Visa fullständig version : Komma ur depression?
Long story short... Lider av depression, och har kommit fram till att det främst är på grund jobbet (burn out, stress) och dåligt med avkoppling, samt för stora krav på mig själv.
Dags att byta jobb och bli snällare mot mig själv och sänka kraven.
Ni som varit deprimerade - hur kom ni ur det, och hur höll ni er från att bli deprimerade igen?
Läkemedel? Hjärnskrynklare? Har ni ändrat på "fundamentala" saker i era liv?
Fått återfall?
Ska trappa ner med mina läkemedel (igen) och tror jag behöver förändra mig själv och mitt liv för att må bra i fortsättningen också. Tror jobbet är största orsaken, men är rädd att det blir samma sak på nytt jobb.
Skulle vara uppskattat att höra andras erfarenhet. *popcorn*
Det är en stor blandning det där.
Konditionsträning 3 ggr i veckan har tidigare hållt mig på ett behörigt avstånd från depression.
knuckles
2013-11-03, 17:16
Det är en stor blandning det där.
Konditionsträning 3 ggr i veckan har tidigare hållt mig på ett behörigt avstånd från depression.
Är din bot på allt konditionsträning?
Nä.
Men konditionsträning har robusta effekter på mentalt mående. Sluta tramsa.
knuckles
2013-11-03, 17:23
Konditionsträning kommer lösa världens problem.
Nu gör du dig dum.
http://www.sciencedaily.com/releases/2013/10/131028163003.htm?utm_content=buffer0aa36&utm_source=buffer&utm_medium=twitter&utm_campaign=Buffer
Innan du ger dig an mediciner och liknande så bör du väl faktiskt prata med någon. Det är otroligt lättande och skönt att få ventilera ut en massa som man bör på (som man ej vet om) till någon som inte finns i den "närmsta kretsen"
Har du möjlighet att resa bort ett tag? Solljuset och värme gör en gott, annars prova inta D-vitamin men psykofarmaka skulle jag försöka undvika så mycket som möjligt
Sheogorath
2013-11-03, 17:56
Man måste få livet att funka i vardagen.
Det är naturligtvis bra att komma bort ibland, men lider man av depression behövs det nog annat än att komma bort i två veckor. Vardagstristess och depression spelar i två olika ligor (även om de såklart kan interagera).
Gosti123
2013-11-03, 18:21
ulYDTrzOXJY
- Förändra det som stressar dig, annars kommer du falla tillbaka igen trots terapi, mediciner osv
- Träffa en läkare och diskutera dina problem, få en diagnos.
- Behandling med antingen samtalsterapi och/eller antidepressiva läkemedel
(Obs behöver inte vara i ovan ordning. Det är svårt att förändra livet om man är deprimerad)
Masterpan
2013-11-03, 18:48
Nä.
Men konditionsträning har robusta effekter på mentalt mående. Sluta tramsa.
Upplever du att det är intensitet eller längd på passen som ger störst effekt?
- Förändra det som stressar dig, annars kommer du falla tillbaka igen trots terapi, mediciner osv
Detta är mitt nästa steg.
- Träffa en läkare och diskutera dina problem, få en diagnos.
Check. SNRI som resultat.
- Behandling med antingen samtalsterapi och/eller antidepressiva läkemedel
(Obs behöver inte vara i ovan ordning. Det är svårt att förändra livet om man är deprimerad)
Ska begära att få träffa en psykolog. Tar redan SNRI sedan några månader, har börjat trappa ner dock.
Strangerdanger
2013-11-03, 18:54
Har aldrig lidit av depression, men raw food kommer förändra ditt liv.
För mig hjälpte det att gå till kurator. Hon var verkligen jättebra och fick mig att tänka i andra banor.
Upplever du att det är intensitet eller längd på passen som ger störst effekt?
Skulle säga att intensiteten är viktigast. Men även en lätt löprunda kan ge något som liknar "runner's high".
Ett par korta ruscher på några hundra meter insprängt i ett lätt distanspass kan göra susen för måendet.
Detta är mitt nästa steg.
Check. SNRI som resultat.
Ska begära att få träffa en psykolog. Tar redan SNRI sedan några månader, har börjat trappa ner dock.
Okey, varför? I regel brukar man behandla tills man är bra. Sedan efterbehandlar man så att det håller sig. Sedan om det är venlafaxin du tar skall man upp i alla fall 150 mg för att nå den noradrenerga effekten (poängen med att ta ett SNRI istället för SSRI.
För att göra en komplex sak enkel, så är högintensiv konditionsträning bra mot depression. Andning och rörelse påverkar känslorna. Ut på spåret och kör järnet! Det värsta man kan göra är att vara inaktiv när man är deprimerad.
Sheogorath
2013-11-03, 19:57
För att göra en komplex sak enkel, så är högintensiv konditionsträning bra mot depression. Andning och rörelse påverkar känslorna. Ut på spåret och kör järnet! Det värsta man kan göra är att vara inaktiv när man är deprimerad.
Man kan inte bara låtsas som att hela motivationsproblematiken i depressionen inte finns. Det spelar ingen roll vad som är "bra" om det inte genomförs. Innan man kan använda fysisk träning som behandling tror jag i regel att en del omständigheter måste ändras. T.ex. att medicinering sättas in eller på andra sätt få personen att komma upp så högt att påsnörandet av löparskor inte längre är ett oöverstigligt berg.
Byt ut allt, vardagen, livsstil, miljö. Hela skiten.
Kanske inte är helt realistiskt för många men vågar påstå att det fungerade för mig. Kanske dock inte rörde sig om någon vidare svår deppression men vad vet jag.
Detta är mitt nästa steg.
Check. SNRI som resultat.
Ska begära att få träffa en psykolog. Tar redan SNRI sedan några månader, har börjat trappa ner dock.
Nog för att en massa livsstilsfaktorer som att sova bra, gå till jobb/skola om dagarna, röra på sig och äta skapligt har en stor inverkan - kärnproblemet med depression och mycket annat är att det svåra är att faktiskt göra de förändringarna som behövs.
Eftersom du diagnosticerats med depression (antar det eftersom du fått SNRI) så är det bästa du kan göra att få träffa en KBT-psykolog. Flera metoder inom (även utom) ramen för KBT har god evidens för depression och även om det kan kännas hopplöst så är faktiskt utsikterna för dig att må bra igen (och hålla dig "frisk") goda.
Ligg på om att få träffa en Leg. psykolog, hamnar du på väntelista eller får nej bör du allvarligt överväga att gå till en privat. Även om en kort depressionsbehandling (säg 15 sessioner) kan hamna på +-12000 så är det såklart en ovärderlig investering i ditt liv som betalar sig i längden.
Hoppas det löser sig för dig, lycka till!
Okey, varför? I regel brukar man behandla tills man är bra. Sedan efterbehandlar man så att det håller sig. Sedan om det är venlafaxin du tar skall man upp i alla fall 150 mg för att nå den noradrenerga effekten (poängen med att ta ett SNRI istället för SSRI.
Vet inte riktigt, men känner att jag inte vill hålla på med läkemedel, utan istället ta itu med grundläggande problemen.
Medicinen var för mig främst ett måste för att orka ta itu med saker och ting. Käkar Cymbalta, gick upp i vikt så mkt med medicinen jag tog innan (SSRI) så läkaren föreslog Cymbalta istället. Har nu på egen hand börjat halvera dosen. Vad tror du? :confused:
Byt ut allt, vardagen, livsstil, miljö. Hela skiten.
Kanske inte är helt realistiskt för många men vågar påstå att det fungerade för mig. Kanske dock inte rörde sig om någon vidare svår deppression men vad vet jag.
Ska försöka byta ut det jag kan. Har kommit fram till att det krävs för mig med.
Du verkar ha ett bra grepp om vad som händer. Om du vill jobba med självhjälp tillsammans med det övriga rekommenderar jag skarpt:
Breaking the pattern of depression, Dr. Yapko (http://www.yapko.com/breaking-the-patterns-of-depression/)
Adlibris, 114 SEK (http://www.adlibris.com/se/bok/breaking-the-patterns-of-depression-9780385483704)
Provat SSRI, men det som verkligen hjälpte/hjälper är en riktigt bra psykolog (har en som jag gick hos länge).
Det är skittufft och jag känner med dig, hoppas du får den hjälpen som behövs och det stödet som behövs! Håll ut!
Vet inte riktigt, men känner att jag inte vill hålla på med läkemedel, utan istället ta itu med grundläggande problemen.
Medicinen var för mig främst ett måste för att orka ta itu med saker och ting. Käkar Cymbalta, gick upp i vikt så mkt med medicinen jag tog innan (SSRI) så läkaren föreslog Cymbalta istället. Har nu på egen hand börjat halvera dosen. Vad tror du? :confused:
Jag skulle bestämt avråda ifrån att på egen hand sätta ut läkemedlet. Mitt råd är att du tar en adekvat dos sedan börjar i terapi samtidigt med detta. Läkemedlet kommer hjälpa dig komma igång och bli mottaglig för terapin. Terapin kommer sedan hjälpa dig resten av livet att förhindra att du återinsjuknar.
Du verkar ha fått bra tips här. Jag vill bara understryka läkemedlen. Ändra inget utan professionell inrådan.
Hur har det gått??
Ville bara följa upp och säga hej, håll ut, du fixar detta!!
Har aldrig lidit av depression, men raw food kommer förändra ditt liv.
Hahaha, va?
PureWhey
2013-12-04, 14:48
Long story short... Lider av depression, och har kommit fram till att det främst är på grund jobbet (burn out, stress) och dåligt med avkoppling, samt för stora krav på mig själv.
Dags att byta jobb och bli snällare mot mig själv och sänka kraven.
Ni som varit deprimerade - hur kom ni ur det, och hur höll ni er från att bli deprimerade igen?
Läkemedel? Hjärnskrynklare? Har ni ändrat på "fundamentala" saker i era liv?
Fått återfall?
Ska trappa ner med mina läkemedel (igen) och tror jag behöver förändra mig själv och mitt liv för att må bra i fortsättningen också. Tror jobbet är största orsaken, men är rädd att det blir samma sak på nytt jobb.
Skulle vara uppskattat att höra andras erfarenhet. *popcorn*
Nu finns det självklart olika grader av depression, men min kommer och går i perioder, vet inte riktigt vad jag ska göra utan bara kör på.
Man får nog hitta egna strategier och fungerar inte det, prova terapi/medicin.
Alfen avf Ling
2013-12-04, 16:50
Man kan inte bara låtsas som att hela motivationsproblematiken i depressionen inte finns. Det spelar ingen roll vad som är "bra" om det inte genomförs. Innan man kan använda fysisk träning som behandling tror jag i regel att en del omständigheter måste ändras. T.ex. att medicinering sättas in eller på andra sätt få personen att komma upp så högt att påsnörandet av löparskor inte längre är ett oöverstigligt berg.
BRa skrivet jag försökte ta livet av mig och hängde mig i en lampkrok för ngn månad sedan. Skiten brakade ner (antagligen ett rop på hjälp för jag fattade nog att den skulle ramla ner... innerst inne (men den var väldigt hållbar) men jag fick kämpa en del för det. som tur var skadade jag inte nacken särskilt mkt alls..
Folk som säger att man kan bota en klinisk depression genom att springa runt... vet inte vad en depression innebär. så enkeolt är det.
sen kan så klart motion, omega 3, d-vitamin osv hjälpa väldigt mkt om man har en lätt depression eller vad man ska kalla d.
BRa skrivet jag försökte ta livet av mig och hängde mig i en lampkrok för ngn månad sedan. Skiten brakade ner (antagligen ett rop på hjälp för jag fattade nog att den skulle ramla ner... innerst inne (men den var väldigt hållbar) men jag fick kämpa en del för det. som tur var skadade jag inte nacken särskilt mkt alls..
Folk som säger att man kan bota en klinisk depression genom att springa runt... vet inte vad en depression innebär. så enkeolt är det.
sen kan så klart motion, omega 3, d-vitamin osv hjälpa väldigt mkt om man har en lätt depression eller vad man ska kalla d.
Tråkigt att höra. Kämpa vidare broder!
Long story short... Lider av depression, och har kommit fram till att det främst är på grund jobbet (burn out, stress) och dåligt med avkoppling, samt för stora krav på mig själv.
Dags att byta jobb och bli snällare mot mig själv och sänka kraven.
Ni som varit deprimerade - hur kom ni ur det, och hur höll ni er från att bli deprimerade igen?
Läkemedel? Hjärnskrynklare? Har ni ändrat på "fundamentala" saker i era liv?
Fått återfall?
Ska trappa ner med mina läkemedel (igen) och tror jag behöver förändra mig själv och mitt liv för att må bra i fortsättningen också. Tror jobbet är största orsaken, men är rädd att det blir samma sak på nytt jobb.
Skulle vara uppskattat att höra andras erfarenhet.Jag blev tokig. Inget som märks utåt men jag blir aldrig den person jag var igen...tyvärr.
Från att ha varit orädd för allt så utvecklade jag allsköns fobier och blev känslomässigt kall.
Jag har aldrig haft återfall men innan det drabbade mig själv så hade jag en väldigt låg förståelse för de som var "utbrända" på sina jobb. Efter jag själv drabbades av en "utmattningsdepression" så inser jag hur starkt psyket egentligen är.
När det kändes som allra jobbigast så var det enda jag kunde göra var att intala mig själv: det går över.
PureWhey
2013-12-04, 19:28
man kan inte bara låtsas som att hela motivationsproblematiken i depressionen inte finns. Det spelar ingen roll vad som är "bra" om det inte genomförs. Innan man kan använda fysisk träning som behandling tror jag i regel att en del omständigheter måste ändras. T.ex. Att medicinering sättas in eller på andra sätt få personen att komma upp så högt att påsnörandet av löparskor inte längre är ett oöverstigligt berg.
+1
Att komma ur en stressig vardag är svårt. Men man måste definiera vad det är som gör en stressad. Det är viktigt att planera in saker i vardagen för att få en att må bättre. Bryta mönster är viktigt... Finns mycket att göra som sagt!
KBT är även en väldigt bra behandlingsform mot depression, ångest och stress mm.
shadowfire
2013-12-04, 19:43
Det finns olika grader av depression, också viktigt att förstå.
Ett symptom kan vara att man bara vill sova bort en dag eller tio.
Ett annat att man inte vill träffa folk.
Ett tredje att man tappar aptiten.
Ett fjärde att man vill lämna jordelivet för gott, avsluta sin egen existens.
Ett femte... osv...
Jag tror personligen att depressioner kan både bero på fysiska och psykiska faktorer. Denna årstid när solen är sällsynt och mörkret är påtagligen, så är det ett faktum att depressioner ökar. Sedan är det inte säkert det beror enbart på fysiska omständigheter, men brist på ljus är helt klart en bidragande faktor. Likaså tenderar vi nordbor att kura inne mer, många upplever ökad ensamhet denna årstid mot för på sommaren då det kokar med folk ute i alla dess miljöer.
De psykiska underbyggande delarna kan vara många, det kan vara saker i sitt bagage, det kan vara en skillsmässa, hög arbetsbelastning och/eller egna höga krav på sig själv, ensamhet, det finns massor med underliggande orsaker.
Att ta en utlandsresa eller slänga sig i ett solarium, är som att sätta plåster på såret men inte förstå varför såret uppkom. Detsamma med att bara gå på SSRI. Jag rekommenderar dock SSRI som en hjälp till välmående, det är ett helt OK plåster, MEN man måste komma åt rotorsaken och inte bara trycka dit symptomet.
Att våga söka hjälp är A och O, men de flesta av oss tycker det är sjukt jobbigt. Det är lättare med en bruten arm, den är liksom av, "hej jag behöver hjälp med o fixa detta". Men o boka ett läkarbesök för o säga "hej jag mår skit" bär emot, för de flesta av oss är det ett slags nederlag mot ens egen personligen.... MEN, med stora bokstäver, när man väl tar sig modet o gör det så brukar bara det i sig vara en förlösande faktor som lättar på depressionen. Att våga ställa sig o säga "hej, jag mår fan inte bra".
Olika grader av depression kräver olika grader av åtgärder. Sluta tramsa med att löparskor osv botar allt, även om det absolut är så att träning kan förmildra, motverka och lindra en depression.
Byta jobb, om du inte trivs med ditt jobb / får ångest av det, kommer göra en JÄTTE-stor skillnad.
Och att trivas med sin vardag överlag är en stor faktor.
det finns olika grader av depression, också viktigt att förstå.
Ett symptom kan vara att man bara vill sova bort en dag eller tio.
Ett annat att man inte vill träffa folk.
Ett tredje att man tappar aptiten.
Ett fjärde att man vill lämna jordelivet för gott, avsluta sin egen existens.
Ett femte... Osv...
Jag tror personligen att depressioner kan både bero på fysiska och psykiska faktorer. Denna årstid när solen är sällsynt och mörkret är påtagligen, så är det ett faktum att depressioner ökar. Sedan är det inte säkert det beror enbart på fysiska omständigheter, men brist på ljus är helt klart en bidragande faktor. Likaså tenderar vi nordbor att kura inne mer, många upplever ökad ensamhet denna årstid mot för på sommaren då det kokar med folk ute i alla dess miljöer.
De psykiska underbyggande delarna kan vara många, det kan vara saker i sitt bagage, det kan vara en skillsmässa, hög arbetsbelastning och/eller egna höga krav på sig själv, ensamhet, det finns massor med underliggande orsaker.
Att ta en utlandsresa eller slänga sig i ett solarium, är som att sätta plåster på såret men inte förstå varför såret uppkom. Detsamma med att bara gå på ssri. Jag rekommenderar dock ssri som en hjälp till välmående, det är ett helt ok plåster, men man måste komma åt rotorsaken och inte bara trycka dit symptomet.
Att våga söka hjälp är a och o, men de flesta av oss tycker det är sjukt jobbigt. Det är lättare med en bruten arm, den är liksom av, "hej jag behöver hjälp med o fixa detta". Men o boka ett läkarbesök för o säga "hej jag mår skit" bär emot, för de flesta av oss är det ett slags nederlag mot ens egen personligen.... Men, med stora bokstäver, när man väl tar sig modet o gör det så brukar bara det i sig vara en förlösande faktor som lättar på depressionen. Att våga ställa sig o säga "hej, jag mår fan inte bra".
Olika grader av depression kräver olika grader av åtgärder. Sluta tramsa med att löparskor osv botar allt, även om det absolut är så att träning kan förmildra, motverka och lindra en depression.
+100000000
Slartibartfast
2013-12-04, 20:29
Jag tror personligen att depressioner kan både bero på fysiska och psykiska faktorer. Denna årstid när solen är sällsynt och mörkret är påtagligen, så är det ett faktum att depressioner ökar. Sedan är det inte säkert det beror enbart på fysiska omständigheter, men brist på ljus är helt klart en bidragande faktor.
Jag, å andra sidan, känner mig tryggare i mörkret. Höstmörker och svalka är trösterikt. Mina allra tyngsta timmar har jag upplevt i strålande solsken. Det finns liksom en press på att vara lycklig på sommaren, alla är glada, umgås och skrattar. Men alla är olika. Känner många som inte fixar den mörka årstiden.
Som Shadowfire skrev så finns det flera olika varianter av depressioner och dom varianterna i sig kan finnas i olika svåra nivåer. Jag är själv deprimerad som en reaktion av sorg och stress.
http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/
Long story short... Lider av depression, och har kommit fram till att det främst är på grund jobbet (burn out, stress) och dåligt med avkoppling, samt för stora krav på mig själv.
Dags att byta jobb och bli snällare mot mig själv och sänka kraven.
Ni som varit deprimerade - hur kom ni ur det, och hur höll ni er från att bli deprimerade igen?
Läkemedel? Hjärnskrynklare? Har ni ändrat på "fundamentala" saker i era liv?
Fått återfall?
Ska trappa ner med mina läkemedel (igen) och tror jag behöver förändra mig själv och mitt liv för att må bra i fortsättningen också. Tror jobbet är största orsaken, men är rädd att det blir samma sak på nytt jobb.
Skulle vara uppskattat att höra andras erfarenhet. *popcorn*
Ta tag i roten av problemet, stressen, som det låter som, har du pratat med chefen?
Jag är är inte i samma sits men var på väg. Började få huvudvärk på jobbet, blev ordentligt arg på löjliga saker på jobbet med. Tappade motivationen på jobbet och sen började jag tappa motivationen för träningen. Jobbigt med folk och interagera med dem.
Gick till en läkare, man blir orolig när det går 3 v av huvudvärk, super tjej som sa stopp på en gång och tog över. Jätte skönt för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Är nu sjukskriven en vecka för att bryta mönstret med huvudvärk. Har blivit ordinerad lugna stunder i skogen. Massage och pyssla om en själv. Släppa alla måsten, krav och göra det jag känner för dagen. Sen ska jag träffa henne igen efter detta och se hur det har gått.
Måste fixa en lugnare arbetsmiljö och ta bort stressmomenten. Har pratat med chefen och han är otroligt stödjande. Kommer jobba mer hemifrån för att få det lugnt och vi ska diskutera arbetssituation när jag kommer tillbaka.
Stress på jobbet, har för många olika roller, vi har sjukt mycket folk på kontoret, konstant n massa ljud och skrän runt om en. Ställer höga krav på mig själv med mål jag vill uppnå inom jobbet och hemma med renovering. Det är lätt att lägga på saker man ska/måste/vill göra men svårt att släppa dem.
Min hund gick bort och det var jobbigt till tusan med exet. Sen har jag PCOS som är en hormonimbalans och det kan även stressa kroppen. Träning är ett sätt att hantera stress på men man kan inte träna bort det. Kroppen blir stressad av för mycket träning med.
Känns konstigt att gå runt hemma sjukskriven och må bra fysiskt. För så fort man började prata om det, få utlopp och släppa alla måsten känns det bättre och lusten att träna och träffa folk har kommit tillbaka. Huvudvärken har i princip släppt nu (ska se hur det blir när man kommer tillbaka men det tänker jag inte nojja i nu utan veta tt blir det för tufft kan jag jobba hemma)
Nu är det säkert en massa saker kvar att ta itu med och jobba på men att veta att jag har någon som har tagit över rodret och att känna stöd från jobbet känns fantastiskt och det har börjat vända redan.
Skrota runt hemma behöver inte vara lösningen för dig men att ta tag i stressen är nog någon stans att börja och nytt jobb, om du i grunden gillar det du för och din arbetsplats är nog ingen bra ide. Såvida de inte stödjer dig och gör det möjligt att förändra dig. Hitta någon som kan peka dig i rätt riktning och prata med är nog en toppen ide.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.