Visa fullständig version : "Sverige är FN:s jultomte"
Birgitta mailade för några veckor sedan. Hon är pensionär och en av många svenska skattebetalare som under hela livet varit med och bekostat det svenska biståndet. Det vill hon gärna göra, men hon undrade lite om pengarna som Sverige ger till FN når fram till någon som behöver hjälp. Det är en relevant fråga.
De senaste tre åren har Sverige skickat 24 miljarder svenska kronor till FN. Mer än hälften är ett kontantbidrag till budgeten som de får göra vad de vill med. Andra länder vill helst bidra till specifika hjälpprojekt, men Sverige sätter en stolthet i att inte ställa några frågor eller krav, utan litar på att FN gör av med pengarna på bästa vis. Att Sverige gör så är ”nästan som en väl förborgad hemlighet” inför skattebetalarna enligt en tjänsteman på UD. Det gör oss dock uppskattade inom FN, eftersom Sverige, som en ambassadör uttrycker det, uppträder som deras ”jultomte”. Det brukar dessutom bli en extra bonus just runt jul, när UD panikskickar miljarderna som blivit över i biståndsbudgeten rakt in i detta FN:s svarta hål.
Det gör också att det blir i princip helt omöjligt att få reda på vart pengarna går. Men FN har mer än åttio tusen anställda, och alla jag någonsin träffat tycker att de vunnit högsta vinsten. Tre fjärdedelar av många FN-organs grundbudget går nämligen till löner och förmåner. En tjänsteman på mellannivå har skattefri miljonlön, subventionerat lyxboende för hela familjen, tillgång till de dyraste privatläkarna, gratis privatskolor och Ivy League-universitet för alla barn. De flyger helst bara första klass.
FN-arbetare i New York lever så väl att många vägrar att ens åka ut och studera de fattiga i andra länder – vilket deras eget fackförbund driver hårt att de ska slippa.
Många anställs inte heller på meriter utan för att de är av en nationalitet som behöver representeras. De kan inte sparkas nästan oavsett hur mycket de missköter sig – eftersom FN utreder sig själva förflyttas bara den anställde. Och få är mer cyniska inför hur illa systemet fungerar än de som själva arbetar där.
Men det drabbar ju ingen fattig, åtminstone, om man räknar bort de som någon eventuellt tror ska vara mottagare av svenskt bistånd. Däremot har flera andra länder, däribland USA, skarpt ifrågasatt skenande kostnader för löner och administration inom FN. I en rapport som nyligen släpptes konstaterar amerikanska riksrevisorer dessutom att systemet är flummigt och obegripligt, vilket än mer ökar riskerna för missbruk.
De som älskar FN allra mest – det vill säga Sverige – undergräver därmed effektivt hela organisationen. Det är som om Birgitta fortsätter att hälla upp gin till en gammal alkad faster som alla andra är på väg att förlora hoppet om, och helst vill skicka på tolvstegsprogram.
Mer läsning
FN:s löner och förmåner för anställda (http://www.state.gov/documents/organization/116175.pdf)
Amerikanska regeringens revisionsrapport om FN-löner och förmåner (http://www.gao.gov/assets/660/654875.pdf)
USA:s FN-representation om hur FN-medarbetare utnyttjar och missbrukar regler för resor och traktamente (http://usun.state.gov/briefing/statements/205608.htm)
UD berättar om det ”basbudgetstöd” som betalas ut till FN, vilket i kolumnen kallas för ”kontantbidrag” (http://www.fn.se/om-oss/verksamhet-/varldshorisont/arkiv/varldshorisont-nr-211-tema-hallbar-utveckling/sverige-en-supermakt-inom-multilateralt-bistand/)
Granskning
Efter önskemål från många läsare kommer Jenny Nordberg de närmaste veckorna, beroende på vad som händer i världen i övrigt, att ägna fredagar åt att berätta om sin granskning av Sveriges bistånd till FN. Extramaterial kommer löpande att läggas på webben. Följ också konversationen på twitter @nordbergj eller maila jenny.nordberg@svd.se med frågor eller kommentarer.
Länk (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sverige-ar-fns-jultomte_8535780.svd)
Pitepalt
2013-09-20, 19:41
Vafan, om det stämmer är det ju inte klokt!
David Brent
2013-09-20, 19:41
Vafan, om det stämmer är det ju inte klokt!
Förvånad?
Finns väldigt många svenskar som talar väldigt varmt om FN (nästan med en drömmande blick). De skulle bara veta!
FN är en gigantisk organisation som hycklar om det mesta. Många diktaturer är också representerade...
Förvånad?
Jag är förvånad över att man blir förvånad.
R Scarpa27
2013-09-20, 19:46
fn, större organisationer, hjälporganisationer och politik har blivit teater.
pengagirighet förstör denna världen totalt...
Det är ju så man mår illa. Inte nödvändigtvis på grund av hur skattepengar verkar missbrukas, utan hur lite skrupler människor i allmänhet har. Skälig lön och göra rätt för sig, varför är inte dessa värden grundpelare i en modern västerlännings moral? Nej, utnyttja systemfel och sko sig själv så långt det bara går.. Medvetet utsugande är fan värre än all försumlighet.
Jag vill flytta ur detta kravlösa land så fort som möjligt. Helt sinnes hur våra pengar spenderas. Jag behöver inte ens ta upp invandring här.
Det är ju så man mår illa. Inte nödvändigtvis på grund av hur skattepengar verkar missbrukas, utan hur lite skrupler människor i allmänhet har. Skälig lön och göra rätt för sig, varför är inte dessa värden grundpelare i en modern västerlännings moral? Nej, utnyttja systemfel och sko sig själv så långt det bara går.. Medvetet utsugande är fan värre än all försumlighet.
Den här typen av organisationer drar till sig personer som vill leka godhetsapostlar och samtidigt berika sig själva. Många politiker passar in på den beskrivningen, och som bekant hamnar en del av politikertopparna i FN.
Samma mönster ser man med Röda Korset, Postkodlotteriet osv.
snelhest
2013-09-20, 19:54
Jag tycker det är häftigt att betala skatt till FN och diktatorer i fjärran länder.
Då vet jag vad jag ska arbeta med!
Det är väl ingen som blir förvånad över att Svenska politiker fulkomligt slösar med svenska skattepengar...
men den stora frågan vi alla skulle ställa oss är.....
Hur blir man anställd som tjänsteman inom FN och vart skriver jag under?...
krubkungen
2013-09-20, 22:12
Stört!
D Andersson
2013-09-30, 07:29
...Som när allt som gjorts i Indien-programmet på sju år utvärderades. Mer än 100 ”projekt” skulle minska den grymmaste fattigdomen. Rapporten visar att projekten var katastrofalt ofokuserade och inte ledde någonvart alls på längre sikt. Eller när hans avdelning gick igenom UNDP:s globala åtgärder mot fattigdom det senaste decenniet. Det visade sig vara så illa att det inte gick att visa på något resultat alls för de fattiga. Någonstans.
Om man betänker att UNDP:s årsbudget är runt 30 miljarder och att minst 6 000 FN-byråkrater har sin försörjning där, så börjar man ana vidden av hur farlig den oberoende utvärderingen ses. Och vad de anställda, vars arbete granskas, är beredda att göra för att tysta den. Varje vecka är det också någon som försöker sätta käppar i hjulet för verksamheten. Anställda vill exempelvis ogärna lämna ut data. Eller så försöker någon övertala utvärderare att inte skicka vidare sina rapporter till länderna som donerar pengar.
Ibland ombeds Juha Uittos avdelning att skriva två versioner av en rapport – en intern och en extern; med lite mer smickrande resultat. Det har till och med hänt att chefer på UNDP har försökt skrämma fattiga mottagare av bistånd att säga att de blivit mer hjälpta än de faktiskt har, och att allt fungerar fint. Det senare är en välkänd historia bland flera diplomater från andra länder vid det här laget.
Motstånd mot rapporterna kan också komma från Sverige. När nollresultatet av den stora fattigdomsutvärderingen först läckte ut tidigare i år författade svenska UD en intern promemoria till den politiska ledningen i Stockholm. ”Vad gäller UNDP:s påstådda ’avsaknad av fattigdomsfokus’ anser dock MU, USTYR och Sida att utvärderingen utgår från en felaktig grund” skriver UD i dokumentet, som SvD tagit del av. Det kan tyckas märkligt att svenskarna tyckte sig vara bättre på att utvärdera global fattigdom och först försökte avfärda en av få oberoende granskningar av FN som de faktiskt får sig till livs. Men de sade exakt vad UNDP:s ledning ville att de skulle säga: återigen en variant på att biståndets resultat är för komplicerat att mäta. Det är inte sant, eftersom det är just det som Uitto och hans kollegor har utvecklat metoder och har en internationell standard för. Men svenska UD svalde alltså helt UNDP:s eget försök att bortförklara rapporten.
Men varför är det så? Varför skulle svenska UD, som betalar för FN:s arbete, vilja bortförklara resultat? För att biståndsvärlden i Sverige också är en ganska sluten krets. En svensk före detta UD-tjänsteman förklarar det ungefär såhär: Diplomaterna på UD vill helst vara fina diplomater och mäkla fred i Syrien. Biståndsmänniskorna på Sida vill vara de goda som hjälper fattiga. Många är generalister som tycker att det är trist och fult att hålla på med pengar, siffror och jobbiga utvärderingar. Men alla gillar att känna sig viktiga när de åker till New York och representerar det som UD själva kallar för ”en humanitär supermakt”. Några aspirerar också på ett jobb där så småningom. Få vill stöta sig med någon chef och riskera att inte bli befordrad eller få fast jobb.
Att skapa dålig stämning genom att ifrågasätta särskilt mycket är därför inget som varken svenska politiker, diplomater eller bistånds-handläggare gillar att göra. Den officiella versionen från UD är naturligtvis annorlunda. I ett 17- sidors ”telemeddelande” fullt av abstraktioner och förkortningar – som jag fått i handen av den svenske FN-ambassadören efter att ha frågat om detta – sägs bland annat att UD anser att Sverige ”spelar en pådrivande roll” för resultat och granskning inom FN.
De som arbetar i den här världen gillar att prata de påhittade språken diplomatiska och bistånds-byråkratiska. Svenskar vill inte vara sämre än de utländska kollegorna, och använder också gärna ord som ”empowerment”, ”enabling” och ”capacity building” för att beskriva vad det svenska biståndet ska åstadkomma. Det smarta med det är att ingen utomstående förstår vad de talar om, och ofta inte de själva heller. Men ”någon ställer frågor och någon låtsas förstå” som en annan svensk ambassadör beskriver ett typexempel på mötet mellan svenskar och slipade FN-tjänstemän. FN bjuder också gärna in svenska ministrar och riksdagsledamöter till att under bekväma, luftkonditionerade resor besöka mönsterprojekt i u-länder. Gärna något med flickor och kvinnor, för det gillar svenskar allra mest att se.
När diplomater från flera länder så gick i taket efter de uteblivna resultaten drog UD också ner lite på pengarna till UNDP för att markera. Men utvecklingsprogrammet är fortfarande UD:s andra största favorit hos FN i kronor räknat. Och Sida har bara gett dem mer pengar de senaste åren. Budskapet i kronor och ören från Sverige är alltså att resultat som inte är något för FN att direkt hänga upp sig på.
Juha Uittos motsvarighet i Stockholm heter Mats Alentun. Han är en före detta revisionsdirektör som ägnat många år att granska svenskt bistånd. ”Jag blev jobbig redan 2004”, säger han torrt, och berättar om rapporten där han konstaterade att Sida betalade ut pengar med föga intresse för risken för korruption inom biståndets miljardrullning. Dåvarande generaldirektören för Sida gick då ut och kallade delar av rapporten för en ”olycklig missuppfattning”.
2010 gav sig Alentun så på att undersöka hur det egentligen går till när UD betalar ut biståndspengar, bland annat till FN. Resultatet gjorde honom och hans kollegor på Riksrevisionen ”förstummade”. Tjänstemännen på UD hade så dålig koll på vad de betalade ut till och varför, att de inte ens borde få hantera pengar, ansåg Alentun. Så vad hände då? En chef för Riksrevisionen, som enligt svensk grundlag ska stå oberoende från regeringen, lade ner studien. Det var för politiskt känsligt att granska biståndet, fick Alentun veta. Dagen efter att förra biståndsminister Gunilla Carlsson avgick beslutade Riksrevisionen att göra ännu en ”förstudie”. De har mejlat mig och undrat hur man får tag på FN-rapporterna jag citerat hittills i kolumner. Att de ligger på FN:s hemsida och förmodligen även finns i pappersform i en låda hos UD meddelas härmed på detta vis.
Alentun har också jobbat på Sadev som skulle granska bistånd. Den myndigheten lade regeringen ner förra året. I stället skulle en ”expertkommitté” bildas för att granska bistånd. Den har ”inte riktigt kommit i gång ännu” enligt UD, och Mats Alentun är tveksam till om den ens kan kallas oberoende, eller bara kommer lyda helt under regeringen.
De närmaste åren beräknas den svenska biståndsbudgeten öka till 44 miljarder. Och ”cashen måste ut” som en UD-medarbetare förklarar. ”Det är inte kostnadseffektivt att ägna sig åt pluttprojekt.” Alltså: FN passar Sverige utmärkt, oavsett vad de åstadkommer. Att ställa för många frågor och att vara för jobbiga skulle helt enkelt ge UD, Sida och svenska politiker för mycket huvudvärk med att få ut pengarna.
Mats Alentun jobbar numera på en annan myndighet. Han orkade inte längre. Och de flesta delar av FN fortsätter att vara höljda i totalt mörker för dem som ger pengar. Juha Uitto, med sin för FN ganska unika möjlighet att granska inifrån, finns kvar än så länge. Han gör vad han kan. Avdelningen får bara 0,2 procent av UNDP:s totala budget för utvärderingar. Internationell standard brukar sägas vara mellan 1 och 3 procent av den totala budgeten. När jag frågar Sida och UD om de har något liknande mått på hur mycket av den svenska biståndsbudgeten som numera går till granskning och uppföljning får jag efter några dagar svar: Det finns ingen sådan siffra.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bistandet-slukas-i-fns-svarta-hal_8564732.svd
Den här typen av organisationer drar till sig personer som vill leka godhetsapostlar och samtidigt berika sig själva. Många politiker passar in på den beskrivningen, och som bekant hamnar en del av politikertopparna i FN.
Samma mönster ser man med Röda Korset, Postkodlotteriet osv.
Lol.
Finns väldigt många svenskar som talar väldigt varmt om FN (nästan med en drömmande blick). De skulle bara veta!
FN är en gigantisk organisation som hycklar om det mesta. Många diktaturer är också representerade...
Klart det finns diktaturer representerade, tanken är ju att hela världen skall vara med i FN.
D Andersson
2013-09-30, 07:45
År 2030 beräknar FN att över 80 procent av världens medelklass kommer att finnas i länder där fattigdomen tidigare varit utbredd. Samma år tror Världsbanken att den extrema fattigdomen nästintill kan vara helt utrotad, med undantag för några procent. Oavsett vad FN:s självförhärligande biståndsbyråkrater må hävda så är det knappast det globala biståndet som har skapat denna fantastiska utveckling. I stället är det sådant som ökad handel och bättre ekonomisk politik som ligger bakom.
Vi kan kallt räkna med att den svenska biståndsindustrin kommer att mobilisera sina lobbyförmågor till fullo i takt med att fler och fler länder som Sverige beslutar sig för att fokusera biståndet mot världens allra fattigaste. Biståndsindustrin vill, liksom vilken industri som helst, fortsätta med den verksamhet de håller på med. Därför är det knappast förvånande att svenska tidningars debattsidor under våren har fyllts med debattinlägg från svenska biståndsorganisationer som arbetar i Latinamerika, där de argumenterat för varför det svenska biståndet till Latinamerika borde få fortsätta. Detta trots att många av de länder som biståndet går till är tillräckligt rika för att klassas som så kallade ”medelinkomstländer”.
De som arbetar med bistånd kommer naturligtvis alltid att tycka att det de sysslar med är alldeles för viktigt för att få avslutas. Och biståndsarbetare kommer alltid att vilja fortsätta bo i spännande länder, fjärran från vintergråa Sverige, där man dessutom kan leva mycket gott på en svensk månadslön. Men det är helt orimligt att fortsätta ge bistånd till länder som är tillräckligt rika för att själva klara sin fattigdom. De kommande decenniernas regeringar, oavsett partifärg, måste orka hålla emot biståndsindustrin. Att fortsätta ge bistånd till länder som själva har tillräckligt med pengar för att hjälpa sina fattiga invånare är ett hån mot de människor som inte ens har tillräckliga resurser för att äta sig mätta.
Armed Dingo
2013-09-30, 07:56
Jag vill flytta ur detta kravlösa land så fort som möjligt. Helt sinnes hur våra pengar spenderas. Jag behöver inte ens ta upp invandring här.
Skynda dig innan det blir fullt i övriga länder :D Jag har redan mitt på det torra.
PureWhey
2013-09-30, 08:49
Skynda dig innan det blir fullt i övriga länder :D Jag har redan mitt på det torra.
Var bor du?
Oväntat...*facepalm*
meOCdyS7ORE
Herr Oberst
2013-09-30, 21:49
Lol.
Vad är så kul med det?
supercharge
2013-10-01, 05:06
Sverige har i vanlig ordning en närmast sinnessjukt naiv inställning till FN, vi är nog på fullt allvar världens mest naiva och dum-snälla land.
I själva verket är FN i mångt och mycket ett stort skämt. Ta mänskliga rättigheter till exempel. I den kommitén satt företrädare för en viss Muammar Gaddafi strax innan han började bedriva brutalt krig mot sin egen befolkning och slutade lynchad i ett dike.
Alltsammans är i hög grad trams med en enorm byråkrati och otaliga mer eller mindre korrupta figurer från tredje världen. Och hit skickar Sverige enorma mängder skattepengar helt utan någon uppföljning annat än en tyst förhoppning om att att de gör åtminstone någon slags nytta.
Det är inte utan att man undrar hur välmående Sverige hade kunnat vara om det inte varit för dessa förbannade politiker som överröser oss med invandrare och kastar bort 30+ miljarder i bistånd varje år - mycket rakt ner i fickorna på diktatorer.
supercharge
2013-10-01, 05:16
År 2030 beräknar FN att över 80 procent av världens medelklass kommer att finnas i länder där fattigdomen tidigare varit utbredd. Samma år tror Världsbanken att den extrema fattigdomen nästintill kan vara helt utrotad, med undantag för några procent. Oavsett vad FN:s självförhärligande biståndsbyråkrater må hävda så är det knappast det globala biståndet som har skapat denna fantastiska utveckling. I stället är det sådant som ökad handel och bättre ekonomisk politik som ligger bakom.
Vi kan kallt räkna med att den svenska biståndsindustrin kommer att mobilisera sina lobbyförmågor till fullo i takt med att fler och fler länder som Sverige beslutar sig för att fokusera biståndet mot världens allra fattigaste. Biståndsindustrin vill, liksom vilken industri som helst, fortsätta med den verksamhet de håller på med. Därför är det knappast förvånande att svenska tidningars debattsidor under våren har fyllts med debattinlägg från svenska biståndsorganisationer som arbetar i Latinamerika, där de argumenterat för varför det svenska biståndet till Latinamerika borde få fortsätta. Detta trots att många av de länder som biståndet går till är tillräckligt rika för att klassas som så kallade ”medelinkomstländer”.
De som arbetar med bistånd kommer naturligtvis alltid att tycka att det de sysslar med är alldeles för viktigt för att få avslutas. Och biståndsarbetare kommer alltid att vilja fortsätta bo i spännande länder, fjärran från vintergråa Sverige, där man dessutom kan leva mycket gott på en svensk månadslön. Men det är helt orimligt att fortsätta ge bistånd till länder som är tillräckligt rika för att själva klara sin fattigdom. De kommande decenniernas regeringar, oavsett partifärg, måste orka hålla emot biståndsindustrin. Att fortsätta ge bistånd till länder som själva har tillräckligt med pengar för att hjälpa sina fattiga invånare är ett hån mot de människor som inte ens har tillräckliga resurser för att äta sig mätta.
Ja det är en bra poäng. En byråkratisk organisation avvecklar aldrig sig själv, den vill växa och roffa åt sig mer resurser. Varje sådan organisation har ett helt litet ekosystem av människor i olika roller som försörjs och tar del av resurserna.
Det är ungefär det som hänt feminismen idag. När de riktiga problemen i mångt och mycket lösts i vad som är världens mest jämställda land så går organisationerna mot extremen för att motivera sin egen existens. Sverige kan således aldrig bli "jämställt" nog för att organisationerna skulle avveckla sig själva - det blir bara mer och mer extremt.
Därför kan man landa i helt bisarra fenomen tillslut, som att Sverige ger bistånd till ett superrikt Kina till exempel.
Lol.
Klart det finns diktaturer representerade, tanken är ju att hela världen skall vara med i FN.
Kolla upp vad postkodlotteriets vd tjänar innan du lolar.
Vad är så kul med det?
Han drar in ett jäkla lotteri in i det hela. Även om lite krafs går till goda ändamål så är det äpplen och päron.
Amfksp: Vad är det konstiga att en VD för ett lotteri tjänar pengar som gräs?
Därför kan man landa i helt bisarra fenomen tillslut, som att Sverige ger bistånd till ett superrikt Kina till exempel.
Men de pengarna går väl till att främja demokrati. Har ju inte med hur rikt landet är.
Han drar in ett jäkla lotteri in i det hela. Även om lite krafs går till goda ändamål så är det äpplen och päron.
Amfksp: Vad är det konstiga att en VD för ett lotteri tjänar pengar som gräs?
Inget, men vi pratade väl om personer som tjänade stora pengar på verksamheter för välgörenhet? Lät på dig som om pkl inte var ett sådant?
Inget, men vi pratade väl om personer som tjänade stora pengar på verksamheter för välgörenhet? Lät på dig som om pkl inte var ett sådant?
Men det är ju ett lotteri först och främst.
Klart det finns diktaturer representerade, tanken är ju att hela världen skall vara med i FN.
...och följden blir att pengarna hamnar i helt fel händer.
D Andersson
2013-10-01, 13:19
Utrikesdepartementet har så dålig kontroll på sitt bistånd att de inte borde hantera några pengar. Det anser f.d. revisionsdirektör Mats Alentun som för första gången träder fram. Två gånger har han fått i uppdrag att granska UD:s bistånd, men båda gångerna har locket lagts på.
UD som ansvarar för cirka tolv miljarder om året av Sveriges bistånd, har aldrig blivit ordentligt granskat. Ändå pekar mycket på att biståndsinsatserna inte håller måttet. En så kallad förstudie, som läckte ut från Riksrevisionen 2010, slog till exempel fast att UD hade sämre kontroll på sina projekt än vad Sida hade.
[Alentuns] försök att utvärdera UD:s bistånd började redan 2008 när han arbetade på den biståndsgranskande myndigheten Sadev i Karlstad. Tillsammans med en kollega hade han fått i uppdrag av den dåvarande generaldirektören Lennart Wohlgemuth att genomföra en större utvärdering.
Men arbetet bromsades när Gunilla Törnqvist tillträdde som ny generaldirektör för Sadev i september 2008. Gunilla Törnqvist hade en bakgrund på UD, bland annat som departementsråd och chef för enheten för Global utveckling. I praktiken skulle en utvärdering ha inneburit att hon granskade sina gamla kolleger.
– Hon ansåg att detta var en alltför het potatis att börja sitt jobb på Sadev med och ville inte fullfölja den, säger Mats Alentun.
I stället värvades Mats Alentun till Riksrevisionen där de redan hade satt i gång en liknande studie av UD:s bistånd. Initiativtagare var riks-revisor Claes Norgren. Totalt var sex tjänstemän från Riks-revisionen involverade i det arbetet.
Under flera månader arbetade Mats Alentun och hans kolleger med en så kallad förstudie. Riksrevisorn Claes Norgren var mycket positiv till resultatet och föreslog bara några smärre ändringar vilka också gjordes.
I princip hade teamet grönt ljus att sätta i gång. Men de valde ändå att vänta in den nya riksrevisorn Gudrun Antemar som skulle tillträda i slutet av sommaren 2010. Det var hon som skulle få ge det formella godkännandet av studien.
Vid teamets första möte med den nya riksrevisorn hade hon inte läst förstudien och lät lite ointresserad, berättar Mats Alentun. Hon bad att få återkomma.
Vid det påföljande mötet, två veckor senare, förklarade riksrevisorn att det inte skulle bli någon studie. Enligt Mats Alentun var hennes argument svaga. Bland annat hävdade hon att Sadev redan hade gjort en studie av UD:s bistånd, vilket inte stämde. Däremot hade Sadev utvärderat UD:s så kallade multistrategi vilket var något helt annat.
Men det argument som verkligen fick Mats Alentun att höja på ögonbrynen var att den nya riksrevisorn tyckte att detta var en alltför politiskt känslig granskning. Hon påpekade också att 2010 var ett valår.
Enligt Mats Alentun hade riksrevisorn fattat sitt beslut med hänsyn till tjänstemännen på utrikesdepartementet och till regeringen, just sådana maktcentra som Riksrevisionen är satta att granska.
Enligt Mats Alentun är det mycket känsligt att granska UD:s biståndsgivning eftersom den delvis har andra syften än att bekämpa fattigdomen. Detta bistånd kan användas som ett politiskt verktyg, till exempel för att närma sig en internationell organisation, bygga relationer eller för att knyta band med inflytelserika personer. Det kan till exempel handla om att ordna ett strategiskt seminarium eller ge ett bidrag till en FN-organisation där man vill få in svenska representanter.
På grund av det politiska fokuset gör inte UD sitt förarbete på samma grundliga sätt som till exempel Sida, menar Mats Alentun. Detta är problematiskt eftersom handläggarna då löper en risk att missa viktiga saker i sin beredning, till exempel att revisioner ska göras eller att man ska beakta genderfrågor.
Hur motiverar då riksrevisor Gudrun Antemar sitt beslut att stoppa granskningen av UD:s bistånd? I oktober 2010 fick hon frågan i SVT:s Rapport. Hon sade då att hon var nöjd med förstudien men ville avvakta med en eventuell granskning.
Nu har det gått två och ett halvt år och ingen ny granskning av UD är påbörjad. Sedan Gudrun Antemar tillträdde har hon över huvud taget inte initierat någon granskning av biståndet, trots att det är ett av hennes områden.
I dag hävdar hon att en studie av UD:s biståndshantering är rättsligt komplicerad och att det är orsaken till att den inte har kommit i gång. Riksrevisionen granskar hur staten genomför sin verksamhet med utgångspunkt i riksdagens beslut.
Gudrun Antemar säger att hon nu har funderat över granskningen och att hon har stämt av frågeställningarna med konstitutionsutskottets kansli för att klargöra vem som ska granska vad. I dag tror hon att studien går att genomföra, men hon har inte satt i gång något arbete.
Mats Alentun anser att det är beklagligt att UD:s biståndsförvaltning fortfarande inte har granskats ordentligt. Under de perioder han studerade departementet som anställd på Riksrevisionen och på Sadev såg han mycket stora brister.
– Hanteringen av pengar var bedrövlig. Frågan är om UD ska syssla med bistånd över huvud taget. De är inte rustade för det, säger Mats Alentun.
http://www.sida.se/OmVarlden/Varlden/Briefing/Bedrovlig-hantering-av-pengar-pa-UD/
D Andersson
2013-10-01, 13:32
Det man slås mest av i dessa tider av granskning är ändå hur reaktionerna i media skulle bli om motsvarande missförhållanden uppdagades inom något område som inte är lika heligt som biståndet. Något annat än kris, gatlopp i media och flera verkställda avgångskrav vore otänkbart.
D Andersson
2013-10-02, 09:27
Eller varför inte kontrasten i medial reaktion och uppmärksamhet mellan att Carlsson m.fl. avlönats av biståndspengar för totalt 20 miljoner under några år, och att vi under samma period, utan vare sig styrning, granskning eller uppföljning, bokstavligt talat kastat bort över tusen gånger så mycket pengar på fattigdomsbekämpning utan att ha hjälpt någon annan än FN-byråkrater.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.