resor (och få trevliga erfarenheter). Men då hade jag väldigt lite pengar att röra mig med och för att få ihop pengar till en 4 veckors resa måste man spara i många många månader av sitt liv och härda ut att man inte kan lägga pengar på "det man gillar" under så lång tid för att bara "bränna bort dem" i ett enda svep på något som är "moderat roande". Det lät i mina öron som fruktansvärt idiotiskt (det sa jag dock inte) :P

Sniggel
2015-02-19, 12:13
Om man blir gammal och trött och hinner reflektera över sitt liv så tror jag att oavsett vad, så kommer man alltid ångra sig. Jobbat för lite? Ångest över att man inte vart ansvarsfull. Jobbat för mycket? Ångest över att man tror sig ha låtit livet passera. Bedragit sin fru?= Ångest. Inte bedragit sin fru?= Ångest.

Det känns ganska bittert att oavsett vad man än gjort så har man förmodligen ändå alltid gjort fel :)

Har stött på mer än en gammal person som inte verkar ångerfull och som pratat om sitt liv i positiva ordalag. Inte tillräckligt många (personligen) för att kunna se nåt mönster visserligen. Men jag kan ju slänga in (för att det är lite kontroversiellt :P) att en av dem var barnlös (hade fru) och överlag var detta paret de mest energiska och livfulla personer på de släktträffar jag brukade gå på i sammanhanget.

Men jag tror iaf inte att "oavsett vad så kommer man ångra sig". Egentligen tror jag du bara säger så för att provocera och kanske egentligen inte menar det, men men ;)

TheOne1994
2015-02-19, 12:17
jag har lyckats vända mitt liv på ett konstigt liv.

Blev pappa när jag var 21. Bodde i min fassas hus som han byggt själv. Gratis :)
Tjänade runt 10000;- butto. Det var knapert ändå med pengar ,fick ett barn till vid 24.
Körde hoj och tävlade i Roadracing.

Idag är jag 42 och båda mina barn har flyttat ,till min fassas hus !! Gratis :)
Jag tjänar runt 33-35000:-.
Kör fortfarande hoj. Tar 100 kg i bänkpress. Känner mig som 25 igen.

Får lyckokänslor när jag kör hoj,har sex,tränar,pratar med mina barn/bonusbarn. Behöver inte mer än så.

ButtCoughEXTREME
2015-02-19, 12:22
Lägger soundtracket till den här trådenhttps://www.youtube.com/watch?v=w8-egj0y8Qs

LoveMachine
2015-02-19, 12:54
Det känns som den återkommande faktorn är agens, eller om man så vill att vara ett subjekt i berättelsen om sitt liv, inte ett objekt. Ser du på filmen om ditt liv, eller spelar du huvudrollen.

Jag kan acceptera att inte alla kan ha sitt drömjobb, men var gör du för att få det jobbet? Det jobb jag har idag är inte det jag ursprungligen ville ha, men det är rätt nära. Men vägen dit har innehållit några perioder av arbetslöshet och några av diverse lustiga ströjobb, t.ex. roddare åt en festivalarrangör. Jag sökte kanske 50 doktorandtjänster, fick 3 intervjuer och fick jobbet som jag var minst taggad på. Men saker förändras och jag är mycket nöjdare än jag kunnat hoppas på. Är det drömjobbet, nej men det är ett steg i rätt riktning. Finns det en utbildning att gå, gå den. Läs den på distans eller kvällar om du behöver jobba heltid. Finns det en tjänst du är intresserad av, sök den. Det värsta som kan hända är att inget händer. Att ha något att sträva mot är nog viktigare för att vara nöjd och känna sig stimulerad än att faktiskt lyckas. Folk som "är lyckade", lyckas inte alltid och gör de det så hittar de ett nytt, högre mål. Om det inte är jobbet det hänger på, så skaffa dig ett projekt, renovera en bil, lär dig spela ett instrument, brygg mjöd, hitta något som står och faller med din insats.

Jag har förmånen att jobba med något som jag verkligen gillar, på en arbetsplats jag gillar. Det ger mig en hel del stimulans även om den senaste veckan har varit rätt galen. Har nosat på en lösning till en fysikaliskt problem och funderat på den hela veckan, har även drömt om tänkbara lösningar. Nu så ligger jag hemma med en hejdundrande förkylning, bedömt som ett resultat av utmattning. Det gör att mitt behov av stimulans inte alltid är så jäkla högt när jag är ledig, men utan jobbet så hade jag nog klättrat på väggarna.

Perfektion är en myt, perfektion är en evig stävan att förbättras, och den som är perfekt kan inte förbättras.

alphahanen2
2015-02-19, 13:00
Du är 23 TS... Livet har nog varken hunnit sparka dig i skrevet eller visat sina höjdpunkter. Livet är inte över för att man inte längre uppskattar att supa skallen av sig. Du har så mycket kvar att uppleva som kommer ge dig enorma lyckoruscher och känna att livet är värt att leva för.

Minimjölk
2015-02-19, 13:09
Vissa säger att meningen med livet är att man blir lycklig tills slut och det må ju vara bra att dö lycklig men enligt mig är det viktigare att försöka få till dessa lyckorus mer eller mindre frekvent återkommande under hela livet. Lättare sagt än gjort men jag har för egen del jobbat med att inte för tidigt ge mig själv för stora kickar. Jag har medvetet hållit tillbaka för att bevara vissa saker inför framtiden.

Det är enligt mig enklare att att bli lycklig över framsteg på en låg nivå om du är novis medan du senare i din utveckling kräver mer och mer för att få samma eller bättre känsla.

För mig har detta visat sig egentligen inom alla aspekter av livet. Desto högre nivå jag uppnått inom respektive område desto större gränser måste passeras för att uppnå känslan. Jag tror mycket är kopplat till erfarenhet och mängden tidigare upplevelser.

Många i tråden pratar om fyllor och det är väl ett ganska intressant exempel. de första bra fyllorna man hade var minnen eller minnesluckor för livet medan känslan av berusning blir mindre unik för varje tillfälle. Det måste ske något extra för att det skall vara minnesvärt.

Jag tror det är just detta som är nyckeln, att upplevelsens skall kännas tillräckligt unik för att vara minnesvärd och inte bara blaha/en i mängden.

En person som tidigt i livet upplevt allt, gjort karriär, rest överallt, kört de häftigaste bilarna, haft mängder av partners, druckit den finaste champagnen, drogat sig och allmänt nått gränserna för sin existens har troligtvis svårare att bli imponerad och därmed lycklig än någon annan som för första gången får göra något av ovanstående i ett senare skeende i livet.

Mitt tips är därför att ta lagom stora steg och hoppa inte över för många steg bara för att du kan utan se till att inte beröva dig själv på många kommande lyckotillfällen i framtiden genom att gå all in redan idag. :)

agazza
2015-02-19, 13:25
Vissa säger att meningen med livet är att man blir lycklig tills slut och det må ju vara bra att dö lycklig men enligt mig är det viktigare att försöka få till dessa lyckorus mer eller mindre frekvent återkommande under hela livet. Lättare sagt än gjort men jag har för egen del jobbat med att inte för tidigt ge mig själv för stora kickar. Jag har medvetet hållit tillbaka för att bevara vissa saker inför framtiden.

Det är enligt mig enklare att att bli lycklig över framsteg på en låg nivå om du är novis medan du senare i din utveckling kräver mer och mer för att få samma eller bättre känsla.

För mig har detta visat sig egentligen inom alla aspekter av livet. Desto högre nivå jag uppnått inom respektive område desto större gränser måste passeras för att uppnå känslan. Jag tror mycket är kopplat till erfarenhet och mängden tidigare upplevelser.

Många i tråden pratar om fyllor och det är väl ett ganska intressant exempel. de första bra fyllorna man hade var minnen eller minnesluckor för livet medan känslan av berusning blir mindre unik för varje tillfälle. Det måste ske något extra för att det skall vara minnesvärt.

Jag tror det är just detta som är nyckeln, att upplevelsens skall kännas tillräckligt unik för att vara minnesvärd och inte bara blaha/en i mängden.

En person som tidigt i livet upplevt allt, gjort karriär, rest överallt, kört de häftigaste bilarna, haft mängder av partners, druckit den finaste champagnen, drogat sig och allmänt nått gränserna för sin existens har troligtvis svårare att bli imponerad och därmed lycklig än någon annan som för första gången får göra något av ovanstående i ett senare skeende i livet.

Mitt tips är därför att ta lagom stora steg och hoppa inte över för många steg bara för att du kan utan se till att inte beröva dig själv på många kommande lyckotillfällen i framtiden genom att gå all in redan idag. :)

Tänkvärt men det känns som att det är svårt att applicera på verkligheten, samt genomförande. Det krävs någon slags broms, och hur den ser ut och ska appliceras känns svårt just nu, men tänkvärt

alphahanen2
2015-02-19, 13:38
Tror det mest handlar om att inte aktivt försöka leta fel och tycka synd om sig själv. Utan leva i nuet och uppskatta det lilla som Minimjölk säger.

agazza
2015-02-19, 13:42
Tror det mest handlar om att inte aktivt försöka leta fel och tycka synd om sig själv. Utan leva i nuet och uppskatta det lilla som Minimjölk säger.

Jag tror inte du läst hela tråden.

Frågeställningen är hur folk bibehåller en naturligt hög glädjenivå och genom vilken typ av stimuli.

Hur man lever och hur man uppskattar olika saker är upp till var och en.

Frågeställningen är kort och gott vad som ger mest resultat i form av riktig glädje och livslust

alphahanen2
2015-02-19, 13:49
Jag tror inte du läst hela tråden.

Frågeställningen är hur folk bibehåller en naturligt hög glädjenivå och genom vilken typ av stimuli.

Hur man lever och hur man uppskattar olika saker är upp till var och en.

Frågeställningen är kort och gott vad som ger mest resultat i form av riktig glädje och livslust

Jag läste ditt inlägg och där kändes det som att du tyckte livet blivit tråkigare sen du slutade skolan för 4år sedan. Därför ville jag poängtera att du fortfarande är ung och livet inte är slut för bara för att du är i en dipp (?) nu.

OnT: Känner inte någon som är konstant lycklig. Alla mår dåligt ibland och känner att livet är meningslöst. Men nånstans inser man att man ändå haft det jävligt kul även om det inte generellt varit nån biggie. Och att man kommer få uppleva det igen och igen.

Oavsett tror jag inte du kommer få en lösning på hur du konstant kommer må bra. Det är upp till dig att inse vad livet är mer än vad det kan ge.

Peter.B
2015-02-19, 13:58
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. För mig handlar det oftast om att saker var så mycket häftigare/större förr än vad de är idag. Det krävs så mycket mer för att man ska bli imponerad och exalterad idag än när man var yngre. Och eftersom det krävs så himla mycket mer händer det mycket mer sällan, och vardagen blir grå.

Som till exempel fester. När man var yngre kunde en fest verkligen vara världens grej. Minnesvärd. Man träffade så mycket intressant folk, kunde leva så himla mycket och länge på en bra fest. Idag däremot är en fest bara sådär, även en bra fest är helt okej, men knappast något revolutionerande man lever på och pratar om länge. De intressanta människor man träffar har man knappt tid att lära känna efter festen, osv osv. De passar inte in i ens livspussel, typ.

Jag vet ingen lösning, har inte hittat någon än. Vill bara säga att jag verkligen håller med, och förstår dig. Om du kommer på någon bra lösning, säg till!

dmoller
2015-02-19, 14:02
Känner igen mig som fan. planerar en asienfärd inom detta år till antingen kambodja eller okinawa och utöva kampsport, vilket är det bästa jag vet :)

caro
2015-02-19, 14:05
Har stött på mer än en gammal person som inte verkar ångerfull och som pratat om sitt liv i positiva ordalag. Inte tillräckligt många (personligen) för att kunna se nåt mönster visserligen. Men jag kan ju slänga in (för att det är lite kontroversiellt :P) att en av dem var barnlös (hade fru) och överlag var detta paret de mest energiska och livfulla personer på de släktträffar jag brukade gå på i sammanhanget.

Men jag tror iaf inte att "oavsett vad så kommer man ångra sig". Egentligen tror jag du bara säger så för att provocera och kanske egentligen inte menar det, men men ;)

Det finns ju människor som ångrar sig oavsett vad de gör eller inte gör. :)

Man måste självklart inte ha barn för att livet ska vara meningsfullt, jag har flera vänner (kvinnor) som valt bort det, mer eller mindre medvetet, och de är helt nöjda med det. Lever ett annat liv än de som har familj förstås, men det finns många sätt som är rätt (enligt Mamma Mu ;)).

Barn är en av de saker som inträffade i mitt liv, mot mina ursprungliga planer. Alltså, de var mycket planerade när de kom, och efterlängtade, men jag hade inte planerat att jag skulle vilja ha barn. :d T ex. Så man får gilla läget när man byter inriktning, och ta saker därifrån.

En sak som man kan tänka på, när man velar och ångrar sig hela tiden, eller ångrar vad man gjort eller inte gjort, är att man nog faktiskt gör de bästa val man kan, just när man gör dem. Och även om man senare, med facit i hand, kanske tycker man skulle valt annorlunda, så måste man inse att man i valögonblicket faktiskt inte kunde välja annorlunda, för isåfall hade man ju gjort det! Alltså, att ångra och gräma sig är totalt meningslösa sysslor. Sluta genast med det, ni som ägnar er åt så'nt! *hug*

caro
2015-02-19, 14:12
J
OnT: Känner inte någon som är konstant lycklig. Alla mår dåligt ibland och känner att livet är meningslöst.

Men det som inträffar när man blir lite äldre, och gått igenom några sådana perioder, är att man vet att de går över. Alltså hetsar man inte upp sig så himla mycket över att någon dag, eller vecka känns eländig. Det passerar, och sen känns det kul igen.

När jag var yngre och "olycklig" var det världens grej, livet kändes kört, jag skulle aldrig bli glad igen. Trodde jag. Jag fattade inte hur det skulle gå till. Men, tja, så gick det några dagar, och så ledsnar man på att vara deppad och börjar se sig om efter något spännande, och sen var det passerat. Så nu, om jag vaknar en morgon och bilen måste till verkstan och jag har världens tristaste grej att ta tag i på jobbet (händer trots min generellt positiva inställning) så rycker jag bara på axlarna åt det och ägnar ingen tid åt att fundera.

Observera att dessa käckhetserfarenheter självklart enbart gäller "naturliga" variationer i dagsform, eller månadsform. De gäller förstås inte långvariga, djupa depressioner eller svårigheter.

caro
2015-02-19, 14:18
Det är ett smidigt sätt att visualisera hur obetydligt ett problem kan vara senare i livet, som kan ha varit en otroligt stor sak tidigare.

http://www.art-made-easy.com/images/color-wheel1.jpg

En väldigt bra analogi! Man kan tänka sig att lägga till någon dimension i varje ring också, att vissa erfarenheter är tyngre än andra, oavsett vilken utsträckning de har i tid. Om man sen skär upp den längs diametern och tittar på tvärsnittet får man en kurva med toppar och dalar (vi får säga att positiva erfarenheter har negativ tyngd och alltså blir toppar :)). Då kanske det visar sig att det som var stort tidigare, också var lätt. Eller tungt. Och ja, vad händer då ... hm, ja man lär sig något om sig själv. Det är bra.

alphahanen2
2015-02-19, 14:21
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. För mig handlar det oftast om att saker var så mycket häftigare/större förr än vad de är idag. Det krävs så mycket mer för att man ska bli imponerad och exalterad idag än när man var yngre. Och eftersom det krävs så himla mycket mer händer det mycket mer sällan, och vardagen blir grå.

Som till exempel fester. När man var yngre kunde en fest verkligen vara världens grej. Minnesvärd. Man träffade så mycket intressant folk, kunde leva så himla mycket och länge på en bra fest. Idag däremot är en fest bara sådär, även en bra fest är helt okej, men knappast något revolutionerande man lever på och pratar om länge. De intressanta människor man träffar har man knappt tid att lära känna efter festen, osv osv. De passar inte in i ens livspussel, typ.

Jag vet ingen lösning, har inte hittat någon än. Vill bara säga att jag verkligen håller med, och förstår dig. Om du kommer på någon bra lösning, säg till!

Du tror inte det där med fester kan ha o göra med att det var "nytt" och lite "förbjudet"? Antar att du är över 20? Såklart en person under det tycker det är jävligt kul att köpa en flaska fulsprit och gå loss en helg då och då.

alphahanen2
2015-02-19, 14:26
Känns som att alla här i tråden, oavsett 28, 42, 15 osv tycker att sina liv är skit. Kom igen, ni är inte deprimerade, ni kommer inte dö i misär. Uppskatta tillvaron som den är istället :)

Är ändå oroväckande att folk känner som de gör. Men jag tror mycket har o göra med det väder vi har nu. Våren är på frammarsch, sen kommer sommaren o allt kommer kännas mycket bättre. Men jag behöver inte säga det, för alla här vet det.

agazza
2015-02-19, 14:46
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. För mig handlar det oftast om att saker var så mycket häftigare/större förr än vad de är idag. Det krävs så mycket mer för att man ska bli imponerad och exalterad idag än när man var yngre. Och eftersom det krävs så himla mycket mer händer det mycket mer sällan, och vardagen blir grå.

Som till exempel fester. När man var yngre kunde en fest verkligen vara världens grej. Minnesvärd. Man träffade så mycket intressant folk, kunde leva så himla mycket och länge på en bra fest. Idag däremot är en fest bara sådär, även en bra fest är helt okej, men knappast något revolutionerande man lever på och pratar om länge. De intressanta människor man träffar har man knappt tid att lära känna efter festen, osv osv. De passar inte in i ens livspussel, typ.

Jag vet ingen lösning, har inte hittat någon än. Vill bara säga att jag verkligen håller med, och förstår dig. Om du kommer på någon bra lösning, säg till!

Jag gjorde en livsomställning, flyttade ut i skogen från stan, skaffade fler husdjur, köpte enduro.

Det har räckt bra, men jag är rädd att det blir samma visa om och om igen när man vant sig.

(Jag är ursprungligen från skogen)






OnT: Jag är som sagt lycklig och nöjd, som många andra i tråden, det handlar om att topparna och dalarna mer är gropar och gupp nuförtiden. Stugfeber har jag inte heller.

caro
2015-02-19, 14:57
OnT: Jag är som sagt lycklig och nöjd, som många andra i tråden, det handlar om att topparna och dalarna mer är gropar och gupp nuförtiden. Stugfeber har jag inte heller.

Aha ... skaffa labil flickvän borde göra susen om det är topparna och dalarna som ska förstärkas! :d

Dalarna kommer att få de mest mediokra toppar att tyckas som Mount Everest!

filmjölk
2015-02-19, 15:05
Intressant.

Varför försvann den, och finns det någon strategi för att få den tillbaka?

Finns det några tankar om vad för slags stimuli du tror skulle kunna rubba din nuvarande position i limbo till något bättre som ger lite mer riktig livsglädje?

Den försvann när min dotter, 3 år dog i leukemi. Det var som att gå in i en dimma där hela världen blev trist och menlös. Jag kunde inte bearbeta det heller, tilläts inte ens bearbeta utan blev tvungen att forcera allt. professionalitet på jobbet, sociala relationer, intresse, åsikter allt sådant känns meningslöst men är någonting jag måste. Knarkade benzo ett tag, mestadels för att klara jobbet, men det är ju inget som man överlever särskilt länge om man fortsätter med så det är något jag har fått lägga av med.

Jag blev personlighetsförändrad och är konstant bitter. För min son och min frus, men även givetvis min egen skull måste jag hålla upp en fasad för bakom är jag helt trasig.

Min lösning är att bita ihop och låtsas.

Tricklew
2015-02-19, 15:06
Orkar inte läsa alla deprimerande människor i tråden, men mitt liv är roligare nu än det någonsin har varit. Jag arbetar endast ett par timmar om dagen, har ganska lite pengar men fyller min tid med flera timmar varje dag av det absolut roligaste som finns.

Hamsterhjulet är inte ett måste om det inte gör en lycklig.

421
2015-02-19, 15:07
Väldigt ledsamt att läsa filmjölk :(

filmjölk
2015-02-19, 15:11
Har stött på mer än en gammal person som inte verkar ångerfull och som pratat om sitt liv i positiva ordalag. Inte tillräckligt många (personligen) för att kunna se nåt mönster visserligen. Men jag kan ju slänga in (för att det är lite kontroversiellt :P) att en av dem var barnlös (hade fru) och överlag var detta paret de mest energiska och livfulla personer på de släktträffar jag brukade gå på i sammanhanget.

Men jag tror iaf inte att "oavsett vad så kommer man ångra sig". Egentligen tror jag du bara säger så för att provocera och kanske egentligen inte menar det, men men ;)

Ha, de kanske fejkar? Gamlingar som inte är dementa är ofta bittra över något oavsett vad.

Man hör ju ofta: "Om du inte gör detta nu när du har tillfälle kommer du att ångra dig! Man lever bara en gång!" (ofta i samband med potentiella otrohetsaffärer) , vilket är bajsprat eftersom man ångrar sig i vilket fall, oavsett beslut så kommer du ångra dig.

filmjölk
2015-02-19, 15:11
Väldigt ledsamt att läsa filmjölk :(

Tack*hug*

TheOne1994
2015-02-19, 15:12
Den försvann när min dotter, 3 år dog i leukemi. Det var som att gå in i en dimma där hela världen blev trist och menlös. Jag kunde inte bearbeta det heller, tilläts inte ens bearbeta utan blev tvungen att forcera allt. professionalitet på jobbet, sociala relationer, intresse, åsikter allt sådant känns meningslöst men är någonting jag måste. Knarkade benzo ett tag, mestadels för att klara jobbet, men det är ju inget som man överlever särskilt länge om man fortsätter med så det är något jag har fått lägga av med.

Jag blev personlighetsförändrad och är konstant bitter. För min son och min frus, men även givetvis min egen skull måste jag hålla upp en fasad för bakom är jag helt trasig.

Min lösning är att bita ihop och låtsas.

sorry filmjölk!
Kan inte ens förställa mig hur det är att mista sitt barn. Du får en bamsekram av mig ifl !

caro
2015-02-19, 15:16
Den försvann när min dotter, 3 år dog i leukemi. Det var som att gå in i en dimma där hela världen blev trist och menlös. Jag kunde inte bearbeta det heller, tilläts inte ens bearbeta utan blev tvungen att forcera allt. professionalitet på jobbet, sociala relationer, intresse, åsikter allt sådant känns meningslöst men är någonting jag måste. Knarkade benzo ett tag, mestadels för att klara jobbet, men det är ju inget som man överlever särskilt länge om man fortsätter med så det är något jag har fått lägga av med.

Jag blev personlighetsförändrad och är konstant bitter. För min son och min frus, men även givetvis min egen skull måste jag hålla upp en fasad för bakom är jag helt trasig.

Min lösning är att bita ihop och låtsas.

Vilken mardröm! Hur ska man resa sig när livet gör så ... :(.

Peter.B
2015-02-19, 15:33
Du tror inte det där med fester kan ha o göra med att det var "nytt" och lite "förbjudet"? Antar att du är över 20? Såklart en person under det tycker det är jävligt kul att köpa en flaska fulsprit och gå loss en helg då och då.

Jo såklart. Men festerna är ju bara ett exempel. Jag menar, precis som agazza att topparna och dalarna är mycket mindre idag. Inget känns lika stort längre, även saker man blir glad för idag blir man inte alls lika glad för som man blev när man var yngre. Oavsett om det är en bra fest eller att man träffat sitt livs kärlek. Och P.S. ja, jag är över 20.

Känns som att alla här i tråden, oavsett 28, 42, 15 osv tycker att sina liv är skit. Kom igen, ni är inte deprimerade, ni kommer inte dö i misär. Uppskatta tillvaron som den är istället :)

Är ändå oroväckande att folk känner som de gör. Men jag tror mycket har o göra med det väder vi har nu. Våren är på frammarsch, sen kommer sommaren o allt kommer kännas mycket bättre. Men jag behöver inte säga det, för alla här vet det.

Jag är inte alls deprimerad eller tycker mitt liv är skit. Tycker bara det är så tråkigt att allt är så lagom nu för tiden. Man lever i en balanserad tillvaro när jag knappt känner något längre, speciellt inte för småsaker.

Jag gjorde en livsomställning, flyttade ut i skogen från stan, skaffade fler husdjur, köpte enduro.

Det har räckt bra, men jag är rädd att det blir samma visa om och om igen när man vant sig.

(Jag är ursprungligen från skogen)






OnT: Jag är som sagt lycklig och nöjd, som många andra i tråden, det handlar om att topparna och dalarna mer är gropar och gupp nuförtiden. Stugfeber har jag inte heller.

Ja men precis. Det krävs stora livsomställningar, eller feta resor. Saker som kostar pengar eller är svåra och omständliga. Var är den gigantiska glädjen i att hitta en kul fest, eller hitta någon ny och rolig att nuppa?

Det här går naturligtvis inte att jämföra med exempelvis filmjölks öde som är tragiskt, jag beklagar sorgen, och något helt annat. En verklig depression, inte uttråkad ung vuxen som tycker vardagen är grå och "mjeh". Helt olika problem och scenarier som jag ser det.

Olegh
2015-02-19, 17:27
Jag har mig veterligen aldrig varit särskilt glad. Surpuppa, tråkmåns och bitter sedan grundskolan. Så länge jag kan minnas. Så tips och förslag på hur man kan göra vardagen mindre grå har jag icke.

Hursomhelst. Det som ändå får mig att ticka är skapande och problemlösning. Det är nog fel att lägga alla ägg i prestationskorgen, där man inte har något värde alls utöver det som en prestationer köper en. Oavsett så tror jag det finns en stark korrelation mellan välmående och att kunna pusha sig själv genom att ställa höga MEN rimliga krav. För låga: Brist på stimuli. För höga: Avskräckande och nedslående. Prickar man bara hyfsat rätt, samtidigt som man har god självkänsla så har jag svårt att se hur man kan bädda bättre för att bli lycklig.

filmjölk
2015-02-19, 18:31
Det här går naturligtvis inte att jämföra med exempelvis filmjölks öde som är tragiskt, jag beklagar sorgen, och något helt annat. En verklig depression, inte uttråkad ung vuxen som tycker vardagen är grå och "mjeh". Helt olika problem och scenarier som jag ser det.

Tack för stödet, men jag vill ändå invända. En depression är individuell och behöver inte vara reaktiv på något trauma. Någon som inte har vart med om något sådant jag har vart med om kan vara minst lika deprimerad som mig.

Så jag tycker det är en fara att jämföra så, "Du borde skärpa dig, det finns de som har det värre och de gnäller inte!" är ett av de sämre råden man kan ge en deprimerad. Det löser ingenting utan adderar enbart en känsla av skam ovanpå depressionen.

Abbs
2015-02-19, 18:34
Genom att ha ett mål i livet och jobba för det varje dag. Inte falla ner i gropen som heter instant-stimuli för man får större glädje av att gå ut gymnasiet med höga poäng än att vakna redlös i en nerspyad grop.

Peter.B
2015-02-19, 19:48
Tack för stödet, men jag vill ändå invända. En depression är individuell och behöver inte vara reaktiv på något trauma. Någon som inte har vart med om något sådant jag har vart med om kan vara minst lika deprimerad som mig.

Så jag tycker det är en fara att jämföra så, "Du borde skärpa dig, det finns de som har det värre och de gnäller inte!" är ett av de sämre råden man kan ge en deprimerad. Det löser ingenting utan adderar enbart en känsla av skam ovanpå depressionen.

Okej då, du har en poäng kanske.

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

Kaalle
2015-02-19, 20:07
Känner igen det där väldigt väl, närmar mig 30 med raska steg. Det har i varje fall resulterat i att jag fått en stark känsla av att jag måste göra en massa saker, har aldrig känts så tidigare. Kan inte längre känna mig ok med att softa hela dagarna, även om jag gör det ändå för att jag är så jävla lat.

Kaalle
2015-02-19, 20:32
Vidare så tycker jag inte någon sorts frekvent euforisk lycka är det realistiska målet. Sinnesfrid i form av en genomgående känsla av att allt känns bra och även tron på att allt kommer att förbli bra eller kanske rentav bättre. Detta känns rimligare att sikta mot än en massa fallskärmshopp och vilda fester etc, enskilda små events eller någon specifik hobby som ska utgöra hela ens tillvaro och meningen med att existera.

När man väl är där i den där gemytliga varma sinnesstämningen under en längre period så känns det ju som att man är hemma och då kan man finputsa på småsakerna i vardagen för att liksom optimera. Sen kanske man tappar det mer eller mindre och då får man på olika sätt försöka ta sig tillbaka. Eller jag vet inte..

agazza
2015-02-19, 20:46
Vidare så tycker jag inte någon sorts frekvent euforisk lycka är det realistiska målet. Sinnesfrid i form av en genomgående känsla av att allt känns bra och även tron på att allt kommer att förbli bra eller kanske rentav bättre. Detta känns rimligare att sikta mot än en massa fallskärmshopp och vilda fester etc, enskilda små events eller någon specifik hobby som ska utgöra hela ens tillvaro och meningen med att existera.

När man väl är där i den där gemytliga varma sinnesstämningen under en längre period så känns det ju som att man är hemma och då kan man finputsa på småsakerna i vardagen för att liksom optimera. Sen kanske man tappar det mer eller mindre och då får man på olika sätt försöka ta sig tillbaka. Eller jag vet inte..

Jag håller inte med på den punkten, sinnesfrid, ett bra livsupplägg och en positiv framtidsutsikt känner jag att jag redan har.

Jag har jobbat hårt och länge för att nå det, men det ger inte heller mig det som fattas, det spår hellre på känslan av avsaknad.
Eftersom jag redan nått de flesta livsmål jag haft så har jag mycket tid över att grubbla på hur jag ska tänka, för att eskalera hela tiden kommer inte vara hållbart.

Men jag försöker ge mig på Alan Watts filosofi, och försöker jobba bort känslan istället.
Jag börjar tro att det inte är särskilt verklighetsförankrat att tro att man kan stimulera behovet.

Minimjölk
2015-02-19, 21:47
Vidare så tycker jag inte någon sorts frekvent euforisk lycka är det realistiska målet. Sinnesfrid i form av en genomgående känsla av att allt känns bra och även tron på att allt kommer att förbli bra eller kanske rentav bättre. Detta känns rimligare att sikta mot än en massa fallskärmshopp och vilda fester etc, enskilda små events eller någon specifik hobby som ska utgöra hela ens tillvaro och meningen med att existera.

När man väl är där i den där gemytliga varma sinnesstämningen under en längre period så känns det ju som att man är hemma och då kan man finputsa på småsakerna i vardagen för att liksom optimera. Sen kanske man tappar det mer eller mindre och då får man på olika sätt försöka ta sig tillbaka. Eller jag vet inte..

Det är fysiskt och psykiskt omöjligt att vara konstant lycklig och det är nog heller ingenting att sträva efter att försöka vara på en helt jämn nivå oavsett mängd lycka. Det är dock enligt min mening bättre att försöka ha lite delmål på vägen och saker i ens vardag som man blir lite eller mycket lycklig över och inte bara tex längta efter de 5 veckorna på semestern när allt det roliga skall ske och sedan kräker man av rädsla för att komma tillbaka till jobbet efter sista semesterdagen.

Vi är alla olika men jag tycker mig ändå se väldigt många likheter i hur/när folk upplever lycka och enligt min mening är det nästan kontraproduktivt att försöka toppa lyckokänslan om du redan är lycklig. Dvs, du kanske blir lite lyckligare i nuet men till en kostnad av att du inte blir lika lycklig av en framtida händelse. Nu är det ju självklart inte ett nollsummespel men för att återknyta till mitt tidigare inlägg så är första gången speciell och minnesvärd medan när man göra samma sak för 14e gången så har det redan blivit blasé.

Det kan vara vettigt att hushålla med sina lyckopoäng men som någon annan redan varit inne på så är det kanske enklare sagt än gjort. Att vara medveten om det och lägga en plan kring det hela gör i alla fall att du har en chans att parera.


Jag befinner mig just nu i en situation där jag känner att jag snabbare och snabbare behöver högre dos av allt för att uppleva tillfredställelse. Är i det stora hela lycklig med livet och min situation och skulle med lätthet ge mig själv en katalysator i jakten på mer lycka genom att unna mig mer lyx. Jag kanske är skev men jag är rädd att jag om jag gör detta då har betydligt svårare att toppa detta.

När vi ändå pratar alkohol så har jag ett enkelt exempel. Jag fick för några år sedan upp ögonen för Mousserande viner och Champagne. I början sonderade jag terrängen med billigare viner medan jag senare gick över till billigare Champagner och sedan har det sakta men säkert gått uppåt. jag befinner mig fortfarande på en lekmansnivå och uppskattar varje flaska jag köper väldigt mycket. Speciellt när jag unnar mig en flaska av något som är finare än det jag brukar dricka. Om jag då slagit till med att i en period dricka de allra finaste sorterna är nog risken att jag går miste om dessa framtida chanser för lycka.

Träningen var en likadan känsla för mig. Var tidigare väldigt dedikerad och nådde bra resultat, resultat som jag insett att jag aldrig mer kommer nå. Visst är träningen rolig och så fortfarande men en del av glädjen har försvunnit då jag inte kan nå mitt max.


Jag är en typisk människa som mäter mina framsteg och triggas av att bli bättre, för mig fungerar strategin ovan mycket bra och den fina finessen är att jag då även kan bli väldigt glad och lycklig över småsaker i vardagen...