Visa fullständig version : Hjälp! Jag har blivit förslappad!
Genom alla tider så har jag varit en driven person.
Pluggat.
Skaffat bra jobb.
Renoverat.
Ordning och reda.
Alltid längst fram på arbetet.
Tränat flera gånger i veckan.
Gått upp tidigt.
Lagat mat.
Senaste året har något hänt med mig.
Jag försummar mitt jobb, sitter med skit istället för att snabbt arbeta mig framåt.
Orkar inte ens måla elementet i köket.
Låter disk stå långa perioder, brev ligger framme, orkar inte städa.
Har inte tränat på ett helt år!!
Går upp sent och kommer sent så fort jag får chansen.
Inte lagat mat hemma senaste 6 månaderna, köpt färdiga rätter.
Städar inte bilen invändigt och på utsidan ser den inte bättre ut.
Vad är det som har hänt? Jag fyllde 30år och nu är jag totalt förslappad? HJÄLP!
Låter som du behöver göra något nytt i livet för att få tillbaka gnistan.
du börjar sakta transformeras till en livsnjutare
PureWhey
2013-08-01, 19:21
du börjar sakta transformeras till en livsnjutare
hahahahaha *hug*
Jag har gått igenom en liknande resa. Inte kanske fullt lika markant, men snarlikt. Det är inte lätt att hitta den där gnistan igen..
Chrillee
2013-08-01, 19:29
Samma här, dock bara 25 år gammal. Orkar inte med att göra mycket, bara det ytterst nödvändiga. Arbeta, äta, sova.
Ett ex av Mahlers bok "Live Life Aggressively" kanske kan hjälpa.
TheOne1994
2013-08-01, 19:43
bra att du kommit till insikt vad som händer !
Se det så här: Du har alltid två val i livet , det gäller allt du kommer gå igenom !
1 ) forsätt vara en big loser ( som du skiriver ovan )¨
2 ) ändra dej till vinnare igen , du vet ju hur det "var".
vad föredrar du själv ? vad tycker du själv att du ska göra egentligen ?
Lycka till !
När du inser att du lika gärna hade kunnat leva såhär hela tiden (jag menar det "händer" ju ingenting av att skita i saker) det är då uppvärmningen är över, då börjar det bli jobbigt på riktigt.
Genom alla tider så har jag varit en driven person.
Pluggat.
Skaffat bra jobb.
Renoverat.
Ordning och reda.
Alltid längst fram på arbetet.
Tränat flera gånger i veckan.
Gått upp tidigt.
Lagat mat.
Senaste året har något hänt med mig.
Jag försummar mitt jobb, sitter med skit istället för att snabbt arbeta mig framåt.
Orkar inte ens måla elementet i köket.
Låter disk stå långa perioder, brev ligger framme, orkar inte städa.
Har inte tränat på ett helt år!!
Går upp sent och kommer sent så fort jag får chansen.
Inte lagat mat hemma senaste 6 månaderna, köpt färdiga rätter.
Städar inte bilen invändigt och på utsidan ser den inte bättre ut.
Vad är det som har hänt? Jag fyllde 30år och nu är jag totalt förslappad? HJÄLP!
Du har blivit livsnjutare som någon redan nämnde :d.
Det KAN ju också vara depression på väg. Visst, livsnjutare i all ära, men jag tror inte man plötsligt blir en utan anledning...
Jag tror att du är uttråkad och är på väg att bli deprimerad. Du har tidigare motiverat dig att vara högpresterande med någon form av mål i sikte. När du nu märkt att målet inte uppnåtts inom nån tid börjar du sakta ge upp eftersom orken och motivationen tryter. Jag har haft flera liknande perioder i mitt liv och alltid har enda lösningen vart att göra något radikalt. En gång när jag pluggade gjorde jag en utbytestermin för att bryta zombiekänslan. Andra gånger har jag flyttat och bytt stad.
Här hoppades jag på en analtråd å la Slarti. Blev besviken och har inget att bidra med nu. :d
När du inser att du lika gärna hade kunnat leva såhär hela tiden (jag menar det "händer" ju ingenting av att skita i saker) det är då uppvärmningen är över, då börjar det bli jobbigt på riktigt.
Exakt det här jag upplever nu! Det får inga konsekvenser! Varför måste jag ändra mig?? *gah!*
Är det någon driven person som har hamnat i en liknande fas och sedan kommit ur den?
mattilainen
2013-08-05, 18:34
testa bara ta tag i det en ledig dag i veckan?
Är det någon driven person som har hamnat i en liknande fas och sedan kommit ur den?
Jag påstår inte att jag är särskilt driven men jag har ju skrivit att jag flyttade till annan stad, har funkat typ tre gånger, och pluggat utomlands en gång, funkade.
Tristess har slagit till?
Maler jag på i samma takt under en längre tid blir det något liknande för mig. Äta, skola, sova, jobba. Då behöver jag något att se fram emot.
Om du har förutsättningarna, varför inte dra iväg en månad på någon resa du vill göra (om nu en sådan finns?)...
shut teh face
2013-08-05, 19:42
Genom alla tider så har jag varit en driven person.
Pluggat.
Skaffat bra jobb.
Renoverat.
Ordning och reda.
Alltid längst fram på arbetet.
Tränat flera gånger i veckan.
Gått upp tidigt.
Lagat mat.
Senaste året har något hänt med mig.
Jag försummar mitt jobb, sitter med skit istället för att snabbt arbeta mig framåt.
Orkar inte ens måla elementet i köket.
Låter disk stå långa perioder, brev ligger framme, orkar inte städa.
Har inte tränat på ett helt år!!
Går upp sent och kommer sent så fort jag får chansen.
Inte lagat mat hemma senaste 6 månaderna, köpt färdiga rätter.
Städar inte bilen invändigt och på utsidan ser den inte bättre ut.
Vad är det som har hänt? Jag fyllde 30år och nu är jag totalt förslappad? HJÄLP!
Du börjar helt enkelt tröttna på livet som är, du måste ha något att se fram emot, att byta stad är kanske drastiskt. Kanske upptäcka en ny hobby, träffa en tjej? Byta jobb känns annars lämpligt.
Finska Lejonet
2013-08-06, 07:16
Jag tror på ändring som Shut Teh Face skriver, något riktigt markant såsom bostad, plats, arbete eller partner. Jag var i en liknande sits för ett år sen varpå jag skrev en lista på saker jag ville uppnå, började sen sträva mot dem i rimlig takt. Ett år senare har jag uppnått större delen av dem och hittat tillbaka till livsglädjen.
Ladugårdsdörr
2013-08-06, 07:24
Prioritetera! Rensa listan från saker som faktiskt är helt okej, t.ex. inte städa/tvätta bilen, inte ha ordning hemma, gå upp tidigt, vara överambitiös på jobbet osv. Börja med det du tycker är viktigast och arbeta dig uppåt från det, förslagsvis ta tag i träningen och matlagningen idag och resten när du vänt på skutan.
Skaffa diskmaskin om du inte har det och en dammsugarrobot...
Är det någon driven person som har hamnat i en liknande fas och sedan kommit ur den?
Ja, men för mig går det i vågor. Lite som en bipolär, fast mycket mildare.
Alla har nog såna perioder då och då.
spoonchest
2013-08-06, 08:12
Alla har nog såna perioder då och då.
+1.
unkIVvjZc9Y
Knatcharn
2013-08-06, 10:03
Har du några mål med ditt liv? Om man inte känner behovet av pengarna är det svårt att motivera sig till att arbeta. Om man inte vill någonvart med styrketränandet så finns det ju ingen anledning att ta sig till gymmet. Du förstår vad jag menar.
Jag gissar på att du förr hade en bild över hur du ville att ditt liv skulle bli och när du skaffat ett bra jobb och ett boende (eller vad det nu var du siktade på förr) så har du inte haft något nytt mål. Därav slutar man kämpa.
Nu var ovanstående stycke bara en gissning men som Ronn säger så händer detta de flesta. De gånger det hänt mig att man blivit lat så är det för att jag "står stilla" i livet och inte jobbar mot ett mål. Då är det väldigt lätt att ledsna på allt och inte finna motivation till att göra det där lilla extra.
speedy83
2013-08-06, 11:31
Tror också det rör sig om tristess och att du är allmännt uttråkad. Att se det som att man blivit en livsnjutare ser jag inte riktigt på hur du beskriver det så det alternativet skulle jag nog avskriva.
Att ha det smutsigt och stökigt omkring sig och bara äta färdigrätter samt försaka sitt jobb är i allafall inget som jag förknippar med livsnjuteri.
Du behöver nog en förändring som andra varit inne på, hitta nya mål och ambitioner i livet att jobba mot.
Mitt tips; Börja med forskning! I forskningens värld räcker aldrig tiden till och man finner nya mål konstant - livet ut. Hur kul som helst och varje dag är ett äventyr i sig
Stefan J
2013-08-06, 15:41
Genom alla tider så har jag varit en driven person.
Pluggat.
Skaffat bra jobb.
Renoverat.
Ordning och reda.
Alltid längst fram på arbetet.
Tränat flera gånger i veckan.
Gått upp tidigt.
Lagat mat.
Senaste året har något hänt med mig.
Jag försummar mitt jobb, sitter med skit istället för att snabbt arbeta mig framåt.
Orkar inte ens måla elementet i köket.
Låter disk stå långa perioder, brev ligger framme, orkar inte städa.
Har inte tränat på ett helt år!!
Går upp sent och kommer sent så fort jag får chansen.
Inte lagat mat hemma senaste 6 månaderna, köpt färdiga rätter.
Städar inte bilen invändigt och på utsidan ser den inte bättre ut.
Vad är det som har hänt? Jag fyllde 30år och nu är jag totalt förslappad? HJÄLP!
Min fråga är, finns det något som du brinner för? Något som engagerar dig? Utan ett syfte, något som är riktigt viktigt för en är det lätt att börja skita i precis allt och grubbla över livets meningslöshet.
När man blir vuxen tror jag det är lätt att tappa gnistan. Som ung har man ofta en plan ganska utstakad. Man ska plugga för att komma in på den och den utbildningen för att så småningom få det och det jobbet, antingen för att man har ett drömjobb som man vill ha eller för att tjäna pengar så att man kan ordna lägenhet, bil och alla materiella saker som man eventuellt vill ha, eller kanske sparar man pengar för att kunna resa. Man tänker inte så mycket utan man har en massa saker som ska göras i en viss ordning för att nå sina (del)mål och man biter ihop och bearbetar målen ett efter ett (jobbet i det här exemplet kan enkelt ersättas med annat om man har andra mål som man tidigt stakat ut, såsom träning med tävlingsverksamhet eller dylikt. Jag tog plugg/jobb som exempel för att det brukar vara det vanligaste.).
Men sen en dag blir man ju klar. Man har klarat utbildningen, man har fått jobbet som man ville ha och man har fått sin lägenhet, sin bil och fyllt lägenheten med alla prylar. Och sen då? Har man inget annat att sikta på, att sträva efter, så tror jag att det blir lätt att en slags tristess sakta griper tag i en. Man går till jobbet varje dag som man kan utan och innan och klarar av genom att jobba på 1/3 av sin kapacitet, det blir sakta lite tråkigare för varje år som går , man har det materiellt bra och inget direkt stimulerande att sysselsätta sig med under fritiden och gnistan börjar således falna. Allt är bra, det finns inga bekymmer, inga utmaningar.
Det kan inte vara så att du behöver något nytt som stimulerar så att du vaknar till igen? Att du kanske har det lite för enkelt och bra just nu för ditt eget bästa. Eller kanske till och med att det börjar bli dags att bilda en familj med barn så att du har något större och viktigare än dig själv att engagera dig i?
Cameltotem
2013-08-06, 16:14
Nu är mitt exempel inte alls lika extremt som ditt MEN.
Jag kan också skjuta upp en hel del saker, men något som jag verkligen märker är när du väl börjar fixa ett av dina problem så är det väldigt lätt att du fortsätter med det.
T ex. Var planen bara att laga mat idag och städa så gör jag det men sen känner jag att jag ändå är "igång" och då gör jag massa annat som jag tänkte fixa nästa vecka t ex.
När du har varit produktiv känner du dig duktigt och kan slänga upp fötterna på soffan och kolla på TV och NJUTA! :)
Nu är mitt exempel inte alls lika extremt som ditt MEN.
Jag kan också skjuta upp en hel del saker, men något som jag verkligen märker är när du väl börjar fixa ett av dina problem så är det väldigt lätt att du fortsätter med det.
T ex. Var planen bara att laga mat idag och städa så gör jag det men sen känner jag att jag ändå är "igång" och då gör jag massa annat som jag tänkte fixa nästa vecka t ex.
När du har varit produktiv känner du dig duktigt och kan slänga upp fötterna på soffan och kolla på TV och NJUTA! :)
Och så kan man få nå ryck på morgonen att det första man gör är att börja städa, sånt är skönt!
http://rlv.zcache.com/foul_bachelor_frog_advice_animal_meme_poster-rf3bc82fb753f4f47b2f9bc2258f69672_a21y_8byvr_512.j pg
Adrenalin är mitt svar.
Enda gången man lever på riktigt är efter ett fallskärmshopp, downhill cykling, puderpumpning eller liknande.
Tyvärr blir livet däremellan kickarna ganska gråa.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.