Visa fullständig version : Karriärval, utbilda sig - var, till vad, var går jag från nu?
walkmail
2015-02-01, 14:29
Detta kan ses som en fortsättning/komplettering av tidigare tråd.
Vet inte riktigt hur jag ska börja eller hur jag ska lägga upp det hela så det blir så lättförståeligt som möjligt. Väljer helt enkelt att skriva direkt från hur jag tänker, kanske blir lite rörigt men nåja.
Jag är 26 nu, i slutet av detta år fyller jag 27. För nuvarande ströarbetar jag bara med 2 olika timanställningar (som ändå ger relativt gott betalt) - Tjänar 150kr i timmen ordinarie arbetstid, hur mycket arbete det blir varje månad varierar något så enormt på efterfrågan. I januari arbetade jag bara några timmar medans jag i december jobbade 140. Jag förstår såklart själv att jag inte kan gå och slöjobba på det viset hela livet och måste skaffa mig någon form av utbildning för att säkra ett någorlunda starkt ekonomiskt liv i framtiden.
Har jag gymnasiekompetens? Ja det har jag, fullständiga gymnasiebetyg. Bör dock erkännas att jag under den tiden (och några år efteråt) inte tog varken mina studier eller framtid särskilt seriöst över huvud taget, således gick jag ut gymnasiet med betyg avsevärt sämre än vad jag känner jag hade potential till - G i de flesta ämnen förutom 3-5st med VG. Min gymnasieperiod bestod mestadels av att slippa undan plugget så mycket som möjligt så att jag istället kunde gå på fester samt spela dator hela nätterna.
Något år efter gymnasiet bestämde jag mig för att testa på högskolan, hoppade på ett relativt enkelt 2årigt program där jag också slackade rätt mycket, tog inte alls mina studier seriöst - Det är som att jag i min tonår och en bit in på 20 helt enkelt inte förstod hur allvarligt det här med utbildning och karriär är. Plockade på mig 65 poäng av 120 möjliga, exkluderat 7.5hp från någon sommarkurs.
Efter detta har jag jobbat till och från varvat med arbetslöshet. Min lathet och kan tyckas omogna beteende har resulterat i att jag är en 26årig loser utan någon vidare utbildning, karriär eller ekonomisk styrka.
Det senaste halvåret har jag börjat fundera mycket på framtiden och det är som att motivationen att faktiskt bli något har börjat blomstra, kanske någon form av uppvaknande och/eller helt enkelt en hjärna som börjat mogna. Jag väntade först för att se om det bara var något tillfälligt men nu har flera månader gått och jag känner fortfarande att jag vill göra något för att utvecklas och få större jobb/karriärmöjligheter.
Vad är jag bra på och vilka är mina positiva egenskaper? Svårt att säga, jag skulle säga att min analytiska förmåga är över snittet, jag är duktig på logisk problemlösning och har en förkärlek till att lägga upp olika system för alla olika sorters saker i livet. Steg för steg-kartor och logiska processer. Jag har alltid varit en person som när han blir intresserad i något verkligen blir det på riktigt och kan viga sin själ till det under en lång tidsperiod för att bli så duktig som möjligt.
Under uppväxten var jag alltid duktigast på diverse datorspel, lagsporter och egentligen all form av tävlingsmoment, skulle påstå att jag är väldigt tävlingsinriktad när det handlar om något jag faktiskt bryr mig om.
Nackdelar skulle vara att då jag inte känner 100% intresse för något så har jag en stark tendens för att slacka till rejält och göra det absolut minsta nödvändiga för att fullgöra arbetet, om jag ens orkar göra det. Mycket möjligt att detta går att arbeta bort.
En sak är i alla fall säker och den är att jag inte vill leva så här som jag gör nu. Känner starkt att jag inte lever upp till min potential och att jag för tillfället bara glider igenom dagarna utan några egentliga mål eller något syfte alls. Jag känner ingen form av utveckling, varken socialt, intellektuellt eller yrkesmässigt.
Om jag ska fortsätta djupare så har jag heller inte särskilt många vänner kvar, eller ja knappt någon alls. Har tappat kontakten med många av mina barndomsvänner och har de senaste åren inte lagt någon energi på att skapa nya kontakter vilket nu satt mig i en situation där jag känner mig förhållandevis ensam bortsett från familj och släkt.
Med andra ord så ligger jag efter både när det kommer till karriär och det sociala. I sin tur har detta resulterat i att sex/dejtinglivet fått lida och jag har inte haft sex med någon tjej på över 2 år nu.
Som ni säkert kan förstå är det mycket som gnager i mig nu och jag känner att jag behöver en helomvändning, en form av omstart - mål att sträva efter och en känsla av utveckling.
Hur skulle ni göra i min situation? Jag har funderat på både högskola och YH-utbildning. Fördelen med YH är att det antagligen är lättare att bli antagen och är mer inom en specifik yrkeskategori vilket förhoppningsvis leder direkt ut i arbetslivet och en anställning efteråt, det är också oftast en kortare utbildning med mer praktik än en universitets/högskoleutbildning.
Fördelen med högskoleutbildning är att jag får en bredare utbildning således mer att välja på efteråt, jag skulle också anta att jag kommer knyta mer kontakter och vänner genom en högskoleutbildning - samt uppleva fler roliga fester och mer tjejer/vänner att forma nya sociala kretsar med.
Nackdelen är att jag har rätt dåliga gymnasiebetyg och har inte ens gjort HP provet, vilket betyder att jag har en väg att gå innan jag ens kan ha någon chans att komma in på högskolan. En annan nackdel är att högskoleutbildningar är längre vilket resulterar i att jag förlorar någon årsinkomst men även får ett högre studielån.
Som läget är nu så måste jag redan läsa upp högskolepoäng för att bli berättigad studielån igen pga mitt tidigare slackande, så detta gäller såklart både om jag väljer högskola eller YH.
Vad jag vill bli rent specifikt och vad jag skulle passa till är troligtvis något inom IT/data, möjligtvis något inom nätverk/datasäkerhet - Nätverkstekniker/specialist/systemadministratör kanske?
Det blir heller inte bättre av att tiden bara rullar på och jag blir hela tiden äldre, det vore ju kanon om jag kunde vara färdigutbildad och ute i arbete i alla fall i början av 30.
Vad tycker ni jag ska göra? Vad hade ni gjort i min sits? All form av hjälp, alla former av tips uppskattas något enormt då detta gnager i min hjärna rätt mycket.
Scratch89
2015-02-01, 14:32
Vad hindrar dig från att göra högskoleprovet och bara söka utbildningar du är intresserad av?
Ser ingen anledning till att du måste vara färdig innan 30. Hittar du något du tror på så tycker jag du kör på det oavsett hur lång tid det tar. Men då måste du verkligen vilja det också, inte bara göra någon personlighetsquiz där det står att du skulle passa bra som någonting och köra på det.
Det där var väldigt mycket text, men jag läste iaf cirka hälften.
Jag tror jag varit i ungefär samma situation som dig fast jag saknade högskolebehörighet. Läste in gymnasiet på ett år och gjorde högskoleprovet. Sökte in till systemvetenskap.
Jag började när jag var 28 och är klar när jag är 32. Det jag vill ha sagt är att du tar och gör högskoleprovet tills du har nog med poäng för att ta dig in på det du vill och så kör du.
Gillar du systemvetenskapsjobben määng? Jag är inne på andra terminen på utbildningen.'
Hur är pengarna?
Hitta något intressant att studera.
Om du gillar att klura och göra "Steg - för - steg"-system kanske något med inriktning mot logistik vara något? Finns både industriell ekonomi och maskiningenjörsutbildningar med den inriktningen.
Jag hade gått jobbvägen istället för att plugga, om du inte vill bli något väldigt specifikt som kräver studier.
Har outbildade kollegor som tjänar 40+ och jobbar 7 timmar om dagen med stimulerande arbete med mkt kundkontakt etc.
Jag ångrar inte min studietid men hade knappast gjort om den, man kan bli grym utan att plugga.
Att tänka utanför lådan är ofta viktigare än att gå den samhällskorrekta vägen...
Jag hade gått jobbvägen istället för att plugga, om du inte vill bli något väldigt specifikt som kräver studier.
Har outbildade kollegor som tjänar 40+ och jobbar 7 timmar om dagen med stimulerande arbete med mkt kundkontakt etc.
Jag ångrar inte min studietid men hade knappast gjort om den, man kan bli grym utan att plugga.
Att tänka utanför lådan är ofta viktigare än att gå den samhällskorrekta vägen...Det är mig veterligen svårare att ta sig in någonstans överhuvudtaget idag. Att då bara ha en gymnasieutbildning vette tusan om räcker, såvida du inte har tur då.
Vet att på mitt jobb så är högskoleutbildning det lägsta som krävs.
Hade ströjobb (vikariat, tim- och deltidsanställningar) inom produktion och logistik i ett antal år då jag inte riktigt visste vad jag ville. Kortare perioder med inget jobb varvat med längre perioder av normal/mycket jobb men inget jag kunde bygga en framtid på, varken på ett ekonomiskt eller personligt plan.
Barndomsvänner (snarare bekanta) hade och har jag inte kontakt med, mycket p.g.a. att jag egentligen aldrig känt mig hemma med dessa.
Underpresterade under gymnasiet p.g.a. skoltrötthet sista 1,5-2 åren. Tog inte med mig många vänner eller ens bekanta från den tiden, dels för att jag inte kände mig särskilt hemma och dels för att de sociala förmågorna inte direkt var på topp.
För att komma in på utbildning krävdes någorlunda bra resultat på Högskoleprovet. Fick skriva det tre gånger innan jag kom in (matematiskt retarderad). Kom in när jag var 23 år, la mycket fokus på det sociala och att försöka hitta nya sammanhang.
Studierna går bra, hittat många nya vänner/bekanta och är allmänt nöjd med livet.
Jag började i ungefär samma sits som dig, men om du har lika mycket nytta av att ta samma/liknande beslut som mig vet jag inte.
Det är mig veterligen svårare att ta sig in någonstans överhuvudtaget idag. Att då bara ha en gymnasieutbildning vette tusan om räcker, såvida du inte har tur då.
Vet att på mitt jobb så är högskoleutbildning det lägsta som krävs.
Absolut, men har man 3-5 extra år på sig så bör man väl hinna få in en fot nånstans... :p
Jag hade gått jobbvägen istället för att plugga, om du inte vill bli något väldigt specifikt som kräver studier.
Har outbildade kollegor som tjänar 40+ och jobbar 7 timmar om dagen med stimulerande arbete med mkt kundkontakt etc.
Jag ångrar inte min studietid men hade knappast gjort om den, man kan bli grym utan att plugga.
Att tänka utanför lådan är ofta viktigare än att gå den samhällskorrekta vägen...
Been there done that. Det är svårt att skaffa sig anställning som det går att bygga sig ett liv på om man bara har gymnasiekompetens.
Att tänka på vad man vill med livet är oftast viktigare än att tänka utanför lådan och att gå den samhällskorrekta vägen.
Been there done that. Det är svårt att skaffa sig anställning som det går att bygga sig ett liv på om man bara har gymnasiekompetens.
Att tänka på vad man vill med livet är oftast viktigare än att tänka utanför lådan och att gå den samhällskorrekta vägen.
Ja om ens mål med livet är att det ska vara enkelt så är såklart studier den rätta vägen
Ja om ens mål med livet är att det ska vara enkelt så är såklart studier den rätta vägenAmen för fan. Varför göra det svårare än nödvändigt? Speciellt när det inte ens är säkert att det går på sättet du förespråkar.
Gillar du systemvetenskapsjobben määng? Jag är inne på andra terminen på utbildningen.'
Hur är pengarna?
Jag är inte klar, har pluggat exakt lika länge som dig. :) Är inne på andra terminen nu. Det var faktiskt pga dig jag kom in på spåret att söka systemvetenskap. Du skrev om det i någon tråd här på kolo medan jag höll fundera som mest, hehe.
Jag är inte klar, har pluggat exakt lika länge som dig. :) Är inne på andra terminen nu. Det var faktiskt pga dig jag kom in på spåret att söka systemvetenskap. Du skrev om det i någon tråd här på kolo medan jag höll fundera som mest, hehe.Jag tycker att jobbutsikterna är rätt bra. Och har man väl kommit in någonstans så brukar det finnas utvecklingsmöjligheter så det räcker för att senare kunna konkurrera med dataingenjörer osv.
Försök att skaffa dig en bild via tidningar och media om vart de saknas folk och sen utbildar du dig inom det.
Industrin söker utbildat folk har jag hört.
supercharge
2015-02-01, 15:54
Det positiva med att börja plugga lite senare är att man i regel är mognare som person. Universitetet kan vara tufft, men det är oftast inga som helst problem om man är systematisk och betraktar det som ett jobb snarare än något föreningsliv med fest varje helg.
Om jag förstått saken rätt så är du tekniskt lagd. I så fall har du tur! Du kommer utan problem in på en ingenjörsutbildning även med dina mediokra betyg - åtminstone gjorde man det för ett par år sedan. Det är bara att kolla var gränserna är och söka nu till hösten. Utnyttja att du har ett intresse som inte så många andra har, och att du därför kan komma in på riktigt bra utbildningar trots dina betyg.
Sedan måste du inse att vissa av kurserna är ganska krävande och kanske inte så roliga. Men man måste förstå att poängen med dessa kurser till viss del är att visa att du klarar av dem, och att det är en viktig egenskap i sig att visa att du klarar av att lära dig någonting som kanske inte är så himla nödvändigt alla gånger. Men det blir roligare efter grundnivån när du själv kan börja välja lite vad du vill läsa. Du får tänka så att du ska traggla igenom dessa fåtal tråkiga kurser, och som belöning kan du för resten av livet få ett arbete du gillar till en bra lön (ingenjörer tjänar i allmänhet bra med - i synnerhet med lite erfarenhet).
En annan möjlighet du har är att använda dina tidigare poäng till något produktivt. Om du läser lösa kurser i ekonomi eller matematik till exempel så behöver du bara läsa 90p i ämnet (tre terminer) och använder du dina 65p plus din sommarkurs så behöver du bara några enstaka kurser till för att få en treårig kandidatexamen. Läser du en kurs extra per termin så kommer du vara klar med din kandidat på tre terminer (1,5 år). Tekniska högskolor brukar dock inte vara särskilt tillåtande med sånt här, men allt från kemi, matematik, ekonomi o.s.v. på universitetet funkar.
Tekniskt basår fungerar ju också. Brukar vara löjligt låga intagningskrav och då är du garanterad (tror jag?) plats på universitetets ingenjörsutbildningar sen.
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
Tekniskt basår fungerar ju också. Brukar vara löjligt låga intagningskrav och då är du garanterad (tror jag?) plats på universitetets ingenjörsutbildningar sen.
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
Garantiplats brukar väl "bara" gälla vid högskoleingenjörsutbildningar?
Garantiplats brukar väl "bara" gälla vid högskoleingenjörsutbildningar?
Så här står det iaf på LTU's hemsida. Detta är ju då bara ett universitet vet inte hur det fungerar på andra ställen.
"En genomförd utbildning på tekniskt basår ger behörighet att antas på civilingenjörsutbildning eller högskoleingenjörsutbildning. Platsgaranti ges till den student som når godkänt resultat på utbildningens samtliga kurser inom nominell studietid, det vill säga senast 15:e juni 2016. Platsgarantin innebär att studenten fritt kan välja ur universitetets utbud av civilingenjörs- eller högskoleingenjörsprogram. Observera att brandingenjörsprogrammet inte omfattas av platsgarantin. "
http://www.ltu.se/edu/program/TTBAB/TTBAB-Tekniskt-basar-1.76953?lasar=2014&termin=H15
walkmail
2015-02-01, 20:18
Oj, väldigt många svar, det uppskattas!
Vad hindrar dig från att göra högskoleprovet och bara söka utbildningar du är intresserad av?
Det är väl egentligen inget som hindrar mig - Frågan är om högskoleprovet räcker? Jag menar, det sållas väl från gymnasiebetygen också och dessa är ju allt annat än särskilt bra, runt 11-12 skulle jag gissa de ligger på.
Jag hade gått jobbvägen istället för att plugga, om du inte vill bli något väldigt specifikt som kräver studier.
Har outbildade kollegor som tjänar 40+ och jobbar 7 timmar om dagen med stimulerande arbete med mkt kundkontakt etc.
Jag ångrar inte min studietid men hade knappast gjort om den, man kan bli grym utan att plugga.
Att tänka utanför lådan är ofta viktigare än att gå den samhällskorrekta vägen...
Tycker det kan vara jäkligt svårt att få tag i ett kneg med någorlunda bra lön utan någon specifik utbildning dock, vad skulle det vara i såna fall?
Om jag förstått saken rätt så är du tekniskt lagd. I så fall har du tur! Du kommer utan problem in på en ingenjörsutbildning även med dina mediokra betyg - åtminstone gjorde man det för ett par år sedan. Det är bara att kolla var gränserna är och söka nu till hösten. Utnyttja att du har ett intresse som inte så många andra har, och att du därför kan komma in på riktigt bra utbildningar trots dina betyg.
Nu förstår jag dock inte. Kommer jag verkligen in på ingenjörsutbildningar med mina nuvarande betyg? Jag måste väl ändå få ett rätt bra resultat på högskoleprovet för att lyckas med detta?
Tekniskt basår fungerar ju också. Brukar vara löjligt låga intagningskrav och då är du garanterad (tror jag?) plats på universitetets ingenjörsutbildningar sen.
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
Har ej kollat intagningskraven men är inte helt säker på att de faktiskt är så låga, det verkar vara rätt många som söker tekniskt basår nu för tiden. Jag ska kolla upp det!
Märker att ingen nämnde något om YH utbildning, är det verkligen så kasst jämfört med exempelvis högskoleingenjör? Iofs vore högskola även bättre gällande det sociala planet då man verkar kunna knyta fler kontakter där, både inom yrkeslivet men även när det kommer till vänskap.
Hur är det egentligen det fungerar med intagningskraven. Låt säga att en utbildning kräver 1.1 på HP, och 14 i gymnasiebetyg. Om man då klarar av HP gränsen, men ens gymnasiebetyg är för klena, då kommer man alltså inte in - eller finns det stora chanser att komma in ändå? Jag är inte insatt öht.
Oj, väldigt många svar, det uppskattas!
Det är väl egentligen inget som hindrar mig - Frågan är om högskoleprovet räcker? Jag menar, det sållas väl från gymnasiebetygen också och dessa är ju allt annat än särskilt bra, runt 11-12 skulle jag gissa de ligger på.
Tycker det kan vara jäkligt svårt att få tag i ett kneg med någorlunda bra lön utan någon specifik utbildning dock, vad skulle det vara i såna fall?
Nu förstår jag dock inte. Kommer jag verkligen in på ingenjörsutbildningar med mina nuvarande betyg? Jag måste väl ändå få ett rätt bra resultat på högskoleprovet för att lyckas med detta?
Har ej kollat intagningskraven men är inte helt säker på att de faktiskt är så låga, det verkar vara rätt många som söker tekniskt basår nu för tiden. Jag ska kolla upp det!
Märker att ingen nämnde något om YH utbildning, är det verkligen så kasst jämfört med exempelvis högskoleingenjör? Iofs vore högskola även bättre gällande det sociala planet då man verkar kunna knyta fler kontakter där, både inom yrkeslivet men även när det kommer till vänskap.
Hur är det egentligen det fungerar med intagningskraven. Låt säga att en utbildning kräver 1.1 på HP, och 14 i gymnasiebetyg. Om man då klarar av HP gränsen, men ens gymnasiebetyg är för klena, då kommer man alltså inte in - eller finns det stora chanser att komma in ändå? Jag är inte insatt öht.
Du kanske borde läsa lite om hur antagningen går till då? Svårt att göra upp en plan om man inte ens vet vad man behöver uppnå. Inga program kräver någonting förutom behörighet, de med högst poäng kommer in och om ett program har högt intag så är det för att det är populärt. Söker du med HP så är det bara HP som räknas, inte betyg med undantag för att du behöver behörighet till programmet.
mattepatte
2015-02-01, 20:36
Det låter som att du kan lyckas väldigt bra bara du sätter ner foten någonstans och ger dig fan på det i ett par år, du låter väldigt strukturerad och fokuserad!
Lycka till!
Tekniskt basår har verkligen inte hög antagning. Vissa högskolor ligger kring 0.6 för att ta sig in. Så det är ju helt beroende på var du vill gå men om du gör HP en enda gång och åtminstone är genomsnittligt duktig på HP så tar du dig in någonstans sen. Som sagt är gymnasiebetyg och HP olika urvalsgrupper så de påverkar inte varandra.
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
Vad tycker ni jag ska göra? Vad hade ni gjort i min sits? All form av hjälp, alla former av tips uppskattas något enormt då detta gnager i min hjärna rätt mycket.
Fundera över vad du skulle vilja jobba som. Kolla upp hur det fungerar med antagning till högskola rent allmänt och kolla upp vad som krävs för de utbildningar som leder till sådant du kan tänka dig. Bor du i en universitetsstad så gå förbi på deras studievägledning och ta en kurskatalog att bläddra i (det är lättare att snubbla över något man inte tänkt på där än på studera.nu/internet där man måste veta vad man söker efter för att hitta det). En gång i världen fanns det även småskrifter med jobb listade, det finns väldigt mycket som man inte hade tänkt på att någon jobbar med. Prata med folk du känner om vad de gör på jobbet och vad de tycker om sina jobb.
När du har kommit fram till något, utvärdera dina möjligheter att klara det, praktiskt och ekonomiskt.
Vad gäller intagningskrav till ingenjörsutbildningar så är jag inte uppdaterad på hur det var 2014, men tidigare har det funnits många tekniska utbildningar som inte haft särskilt höga intag, eller som t.o.m. haft svårt att fylla sina platser, så medelmåttiga betyg kan vara ett mindre problem än vad man tror. Ofullständiga betyg (d.v.s. om du har en massa streck/IG) kommer dock att fungera sämre. Högskoleprovet kan man alltid göra och se om det förbättrar ens förutsättningar; det är inte alltför dyrt. (Öva på gamla prov innan, det hjälper.)
När det gäller "tendenser till att slacka" och liknande, så är ju det inte ett personlighetsdrag utan ett beteende. Kan du behålla ett jobb kan du rimligen lägga ned tid på sådant som du måste göra, även om det inte är superkul; du kommer att behöva tänka på studierna på samma sätt. Många tror, när de kommer direkt från gymnasiet, att högskolan kommer att vara aslajbans eftersom de nu får läsa sådant de själva väljer, men det spelar ingen roll hur mycket man älskar sitt ämne, det kommer alltid att innehålla en viss mängd sådant som man vill kräkas på. På det sättet är väl högskolan som allt annat i livet.
F.ö. refererar jag till Fuark som skrivit något som typ borde tatueras på insidan av alla studenters ögonlock:
Hittar du något du tror på så tycker jag du kör på det oavsett hur lång tid det tar. Men då måste du verkligen vilja det också, inte bara göra någon personlighetsquiz där det står att du skulle passa bra som någonting och köra på det.
Jag trodde högskolan skulle vara svår, men det var svårare än så. Jag var inte tillräckligt förberedd i samband med medelmåttig motivation. Jag tog mig därifrån med nästan examen, men har ett bra jobb idag som jag fick direkt efter studierna (med lite tur förstås). Ångrar inte att jag läst på högskola, även om jag kunde gjort det bättre så här i efterhand.
När det gäller "tendenser till att slacka" och liknande, så är ju det inte ett personlighetsdrag utan ett beteende. Kan du behålla ett jobb kan du rimligen lägga ned tid på sådant som du måste göra, även om det inte är superkul; du kommer att behöva tänka på studierna på samma sätt. Många tror, när de kommer direkt från gymnasiet, att högskolan kommer att vara aslajbans eftersom de nu får läsa sådant de själva väljer, men det spelar ingen roll hur mycket man älskar sitt ämne, det kommer alltid att innehålla en viss mängd sådant som man vill kräkas på. På det sättet är väl högskolan som allt annat i livet.
+1000
Vad tycker ni jag ska göra? Vad hade ni gjort i min sits? All form av hjälp, alla former av tips uppskattas något enormt då detta gnager i min hjärna rätt mycket.
Du verkar ju ha kommit till insikt att en förändring måste ske. Himla bra!
Val av utbildning ... ja, alltså, man måste ju välja efter intresse. Svårt att göra något man halvgillar.
Man ska ju inte välja en civilingenjörsutbildning om man är mer intresserad av att vara PC-tekniker eller systemadministratör t ex. Och av civilingenjörsutbildningar finns det ju allt från rätt praktiska till väldigt teoretiska.
Men om du har intresse och läggning är det förstås alltid bättre med en högre utbildning. Har du inte intresse för det är det ju inte alls säkert bra, däremot. Du måste nog börja i änden vad du är intresserad av att jobba med.
Hm, ska komma från mig som bara valde av ämnesintresse (matematik och fysik) och inte hade någon koll på vad jag egentligen ville jobba med. Men det blev rätt bra det med. :)
walkmail
2015-02-02, 17:58
Tänkte börja plugga inför högskoleprovet. Hur maximerar jag mina chanser att få ett någorlunda bra resultat? Någon särskilt matematik har jag knappt läst sen gymnasiet och det är rätt många år sedan nu, där läste jag bara till matte B, så mattedelen kan nog bli riktigt knepig.
walkmail
2015-02-02, 18:10
Ser nu att jag har bara 2 månader på mig att plugga, kan nog lägga 2-4 timmar per dag på plugg beroende på hur mycket jag jobbar. Har aldrig skrivit HP förut och matematikkunskaperna är inte allt för slipade i dagsläget. Finns det några chanser för ett någorlunda resultat tror ni?
The_RobRoy
2015-02-02, 18:23
Har du kollat upp lite statistik på intag via hp på lite random civilingenjörsutbildningar? Du kommer lätt komma in. Svårare att ta sig igenom dock, men se det som en tävling med dina klasskompisar så har du din sporre.
walkmail
2015-02-04, 20:52
Har du kollat upp lite statistik på intag via hp på lite random civilingenjörsutbildningar? Du kommer lätt komma in. Svårare att ta sig igenom dock, men se det som en tävling med dina klasskompisar så har du din sporre.
Jo, vissa kräver sannerligen riktigt lågt hp resultat. Hur som helst så tror jag att jag vill läsa systemvetenskap, tror det skulle passa ganska bra. Problemet är att jag allra helst skulle vilja läsa i Uppsala eller Stockholm (då jag till viss del också vill studera för att helt enkelt skaffa en ny bra umgängeskrets) och studentlivet verkar bäst i dessa städer - alternativt lund. Systemvetenskap i dessa städer ligger på 1.2-1.3 på HP (medans det i luleå ligger på 0.8) - I och med att det är mindre än 2 månader kvar till HP, jag inte pluggat på ett långt tag och jag senast läste matematik i gymnasiet för flera år sen så känns det rätt osannolikt att slå in 1.2-1.3 på HP första gången man gör det.
Alternativet jag har är att satsa på HP i oktober och plugga var eviga dag från nu till då, vilket nästan borde garantera ett högt resultat, har jag förstått rätt så blir jag dock då tvungen att börja plugga HT 2016, vilket känns rätt långt borta - Såvida inte systemvetenskap drar igång efter jul/nyår 2015 också, vilket jag ännu inte kollat upp.
Mycket som snurrar i skallen nu, måste även läsa 30hp för att ha rätt till studielån igen, samt om jag väljer systemvetenskap i uppsala även plugga in matte C samt engelska B om jag läste rätt.
Arf Pingvin
2015-02-04, 20:55
Systemvetenskap... eeh. Känns som en jävla flumutbildning ärligt talat.
Patriarch K
2015-02-04, 21:00
Jag ser trots allt att det kan finnas lite nackdelar med att plugga sent. Det beror på vad man pluggar.
Jag började med att plugga musik och då spelade åldern ingen roll då det var väldigt varierat, men det var lite irriterande med alla 19-åringar som var asgrymma när man själv var 22-23 och sämre än dem.
Sedan började jag datavetenskap och körde 3 år. Där kände jag mig väldigt gammal. Jag var då 24 och de flesta var 19-21 och kunde mycket mer än jag och klarade alla tentor mycket bättre än jag. Jag kände mig mest gammal och dålig och att jag inte hinner bli eftertraktad på arbetsmarknaden innan jag är klar p.g.a ålder. Sedan träffade jag en klasskompis som då var 34 - nu är han 37 och han är inte klar än för han kör 50% och ger sig fan på att han ska ha sin examen. Han kommer vara 39-40 när han är klar och han kommer att ha mycket svårt att få jobb inom den branschen. Jag menar - vad är poängen med att anställa en 40-årig junior? Man vill ju ha yngre juniorer p.g.a nytänk etc...
Jag är just nu väldigt lyckligt lottad då jag "nästan" blev klar, men sitter nu ändå på ett välbetalt utvecklarjobb som en junior 27-åring. Ungefär 2 år försenad kan man säga, men bättre sent än aldrig.
Du borde trots allt vara lite försiktig med ditt karriärval för du vill inte slösa bort en massa år i onödan. Fast så länge du är under 35 innan examen så borde det kanske vara relativt lugnt i alla fall. Men det beror såklart på vilken bransch du väljer.
walkmail
2015-02-04, 21:04
Systemvetenskap... eeh. Känns som en jävla flumutbildning ärligt talat.
Så svårt att veta. Läste ett par trådar på flashback - vissa sa att systemvetenskap inte var något vidare, sen kom det in en drös som sa att det var skitbra och ingångslönen ofta var väldigt hög inom området. Någon yrade om att civilingenjör var bättre (uppenbarligen en tyngre utbildning) medans andra sa att 5 år och dess studieskulder var värdelöst när man istället kunde bli ex högskoleingenjör på 3 år eller systemvetare.
walkmail
2015-02-04, 21:07
Jag ser trots allt att det kan finnas lite nackdelar med att plugga sent. Det beror på vad man pluggar.
Jag började med att plugga musik och då spelade åldern ingen roll då det var väldigt varierat, men det var lite irriterande med alla 19-åringar som var asgrymma när man själv var 22-23 och sämre än dem.
Sedan började jag datavetenskap och körde 3 år. Där kände jag mig väldigt gammal. Jag var då 24 och de flesta var 19-21 och kunde mycket mer än jag och klarade alla tentor mycket bättre än jag. Jag kände mig mest gammal och dålig och att jag inte hinner bli eftertraktad på arbetsmarknaden innan jag är klar p.g.a ålder. Sedan träffade jag en klasskompis som då var 34 - nu är han 37 och han är inte klar än för han kör 50% och ger sig fan på att han ska ha sin examen. Han kommer vara 39-40 när han är klar och han kommer att ha mycket svårt att få jobb inom den branschen. Jag menar - vad är poängen med att anställa en 40-årig junior? Man vill ju ha yngre juniorer p.g.a nytänk etc...
Jag är just nu väldigt lyckligt lottad då jag "nästan" blev klar, men sitter nu ändå på ett välbetalt utvecklarjobb som en junior 27-åring. Ungefär 2 år försenad kan man säga, men bättre sent än aldrig.
Du borde trots allt vara lite försiktig med ditt karriärval för du vill inte slösa bort en massa år i onödan. Fast så länge du är under 35 innan examen så borde det kanske vara relativt lugnt i alla fall. Men det beror såklart på vilken bransch du väljer.
Det som irriterar mig mest är hur jag var så dum i huvudet och lat i tex gymnasiet där jag istället för att lägga tiden på att lära mig något, drack alkohol eller spelade datorspel 24/7.
Systemvetenskap... eeh. Känns som en jävla flumutbildning ärligt talat.
Ja, en väldigt enkel sådan som ger bra jobb.
Jo, vissa kräver sannerligen riktigt lågt hp resultat. Hur som helst så tror jag att jag vill läsa systemvetenskap, tror det skulle passa ganska bra. Problemet är att jag allra helst skulle vilja läsa i Uppsala eller Stockholm (då jag till viss del också vill studera för att helt enkelt skaffa en ny bra umgängeskrets) och studentlivet verkar bäst i dessa städer - alternativt lund. Systemvetenskap i dessa städer ligger på 1.2-1.3 på HP (medans det i luleå ligger på 0.8) - I och med att det är mindre än 2 månader kvar till HP, jag inte pluggat på ett långt tag och jag senast läste matematik i gymnasiet för flera år sen så känns det rätt osannolikt att slå in 1.2-1.3 på HP första gången man gör det.
Alternativet jag har är att satsa på HP i oktober och plugga var eviga dag från nu till då, vilket nästan borde garantera ett högt resultat, har jag förstått rätt så blir jag dock då tvungen att börja plugga HT 2016, vilket känns rätt långt borta - Såvida inte systemvetenskap drar igång efter jul/nyår 2015 också, vilket jag ännu inte kollat upp.
Mycket som snurrar i skallen nu, måste även läsa 30hp för att ha rätt till studielån igen, samt om jag väljer systemvetenskap i uppsala även plugga in matte C samt engelska B om jag läste rätt.
Om du ser till att skaffa dig en läsvana med både svensk och engelsk litteratur samt pluggar på hur mattefrågorna på ett högskoleprov (snabb analys och att kunna "se" svaret, du behöver inte göra uträkningar etc) så bör du kunna nå upp till åtminstone 1.5 poäng. Vips så har väldigt många utbildningar öppnat sin dörr, däribland Datateknik, Medieteknik, Maskinteknik, Samhällsbyggnad civil på KTH t.ex (ingångsgränser jag har i huvudet).
Jag ser trots allt att det kan finnas lite nackdelar med att plugga sent. Det beror på vad man pluggar.
Jag började med att plugga musik och då spelade åldern ingen roll då det var väldigt varierat, men det var lite irriterande med alla 19-åringar som var asgrymma när man själv var 22-23 och sämre än dem.
Sedan började jag datavetenskap och körde 3 år. Där kände jag mig väldigt gammal. Jag var då 24 och de flesta var 19-21 och kunde mycket mer än jag och klarade alla tentor mycket bättre än jag. Jag kände mig mest gammal och dålig och att jag inte hinner bli eftertraktad på arbetsmarknaden innan jag är klar p.g.a ålder. Sedan träffade jag en klasskompis som då var 34 - nu är han 37 och han är inte klar än för han kör 50% och ger sig fan på att han ska ha sin examen. Han kommer vara 39-40 när han är klar och han kommer att ha mycket svårt att få jobb inom den branschen. Jag menar - vad är poängen med att anställa en 40-årig junior? Man vill ju ha yngre juniorer p.g.a nytänk etc...
Jag är just nu väldigt lyckligt lottad då jag "nästan" blev klar, men sitter nu ändå på ett välbetalt utvecklarjobb som en junior 27-åring. Ungefär 2 år försenad kan man säga, men bättre sent än aldrig.
Du borde trots allt vara lite försiktig med ditt karriärval för du vill inte slösa bort en massa år i onödan. Fast så länge du är under 35 innan examen så borde det kanske vara relativt lugnt i alla fall. Men det beror såklart på vilken bransch du väljer.
Dom flesta problemen är ju av typen "det blir ett problem om du gör det till ett problem"
Skillnaden för en arbetsgivare om du på pappret är 24 eller 33 år är knappast det som smäller högst. Vad som spelar roll är om du verkar vara hungrig, kompetent och mogen för att axla tjänsten som du söker. Är du äldre och redan har fixat villa, volvo och vovve så kanske det rent av kan ses som ett plus; eftersom arbetsgivaren kan förvänta sig ytterligare ett snäpp upp i stabilitet. Jobbet betyder mer för dig och dina speciella behov iom. familjelivet är åtminstone förutsägbara.
Är man i sitsen att man har "kastat bort" år och fortfarande är som en äldre version av en 24-åring så måste man/du ha förlikat sig med detta. Kan man inte presentera någon grym resumé fast man "borde" ha hunnit med det så är det ju bara att lägga korten på bordet. Gör du det inte till ett problem lär det inte vara något problem.
walkmail
2015-02-04, 21:29
Om du ser till att skaffa dig en läsvana med både svensk och engelsk litteratur samt pluggar på hur mattefrågorna på ett högskoleprov (snabb analys och att kunna "se" svaret, du behöver inte göra uträkningar etc) så bör du kunna nå upp till åtminstone 1.5 poäng. Vips så har väldigt många utbildningar öppnat sin dörr, däribland Datateknik, Medieteknik, Maskinteknik, Samhällsbyggnad civil på KTH t.ex (ingångsgränser jag har i huvudet).
Jag är mottaglig för alla tips. Tror du dock verkligen att jag på 51 dagar - från en position av att inte pluggat på ett antal år utan något direkt mentalt stimulerande arbete - kan styra ett resultat av 1.5 första gången jag skriver HP?
Svårt att veta då jag läst om folk som säger att man lär plugga 4-5 mån innan HP för att få ett värdigt resultat. Men återigen, internet :Virro
Även sett att det finns olika böcker med exempelnamn av: "Få full pott på HP!", "Boken för högskoleprovet!" etc, är dessa något att investera i eller finns det mer tidseffektiva sätt att studera inför HP?
Jag skulle föreslå att du börjar med att kika på ett par gamla prov, både svar och frågor. Kan du inte svaret utan att grubbla för mycket så kollar du helt enkelt på lösningen. Därefter ser du till att du förstår varför det rätta svaret är rätt. Låt det ta tid om det behövs. Känns det helt omöjligt och du sitter i timmar med en och samma fråga, notera frågan och gå vidare. Efter "sessionen" så ber du om hjälp här eller någon annanstans, eller så avvaktar du några dagar och låter den bara mogna.
På så sätt så får du någon slags inledande repetition, samtidigt som du får ett grepp om vilken nivå provet är på. När du har gjort detta kommer du veta bättre vad just du måste träna mer på.
walkmail
2015-02-04, 21:41
Jag skulle föreslå att du börjar med att kika på ett par gamla prov, både svar och frågor. Kan du inte svaret utan att grubbla för mycket så kollar du helt enkelt på lösningen. Därefter ser du till att du förstår varför det rätta svaret är rätt. Låt det ta tid om det behövs. Känns det helt omöjligt och du sitter i timmar med en och samma fråga, notera frågan och gå vidare. Efter "sessionen" så ber du om hjälp här eller någon annanstans, eller så avvaktar du några dagar och låter den bara mogna.
På så sätt så får du någon slags inledande repetition, samtidigt som du får ett grepp om vilken nivå provet är på. När du har gjort detta kommer du veta bättre vad just du måste träna mer på.
Tackar, ska göra detta. Bör även tilläggas att jag under dessa 51 dagar troligtvis pga mitt arbete kommer ha en hel del lediga dagar då jag enbart spenderar tiden hemma (bortsett från 2 timmar gym, sprint och/eller någon polare då och då) vilket betyder att jag många dagar kan plugga i stort sett hela tiden.
Jag är mottaglig för alla tips. Tror du dock verkligen att jag på 51 dagar - från en position av att inte pluggat på ett antal år utan något direkt mentalt stimulerande arbete - kan styra ett resultat av 1.5 första gången jag skriver HP?
Svårt att veta då jag läst om folk som säger att man lär plugga 4-5 mån innan HP för att få ett värdigt resultat. Men återigen, internet :Virro
Även sett att det finns olika böcker med exempelnamn av: "Få full pott på HP!", "Boken för högskoleprovet!" etc, är dessa något att investera i eller finns det mer tidseffektiva sätt att studera inför HP?
För två år sedan ganska så exakt började jag plugga till HP. Då var det ungefär 10år sedan jag läste matte på gymnasiet. Hade glömt bort det mesta angående olika räkneregler med mera. Lånade en mattebok från biblioteket och började räkna och skrev 1.6 på HP, tror jag hade 1.5 på mattedelen. Så ja, det är fullt möjligt att skriva 1.5 första gången. Om du kommer att lyckas eller inte vet jag inte, det beror på hur mycket tid du lägger ner och hur lätt för dig du har, men det är helt klart möjligt.
Så svårt att veta. Läste ett par trådar på flashback - vissa sa att systemvetenskap inte var något vidare, sen kom det in en drös som sa att det var skitbra och ingångslönen ofta var väldigt hög inom området. Någon yrade om att civilingenjör var bättre (uppenbarligen en tyngre utbildning) medans andra sa att 5 år och dess studieskulder var värdelöst när man istället kunde bli ex högskoleingenjör på 3 år eller systemvetare.
Det beror ju helt på vilket jobb du vill ha. Om det inte krävs mer än högskoleingenjör eller systemvetare ska du ju inte läsa till civilingenjör. Men om du har någit mer avancerat jobb åtanke är det aldrig fel med en civilingenjörsexamen.
J Problemet är att jag allra helst skulle vilja läsa i Uppsala eller Stockholm (då jag till viss del också vill studera för att helt enkelt skaffa en ny bra umgängeskrets) och studentlivet verkar bäst i dessa städer
Stockholms studentliv är inte mycket att hurra för är jag rädd.
walkmail
2015-02-05, 21:37
Stockholms studentliv är inte mycket att hurra för är jag rädd.
Haha mm, läst om det nu. Var mer ett hastigt antagande då det handlar om Sveriges huvudstad till vilket jag antog att studentlivet skulle vara rätt livat, men tydligen inte.
Nåja, Uppsala eller Lund i alla fall.
walkmail
2015-02-05, 21:40
För två år sedan ganska så exakt började jag plugga till HP. Då var det ungefär 10år sedan jag läste matte på gymnasiet. Hade glömt bort det mesta angående olika räkneregler med mera. Lånade en mattebok från biblioteket och började räkna och skrev 1.6 på HP, tror jag hade 1.5 på mattedelen. Så ja, det är fullt möjligt att skriva 1.5 första gången. Om du kommer att lyckas eller inte vet jag inte, det beror på hur mycket tid du lägger ner och hur lätt för dig du har, men det är helt klart möjligt.
Inspirerande! Ska tänka på detta. Har satt mig idag och börjat kolla igenom en utube kanal om just högskoleprovet, där man går igenom olika matematikfrågor. https://www.youtube.com/user/HogskoleprovetOnline/videos
Till en början kände jag mig helt borta och fattade verkligen noll, men efter någon timme började jag komma ihåg en hel del sen gymnasiet så det känns enklare nu. Det verkar som att det är mestadels matematik A uppgifter, kanske t.o.m. enbart.
Haha mm, läst om det nu. Var mer ett hastigt antagande då det handlar om Sveriges huvudstad till vilket jag antog att studentlivet skulle vara rätt livat, men tydligen inte.
Nåja, Uppsala eller Lund i alla fall.
De som pluggar på "studentorter" har flyttat dig för att plugga otast. De söker nya vänner, nya sammanhang och bor ofta någorlunda på samma ställe.
I större orter bor folk fortfarande hemma hos mamma och pappa, har kvar sina gamla kompiskretsar och då blir studentlivet därefter.
Umeå hade ett riktigt fint studentliv, har hört gott om linköping, lunch och uppsala med.
Om det är max studentliv som gäller röstar jag för Uppsala.
walkmail
2015-02-05, 21:44
De som pluggar på "studentorter" har flyttat dig för att plugga otast. De söker nya vänner, nya sammanhang och bor ofta någorlunda på samma ställe.
I större orter bor folk fortfarande hemma hos mamma och pappa, har kvar sina gamla kompiskretsar och då blir studentlivet därefter.
Umeå hade ett riktigt fint studentliv, har hört gott om linköping, lunch och uppsala med.
Om det är max studentliv som gäller röstar jag för Uppsala.
Jo studentlivet - om än dock såklart inte allt - är rätt viktigt för mig då jag som tidigare sagt även studerar för att knyta kontakter/skapa en ny bättre rolig umgängeskrets. Har läst och sett en hel del om Uppsalas studentliv nu och det verkar riktigt grymt faktiskt.
Låter som ett Luleå har bra rykte när det handlar om specifikt tekniska utbildningar, du vet inte hur studentlivet är där?
Jo studentlivet - om än dock såklart inte allt - är rätt viktigt för mig då jag som tidigare sagt även studerar för att knyta kontakter/skapa en ny bättre rolig umgängeskrets. Har läst och sett en hel del om Uppsalas studentliv nu och det verkar riktigt grymt faktiskt.
Låter som ett Luleå har bra rykte när det handlar om specifikt tekniska utbildningar, du vet inte hur studentlivet är där?
Man bör gilla kyla och snö, studenterna är ganska samlade, men det är inget direkt nationsliv, Luleå är en trevlig stad, men skulle jag plugga tekniskt skulle jag nog ta LTH.
walkmail
2015-02-12, 00:25
Okej nu verkar det som att jag bestämt mig.
För det första har jag nu fått ett jobbschema som kommande tre månader är väldigt intensivt, detta i sin tur kommer givetvis att generera rätt mycket pengar men min fritid kommer bli mycket lidande. I sin tur betyder detta att jag inte kommer ha allt för mycket tid att studera inför HP, jag kommer knappt ha någon tid alls över förutom till sömn och träning.
Detta minskar chanserna avsevärt för att jag ska få ett bra resultat på HP - Jag kommer ändock göra det, givetvis, för att helt enkelt få erfarenheten av det, min satsning ligger dock på HP i oktober detta år samt (om så nödvändigt) i början av 2016.
Med detta bör även tilläggas att jag saknar matte C samt engelska B som tydligen krävs för det program jag på universitetet vill gå. Allt detta tillsammans betyder att jag med absolut största sannolikhet kommer söka in till systemvetenskapsprogrammet på Uppsala Universitet 2016 - Då får jag tid på mig att fixa matte C, engelska B samt träna riktigt inför HP så jag kan få så hög poäng som möjligt, minns jag rätt så var det 1.3 förra året som gällde för Systemvetenskap.
Nog är det tråkigt att skjuta fram det ett år, men jag känner att det helt enkelt blir för hektiskt att fixa matte C och engelska B på bara någon månad samtidigt som att studera och fixa ihop ett bra resultat på mitt första HP samtidigt som jag jobbar väldigt mycket. Ett år går egentligen rätt snabbt och jag har då god om tid på mig att styra upp allt detta, samt läsa in mina saknade poäng som behövs för att jag ens ska få CSN igen.
Så just nu råder: Läs in matte C, engelska B, fixa 30hp så jag kan få lån/bidrag från CSN igen samt lägg upp ett effektivt studieschema för HP i Oktober, möjligtvis även skaffa mig ett konto på HP-guiden, lät som att det skulle vara riktigt bra.
Någon som har koll på vad som gäller för matte C och engelska B? Kan man bara "tenta av" kurserna och därmed studera in dom hemma?
Sen vore det trevligt om någon kunde beskriva studentlivet på UU, hört att det ska vara riktigt bra!
Du kan göra prövning i kurserna, kostar 500kr per kurs. Osäkert om du kan gör det i de gamla kurserna längre dock, möjligt att du måste skriva matte 3 och engelska x (vet inte vad eng B har för nummer nu) fast det har ingen praktisk betydelse förutom att kursinnehållet i matte 3 skiljer sig lite från matte c vad jag hört.
Okej nu verkar det som att jag bestämt mig.
För det första har jag nu fått ett jobbschema som kommande tre månader är väldigt intensivt, detta i sin tur kommer givetvis att generera rätt mycket pengar men min fritid kommer bli mycket lidande. I sin tur betyder detta att jag inte kommer ha allt för mycket tid att studera inför HP, jag kommer knappt ha någon tid alls över förutom till sömn och träning.
Detta minskar chanserna avsevärt för att jag ska få ett bra resultat på HP - Jag kommer ändock göra det, givetvis, för att helt enkelt få erfarenheten av det, min satsning ligger dock på HP i oktober detta år samt (om så nödvändigt) i början av 2016.
Med detta bör även tilläggas att jag saknar matte C samt engelska B som tydligen krävs för det program jag på universitetet vill gå. Allt detta tillsammans betyder att jag med absolut största sannolikhet kommer söka in till systemvetenskapsprogrammet på Uppsala Universitet 2016 - Då får jag tid på mig att fixa matte C, engelska B samt träna riktigt inför HP så jag kan få så hög poäng som möjligt, minns jag rätt så var det 1.3 förra året som gällde för Systemvetenskap.
Nog är det tråkigt att skjuta fram det ett år, men jag känner att det helt enkelt blir för hektiskt att fixa matte C och engelska B på bara någon månad samtidigt som att studera och fixa ihop ett bra resultat på mitt första HP samtidigt som jag jobbar väldigt mycket. Ett år går egentligen rätt snabbt och jag har då god om tid på mig att styra upp allt detta, samt läsa in mina saknade poäng som behövs för att jag ens ska få CSN igen.
Så just nu råder: Läs in matte C, engelska B, fixa 30hp så jag kan få lån/bidrag från CSN igen samt lägg upp ett effektivt studieschema för HP i Oktober, möjligtvis även skaffa mig ett konto på HP-guiden, lät som att det skulle vara riktigt bra.
Någon som har koll på vad som gäller för matte C och engelska B? Kan man bara "tenta av" kurserna och därmed studera in dom hemma?
Sen vore det trevligt om någon kunde beskriva studentlivet på UU, hört att det ska vara riktigt bra!
Låter som en bra plan. Systemvetenskap är rätt flummig men den är relativt enkel och ger troligen bra jobb efter avslutad utbildning.
AeternusRex
2015-02-12, 09:05
Du är ju inte ensam i din sits. Det där du beskriver är bara en av anledningarna att vi kallas den förlorade generationen eller generation rape som britterna kallar oss. Det är ett vida utspritt problem. Jag var själv i exakt samma position för 5 år sedan då hade jag glidit från åldern 14-30 timjobb och ett och annat vikariat samt en två års stint i USA var vad jag hade i lådan med ett våldsamt wow beroende. Nu har jag kanske inte världens bäst betalda jobb men det är mycket meningsfullt och min framtid är i alla mening tryggad.
Jag har dock lekt med tanken på att studera mera men vet inte själv vad det skulle vara astrofysiker har alltid lockat men det skulle ta såååååå många år.
Jag vill bara flika in och önska dig lycka till. Det låter som att du bestämt dig och har en stark motivation att förändra din situation. Då kan du göra nästan vad som helst!
walkmail
2015-02-12, 14:51
Du är ju inte ensam i din sits. Det där du beskriver är bara en av anledningarna att vi kallas den förlorade generationen eller generation rape som britterna kallar oss. Det är ett vida utspritt problem. Jag var själv i exakt samma position för 5 år sedan då hade jag glidit från åldern 14-30 timjobb och ett och annat vikariat samt en två års stint i USA var vad jag hade i lådan med ett våldsamt wow beroende. Nu har jag kanske inte världens bäst betalda jobb men det är mycket meningsfullt och min framtid är i alla mening tryggad.
Jag har dock lekt med tanken på att studera mera men vet inte själv vad det skulle vara astrofysiker har alltid lockat men det skulle ta såååååå många år.
Så är det. För mig har jobb/skola från ålder 13-24 i stort sett varit ett enda stort "slöseri med tid" i min skalle och jag har gjort det mesta för att slippa undan. I skolan skolka, "varit sjuk" etc, för att i arbetslivet jobbat så lite som jag kan och när jag varit arbetslös inte lagt ner sådär jättestor möda för att faktiskt få ett arbete. Det har varit som en inställning av: "det löser sig .. jobb suger ändå".
Det är nu först när man passerat 25 sträcket som man börjar inse att man vill ha någon form av karriär att satsa på då det inte funkar att lira datorspel hela livet och att man troligtvis kommer ta livet av sig om man är tvungen att jobba med ett simpelt monotont fysiskt jobb som kräver exakt noll hjärnmaskineri - Nä, då kan man lika gärna lägga dessa 8-10 timmar per dag på något som faktiskt är stimulerande.
Sen mina sociala kontakter/vänner har jag ju verkligen "fuckat upp". Isolerat mig långa perioder och enbart spelat eller gjort annat, "kompisarna finns alltid kvar!" - nej det gör dom verkligen inte. Känns fan som jag levt senaste 10 åren i någon form av dimma där inget egentligen varit på riktigt, jag har bara glidit igenom det och har heller inga särskilda speciella minnen från denna period.
Det mest ironiska av allt är ju att jag kan vara riktigt grym socialt när jag lägger manken till, likväl som jag var riktigt duktig i skolan från årskurs 1-7 när jag la manken till och faktiskt brydde mig, precis som jag var duktig i alla sporter jag deltog i - när jag brydde mig. Senaste årens likgiltighet har dock satt mig i en situation där jag helt enkelt ser mig själv som en loser, således har självkänslan kört i botten.
Nä, 3 år på universitetet där jag från dag 1 gör allt i min makt för att bygga upp en grym umgängeskrets, deltar i alla nollningar och fester, går med i kåren och nationer och verkligen deltar i studentlivet så att säga, blandat med att såklart även från dag 1 satsa hårt på studierna och lägga upp ett effektivt studieschema, ja, det ska nog kunna lösa min situation.
Frågan är vad fan jag ska göra tills dess bara, visst fixa matte C och några högskolepoäng, men mer då? Kommer ju bli mycket att göra på jobbet någon månad framöver nu men det är ju bara ett litet tag ... Ja, mycket att fundera på fortfarande.
AeternusRex
2015-02-12, 15:02
Det där med dimman kan jag verkligen relatera till efter att spenderat 5 år i wow med att jaga world firsts så tänkte jag att en bra med grabbarna vore gutt... Jag hade missat giftermål, barnafödande att folk flyttat varav en flera år tidigare. För mig hade i största mening livet stått still. Alla andra hade flyttat sig men inte jag. Iofs hade dom flesta flyttat i en riktning jag aldrig velat men vilken jävla krock det blev!
Det är aldrig för sent att ta tag i sin skit det är bara vissa saker som blir besvärligare när man kommer upp i åren kan jag tänka mig.
Låter som en bra plan. Systemvetenskap är rätt flummig men den är relativt enkel och ger troligen bra jobb efter avslutad utbildning.
Fast egentligen så är ju det inte så flummigt.
Fast egentligen så är ju det inte så flummigt.
Jag får intrycket av att vi inte har läst samma kurser...
walkmail
2015-02-12, 15:39
Jag vill bara flika in och önska dig lycka till. Det låter som att du bestämt dig och har en stark motivation att förändra din situation. Då kan du göra nästan vad som helst!
Tack!
Dimman är underbar ju, varför skulle man någonsin vilja kliva ur den? Lite som att leva i The Matrix nästan.
Armed Dingo
2015-02-12, 15:58
Been there done that. Det är svårt att skaffa sig anställning som det går att bygga sig ett liv på om man bara har gymnasiekompetens.
Att tänka på vad man vill med livet är oftast viktigare än att tänka utanför lådan och att gå den samhällskorrekta vägen.
Precis så.
Det finns inget låda, det finns ingen korrekt väg. Om det anses göra det spelar ingen roll. Vad vill du göra med ditt liv? En enkel fråga men svårare om man inte vet. För mig tog det fyra år att komma på och då upptog nästan all min tid till att fundera på det. Men idag vet jag, tack vare alla felsteg jag tog på min väg hit. Jag ångrar inget av dem idag.
Det är faktiskt nu eller aldrig, men motsägelsefullt nog är det alltid nu eller aldrig. Det är den inställningen jag kommit någonstans med. Du borde prova det.
walkmail
2015-02-13, 15:37
Ok sitter nu och "ordtestet" - http://ord.relaynode.info/
Jag får konstant enormt varierande resultat mellan 4/10 och 9/10, vissa ord är superenkla och sådana man använder till vardags hela tiden medans andra är ord jag fanimig inte ens visste existerade.
På vilket sätt tränar man inför ord och läsförståelsedelarna på bästa sätt? Jag ska ju skriva provet nu i mars bara för att få erfarenheten, men satsningen ligger på oktober - Så jag har mer än ett halvår på mig. Vad rekommenderas att man gör under denna tid för att kunna slå så starkt som möjligt på HP?
Läs böcker. Skönlitteratur, alltså, helst med lite högre nivå än typ dussindeckare. Slå upp ord du inte kan.
walkmail
2015-02-14, 22:34
Läs böcker. Skönlitteratur, alltså, helst med lite högre nivå än typ dussindeckare. Slå upp ord du inte kan.
Tackar!
Någon som har lust att hjälpa? När jag kikar på behörighetskrav för just systemvetenskap på UU så står följande:
Behörighet: Matematik 3b/3c, Samhällskunskap 1b/1a1+1a2 (områdesbehörighet A4) alternativt Engelska B, Matematik C, Samhällskunskap A (områdesbehörighet 4)
Vad exakt är det som menas här? På gymnasiet läste jag samhällskunskap A samt engelska A, räcker detta? (Utöver matematik C som jag ska plugga in) - eller vad exakt är "samhällskunskap 1b/1a1/+1a2 områdesbehörighet a4" ? Menar dom att om man har samhällskunskap A, så behöver man inte engelska B?
På Marketwatch ellr WSJ eller så stod det nyligen, och det ligger nog mycket i det, att någon tyckte att man skulle jobba och spara som fan fram tills att man var 30-något för att sedan kunna välja att jobba med det man faktiskt vill jobba med och ha ett friare liv med kapitalet man har byggt upp.
Hen menade att den där krogrundan blev rätt dyr på sikt o.s.v.
Å andra sidan menade ju andra att den var värd sina slantar oavsett.
Det är väl olika.
I en tråd som behandlar karriärval antar jag dock lätt att det kanske blir snack om hur arbetsmarknaden och lönerna ser ut och inte lika mycket vad man trivs med.
Men folk jobbar ju rätt länge och mycket generellt så det senare är kanske inte helt oväsentligt och kanske viktigare än vad man drar in på vad som kanske känns som ett elände.
Så ha det i åtanke om det inte redan har skrivits.
Tackar!
Någon som har lust att hjälpa? När jag kikar på behörighetskrav för just systemvetenskap på UU så står följande:
Vad exakt är det som menas här? På gymnasiet läste jag samhällskunskap A samt engelska A, räcker detta? (Utöver matematik C som jag ska plugga in) - eller vad exakt är "samhällskunskap 1b/1a1/+1a2 områdesbehörighet a4" ? Menar dom att om man har samhällskunskap A, så behöver man inte engelska B?
Det förstnämnda är behörighetskraven för Gy11, så tolkar jag det.
Tackar!
Någon som har lust att hjälpa? När jag kikar på behörighetskrav för just systemvetenskap på UU så står följande:
Vad exakt är det som menas här? På gymnasiet läste jag samhällskunskap A samt engelska A, räcker detta? (Utöver matematik C som jag ska plugga in) - eller vad exakt är "samhällskunskap 1b/1a1/+1a2 områdesbehörighet a4" ? Menar dom att om man har samhällskunskap A, så behöver man inte engelska B?
Alltså de första är kraven ifall man har betyg från nya systemet. Då krävs matematik 3b eller 3c, samhällskunskap 1 (kurserna heter lite olika beroende på program därav alla kombinationer).
Om du däremot ska söka in med betyg från gamla systemet så krävs det engelska B, matematik C och samhällskunskap a.
Detta är dock lite tjorvigt. Jag hade tex betyg både från gamla och nya systemet och fick därmed söka in med gamla behörighetsområdet fast jag fick byta ut tex svenska b mot svenska 2. Eftersom jag sökte in med gamla behörigheten behövde jag inte svenska 3 (som är grundbehörighet i nya systemet medan endast svenska b krävdes i gamla).
Om det verkar krångligt är det för att det är de.
Edit: Det verkar som att du måste läsa in engelska b/engelska 6 också. Utifrån den text du klistrat in.
walkmail
2015-02-14, 23:39
Alltså de första är kraven ifall man har betyg från nya systemet. Då krävs matematik 3b eller 3c, samhällskunskap 1 (kurserna heter lite olika beroende på program därav alla kombinationer).
Om du däremot ska söka in med betyg från gamla systemet så krävs det engelska B, matematik C och samhällskunskap a.
Detta är dock lite tjorvigt. Jag hade tex betyg både från gamla och nya systemet och fick därmed söka in med gamla behörighetsområdet fast jag fick byta ut tex svenska b mot svenska 2. Eftersom jag sökte in med gamla behörigheten behövde jag inte svenska 3 (som är grundbehörighet i nya systemet medan endast svenska b krävdes i gamla).
Om det verkar krångligt är det för att det är de.
Är du säkert på att man måste ha både samhällskunskap A samt engelska B?
Jag tänker på
Samhällskunskap 1b/1a1+1a2 (områdesbehörighet A4) alternativt Engelska B
Dvs, endera samhällskunskap, eller engelska B?
Är du säkert på att man måste ha både samhällskunskap A samt engelska B?
Jag tänker på
Dvs, endera samhällskunskap, eller engelska B?
Det de syftar på där är att man kan söka in med nya områdesbehörigheten a4 (matte 3, sh 1) alternativt gamla områdesbehörigheten 4 (engelska B, matte c och sh a)
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
walkmail
2015-02-14, 23:52
Aha ok, tvungne läsa in engelska B också då. Någon aning om hur det går till? Kanske man bara kan göra ett stort engelska B prov eller något, så man inte behöver göra hela kursen tänkte jag.
Aha ok, tvungne läsa in engelska B också då. Någon aning om hur det går till? Kanske man bara kan göra ett stort engelska B prov eller något, så man inte behöver göra hela kursen tänkte jag.
Du kan göra prövning, ja.
walkmail
2015-03-19, 02:36
Ok det är bara att glömma det jag sa gällande min välutvecklade logiska förmåga/matematiksinne.
Kikat på några högskoleprov och det är tamefan xyz, nog, dtk etc som jag har väldigt svårt för. Herregud känns verkligen som att ALLA mina mattekunskaper är som bortblåsta. Antar att detta är resultatet av 7 års lallande där den mest komplicerade matematiska uppgift att lösa är när man i huvudet slår ihop kostnader på ICA.
Alla tips välkomnas, hur pluggar jag effektivt för att kunna prestera så bra som möjligt på dessa delar? Någon specifik mattebok jag kanske bör inhandla?
Hört en del om khanacademy, dock ej säker på exakt vilka delar jag bör studera in.
Nåja, bara skriver det jag tänker just nu, för tillfället förbannad på mig själv och min usla rostiga hjärna.
Tack
Alla tips välkomnas, hur pluggar jag effektivt för att kunna prestera så bra som möjligt på dessa delar? Någon specifik mattebok jag kanske bör inhandla?
Det är väl bara ett låna eller köpa vilken mattebok som helst om algebra.
Ok det är bara att glömma det jag sa gällande min välutvecklade logiska förmåga/matematiksinne.
Kikat på några högskoleprov och det är tamefan xyz, nog, dtk etc som jag har väldigt svårt för. Herregud känns verkligen som att ALLA mina mattekunskaper är som bortblåsta. Antar att detta är resultatet av 7 års lallande där den mest komplicerade matematiska uppgift att lösa är när man i huvudet slår ihop kostnader på ICA.
Alla tips välkomnas, hur pluggar jag effektivt för att kunna prestera så bra som möjligt på dessa delar? Någon specifik mattebok jag kanske bör inhandla?
Hört en del om khanacademy, dock ej säker på exakt vilka delar jag bör studera in.
Nåja, bara skriver det jag tänker just nu, för tillfället förbannad på mig själv och min usla rostiga hjärna.
Tack
Matte 1,2 och kanske 3. Statistik, procent, basic potens och exponential. KhanAcademy är superbt för linjär algebra, variabelsanalys osv så om du hittar mer grundläggande matte så kör på.
Skaffa en HP-övningsbok. Det är bara matte 1 som ingår i provet, däremot är uppgifterna ofta på svåraste nivån i 1c boken(skrivna med facktermer). Du tjänar på att plugga alla termer och grundläggande regler, då en del frågor lätt kan missförstås om man inte kan rätt termer. Sedan borde man lära sig läsa olika tabeller och diagram då det är en förhållandevis stor del och kan vara svårt att hålla tiden om man inte har använt dem tidigare.
Personligen höjde jag mest när jag pluggade gamla prov med facit. Provet är skrivet på ett speciellt sätt och man lär sig mönstret bättre med gamla prov än med vanliga matteböcker.
Tex: I vilket räknesätt heter svaret produkt? eller vad är 10^0?
walkmail
2015-03-21, 18:15
Tack Klein, Abbs och Vinter.
Tittat igenom ett par gamla högskoleprov, vissa xyz/nog/kva uppgifter är så sjukt enkla och jag ser svaret på 2 sekunder, andra kan jag sitta flera minuter med utan att fatta ett dugg. Är nog kanske trots allt inte det att jag är dum i huvudet/har låg IQ eller något men att jag helt enkelt inte fattar de matematiska grunderna tillräckligt bra vilket gör att det bara ser ut som voodo för mig.
Måste träna mycket mer på matten. Gjort flera tester på "ordprov" sidan och får oftast 7-8/10 rätt. Läser även 1-2 skrifter på understrecket varje dag, samt kör memrise övningar. 6 månader av detta och ord/läsförståelse borde inte vara några problem.
Är dock mattedelen jag gruvar mig något enormt för, känner mig oerhört osäker här och kan säkerligen dra ner mig snitt enormt.
Plugga massa matematik 1c är det som gäller antar jag. Måste gå igenom grunderna helt igen också känner jag, ska fanimig börja från årskurs 6 på matteboken.nu och gå igenom därifrån.
Felet jag gjorde när jag gjorde HP sist var att jag fastnade vid tal för länge. Jag tjurade fast och satt typ 1-2 minuter och löste uppgifter. Det funkar inte för det är alldeles för lite tid. Jag tror att ifall man inte ser lösningen inom 10-20 sekunder måste man gå vidare om det ska hinnas med.
Läste ditt första inlägg och det där med att du vill gärna vara utbildad innan 30.
Om man leker med tanken att folk helt slutade fira sina födelsedagar. Hade inte mycket av stressen släppt då hos många? Istället för att hela tiden gå på en siffra så känner man efter i kroppen när man gjort sitt på ett t.ex fysiskt jobb. Nu är det mycket "Oj, han är snart 40 och håller fortfarande på" "Oj, är han 32år och spelar fortfarande fotboll?".
"Shit, jag är snart 25 och spelar fortfarande tv-spel och hänger med polare hela dagarna".
Jag fyllde själv 25 för ett tag sedan men är verkligen motståndare till att fira sin sketna födelsedag. Jag tror den största orsaken är att folk inte vill börja högskola/universitet och vara gubben i klassen, vilket bara är löjligt.
Aja, lite svammel så här en lördagskväll.
#noage
walkmail
2015-03-30, 00:29
Update, någon som har denna bok till salu? :D
http://image.bokus.com/images2/9789127421608_200
Hur gick HP för dig?
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
walkmail
2015-04-02, 23:50
Hur gick HP för dig?
Skickat från min GT-I9295 via Tapatalk
Oj, glömt kolla denna. Som jag skrev tidigare i tråden så satsade jag inte på att göra detta HP, men fokus ligger på det i oktober och (om nödvändigt, förhoppningsvis inte) det i mars 2016. Nöter matte och läser svd artiklar 3-5 timmar varje dag nu, klarar jag inte 1.2-1.4 på HP kommande 2 provtillfällen så skjuter jag troligtvis mig själv, känns som att det är denna chans jag har för att ordna upp livet - utbildningsmässigt/karriärsmässigt, socialt och även sexuellt.
har hoppat av min systemvetarutbildning
walkmail
2015-04-03, 00:31
har hoppat av min systemvetarutbildning
Varför?
Inte en kurs hittills har hållit mig intresserad. Oinspirerad och ointresserad.
walkmail
2015-04-03, 00:35
Inte en kurs hittills har hållit mig intresserad. Oinspirerad och ointresserad.
Okej tråkigt!
Inte en kurs hittills har hållit mig intresserad. Oinspirerad och ointresserad.
Inte mig heller egentligen. Har många gånger funderat på att hoppa av men jag nöter vidare.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.