AirAir
2014-07-11, 10:57
Det är en rolig sport ni håller på med (och jag) så enkel men ändå så svår.
Några vikter, lite adrenalin och några sekunders arbete.
Jag kommer att tänka på radio...
Mitt livs kanske största passion, en mikrofon, några ljud och ett tilltal.
Så oerhört enkelt men ändå så vansinnigt svårt, vi har väl alla stört oss på dålig radio men samtidigt hoppas jag att ni alla fångats av den där andra radion, den som gör att man inte kan sluta lyssna eller stänga av.
Kanske har ni blivit sittandes i bilen med motorn avstängd eller blivit ståendes vid ytterdörren för att man inte kan gå ut förrän man hört vad som är på väg att sägas.
Så har vi styrkelyft, så enkelt men alla ni vet hur många timmar, månader, år av slit och träning det krävs för att kunna lyfta tungt i några sekunder.
Att passionerat kanske offra stora delar av livet för några viktskivors skull, för några sekunders känsla av oövervinnerlighet det är inget annat än häftigt och svårt.
Jag vet vilka ni är nu och jag vet vad som driver er, jag såg er i Örebro och jag såg er nyss i Borås.
Ögon som brann.
Ögon som log.
Ögon som fokuserade och sinnen som undrade om alla träningstimmar kommer att räcka.
Och som med radio, så enkelt betraktandes utifrån men så svårt när man vet mer.
Ett marklyft!
Ni vet och jag vet vad det kan innebära.
Det finns säker vissa av er där ute som bara lyfter, som inte tänker, som inte bryr er och som inte förstår vad jag menar, förmodligen läser ni inte den här meningen heller, ni andra såsom jag, som stått där framför stången och sett det som er livsuppgift att få upp den, ni vet kanske vad jag pratar om!?
Det kan vara att stå framför vikter som kroppen fysiskt klarar men som inte går att lyft för att huvudet tvekat.
Eller att stå framför vikter man inte borde få upp men som man får upp på grund av adrenalin och ett huvud på krigsstigen.
Just det där är oerhört fascinerande tycker jag.
Fokuseringen, livsbalansen, viljan och hängivenheten.
Ibland finns den där, ibland är den som bortblåst.
Jag tänker; i fotboll kan du springa i passningsskugga en hel match och ändå vinna matchen.
I konditionsidrotter kan du hitta rytmen vartefter.
I styrkelyft har du ingen att gömma dig bakom och du kan inte hitta rytmen i botten på ett benböj.
Har du inte satt lyftet mentalt innan du går upp på lyftarflaket är du rökt.
Sen kommer det där ögonblicket när allt helt plötsligt klaffar och du lyfter det du kan, kanske till och mer än du trodde intellektuellt och känslan är helt enkelt väldigt väldigt häftig.
Så enkel men ändå så svårt.
Några vikter, lite adrenalin och några sekunders arbete.
Jag kommer att tänka på radio...
Mitt livs kanske största passion, en mikrofon, några ljud och ett tilltal.
Så oerhört enkelt men ändå så vansinnigt svårt, vi har väl alla stört oss på dålig radio men samtidigt hoppas jag att ni alla fångats av den där andra radion, den som gör att man inte kan sluta lyssna eller stänga av.
Kanske har ni blivit sittandes i bilen med motorn avstängd eller blivit ståendes vid ytterdörren för att man inte kan gå ut förrän man hört vad som är på väg att sägas.
Så har vi styrkelyft, så enkelt men alla ni vet hur många timmar, månader, år av slit och träning det krävs för att kunna lyfta tungt i några sekunder.
Att passionerat kanske offra stora delar av livet för några viktskivors skull, för några sekunders känsla av oövervinnerlighet det är inget annat än häftigt och svårt.
Jag vet vilka ni är nu och jag vet vad som driver er, jag såg er i Örebro och jag såg er nyss i Borås.
Ögon som brann.
Ögon som log.
Ögon som fokuserade och sinnen som undrade om alla träningstimmar kommer att räcka.
Och som med radio, så enkelt betraktandes utifrån men så svårt när man vet mer.
Ett marklyft!
Ni vet och jag vet vad det kan innebära.
Det finns säker vissa av er där ute som bara lyfter, som inte tänker, som inte bryr er och som inte förstår vad jag menar, förmodligen läser ni inte den här meningen heller, ni andra såsom jag, som stått där framför stången och sett det som er livsuppgift att få upp den, ni vet kanske vad jag pratar om!?
Det kan vara att stå framför vikter som kroppen fysiskt klarar men som inte går att lyft för att huvudet tvekat.
Eller att stå framför vikter man inte borde få upp men som man får upp på grund av adrenalin och ett huvud på krigsstigen.
Just det där är oerhört fascinerande tycker jag.
Fokuseringen, livsbalansen, viljan och hängivenheten.
Ibland finns den där, ibland är den som bortblåst.
Jag tänker; i fotboll kan du springa i passningsskugga en hel match och ändå vinna matchen.
I konditionsidrotter kan du hitta rytmen vartefter.
I styrkelyft har du ingen att gömma dig bakom och du kan inte hitta rytmen i botten på ett benböj.
Har du inte satt lyftet mentalt innan du går upp på lyftarflaket är du rökt.
Sen kommer det där ögonblicket när allt helt plötsligt klaffar och du lyfter det du kan, kanske till och mer än du trodde intellektuellt och känslan är helt enkelt väldigt väldigt häftig.
Så enkel men ändå så svårt.