Visa fullständig version : Vad tycker ni om hamsterhjulet?
Din stil där du på ett otrevligt sätt klankar ner på andra människor verkar inte vara så gångbar. Efter att du agerat likadant på några olika forum kommer du därför ändra din stil till något mer gångbart. Din erfarenhet har då gjort att du väljer ett annat tillvägagångssätt= Du har mognat.
Jag tycker du förminskar dig själv och din framtida utveckling om du tror att du idag 19år gammal redan vet hur du kommer resonera och tänka framöver.
Jättebra att du har planer och tankar angående en livsstil som du vill leva senare i livet men det märks tydligt att du ännu inte är riktigt vuxen och saknar erfarenhet. Detta är fakta. Det är också fakta att många av de du tillrättavisar också själva en gång varit 19år. Detta gör att de troligtvis har lite lättare att sätta sig in i din sits än du har i deras.
Oavsett vilket låter det en aning naivt att du redan idag vet hur mycket du skall spara undan varje månad när du verkar ha dålig koll på vad en bil kostar att äga. Du har inte ens kommit ut i arbetslivet och ej heller flyttat hemifrån men du är ändå trött på vad du refererar till hamsterhjulet. Din trovärdighet i frågan hade ju ökat om du faktiskt haft lite egen erfarenhet inom området.
Man skall aldrig säga aldrig. De flesta (alla?) som varit 19 har lovat sig själva olika saker som de senare i livet skrattar över och undrar hur de resonerade, du kan så klart vara undantaget men det återstår att se.
En fråga till dig. Ponera att du om 5år tjänar 35tkr och sparar undan runt 15tkr/per månad. Du har redan sparat undan drygt en miljon i olika investeringar. Då kommer en ekonomisk kris som börjar med att sänka ditt börsvärde och totala kapital till kanske en tredjedel. Du har kvar 330.000kr men resten är borta, hur skulle du må då? Vet du redan idag exakt hur du då kommer agera? Du kanske även under denna kris blir arbetslös? Eller så kanske du finner kärleken och ni flyttar ihop, du måste ju då kunna vara villig att anpassa dig något?
Sedan kan det ju såklart vara så att du lyckas med dina mål vilket jag tycker hade varit jättekul för dig men du måste inse att du idag inte vet att det kommer bli så. Just det faktum att du är stensäker på dina 4% avkastning varje år gör att det känns mer som teori än faktiskt praktik. Ytterst få har haft 4% per år under 2000-talet, det kommer inte bli lättare framöver heller.
Sedan är inte alls mitt mål att rätta dig i ledet, det förstår jag inte var du får ifrån. Du får leva precis hur du vill och jag följer själv inte direkt de normala reglerna då jag själv alltid sparat runt 50% eller mer av min inkomst istället för att slösat den på skit, är skuldfri och trygg med en rejäl buffert för framtiden men samtidigt unnar mig mycket av det goda i livet då jag anser att det är det som gör mig lycklig. Jag har praktiserat detta livet i 15år och jag är ännu inte övertygad om att jag om 5år resonerar likadant. Hur som helst har jag dock en tryggad ekonomisk framtid vilket ju är positivt hur jag än väljer att göra framöver. Det var detta jag ville att du skulle tänka på så du inte blir besviken på dig själv senare för att du missat massa saker i ditt unga vuxenliv.
Oj, vilken roman. Nåja, skall försöka svara kort iallafall.
Jag klankar inte ner på någon, det har dock hänt flera gånger i tråden att jag blivit nedklankad av andra och fått en "fånstämpel" på grund av min ålder eller påstådda oerfarenhet om vuxenlivet och vad det innebär. Då är det ju självklart att jag försvarar mig, du får gärna gräva upp ett citat där jag "klankar ner" på någon i tråden, om du orkar.
Jag har aldrig påstått att jag vet allting och exakt kan förutspå hur mitt liv kommer att se ut, kanske blir jag överkörd imorgon och hamnar i rullstol resten av livet. Då hade jag såklart behövt anpassa mig, jag lever inte i en sagoboksvärld och därför förstår jag detta.
Jag har aldrig påstått att jag skulle veta hur mycket jag kommer att spara/hur länge jag måste spara för att nå mitt mål enligt den dröm jag idag har om min dramtid. Jag har bara gett fiktiva exempel på procentenheter av nettolönen och försökt bevisa att det ÄR möjligt att bli ek.oberoende. utan att leva som en råtta eller att knega i 30 år för det. För det andra, hur kan du påstå att jag inte vet vad det kostar att äga en bil? Det är mycket enkelt för mig att diskutera sånt med föräldrar/vänner och fråga vad det kostar och det har jag även gjort. Svaret är: det är skitdyrt, nästan 100 euro i månaden för en ganska gammal bil, såklart minskar det med åren då jag får premier men ändå. Samma sak med boendekostnader, el & vatten, jag har en ganska bra bild av ungefär hur mycket det rör sig kring i utgifter, ungefär på +- 150 euros kast (jag har ju bara kollat upp enstaka lägenheter och inte vad hyran är i helsingfors, åbo, tammerfors & alla andra städer).
Svaret angående möjlig börskrasch är att livet går vidare. Spelar man inte så vinner man inte heller, förstår väl även du. Chansen att jag PERMANENT skulle mista 66% (som i ditt exempel) av värdet på värdepapper är extremt låg, då min främsta investeringstaktik skulle handla om indexfonder och en diversifierad aktieportfölj med 5-10 bolag inom textilie/mat/oljebranschen/vapenbranschen möjligtvis (de branscher som ALLTID behövs, oavsett vadför kris vi får. Vapen må vara lite tabu, men tyvärr strider vi människor som idioter om alla småsaker i kampen om makten och därför tog jag det som ett exempel).
Du kan gärna gräva upp statistik om du inte tror på mig, 4% är mycket lätt att nå. Att du tar upp "2000"-talet får mig att tänka att du missförstått. Jag kommer inte att investera i 5 år för att sedan dra ut allt i likvider (i detta fallet hade en totalförlust av pengarna varit möjlig som du beskriver), har jag pengarna i värdepapper/andra investeringsobjekt i 20-50 år (allt beroende på min livslängd och om jag urholkar kapital vid ålderndomen) så är sannolikheten att börsen aldrig skulle återhämta sig mycket liten. Jag kan inte planera min livsstil efter "när kommer WW3, berätta nu så jag vet när jag skall dra mig ur värdepapper då hela vårt ekonomiska system kraschar".
Jag är glad för dig och för att du har det gott nu. Jag antar då också att du trivs bra med ditt jobb, då det tydligen även är tidskrävande och ansvarskrävande men också bra betalt? Nu ligger jag i den sitsen att jag INTE vet vad jag skall syssla med i framtiden och då har jag såklart svårare att se en livsstil likt din som möjlig (jag kanske inte hittar ett drömjobb där jag orkar jobba efter 40-50 års åldern).
Jo, jag gillar ju att tänka i sådana banor. En ibland farlig väg, där det verkligen känns som man kan tänka sig knäpp.
Det jag inte begriper är varför jag inte tycker detta är obehagligt. Jag tycker det snarare skapar en inre harmoni och tillfredställelse att begrunda sin obetydlighet och att man faktiskt inte alls är så jävla unik som man vanligen föreställer sig. De flesta människor jag träffar och pratar om dessa ämnen brukar alltid bli defensiva och försöker avstyra diskussionen med liknande kommentarer - "fast man blir ju knäpp om man tänker så". Och då förväntas det att man ska svara "mmm, ja man blir ju det". Men det är ju inte så jag känner. Får ofta höra att jag "tänker för mycket". Jag tycker själv att folk "tänker för lite" och att det är tråkigt att det är så svårt att hitta andra människor som inte känner obehag inför existentiella frågor.
För övrigt känner jag igen mycket av det Ponde och Tjing har sagt i tråden. Min inkomst har varierat väldigt kraftigt och jag har aldrig märkt av att mina utgifter ökar när den väl kommit till en gräns där jag upplever att jag har vad jag behöver (den gränsen är väldigt låg enligt de flesta andras uppfattning). När den väl är uppnådd läggs resten av pengarna på hög. Det är förmodligen anledningen till att jag aldrig skaffat ett sparkonto. Jag behöver inga psykologiska strategier(?) för att förmå mig att stoppa undan pengar "så att jag inte slösar upp dem". Att skaffa ett sparkonto skulle jag enbart göra om jag ser ekonomiska fördelar (eller säkerhetsskäl) med det, inte för att "förhindra mig själv från att använda pengar".
Sen håller jag med Tjing om att vi spenderar otroligt lite pengar på sånt som i mitt tycke är meningsfullt på riktigt. Resa ut i rymden och forska på livsförlängning t ex. Vi hade kunnat lägga mycket mer resurser där istället för att "stirra oss blinda" på konsumerism och ekonomisk tillväxt (hur jag uppfattar det globala samhället).
edit: får väl lägga till att jag inte ser ner på folk som gillar att "vara i hamsterhjulet". Jag vill snarare påpeka att bara för att man åldras innebär inte det att man automatiskt kommer att ändra inställning från den Ponde har just nu till det som folk verkar antyda här i tråden. För mig verkar det snarare ha gått åt motsatt håll.
Ignatius72
2013-11-16, 08:29
Ser du ner på mig bara för att jag bor hemma eller för att jag har grundläggande kunskaper i privatekonomi kanske? Low blow, man.
Hade du reagerat annorlunda om jag vore 25 eller 30 och varför isåfall? Tror du min hjärna magiskt mognat då så att jag blivit DUMMARE och inkapabel att förstå enkla beräkningar (i detta fall hur man blir ek.oberoende och hur realistiskt det målet är)?
Du diskuterar uteslutande om saker du inte har någon som helst erfarenhet av. Du klankar konsekvent ner på andra sätt än ditt eget, du lyckas tom med konsten att inte se att du gör det. Trots att det förekommer in 90% av dina inlägg i den här tråden.
Dina tankar och planer behöver inte vara omöjliga men det är långt ifrån så enkelt som du framställer det.
Dina resonemang om hamsterhjulet är även de extremt endimensionella. Jag har förvisso prylar, fredagsmys och onödig konsumtion (vilket även inbegriper resor och mat). Men målet med arbetet är inte konsumtionen, jag gillar verkligen att jobba. Jag ser det inte ens som ett jobb utan som något som ger mig stora möjligheter till utveckling som jag aldrig hade kunnat uppnå genom 100% fritid. Att det dessutom renderar schyssta pengar som jag kan göra roliga saker för är en ren bonus.
Armed Dingo
2013-11-16, 08:34
Jag har slutat att drömma om en utopi som inte finns.
Plus att jag genom min utbildning kommer inreda ekorrhjulet ganska bekvämt.
Dessutom behöver inte ekorrhjulet betyda att du är en idiot i övrigt. Du måste inte köpa mercan, du måste inte bo dyrt. Du måste inte ha senaste TV apparaten, eller en TV överhuvudtaget. Du måste inte ha dyra kläder.
Känner igen mig väldigt mycket i mig själv för några år sedan i det du säger.
den hår tråden verkar ha spårat en del sen sist jag var här.
vill bara påpeka en sak lite snabbt.
den som försöker ta sig ur "hamsterhjulet", genom att spara en jävla massa pengar
för att sedan sätta in dom på en bank, och leva på avkastningen i thailand resten
av livet eller liknande. är i en väldigt stor grad del av hamsterhjulet.
att ens kunna göra något sådant, har vi kapitalismen att tacka för.
fast det har kanske ni redan avhandlat i de senaste 10 sidorna som jag inte läst.
och vad jag ville ha sagt med detta, så är det inte såhär jag tänker ta mig ur.
inte för att jag ser min lösning som särskillt mer ädel.
Du diskuterar uteslutande om saker du inte har någon som helst erfarenhet av. Du klankar konsekvent ner på andra sätt än ditt eget, du lyckas tom med konsten att inte se att du gör det. Trots att det förekommer in 90% av dina inlägg i den här tråden.
Dina tankar och planer behöver inte vara omöjliga men det är långt ifrån så enkelt som du framställer det.
Dina resonemang om hamsterhjulet är även de extremt endimensionella. Jag har förvisso prylar, fredagsmys och onödig konsumtion (vilket även inbegriper resor och mat). Men målet med arbetet är inte konsumtionen, jag gillar verkligen att jobba. Jag ser det inte ens som ett jobb utan som något som ger mig stora möjligheter till utveckling som jag aldrig hade kunnat uppnå genom 100% fritid. Att det dessutom renderar schyssta pengar som jag kan göra roliga saker för är en ren bonus.
Bra för dig att du trivs med ditt jobb. Tyvärr är det inte så att alla trivs på sitt jobb, de flesta sitter och smyghoppas på lottovinst så att de kunnat syssla med sin hobby heltid (alla kan inte tjäna pengar på sin hobby).
Angående enkelhet så är det ett relativt begrepp, har aldrig påstått att det är lätt. Dock långt ifrån omöjligt med rätt inställning, och det tycks filmjölk och vissa andra i tråden antingen inte förstå eller så vill de inte förstå.
den hår tråden verkar ha spårat en del sen sist jag var här.
vill bara påpeka en sak lite snabbt.
den som försöker ta sig ur "hamsterhjulet", genom att spara en jävla massa pengar
för att sedan sätta in dom på en bank, och leva på avkastningen i thailand resten
av livet eller liknande. är i en väldigt stor grad del av hamsterhjulet.
att ens kunna göra något sådant, har vi kapitalismen att tacka för.
fast det har kanske ni redan avhandlat i de senaste 10 sidorna som jag inte läst.
och vad jag ville ha sagt med detta, så är det inte såhär jag tänker ta mig ur.
inte för att jag ser min lösning som särskillt mer ädel.
Tja, jag definierar hamsterhjulet som tvång att arbeta för överlevnad och de flesta håller nog med.Menar du att förvaltning av värdepapper några få timmar månadligen är ett jobbigt arbete eller?
Jag vet också att det är p.g.a. rådande ekonomiska system som detta är möjligt, men det är ganska irrelevant då jag aldrig påstått att vi borde ändra på systemet utan minska på arbetandet (t.ex. tycker jag att 6h arbetsdag låter som en bra idè).
bertbert
2013-11-16, 10:10
....Tyvärr är det inte så att alla trivs på sitt jobb, de flesta sitter och smyghoppas på lottovinst så att de kunnat syssla med sin hobby heltid (alla kan inte tjäna pengar på sin hobby)....
Jag har två problem med det uttalandet.
1) Vad vet du om "de flesta"? Var kommer den insikten ifrån, att "de flesta" är missnöjda med sitt liv och bara hoppas på en väg ut? Jag emotsäger inte att det finns sådana människor, men min erfarenhet avviker sig kraftigt från vad du påstår. Och trots att jag har en väldigt avvikande erfarenhet tycker jag inte det är lämpligt att uttala mig om "de flesta". Jag tycker det är förmätet att påstå att mänskligheten i stort tycker det ena eller det andra.
2) Även om det vore som du skriver, att "de flesta" gör si eller så, vad tusan spelar det för roll? Du, och endast du, är ansvarig för att göra det bästa av din situation. Om man är missnöjd med sin arbetssituation måste man själv göra något åt det istället för att bara sitta missnöjd. Som ren input: det finns arbetsplatser där den absoluta majoriteten av medarbetarna gillar sitt jobb, tycker det är intressant och inte vill byta till något annat. Det handlar inte om att ha "sitt jobb som hobby" eller "syssla med sin hobby på heltid".
Jag har två problem med det uttalandet.
1) Vad vet du om "de flesta"? Var kommer den insikten ifrån, att "de flesta" är missnöjda med sitt liv och bara hoppas på en väg ut? Jag emotsäger inte att det finns sådana människor, men min erfarenhet avviker sig kraftigt från vad du påstår. Och trots att jag har en väldigt avvikande erfarenhet tycker jag inte det är lämpligt att uttala mig om "de flesta". Jag tycker det är förmätet att påstå att mänskligheten i stort tycker det ena eller det andra.
2) Även om det vore som du skriver, att "de flesta" gör si eller så, vad tusan spelar det för roll? Du, och endast du, är ansvarig för att göra det bästa av din situation. Om man är missnöjd med sin arbetssituation måste man själv göra något åt det istället för att bara sitta missnöjd. Som ren input: det finns arbetsplatser där den absoluta majoriteten av medarbetarna gillar sitt jobb, tycker det är intressant och inte vill byta till något annat. Det handlar inte om att ha "sitt jobb som hobby" eller "syssla med sin hobby på heltid".
Det spelar inte någon roll heller, ville bara påpeka detta åt honom jag svarade då han utgav en bild av att han trodde att alla kan hitta sina drömjobb där de stortrivs tills de är 75 och går i pension.
Jo, det är klart att man helst skulle syssla med sin hobby? Hur kan du påstå att någon hellre skulle jobba (om denna person inte redan jobbade med sin hobby) med något annat istället för det de tycker om mest (=deras hobby).
Överväger att bli workoholic, fritiden är ju inte särskilt rolig när man jobbar, kan lika gärna jobba hela tiden och slippa försöka stressa ihop alla jävla intressen. Tjäna mer pengar så man har råd att strunta i matlagningen (har ej läst hela tråden).
Ponde: Tycker det är lite konstigt att du är så emot arbetslivet när du inte ens har börjat arbeta? Du studerar ju.. Du har ju inte ens testat på "hamsterhjulet"
Jag har två problem med det uttalandet.
1) Vad vet du om "de flesta"? Var kommer den insikten ifrån, att "de flesta" är missnöjda med sitt liv och bara hoppas på en väg ut? Jag emotsäger inte att det finns sådana människor, men min erfarenhet avviker sig kraftigt från vad du påstår. Och trots att jag har en väldigt avvikande erfarenhet tycker jag inte det är lämpligt att uttala mig om "de flesta". Jag tycker det är förmätet att påstå att mänskligheten i stort tycker det ena eller det andra.
2) Även om det vore som du skriver, att "de flesta" gör si eller så, vad tusan spelar det för roll? Du, och endast du, är ansvarig för att göra det bästa av din situation. Om man är missnöjd med sin arbetssituation måste man själv göra något åt det istället för att bara sitta missnöjd. Som ren input: det finns arbetsplatser där den absoluta majoriteten av medarbetarna gillar sitt jobb, tycker det är intressant och inte vill byta till något annat. Det handlar inte om att ha "sitt jobb som hobby" eller "syssla med sin hobby på heltid".
http://www.dn.se/ekonomi/de-flesta-ar-oengagerade-pa-jobbet/
Ponde: Tycker det är lite konstigt att du är så emot arbetslivet när du inte ens har börjat arbeta? Du studerar ju.. Du har ju inte ens testat på "hamsterhjulet"
Sommarjobb har varit tillräkligt för att få mig att avsky det. cofffee
Jag håller med många andra, jättebra om du fixar det, men jag tror du måste förbereda dig på att livet förändrar en.
Vill du fortfarande leva snålt när du är 25 och polarna sticker på semester?
Vill du fortfarande leva snålt när du är 30 och träffar ditt livs kärlek och hon vill flytta ihop i hus?
Jag ifrågasätter inte att du kan spara ihop pengarna, men jag undrar om du kommer vilja göra det. Den som lever får se helt enkelt, det vore fantastiskt roligt att se en uppföljning på den här tråden när du är 25, 30, 35, 40
Vad tänker du jobba som för att tjäna pengarna du behöver förresten, har för mig att du skrev något om IT, vad har du för utbildning?
Jag håller med många andra, jättebra om du fixar det, men jag tror du måste förbereda dig på att livet förändrar en.
Vill du fortfarande leva snålt när du är 25 och polarna sticker på semester?
Vill du fortfarande leva snålt när du är 30 och träffar ditt livs kärlek och hon vill flytta ihop i hus?
Jag ifrågasätter inte att du kan spara ihop pengarna, men jag undrar om du kommer vilja göra det. Den som lever får se helt enkelt, det vore fantastiskt roligt att se en uppföljning på den här tråden när du är 25, 30, 35, 40
Vad tänker du jobba som för att tjäna pengarna du behöver förresten, har för mig att du skrev något om IT, vad har du för utbildning?
Jag kan följa med på semestern så det är inga problem. Träffar jag "min livs kärlek" (tror f.ö. inte på något själsfrände-trams eller att det finns en rätt, människan är inte monogam av sig) så får jag väl kompromissa lite eller ge upp henne eller mitt mål helt.
Jobbar inte ännu, studerar.
filmjölk
2013-11-16, 11:15
Sommarjobb har varit tillräkligt för att få mig att avsky det. cofffee
Med inställningen att du avskyr att arbeta tror jag att det blir svårt att bli ekonomiskt oberoende, eller ens rik.
Control_61
2013-11-16, 11:23
Ponde,
Tillslut tror jag de flesta inser att det är roligare att träna bänkpress när du inte varje dag kan träna bänkpress. Och att helgen är roligare när man längtar lite efter den.
Och att det är roligare att gå upp på morgonen när du har ett syfte med dagen och när du tillhör ett sammanhang.
Att inte göra något tenderat att skapa bittra människor som tror sig må bättre av att göra ännu mindre.
Problemet jag tycker vi börjar gå emot är att folk antingen jobbar ihjäl sig eller inte arbetar alls... Så 6 timmars arbetsdag fördelat på fler människor låter som ett bra förslag ;)
Men jag hamnar hellre i hamsterhjulet än att titta på tillbaka till aidensfield och intala mig själv att jag är intelligent och självgående genom att "handla lite med värdepapper".
Sommarjobb har varit tillräkligt för att få mig att avsky det. cofffee
:laugh:
Ponde,
Tillslut tror jag de flesta inser att det är roligare att träna bänkpress när du inte varje dag kan träna bänkpress. Och att helgen är roligare när man längtar lite efter den.
Och att det är roligare att gå upp på morgonen när du har ett syfte med dagen och när du tillhör ett sammanhang.
Att inte göra något tenderat att skapa bittra människor som tror sig må bättre av att göra ännu mindre.
Problemet jag tycker vi börjar gå emot är att folk antingen jobbar ihjäl sig eller inte arbetar alls... Så 6 timmars arbetsdag fördelat på fler människor låter som ett bra förslag ;)
Men jag hamnar hellre i hamsterhjulet än att titta på tillbaka till aidensfield och intala mig själv att jag är intelligent och självgående genom att "handla lite med värdepapper".
Jag hävdar inte att jag skulle vara intelligent eller självgående, värdepappershandel är bara ett verktyg för att nå målet.
Läs detta (utdrag ur "4 hour work week" av Timothy Ferris):
"En amerikansk affärsman reste på semester till en liten by vid Mexikos kust, på läkarens rekommendation. När han inte kunde somna om efter ett viktigt telefonsamtal från kontoret nästa morgon gick han ner till kajen för att rensa tankarna. En liten båt med en ensam fiskare hade lagt till, och i båten låg flera stora tonfiskar. Amerikanen berömde mexikanen för den fina fångsten.
- Hur lång tid tog det att fånga dem? - frågade han.
- Bara en liten stund -, svarade mexikanen.
- Varför stannar du inte ute längre och fångar mer fisk? - frågade amerikanen.
- Jag har tillräckligt för att försörja min familj och ge lite till mina vänner-, sa fiskaren och lastade av sin fångst i en korg.
- Men... Vad gör du med resten av din tid?-
Mexikanen tittade upp och log. -Jag sover länge på morgnarna, fiskar lite, leker med mina barn, tar siesta med min fru, Julia, och promenerar in till byn varje kväll, där jag dricker lite vin och spelar gitarr med mina amigos. Jag har ett rikt och välfyllt liv, señor.-
Amerikanen skrattade och sträckte på sig -Jag har en magisterexamen från Harvard, och jag kan hjälpa dig. Du borde lägga mer tid på att fiska, och köpa en större båt för överskottet. Snart kommer du att kunna köpa fler båtar eftersom du får in en större fångst. Så småningom skulle du ha en hel fiskeflotta.-
Han fortsatte, -I stället för att sälja fångsten till en mellanhand skulle du sälja direkt till kunderna, och så småningom skaffa en egen paketeringsfabrik. Du skulle ha kontroll över produkten, hanteringen och distributionen. Du skulle förstås bli tvungen att lämna den här l illa fiskebyn och flytta in till Mexico City, för att kunna driva ditt växande företag på rätt sätt.-
-Men sir, hur lång tid skulle allt det här ta?- frågade fiskaren.
-15-20 år. 25 som mest-
- Och sedan då, señor?-
Amerikanen skrattade. -Det är det bästa av allt. När tillfället är det rätta kan du börsintroducera företaget, sälja aktier och bli mycket rik. Du skulle tjäna miljoner.-
-Miljoner, señor? Och sedan?-
-Sedan kan du gå i pension och flytta till en liten fiskeby vid kusten, där du kan sova länge på morgnarna, fiska lite, leka med dina barn, ta siesta med din fru, och promenera in till by för att dricka lite vin och spela gitarr med dina amigos..
Kanske du nu bättre förstår mitt tvivel bättre.
Ignatius72
2013-11-16, 12:47
Bra för dig att du trivs med ditt jobb. Tyvärr är det inte så att alla trivs på sitt jobb, de flesta sitter och smyghoppas på lottovinst så att de kunnat syssla med sin hobby heltid (alla kan inte tjäna pengar på sin hobby).
Angående enkelhet så är det ett relativt begrepp, har aldrig påstått att det är lätt. Dock långt ifrån omöjligt med rätt inställning, och det tycks filmjölk och vissa andra i tråden antingen inte förstå eller så vill de inte förstå.
Det spelar inte någon roll heller, ville bara påpeka detta åt honom jag svarade då han utgav en bild av att han trodde att alla kan hitta sina drömjobb där de stortrivs tills de är 75 och går i pension.
Jo, det är klart att man helst skulle syssla med sin hobby? Hur kan du påstå att någon hellre skulle jobba (om denna person inte redan jobbade med sin hobby) med något annat istället för det de tycker om mest (=deras hobby).
Nej, jag tror verkligen inte att alla kan hitta sitt drömjobb. Sådant ramlar inte ner i knäet som regel. Det finns oerhört många som vantrivs på sina jobb. Min poäng är att det finns många som har ett jobb som de verkligen trivs med och det finns oerhört många som bara är nöjda av den ekvation av arbetsuppgifter, ansvar, lön och ledighet. Andra uppskattar rutinerna, sina arbetskamrater, jobbet de utför eller responsen de får av det.
Man skulle även kunna säga att din plan är Hamsterhjulet i kubik då du måste vara extramt dedikerad under lång tid för att eventuellt kunna njuta av det längre fram. Livet springer förbi medan du samlar pengar. Som så många gånger förr så är balans något att föredra. Att spara undan ett rejält kapital innebär frihet, att kunna säga upp sig från ett jobb man inte trivs med, flytta, skilja sig, utbilda sig, arbeta mindre. Har man pengar är man inte låst. Bara det är en skön känsla.
Nej, jag tror verkligen inte att alla kan hitta sitt drömjobb. Sådant ramlar inte ner i knäet som regel. Det finns oerhört många som vantrivs på sina jobb. Min poäng är att det finns många som har ett jobb som de verkligen trivs med och det finns oerhört många som bara är nöjda av den ekvation av arbetsuppgifter, ansvar, lön och ledighet. Andra uppskattar rutinerna, sina arbetskamrater, jobbet de utför eller responsen de får av det.
Man skulle även kunna säga att din plan är Hamsterhjulet i kubik då du måste vara extramt dedikerad under lång tid för att eventuellt kunna njuta av det längre fram. Livet springer förbi medan du samlar pengar. Som så många gånger förr så är balans något att föredra. Att spara undan ett rejält kapital innebär frihet, att kunna säga upp sig från ett jobb man inte trivs med, flytta, skilja sig, utbilda sig, arbeta mindre. Har man pengar är man inte låst. Bara det är en skön känsla.
Du har inte läst mina svar i tråden nu va? Livet kommer inte att "springa förbi" mig, jag har fortfarande mycket kvar till nöjen jag finner roliga.
Ignatius72
2013-11-16, 13:12
Du har inte läst mina svar i tråden nu va? Livet kommer inte att "springa förbi" mig, jag har fortfarande mycket kvar till nöjen jag finner roliga.
Visst, bara du tjänar tillräckligt och inget oväntat inträffar.
Du är vare sig den första eller sista som tror sig genomskåda systemet.
Historien om fiskaren som jag tror Heinrich Böll skrev handlar ju mer om att njuta av stunden nu. Du beskriver ju att man ska följa amerikanens råd.
Visst, bara du tjänar tillräckligt och inget oväntat inträffar.
Du är vare sig den första eller sista som tror sig genomskåda systemet.
Historien om fiskaren som jag tror Heinrich Böll skrev handlar ju mer om att njuta av stunden nu. Du beskriver ju att man ska följa amerikanens råd.
Njae, amerikanen var ju girig och därför förespråkade han att man skulle jobba massvis för att ändå hamna i samma position i slutändan. Sen är det skillnad på situationen då jag inte redan bor i mexico, det behövs pengar för att flytta till stranden :P.
filmjölk
2013-11-16, 13:24
Är dina föräldrar välbärgade Ponde? Du skulle ju kunna bli en sån där som bor hemma, äter gratis, utan att betala för sig, eller ens städa sitt eget rum, men ändå jobbar mycket och på så sätt kunna spendera mycket och ha bra nöjen samtidigt som du sparar tills du kan kliva av hamsterhjulet.
Brudar älskar killar som är 39 och bor i sina föräldrars villa på källarplanet!
sweetkarolina
2013-11-16, 13:30
Alltså jag måste ju säga att jag tycker det var en extremt rolig liknelse du drog.
Jag hävdar inte att jag skulle vara intelligent eller självgående, värdepappershandel är bara ett verktyg för att nå målet.
Läs detta (utdrag ur "4 hour work week" av Timothy Ferris):
"En amerikansk affärsman reste på semester till en liten by vid Mexikos kust, på läkarens rekommendation. När han inte kunde somna om efter ett viktigt telefonsamtal från kontoret nästa morgon gick han ner till kajen för att rensa tankarna. En liten båt med en ensam fiskare hade lagt till, och i båten låg flera stora tonfiskar. Amerikanen berömde mexikanen för den fina fångsten.
...
I mina ögon verkar du planera ditt liv precis som amerikanen tipsar mexikanen att göra...
Risken finns för oss alla att vi dör imorgon/idag, man kan inte planera sitt liv efter den filosofin.
Nej, planen är att leva "halvfattigt" (OBS! jämfört med alla löjliga prylkrängande svennar alltså, inte fattigt i ordets riktiga bemärkelse) och sedan leva på samma pengamängd som svensson (300-350k årligen i dagens köpkraft). Då har man tid att göra nästan vadsomhelst och det skall bli kul som fan! :d (dock värderar jag mest dryck, mat, vänner, resor och äventyr så för mig är det möjligt att finansiera en livsstil som inte kräver enorma förmögenheter).
Men jag har ingen anledning att klanka ner på dig och dina drömmar. Det står dig fritt att leva precis som du vill och drömma om vad du vill.
Men som jag ser det, när jag var typ 17-22 år och pluggade så drömde jag om att vinna nobelpris i kemi och trodde att det var det jag skulle sikta på hela livet. Typ studera och forska i 20-30 år för att upptäcka nya kemiska företeelser och förändra vetenskapen. Jag sökte även in till en del doktorandtjänster, men fick ingen. Istället fick jag jobb inom kemisk industri vid 24 år (är nu 27 år). Och det är möjligt att jag som 19-åring hade varit besviken med det. Men idag så tänker jag mycket mindre på vad jag ska göra i mitt liv "sen" och mycket mer på vad mitt liv innehåller "nu". Istället för att drömma om vad jag gör om 20 år, så försöker jag planera vad jag ska göra under nästa år. I dagsläget är jag nöjd med min tillvaro, men det finns givetvis saker jag vill förbättra. Jag bor nu en bit utanför Örebro och skulle gärna flytta närmare centrum, inte för att det är hippt och coolt, utan för att det skulle medföra mer frihet i min vardag (bli mindre beroende av bilen tex). Men realistiskt behöver jag spara undan en del mer kapital för att ha råd, och det tror jag att jag hinner på 6-12 månader.
I dagsläget skulle jag inte vara beredd att spendera 12 timmar/dag med att slava inom forskning. Jag uppskattar andra värden i livet nu. Jag jobbar, tränar, äter och sover för det mesta. Träningen är min passion i livet. Primärt anpassar jag resten av livet för att passa träningen, men jag värderar annat också. Jag uppskattar att ha en städad lägenhet som jag vågar ta hem folk till. Jag uppskattar att träffa mina brorsbarn och skämma bort dem. Jag uppskattar att umgås och äta gott med mina vänner. Jag uppskattar att skvallra på fikarasterna på jobbet. Jag uppskattar att göra bra ifrån mig och få uppskattning ifrån min chef. Jag uppskattar att kunna resa runt och träffa vänner (var till Washington och hälsade på vänner över en helg i oktober tex). Jag uppskattar att tillhöra internationell elit i min sport och åka över världen och ta VM-medaljer.
ALLT det har jag i mitt liv idag. Inte om 20 år.
Att jag har ett jobb 40 timmar/vecka är faktiskt basen i mitt liv, som gör att jag kan göra allt det andra. Och visst jag kunde gå ner i tid, det skulle inte göra ont nånstans, men då skulle jag antagligen inte kunna investera i den bostad jag vill ha.
Och jag äger ingen merca, men däremot så bytte jag upp min gamla Toyota -98 till en Opel -11 för ungefär ett år sen. Visst är det kul att ha en snyggare bil, men framförallt så har jag mindre problem med reparationer och den drar mindre drivmedel än min gamla. Jag ska inte hävda att jag tjänar pengar på affären, men den bekvämlighet det ger mig att inte behöva oroa mig att bilen inte startar är garanterat värt de 2000/månad jag betalar.
Okej, nu blev det här en roman om mig, men det är lättare att beskriva exempel än bara generellt. En annan kanske uppskattar att äga egen tomt, eller ha många barn, eller att kunna titta på TV på kvällarna. Eller att ta transsibiriska järnvägen och lära sig swahili. Men för mig har "vuxenlivet" framförallt inneburit att jag insett att livet pågår nu, det är inte något som kommer att börja om 10, 20 eller 30 år. Det gäller att trivas i stunden. Och det gör jag.
Ignatius72
2013-11-16, 14:44
Njae, amerikanen var ju girig och därför förespråkade han att man skulle jobba massvis för att ändå hamna i samma position i slutändan. Sen är det skillnad på situationen då jag inte redan bor i mexico, det behövs pengar för att flytta till stranden :P.
Du har missat hela sensmoralen med historien.
Du har missat hela sensmoralen med historien.
Nej, det har jag inte. Sensmoralen var att man inte skall jobba sig till döds då det sällan leder till ett "bättre" liv i slutändan. Det är precis det jag vill undvika, att jobba tills jag stupar av stroke.
Är dina föräldrar välbärgade Ponde? Du skulle ju kunna bli en sån där som bor hemma, äter gratis, utan att betala för sig, eller ens städa sitt eget rum, men ändå jobbar mycket och på så sätt kunna spendera mycket och ha bra nöjen samtidigt som du sparar tills du kan kliva av hamsterhjulet.
Brudar älskar killar som är 39 och bor i sina föräldrars villa på källarplanet!
Nej, de är inte särskilt välbärgade, medelklass ungefär.
EDIT: Betyder alltså att de varken skulle kunna sponsra ett flott liv för mig utan att jag skulle göra något, och sen skulle de inte göra det av ideologiska skäl heller.
mattepatte
2013-11-16, 16:07
Tycker vi ska lämna Ponde och hans tankar ifred.
Alltså jag måste ju säga att jag tycker det var en extremt rolig liknelse du drog.
I mina ögon verkar du planera ditt liv precis som amerikanen tipsar mexikanen att göra...
Men jag har ingen anledning att klanka ner på dig och dina drömmar. Det står dig fritt att leva precis som du vill och drömma om vad du vill.
Men som jag ser det, när jag var typ 17-22 år och pluggade så drömde jag om att vinna nobelpris i kemi och trodde att det var det jag skulle sikta på hela livet. Typ studera och forska i 20-30 år för att upptäcka nya kemiska företeelser och förändra vetenskapen. Jag sökte även in till en del doktorandtjänster, men fick ingen. Istället fick jag jobb inom kemisk industri vid 24 år (är nu 27 år). Och det är möjligt att jag som 19-åring hade varit besviken med det. Men idag så tänker jag mycket mindre på vad jag ska göra i mitt liv "sen" och mycket mer på vad mitt liv innehåller "nu". Istället för att drömma om vad jag gör om 20 år, så försöker jag planera vad jag ska göra under nästa år. I dagsläget är jag nöjd med min tillvaro, men det finns givetvis saker jag vill förbättra. Jag bor nu en bit utanför Örebro och skulle gärna flytta närmare centrum, inte för att det är hippt och coolt, utan för att det skulle medföra mer frihet i min vardag (bli mindre beroende av bilen tex). Men realistiskt behöver jag spara undan en del mer kapital för att ha råd, och det tror jag att jag hinner på 6-12 månader.
I dagsläget skulle jag inte vara beredd att spendera 12 timmar/dag med att slava inom forskning. Jag uppskattar andra värden i livet nu. Jag jobbar, tränar, äter och sover för det mesta. Träningen är min passion i livet. Primärt anpassar jag resten av livet för att passa träningen, men jag värderar annat också. Jag uppskattar att ha en städad lägenhet som jag vågar ta hem folk till. Jag uppskattar att träffa mina brorsbarn och skämma bort dem. Jag uppskattar att umgås och äta gott med mina vänner. Jag uppskattar att skvallra på fikarasterna på jobbet. Jag uppskattar att göra bra ifrån mig och få uppskattning ifrån min chef. Jag uppskattar att kunna resa runt och träffa vänner (var till Washington och hälsade på vänner över en helg i oktober tex). Jag uppskattar att tillhöra internationell elit i min sport och åka över världen och ta VM-medaljer.
ALLT det har jag i mitt liv idag. Inte om 20 år.
Att jag har ett jobb 40 timmar/vecka är faktiskt basen i mitt liv, som gör att jag kan göra allt det andra. Och visst jag kunde gå ner i tid, det skulle inte göra ont nånstans, men då skulle jag antagligen inte kunna investera i den bostad jag vill ha.
Och jag äger ingen merca, men däremot så bytte jag upp min gamla Toyota -98 till en Opel -11 för ungefär ett år sen. Visst är det kul att ha en snyggare bil, men framförallt så har jag mindre problem med reparationer och den drar mindre drivmedel än min gamla. Jag ska inte hävda att jag tjänar pengar på affären, men den bekvämlighet det ger mig att inte behöva oroa mig att bilen inte startar är garanterat värt de 2000/månad jag betalar.
Okej, nu blev det här en roman om mig, men det är lättare att beskriva exempel än bara generellt. En annan kanske uppskattar att äga egen tomt, eller ha många barn, eller att kunna titta på TV på kvällarna. Eller att ta transsibiriska järnvägen och lära sig swahili. Men för mig har "vuxenlivet" framförallt inneburit att jag insett att livet pågår nu, det är inte något som kommer att börja om 10, 20 eller 30 år. Det gäller att trivas i stunden. Och det gör jag.
Bra för dig. Då har du säkert förstått, efter att du läst mina texter, att jag trivs i stunden bäst då jag är fri från obligationer och tidtabeller (jobb för att klara mig ekonomiskt).
Vad var poängen här liksom? Snabbläste ditt inlägg och förstod inte riktigt, förutom det att du ger mig råd att inte tänka för mycket på framtiden och leva i nuet istället...? cofffee
Folk trivs med olika saker. Ett "svenssonliv" och en lön på runt 400k/år är rätt gött för somliga. Kan man dessutom kombinera det med ett jobb man tycker om och en stimulerande hobby tror jag att många skulle kunna vara riktigt lyckliga även utan flashiga resor eller ständig semester.
Jag tror att det är viktigt att kunna finna lycka i vardagen först och främst, då blir allt annat en bonus. Lyckas man inte med det tror jag risken är att man inte gör det sen när man har blivit ekonomiskt oberoende heller.
Tycker det viktiga med tråden är att folk bör enligt mig prioritera följande
1. Skaffa dig kunskaper som gör dig behövd i samhället
2. Hitta det som verkligen är viktigt i livet, ifall du prioriterar bort avundsjukan.
3. Spara för sämre tider och ålderdomen.
4. Hitta en balans där mitt i
5. Lyssna på den här låten
sTJ7AzBIJoI
//lördagswhiskeyn
Tja, jag definierar hamsterhjulet som tvång att arbeta för överlevnad och de flesta håller nog med.Menar du att förvaltning av värdepapper några få timmar månadligen är ett jobbigt arbete eller?
Jag vet också att det är p.g.a. rådande ekonomiska system som detta är möjligt, men det är ganska irrelevant då jag aldrig påstått att vi borde ändra på systemet utan minska på arbetandet (t.ex. tycker jag att 6h arbetsdag låter som en bra idè).
absolut.
det var ingen pik åt dig direkt. jag ville bara göra en poäng, en som kanske inte delas.
hamsterhjulet ser jag som beroendet av det nuvarande systemet,
och vitsen för min del, är att bli så oberoende som möjligt av detta system.
men visst, det skulle vara jävligt meningsfullt för många att kanske
ta några steg bak, och se över vad som egentligen är värdefullt att arbeta för.
Har någon läst boken Last Light? Grym bok bör övrigt. Efter att ha tagit sig igenom den tänkte iaf jag på att tänka om en del när det kom till buffert och prioriteringar.
PS. Förutom att denne 4-hour work week-mannens story om mexikanen är ett plagiat så verkar han fullständigt hög på sig själv. Härnäst grundar han väl en religion där man tittar på bilder av honom fyra timmar I veckan. DS.
Har någon läst boken Last Light? Grym bok bör övrigt. Efter att ha tagit sig igenom den tänkte iaf jag på att tänka om en del när det kom till buffert och prioriteringar.
PS. Förutom att denne 4-hour work week-mannens story om mexikanen är ett plagiat så verkar han fullständigt hög på sig själv. Härnäst grundar han väl en religion där man tittar på bilder av honom fyra timmar I veckan. DS.
Kopierade "citatet" från flashback så tyvärr har jag ingen koll på omdet var plagiat...hursomhelst så är det en ganska intressant tankeväckare.
bertbert
2013-11-16, 21:28
Jo, det är klart att man helst skulle syssla med sin hobby? Hur kan du påstå att någon hellre skulle jobba (om denna person inte redan jobbade med sin hobby) med något annat istället för det de tycker om mest (=deras hobby).
För mig är vad som är rätt jobb betydligt mycket mer mångfacetterat än bara "om det är min hobby". Vad jag helst vill jobba med och vad jag helst vill leka med på fritiden är för mig helt olika saker. Så nej jag ser det inte som självklart att man vill jobba med sin hobby.
I mina ögon är det perfekta jobbet,ett jobb som är mest givande och det intressantaste för just mej,oavsett lön eller jakt på djupare mening
Det är ju väldigt få som har hobbies det vore möjligt för dem att jobba med även om de ville.
Kopierade "citatet" från flashback så tyvärr har jag ingen koll på omdet var plagiat...hursomhelst så är det en ganska intressant tankeväckare.
I arbetssamhället säger Roland Paulsen:
Merparten av det moderna arbetssamhällets lönearbete tillfredsställer inte några vitala behov
hos människan, men med hjälp av olika former av stimulans har man lyckatsåt blåsa upp hennes behovsstruktur till att innefatta sådant som tidigare genera-
tioner inte ens kunde drömma om. Kritiken av denna "konsumism" och dess statliga understöd vilar ofta på en mer eller mindre uttalad distinktion mellan
"falska" och "sanna" behov.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.