Visa fullständig version : Jobbar vi överdrivet mycket?
Tja, osäker om jag får hänvisa till andra trådar (på flashback nu), men här är det:
https://www.flashback.org/t2236255
Kolla TS.
Håller ni med om vad han säger? Ärligt talat så tycker jag precis som han, vi jobbar för att köpa skit vi inte egentligen behöver och därför fastnar vi i en monoton vardag med massor med stress.
Själv tänker jag jobba 50-75% eller jobba hårt/leva snålt och placera i aktier/fonder/andra värdepapper och satsa på ekonomiskt oberoende före 40 (detta är runt 750k euro för mig i dagens köpkraft, då kan man plocka ut 25-30k årligen på lång sikt och ha säkra investeringar). Möjligtvis ingår bostad här, så runt 500-600k behöver jag.
Vad är eran åsikt om saken, jobbar vi "bara för att jobba" och är politikernas tjafsande om att alla borde jobba smart (jag vet att systemet bara fungerar om alla jobbar och slänger pengar på onödiga prylar, men ta inte det i beaktande utan tänk mer långsiktigt utan begränsningarna i det pengasystem vi har nu)? Vad är era planer för framtiden, jobb 9-17 och pension vid 65 eller något annorlunda?
Diomedea exulans
2013-10-12, 12:20
Läste någonstans att "grottmänniskorna" jobbade 12 timmar i veckan, så det verkar inte som att vi är gjorda för att jobba 40 timmar i veckan.
Ignatius72
2013-10-12, 12:21
Jag gillar mitt jobb och vill inte jobba mindre även om jag kan.
knuckles
2013-10-12, 12:21
Jobbar så jag klarar mig, är inte det minsta intresserad av materiella prylar som tv spel etc. Visst skulle kunna jobba hela livet men vill helst göra det i USA. Det är en dröm.
Och jag tror inte vi arbetar överdrivet mycket. Vissa måste det, vissa gillar det.
Håller med. Men behöver pengarna. Man får se det som ett alternativ till att löpa runt i skogen och jaga mat med pil & båge. Hur lite du än tjänar så lär din standard alltid vara högre än den varit för många år sedan
Deltid är ju dock alltid ett alternativ, och något jag planerat att göra själv, kombinerat med ett intressant och stimulerande yrke. (in progress)
Sen om jag lyckas bli lite bättre med mina aktieinvesteringar och kan hålla en stadig uppgång så kommer allt bli alright :)
sen som shut_teh_face skrev under mig så håller jag med delen att lägga pengar på dyra bilar och att alltid äta ute, inte värt det
shut teh face
2013-10-12, 12:26
Jobb behöver inte vara negativt, det kan/bör snarare vara tvärtom, en plats för personlig utveckling, gemenskap osv.
I dagens samhälle känns det som man måste jobba mycket för att ha en chans till att sitta utan lån någon gång. Om man struntar i detta så känns det som man är stekt, om man nu inte vill sitta i hyresrätt hela livet eller flytta till någon by i norrland.
Men att jobba massor för att få råd med resor, dyr elektronik, byta bil var tredje år, äta ute 2-3 ggr i veckan - ALDRIG, för min del.
Mina intjänade pengar går till ekonomisk frihet för mig och familj, sparande i alla former till mig och barnen, amortering.
Jag behöver inte massa saker, och hade hellre jobbat mindre isf och gjort något annat roligt med min tid. Nu trivs jag ju dock med att jobba mycket så..
Rikard Jansson
2013-10-12, 12:30
Jobbar typ 10 timmar i veckan, lagom.
eternallord
2013-10-12, 12:35
Jobba så mycket du känner för, det är väl inte särskilt komplicerat. Man behöver inte stort hus, fräschaste bilen, nyaste iPhonen osv om man inte vill ha det. Då kan man ha mer ledigt. Mitt problem är att jag har lätt för att "slappa" om jag inte sätter mig i situationer där jag har press. Därför är jobb/skola, tävlingsinriktad träning och dylikt positivt för mig för att se till att jag gör det mesta av min tid. Jag har mer utav att kriga mig igenom skola, jobb, träning och aktiviteter parallellt än att dega på soffan, även om man är trött och sliten efteråt.
Jobb behöver inte vara negativt, det kan/bör snarare vara tvärtom, en plats för personlig utveckling, gemenskap osv.
+1
Jag tycker synd om er som har inställningen till arbete som något ont som bara förstör en och bryter ner en.
Jag utbildar mig nu för att kunna få ett arbete där jag trivs med kollegor såväl som med arbetsuppgifter. Jag vill stimuleras och utmanas. Och när jag trivs på en arbetsplats tycker jag inte att det är jobbigt att vara där 8h om dagen, då tycker jag att det är kul och jag kan gå hem till freds när arbetsdagen är slut.
Jag gillar vad jag sysslar med men känner att runt 60-75% skulle vara en behaglig nivå att ligga på i det långa loppet. Ser dock inget skäl till varför folk som gillar att jobba, säg, 70 h-veckor inte skulle få göra det - to each his own.
+1
Jag tycker synd om er som har inställningen till arbete som något ont som bara förstör en och bryter ner en.
Jag utbildar mig nu för att kunna få ett arbete där jag trivs med kollegor såväl som med arbetsuppgifter. Jag vill stimuleras och utmanas. Och när jag trivs på en arbetsplats tycker jag inte att det är jobbigt att vara där 8h om dagen, då tycker jag att det är kul och jag kan gå hem till freds när arbetsdagen är slut.
Alla har inte ett "drömyrke", således kan det vara svårt att utbilda sig för att få ett "stimulerande arbete".
Det jag gillar att göra kan jag inte generera några pengar på.
Alla har inte ett "drömyrke", således kan det vara svårt att utbilda sig för att få ett "stimulerande arbete".
Det jag gillar att göra kan jag inte generera några pengar på.
Det jag utbildar mig till är långt ifrån ett drömyrke. Men det gäller att se vad man själv är intresserad av eller vad som väcker ens intresse för att på så vis kanske kunna hitta en arbetsplats som kan fungera.
Vad är det du gillar att göra?
Jag håller med om att "konsumtionshetsen" är rätt sämst, jobba röven av sig för att hela tiden köpa ny skit (speciellt "billig" skit som knappt håller i ett halvår) är ingen bra melodi. Däremot har jag ju konstaterat att mycket av det jag tycker är roligt är typen av upplevelser som kostar en hel del pengar (tex utförsåkning drar en del omkostnader) samt att jag mer och mer siktar på kvalitetsprylar när jag väl ska köpa något (blir dyrt men håller/presterar iaf oftast mycket bättre i längden) så jobba kommer jag nog inte undan, förhoppningsvis kan man iaf köra bara normal heltid med bra flexmöjligheter.
Lasse Kongo
2013-10-12, 12:52
Jag gillar mitt jobb och vill inte jobba mindre även om jag kan.
Vilket bra svar på ts fråga *klapp klapp* och så fick du låta lite cool med.
Ni som gillar att jobba och inte vill jobba mindre, skulle ni fortfarande jobba även om ni inte fick betalt för det? Säg att ni tjänar 100 kr/h för att arbeta 6 timmar om dagen, och efter dessa 6 timmar får ni bara 1% av er grundlön, dvs 1 krona och ingen OB/semester e.t.c
Skulle ni fortfarande jobba då?
Ni som gillar att jobba och inte vill jobba mindre, skulle ni fortfarande jobba även om ni inte fick betalt för det? Säg att ni tjänar 100 kr/h för att arbeta 6 timmar om dagen, och efter dessa 6 timmar får ni bara 1% av er grundlön, 6 kronor.
Skulle ni fortfarande jobba då?
Varför skulle jag göra det? Jag skulle förmodligen göra samma sak, men då på mina egna villkor.
Folk är i varje fall mer bortskämda än någonsin. Vi lever i en värld av otrolig utveckling och fantastiska möjligheter. Du behöver inte jobba särskilt mycket för att ha tak över huvudet, mat på bordet, tillgång till modern sjukvård och bekvämligheten av ett modernt hem. Hur tror ni det såg ut för 100 år sen? Ändå gnälls det på att det ska jobbas så jäkla mycket.
Fan, är det så få som har ambitioner i livet? Det finns världens alla möjligheter att uträtta någonting storartat och leva i ett rikt liv fyllt av lyx och upplevelser. Vad är det för jäkla fel på folk som gnäller?
Varför skulle jag göra det? Jag skulle förmodligen göra samma sak, men då på mina egna villkor.
Min uppfattning är att folk som trivs på jobbet och inte skulle gå ner i tjänst även om de fortfarande fick lika mycket lön för 6/h som för 8H, inte gör de för pengarna, utan för den sociala biten. Man kanske inte har något att komma hem till, eller någon och då blir det naturligt att kunna vara kvar på jobbet några timmar extra för där har man sina kollegor och något att syssla med.
Ignatius72
2013-10-12, 13:04
Vilket bra svar på ts fråga *klapp klapp* och så fick du låta lite cool med.
Behövs inte mycket för att vara cool med andra ord. Gilla sitt jobb räcker tydligen långt och gå ner i tid kan de flesta om de vill. Jag vill inte.
I stort sett har jag mest haft jobb som jag verkligen gillar. När jag inte haft det så har jag sett till att göra något annat. Efter snart 25 år på arbetsmarknaden så är det ingen slump utan resultat av medvetna val.
Överlag så bör man tänka över sin situation om man ägnar större delen av sin vakna tid till saker som man inte trivs med.
filmjölk
2013-10-12, 13:10
Jag hade helst inte jobbat alls. Vi lever i en tid där en lantbrukare kan producera mat till 99 stadsbor. Det allra mesta utöver det är låtsasjobb. (därmed inte sagt att jag ogillar mitt jobb, jag gillar det rätt mycket, men hade jag haft valet mellan att jobba och inte jobba, hade jag inte jobbat)
Fan, är det så få som har ambitioner i livet? Det finns världens alla möjligheter att uträtta någonting storartat och leva i ett rikt liv fyllt av lyx och upplevelser. Vad är det för jäkla fel på folk som gnäller?
Kan du utveckla? Jag förstår inte (inte aggressivt menat, jag förstår inte poängen bara)
En ambition kan ju vara att kunna nå den gräns då man inte behöver arbeta? Det är ju hur trevligt som helst.
Alternativt att arbeta på något eget kreativt som inte är lönsamt rent ekonomiskt, typ juxta som gör egna mobilspel (kan iofs bli lönsamt)
eternallord
2013-10-12, 13:17
Kan du utveckla? Jag förstår inte (inte aggressivt menat, jag förstår inte poängen bara)
En ambition kan ju vara att kunna nå den gräns då man inte behöver arbeta? Det är ju hur trevligt som helst.
Alternativt att arbeta på något eget kreativt som inte är lönsamt rent ekonomiskt, typ juxta som gör egna mobilspel (kan iofs bli lönsamt)
Jag misstänker att Yes mest blev tagen av stunden när han skrev det där och mer menar att folk borde ha ambitioner och försöka förverkliga sig själva, men tyvärr finns det många idag vars största ambition är att komma hem från jobb och dega framför TVn. Det handlar inte om rikedomar, utan att vara passionerad för det man tycker om och vill göra och att arbeta intensivt för att nå dit. Det är sorgligt att säga det, men en stor andel av mänskligheten i den utvecklade delen av världen är, av eget val, totalt slöseri på mänsklig potential.
Folk är i varje fall mer bortskämda än någonsin. Vi lever i en värld av otrolig utveckling och fantastiska möjligheter. Du behöver inte jobba särskilt mycket för att ha tak över huvudet, mat på bordet, tillgång till modern sjukvård och bekvämligheten av ett modernt hem. Hur tror ni det såg ut för 100 år sen? Ändå gnälls det på att det ska jobbas så jäkla mycket.
Fan, är det så få som har ambitioner i livet? Det finns världens alla möjligheter att uträtta någonting storartat och leva i ett rikt liv fyllt av lyx och upplevelser. Vad är det för jäkla fel på folk som gnäller?
Vad finns det att inte förstå? Vissa anser att 40 h / vecka inklusive pendling och olika uppoffringar runtikring är mycket, andra inte. Vissa har som högsta mål att skaffa familj vid 20 och sedan ägna så mycket tid åt den som möjligt, andra flyttar till Manhattan och skaffar sig ett kontor på Wall Street. Vad är det för fel på att inte ha "ambitioner" enligt din definition?
Skitsamma hur det såg ut för 100 år sedan - hur såg det ut för 3000 år sedan?
Ni som gillar att jobba och inte vill jobba mindre, skulle ni fortfarande jobba även om ni inte fick betalt för det? Säg att ni tjänar 100 kr/h för att arbeta 6 timmar om dagen, och efter dessa 6 timmar får ni bara 1% av er grundlön, dvs 1 krona och ingen OB/semester e.t.c
Skulle ni fortfarande jobba då?
Kanske...
För en tid sedan sade min chef till mig att inte jobba en massa övertid eftersom verksamheten jag jobbade i då inte betalade ut ersättning för det. Samma chef gav mig väldigt bra referenser till mitt nuvarande jobb, som det går väldigt bra på eftersom jag satt alla dom där extratimmarna och utvecklades. Hans rekommendationer, andra bra referenser, utbildningen och kompetensen jag får öppnar dessutom nya dörrar i framtiden. Allt för att jag tycker om att jobba och utvecklas.
Liksom, buhuu att inte få betalt för extratimmar man lägger ner. Vad får man sen då?
Arbetsgivare betalar för det värde du har att erbjuda. Att göra det lilla extra och samtidigt utveckla sin kompetens utgör definitivt ett värde. Det innebär bättre lön och nya möjligheter för dig.
Trenden idag tycks dock vara att utgå ifrån att arbetsgivaren vill logga tvåan och få dig att bita i kudden utan att sträcka sig runt så det blir skönt för dig. Med den inställningen kommer man inte långt.
Jag misstänker att Yes mest blev tagen av stunden när han skrev det där och mer menar att folk borde ha ambitioner och försöka förverkliga sig själva, men tyvärr finns det många idag vars största ambition är att komma hem från jobb och dega framför TVn. Det handlar inte om rikedomar, utan att vara passionerad för det man tycker om och vill göra och att arbeta intensivt för att nå dit. Det är sorgligt att säga det, men en stor andel av mänskligheten i den utvecklade delen av världen är, av eget val, totalt slöseri på mänsklig potential.
Då förstår jag, och håller med till fullo!
Sen om ens ambition är att öppna ett eget café eller bli nästa hollywoodstjärna tycker jag spelar mindre roll. Tyvärr kan det vara lätt att fastna i en cirkel där man bara arbetar och bara ser fram emot nästa helg. Att ha långsiktiga mål borde alla sträva efter, oavsett vad det kan vara
filmjölk
2013-10-12, 13:25
Jag har förövrigt svårt att se hur att jobba arslet av sig, stressa sig till en stroke vid 52 för att bli mellanchef på ett företag som tex. gör ekonomiska kalkyler åt andra företag är självförverkligande och på något sätt mer nobelt än att pilla navelludd.
Jag har förövrigt svårt att se hur att jobba arslet av sig, stressa sig till en stroke vid 52 för att bli mellanchef på ett företag som tex. gör ekonomiska kalkyler åt andra företag är självförverkligande och på något sätt mer nobelt än att pilla navelludd.
:d
Rikard Jansson
2013-10-12, 13:29
Jag har förövrigt svårt att se hur att jobba arslet av sig, stressa sig till en stroke vid 52 för att bli mellanchef på ett företag som tex. gör ekonomiska kalkyler åt andra företag är självförverkligande och på något sätt mer nobelt än att pilla navelludd.
Det här. Yes och Eternal kanske kan svara på vad de uppnått som bevisar vår ignorans, dock? :)
Vad finns det att inte förstå? Vissa anser att 40 h / vecka inklusive pendling och olika uppoffringar runtikring är mycket, andra inte. Vissa har som högsta mål att skaffa familj vid 20 och sedan ägna så mycket tid åt den som möjligt, andra flyttar till Manhattan och skaffar sig ett kontor på Wall Street. Vad är det för fel på att inte ha "ambitioner" enligt din definition?
Skitsamma hur det såg ut för 100 år sedan - hur såg det ut för 3000 år sedan?
Felet är att, vad man än gör, göra det till något mediokert.
Är din högsta dröm att bli förälder? Bli den bästa jävla förälder som finns, skriv sjuttioelva böcker om barnuppfostran och kräng dem för att tjäna pengar. Gör det till din karriär och gör ditt bästa.
Vill du måla tavlor? Sluta rita streckgubbar och lär dig producera konst av hög kvalitet, sälj tavlorna till gallerier och/eller öppna ett eget. Nöj dig inte med att vara medioker och sitta och runka halva dagen.
Det finns förbannat mycket man kan göra karriär av. Det behöver inte betyda att man jobbar arslet av sig på Wall Street för att tjäna maximalt med pengar.
Vad det däremot innebär är att kämpa för att bygga upp sitt liv till det bästa möjliga och utnyttja sin förmåga fullt ut. Inte nöja sig med vad som kunde ha varit, fastna i det mediokra, och låta sin glöd dö ut.
Jag misstänker att Yes mest blev tagen av stunden när han skrev det där och mer menar att folk borde ha ambitioner och försöka förverkliga sig själva, men tyvärr finns det många idag vars största ambition är att komma hem från jobb och dega framför TVn. Det handlar inte om rikedomar, utan att vara passionerad för det man tycker om och vill göra och att arbeta intensivt för att nå dit. Det är sorgligt att säga det, men en stor andel av mänskligheten i den utvecklade delen av världen är, av eget val, totalt slöseri på mänsklig potential.
Tja, endel människor vill sätta sina namn i historien och blir presidenter eller nåt annat. Men tyvärr så glöms alla bort genom tidens nötande, om 5000 år vet ingen vad du gjorde på jorden och hur passionerad du var för ditt arbete.
Jag förstår mig bara på såna som jobbar med forskning och som verkligen vill/klarar av att hjälpa mänskligheten nå en ny nivå, typ raketforskare/medicinforskare och andra ingenjörstekniksforskare. Deras verk kan bli nästan oförglömligt i historien i flera tusen år, lite som uppfinningen av hjulet.
Man lever bara en gång och de flesta vill njuta av det och de flesta har inte heller kapacitet/ambitioner att bli "raketforskare".
Felet är att, vad man än gör, göra det till något mediokert.
Är din högsta dröm att bli förälder? Bli den bästa jävla förälder som finns, skriv sjuttioelva böcker om barnuppfostran och kräng dem för att tjäna pengar. Gör det till din karriär och gör ditt bästa.
Vill du måla tavlor? Sluta rita streckgubbar och lär dig producera konst av hög kvalitet, sälj tavlorna till gallerier och/eller öppna ett eget. Nöj dig inte med att vara medioker och sitta och runka halva dagen.
Det finns förbannat mycket man kan göra karriär av. Det behöver inte betyda att man jobbar arslet av sig på Wall Street för att tjäna maximalt med pengar.
Vad det däremot innebär är att kämpa för att bygga upp sitt liv till det bästa möjliga och utnyttja sin förmåga fullt ut. Inte nöja sig med vad som kunde ha varit, fastna i det mediokra, och låta sin glöd dö ut.
Detta är tabu Sverige.
eternallord
2013-10-12, 13:37
Det här. Yes och Eternal kanske kan svara på vad de uppnått som bevisar vår ignorans, dock? :)
Hur menar du? Jag har aldrig påstått att man borde jobba mycket bara för att, jag påstår att människor borde ha ambitioner om att göra något konkret med sitt liv och att arbeta aktivt för det. Om någon verkligen finner det självförverkligande att sitta framför TVn hela dagen så kör hårt, men jag tror majoriteten som jobbar 9-5 med ett industrikneg exempelvis och super ner sig varje fredag och lördag inte gör det för att det är deras ambition, utan för att fastnat i en rutt där de är så rädda för att "misslyckas" att de inte tar sig ur kugghjulet och super ner sig när de får chansen för att glömma tristessen av vardagen. Jag kommer från en småstad med många såna här exempel och generellt är detta människor som hade varit exponentiellt mer lyckliga om de gjorde mer med sitt liv.
Jag misstänker att Yes mest blev tagen av stunden när han skrev det där och mer menar att folk borde ha ambitioner och försöka förverkliga sig själva, men tyvärr finns det många idag vars största ambition är att komma hem från jobb och dega framför TVn. Det handlar inte om rikedomar, utan att vara passionerad för det man tycker om och vill göra och att arbeta intensivt för att nå dit. Det är sorgligt att säga det, men en stor andel av mänskligheten i den utvecklade delen av världen är, av eget val, totalt slöseri på mänsklig potential.
Helt rätt och bra sagt!
Rikard Jansson
2013-10-12, 13:39
Hur menar du? Jag har aldrig påstått att man borde jobba mycket bara för att, jag påstår att människor borde ha ambitioner om att göra något konkret med sitt liv och att arbeta aktivt för det. Om någon verkligen finner det självförverkligande att sitta framför TVn hela dagen så kör hårt, men jag tror majoriteten som jobbar 9-5 med ett industrikneg exempelvis och super ner sig varje fredag och lördag inte gör det för att det är deras ambition, utan för att fastnat i en rutt där de är så rädda för att "misslyckas" att de inte tar sig ur kugghjulet och super ner sig när de får chansen för att glömma tristessen av vardagen. Jag kommer från en småstad med många såna här exempel och generellt är detta människor som hade varit exponentiellt mer lyckliga om de gjorde mer med sitt liv.
Skumläste lite för snabbt så fick för mig att du uttryckte dig på ett annat sätt än du gjorde, sorry!
eternallord
2013-10-12, 13:41
Skumläste lite för snabbt så fick för mig att du uttryckte dig på ett annat sätt än du gjorde, sorry!
Ingen fara :)
Tja, endel människor vill sätta sina namn i historien och blir presidenter eller nåt annat. Men tyvärr så glöms alla bort genom tidens nötande, om 5000 år vet ingen vad du gjorde på jorden och hur passionerad du var för ditt arbete.
Jag förstår mig bara på såna som jobbar med forskning och som verkligen vill/klarar av att hjälpa mänskligheten nå en ny nivå, typ raketforskare/medicinforskare och andra ingenjörstekniksforskare. Deras verk kan bli nästan oförglömligt i historien i flera tusen år, lite som uppfinningen av hjulet.
Man lever bara en gång och de flesta vill njuta av det och de flesta har inte heller kapacitet/ambitioner att bli "raketforskare".
Historien kan dra åt helvete - ingen kommer leva för att se den ändå. Det viktiga är inte heller vad andra personer tycker om ditt jobb, utan vad det ger för värde till dig.
Historien kan dra åt helvete - ingen kommer leva för att se den ändå. Det viktiga är inte heller vad andra personer tycker om ditt jobb, utan vad det ger för värde till dig.
Det är verkligen inte ofta som jag håller med dig men det här var bra skrivet.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Historien kan dra åt helvete - ingen kommer leva för att se den ändå. Det viktiga är inte heller vad andra personer tycker om ditt jobb, utan vad det ger för värde till dig.
Precis, då kan man ju lika bra göra exakt det man vill (för vissa är detta att slippa jobba med något och bara dega/göra exakt det man känner för varje dag). Alla vill inte jobba (oavsett om det är att skriva någon barnbok eller måla tavlor), alla kan inte heller göra sina hobbys till jobb (de blir aldrig tillräkligt bra på det bara).
för mycket och för mycket.
det största problemet jag ser med dagens arbete, är det att man inte längre
är tillåten att bara jobba, man måste även VILJA jobba.
man måste ta del av arbetsmoralen, bli ett med sitt jobb så att säga.
man kan inte längre bara dyka upp, utföra jobbet, och gå hem.
visst, sådana jobb finns, typ städare osv.
och sen att det också fullständigt dränerar vissa människor, som mig själv tex.
men annars så ja. folk jobbar på tok för mycket.
själv har jag de senaste 2åren jobbat cirka 3dar i veckan.
för 4år sen jobbade jag bara 2dar i veckan och levde på det.
mitt absoluta favoritcitat ang arbetet
The eulogists of work. Behind the glorification of 'work' and the tireless talk of the 'blessings of work' I find the same thought as behind the praise of impersonal activity for the public benefit: the fear of everything individual. At bottom, one now feels when confronted with work - and what is invariably meant is relentless industry from early till late - that such work is the best police, that it keeps everybody in harness and powerfully obstructs the development of reason, of covetousness, of the desire for independence. For it uses up a tremendous amount of nervous energy and takes it away from reflection, brooding, dreaming, worry, love, and hatred; it always sets a small goal before one's eyes and permits easy and regular satisfactions. In that way a society in which the members continually work hard will have more security: and security is now adored as the supreme goddess...
Precis, då kan man ju lika bra göra exakt det man vill (för vissa är detta att slippa jobba med något och bara dega/göra exakt det man känner för varje dag). Alla vill inte jobba (oavsett om det är att skriva någon barnbok eller måla tavlor), alla kan inte heller göra sina hobbys till jobb (de blir aldrig tillräkligt bra på det bara).
Nej, att göra vad man känner för - det som känns bra - är inget annat än enkel hedonism. Vad som känns bra för stunden är inte nödvändigtvis det som ger lycka i framtiden. Lycka uppnår man genom att göra det som är BRA för en. Att dega varje dag är inte det. Resultatet är att man blir en parasit som lever på andra utan någon som helst självkänsla.
Det kan exempelvis kännas bra att skita i räkningarna. I längden är det dock ett ytterst dåligt beslut.
Om du aldrig blir tillräckligt bra på din hobby för att kunna försörja dig leder det också till elände. Det betyder inte att du bör ge upp på hobbyn, däremot kanske det finns någon aspekt där som du faktiskt är bra på som du kan försörja dig på.
Vill man inte jobba kan man lika gärna sätta sig ner och då. Det är rent konkret vad det innebär. För att fortsätta leva måste man göra någonting. Friska människor vill göra någonting. Denna vilja och detta någonting kan också utvecklas till något produktivt.
pension vid 65
:laugh: Ska va glada om vi hinner ta ut någon pension innan vi dör av all stress.
Höjde de inte pensionsåldern?
Folk är i varje fall mer bortskämda än någonsin. Vi lever i en värld av otrolig utveckling och fantastiska möjligheter. Du behöver inte jobba särskilt mycket för att ha tak över huvudet, mat på bordet, tillgång till modern sjukvård och bekvämligheten av ett modernt hem. Hur tror ni det såg ut för 100 år sen? Ändå gnälls det på att det ska jobbas så jäkla mycket.
Fan, är det så få som har ambitioner i livet? Det finns världens alla möjligheter att uträtta någonting storartat och leva i ett rikt liv fyllt av lyx och upplevelser. Vad är det för jäkla fel på folk som gnäller?
Ungefär +1
Det är inte mycket jobb som krävs för att fixa vad man behöver. Men jag är av åsikten att folk förväxlar en massa wants med needs. Har man t ex ett intresse som man brinner för men som man inte kan tjäna pengar på (åtminstone inte de första 5 åren) så krävs det sällan att man jobbar heltid för att kunna satsa på det intresset.
Kan du utveckla? Jag förstår inte (inte aggressivt menat, jag förstår inte poängen bara)
En ambition kan ju vara att kunna nå den gräns då man inte behöver arbeta? Det är ju hur trevligt som helst.
Alternativt att arbeta på något eget kreativt som inte är lönsamt rent ekonomiskt, typ juxta som gör egna mobilspel (kan iofs bli lönsamt)
Jag tror det är vanskligt att ha inställningen "spara ihop pengar först -> sen satsa på mitt intresse". En kompromiss är nog bättre. Börja med intresser i samma stund som du får det eller av den händelse att du kommer till insikt att du har ditt liv på paus i onödan.
för mycket och för mycket.
det största problemet jag ser med dagens arbete, är det att man inte längre
är tillåten att bara jobba, man måste även VILJA jobba.
Vill du inte jobba? Vad är de för fel på dig? Är du lat? Snyt dig och åk till jobbet din nedrans parasit.
:Virro
Håller med dig, precis de här är så jävla fel.
När det gäller arbete så möts jag ofta av inställningen "Nej det där behöver du inte bry dig om" eller "Gör så bara, det brukar jag göra". Dvs inget engagemang. Ingen bryr sig om varför man gör på ett visst sätt eller om sättet man gör saker på är det bästa och gynnar ens kunder, sitt eget företag, sina medarbetare och sin egen arbetssituation på bästa sätt.
Att ställa kringfrågor ang. olika arbetsmoment möts sällan av förklaringar utan isåfall av kommenderingar (man får inte/ska slippa tänka själv). Det gäller oftast medarbetare men även stressade arbetsledare och chefer. Det senare kan iofs vara mer förståeligt.
Nej, att göra vad man känner för - det som känns bra - är inget annat än enkel hedonism. Vad som känns bra för stunden är inte nödvändigtvis det som ger lycka i framtiden. Lycka uppnår man genom att göra det som är BRA för en. Att dega varje dag är inte det. Resultatet är att man blir en parasit som lever på andra utan någon som helst självkänsla.
Det kan exempelvis kännas bra att skita i räkningarna. I längden är det dock ett ytterst dåligt beslut.
Om du aldrig blir tillräckligt bra på din hobby för att kunna försörja dig leder det också till elände. Det betyder inte att du bör ge upp på hobbyn, däremot kanske det finns någon aspekt där som du faktiskt är bra på som du kan försörja dig på.
Vill man inte jobba kan man lika gärna sätta sig ner och då. Det är rent konkret vad det innebär. För att fortsätta leva måste man göra någonting. Friska människor vill göra någonting. Denna vilja och detta någonting kan också utvecklas till något produktivt.
Varför är hedonism dåligt? (inte så mycket att man skiter i ALLT och skuldsätter sig osv.)
Tycker det är totalt idiotiskt att försöka göra "karriär" och sen om inte allt klickar rätt så är man där, 20 år senare, jävligt missnöjd då man ägnat 1/4 av livet till jobbet och nu inte är där man trodde man skulle vara. För långsiktigt tänkande leder bara till skit.
Kan man aldrig njuta av stunden så kan man ju lika bra vara död, för du lever endast i nuet.
Varför är hedonism dåligt? (inte så mycket att man skiter i ALLT och skuldsätter sig osv.)
Tycker det är totalt idiotiskt att försöka göra "karriär" och sen om inte allt klickar rätt så är man där, 20 år senare, jävligt missnöjd då man ägnat 1/4 av livet till jobbet och nu inte är där man trodde man skulle vara. För långsiktigt tänkande leder bara till skit.
Kan man aldrig njuta av stunden så kan man ju lika bra vara död, för du lever endast i nuet.
Själv tänker jag jobba 50-75% eller jobba hårt/leva snålt och placera i aktier/fonder/andra värdepapper och satsa på ekonomiskt oberoende före 40 (detta är runt 750k euro för mig i dagens köpkraft, då kan man plocka ut 25-30k årligen på lång sikt och ha säkra investeringar). Möjligtvis ingår bostad här, så runt 500-600k behöver jag.
Vad är eran åsikt om saken, jobbar vi "bara för att jobba" och är politikernas tjafsande om att alla borde jobba smart (jag vet att systemet bara fungerar om alla jobbar och slänger pengar på onödiga prylar, men ta inte det i beaktande utan tänk mer långsiktigt utan begränsningarna i det pengasystem vi har nu)? Vad är era planer för framtiden, jobb 9-17 och pension vid 65 eller något annorlunda?
Hur får du ihop detta?
Känns som det är två läger här och att jag tar båda sidors parti :P
Man kan ju leva i nuet genom att engagera sig på jobbet. Det är ju bara en av möjligheterna till självförverkling. Men visst kan engagemang på jobbet även beskrivas som att sparka på en död häst. Men då får man väl hoppas att man inser att det just är en död häst och ändrar approach.
Men alla som satsar på karriären gör det inte för att uppnå något "sen" utan kanske faktiskt lever i det att de just satsar och jobbar mycket. Man behöver inte vara en workaholic för att man jobbar 70+ timmar i veckan.
Varför är hedonism dåligt? (inte så mycket att man skiter i ALLT och skuldsätter sig osv.)
Tycker det är totalt idiotiskt att försöka göra "karriär" och sen om inte allt klickar rätt så är man där, 20 år senare, jävligt missnöjd då man ägnat 1/4 av livet till jobbet och nu inte är där man trodde man skulle vara. För långsiktigt tänkande leder bara till skit.
Kan man aldrig njuta av stunden så kan man ju lika bra vara död, för du lever endast i nuet.
Därför att det som känns bra inte nödvändigtvis är bra. Hedonism bygger i princip på "feels good, man!".
Att skjuta heroin, skuldsätta sig och skita i räkningarna känns bra för stunden men om du provar det långsiktigt kommer det leda till misär. Det är därför det är så viktigt att tänka igenom sina beslut och inte bara låta känslorna styra.
Det kan vara jävligt kul att löka framför TV;n eller spela WoW, men som långsiktig strategi kommer det gå åt helvete.
Att planera för framtiden innebär att man inser att det finns en stund imorgon också.
Känns som det är två läger här och att jag tar båda sidors parti :P
Man kan ju leva i nuet genom att engagera sig på jobbet. Det är ju bara en av möjligheterna till självförverkling. Men visst kan engagemang på jobbet även beskrivas som att sparka på en död häst. Men då får man väl hoppas att man inser att det just är en död häst och ändrar approach.
Men alla som satsar på karriären gör det inte för att uppnå något "sen" utan kanske faktiskt lever i det att de just satsar och jobbar mycket. Man behöver inte vara en workaholic för att man jobbar 70+ timmar i veckan.
Ja, det går ju inte att sitta och plåga sig i all evighet och hoppas att det blir bättre sen. Det gäller att hitta saker som är roligt nu, samtidigt som det ger ännu bättre utdelning i framtiden.
Hur får du ihop detta?
Enkelt, jag unnar mig det jag vill i vardagen fast jag kommer att leva sparsamt. Inte ett problem om man gillar mat/böcker/musik/öl/krogbesök med vänner och annat som inte kostar skjortan.
Hedonism betyder inte att man slänger bort alla pengar på en mercedes/båt/villa och sedan hamnar i hamsterhjulet. Det betyder att man strävar efter högsta möjliga mängd positiva upplevelser och det får man också av att vara ekonomiskt oberoende (behöver inte stressa med jobb).
Hedonism betyder att man sätter känslan av njutning framför allt. Jämför det mot en förnuftsmässig approach där lycka är belöningen för ett väl utfört jobb.
Enkelt, jag unnar mig det jag vill i vardagen fast jag kommer att leva sparsamt. Inte ett problem om man gillar mat/böcker/musik/öl/krogbesök med vänner och annat som inte kostar skjortan.
Hedonism betyder inte att man slänger bort alla pengar på en mercedes/båt/villa och sedan hamnar i hamsterhjulet. Det betyder att man strävar efter högsta möjliga mängd positiva upplevelser och det får man också av att vara ekonomiskt oberoende (behöver inte stressa med jobb).
Så du tänker inte långsiktigt när du säger att du vill sluta jobba vid 40?
Control_61
2013-10-12, 15:49
Det finns en gyllene medelväg jag skulle välja om jag kan (när jag avrundat min utbildning och etablerat mig på arbetsmarknaden).
Dvs, att jag arbetar tillräckligt mycket för att kunna leva ett drägligt liv och är ledig tillräckligt mycket för att kunna njuta och utveckla relationer, hobbys och intressen och hinna uppleva trevliga saker innan jag dör.
Jag vill kort sagt inte spendera mitt liv på att jaga pengar och överflöd, då jag tror mig insett att det på riktigt inte skulle göra mig lycklig.
Däremot är den insikten beroende på att jag har "tillräckligt".
Så du tänker inte långsiktigt när du säger att du vill sluta jobba vid 40?
En aning kanske. Men det är inte ett hinder för att jag skall kunna njuta av nuet. :d
Rikard Jansson
2013-10-12, 16:24
Jag är helt klart en ambitiös hedonist. Gör allt jag kan för att behöva göra så lite som möjligt.
Ignatius72
2013-10-12, 16:27
En aning kanske. Men det är inte ett hinder för att jag skall kunna njuta av nuet. :d
Så i praktiken så skiljer sig din filosofi mot gängse i denna tråd i stort sett ingenting?
Möjligen att du verkar tro att det är någon slags motsättning i att trivas och vilja jobba och njuta av livet.
DPahkamaa
2013-10-12, 16:38
Att arbeta och försörja sig själv och de mindre lyckligt lottade ser jag som en plikt.
Att hela tiden sträva uppåt, med all stress det kan medföra, är dock positivt för samhället i stort. Hade våra förfäder bara nöjt sig med att knoga på hemma på gården och inte skapa något mer hade vi fortfarande dött av tandvärk vid 23 års ålder. Det är innovatörerna, de som aldrig nöjde sig, som drev på utvecklingen. Hade de istället vara helt nöjda med allting och legat under en björk och funderat över tillvarons förunderlighet hade vi inte haft det särskilt bra idag.
Vi har ett ansvar att fortsätta driva utvecklingen framåt så gott vi kan utefter våra egna förutsättningar. Det behöver dock inte betyda masskonsumtion och statusjakt.
Personligen hade jag nog velat jobba lite mindre, för då hade jag haft tid med ännu mer ideellt arbete.
narcissisten
2013-10-12, 16:55
Korta svaret på frågan:
Ja.
Och så vill jag lägga till dagens lästips: Arbetsamhället (http://www.bokus.com/bok/9789140671370/arbetssamhallet-hur-arbetet-overlevde-teknologin/) av Roland Paulsen.
Herman H
2013-10-12, 16:56
De flesta ungdomarna här i tråden hade behövt ha ett eget företag för att se vad jobb och jobba mycket egentligen innebär.
Rikard Jansson
2013-10-12, 16:59
De flesta ungdomarna här i tråden hade behövt ha ett eget företag för att se vad jobb och jobba mycket egentligen innebär.
Det här. Jag skulle dock hellre jobba 40h i veckan med mitt eget företag för 10 lök i månaden än 30h i veckan som golvanställd för 10 i månaden. (jag vet, jag vet, det brukar vara bra mycket mer än 40h i veckan man får jobba som egenföretagare)
Att arbeta och försörja sig själv och de mindre lyckligt lottade ser jag som en plikt.
Att hela tiden sträva uppåt, med all stress det kan medföra, är dock positivt för samhället i stort. Hade våra förfäder bara nöjt sig med att knoga på hemma på gården och inte skapa något mer hade vi fortfarande dött av tandvärk vid 23 års ålder. Det är innovatörerna, de som aldrig nöjde sig, som drev på utvecklingen. Hade de istället vara helt nöjda med allting och legat under en björk och funderat över tillvarons förunderlighet hade vi inte haft det särskilt bra idag.
Vi har ett ansvar att fortsätta driva utvecklingen framåt så gott vi kan utefter våra egna förutsättningar. Det behöver dock inte betyda masskonsumtion och statusjakt.
Personligen hade jag nog velat jobba lite mindre, för då hade jag haft tid med ännu mer ideellt arbete.
Tack vare dessa innovatörer så har vi också sjuka eldvapen, atombomber och andra militära teknologier som hotar vår existens. Inte bara positivt, människan är girig av sig och därför kommer inte fortsatta innovationer vara bra för vår planet/vår existens.
Att arbeta och försörja sig själv och de mindre lyckligt lottade ser jag som en plikt.
Att hela tiden sträva uppåt, med all stress det kan medföra, är dock positivt för samhället i stort. Hade våra förfäder bara nöjt sig med att knoga på hemma på gården och inte skapa något mer hade vi fortfarande dött av tandvärk vid 23 års ålder. Det är innovatörerna, de som aldrig nöjde sig, som drev på utvecklingen. Hade de istället vara helt nöjda med allting och legat under en björk och funderat över tillvarons förunderlighet hade vi inte haft det särskilt bra idag.
Vi har ett ansvar att fortsätta driva utvecklingen framåt så gott vi kan utefter våra egna förutsättningar. Det behöver dock inte betyda masskonsumtion och statusjakt.
Personligen hade jag nog velat jobba lite mindre, för då hade jag haft tid med ännu mer ideellt arbete.
Tack vare dessa innovatörer så har vi också sjuka eldvapen, atombomber och andra militära teknologier som hotar vår existens. Inte bara positivt, människan är girig av sig och därför kommer inte fortsatta innovationer vara bra för vår planet/vår existens.
TLDR: det vore bättre om vi slutat hitta på nya grejer efter WW1, WW2 är orsaken till varför det finns kärnvapen (helt hjärndött att bygga sådana vapen f.ö.)
Tack vare dessa innovatörer så har vi också sjuka eldvapen, atombomber och andra militära teknologier som hotar vår existens. Inte bara positivt, människan är girig av sig och därför kommer inte fortsatta innovationer vara bra för vår planet/vår existens.
Haha, vilket jävla påstående.
DPahkamaa
2013-10-12, 17:14
Tack vare dessa innovatörer så har vi också sjuka eldvapen, atombomber och andra militära teknologier som hotar vår existens. Inte bara positivt, människan är girig av sig och därför kommer inte fortsatta innovationer vara bra för vår planet/vår existens.
Absolut. Myntets baksida.
Men jag lever definitivt mycket hellre i ett samhälle med både antibiotika och handeldvapen än ett samhälle som inte förmått producera varken eller.
Haha, vilket jävla påstående.
Vad är problemet? Kan du inte lista ut vilket jävla elände det lett till då det förts krig och hur farliga kärnvapen är?
Vad är problemet? Kan du inte lista ut vilket jävla elände det lett till då det förts krig och hur farliga kärnvapen är?
Du säger att framtida innovationer inte kommer föra något gott med sig. Det är ett helt absurt påstående.
Tack vare dessa innovatörer så har vi också sjuka eldvapen, atombomber och andra militära teknologier som hotar vår existens. Inte bara positivt, människan är girig av sig och därför kommer inte fortsatta innovationer vara bra för vår planet/vår existens.
Dagens skratt :thumbup:
Du säger att framtida innovationer inte kommer föra något gott med sig. Det är ett helt absurt påstående.
Sade jag inte. Jag sade att fortsatta innovationer till sist kommer att leda till WW3 eller att naturresuserna tar slut, choose one.
Dagens skratt :thumbup:
Lever vi alla i fred med varandra och har jorden oändliga resurser så att krig om de sista resurserna kan undvikas? Ojdå, det var nyheter för mig iaf.
eternallord
2013-10-12, 17:35
Lever vi alla i fred med varandra och har jorden oändliga resurser så att krig om de sista resurserna kan undvikas? Ojdå, det var nyheter för mig iaf.
Det finns enorma resurser som är nästintill outnyttjade, solen exempelvis. Vet du vad som krävs för att vi ska kunna utnyttja dem? Teknisk utveckling :smash:
Det finns enorma resurser som är nästintill outnyttjade, solen exempelvis. Vet du vad som krävs för att vi ska kunna utnyttja dem? Teknisk utveckling :smash:
Solenergi räcker ingenstans, man borde få kärnfusion att fungera.
Naturresurserna hade tagit slut oavsett. Svårt att se om de ständigt nya innovationerna påskyndar eller saktar ner processen. Jag kan se att det kan peka iväg åt båda hållen.
Där är mindre elände idag än för 50 år sen, än för 200 år sen, än för 1000 år sen osv. Detta med nya krig i åtanke. Svårt att sia om framtida krig men i dagsläget är där otroligt mycket mer fördelar än nackdelar tack vare all innovation.
För övrigt +1 på eternallord om man tänker lite större och räknar in solen och annat utan atmosfären som naturresurser.
Fast det är klart då kan man även tänka sig nya massförstörelsevapen om man är pessimist :D
edit: Med solenergi så begränsade jag mig alltså inte enbart till den pytte-yta som jorden upptar.
eternallord
2013-10-12, 17:47
Solenergi räcker ingenstans, man borde få kärnfusion att fungera.
Du vet inte vad du pratar om.
"The Sun delivers more energy to Earth in an hour than we use in a year from fossil, nuclear and all renewable sources combined"
http://www.sandia.gov/~jytsao/Solar%20FAQs.pdf
eternallord
2013-10-12, 17:49
edit: Med solenergi så begränsade jag mig alltså inte enbart till den pytte-yta som jorden upptar.
En såkallad "Type II Civilization"
Type II
"A civilization capable of harnessing the energy radiated by its own star (for example, the stage of successful construction of a Dyson sphere), with energy consumption at ≈4×1033 erg/sec.[1] Lemarchand stated this as "A civilization capable of utilizing and channeling the entire radiation output of its star. The energy utilization would then be comparable to the luminosity of our Sun, about 4 × 1026 watts."[2]
http://en.wikipedia.org/wiki/Kardashev_scale#Type.C2.A0II_civilization_methods
Den blyreaktortyp som Janne Wallenius m.fl. jobbar med verkar ganska lovande. Kan komma i drift nån gång efter 2030 kanske.
Om den fungerar som det är tänkt så har vi i princip löst energifrågan för överskådlig tid. Gammalt kärnavfall kan användas och i mycket hög utsträckning oskadliggöras.
Om fusion fungerade så vore det förstås ännu bättre.
Du vet inte vad du pratar om.
"The Sun delivers more energy to Earth in an hour than we use in a year from fossil, nuclear and all renewable sources combined"
http://www.sandia.gov/~jytsao/Solar%20FAQs.pdf
Nog fan vet jag att solen utger mycket energi, påståendet var att det är otroligt svårt att fånga upp det effektivt (tror starkt att vi kommit på lösningen till fusion före vi får ut betydliga mängder energi ur solstrålningen).
Control_61
2013-10-12, 18:07
Sade jag inte. Jag sade att fortsatta innovationer till sist kommer att leda till WW3 eller att naturresuserna tar slut, choose one.
Snarare så att innovationer kan göra så att naturresurserna inte behöver förbrukas i den takt de gör nu, vilket i sin tur kan förhindra ett WW3!
Jepp. Samtidigt så är det ju så att det öppnar upp för ökad energiförbrukning. Jag är övertygad om att vi har talang för att anpassa oss till en högre förbrukning.
Så det beror lite på vad den/de nya energikällan/orna blir för något. När man talar om nya outnyttjade energikällor brukar man väl göra beräkningen på hur mycket energi vi förväntas förbruka med tiden, extrapolerat från hur det ser ut nu. Men när tillgängligheten på energi trycks upp 1 eller 2 magnituder så exploderar förmodligen energiförbrukningen per capita och de nya resurserna "som aldrig tar slut" kanske egentligen får en deadline de också.
Om man ser varje ny stor innovation inom energi som ett hopp mot en typ 2 civilisation (och vidare) så kanske det är hållbart att nyttja ändliga resurser. Så länge man lyckas göra nästa hopp innan de samtida resurserna tar slut. På så vis begränsas man enbart av hur länge det finns energi att utnyttja i universum :p
Men det talas väldigt lite om att ta sig utanför jorden. Många är av inställningen att "vi borde fixa våra problem här först innan vi skickar marsrobotar", som om Nasa tar upp en stor del av USAs budget och som om rymdforskning inte bidragit med otroligt mycket för att lösa problem vi haft/har.
Snarare så att innovationer kan göra så att naturresurserna inte behöver förbrukas i den takt de gör nu, vilket i sin tur kan förhindra ett WW3!
Tyvärr är det så att teknisk optimering av resursanvändningen ofta inte minskar den totala resursanvändningen. Det finns bra forskning på detta, men låt mig förklara:
Pappersindustrin förbrukar mycket el. Man kan optimera produktionen så att elförbrukningen minskar. Detta leder dock till att papper kan säljas billigare, pappersindustrin går bättre ekonomiskt och kan expandera. Expansionen kommer leda till att elförbrukningen faktiskt ökar istället.
Eller för att uttrycka sig lite mer teoretiskt: Värdet på resurserna ökar när de kan generera större värden. Ökar värdet på resurserna kommer produktionstaken på dessa öka. Det enda positiva är att ökat värde på resurserna gör att orena former av resurserna blir lönsamma att förädla, så att vi i någon mening får mer resurser. Men användingen av resurser minskar tyvärr inte av att de används mer effektivt, det är en ekonomisk omöjlighet.
Den här tankegången är lika obehaglig som den är uppenbart sann, så folk verkar leva i någon form av självvald okunskap kring den, trots att det inte direkt är raketforskning. Den innebär ju med all tydlighet att vi inte alls har eller är på väg mot någon lösning på resursbristen, den är inneboende i den civilisation vi skapat. Sen kanske det låter värre än vad det är, jag vet inte.
Loke förklarade det bra :)
Enda hållbara lösningen är att fortsätta expandera utanför jordens gränser ad infinitum om vi vill behålla nuvarande samhällsuppbyggnad. Även om man räknar med att vi hela tiden effektiviserar resursutvinning och återvinning.
Man ska jobba för att leva inte leva för att jobba!
Jag jobbar just nu 44-45 timmar/vecka. Har man ett varierande och kreativt jobb är det ganska lagom. Hällre det än 20 på ett själadödande, enformigt jobb.
Paperbasket
2013-10-13, 18:21
Älskar mitt arbete men tänker arbeta 80% i framtiden för att få mer tid över till familj. Arbeta 5 dagar och vila 2 dagar lockar inte även om jag tycker om mitt arbete.
R Scarpa27
2013-10-13, 18:28
ja..
eller.. gillar man jobbet och det är lika kul som fritiden så nej...=)
startar man eget jobbar man aldrig för mkt. [åt sig själv, och försörjer ingen chef som plågar en med övertid, stress och skär ner personal för han ska tjäna mera]
Raschmus
2013-10-14, 07:50
Jag jobbar 70tim i veckan och trivs bra med det. Ibland känner man sig mer sliten och då är det inte lika roligt men annars känns det bra att flytta position istället för att bara flyta.
filmjölk
2013-10-14, 09:23
Loke förklarade det bra :)
Enda hållbara lösningen är att fortsätta expandera utanför jordens gränser ad infinitum om vi vill behålla nuvarande samhällsuppbyggnad. Även om man räknar med att vi hela tiden effektiviserar resursutvinning och återvinning.
Äsch, vi har enorma resurser på vår egen planet som är förnyelsebara, hade vi minskat jordens befolkning till 1% av vad det är idag, så hade det inte vart några problem.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.