Visa fullständig version : Tråden om liberala ideologier
Innan man börjar tala om skalor måste man definiera dem.
Ja det är intressant hur inkonsekventa beteckningarna är. Nazismen benämns oftast som "extremhöger", men i själva verket är det ju en form av socialism.
Är det lite som en världskarta? När man kommer långt ut åt något hörn hamnar man på andra sidan. :D
pragmatist
2014-09-18, 17:48
Håller med Exdiaq, libertarianism ligger inte på höger/vänster-skalan alls
Man brukar tala om höger- och vänsterlibertarianism. Högerlibertarianer är anarkokapitalister och nattväktare som Rothbard och Nozick, medan vänsterlibertarianer inkluderar georgister och teoretiker som Steiner, Vallentyne och van Parijs. Den avgörande skillnaden är hur man ser på äganderätt till sånt man inte producerar själv, vänsterlibertarianer anser att allt man inte producerar själv är gemensam egendom.
Den avgörande skillnaden är hur man ser på äganderätt till sånt man inte producerar själv
Som t ex vadå? Mark?
David Rockefeller är väl liberalkapitalist tex och vill ha en "One world goverment"? Jag vill poängtera att det är frågor jag ställer inte påståenden förklädda med frågetecken.
DPahkamaa
2014-09-19, 06:58
David Rockefeller är väl liberalkapitalist tex och vill ha en "One world goverment"? Jag vill poängtera att det är frågor jag ställer inte påståenden förklädda med frågetecken.
"I don't recall that I have said — and I don't think that I really feel — that we need a world government. We need governments of the world that work together and collaborate. But, I can't imagine that there would be any likelihood — or even that it would be desirable — to have a single government elected by the people of the world."
" For more than a century ideological extremists at either end of the political spectrum have seized upon well-publicized incidents such as my encounter with Castro to attack the Rockefeller family for the inordinate influence they claim we wield over American political and economic institutions. Some even believe we are part of a secret cabal working against the best interests of the United States, characterizing my family and me as 'internationalists' and of conspiring with others around the world to build a more integrated global political and economic structure--one world, if you will. If that's the charge, I stand guilty, and I am proud of it." (D. Rockefeller, 2002. Memoirs . S 405)
eternallord
2014-09-19, 10:59
Vad finns det som pekar på att han skulle vara libertarian? Jag är inte insatt i Rockefeller-familjen, men Wikipedia säger att han är:
*Republikan som stödjer "moderata kandidater"
*Bankman (gissningsvis är han inte intresserad av fria valutor, något som annars är typiskt libertarianskt)
Att han är kapitalist råder det ju knappast något tvivel om, men att han skulle falla inom ramarna för libertarianism har jag svårt att se (oavsett hur han själv eller andra försöker titulera honom).
sabenada
2014-09-20, 11:50
David Rockefeller är väl liberalkapitalist tex och vill ha en "One world goverment"? Jag vill poängtera att det är frågor jag ställer inte påståenden förklädda med frågetecken.
Politiska beteckningar används ofta på olika sätt av olika grupper, så du kommer få en helt annan bild av vad "liberal" betyder om du läser nazistsidor än om du läser libertarianska sidor.
Det är vanligt att anhängarna till en viss ideologi struntar i att se nyanserna bland sina motståndare, och använder en och samma term för alla. För kommunister är alla icke-kommunister fascister, för libertarianer är alla icke-libertarianer etatister, för fascister är alla icke-fascister liberaler, osv.
Ordet kapitalist är mer förvirrat än alla andra, av många anledningar. Från början betecknade det bara en person som äger kapital. Marx finansiär och medförfattare Engels var till exempel både kapitalist (fabriksägare) och kommunist. Men numera är det många som inte äger kapital som ändå betecknar sig själva som kapitalister, för att de vill se en fri marknad. Dessutom används ordet kapitalism olika av de som kritiserar det och de som försvarar det. Det vänstern kallar kapitalism kallar libertarianer korporativism.
Kapitalister i betydelsen stora kapitalägare vill sällan ha en fri marknad där de själva är aktiva.
Rockefeller är kapitalist i betydelsen ägare av produktionsmedel (kapital).
The Paradox of Voting
“We as a society” does not exist
Speaking about Obamacare, MIT economics professor Jonathan Gruber said, “We’ve decided as a society that we don’t want people to have insurance plans that expose them to more than six thousand dollars in out-of-pocket expenses.”
What does it mean that “we” decide something “as a society”? It’s an important question: This sort of statement gets used frequently as a justification for government intervention. When, in the same fashion, Obama says “we as a nation,” he is just using a variation of the same expression and talking like the average politician.
“We as a society” or “we as a nation” is generally used as an incantation with no scientific meaning. If it has any ascertainable meaning, it means “we who want to impose our current and perhaps changing whims on others.”
The simplest interpretation of “we as a society” is that it represents what a majority votes for. It would simply mean, we as a majority of 51 percent (or 60 percent, or 30 percent if we are talking of a mere plurality). But how is the majority representative of society? What tells us that another majority wouldn’t vote differently if the issues were presented differently? Whose preferences exactly does the majority represent?
That Median Voter
In certain cases, the majority represents the preferences of a small group of voters, perhaps a single voter. The “median-voter theorem” shows that if you have one voter (or one group of voters), whose preferences are exactly in the middle of the distribution of preferences, he will win elections.
For example, if the median voter prefers public expenditures to be $3 trillion, no politician can win an election against one who runs on this proposal. Any politician who proposes to spend more or less will lose more than 50 percent of the electorate to the one who stands exactly in the center. The median voter theorem explains why a successful politician has to “hug the center,” as The Economist puts it to explain the recent gubernatorial elections.
Preference Aggregation
When, however, the electorate is polarized around two opposing stances, the median voter theorem does not apply. More diverse individual preferences, and a more diverse society, weaken the median voter’s power. What happens in this case? Who is the majority? How does it behave?
These issues fall under the label of “preference aggregation,” within a field of inquiry called social choice. The broad question is, how can the preferences of voters—or, more generally, of individuals in society—be aggregated to produce social choices?
A little intellectual voyage will help us answer this question.
First, meet Jean-Antoine-Nicolas de Caritat, marquis de Condorcet (1743–1794). Condorcet was a French mathematician, philosopher, and classical liberal. Like many politicians, he became cross with the French authorities under the Terror (the nastier phase of the French revolution), was arrested on March 27, 1794, and died in jail a few days later.
His death, however, had nothing to do with his 1785 book, Essay on the Application of Probability Analysis to Decisions Made with a Plurality of Votes—except perhaps to the extent that he was not an intellectual yes man. Condorcet was the first one to clearly isolate a strange phenomenon that came to be known as the “paradox of voting”: even if each voter is rational, the result of a vote can be irrational.
“Rational” in this context simply means consistent or transitive preferences: If you prefer X to Y, and Y to Z, you will also prefer X to Z. The Condorcet paradox says that even with rational electors, a majority that prefers X to Y and Y to Z can prefer Z to X.
An example will make this easier to grasp. Suppose the issue is whether the president should have more power over the budget (compared to Congress), less power, or the same degree of power as now. Let P represent the status quo, P- mean less power to the president, and P+ more power. Now consider an electorate composed of three voters: Alice, Bob, and Charlie. Suppose that Alice prefers P- to P to P+, which we can write as P->P>P+. We use symbols to economize on words: “>”simply means “preferred to.” Like all other voters, Alice is rational, which implies that she also prefers P- to P+. Assume that Bob’s preferences are P>P+>P-. As for Charlie, his preferences are represented by P+>P->P. Bob and Charlie are also supposed to have transitive preferences.
It is easy to check that if our voters are asked to vote between P- and P, the majority (Alice and Charlie) will choose P-. If the electorate votes between P and P+, the majority (Alice and Bob) will choose P. Since the electorate prefers P- to P, and P to P+, you would think that it would prefer P- to P+ if presented with these two alternatives. But no! You can check that P+ would win over P- with a majority of votes (Bob and Charlie). The electorate is irrational even if each voter is rational.
Other preference orderings will produce a rational electoral choice. But the example shows that the paradox of voting can appear. “We as a society” is more a casino roulette than a rational actor.
Cyclical Majorities
This theory explains many observable phenomena. It explains the inconsistencies we often find in public opinion surveys. It may explain why voters vote both for job creation programs and for minimum wages that destroy jobs. It explains the votes on the Muscle Shoals hydroelectric project in the U.S. senate in 1925. Over less than a week in January of that year, and without any senator changing his mind, the U.S. senate voted to refer the alternatives to a study commission instead of allowing private development, then for private development instead of public ownership, and then again for public ownership instead of a study commission (see John N. Neufeld et al., “A Paradox of Voting: Cyclical Majorities and the Case of Muscle Shoals,” Political Research Quarterly, vol. 47, no. 2, 1994).
This is another example of the paradox of voting, also called “cyclical majorities.” Voters—U.S. senators in this case—cycle between issues without being able to reach a definitive decision.
Mathematician Charles L. Dodgson (1832–1898) rediscovered the phenomenon of cycling a hundred years after Condorcet. Dodgson was also known as Lewis Carroll, author of Alice in Wonderland and other literary works. That such a creative spirit as Dodgson worked on cycling lends more credence to the importance of the topic.
Our intellectual voyage now takes us to Duncan Black (1908–1991), a Scottish economist who rediscovered the paradox in the mid-twentieth century. When a numerical example he was working on showed an irrational electorate made of rational voters, Black was deeply disturbed: “On finding that the arithmetic was correct and the intransitivity persisted,” he later explained, “my stomach revolted in something akin to physical sickness.” He had to admit that his prior intuition—that rational voters produce a rational electorate—was disturbingly wrong.
The final destination in our voyage is Kenneth Arrow, a Stanford University economist who extended the opportunity for nausea to all economists and political scientists who study the issue. In his 1951 book, Social Choice and Individual Values, Arrow mathematically demonstrated that the discovery of Condorcet, Dodgson, and Black was only a special case of a more general theorem: Whatever the decision mechanism used, a social choice cannot be both democratic and rational. If all individual preferences are to count equally (and given a few other axioms), a social choice must be either irrational or imposed by some on others. For his work, Arrow (along with with John Hicks) won the 1972 Nobel Prize in economics.
The political implications are striking. Saying “we as a society” means one of two things: “We who agree with the choice imposed on others,” or, “We are irrational in this choice, and could as well have chosen something else.” In other words, “we as a society” does not really exist, except perhaps with respect to a few fundamental values on which unanimity obtains.
Länk (https://www.fee.org/the_freeman/detail/the-paradox-of-voting)
Man brukar tala om höger- och vänsterlibertarianism. Högerlibertarianer är anarkokapitalister och nattväktare som Rothbard och Nozick, medan vänsterlibertarianer inkluderar georgister och teoretiker som Steiner, Vallentyne och van Parijs. Den avgörande skillnaden är hur man ser på äganderätt till sånt man inte producerar själv, vänsterlibertarianer anser att allt man inte producerar själv är gemensam egendom.
Så man kan alltså att från ett vänsterlibertarianskt perspektiv argumentera för att välfärdsstaten är ett gemensamt ägande, som dessutom går i arv till efterkommande generationer?
Innan man börjar tala om skalor måste man definiera dem.
Enligt vilken definition hamnar facism längst ut till "auktoritär höger"? Går inte ihop för mig på något sätt. Känns som att "extrema högergrupper" är något slags skällsord för allt som är dåligt i samhället, lol.
Så man kan alltså att från ett vänsterlibertarianskt perspektiv argumentera för att välfärdsstaten är ett gemensamt ägande, som dessutom går i arv till efterkommande generationer?
Fast välfärdsstaten har vi "producerat" själva med skatteintäkter. Men t ex naturresurser har ju själva jorden skapat och ingen individ. Dock krävs arbetskraft och resurser för att utvinna dem så det blir lite av ett cirkelresonemang.
Inget revolutionerande. Personer som redan är det minsta insatta kan strunta i att läsa. För övriga kan det vara nyttigt.
The Economist Who Said Maybe
The answer to most economic questions begins with “I don’t know”
Is microfinance in the developing world a beneficial strategy? Is bitcoin a good idea? Will 3-D printing substantially change our way of living? Imagine a panel of economists being asked questions like these. What kind of answer do you expect from them? Plenty of economic and techy jargon will get thrown around by those who have done their homework. Many of their answers will contain substantial merit, but I think the best answer is a simple “I don’t know.”
It’s not a complete reply and should be followed by some reasoned response. But “I don’t know” should be a prelude to more responses to economic questions, even pivotal ones about the future of our currency or the development of impoverished nations.
It might not look like a good answer for a trained economist to give. But humility is the most important lesson that training in economics yields. From Adam Smith to F. A. Hayek and many in between, a sound approach to economics involves understanding our limited capacity to answer such questions.
The essence of this humility is the respect for spontaneous order; market-based institutions answer questions like the ones above in ways no individual could. This yields phenomena, as Adam Ferguson puts it, of “human action, but not of human design.” The deep appreciation of the phenomenon of spontaneous order leads one to humility; we never know exactly what the market solutions will be.
The Evolution of Music
Consider a blunt history of music as entertainment. The trend of big bands was replaced in 1948 by LP vinyl records and moved individuals out of the dance halls and into their own homes. After vinyl came the 8-track in the late 1960s, the cassette tape in the late 1970s, and then the CD started to gain popularity in the late 1980s. The big band, vinyl, 8-track, cassette, CD progression is a bit of a simplification because radio had come into play as a separate market and multiple platforms had alternate sizes and models. However, the general popular-use trend was quite clear: About every decade, a better platform was developed.
It was not weird for people in the early 1990s to think that their CD collections were only temporary; most people thought something better would come along. More than a few thought they knew exactly what it was. The common thought was that popular music would be widely used on a disc similar to a CD, but the disc would be much smaller. If you watch the 1997 film Men in Black, the two characters have a discussion about the future of technology. One complains that he’s going to have to buy the Beatles’ White Album again soon to replace his CD with the mini-CD.
But just about everyone was wrong. Mini-CDs never supplanted the original CD. But a new market did emerge as the format of choice right around the year 2000. When answering the question, “What will be the next thing to hold our popular music?” the actual answer was, “Well, nothing!” What followed the CD was a digital file that could be transported via the internet. Imagine an individual trying to convince you in 1992 that the next step beyond a CD is in fact nothing. You wouldn’t have anything physical on you. You’d have nothing to search for underneath the passenger seat of your car, nothing to put into binders or towers for storage, and no worries about anything getting scratched, mangled, or tangled. You’d have this file called an MP3. You would essentially have nothing physical to replace the CD. Convincing someone of this invention before its existence would seem fairly absurd.
So What?
In a market society the answers to questions like “Is X a good idea?” are often conclusions that exceed what most people originally considered possible. The market system often moves beyond what we were capable of seeing. How is the market so effective at progress? It is the same reason I think the answer “I don’t know” is often a great response for an economist.
The true benefit of freedom is that the institution or the market system (not any one individual or expert) bears the cognitive burden of figuring out what is a good idea. The profit and loss system, where consumers voice their opinions, quickly guides entrepreneurs. What serves consumers' needs best? Do we value using titanium for the current design of a tennis racquet or would it be better used in a new design of a toaster oven? With so many consumers having so many preferences for so many products, it is no easy task to figure out what the best use of a resource is—that is, unless you have the profit and loss system.
Many entrepreneurs play their role in helping us to figure out little parts of what works and, perhaps even more importantly, what doesn’t work. Entrepreneurial actions bring disjointed, disparate, and detailed local knowledge to the forefront. When filtered through the market mechanism of profit and loss, the gathering of knowledge from the many will exceed the foresight of most, if not all, experts. Markets bring together the best from many and help us discover together instead of in isolation. When determining what works and what doesn’t, it is the market setting that allows a spontaneous order to do the heavy lifting that individual planners and experts simply cannot manage.
So is bitcoin a good idea? Is microfinance a path to prosperity for the impoverished? We have some grasp of the beneficial aspects of those ideas, and we can try to push forward some lines of argumentation to help the process. But it is a large part of our responsibility to remember our humility when it comes to questions of economics. F. A. Hayek put the context of discussing economics best when he stated, “The curious task of economics is to demonstrate to men how little they really know about what they imagine they can design.”
Länk (https://www.fee.org/the_freeman/detail/the-economist-who-said-maybe)
Hur ser liberterianer på miljöfrågan? En av de få områden där jag kan se en direkt konflikt mellan marknad och framgång. Om inte konsumenterna helt plötsligt hade blivit miljömedvetna och krävt mindre produktion, men det lär knappast hända inom de närmsta årtusendet.
Något annat jag undrar över är hur privatisering av vägar på samhällsnivå kan gå till rent praktiskt? Hur kan betalningen ske på ett skonsamt sätt när man byter mellan olika vägar? Kring egna byggnader är det väl rimligtvis ägaren som står för notan (om man t ex bygger en flygplats så behövs ju vägar för att folk ska vilja/kunna åka dit), men motorvägar och andra vägsystem som gör transport och färd möjligt över längre sträckor?
Hur ser liberterianer på miljöfrågan? En av de få områden där jag kan se en direkt konflikt mellan marknad och framgång. Om inte konsumenterna helt plötsligt hade blivit miljömedvetna och krävt mindre produktion, men det lär knappast hända inom de närmsta årtusendet.
http://mises.org/daily/5586/Environmental-Protection-Is-a-Consumption-Good
An example will make this easier to grasp. Suppose the issue is whether the president should have more power over the budget (compared to Congress), less power, or the same degree of power as now. Let P represent the status quo, P- mean less power to the president, and P+ more power. Now consider an electorate composed of three voters: Alice, Bob, and Charlie. Suppose that Alice prefers P- to P to P+, which we can write as P->P>P+. We use symbols to economize on words: “>”simply means “preferred to.” Like all other voters, Alice is rational, which implies that she also prefers P- to P+. Assume that Bob’s preferences are P>P+>P-. As for Charlie, his preferences are represented by P+>P->P. Bob and Charlie are also supposed to have transitive preferences.
Exemplet är idiotiskt eftersom Bob är ett unikum och Charlie är irrationell. Bob som inte vill ha förändring är en sällsynt individ som antagligen inte röstar överhuvudtaget och ingen i hela världen (utom hypotetiska Charlie) kan föredra ökning framför minskning framför status quo. Status quo hamnar alltid i mitten om preferensen är förändring i en riktning.
Kanske att det finns en poäng någonstans i tänkarens huvud men den illustreras inte av exemplet.
sabenada
2014-09-27, 12:22
Något annat jag undrar över är hur privatisering av vägar på samhällsnivå kan gå till rent praktiskt? Hur kan betalningen ske på ett skonsamt sätt när man byter mellan olika vägar? Kring egna byggnader är det väl rimligtvis ägaren som står för notan (om man t ex bygger en flygplats så behövs ju vägar för att folk ska vilja/kunna åka dit), men motorvägar och andra vägsystem som gör transport och färd möjligt över längre sträckor?
Jag tänker mig att varje bil skulle ha en sändare som skickade ut ett meddelande med en digital signatur som bevisade att föraren var innehavare av en viss bitcoinadress. Vägföretagen skulle då kunna identifiera vilka som redan hade betalat (förarna skulle kunna betala i förväg eller när de anlände, antagligen delvis automatiskt) och stoppa resterande. Fördelen är att inga bommar skulle behövas och den ärliga majoriteten skulle kunna köra utan stopp.
Det är bara en möjlighet. Naturligtvis kan jag inte förutspå exakt vad som skulle hända, och jag tror inte att samma lösning skulle användas överallt.
Jag tänker mig att varje bil skulle ha en sändare som skickade ut ett meddelande med en digital signatur som bevisade att föraren var innehavare av en viss bitcoinadress. Vägföretagen skulle då kunna identifiera vilka som redan hade betalat (förarna skulle kunna betala i förväg eller när de anlände, antagligen delvis automatiskt) och stoppa resterande. Fördelen är att inga bommar skulle behövas och den ärliga majoriteten skulle kunna köra utan stopp.
Det är bara en möjlighet. Naturligtvis kan jag inte förutspå exakt vad som skulle hända, och jag tror inte att samma lösning skulle användas överallt.
Ja, ungefär så hade jag tänkt mig. Finns det verkliga exempel någonstans i världen (inte nödvändigtvis ett helt land, utan ett inhägnat område eller vad som) där man applicerat något liknande i praktiken?
När jag var i Florida fanns där en hel drös större, privata vägar som kostade att köra på. Hade hyrbil så det var redan fixat med registrering av avgift genom en dosa som fanns inne i bilen. Körde förbi vägtullen utan att behöva sakta ner/stanna, fick hem räkningen i slutet av månaden.
Jag tänker så här att vägar är något nästan alla behöver tillgång på ett eller annat sätt. Då finns det starka ekonomiska intressen i att göra det så enkelt som möjligt för kunden genom t.ex. branschstandard mellan små/meldelstora vägföretag.
Nu kan jag äntligen skratta åt denna med gott samvete. :D
http://s2.quickmeme.com/img/98/987677ed2c359775b3f5af8de96b7c956e68f0073e17c63543 1c5ffa993cf736.jpg
Det är ju fortfarande en korkad bild.
Det är ju fortfarande en korkad bild.
Vad som är korkat är att de flesta lever i tron att privatpersoner helt saknar handlingskraft och, mot sin vilja, behöver extremt dyra förmyndare för att kunna ta sig fram i vardagen. Sedan är det en meme, det är inte meningen att den ska klara någon logisk analys till 100%.
TranceII
2014-09-27, 22:12
Vad som är korkat är att de flesta lever i tron att privatpersoner helt saknar handlingskraft och, mot sin vilja, behöver extremt dyra förmyndare för att kunna ta sig fram i vardagen. Sedan är det en meme, det är inte meningen att den ska klara någon logisk analys till 100%.
Människor värderar trygghet och fungerade länder över någon vag idé om frihet. Det gör de flesta libertarianer också då de oftast nöjer sig med att skriva på nätet istället för att flytta någonstans där de kan få mer frihet och självbestämande.
Människor värderar trygghet och fungerade länder över någon vag idé om frihet. Det gör de flesta libertarianer också då de oftast nöjer sig med att skriva på nätet istället för att flytta någonstans där de kan få mer frihet och självbestämande.
Ja just det. Frihet, egendomar och sånt är för vagt och okonkret. Kollektivet däremot är hårt som sten! Problem i samhället? Inga problem, åk till andra sidan jordklotet så löser det sig.
:krampus
Helvetes edit-knapp, fortsätter här:
Det är ju just denna typ av resonemang som gör bilden jag postade så rolig, dvs att man (du) verkar tro att människan är så ofullständig och vilsen att den behöver pappa staten med ett stadigt pekfinger för att kunna bli produktiv. Fria individer med möjligheter och resurser för världen framåt, inte byråkrater som i första och andra hand jobbar för att utöka sin egen makt.
Rättvisa arbetsvillkor, kollektivt ansvar.
sabenada
2014-09-28, 06:10
Människor värderar trygghet och fungerade länder över någon vag idé om frihet.
Libertariansk äganderätt skulle leda till ett mycket tryggare och välfungerande samhälle än dagens. Längtan efter trygghet och ordning och reda är bra anledningar till att vilja leva i ett libertarianskt samhälle.
Det gör de flesta libertarianer också då de oftast nöjer sig med att skriva på nätet istället för att flytta någonstans där de kan få mer frihet och självbestämande.
Som du säkert förstår så är frihet inte det enda värdet. De flesta stannar inte för att Sverige är ett "tryggare och välfungerande samhälle" (längtan efter sådant är en anledning att flytta från Sverige, inte att stanna) utan för att de har nära och kära här, att folk pratar svenska här, och liknande anledningar.
Jag vet dock flera anarkokapitalister som fått nog och flyttat trots de personliga skälen att stanna.
Människor värderar trygghet och fungerade länder över någon vag idé om frihet. Det gör de flesta libertarianer också då de oftast nöjer sig med att skriva på nätet istället för att flytta någonstans där de kan få mer frihet och självbestämande.
Har du något tips på destination?
Har du något tips på destination?
Ta det mest glesbefolkade området så långt från civilisationen som möjligt bara.
Ta det mest glesbefolkade området så långt från civilisationen som möjligt bara.
Finns ju sea-steading också. Nej men allvarligt talat så är det ju förståeligt att folk hellre skriver än flyttar. Finns ju inga tjejer som skulle hänga med på en sån tur.
Som du säkert förstår så är frihet inte det enda värdet. De flesta stannar inte för att Sverige är ett "tryggare och välfungerande samhälle" (längtan efter sådant är en anledning att flytta från Sverige, inte att stanna) utan för att de har nära och kära här, att folk pratar svenska här, och liknande anledningar.
Jag vet dock flera anarkokapitalister som fått nog och flyttat trots de personliga skälen att stanna.
This.
Ta det mest glesbefolkade området så långt från civilisationen som möjligt bara.
Precis, det finns knappt (inte?) några libertarianska länder. Lycka till att som politiker ta dig fram utan att utlova välfärd..
http://informationwarfareblog.com/wp-content/uploads/2014/08/anarchist-anarchy-government-statism-2516907-1000x936.jpg
För mig känns det som om Sverige gillar extremkapitalism trots alt. De företag som för mig tycks klara sig är typ Mc Donalds, Ikea och ala andra megakedjor man ser överallt. Skall man gå ut och ta en kaffe blir det på nåt megalyscafe där en muffin kostar typ 30 spänn. Det finns ju länder där det är lättare att starta småföretag och man gör det som ett jobb, inte att vinna typ hela världen. På tal om "elaka chefer". Jag menar, det går ju att modifiera spelreglerna lite grann, behöver inte bli så mycket förändring. Men i Sverige känns det lite som en synd att starta ett företag, men jag kan ha fel. Med det menar jag att Sverige är starkt nog att klara det för risken med nyliberalism är kanske i svagare länder att man skapar en arme av skoputsare i stället. Såg nåt om att det skall bli hårdare för restauranter nu och turistnäringen som växer globalt kan bli hårdare i Sverige. jag skulle nog röstat i mitten nånstans pga ideologi men jag vet inte så mycket om hur det politiska läget ser ut, det är svårt at följa med i tidningar numera.
Nja, det finns inte ens några renodlade liberala parti i Sverige. Förutom ett par små-parti med typ 700 röster..
sabenada
2014-09-30, 16:28
Ett tal om likheterna mellan traditionella religioner och tron på den demokratiska staten.
N6uVV2Dcqt0
Jag håller inte med om allt han säger och skulle ha uttryck mig annorlunda, men håller med om att tron på demokratin och staten har blivit en sekulär religion, inte minst i Sverige. Vad tycker ni?
Ett tal om likheterna mellan traditionella religioner och tron på den demokratiska staten.
N6uVV2Dcqt0
Jag håller inte med om allt han säger och skulle ha uttryck mig annorlunda, men håller med om att tron på demokratin och staten har blivit en sekulär religion, inte minst i Sverige. Vad tycker ni?
Delade den några sidor bak men fick tyvärr ingen respons.
Jag tyckte den var bra upplagd även om inte jag heller höll med om precis allting. Såg den först i en liten anarkist-grupp på FB där den också fick, så klart, bra betyg.
Tycker dock att hans framtidstro är lite väl rosenskimrande.
Tror inte att staten i något västerländskt land kommer att upphöra existera lugnt och fridfullt. Antingen går det i motsatt riktning eller så imploderar staten med kaos som följd om något årtionde.
Hoppas så klart att jag har fel.
sabenada
2014-10-01, 00:47
Tycker dock att hans framtidstro är lite väl rosenskimrande.
Tror inte att staten i något västerländskt land kommer att upphöra existera lugnt och fridfullt. Antingen går det i motsatt riktning eller så imploderar staten med kaos som följd om något årtionde.
Hoppas så klart att jag har fel.
Ja, tror inte heller att monstret kommer att dö utan en fajt. Men antalet skeptiker verkar öka i snabb takt åtminstone.
sabenada
2014-10-01, 01:07
Delade den några sidor bak men fick tyvärr ingen respons.
Ok, missade det. Jag tycker att han utelämnar några av de starkaste tecknen på att demokratin har blivit en religion. Till exempel verkar många marknadskritiker utgå från att staten besitter gudomliga egenskaper när de kritiserar marknaden för att sakna perfekt information. Annars vore det ju inte ett effektivt argument för statlig kontroll att påpeka att folk utanför staten inte är allvetande.
Tankar kring rätten att äga skjutvapen? Har egentligen inga problem med det, men samtidigt litar jag inte riktigt på att alla människor kan använda dem på ett ansvarsfullt sätt. Speciellt om man får gå runt med vapen i hölster på stan osv. Lite av ett dilemma, vill inte förbjuda människor från att äga dem, men samtidigt kommer jag inte känna mig säker om jag vet att alla lätt kan få tag på vapen. Om ni är för att äga skjutvapen, var drar ni gränsen? Atombomber i källaren?
sabenada
2014-10-01, 01:20
Tankar kring rätten att äga skjutvapen? Har egentligen inga problem med det, men samtidigt litar jag inte riktigt på att alla människor kan använda dem på ett ansvarsfullt sätt. Speciellt om man får gå runt med vapen i hölster på stan osv. Lite av ett dilemma, vill inte förbjuda människor från att äga dem, men samtidigt kommer jag inte känna mig säker om jag vet att alla lätt kan få tag på vapen. Om ni är för att äga skjutvapen, var drar ni gränsen? Atombomber i källaren?
Jag är för privat reglering av skjutvapen, men emot statlig. Med privat reglering menar jag att privata organisationer som skolor och bostadsföreningar skulle sätta upp egna begränsningar för bärandet av vapen.
Kanske utvecklar mer senare när jag har tid.
Kanske utvecklar mer senare när jag har tid.
Gör gärna! :)
sabenada
2014-10-01, 14:00
Gör gärna! :)
Ok. Många libertarianer (särskilt i USA) talar sig ofta varma om rätten att bära vapen, och det är inget jag argumenterar emot -- så länge som denna rätt förstås som att stat och myndigheter inte skall lägga sig i.
Men samtidigt finns det ju faktiskt en stor efterfrågan på inskränkningar i rätten att bära vapen, vilket gör det troligt att kommersiella områden skulle erbjuda olika grader av vapenkontroll om de tilläts reglera det själva. Vissa skolor skulle till exempel marknadsföra sig som extra säkra för att man fick bära vapen där, och andra skolor skulle marknadsföra sig som extra säkra för att man inte fick ha vapen där. Om reglerna formades genom en marknadsprocess istället för med majoritetsbeslut så skulle fler än en grupp kunna leva under regler de kände sig trygga med.
På sikt tror jag också att viljan att ha vapen för försvarssyfte skulle avtaga. Anledningen att många personer vill äga vapen idag är ju att det faktiskt behövs, på grund av det kaos och det våld som staten föder. Om det inte fanns en välfärdsstat som gjorde det möjligt att leva i konflikt med resten av samhället utan konsekvenser för försörjningsförmågan, om inte staten hindrade hederliga människor från att exkludera våldsverkare från sina bostadsområden, gator och torg; om inte staten tog ifrån människor deras förmåga att försörja sig på hederligt vis, om inte staten skapade svarta marknader utan tillgång till fredlig och professionell konfliktlösning -- då skulle det mesta av våldet upphöra, och därmed behovet av att bära vapen.
hangatyr
2014-10-01, 14:13
http://informationwarfareblog.com/wp-content/uploads/2014/08/anarchist-anarchy-government-statism-2516907-1000x936.jpg
Vad är grejen med att libertarianer av Ayn Rand-stuk utger sig för att vara anarkister egentligen? Anarkismen är ju socialistisk och även om båda strömningarna utger sig för att vara frihetliga och vissa likheter finns ju helt klart, så finns det ju en hel del som inte direkt är socialistiskt med Ayn Rand-libertarianer (om uttrycket tillåts).
mvh Mutualistisk anarkist.
Vad är grejen med att libertarianer av Ayn Rand-stuk utger sig för att vara anarkister egentligen? Anarkismen är ju socialistisk och även om båda strömningarna utger sig för att vara frihetliga och vissa likheter finns ju helt klart, så finns det ju en hel del som inte direkt är socialistiskt med Ayn Rand-libertarianer (om uttrycket tillåts).
mvh Mutualistisk anarkist.
Därför jag bryr mig inte det minsta vad du anser vara optimalt för andra eller dig själv så länge inte jag blir påprackad det. Det icke-auktoritära är för mig betydligt större enande faktor än socialism/icke-socialism.
Jag är inte anarkist och har aldrig utgett mig för att vara det. Men det som verkligen betyder något för mig har jag gemensamt med anarkister.
https://fee.org/files/imgLib/20141003_cellphonepropdetail.png
Who's Afraid of the Workers' Revolution?
The backlash against the sharing economy has begun
It’s finally happening: the backlash against the most impressive features of digital-age economics. I’ve been waiting for this for years, knowing that we can’t smoothly travel from the old world of command and control to the new world of personal sovereignty without engaging in the intellectual argument.
What’s been missing until recently has been the framework these arguments would take. That’s now becoming clearer. The opponents of markets just can’t reconcile themselves to embracing the very thing they have supposedly advocated for generations: popular empowerment.
The technological upheaval of the last decade has given rise to a wonderful restructuring of some major aspects of economic life. The most impressive fall under the label of the “sharing economy” or the “peer-to-peer (P2P) economy.” They represent an implausible form of egalitarianism, rightly understood: everyone has access to and controls the means of production. It seems like a socialist dream, except that it is being realized through private property, entrepreneurship, and the universalization of the commercial spirit.
The new ventures are characterized by democratic access, so that anyone with an Internet connection can be involved.
Beautiful!
The most prominent examples are ride sharing, peer-to-peer lending, privatized urban taxi services, temporary housing solutions, house cleaning services, technical service providers, cryptocurrency, the maker movement of 3-D printing, and so on. They connect producers with consumers directly in a two-way street through clever digital-interface solutions, most of which have been invented by young, non-establishment code slingers who are thinking their way out of the status quo. This whole approach might be considered a very advanced stage of capitalism in which third parties exercise ever-less power over who can and cannot participate.
Against innovation
Who could possibly be against such innovations? The answer is rather obvious: entrenched economic interests who stand to lose their old-world, government-regulated, and government-protected monopolies. Municipal taxi services, for example, feel deeply threatened by services such as Uber, Lyft, and Sidecar, which allow anyone to become a transportation service provider. The established monopolies are lobbying governments to crack down and are experiencing some modicum of success.
San Francisco’s district attorney has sent threatening letters to companies that have vastly improved transportation, warning that they must make major changes in their business models. This reaction, he assured the public, is not because he is against innovation and consumer service. Rather, as a public servant, he is charged with making “sure the safety and well-being of consumers are adequately protected” — as if we are supposed to believe that the companies that give people rides are less interested than the government is in consumer safety.
As it turns out, these services are increasing safety. They make it easy for people who are too drunk to drive to click a button on their smartphones and get a ride home safely. Following two years in which DUI arrests increased 10 percent each year, they have fallen by 14 percent this year. The LA Weekly speculates that this drop is because of these ride-sharing services, which are used often late at night in locations with bars and clubs. All my conversations with Uber drivers seem to confirm this hunch. The taxi monopolies might have provided such efficient services, but without competition, the motivation for progress evaporates.
Cronies want the status quo
Similarly, we might expect the hotel industry, which is forced to pay high taxes and to comply with vast regulations, to grumble about room-sharing services such as Airbnb, which bear no such costs. Individuals with an extra room in their house or apartment can charge less, often far less, than established players in the industry.
So too might bankers be annoyed by peer-to-peer lending services. Central banks are agitated by the rise of Bitcoin. This reaction is pure economic interest at work against innovations that threaten their competitive advantage of the status quo.
This response is exactly what we would expect in any period of disruption caused by economic innovation. Cronies don’t like being unseated from their positions of power.
But what about ideological opposition? Here is where matters get strange. The opponents of capitalism have, for more than a century, complained about the power that capital has over labor, all based on the idea that labor is being denied an ownership stake in the enterprise and some direct share in the company’s profits. They have said this is exploitation. They have advocated a system in which the power that belongs to capital is transferred to labor.
Socialists are getting what they wanted
Well, this shift is precisely what seems to be taking place — not through socialist upheaval or policy mandates but through the advancement of markets themselves. Economic productivity and exchange are increasingly happening peer to peer, thanks to technological innovations.
Do we find the opponents of traditional capitalism now celebrating? Far from it. Apparently you can’t make these people happy.
I offer as evidence a viral piece that appeared on the site Jacobinmag.com, the digital version of the magazine Jacobin, which describes itself as “a leading voice of the American left, offering socialist perspectives on politics, economics, and culture.” The New York Times has praised this publication as “an improbable hit, buoyed by the radical stirrings of the Occupy movement.”
In short, this publication is something of a harbinger of antimarket opinion. And given its popularity, it seems to speak for a sector of opinion that is intractably opposed to all forms of market action. So what does this publication say about the sharing economy?
Against sharing
“Uber is part of a new wave of corporations that make up what’s called the ‘sharing economy,’” writes Avi Asher-Schapiro in the strangely titled article “Against Sharing.”
“The premise is seductive in its simplicity: people have skills, and customers want services. Silicon Valley plays matchmaker, churning out apps that pair workers with work. Now, anyone can rent out an apartment with AirBnB, become a cabbie through Uber, or clean houses using Homejoy.”
So far, so good. But then the writer dives deep into the ideological thicket: “under the guise of innovation and progress, companies are stripping away worker protections, pushing down wages, and flouting government regulations.”
Hold on there. By “worker protections,” the writer probably means mandates on corporations to provide various benefits to workers, including healthcare. These rules might seem to help workers, but actually they promote dependency and increase corporate power by locking workers into jobs that they fear leaving. Such mandates reduce rather than increase labor mobility.
Pushing down wages
As for pushing down wages, about whose wages are we talking? Such innovations might indeed reduce wages among the established players. This outcome is why labor unions hate them. But the producers under this new technology are new players in the market, and it is rather obvious that their wages are increasing relative to what they would be otherwise, else they would not have signed up to play.
Moreover, there is the inescapable matter of supply and demand. More drivers providing the same service at the same quantity demanded does indeed mean lower fares. The socialist who complains that market competition leads to lower wages for some is vexed when an entrenched elite gets marginally less. But the same socialist is completely indifferent to the grim reality of coerced monopolies: they unjustly force the masses of consumers to pay more. Using the force of government to funnel scarce resources to a politically protected few does not constitute an improvement in the social order.
And as for “flouting government regulations,” to the extent such regulations stop progress, rob consumers, and reduce competition, this would seem to be a good thing. Flouting government is something that socialists once prided themselves in doing and favoring. How far they have fallen since the New Deal, when the left made its peace with the regimented corporate state.
So far, the writer is just engaged in the usual agitprop. But he does introduce one very interesting argument.
With worker ownership comes risk
“At its core,” he writes, “the sharing economy is a scheme to shift risk from companies to workers.”
Here is a remarkable claim. At last, a socialist has found a reason for a corporation to exist: to bear the speculative risk of investing in an uncertain future. Why any corporation would exist at all if it could not also gain some reward and therefore survive economically is the great unanswered question. All businesses form for a reason; it is not to bear all risk and then die.
It’s true that under the sharing economy, workers own the enterprise themselves. Rather than depending on the “the man” to decide wages independent of productivity, the workers make money as a direct result of the services they provide.
So yes, of course, with worker ownership comes the bearing of risk. A system in which corporations bear all risk but gain no reward can’t work. Likewise, a system in which workers own the capital and reap all of the gain while bearing no risk is unsustainable. It’s like giving grades to people who aren’t taking the test, or taking the test without the prospect of being graded. The resulting data will mean nothing. It would be total chaos.
What this point speaks to is a fundamental flaw in socialist ideology. For centuries, socialists have spoken about worker ownership and empowerment. But they’ve never dealt with a problem just beneath the surface: Who or what is to bear the risk and reward for dealing with speculation? After all, “every capital investment is speculative,” writes Ludwig von Mises. “Its success cannot be foreseen with absolute assurance.” And so it is with every driver in the sharing economy, every renter in the overnight-stay market, every buyer and holder of Bitcoin, every lender on LendingTree.
Planners can’t allocate risk
Welcome to the real world. It’s a wonderful place to live. How precisely the risk associated with investment is to be allocated in society cannot be foreseen by any planner or pundit. Risk allocation is for the market to discover. With P2P services, which are radically decentralizing the capitalist ethos, we are finding that workers actually want to bear more risk — in the hope of greater gain than wages alone could provide.
Therefore, Asher-Schapiro is more or less correct in his conclusion: “there’s nothing innovative or new about this business model. Uber is just capitalism, in its most naked form.” And that is precisely what is so wonderful about it, in contrast to the mercantilist, monopolistic, corporatist, State-managed systems of enterprise that have been common for the last 100 years.
What’s strange is why left idealism does not welcome this development but rather condemns it. I find this mystifying, as bizarre as the opposition of the socialist left to Walmart, which has brought remarkable products to the “workers and peasants” at ridiculously low prices, and to fast food, which has made a glorious diet instantly obtainable through a window at prices that are unthinkably low and falling all the time.
No matter how much capitalism develops in the direction of direct worker control and individual sovereignty, reducing the role of large-scale enterprises and monopolies, the socialists still complain with the old bromides of exploitation while calling for government to crack down. So much for revolution. It’s the digital-age capitalists who have recaptured the revolutionary idealism that socialists long ago set aside.
Länk (https://fee.org/the_freeman/detail/whos-afraid-of-the-workers-revolution)
Vad är grejen med att libertarianer av Ayn Rand-stuk utger sig för att vara anarkister egentligen? Anarkismen är ju socialistisk och även om båda strömningarna utger sig för att vara frihetliga och vissa likheter finns ju helt klart, så finns det ju en hel del som inte direkt är socialistiskt med Ayn Rand-libertarianer (om uttrycket tillåts).
mvh Mutualistisk anarkist.
Ayn Rand var aldrig libertarian utan stark motståndare till det.
sabenada
2014-10-25, 08:21
Apropå att naturrätt har nämnts flera gånger i tråden så förklarar Randy Barnett den klassiska synen på vad naturliga rättigheter är i klippet nedan.
Han går också igenom hur man bör förhålla sig till det religiösa språkbruket i den tidens argumentation och vad det betyder för resonemangens giltighet. Han avslutar med att motivera äganderätten som enda tänkbar lösning på det Hayekianska kunskapsproblemet.
Den sista biten kräver att man känner till 1900-talets diskussion om kalkylproblemet och kunskapsproblemet för att förstå, men den första biten kräver inga särskilda förkunskaper.
BuCLf5lW5jE
https://fbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xpa1/v/t1.0-9/10689920_10152830886802392_1010191140268032302_n.p ng?oh=02bd4496bd53a394a647b6c97806a70c&oe=54DF8C6A&__gda__=1420595580_2e42f01be5e2345bfb481ad6d8fbf6e 6
Garry M. Galles, FEE - If You Like Wikipedia, You Should Love Markets (https://fee.org/the_freeman/detail/if-you-like-wikipedia-you-should-love-markets)
Finanskrisen då? Den är ju bland de mest avreglerade marknaderna och har ju visat sig funka rätt dåligt.
Finanskrisen då? Den är ju bland de mest avreglerade marknaderna och har ju visat sig funka rätt dåligt.
Finansmarknaden må vara avreglerad, men faktorer som påverkar den är inte alltid avreglerade, eller rättare sagt dessa faktorer lämnas inte alltid i fred.
sabenada
2014-12-08, 15:25
Finanskrisen då? Den är ju bland de mest avreglerade marknaderna och har ju visat sig funka rätt dåligt.
Vad har du fått det ifrån? Finansmarknaden är en av de mest reglerade marknaderna du kan hitta.
DPahkamaa
2014-12-08, 15:33
Finanskrisen då? Den är ju bland de mest avreglerade marknaderna och har ju visat sig funka rätt dåligt.
dgyQsIGLt_w
Vad har du fått det ifrån? Finansmarknaden är en av de mest reglerade marknaderna du kan hitta.
Nu kan jag inte säga att jag är enormt insatt och kunnig i nutida politiska ämnen och orsak/verkan, men jag skulle också välkomna en förklaring av herr Rundhus till den senaste finanskrisens påstådda orsaker!
http://picpaste.com/pics/image-43BmSBpr.1418162717.jpg
Libertarianism som radikal ideologi
Det som gör höger-vänster-skalan så effektiv är att den på ett effektivt sätt smalnar av den politiska debatten och etablerar falska alternativ. Argumentet för skillnaderna mellan höger och vänster är i det närmaste lika löjligt att hävda att enäggstvillingar inte är lika varandra för att de inte är siamesiska tvillingar. För faktum är att både vänster- och höger-etatism handlar om kollektivism; varför skulle det vara en principiell skillnad mellan att diskutera kollektiven klass (vänster) och nationen eller folket (höger)? Den svenska politiska scenen gör tydligt att ”vänster vs. höger” på den politiska skalan inte spelar någon större roll; skillnaden mellan moderater och socialdemokrater är negligerbar – om man inte anser att spektrumet mellan Jonas Sjöstedt/Gudrun Schyman/Gustav Fridolin (vänster) och Annie Lööf/Göran Hägglund/Jimmie Åkesson (höger) på något sätt inkluderar samtliga möjliga åsikter.
Höger-vänster-skalan inkluderar endast maktcentralistiska, etatistiska samhällsåskådningar. Oavsett om vi kallar dem nationalister, konservativa, liberaler eller socialister så har de samma gemensamma bas: ett (företrädesvis stort) våldsmonopol måste finnas för att både säkra freden (makten) och skapa klyftor mellan påhittade grupper i samhället. Det senare göder motsatsen till det förra, men är en förutsättning för att makten inte ska utmanas.
Etatismen är en oerhört smal ideologi, som egentligen endast går ut på att den statliga makten har rätten – eller, för att uttrycka det annorlunda, might makes right. Inom ramen för detta tänkesätt finns sedan idéströmningar som talar om ”hur mycket” makt som är rimligt, rätt och vist. Vissa anser att människor har rätt till att inte kränkas ens av staten enligt vissa generella principer; andra anser att det ska vara total ”demokrati” (pöbelvälde). Och de flesta hamnar någonstans däremellan. Men det är hur som helst svårt att se någon princip i denna röra, annat än just maktens princip: staten är den centrala punkten och har vissa ”självklara” åtaganden som man antar är både legitima och goda och produktiva.
Mot detta ställer sig de som är sant radikala. De som vill ha någonting helt annat. De som ser ett alternativ till maktsamhällets förtryckande strukturer.
Förvisso finns en hel hop vilseledda människor som anser sig vara radikala endast för att de vill att staten ska göra andra saker (allehanda kommunister, rojalister, miljökämpar osv), men det är svårt att ta dem på allvar. Att helt enkelt säga att staten ska göra andra saker, oavsett om det handlar om att införa en proletariatets diktatur, rening av den egna rasen, upphöjande av det egna könet eller ett marginaliserande av människan för naturens skull, är inte annat än en annan personlig preferens. Dessutom en godtycklig sådan.
Förvisso skulle sådana preferenser snart leda till långt mer direkt förtryck och antagligen ond, bråd död i större utsträckning än dagens ”moderna” demokrati, men principen är inte egentligen annorlunda än den preferensbaserade pajkastning som försiggår mellan Jonas Sjöstedt/Gudrun Schyman/Gustav Fridolin (vänster) och Annie Lööf/Göran Hägglund/Jimmie Åkesson (höger). För att tycka att staten ska ”göra andra saker” kan knappast anses vara radikalt. Inte i statens tidsålder.
Radikalism
Att vara radikal är att stå för något som inte endast är en illusion om att vara annorlunda. Radikalism utmanar status quo i dess grundvalar, kräver förändring i samhällets själva struktur, förfäktar en annan princip för samhällets uppbyggnad. I den meningen är radikaler alltid samhällsomstörtande. Det betyder inte att radikaler måste vara nackskottsromantiska revolutionärer eller ens våldsamma, men det betyder att de vill ha en annorlunda samhällsordning.
Sett ur ett historiskt perspektiv är radikaler alltid vänster. Benämningen kommer ursprungligen av placeringen i det franska parlamentet, där de konservativa och bevarande krafterna satt till höger och de utmanande och förändringskrävande liberalerna och socialisterna satt till vänster. Det är lika lätt som svårt att föreställa sig Pierre-Joseph Proudhon och Frédéric Bastiat sittandes på samma sida – förenade i kampen mot den kvävande konservatismen.
Klassiska liberaler var lika mycket vänster som socialister. Och även om just Proudhon och Bastiat kanske inte var bundsförvanter, så allierade sig liberalismen och socialismen i kampen mot konservatismen. När socialismen fick sitt genombrott (vilket skedde efter liberalismens) och de på allvar gjorde anspråk på makten allierade sig liberalerna med de konservativa för att stoppa diktaturförespråkarnas framfart. Oavsett om dessa var oheliga allianser, så skedde den politiska mobiliseringen företrädesvis inom etatismens ramar.
Bastiat var förvisso retoriskt skicklig, men Proudhon var en större radikal. Liksom Gustave de Molinari var Proudhon en verklig radikal, som förespråkade och argumenterade för en alternativ samhällsordning. Och även om det sällan vidkänns av moderna pseudoanarkister (den stenkastande, hamburgerkedjehatande sorten) så hade Proudhon och Molinari mycket gemensamt, inte minst i synen på att ett samhälle utan statlig våldsmakt är en ekonomisk organism. Proudhon, liksom dennes närstående lärjungar inom den amerikanska individualistanarkismen, var förespråkare för en social och privilegiebefriad marknad. Det som finns kvar när statens förtryckande strukturer avskaffas är en voluntaristisk marknad bestående av sociala gemenskaper.
Detta glöms vanligtvis av moderna radikaler, som uppenbarligen har svårt att befria sitt tänk från den ack så begränsande höger-vänster-skalan.
Den vulgära pseudoradikalismen
Ett tydligt exempel på inskränkt tänkande finns hos de självutnämnda socialistiska eller kommunistiska anarkister, som samtidigt vill avskaffa staten och stärka arbetsmarknadslagstiftningen. De hatar företag och företagande i sådan utsträckning att de utan att tveka omfamnar den verkliga fienden (staten) och agerar för att använda den i eget syfte. Av någon besynnerlig anledning anser de ofta att företag har fri tillgång till statens makt och därigenom förtrycker oss andra – men att detta är ett problem med företag och inte med staten. De allierar sig därmed med etatistiska krafter på vänsterkanten.
Ett lika tydligt exempel är de så kallat vulgära libertarianerna. Dessa antar den motsatta åsikten, antagligen till dels för att låta påskina att de är en motvikt mot pseudoanarkisterna. Därmed tillkännager de sig som höger, ingår koalitioner med eller identifierar sig med diverse högerrörelser, samt blir korporationsapologeter och enögt ekonomistiska avregleringsförespråkare.
Den vulgära libertarianismen ger sig till känna i hårdför kritik mot arbetarrörelsen och fackföreningar, men ser mellan fingrarna när företag agerar omoraliskt, oetiskt eller nyttjar privilegier från staten. Förvisso skulle nästan alla libertarianer utge sig för att vara emot stöd till företag eller marknadsbegränsande privilegier, men man missar en mängd sådana privilegier som inte alltid är uppenbara. Och samtidigt är kritiken av företags privilegier långt ifrån lika känslomässigt stark som motståndet mot fackförbund. Man hatar LO, men ger wallenbergsfären frikort.
Problemet är att man inte ser det verkliga problemet även om man låtsas som att man faktiskt gör det. Man är pseudoradikal genom att vara starkt och principiellt emot vissa företeelser som man enkelt kan härleda till statens makt och påverkan. Det finns ett korn av sanning i vänsteranarkismens avfärdande av anarkokapitalismen som en etatistisk ideologi; så länge libertarianer är nyttiga idioter för högeråsikter utan att erkänna problem som förknippas med etatistisk vänster är de inte radikaler.
Det är av den anledningen svårt att ta självutnämnda libertarianer på allvar, för när allt kommer kring låter de sina egna fördomar komma i vägen för samhällsanalysen. Många libertarianer identifierar sig med den etatistiska högern och tar därför ställning för typiska högeråsikter för att de utges för att vara motsatsen till utbasunerade vänsteråsikter. Men det är att missta sig rejält, för man går därigenom i etatismens ärende.
Statens påverkan
Det verkliga problemet är staten och det våld den står för. Den definieras som våld, vilket borde vara en ögonöppnare för de libertarianer som envisas med att se på världen iförda skygglappar. Våldet är förkastligt, det är ojämlikt, orättvist och bygger på konflikt, ofred och ofrihet. Allt som är staten eller bygger på statliga medel bör på moralisk grund avfärdas och förkastas.
Om man accepterar denna grundprincip – ickeaggressionsprincipen – så är man en sann radikal. Men det betyder i så fall att man också med öppna ögon måste identifiera hur våldet krupit in i varenda vrå av det moderna samhället. Det är inte så enkelt som att staten är den offentliga sektorn, och den privata sektorn är marknaden. Statens makt och dekret utgöra en våt filt som kväver den frivilliga sfären av samhället och skapar privilegier och motsättningar överallt.
Med andra ord: även om det är sant att facklig organisering knappast kan höja arbetares löner (vilket är en ekonomisk omöjlighet), så finns ingen anledning att avfärda fackföreningsrörelsen. Den må vara ideologisk, men problemet är inte att arbetare organiserar sig – utan att fackliga rörelser upphöjs och ges privilegier av staten.
Faktum är att det finns anledning för arbetare att organisera sig framför allt på en reglerad arbetsmarknad med privilegierade företag. Det är inte bara så att företag ges vissa ekonomiska incitament till investeringar eller direkta bidrag. Deras marknader skyddas från konkurrens genom importbegränsningar och regleringar av marknaden, staten bistår glatt med fri infrastruktur och utbildad arbetskraft, och så vidare. Förvisso beskattas företag, men samtidigt skapar statens massiva regleringar en marknadssituation där storskalighet premieras – vilket beskär möjligheten för eller helt utesluter presumtiva konkurrenter.
Företagen av idag lever alla i viss mån på att de befinner sig bakom artificiella begränsningar. Förhållandevis fria transporter leder till storskalig produktion som i sig inte hade varit marknadsmässig, vilket i sin tur ökar storleken på kapitalinvesteringar nödvändiga för att konkurrera med befintliga företag. Regleringar av arbetsmarknaden, minimilöner osv avkräver nystartsföretag större omedelbar effektivitet för att de ska klara sig, vilket också minskar konkurrensen. Skatten har liknande effekter, inte minst som stora företag kan i det närmaste helt undgå beskattning.
På en sådan ”marknad” straffas arbetare i större utsträckning än andra grupper. Det är inte bara så att det finns färre arbetsgivare och arbetstillfällen, utan också för att det inte finns möjlighet att bli sin egen i samma utsträckning som på en verkligt befriad marknad. Lokala företag slås ut till förmån för nationella; nationella företag slås ut till förmån för internationella. Marknaden centraliseras, vilket gör det lättare för staten att ytterligare bistå befintliga korporationer. Och detta kräver arbetares organisering.
En radikal syn på marknaden
Pseudoanarkister på vänsterkanten ser enögt det senare: att företag har ekonomiskt inflytande, såväl på marknaden som hos staten. Vulgära libertarianer ser enögt det förra: att fackföreningsrörelsen av staten ges privilegier som laglig rätt till konfliktåtgärder. Men bägge är lika enögda: statens våta filt ligger över hela samhället och snedvrider samtliga områden. Att företag betalar skatt ger dem inte rätt att kräva infrastruktur eller andra fördelar, lika lite som lagligt privilegierade fackföreningsrörelser nödvändigtvis är endast av ondo.
Den egentliga förloraren i statens värld är den fria människan. Det är svårt att på allvar tro att multinationella korporationer med enorm byråkrati (för ekonomistyrning och för att tillförskansa sig politiska fördelar) skulle vara effektiva produktionsenheter om det inte fanns artificiella hinder för konkurrenter. Det är lika svårt att tro att korporationer skulle ha makt på marknaden om det inte fanns en stat. Och lika svårt är det att tro att arbetare skulle kunna bli exploaterade på en fri marknad där det inte finns några hinder för att upprätta lokala alternativ, kooperationer och gemenskaper.
Faktum är att det är just på detta sätt som mutualister och individualistanarkister, som starkt inspirerade Murray Rothbard, argumenterade. De önskade en helt fri marknad, ett samhälle utan stat, för det är först då som varje arbetare får betalt för det värde som han eller hon producerar. Med regleringar är den första som drabbas den som är längst ifrån makten – vilket alltid är individen utan politisk plattform. I vår etatistiska ekonomi är den mest utsatta parten den illa utbildade, oorganiserade arbetaren utan erfarenhet eller specialisering. Därför kan det vara rimligt, i alla fall tills staten upplöses och ersätts av social gemenskaper i en ekonomisk organism, att arbetare organiserar sig.
För att vara radikal i denna etatistiska, hierarkiska och maktcentralistiska tidsålder är att stå på den undanskuffade individens sida. Det handlar om att befria marknaden, som ekonomisk-social organism snarare än statsunderstödd profithunger, för den lilla människans skull. Det första som måste avskaffas är de våldsbaserade privilegierna, vare sig de ges uttryck i politiskt inflytande eller ekonomisk makt. När dessa väl är ett minne blott kan vi ta itu med det fåtal problem som finns kvar.
På en befriad marknad är problemen inte längre av strukturell karaktär eftersom den tvingande strukturen är avskaffad. Med andra ord heter lösningen samarbete i frivilliga sociala gemenskaper. Det som återstår är ett civilsamhälle där organisering inte handlar om att kapa åt sig privilegier eller förebyggande positionering gentemot andra grupper. Det handlar om frivilliga och skiftande gemenskaper för att bestå dem i nöd och skapa en trygghet och samhörighet.
Den fria marknaden är naturligt social, decentraliserad och befriande. Den innebär samarbete inom ramen för den ekonomiska organismen genom specialisering och produktion samt utbyte av värden för egen och andras vinning. Den har väldigt lite att göra med den hierarkiska, etatistiska ekonomi vi idag lever i.
Att vara radikal är att helt enkelt ta av sig skygglapparna.
Länk (http://www.mises.se/2014/12/23/libertarianism-som-radikal-ideologi/)
Fri invandring: en realitet utan den traditionella välfärden
I ett liberalt samhälle är inte invandring eller utvandring något problem. De som ska hindras från inträde är människor som utgör ett reellt hot för samhället, men annars ska fri rörlighet råda. Den fria rörligheten är bara ett problem i en socialistisk eller halvsocialistisk stat.
Invandring i sig är något som varje samhälle mår bra av. Det leder till utveckling och tillväxt förutsatt att de människor som migrerar också tar del av de krav som åläggs andra människor i samhället de kommer till. Sådana krav kan vara att hitta en egen bostad, ansvar att lära sig språket i landet dit de anländer och hitta ett arbete för försörjning. Human invandring innebär att nykomna människor ges rätten och möjligheten att bidra till civilsamhället redan från första dagen.
Det går dock inte att kombinera fri invandring med en fullt utbyggd välfärdsstat som är tillgänglig för alla. Valet står mellan att tvinga människor att vända vid den svenska gränsen eller att låta dem komma hit och själva ta ansvar för sina liv, samtidigt som de får möjlighet att skapa en egen välfärd. Vi anser att det senare är det mest humana alternativet.
Problemet med invandringen idag är invandrare ofta hamnar i utanförskap där de istället för att tillåtas att arbeta blir offer för bidragsberoende och statens missriktade välvilja. Allt medan de slussas genom ett tungrott och omänskligt statligt system.
Liberala partiet vill istället ge invandrare som kommer hit möjligheten att redan från dag ett försörja sig själva och således bidra till att hela samhället utvecklas i positiv riktning. Det gör vi enklast genom att genast ge dessa tillgång till civilsamhället och arbetsmarknaden på samma villkor som medborgare i Sverige. Integration med medföljande krav och behov skall organiskt växa fram ur civilsamhället och näringslivet.
De lagar och regler som idag hindrar invandrare från intåg på arbetsmarknaden måste avskaffas om vi ska lyckas med att integrera dem i samhället. Detta är något som dagens politiker inte har lyckats med sett till utvecklingen i många hårt segregerade områden runt om i Sverige. Grundproblemet är att många invandrare inte har eller bedöms ha lika hög produktivitet som infödda svenskar och därför inte blir lönsamma att anställa till de lägstalöner som gäller enligt kollektivavtal. De politiska medel som används för att tvinga hela arbetsmarknaden att följa kollektivavtalen måste avskaffas och full avtalsfrihet råda.
Kostnader för invandring handlar huvudsakligen om bristande integration av flyktingar. Vår utgångspunkt är att de kostnader som invandringen faktiskt innebär ska betalas på frivillig väg av civilsamhället och inte genom tvång i form av statlig skatt. Exempelvis kan flyktingmottagande organiseras av ickestatliga aktörer som tar ansvar för flyktingarnas försörjning. På så sätt kan varje samhälle avgöra hur många invandrare det just då kan uppbära under humana och värdiga förhållanden. Vidare kommer då också civilsamhälle att ta ett större ansvar för att invandrare verkligen integreras i samhället, en vinst för samtliga parter.
Olika kulturer har olika lagar och traditioner. Liberala partiet vill inte att någon ska behöva överge sina traditioner när de kommer till Sverige, men det är däremot väldigt viktigt att alla respekterar svensk lag. När befolkningen växer ökar också behovet av ett starkt rättsväsende som gör det möjligt att leva tillsammans utan att våld och konflikter uppstår. Det ska därför vara möjligt att efter avtjänat straff utvisa invandrare som inte uppburit svenskt medborgarskap och flertalet gånger missbrukat samhällets förtroende.
Det första vi vill göra är att förenkla de snåriga regleringar av arbetsmarknaden som idag förhindrar många människor att komma hit och arbeta. Ett första steg är att avskaffa MBL och LAS.
Vårt mål är att sedan att gå från dagens bidragsbundna invandrings- och asylpolitik till en modell som liknar dagens arbetskraftsinvandring, med den skillnaden att alla som vill är välkomna hit så länge de accepterar att det inte är statens uppgift att stå för försörjning och integration.
Länk (http://www.liberalapartiet.se/2015/01/17/fri-invandring-en-realitet-utan-den-traditionella-valfarden/)
"Men vem ska ta hand om de behövande?". Frivilliga initiativ tar vid och tar över där staten brister. Trots det höga skattetrycket.
SvD - "Varannan svensk jobbar gratis" (http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/varannan-svensk-jobbar-gratis_4413553.svd)
En artikel av det positiva slaget. Mycket läsvärd.
The Freeman - 7 Habits of Highly Effective Libertarians (https://fee.org/freeman/detail/7-habits-of-highly-effective-libertarians)
Rubriker
1. Oppose oppression but love liberty even more.
2. Read broadly and be confident in your ideas.
3. Look beyond politics.
4. See everyone as an ideological friend.
5. Don’t have all the answers.
6. Hack your life.
7. Be joyful.
Det finns inget vetenskapligt stöd för att ett avskaffande av LAS kommer att leda till fler jobb.
Men vad bryr sig en liberal om vetenskap, det viktiga är ju att leva efter sina ideologiska principer.
Det finns inget vetenskapligt stöd för att ett avskaffande av LAS kommer att leda till fler jobb.
Men vad bryr sig en liberal om vetenskap, det viktiga är ju att leva efter sina ideologiska principer.
Det är mycket möjligt men jag har inte sett några som motbevisar det heller. Sen om man vill låta folk styra över sina "på egen risk och med eget kapital" skapade företag och kunna bestämma vem som ska få sluta eller stanna kvar handlar primärt om lite jävla rättvisa.
Det finns inget vetenskapligt stöd för att ett avskaffande av LAS kommer att leda till fler jobb.
Men vad bryr sig en liberal om vetenskap, det viktiga är ju att leva efter sina ideologiska principer.
Att bara ta LAS i beaktning vid diskussion kring om det är positivt/negativt för antalet jobb (1) är som att säga att kirurgi inte förhindrar spridning av cancer samtidigt som ingreppet sker dörr i dörr med Tjernobyl och patienten lever hela sitt liv ett par hundra meter bort. På svenska: LAS är bara en liten del som i sig nog inte spelar någon större roll.
(1) Är inte välstånd betydligt viktigare parameter än antalet jobb? Jag bryr mig inte det minsta om antalet jobb eller arbetade timmar i alla fall.
Jag kan ge dig rätt många vetenskapliga kängor kring hur du bör leva ditt liv. Men det förutsätter att du värdesätter samma saker som de vetenskapliga bevisen bevisar.
For the Kids — and for Profit
The business of education beats the bureaucracy of schooling
[...]
James Tooley of Newcastle University has shown that fee-charging private schools pervade the slums of countries such as India, China, Nigeria, Ghana, and Kenya. For a glimpse of Dr. Tooley and one of the schools he has studied, watch the first eight minutes of this BBC Newsnight broadcast from ten years ago.
As described in his illuminating book The Beautiful Tree, Tooley and his teams of researchers have mapped poor areas and then walked through them, street by street, counting schools in three categories:
government schools,
private schools that are “recognized” by the education authorities, and
private schools that are “unrecognized” — operating illegally, completely off the radar screen of the education authorities.
The government schools are free of charge; the private schools charge fees. Tooley’s teams made unannounced visits to the schools, noted the facilities and student-teacher ratios, interviewed parents and teachers, and tested a large sample of both private and government-school students in English and math.
Tooley found that in these places:
Between 60 and 70 percent of all schools are fee-charging private schools, and between 60 and 70 percent of all children living there attend them.
The private schools are for-profit, commercial operations. Nevertheless, nearly all the proprietors, who also care about their communities, offer free places for the poorest children.
In tests of academic achievement administered to large numbers of randomly selected children in both government and private schools, the private-school children performed much better across the board.
Facilities such as drinking water were more commonly available in private schools than in government schools.
The private schools cost far less, with their teachers being paid a third to a quarter the salaries of teachers in the government schools.
In short, in poor countries the private sector already provides better schooling for lower cost than governments do. Education is no exception to the general rule that goods and services are best provided by entrepreneurs.
[...]
Länk (https://fee.org/blog/detail/for-the-kids-and-for-profit)
Att bara ta LAS i beaktning vid diskussion kring om det är positivt/negativt för antalet jobb (1) är som att säga att kirurgi inte förhindrar spridning av cancer samtidigt som ingreppet sker dörr i dörr med Tjernobyl och patienten lever hela sitt liv ett par hundra meter bort. På svenska: LAS är bara en liten del som i sig nog inte spelar någon större roll.
(1) Är inte välstånd betydligt viktigare parameter än antalet jobb? Jag bryr mig inte det minsta om antalet jobb eller arbetade timmar i alla fall.
Jag kan ge dig rätt många vetenskapliga kängor kring hur du bör leva ditt liv. Men det förutsätter att du värdesätter samma saker som de vetenskapliga bevisen bevisar.
Absolut. Men det brukar anföras att LAS, MBL, Facket (höga ingångslöner) är den gordiska knuten på arbetsmarknaden.
bigtraps
2015-04-10, 22:20
Ta bort alla rättigheter för vanliga arbetare, då kommer den svenska arbetsmarknaden blomstra
Problemet med LAS är väl främst att gör det så svårt för företag att vara flexibla och anpassa sig efter marknaden och att det är svårt att göra sig av med anställda som antingen inte är tillräckligt produktiva eller har kunskaper som nu inte längre behövs.
Det blir ofta lite loss/loss på situationen då den lite äldre anställda är rädd för att ge sig ut på arbetsmarknaden igen eftersom det är osäkert om någon vågar anställa samtidigt som den kompetens personen hade inte är sådant som företaget behöver längre.
Är det inte i Danmark de har det lättare för företag att anställa/avskeda anställda men att A-Kassan samtidigt är högre?
Problemet med LAS är väl främst att gör det så svårt för företag att vara flexibla och anpassa sig efter marknaden och att det är svårt att göra sig av med anställda som antingen inte är tillräckligt produktiva eller har kunskaper som nu inte längre behövs.
Det blir ofta lite loss/loss på situationen då den lite äldre anställda är rädd för att ge sig ut på arbetsmarknaden igen eftersom det är osäkert om någon vågar anställa samtidigt som den kompetens personen hade inte är sådant som företaget behöver längre.
Är det inte i Danmark de har det lättare för företag att anställa/avskeda anställda men att A-Kassan samtidigt är högre?
Turordningsreglerna i LAS är lätta att ta sig runt. så det är inget problem i praktiken. dessutom kan det finnas fördelar med LAS, då företagen blir extra nog vid rekryteringsprocesserna.
Turordningsreglerna i LAS är lätta att ta sig runt. så det är inget problem i praktiken. dessutom kan det finnas fördelar med LAS, då företagen blir extra nog vid rekryteringsprocesserna.
Då kan man ju ta bort det isf så slipper man situationer där man tar sig runt de.
Jag vet inte om man kan se det som en fördel eller nackdel att de blir mer noga, det är bara hur det är. Det går lätt att hitta argument åt båda håller.
Jens.Andersson
2015-04-22, 17:07
Det här kanske vore något för dig Exdiaq. http://www.geek.com/news/man-forms-tiny-european-nation-160000-sign-up-to-become-citizens-1620943/
Nja, jag klarar mig bra samt har släkt och vänner här.
Johan Norberg @ Metro - "Folkpartiet låter mer som Supernanny än som liberaler" (http://www.metro.se/kolumner/folkpartiet-later-mer-som-supernanny-an-som-liberaler/EVHodv!lWRA2durbU2rA/)
Cs3Rk_7sa9E
Disclaimer: Bara för att jag länkar något innebär inte det att jag håller med innehållet till 100% eller öht för den delen.
Hej hej. Finns det några böcker från 1980 och framåt som räknas som "liberala klassiker"?
sabenada
2015-05-24, 09:10
Hej hej. Finns det några böcker från 1980 och framåt som räknas som "liberala klassiker"?
Det är ont om klassiker efter 70-talet tyvärr. Var på väg att svara Milton Friedmans Free to Choose, men den publicerades 1979. Johan Norbergs Till världskapitalismen försvar kanske kan ses som en klassiker dock.
sabenada
2015-05-24, 09:24
Om man breddar frågan lite och tar med även anarkokapitalistiska böcker så skulle jag räkna Terry Anderson och Peter Hills bok The not so wild, wild west och Hans-Hermann Hoppes Democracy - The God That Failed som moderna klassiker.
Sista har en sådär lagom provocerande titel :) Bevisar tesen redan där egentligen.
sabenada
2015-05-24, 12:33
Mycket bra titel. För er som inte känner till det är den lånad från en äldre bok vid namn The God that Failed, som skrevs 1949 av en grupp exkommunister och handlar om hur de tappade tron på kommunismen efter vad som hände i Sovjetunionen. På samma sätt som deras tro på kommunismen hade varit i det närmaste religiös är tron på den demokratiska staten det idag, och precis som kommunismen är demokratin ett misslyckande. Här är en föreläsning (https://mises.org/sites/default/files/Democracy%20The%20God%20that%20Failed%20Hans-Hermann%20Hoppe.mp3) där författaren förklarar varför.
Tycker att det är en fenomenal titel! Kan man fundera över sin reaktion när man läser den titeln, har viss grundkunskap kring religiös fanatism och är någorlunda bra på att kunna dra paralleller så är det frågan om man ens behöver läsa boken (jag har f.ö. inte läst den).
sabenada
2015-05-24, 13:05
Tycker att det är en fenomenal titel! Kan man fundera över sin reaktion när man läser den titeln, har viss grundkunskap kring religiös fanatism och är någorlunda bra på att kunna dra paralleller så är det frågan om man ens behöver läsa boken (jag har f.ö. inte läst den).
Boken lägger ingen vikt alls vid den religiösa kopplingen. Tror inte ens att titeln valdes av författaren själv (hans böcker tenderar att vara anpassningar av gamla uppsatser). Kärnan i boken är tillämpning av begreppet tidspreferens på politiska ledare och analys av deras incitament under olika system.
Boken lägger ingen vikt alls vid den religiösa kopplingen. Tror inte ens att titeln valdes av författaren själv (hans böcker tenderar att vara anpassningar av gamla uppsatser). Kärnan i boken är tillämpning av begreppet tidspreferens på politiska ledare och analys av deras incitament under olika system.
OK, där föll mitt resonemang!
To expose the EU from inside - support this book project
Seven out of ten Swedes believe that the EU has too much power - or that Sweden should leave the union all together.
How did it come to this? What went wrong? What forces are really driving the EU machinery?
https://www.fundedbyme.com/en/campaign/5906/demokratifabriken-eu-inifran/?type=r
sabenada
2015-07-05, 09:38
Det finns en ny intervju (http://cdn.cato.org/libertarianismdotorg/freethoughts/FreeThoughts_088.mp3) uppe med Bruce Benson om hans bok The Enterprise of Law (http://www.amazon.com/The-Enterprise-Law-Justice-Without/dp/1598130447). Han förklarar att England hade ett alltigenom privat rättsväsande förr i tiden och går igenom hur staten steg för steg började ta över rättsväsendet för att öka sina egna inkomster (genom att döma ut böter.)
Ljudfil:
http://cdn.cato.org/libertarianismdotorg/freethoughts/FreeThoughts_088.mp3
Finns det någon som skrivit om hur en gradvis avveckling av välfärdsstatens skulle kunna gå till?
sabenada
2015-07-05, 14:38
Finns det någon som skrivit om hur en gradvis avveckling av välfärdsstatens skulle kunna gå till?
Kanske inte är riktigt vad du söker, men Hans Hoppe skriver om det i kapitel sex av Democracy, The God That Failed. Hans modell är kortfattat att allting privatiseras genom att man ger skattebetalarna andelar i all offentlig egendom, som de sedan kan sälja eller behålla (med vissa särskilda regler för allmänna gator.)
Finns att läsa online. Han har även skrivit en uppsats om hur man borde ha reformerat Östtyskland efter kollapsen istället för att hålla gamla strukturer uppe med hjälp av pengar från Västtyskland. Finns också att läsa online.
Hoppe känns inte särskilt rumsren alltså, som med många andra vid Mises Institute dvs...
Ang anarkokapitalism... "Rothbard, while also supporting a natural prohibition on force and fraud, supports the establishment of a mutually agreed-upon centralized libertarian legal code which private courts would pledge to follow." (wikipedia)
Hur skulle detta etableras utan våld? Konceptet känns meningslöst utan tvång. Shit, vi kan väl lika gärna förespråka anarko-kristendom, där alla kommer överens om att Guds tio budord gäller - uppenbarligen kommer inte alla sju miljarder acceptera det, eller ovanstående av Rothbard, eller någon annan "code" som ska gälla i diverse anarko-ismer. Invånarna i Conan barbarens by hade säkert en code men den betydde förstås ingenting när en överlägsen styrka kom och gjorde som de ville.
Några funderingar, svar skulle uppskattas. Nej jag tänker inte läsa en hel bok för att få svar på detta.
sabenada
2015-07-08, 14:02
Hoppe känns inte särskilt rumsren alltså, som med många andra vid Mises Institute dvs...
Det är en ganska brokig skara runt The Mises Institute.. Men vad är det som gör att Hoppe inte känns rumsren då? Jag gissar att det är hans syn på homosexuella som du inte delar?
Ang anarkokapitalism... "Rothbard, while also supporting a natural prohibition on force and fraud, supports the establishment of a mutually agreed-upon centralized libertarian legal code which private courts would pledge to follow." (wikipedia)
Hur skulle detta etableras utan våld? Konceptet känns meningslöst utan tvång.
Nu råkar detta vara en av de punkter där jag inte håller med Rothbard. Precis som i stort sett varenda filosof i hela världshistorien så föll han tillbaka på att "philosopher kings" (sådana som han själv) skulle tänka ut vad den enda rätta straffskalan var och att medlemmarna i en framtida rationell kultur skulle förstå att de hade rätt. Jag ser det som naivt och överförenklat.
Det finns dock många framstående anarkokapitalister som inte faller i samma rationalistiska fälla som Rothbard utan menar att lag är alldeles för komplicerat för att framställas av kloka gubbar som sitter och tänker, och att det istället är något som måste genereras av hela samhället i en marknadsprocess (i analogi med hur priser bildas och att de inte kan sättas av en enskild aktör). Några exempel är David Friedman, Bruce Benson, Randy Barnett, Peter Leeson och Michael Huemer.
Men till Rothbards försvar så tänkte han sig bara att det skulle finnas en samhällsvid överenskommelse om det allra mest basala, som att det är fel att inleda handlingar som inkräktar på en annan persons kroppsliga integritet eller egendom. De allra flesta regler och normer i samhället skulle formas i mötet mellan människor -- när de bjuder in eller stänger ute, ingår avtal eller låter bli, osv -- och inte komma som dekret från Rothbard.
Denna ordning skulle förresten i slutändan upprätthållas med våld. Det kommer alltid att finnas personer som begår överträdelser och inte kan hanteras på annat sätt.
Det är en ganska brokig skara runt The Mises Institute.. Men vad är det som gör att Hoppe inte känns rumsren då? Jag gissar att det är hans syn på homosexuella som du inte delar?
Jag har inte läst något av honom och kommer heller aldrig göra det, utan går bara på det står på wikipedia. Kommentarerna om håmås låter inte alls orimligt, jag tänker snarare på skiten om monarki, vad för typer han citerar... tja, och kopplingen till sekten Mises Institute i allmänhet liksom.
Det finns dock många framstående anarkokapitalister som inte faller i samma rationalistiska fälla som Rothbard utan menar att lag är alldeles för komplicerat för att framställas av kloka gubbar som sitter och tänker, och att det istället är något som måste genereras av hela samhället i en marknadsprocess (i analogi med hur priser bildas och att de inte kan sättas av en enskild aktör). Några exempel är David Friedman, Bruce Benson, Randy Barnett, Peter Leeson och Michael Huemer.
Men till Rothbards försvar så tänkte han sig bara att det skulle finnas en samhällsvid överenskommelse om det allra mest basala, som att det är fel att inleda handlingar som inkräktar på en annan persons kroppsliga integritet eller egendom. De allra flesta regler och normer i samhället skulle formas i mötet mellan människor -- när de bjuder in eller stänger ute, ingår avtal eller låter bli, osv -- och inte komma som dekret från Rothbard.
Jag kanske är dum men jag ser inte alls hur detta bemöter det jag skrev. Det senare stycket återger bara vad som står i citatet om Rothbard i mitt förra inlägg. Första stycket är väl ungefär vad som står på wikipedia bara några rader under samma ställe som jag hittade sagda citat så det ger mig inte så mycket heller. Hursomhelst, lag, i bred bemärkelse, skulle mycket riktigt uppstå genom en marknadsprocess, tills arvtagare till vikingar, mongoler, hunner, korsfarare, muslimer o dyl historiska grupper kommer och raserar det glada kapitalistiska samhället och förslavar de få invånare man lämnat vid liv.
Exakt samma skulle gälla om det vore anarkosyndikalister eller "gröna kommuner" istället; grupper utan "skrupler" skulle utnyttja svagheter hos andra grupper. Frid och fröjd skulle alltså inte uppstå bara för att vi avskaffar stater, oavsett hur man definierar frid och fröjd.
Säg gärna vad ni tycker om abort i denna (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=7390382&posted=1#post7390382) tråd, nyfiken på hur ni liberaler resonerar kring det.
Synpunkter på "cultural" libertarian?
y5Oixo1eF18
sabenada
2015-09-14, 17:18
Säg gärna vad ni tycker om abort i denna (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?p=7390382&posted=1#post7390382) tråd, nyfiken på hur ni liberaler resonerar kring det.
Sent svar visserligen, men jag gillar Walter Blocks resonemang om "evictionism" som en tredje väg i abortfrågan. Det går ut på att modern visserligen har rätten att avhysa fostret från sin livmoder, men att hon saknar rätten att ta livet av det.
Konsekvensen blir (ungefär) att abort bara kan accepteras när fostret är för ungt för att ha en chans att överleva utanför livmodern (t.ex i en kuvös.)
En kvinna som väljer abort i ett läge där fostret skulle kunna överleva med teknikens hjälp istället för att bara avlägsna det från sin kropp bör betraktas som en mördare enligt detta synsätt.
Ykm8g2MKgCI
Radio bubb.la med forskaren i nationalekonomi Tino Sanandaji.
https://soundcloud.com/radiobubbla/sondag-11-oktober-gast-tino-sanandaji
Radio bubb.la med forskaren i nationalekonomi Tino Sanandaji.
https://soundcloud.com/radiobubbla/sondag-11-oktober-gast-tino-sanandaji
Först: "Över 3h långt?! Tack men nej tack..."
Intro: "Tack för ert program... *blablabla*... sambandet mellan surkål och frihetliga tanker som ni påtalat flertalet gånger är verkligen något som behöver analyseras djupare..."
Efter: "Jag ska nog ta och lyssna ändå."
Först: "Över 3h långt?! Tack men nej tack..."
Intro: "Tack för ert program... *blablabla*... sambandet mellan surkål och frihetliga tanker som ni påtalat flertalet gånger är verkligen något som behöver analyseras djupare..."
Efter: "Jag ska nog ta och lyssna ändå."
Tino kommer ca 1 timme in. :)
Gillade avsnittet. Måste lyssna på mera från bubb.la. Kan ni rekommendera nåt annat bra avsnitt?
Sent from my iPhone using Tapatalk
Håller med Tino i iaktagelser och hans analyser överensstämmer rätt bra med mina egna i mångt och mycket. Dock, precis som bubb.la-redaktionen påtalar, tycker jag att det ges inkonsekventa svar på lösningar och att premisser (t.ex. demokrati och välfärdsstat skulle vara ett måste) som inte går att rubba begränsar möjligheten att ge konsekventa svar. Istället ger han sig in i ett minfält av "ja, men.." och "sant, men det här är ett undantag.."-svar.
Med det sagt skulle jag vara mångdubbelt mer nöjd med det Tino säger än hur det ser ut idag. Men tror inte att jag ens kommer få se något Tino-samhälle så går in i min lilla bubb.la av frivillig ignorans igen där jag försöker stänga ute så mycket som möjligt av dagsaktuella debattämnen och ägnar mig åt saker som gör mig glad istället. Men tack för delningen!
eternallord
2015-10-31, 15:10
Inte liberalism direkt, men i praktiken känns det som ett resultatet hade blivit liberala frizoner. Vad tror ni om det?
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/en-experimentell-politik-kan-genom-sjalvstandiga-fristader-leda-till-att-flykti/
Såg att Johan Norberg rekommenderade den här introduktionen till libertarianism gjort av David Boaz. Har själv bara kollat två delar men gillar innehållet, även om jag kan störa mig lite på formatet där Boaz låtsas-föreläser för ett antal personer istället för att vända sig direkt till mig som tittat på det hela via YouTube. Men annars, bra grejer och gillar det jag sett av Boaz tidigare!
http://www.libertarianism.org/guides/introduction-libertarianism#.kfs3ek:DPub
sabenada
2015-11-01, 03:40
Inte liberalism direkt, men i praktiken känns det som ett resultatet hade blivit liberala frizoner. Vad tror ni om det?
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/en-experimentell-politik-kan-genom-sjalvstandiga-fristader-leda-till-att-flykti/
Vad är det som inte är liberalt med förslaget menar du?
Jag tycker det är ett utmärkt förslag. Det skulle exponera problemen i omkringliggande städer och regioner på ett mycket effektivt sätt om det gjordes rätt, precis som Hong Kong och Shenszen visade hur mycket kommunismen höll tillbaka Kina.
Tyvärr finns det nog ingen chans att det skulle införas här förrän nuvarande ledarskikt i politik och media totalt diskrediterats och slängts ut (ungefär som Shenszen inte var möjligt förrän Mao dog.)
Johan Norberg tycker till gällande den fullkomligt absurda idén från Folkpartiets sida att byta namn till "Liberalerna".
Så svek Folkpartiet klassiska liberalismen
Essäisten och affärsmannen Ivar Lagerwall såg för 100 år sedan liberalismen malas ned. Han menade att de konservativa och socialisterna ville styra samhället som ett ämbetsverk, med ordning och reda utifrån deras egna preferenser.
Men han var också besviken på de liberala som inte längre gjorde motstånd. I stället för att fylla strävan efter frihet med inspiration hade de börjat välja det statsingrepp i varje sakfråga som passade deras väljare, även om de "i grunden är motbjudande för det liberala individualistiska tänkandet". Så ibland gav de ämbetsverket åt de konservativa att styra, ibland åt socialisterna.
Så hur står det i dag till med det parti som har sina rötter i den klassiska liberalismen? Det parti som nu känner att identiteten är så hotad av främst Centerpartiet men även av Nya Moderaterna, att det måste byta namn till Liberalerna för att kunna försäkra sig om att även fortsättningsvis kunna kallas det.
Varning för "systemmannen"
Folkpartiet har drivit fram många reformer som gjort Sverige friare. I traditionella frågor om lika rättigheter och fria marknader är partiet ofta pålitligt och skulle knappast vilja hindra den individuella asylrätten som M eller kräva subventioner till mjölkbönder som C.
Men liberalismen är mer än så. Det är en form av institutionaliserad ödmjukhet, som går ut på att man varken vill eller tror sig kunna berätta hur andra ska leva. Adam Smith varnade för "systemmannen" som vill flytta runt människor som schackpjäser på ett bräde till mer upplysta beteenden, utan att förstå att de har en egen riktning inom sig, och att systemmannen genom att styra dem tar ifrån oss all den lokala kunskap som de hade, alla möjligheter till nya upptäckter som de har haft på egen hand.
Liberalism är att säga: jag vet inte vad som är rätta svaret på X, men jag tror att vi har större chans att hitta det om tio miljoner svenskar får leta efter det, än om 349 riksdagsledamöter tvingar på alla samma lösning. Det är att säga: jag avskyr Y, men kommer att slåss för din rätt att göra det.
Halsstarriga folkpartister
Det finns vältaliga folkpartister som säger så, stolt och oförblommerat, men de tillhör en minoritet. När man träffar folkpartister i allmänhet tänker man sällan på ödmjukhet eller sokratisk visdom. I stället tänker man på halsstarrighet, ibland på gränsen till arrogans. De vet allt.
De vet hur hälften av våra inkomster ska användas, hur lärare ska lägga upp sina lektioner, från och med vilken klass alla barn ska ha betyg och vilka lärare en skola ska få anställa. De vet hur vi ska dela upp vår föräldraledighet och antyder att de snart vet hur många av varje kön som ska sitta i bolagsstyrelser.
De vet hur mycket vi ska röka och dricka, och om vi använder andra droger vill de sätta oss i fängelse. Till det kommer FRA-lag, buggning, återinförd värnplikt och mer restriktiv migrationspolitik.
Myndighetsföreträdare
Jag har träffat och talat inför liberala partier i många länder och de ser väldigt olika ut. Men de utstrålar alla på något sätt att de står på folkets sida mot makten, från vänsterliberaler som vill legalisera narkotika och sexhandel till högerliberaler som bekämpar kvotering och skatter. Jag tror inte att något har så lite förtroende för vanligt folks förmåga som Folkpartiet. Det är något så märkligt som ett liberalt parti som känns mer som myndigheternas företrädare gentemot medborgaren än tvärtom.
För många var det en gåta hur Lars Leijonborg och Jan Björklund så snabbt kunde göra ett socialliberalt parti tydligt kravliberalt. Men vägen från snällism till hårda tag var inte lång, eftersom båda perspektiven grundar sig i en oro över hur det skulle gå med den otyglade individen. Antingen är människor så svaga att de måste tas om hand av staten, eller så slappa att de måste läxas upp av staten. Supernanny-staten snarare än nattväktarstaten.
Det skötsamma docentpartiet
Kanske är det mer socioekonomi och kultur än ideologi. Blotta namnet antyder att Folkpartiet ville vara ett parti för alla samhällsklasser, men har ändå fått dras med epitetet "docentparti". Väljaren bor i storstaden, har högskoleutbildning och jobbar som tjänsteman. De lever det skötsamma och hälsosamma liv partiet vill att alla ska leva.
Folkpartiets företrädare delar också en docentkultur. Statsvetare som Katarina Barrling har pekat på att partiets ledamöter värdesätter kritisk prövning, att vara påläst och komma med mycket fakta till diskussionen. När de möter ett nytt förslag slår de aldrig näven i bordet, utan i stället slår de ytterligare en utredning i bordet och läser vidare för att se om det är bra eller dåligt. De har svårare att komma fram till ett beslut, men när de väl har nått ett har de också svårare att kompromissa, för nu vet de ju att det är det rätta.
Viktigt att få leta fritt
Det låter upplyst, men sådana enkla nyttokalkyler är ödesdigra för liberalismen. Vi kan mäta produktion och leverskador, men det är inte lika lätt att kvantifiera frihet och värdighet. Och de värden som friheten kan ge oss är av nödvändighet oförutsebara.
Allt stort har upptäckts av människor som har fått leta fritt och har fått gå vilse. Om vi bara ger folk frihet om vi på förhand vet att det kommer att göra nytta, kommer vi sällan att göra det. Ungefär som Folkpartiet.
Så de har troligen rätt. De måste nog byta namn för att få fortsätta kalla sig liberaler.
Länk (http://www.expressen.se/kultur/sa-svek-folkpartiet-klassiska-liberalismen/)
Fick nys om att Liberala partiet (via Sofia Arkestål från C, bra tjej, följ henne) vill sätta käppar i hjulen för detta förslag av förklarliga skäl.
”Vi vill stoppa FP:s namnbyte”
Jan Björklund skriver på DN Debatt (17/11) att Folkpartiets partistyrelse har för avsikt att föreslå ett namnbyte till partiets landsmöte i helgen. För att minimera risken för förväxling kommer vi att yrka på att Valmyndigheten säger nej namnbytet om det skulle antas som partibeteckning på landsmötet, skriver styrelseledamöter i Liberala partiet.
Jan Björklund skriver på DN Debatt (17/11) att Folkpartiets partistyrelse har för avsikt att föreslå ett namnbyte till partiets landsmöte i helgen. För att minimera risken för förväxling kommer vi att yrka på att Valmyndigheten säger nej namnbytet om det skulle antas som partibeteckning på landsmötet, skriver styrelseledamöter i Liberala partiet.
Det gläder givetvis oss i Liberala partiet att ordet liberal i alla fall står tillräckligt högt i kurs att ett av riksdagens spärrpartier kan tänka sig att använda det som den centrala delen av sitt partinamn, men det är heller inte helt utan problem.
Jan Björklund har helt rätt när han konstaterar att hoten mot upplysningsidealen och liberalismen är värre än på mycket länge, men när han i sin text försöker måla upp Folkpartiet som ett parti som står upp för individen och dennes rättigheter till liv, frihet och egendom kan man inte göra annat än att höja på ögonbrynen av förundran.
Folkpartiet har en lång och “stolt” tradition av förbudsivrande och morallagstiftande utöver sitt mångåriga arbete för en stor offentlig sektor och mer reglering av den fria marknaden. Man förespråkar ett statligt monopol på försäljningen av alkohol samt punktskatter på och förbud mot berusningsmedel. På sitt historiska CV har de även hyresregleringar, införandet av LAS och styrning av människors klädsel genom Björklunds förslag om burkaförbud.
Att föreskriva att individer skall fördela sina föräldradagar enligt en viss kvot eller att under hot om våld hindra samtyckande vuxna att frivilligt bedriva ömsesidigt gynnsam handel med sina privata ägodelar är den typ av bisarra övergrepp man kan förvänta sig från ett socialistiskt parti, men inte från ett parti under beteckningen Liberalerna.
Liberala partiet grundades 2004 för att fylla det tomrum i svensk politik som förr i tiden rymde liberaler som Anders Chydenius och Johan August Gripenstedt och som baserades på upplysningsidéerna om alla människors lika värdighet och lika rättigheter. Liberalismen handlar kort och gott om att individens fria vilja ska få styra, så länge man inte skadar någon annan, och en minimal statlig inblandning i människors privatliv.
Namnet Liberala partiet var tyvärr, enligt Folkpartiet och valprövningsnämnden, inte en giltig partibeteckning då det var för likt det redan registrerade "Folkpartiet Liberalerna". Man gjorde bedömningen att det eventuellt skulle kunna finnas risk för förväxling varför vi formellt ställer upp i val under beteckningen Klassiskt liberala partiet.
För att minimera risken för förväxling även i framtiden kommer vi att yrka på att valmyndigheten avslår det av Folkpartiets styrelse föreslagna namnbytet om det skulle antas som partibeteckning på landsmötet.
I dagsläget kan vi inte se annat än att Folkpartiets namnförslag är något annat än falsk marknadsföring. Om Jan Björklund och hans partikamrater däremot nyligen genomgått en uppenbarelse och har insett att deras förbudsivrande inte ligger i linje med upplysningen och det liberala idéarvet är de fullt välkomna att låta sig inspireras av Liberala partiet - Sveriges just nu enda liberala parti.
Andreas Agorander, partiledare Liberala partiet
Fredrik Dellby, styrelseledamot Liberala partiet
Martin Strömberg, styrelseledamot Liberala partiet
Marcus Björkander, styrelseledamot Liberala partiet
Länk (http://www.dn.se/debatt/repliker/vi-vill-stoppa-fps-namnbyte/)
Hövdingen
2015-11-20, 22:04
Har Johan N någon trovärdighet kvar? Tänker på fiaskot med "Migrationens kraft".
Folkpartiets beslut är fortfarande ett skämt.
https://dl.dropboxusercontent.com/u/1363199/other/liberalerna.jpg
Jag gillar det inte heller. "Liberalerna" är alltför diffust, det finns ju grader i helvetet.
Det är väl jämförbart med att socialdemokraterna skulle byta namn till kommunisterna.
Vet knappt om det skulle kännas okej att ens kalla dessa för "Socialliberalerna".
Denna berör något som ligger nära många liberala ideologier: värde.
SvD: Kleptokratins gryning – När vänstern blir farlig på riktigt (http://www.svd.se/kleptokratins-gryning-nar-vanstern-blir-farlig-pa-riktigt)
sabenada
2015-12-07, 19:33
Den här intervjun med Ed Stringham tar upp något jag har skrivit om flera gånger i den här och andra trådar, nämligen hur regler kan formas (och upprätthållas) i en marknadsprocess av deltagarna själva istället för av en kung eller parlament som utfärdar dekret:
Radiointervju med Ed Stringham (http://www.seasteading.org/2015/12/podcast-edward-stringhams-book-private-governance-works-better/)
De går inte in på djupet men det finns mer information online (och i hans bok) om intresse väckes.
edit: för att förtydliga så handlar hans bok om historiska exempel på ovanstående -- hur det faktiskt har funkat och fortfarande fungerar i praktiken i många fall.
sabenada
2016-01-16, 10:25
De flesta libertarianer har nog försökt att diskutera med andra och att sprida sina nya insikter. Man märker dock snabbt att de man pratar med reagerar väldigt olika. Vissa är intresserade och man kan höra att de har "tuggat" på idéerna man bjudit på när man träffar dem nästa gång.
Andra är ointresserade och gör ingen egen ansträngning för att förstå men lyssnar ändå för att vara artiga.
Men många vägrar helt att smaka på idéerna. All deras kraft går åt till att inte förstå, till att värja sig mot nya insikter och att hitta invändningar (sanna eller falska.) Extrema fall av denna personlighetstyp kan till och med reagera med tydlig rädsla för att lära sig något nytt om samhället när ämnet tas upp, istället för att se det som en möjlighet till självförbättring. Det är som att de innerst inne är medvetna om att de har fel, och föredrar att ha det så.
Jag tror att många libertarianer gör misstaget att tro att andra människor sätter ett lika högt värde på kunskap och sanning som dem själva, och utgår från att anhängare av andra ideologier motiveras av samma saker som dem själva i sitt politiska intresse. Om man bara har tillräckligt bra argument så kommer man till slut lyckas övertyga folk, hoppas man.
Men det kommer aldrig att ske, åtminstone inte genom att man sätter sig ned och resonerar med folk.
För det första är det inte rationellt att lägga så mycket tid på att förstå samhället att man kan göra en någorlunda bra bedömning av problemen för individer som inte sätter ett väldigt högt egenvärde på denna kunskap, eftersom vår förmöga att påverka de stora sammanhangen är så liten. Kunskap man inte kan agera på har inget bruksvärde. Det här brukar kallas rational ignorance och används för att förklara varför valsmanskåren i allmänhet är så dåligt insatt.
Då är frågan hur folk bildar sina uppfattningar istället, för de är ju sällan neutrala. Svaret är att de använder kunskap som inte kostar något att skaffa: sådant som "alla vet" -- tidsandan, fördomar, traditioner, och omedvetna tendenser som blivit en del av vårat DNA efter årtusenden av evolution.
Men rational ignorance förklarar inte riktigt varför även folk som förefaller vara politiskt intresserade uppvisar ovilja att öka sin förståelse. Förklaringen är att de egentligen inte drivs av intresse för själva frågeställningen, utan istället av en vilja att signalera diverse positiva egenskaper för omgivningen: godhet, omtanke, rättfärdighet, grupptillhörighet osv.
Folk väljer politiska åsikter på samma sätt som de väljer kläder -- målet är att se bra ut för en viss målgrupp. Eftersom de sätter högre värde på att se bra ut i sociala sammanhang än på kunskap och förståelse föredrar de att ha fel, så länge det är ett populärt fel. Eftersom bruksvärdet av bred samhällskunskap ofta är noll kostar det ändå ingenting att ha fel.
Slutsatsen för libertarianer är att den framgång vi kan nå genom argumentation är begränsad och att vi borde satsa mer på andra strategier. "Exit" är viktigare än "voice".
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_ignorance
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_irrationality
https://en.wikipedia.org/wiki/Signalling_(economics)
https://www.youtube.com/watch?v=cOubCHLXT6A
Slutsatsen för libertarianer är att den framgång vi kan nå genom argumentation är begränsad och att vi borde satsa mer på andra strategier. "Exit" är viktigare än "voice".
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_ignorance
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_irrationality
https://en.wikipedia.org/wiki/Signalling_(economics)
https://www.youtube.com/watch?v=cOubCHLXT6A
Noice.
https://pbs.twimg.com/profile_images/1866819792/Luther-Kopfhoerer.jpg
De flesta libertarianer har nog försökt att diskutera med andra och att sprida sina nya insikter. Man märker dock snabbt att de man pratar med reagerar väldigt olika. Vissa är intresserade och man kan höra att de har "tuggat" på idéerna man bjudit på när man träffar dem nästa gång.
Andra är ointresserade och gör ingen egen ansträngning för att förstå men lyssnar ändå för att vara artiga.
Men många vägrar helt att smaka på idéerna. All deras kraft går åt till att inte förstå, till att värja sig mot nya insikter och att hitta invändningar (sanna eller falska.) Extrema fall av denna personlighetstyp kan till och med reagera med tydlig rädsla för att lära sig något nytt om samhället när ämnet tas upp, istället för att se det som en möjlighet till självförbättring. Det är som att de innerst inne är medvetna om att de har fel, och föredrar att ha det så.
Jag tror att många libertarianer gör misstaget att tro att andra människor sätter ett lika högt värde på kunskap och sanning som dem själva, och utgår från att anhängare av andra ideologier motiveras av samma saker som dem själva i sitt politiska intresse. Om man bara har tillräckligt bra argument så kommer man till slut lyckas övertyga folk, hoppas man.
Men det kommer aldrig att ske, åtminstone inte genom att man sätter sig ned och resonerar med folk.
För det första är det inte rationellt att lägga så mycket tid på att förstå samhället att man kan göra en någorlunda bra bedömning av problemen för individer som inte sätter ett väldigt högt egenvärde på denna kunskap, eftersom vår förmöga att påverka de stora sammanhangen är så liten. Kunskap man inte kan agera på har inget bruksvärde. Det här brukar kallas rational ignorance och används för att förklara varför valsmanskåren i allmänhet är så dåligt insatt.
Då är frågan hur folk bildar sina uppfattningar istället, för de är ju sällan neutrala. Svaret är att de använder kunskap som inte kostar något att skaffa: sådant som "alla vet" -- tidsandan, fördomar, traditioner, och omedvetna tendenser som blivit en del av vårat DNA efter årtusenden av evolution.
Men rational ignorance förklarar inte riktigt varför även folk som förefaller vara politiskt intresserade uppvisar ovilja att öka sin förståelse. Förklaringen är att de egentligen inte drivs av intresse för själva frågeställningen, utan istället av en vilja att signalera diverse positiva egenskaper för omgivningen: godhet, omtanke, rättfärdighet, grupptillhörighet osv.
Folk väljer politiska åsikter på samma sätt som de väljer kläder -- målet är att se bra ut för en viss målgrupp. Eftersom de sätter högre värde på att se bra ut i sociala sammanhang än på kunskap och förståelse föredrar de att ha fel, så länge det är ett populärt fel. Eftersom bruksvärdet av bred samhällskunskap ofta är noll kostar det ändå ingenting att ha fel.
Slutsatsen för libertarianer är att den framgång vi kan nå genom argumentation är begränsad och att vi borde satsa mer på andra strategier. "Exit" är viktigare än "voice".
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_ignorance
https://en.wikipedia.org/wiki/Rational_irrationality
https://en.wikipedia.org/wiki/Signalling_(economics)
https://www.youtube.com/watch?v=cOubCHLXT6A
Bra grejer. Har i princip lagt ner "voice" helt och hållet sen 2 år tillbaka för att istället ägna tid och ork för "exit" på olika nivåer. Detta resulterar i något faktiskt och konkret vilket väldigt tillfredställande när man stått och pratat med en vägg i ett antal år.
sabenada
2016-01-17, 05:33
Bra grejer. Har i princip lagt ner "voice" helt och hållet sen 2 år tillbaka för att istället ägna tid och ork för "exit" på olika nivåer. Detta resulterar i något faktiskt och konkret vilket väldigt tillfredställande när man stått och pratat med en vägg i ett antal år.
Jag har gjort exit på ganska många nivåer. Slutade se på teve för ca 15 år sedan eftersom det inte visades något jag ville se ändå, men fortsatte läsa dagstidningar. För kanske 7 år sedan slutade jag med det också. Kändes som en blöt filt av dumhet och manshat lyftes från mina axlar. Exiten från massmedia har även lett till att jag gjort exit från hela populärkulturen. Jag har inte sett en film på åratal och läser inte modern skönlitteratur. Har ingen koll på vilka som är kändisar nu för tiden eller för vad. Plus att jag har lämnat landet rent fysiskt. Stod inte ut med tanken på all skit (och ibland ren ondska) jag finansierade via skatten.
Använder mig av "voice" mindre också. Har slutat att rösta och håller en lägre profil på jobbet, men argumenterar ibland online för att det gör att man tänker igenom saker bättre.
Kan i alla fall inte göra mycket mer exit nu. Vore kul att vara med och bygga upp något nytt istället, att skapa parallella institutioner för libertarianer.
Jag har gjort exit på ganska många nivåer. Slutade se på teve för ca 15 år sedan eftersom det inte visades något jag ville se ändå, men fortsatte läsa dagstidningar. För kanske 7 år sedan slutade jag med det också. Kändes som en blöt filt av dumhet och manshat lyftes från mina axlar. Exiten från massmedia har även lett till att jag gjort exit från hela populärkulturen. Jag har inte sett en film på åratal och läser inte modern skönlitteratur. Har ingen koll på vilka som är kändisar nu för tiden eller för vad. Plus att jag har lämnat landet rent fysiskt. Stod inte ut med tanken på all skit (och ibland ren ondska) jag finansierade via skatten.
Använder mig av "voice" mindre också. Har slutat att rösta och håller en lägre profil på jobbet, men argumenterar ibland online för att det gör att man tänker igenom saker bättre.
Kan i alla fall inte göra mycket mer exit nu. Vore kul att vara med och bygga upp något nytt istället, att skapa parallella institutioner för libertarianer.
Okej, så pass extrem är inte jag. Kollar i princip aldrig på TV, läser sparsamt tidningar online för att se vad det är journalister tycker att gemene man/kvinna ska bry sig om för tillfället (gäller att hänga med för nästa vecka är det något helt annat alla ska brinna för). Film och musik gillar jag, om än inte de mest kända delarna.
Bor kvar i Sverige då det finns alldeles för många icke-statliga saker som får mig att stå ut med tramset. Dock har jag förlikat mig med tanken att någongång vars tvungen att lämna landet. Försöker därför planera så gott det går för att underlätta etablering någon annanstans.
Argumenterar ytterst sällan IRL eller online då det är så himla fruktlöst, speciellt i det här uppskruvade debattklimatet. Ignorerar det så gott det går om det inte är något jag verkligen bryr mig om, som t.ex. EUs försök att förbjuda en massa skjutvapen när det inte finns någon rimlig grund för det alls.
Anton Fräs
2016-01-17, 10:06
Det känns som att det är exit jag bör ägna mig mer åt. Blir i princip enbart frustrerad och ledsen av att diskutera i rådande diskussionsklimat.
sabenada
2016-01-17, 12:23
Bor kvar i Sverige då det finns alldeles för många icke-statliga saker som får mig att stå ut med tramset. Dock har jag förlikat mig med tanken att någongång vars tvungen att lämna landet. Försöker därför planera så gott det går för att underlätta etablering någon annanstans.
Intresset för att emigrera verkar ha exploderat de senaste åren. Det ser man inte minst här på Kolo, men även på Facebook och andra ställen ser jag ofta folk som frågar om möjligheten att flytta till något annat land.
Tror att det finns en affärsmöjlighet här. Svenska singelmän är antagligen det nuvarande systemets största nettobetalare, samtidigt som de hela tiden bespottas av de som vill åt pengarna. Varför stanna? Samtidigt dräller Sverige av duktiga ingenjörer och programmerare, varav de flesta är män. Det borde vara lönsamt att specialisera sig på att hjälpa dessa personer att hitta nya anställningar utomlands. En sorts internationell rekryteringsfirma med svenska IT-killar som produkter och utländska mjukvaruföretag som kunder. Det skulle inte bara leda till att de fick bättre liv utan även bidra till att dränera Sverige på lydiga kassakor.
Intresset för att emigrera verkar ha exploderat de senaste åren. Det ser man inte minst här på Kolo, men även på Facebook och andra ställen ser jag ofta folk som frågar om möjligheten att flytta till något annat land.
Tror att det finns en affärsmöjlighet här. Svenska singelmän är antagligen det nuvarande systemets största nettobetalare, samtidigt som de hela tiden bespottas av de som vill åt pengarna. Varför stanna? Samtidigt dräller Sverige av duktiga ingenjörer och programmerare, varav de flesta är män. Det borde vara lönsamt att specialisera sig på att hjälpa dessa personer att hitta nya anställningar utomlands. En sorts internationell rekryteringsfirma med svenska IT-killar som produkter och utländska mjukvaruföretag som kunder. Det skulle inte bara leda till att de fick bättre liv utan även bidra till att dränera Sverige på lydiga kassakor.
Ja men det mesta av detta upplever jag som tomt snack från personer utan insikt i hur pass svårt det är att etablera sig utomlands och som saknar efterfrågad kompetens som gör att dessa kan etablera sig.
Jag har snart en hyfsat gångbar utbildning om jag fortsätter utbilda mig och ändå ser jag ena riktiga hundår framför mig om jag måste flytta från Sverige.
sabenada
2016-01-17, 12:59
Ja men det mesta av detta upplever jag som tomt snack från personer utan insikt i hur pass svårt det är att etablera sig utomlands och som saknar efterfrågad kompetens som gör att dessa kan etablera sig.
Jag har snart en hyfsat gångbar utbildning om jag fortsätter utbilda mig och ändå ser jag ena riktiga hundår framför mig om jag måste flytta från Sverige.
Om det var lätt så skulle det ju inte finnas någon affärsmöjlighet.. Det är just att brygga klyftan som man skulle hjälpa till med.
Om det var lätt så skulle det ju inte finnas någon affärsmöjlighet.. Det är just att brygga klyftan som man skulle hjälpa till med.
Absolut! Kommenterade inte det egentligen utan att många häver ur sig att dom minsann ska lämna landet och åka någonstans där dom är eftertraktade.
sabenada
2016-01-17, 13:12
Det känns som att det är exit jag bör ägna mig mer åt. Blir i princip enbart frustrerad och ledsen av att diskutera i rådande diskussionsklimat.
Om det handlar om diskussioner online så kan man ju se motparten som ett verktyg för att göra framställningen intressantare och mer dynamisk, istället för att se honom/henne som någon som måste övertygas. Det finns ju i regel många fler passiva läsare än deltagare. Det viktiga är att motparten ställer bra frågor som för diskussionen framåt.
För diskussioner offline hade jag vissa kriterier och tester för att filtrera ut personer jag inte ville engagera. Till exempel brukade jag rekommendera böcker för att testa om den andre var villig att göra en egen ansträngning. I annat fall var de bara slöseri med tid.
http://rare.us/story/before-the-welfare-state-this-is-how-americans-helped-each-other/
eternallord
2016-03-25, 01:38
Jag skriver under på exit-strategier. Har också i princip helt lagt ner att diskutera politik, folk blir oftast bara upprörda på en. Bor inte heller kvar i Sverige, Tyskland är knappast bättre ur en libertariansk synvinkel men poängen är att jag följer möjligheterna i mitt liv vartän de tar mig och känner föga tillhörighet till någon flagga (dvs jag planerar inte att stanna här heller och med tiden presenteras förhoppningsvis mer libertarianska alternativ).
De enda diskussionerna där jag har svårt att hålla tyst nuförtiden är när droger är på tapeten. Det driver mig fortfarande från vettet att se vilken aggressivt kontraproduktiv narkotika-politik som förs.
Om det hjälper dina tankegångar Exdiaq så blev jag erbjuden den här utlandstjänsten rakt ut ur universitetet (nu gissar jag att du föreställer dig något mer radikalt än en simpel Europa-flytt, men det ska inte krävas en massa hundår i Sverige oavsett vart du vill om du har en lämplig utbildning och känner lite folk)
Tack för tipset men är andra saker som håller kvar mig här än rent praktiska hinder. Läser jag lite till så tror jag nog att jag hade varit anställningsbar inom anglosfären även om det blivit ena jäkla hundår till en början.
Jag trivs med de människor och bekantskapskretsar jag lever med nu, det är det som håller mig kvar.
Hövdingen
2016-05-18, 15:29
Intervju med Tino i Li Janssons podcast. http://tino.us/2016/05/gast-i-den-obotligt-optimistiska-integrationspodden/
http://tinyurl.com/gvhs46d
This Wednesday bubb.la hosted a debate at Södra Teatern in cooperation with Marxist-Humanist Initiative. This is the recording of the whole event, including almost an hour of extra material recorded the day after. Please enjoy these unique conversations between libertarian economist Per Bylund and marxist economist Andrew Kliman.
https://soundcloud.com/radiobubbla/onsdag-14-september-debatt-marxism-vs-libertarianism
sabenada
2016-09-17, 16:12
This Wednesday bubb.la hosted a debate at Södra Teatern in cooperation with Marxist-Humanist Initiative. This is the recording of the whole event, including almost an hour of extra material recorded the day after. Please enjoy these unique conversations between libertarian economist Per Bylund and marxist economist Andrew Kliman.
https://soundcloud.com/radiobubbla/onsdag-14-september-debatt-marxism-vs-libertarianism
Stark inledning av marxisten. Sen gick det iofs utför.. Men kul att se att det fortfarande finns personer med en intellektuell hållning kvar i vänstern. Ingen smutskastning, skuldbeläggning eller liknande fulknep alls.
Stark inledning av marxisten. Sen gick det iofs utför.. Men kul att se att det fortfarande finns personer med en intellektuell hållning kvar i vänstern. Ingen smutskastning, skuldbeläggning eller liknande fulknep alls.
Håller med. Utför-biten stod Bylund för, tyvärr. Dagen-efter var bättre.
Svenska Mises institutet har börjat lägga upp material från freedoomfest som gick av stapeln för ett par veckor sedan.
Här är Martin Eriksson som pratar om Radio Bubbla och att sprida libertarianism genom entreprenörskap.
Riktigt bra!
bglQrqgf0w4
Hövdingen
2016-11-11, 16:16
Liberalernas partiråd har nu satt ner foten i den interna stridsfrågan om ett förbud mot nya religiösa friskolor. Rådet röstade ja till förslaget, som drivits av partiledaren Jan Björklund, skriver Aftonbladet.
http://omni.se/l-rostade-ja-till-forbud-mot-nya-religiosa-friskolor/a/Re25O
Låter inte vidare liberalt, eller?
http://omni.se/l-rostade-ja-till-forbud-mot-nya-religiosa-friskolor/a/Re25O
Låter inte vidare liberalt, eller?
Men det är ju ett avvägande där hur mycket indoktrinerande intolerant anti-liberalt skit man ska tolerera. Det är ju inte särskilt tolerant mot barnen om de växer upp och inte får samma möjligheter och friheter som alla andra, utan att ha friheten att välja det där själva.
This Wednesday bubb.la hosted a debate at Södra Teatern in cooperation with Marxist-Humanist Initiative. This is the recording of the whole event, including almost an hour of extra material recorded the day after. Please enjoy these unique conversations between libertarian economist Per Bylund and marxist economist Andrew Kliman.
https://soundcloud.com/radiobubbla/onsdag-14-september-debatt-marxism-vs-libertarianism
Åh nej. Jag har planerat en total genomgång av Cohens diskografi ikväll men det här vill jag lyssna på omedelbart...
Hur ser ni på tvångsvård? Jag tycker av princip det är fel att frihetsberöva andra individer men å andra sidan, om jag hade haft ett barn som hotade med självmord hade jag tyckt att det var jättebra om staten räddade mitt barn med tvångsvård. Nu blir det ju inte alltid så bra men ni fattar poängen. Är jag en hycklare? Hamnar i denna diskussion med familj och släkt regelbundet utan att kunna bestämma mig om vad jag tycker. Hjelp kolo.
Ja, liberaler som tycker att statligt tvångsomhändertagande av personer med vissa svårigheter är hycklare. Men det är lugnt, alla liberaler är hycklare.
Hur ser ni på tvångsvård? Jag tycker av princip det är fel att frihetsberöva andra individer men å andra sidan, om jag hade haft ett barn som hotade med självmord hade jag tyckt att det var jättebra om staten räddade mitt barn med tvångsvård. Nu blir det ju inte alltid så bra men ni fattar poängen. Är jag en hycklare? Hamnar i denna diskussion med familj och släkt regelbundet utan att kunna bestämma mig om vad jag tycker. Hjelp kolo.
Det används alltför lättvindigt i Sverige, mycket pga sjuka incitament (oro för anmälning). Dessutom fungerar inte de spärrar (e.g. förvaltningsrätten) som är tänkt att se till att det inte missbrukas - ingen vill gå mot den som "manar till försiktighet" (dvs. frihetsberövning under LÅNG tid). Ja, vi har skenrättegångar här i Sverige. Om ni har möjlighet, ta tillfället att sitta med på några förhandlingar - det är snabba tag, i princip stämplingar..
Ytterligare en faktor är att psykiatrin inte är särskilt konkurrensutsatt - det är stor brist på psykiatrer och mycket tveksamma personer får bedriva vård med alldeles för mycket inverkan (både medicinska, legala, och språkliga brister accepteras). En ganska stor del av den psykiatriska läkarkåren är utbildad på fel sida av järnridån, med ett helt annat tänk på patientsäkerhet och patientens rättigheter än vad som gäller i Sverige (många andra lyckas också att dehumanisera patienterna).
Dessutom är den hjälp som faktiskt kan ges i många fall mycket begränsad (och inte sällan skadlig..) - och patienten lämnas i ett snart sämre skick än tidigare. Men läkaren undslapp att bli anmäld och patienten lär sig att mörka och inte lita på sjukvården!
Det finns en del tillstånd där det är motiverat (svår psykos, mani).
Hur ser ni på tvångsvård? Jag tycker av princip det är fel att frihetsberöva andra individer men å andra sidan, om jag hade haft ett barn som hotade med självmord hade jag tyckt att det var jättebra om staten räddade mitt barn med tvångsvård. Nu blir det ju inte alltid så bra men ni fattar poängen. Är jag en hycklare? Hamnar i denna diskussion med familj och släkt regelbundet utan att kunna bestämma mig om vad jag tycker. Hjelp kolo.
vet inte vad som gäller i Sverige men har för mig att läkare inte kan tvångsomhänderta folk utan måste göras av polis för att förhindra brott. Sen efteråt är det en annan sak kanske. Har också för mig att det är i synnerhet socialdemokraterna som står för detta, mycket om den fria människan, fri jag vet inte vad vilja kanske. Jag är lite kluven, det beror på situation, som du säger om någon är på väg att skada sig själv eller liknande vilket ofta är fallet så borda man kunna gå in. Men samtidigt är många andra snabba att peka på någon att denne är sjuk och måste omhändertas, ofta deprimerade ungdomar t ex som kanske inte bör sättas på en behandling hur som helst. Båda fallen missbrukas i andra länder där man kan tvångsomhänderta. Jag gillar nog att man inte kan eller får för det mesta men stundom borde man kunna. Och kan/får man så kommer det också att bli fel i bland. Det finns ingen perfekt lösning anser jag. Världen blir aldrig perfekt.
Tack för bra svar Hemi och Neithan!
Ja, liberaler som tycker att statligt tvångsomhändertagande av personer med vissa svårigheter är hycklare. Men det är lugnt, alla liberaler är hycklare.
:D
Till och med om patienten är så pass sjuk att den kan vara en fara för andra?
http://www.dn.se/arkiv/kultur/tillbaka-till-liberalismen/
http://www.dn.se/arkiv/kultur/tillbaka-till-liberalismen/
https://scontent-ord1-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/s480x480/15726830_663321203848475_720614047823089352_n.jpg? oh=dacb58c045fe3bc166cc4860bb9cad87&oe=58EA7905
https://scontent-ord1-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/s480x480/15726830_663321203848475_720614047823089352_n.jpg? oh=dacb58c045fe3bc166cc4860bb9cad87&oe=58ea7905
👍 :)
Sådana bumpar, sådana artiklar och FB-sidor som "I Fablernas Land" är välkomna ljus i ett hav av idioti och begreppsförvirring.
Jag tycker är roligt att se vilken spridning "I Fablernas Land" har fått. Tog väl någon dag eller två från att första bilderna började spridas till att de gjort rundor på nätet, och det tycks ha fortsatt så ett bra tag nu.
Hövdingen
2016-12-30, 17:59
Det är därför intressant att vänstern provoceras av brottsfrågan. DNs attack på Arpi, Teodorescu, Neuding, Ingerö, Sonesso etc misstänkliggörde särkilt fokus på brott. DN lät utföra en creepy kartläggning och hängde ut skribenter som enligt DN skrev för mycket om lag och ordning:
”Vid sidan av identitetspolitik är migration och kriminalitet de ämnen som återkommer mest frekvent. Flera av kontona är som en enda lång jämmersång över den brottslighet som enligt personerna håller på att bryta sönder Sverige...På Paulina Neudings konto har nästan varannan tweet med lag och ordning att göra”
Att skriva för mycket om brott är enligt DN bevis på att överge liberalism. DN förstår inte att lag och ordning alltid varit en klassisk liberal fråga. Att skydda äganderätten må inte vara populär bland flumvänstern och anarkister, men tillhör borgerliga kärnvärderingar.
Det är ingen slump att samma artikel provocerades av kritik mot Vänsterpartiet. DN försöker helt enkelt omdefiniera ordet ”liberal” till dess motsats. Enligt DN är man liberal att få pris av marxister men inte liberalt att försöka skydda invandrarföretagares äganderätt.
https://www.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10154235479528231
DN beskriver sig som "oberoende liberal", vad tycker ni som är insatta? Är den verkligen liberal?
De flesta flyktingar och migranter kommer från länder som är auktoritära och totalitära. Ibland handlar det om politisk ofrihet, men betydligt oftare om länder under religiöst förtryck – teokraturer.
De flyr alltså från en närmast sektliknande miljö, till... vad?
Jo, till ett land där feminister bakar surdegsbröd på bakteriekulturer från sitt eget underliv. Ett land där tydlighet avfärdas som härskarteknik. Ett land där alla har rätt till sin egen postmoderna verklighet. Ett land där konsensus är viktigare än rimlighet. Ett land där kvinnor kan exponera sig men absolut inte får vidröras. Ett land där man spelar bandy. Ett land av reserverade människor som utan förvarning super sig fulla och vill kramas eller slåss. Ett land där man ofta inte ens känner sina grannar till utseendet. Ett land där familjerna överger sina gamla. Ett land där det är något slags bekräftelse och merit att känna sig kränkt. Ett land där man nogsamt undviker ögonkontakt och koldioxidutsläpp. Ett land vars största turistattraktion är ett gigantiskt marint fiasko. Ett land där det är ett värre brott att smita från skatten än att sticka en kniv någon annan. Ett land med oerhört mycket lagar men ingen ordning. Ett land som kastas mellan midnattssol och månadslångt vintermörker. Ett land där man förutsätts lägga hela sitt liv och välbefinnande i det välfärdsindustriella komplexets händer. Ett land som är sexuellt tolerant på ett teoretiskt plan samtidigt som det lider av en närmast neurotisk sexualskräck. Ett land där politikerna tycker att det är viktigare att övervaka folket än att försvara landet mot yttre fiender. Ett demokratiskt land med en tilltagande självcensur. Ett land där man varken tar eller utkräver ansvar. Ett land som sitter i möten. Ett oerhört ängsligt och analt land. Ett land som kan driva vem som helst till vansinne.
Från en ytterlighet till en annan. Så det är inte alls märkligt om nyanlända sjunker tillbaka i gamla kulturella och religiösa mönster – eller rent av radikaliseras. Men jag är inte övertygad om att det bara är deras fel.
Om Sverige vore ett rimligt land skulle sådant förmodligen vara ett betydligt mindre problem.
http://henrikalexandersson.blogspot.se/2016/12/framlingsfientlighet-pa-svenska.html
Både skrämmande och spännande för jag har ingen aning hur detta koko-huset kommer att se ut i framtiden.
Hövdingen
2017-01-06, 23:36
Intervju med Tino i Det goda samhället.
F1ioU6IIflc
Om välfärdsstaten
cxmIgVR0heA&t
Om Islam
N0u1CBBf428
https://scontent-lga3-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-0/s480x480/16174883_675342315979697_7679154590264244779_n.jpg ?oh=b3a3e355e0057bfa398c479f5e5b3e6d&oe=59181027
http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-den-statistiska-manniskan/
"Januari med snöglopp och nyutsprungna planekonomer; den månad på året då statistiken över föregående års ekonomiska skillnader kommit och visar att världens tio rikaste personer bara är tio..."
Bra poddavsnitt om kolonialismen.
https://www.acast.com/usualsuspects/15.morkretshjarta
Frågor om privata företag:
1: Får man som privat företagare neka människor tjänster baserat på vad som? Vet ärligt talat inte hur det ligger till med det i Sverige. Jag antar att man inte får det?
2: I ett helt liberalt samhälle, om man tillåter privata företagsägare att neka andra människor tjänster baserat på vad som helst, och man förlitar sig på att den fria marknaden och konsumenternas kraft ska lösa problemen med att vissa inte får tillgång till vissa livsviktiga tjänster, vad gör man då om landet är så genomruttet att 100% av invånarna t ex hatar svarta och därför inte låter dom köpa mat eller vad som helst, trots att företagsägarna uppenbarligen kommer förlora massvis med pengar? Rörig fråga men jag tror ni fattar.
Rikard Jansson
2017-05-14, 19:54
Frågor om privata företag:
1: Får man som privat företagare neka människor tjänster baserat på vad som? Vet ärligt talat inte hur det ligger till med det i Sverige. Jag antar att man inte får det?
2: I ett helt liberalt samhälle, om man tillåter privata företagsägare att neka andra människor tjänster baserat på vad som helst, och man förlitar sig på att den fria marknaden och konsumenternas kraft ska lösa problemen med att vissa inte får tillgång till vissa livsviktiga tjänster, vad gör man då om landet är så genomruttet att 100% av invånarna t ex hatar svarta och därför inte låter dom köpa mat eller vad som helst, trots att företagsägarna uppenbarligen kommer förlora massvis med pengar?
2: skulle aldrig hända, då någon skulle göra det för att tjäna massvis med pengar, och sen skulle andra se det och göra likadant.
2: skulle aldrig hända, då någon skulle göra det för att tjäna massvis med pengar, och sen skulle andra se det och göra likadant.
I praktiken ja. Kapitalismen bryr sig bara om färgen grön osv, men OM det skulle hända? Att folks hat för minoriteter blir starkare än pengar?
Rikard Jansson
2017-05-15, 05:10
I praktiken ja. Kapitalismen bryr sig bara om färgen grön osv, men OM det skulle hända? Att folks hat för minoriteter blir starkare än pengar?
Det skulle aldrig hända, åtminstone inte i vårt universum. Kärlek (för pengar) vinner alltid över hat.
Micke Persson
2017-05-15, 20:44
Det skulle aldrig hända, åtminstone inte i vårt universum. Kärlek (för pengar) vinner alltid över hat.
hahahaha... ngn har inte så bra koll på historian, och därför inte framtiden heller
Frågor om privata företag:
1: Får man som privat företagare neka människor tjänster baserat på vad som? Vet ärligt talat inte hur det ligger till med det i Sverige. Jag antar att man inte får det?
2: I ett helt liberalt samhälle, om man tillåter privata företagsägare att neka andra människor tjänster baserat på vad som helst, och man förlitar sig på att den fria marknaden och konsumenternas kraft ska lösa problemen med att vissa inte får tillgång till vissa livsviktiga tjänster, vad gör man då om landet är så genomruttet att 100% av invånarna t ex hatar svarta och därför inte låter dom köpa mat eller vad som helst, trots att företagsägarna uppenbarligen kommer förlora massvis med pengar? Rörig fråga men jag tror ni fattar.
Fler som kan hjälpa till med fråga 2? Hamnar alltid i denna återvändsgränd när jag diskuterar fri marknad.
Per Vers
2017-05-21, 13:40
Fler som kan hjälpa till med fråga 2? Hamnar alltid i denna återvändsgränd när jag diskuterar fri marknad.
Du får neka vem du vill som privat företag. Enbart vissa typer av branscher där du i vissa fall ej får neka någon, exempelvis försäkringsbolag.
Du får neka vem du vill som privat företag. Enbart vissa typer av branscher där du i vissa fall ej får neka någon, exempelvis försäkringsbolag.
Så varför får man inte neka någon om man har ett privat försäkringsbolag?
Per Vers
2017-05-21, 13:43
Så varför får man inte neka någon om man har ett privat försäkringsbolag?
För att det finns vissa kriterier (ansvar) du måste uppfylla för att få bedriva försäkringsbolag.
Per Vers
2017-05-21, 13:44
Hur skulle det exempelvis se ut om folk nekades hemförsäkring eller trafikförsäkring? Katastrof.
Hur skulle det exempelvis se ut om folk nekades hemförsäkring eller trafikförsäkring? Katastrof.
Det är det min andra fråga handlade om. Hur skulle det se ut om folk nekades mat, transport, nöjen osv?
Det är det min andra fråga handlade om. Hur skulle det se ut om folk nekades mat, transport, nöjen osv?
Sovjet och Nord Korea dyker upp i tankarna.
Sovjet och Nord Korea dyker upp i tankarna.
Syftade på den privata sektorn men ja.
Ett vanligt argument jag hör från vänner och bekanta är "Vad gör man om det bara finns 100 svarta personer i Sverige och ingen vill sälja mat till dom? Ska man låta dom dö?"
Per Vers
2017-05-21, 15:05
Syftade på den privata sektorn men ja.
Ett vanligt argument jag hör från vänner och bekanta är "Vad gör man om det bara finns 100 svarta personer i Sverige och ingen vill sälja mat till dom? Ska man låta dom dö?"
Privata bolag vill dock tjäna pengar så det skulle troligtvis inte hända, men ja, du kan bli nekad på Ica för att personen inte gillar din frisyr typ.
Privata bolag vill dock tjäna pengar så det skulle troligtvis inte hända, men ja, du kan bli nekad på Ica för att personen inte gillar din frisyr typ.
Fast om det t ex bara finns 100 svarta personer i ett land och alla hatar dessa 100 personer så finns det ingen större ekonomisk förlust i att neka dessa personer tjänster. Så om man drar det till sin absoluta spets, ska man låta folk dö i frihetens anda?
Per Vers
2017-05-21, 15:19
Fast om det t ex bara finns 100 svarta personer i ett land och alla hatar dessa 100 personer så finns det ingen större ekonomisk förlust i att neka dessa personer tjänster. Så om man drar det till sin absoluta spets, ska man låta folk dö i frihetens anda?
Det är ju dock diskriminering om de nekas på grund av sin etnicitet.
Just nu ja, men jag och många andra är mer inne på att man ska få göra affärer med vilka man vill oavsett anledningar enligt non aggression-principen.
Just nu ja, men jag och många andra är mer inne på att man ska få göra affärer med vilka man vill oavsett anledningar enligt non aggression-principen.
Det är grunden i kapitalism, och grunden till att företag är rädda att få en negativ stämpel. Om du inte gillar företaget och dess principer så slutar du handla av dem?
Kapitalism är i grunden den minst diskriminerande och mest öppna tanken. Desto mer människor du kan komma överens med, desto fler kunder.
Sir Anselm
2017-05-22, 08:15
Fast om det t ex bara finns 100 svarta personer i ett land och alla hatar dessa 100 personer så finns det ingen större ekonomisk förlust i att neka dessa personer tjänster. Så om man drar det till sin absoluta spets, ska man låta folk dö i frihetens anda?
Det är ju ett lite orealistiskt scenario, men jag tänker mig att om jag själv befann mig i ett land där jag och mina 99 kompisar hatades såpass att ingen ville sälja saker till oss, då skulle jag söka mig någon annanstans...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.