Visa fullständig version : Unga och kostkontroll
Jag har alltid varit av uppfattningen att unga (<18) inte ska följa en kostkontroll (diet) med anledningen att jag inte tycker att man inte ska hålla på och räkna med mera när man är ung. Men jag börjar få mer och mer svårt att motivera min ståndpunkt för mig själv. Är det inte bra att arbeta in ordentliga mönster redan i ung ålder? Speciellt med alla lockelser som finns runtomkring. Förut kanske man kunde säga att man bara ska äta husmanskost och njuta av livet men det känns mer och mer främmande när mer och mer mat blir snabbmat eller halvfabrikat och man inte får en normal kosthållning ifrån.
Så när ska unga börja kontrollera sin kost? I vilken grad ska dom kontrollera den? Eller ska man inte hålla på med det öht när man är ung?
Knatcharn
2014-05-15, 08:18
Jag förstår vad du menar men jag tror på att leva som vanligt och att göra något om man märker att man börjar bli tjock och vill förändra det. T.ex. att börja träna om man inte redan gör det eller att sluta äta "skräpmat". För de flesta människor har deras egna instinkter fungerat bra för att hålla vikten normal även om det börjar spåra ur i många länder idag.
Det känns som en alldeles för stor risk för att det ska gå snett om ungdomar ska börja räkna energi. Å andra sidan hade kanske de sjukligt feta önskat att de haft koll sedan barnsben men det känns mest som en bristande uppfostran i de fallen. Man kan förhålla sig till mat på ett sätt som gör att man inte blir sjukligt fet utan att räkna på det.
Jag har alltid varit av uppfattningen att unga (<18) inte ska följa en kostkontroll (diet) med anledningen att jag inte tycker att man inte ska hålla på och räkna med mera när man är ung. Men jag börjar få mer och mer svårt att motivera min ståndpunkt för mig själv. Är det inte bra att arbeta in ordentliga mönster redan i ung ålder? Speciellt med alla lockelser som finns runtomkring. Förut kanske man kunde säga att man bara ska äta husmanskost och njuta av livet men det känns mer och mer främmande när mer och mer mat blir snabbmat eller halvfabrikat och man inte får en normal kosthållning ifrån.
Så när ska unga börja kontrollera sin kost? I vilken grad ska dom kontrollera den? Eller ska man inte hålla på med det öht när man är ung?
Håller inte riktigt med, det känns dumt att få in ett mönster som faktiskt kan leda till större konsekvenserna (ortodoxi (namn?), bulimi, anorexia mm.). Däremot tror jag det är bra att vid ung ålder lära sig (1) vad är bra mat (2) vad är dåligt (3) lagom är skitbra! (4) att äta något dåligt är inte per se världens undergång
Sedan vid en större satsning eller liknande så kan det finns bra skäl till att bli mer noggrann (elitnivå) men för average joe som vill leva ett sunt liv.. Nja.
shadowfire
2014-05-15, 08:57
Håller nog med Snubben där.
Det skadar kanske inte att upplysa barn om vad det är man stoppar i sig, vad den där färdigmaträtten faktiskt innehåller osv - men kanske inte till den grad att man skrämmer skiten ur dem. Ser bara framför mig hur det kan slå snett för Lina 14 år som springer på skoltoan för att kräkas upp sin chokladkaka som hon genom grupptryck köpte på lunchen. Det scenariot är tyvärr vanligt nog redan som det är nu...
Just tonåringar inbillar jag mig är en känslig målgrupp också, där man som individ knappt vet vem man själv är och har svårt att relatera till om man är tjock eller smal och vad som är "normalt". Att då börja skrämmas med hur farliga kolhydrater är osv kan slå riktigt fel.
Sedan jag är jag skeptisk till att någon egentligen behöver en kostkontroll alls. Det går utmärkt att ha en bra allroundhälsa och god fysik rätt genom livet genom att leva på klassisk köttbullar/potatis/gräddsås-kost.
Jag tror nog mer på att som förälder t.ex. vara lite vaksam bara och mer på ett pedagogiskt sätt förespråka sockerfria drycker framför sockrad läsk osv. Låt dock barn få vara barn och få äta den där sockervadden på Liseberg.
Edit: skapa gärna ett intresse för barn med att laga mat och förstå vad mat innehåller, väck ett intresse för hemlagad mat t.ex. Det tror jag mer är en sund nivå, så får de göra sina egna val som vuxna individer sedan.
Edit: skapa gärna ett intresse för barn med att laga mat och förstå vad mat innehåller, väck ett intresse för hemlagad mat t.ex. Det tror jag mer är en sund nivå, så får de göra sina egna val som vuxna individer sedan.
Det där tror jag är en nyckeln till att förankra en sund livsstil i barn/ungdomar.
Mackan58
2014-05-15, 09:09
Jag har alltid varit av uppfattningen att unga (<18) inte ska följa en kostkontroll (diet) med anledningen att jag inte tycker att man inte ska hålla på och räkna med mera när man är ung. Men jag börjar få mer och mer svårt att motivera min ståndpunkt för mig själv. Är det inte bra att arbeta in ordentliga mönster redan i ung ålder? Speciellt med alla lockelser som finns runtomkring. Förut kanske man kunde säga att man bara ska äta husmanskost och njuta av livet men det känns mer och mer främmande när mer och mer mat blir snabbmat eller halvfabrikat och man inte får en normal kosthållning ifrån.
Så när ska unga börja kontrollera sin kost? I vilken grad ska dom kontrollera den? Eller ska man inte hålla på med det öht när man är ung?
Jag är av uppfattningen att det är föräldrarnas ansvar att kontrollera kosten åt sina barn från och med att de föds. Jag kommer aldrig köpa hem och laga kass mat när jag får barn (med kass mat menar jag också snabbmat eller halvfabrikat).
Latissimus Dorsi
2014-05-15, 09:18
Jag vet inte riktigt, alla får bestämma själv.
Ni får ursäkta att jag hugger hejvilt i era citat här och att jag kanske inte svarar på allt, jag vill mest lyfta fram intressanta saker för att få er att övertyga mig om något.
Håller inte riktigt med, det känns dumt att få in ett mönster som faktiskt kan leda till större konsekvenserna
Min inställning har i grunden varit som din men jag börjar fundera kring om nyttan övervinner risken. Grunden till den här tråden är dom många unga personer som startar trådar i kost-delen och vill börja räkna och bokföra. Jag vill helst bara säga åt dom att dom ska slappna av, äta husmanskost och fokusera på andra saker i livet. Men barn verkar bli tjockare och husmanskost verkar innebära en pan pizza.
Håller nog med Snubben där.
Det skadar kanske inte att upplysa barn om vad det är man stoppar i sig, vad den där färdigmaträtten faktiskt innehåller osv - men kanske inte till den grad att man skrämmer skiten ur dem. Ser bara framför mig hur det kan slå snett för Lina 14 år som springer på skoltoan för att kräkas upp sin chokladkaka som hon genom grupptryck köpte på lunchen. Det scenariot är tyvärr vanligt nog redan som det är nu...
Min utgångspunkt var inte att pracka på unga att dom ska räkna allt utan mer hur man ska reagera när dom vill börja räkna.
Sedan jag är jag skeptisk till att någon egentligen behöver en kostkontroll alls. Det går utmärkt att ha en bra allroundhälsa och god fysik rätt genom livet genom att leva på klassisk köttbullar/potatis/gräddsås-kost.
Jag vet inte, jag börjar känna mig osäker. Allt fler blir fetare och som jag sa i ovanstående så börjar klassiska köttbullar med potatis bli sällsynt och istället är det mammas scans köttbullar med snabbmakaroner som ersätter.
Edit: skapa gärna ett intresse för barn med att laga mat och förstå vad mat innehåller, väck ett intresse för hemlagad mat t.ex. Det tror jag mer är en sund nivå, så får de göra sina egna val som vuxna individer sedan.
Det tycker jag absolut. Vill poängtera att jag inte direkt syftar på barn här, utan något äldre, så gamla så att dom börjar ta egna beslut.
Jag är av uppfattningen att det är föräldrarnas ansvar att kontrollera kosten åt sina barn från och med att de föds. Jag kommer aldrig köpa hem och laga kass mat när jag får barn (med kass mat menar jag också snabbmat eller halvfabrikat).
Tyvärr så verkar ju inte föräldrarna ha bättre koll. Dagens generation nyblivna föräldrar är den första generationer som delvis är uppfödda på snabbmat och halvfabrikat. Jag tror inte det kommer bli bättre med nästa generation.
Hur är det ifall någon är uppenbart överviktig och problemen ligger delvis i stillasittande och delvis i kosten?
Vi säger att stillasittandet har tagits tag i så gott det går men att det är långt ifrån tillräckligt.
Det här är ett riktigt exempel och individen i fråga är medveten om sin övervikt och vill själv bli smal och tycker även kaloriräkning är intressant/kul. Personen har en positiv inställning till mat och med det menar jag att denne gillar det mesta (ej kräsen). Det är mycket som är "favoritmat" (inkl nyttiga rätter) men även en del snacks som konsumeras (En "om nomnivor").
Här tror jag är ett lysande exempel på när en tonåring kan ha nytta av kaloriräkning då denne själv kan upptäcka kalorifällorna och vidta frivilliga åtgärder (personen kommer att tycka att där finns mycket gott kvar att äta även om hen skippar vartannat pringles-rör). Riskerna känns små i jämförelse med riskerna denne har i nu-läget av sin skrämmande utvecklingskurva (längd/vikt) eller hur personen säger sig må mentalt av att vara tjock.
Jag resonerar också lite som AronP. Kanske finns det tillfällen då det är rätt o slätt en bra idé.
Det finns typ tre fall där maträkning är vettigt.
1 Det har redan gått fel med kost/energiintag/kroppsuppfattning.
2 Brister upptäcks och måste spåras.
3 Någon som tränar väldigt mycket
I samtliga fall bör målet vara en kortvarig period med räknande och det gäller inte bara barn och ungdomar.
Av de som är under 18 som räknar tillhör antagligen redan en stor andel grupp 1.
"är det inte bra att arbeta in ordentliga mönster redan i ung ålder?"
Jo men att räkna på kosten är sällan ett bra mönster.
"är det inte bra att arbeta in ordentliga mönster redan i ung ålder?"
Jo men att räkna på kosten är sällan ett bra mönster.
Det håller jag absolut med om. Och det kanske egentligen ger mig svar på frågan. Men problemet kvarstår, hur ska man hantera alla dessa ungdomar som undrar hur som ska göra för att klara av ditten och dattten. Det går inte längre att referera till att dom ska äta husmanskost eftersom deras bild över husmanskost är skev (nej jag vet inte att deras syn är skev [skulle vara en intressant sak att undersöka] men dom äter ju uppenbarligen inte helt rätt).
Man kanske skall börja hänvisa till Bonniers stora kokbok? :)
Då behöver de väl snarare få lära sig vad som är bra, enkel mat än att räkna kalorier. En hyfsad kosthållning är knappast den raketforskning många vill få den till.
Jag tror att det är omöjligt (och olämpligt) att hitta ett mönster som passar för alla. Vem det är som kommer och "vill börja räkna" är det viktigaste. Är det en tjock person som söker hjälp för att gå ned i vikt, är det en smal person som nojar (eftersom resten av världen gör det), är det en tränande person som är osäker på om hen får i sig tillräckligt, är det en tränande person som är desperat efter att "optimera"? Minst hälften av de som skriver räknetrådar på Kolo är INTE överviktiga. Att bygga skapa något slags standard-handläggningsalgoritm tror jag är att skapa problem snarare än att minska. Om inte annat för sig själv. Det är inte så relevant att "alla är överviktiga" eller "alla" inte vet vad "bra mat" är.
Jag tror mycket på bilder (bildhjälpmedel finns ju). Hur mycket är en viss mängd mat, en normal frukost för en person av min storlek osv. för ögat? Man skall akta sig för att göra folk till slavar under vågen; jag tycker att målet när man introducerar vågen skall vara att den skall bort igen sedan. Hur "alla" gör är oviktigt, hur just den här personen gör är viktigt.
Sedan plus tusen på inlägget om att man skall lära dem (eller låta dem lära sig själva) att laga mat.
Är inne på lite av vad vissa andra skrivit, lära barnen/ungdomarna laga mat redan vid tidig ålder, både i skolan och hemma.
Vet inte hur det ser ut undervisningsmässigt nuförtiden med ämnen som "Hemkunskap" och sådant, men det var sannerligen nyttigt för många i min klass när jag var yngre.
Försöka framkalla ett intresse kring matlagning kommer man nog en bit på tror jag.
För det första är det föräldrarna som ska skapa mönstrena, inte barnen. Sedan handlar det väl inte bara om vikten. Inte ens anorektiska barn ska räkna kalorier. Det man gör på ätstörningsenheten är att man ber föräldrarna att vara bestämda, inte förhandla och bjuda på vanlig mat regelbundet. Liknande borde väl gälla om man har ohälsosamma vanor åt andra hållet. Bara man inte gör det till en utseendefråga och skuldbelägger. Är man smället när man är 17 är det i många fall redan för sent.
Väldigt få har en uppfattning om vad mat innehåller. Jag tycker att man ska kunna lita på sina hungerkänslor men väldigt få verkar klara det. Jag är glad att jag har räknat kalorier en gång i tiden för då har jag fått en uppfattning om vad som är bra för mig och vad jag behöver. Med det sagt så hade jag nog ändå inte velat att mina eventuella barn skulle räkna kalorier. Det blir en för tvångsmässig inställning till mat. Barn och ungdomar har svårt för lagom. Deras värld är mer svart eller vit.
Jag har nog inget bra svar till dig Aronp.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Jag vet att räknandet blev min räddning och jag började väl precis vid 18 strecket vägandes 121kg (visserligen fanns det lite muskler på kroppen). Ångrar det inte en sekund, även om det var extremt i början och jag vägde precis allt samt tog med egen lunchlåda till skolan. Jag hade många gånger tidigare tänkt mig att gå ner i vikt, men hade inte en blekaste aning om hur man skulle gå till väga. Jag tror att det är mycket där problemet ligger. Oavsett om man räknar kalorier eller inte, så tror jag nog att kunskapen om kalorier, BMR etc. är ovärderlig, och borde vara en del av utbildningen, speciellt när det skrivs så mycket värdelöst skit i kvällstidningarna.
Sedan första gången jag gick ner genom att väga och räkna allt så har jag knappt behövt det nu. Nu har jag en grundkost som jag utgår ifrån, och vet att jag går ner på. Därefter fyller jag ut beroende på om jag vill upp eller ner.
Jag håller med dig om att kunskapen om kalorier nog är bra. Dels för att som du säger vara en kontrast mot alla kvällstidningsdieter samt att det är ett bra sätt att ge kontrast till näringsskillnaden i olika livsmedel. Att förstå hur en chokladkaka kan innehålla en fjärdedel av ens näringsbehov är nog inte dumt.
Knatcharn
2014-05-16, 14:16
Oavsett om man räknar kalorier eller inte, så tror jag nog att kunskapen om kalorier, BMR etc. är ovärderlig, och borde vara en del av utbildningen, speciellt när det skrivs så mycket värdelöst skit i kvällstidningarna.
Sedan första gången jag gick ner genom att väga och räkna allt så har jag knappt behövt det nu. Nu har jag en grundkost som jag utgår ifrån, och vet att jag går ner på. Därefter fyller jag ut beroende på om jag vill upp eller ner.
Håller med här, man måste förstå att mat innehåller energi och den påverkar hur vikten ser ut. Vissa tror att endast löpning påverkar din vikt eller att det enda som spelar roll är vad du äter, inte mängden. Det räcker med att förstå det här med energi, inte räkna på det.
Blue Nine
2014-05-16, 16:10
Föräldrarna räknar väl för fullt redan? Räknar kolhydrater om de äter LCHF, räknar till 500 kalorier om de 5:2-fastar.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.